Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av grunderna för vissa riksdagsmannapensioner.
1952-04-01 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1952:14, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av grunderna för vissa riksdagsmannapensioner.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr lå.
3
Nr 14.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om ändring av grunderna för vissa riksdagsmannapensioner.
Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr
245 i första kammaren av herr Norman m. fl. samt nr 318 i andra kammaren
av herr Hedlund i Östersund m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte
besluta, att bestämmelserna för riksdagsmannapension för de riksdagsledamöter,
som avgått från riksdagsmannauppdraget före den 1 januari 1945,
skola ändras så, att pension skall utgå efter samma stadgade minimitid av
riksdagsår och med samma efter antalet riksdagsår stigande belopp, som
gälla för pension till riksdagsledamöter, som avgått eller avgå efter den 1
januari 1945, samt att vederbörande utskott måtle utarbeta erforderlig lagtext».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Pensionsrätt för riksdagsmän infördes år 1947. Bestämmelserna härom,
vilka intogos i stadgan den 21 februari 1941 om ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande, inneburo i huvudsak, att riksdagsman, som
tillhört riksdagen minst åtta år, ägde rätt till ålderspension. Reglerna gjordes
tillämpliga även å riksdagsmän, som vid ikraftträdandet lämnat riksdagsmannauppdraget,
dock att den, som avgått före inträdet — den 1 januari
1945 — av då löpande mandattid för andra kammaren, ej ägde komma i
åtnjutande av pension, med mindre han varit ledamot av riksdagen minst
sexton år. I sitt till grund för riksdagens beslut liggande utlåtande, nr 26,
anförde konstitutionsutskottet, att det med hänsyn till riksdagsmannaarvodenas
dittillsvarande låga belopp syntes riktigt, att även personer, som
före de föreslagna bestämmelsernas ikraftträdande varit ledamöter av riksdagen,
skulle kunna komma i åtnjutande av riksdagsmannapension; så till
vida borde enligt utskottets mening dock för dessa riksdagsmäns del någon
skärpning göras beträffande förutsättningarna för erhållande av pension, alt
en längre minimitid av innehaft riksdagsmannauppdrag stadgades.
Genom beslut vid 1951 års riksdags vårsession uppmjukades reglerna
om åtta respektive sexton år som minimitid för erhållande av pension genom
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 14.
att fullmäktige i riksgäldskontoret tillädes befogenhet att, i anseende till
särskilda omständigheter, medgiva att, oaktat minimitiden ej vore uppfylld,
pension likväl finge utgå. Sådan dispens skulle, uttalade konstitutionsutskottet
i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 24, i ämnet givetvis endast
komma i fråga, då blott en mindre brist förelåge i den stadgade minimitiden
och särskilt ömmande omständigheter i övrigt vore för handen. Med
denna uppmjukning av förutsättningarna för erhållande av pension, framhöll
utskottet vidare, vunnes alltså, att riksgäldsfullmäktige finge medgiva
pension i de gränsfall, då pension eljest endast kunde beredas avgången
riksdagsman genom särskilt riksdagsbeslut.
Vid höstsessionen av 1951 års riksdag vidtogos mera omfattande ändringar
i bestämmelserna om riksdagsmäns pensionsförmåner. Sålunda höjdes
beloppen för ålderspensionerna; höjningen avsåg även pensioner till
redan avgångna riksdagsmän. Någon ändring i reglerna om förutsättningarna
för erhållande av ålderspension ifrågasattes däx-vid icke. Vidare infördes
nu viss familjepensionering för riksdagsmän. I princip skall familjepension
emellertid icke tillkomma efterlevande efter riksdagsman, som
avgått före ikraftträdandet den 1 januari 1952 av bestämmelserna härom;
dock må fullmäktige i riksgäldskontoret, när särskilda omständigheter därtill
föranleda, bevilja pension till sådan efterlevande i enlighet med de i
arvodesstadgan eljest stadgade grunder. Konstitutionsutskottet framhöll i
sitt av riksdagen godkända memorial, nr 28, i ämnet att genom införande
av pensionsrätt för riksdagsmans änka ävensom möjligheten att i särskild
ordning tillerkänna efterlevande barn pension hade pensioneringen vidgats
att omfatta nya kategorier och att bestämmelserna härom fördenskull i
princip borde vinna tillämpning endast å efterlevande till dem, som vid
ikraftträdandet av bestämmelserna vore ledamöter av riksdagen.
De vid föregående års riksdag beslutade ändringarna i arvodesstadgan
inneburo bland annat en uppmjukning av förutsättningarna för att den, som
avgått från riksdagsmannauppdraget före den 1 januari 1945, skall kunna
komma i åtnjutande av riksdagsmannapension. Med hänsyn härtill och då
de därvid antagna bestämmelserna i förevarande ämne ännu icke varit i
tillämpning under ett år, finner sig utskottet icke kunna tillstyrka, att riksdagen
nu vidtager någon ytterligare förändring i berörda förutsättningar.
Utskottet hemställer förty,
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
♦
Stockholm den 1 april 1952.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 74.
5
Närvarande:
från första kammaren: herrar Gottfrid Karlsson, Karl August Johanson,
Gustav Emil Andersson, Osvald*, Lindén, Hällgren*, Lundgren, Fritjof Thun
och Bergh*; samt
trån andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, von
Friesen, Fast*, Norén, Swedberg, Spångberg, Nolin*, Löfroth och Adamsson*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Pettersson i Norregård och Osvald, som inom utskottet yrkat, att
utskottet måtte tillstyrka de föreliggande motionerna.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.