Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av grunderna för vissa riksdagsmannapensioner.

1952-04-01 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1952:14, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av grunderna för vissa riksdagsmannapensioner.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr lå.

3

Nr 14.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om ändring av grunderna för vissa riksdagsmannapensioner.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr

245 i första kammaren av herr Norman m. fl. samt nr 318 i andra kammaren

av herr Hedlund i Östersund m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte

besluta, att bestämmelserna för riksdagsmannapension för de riksdagsledamöter,

som avgått från riksdagsmannauppdraget före den 1 januari 1945,

skola ändras så, att pension skall utgå efter samma stadgade minimitid av

riksdagsår och med samma efter antalet riksdagsår stigande belopp, som

gälla för pension till riksdagsledamöter, som avgått eller avgå efter den 1

januari 1945, samt att vederbörande utskott måtle utarbeta erforderlig lagtext».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Pensionsrätt för riksdagsmän infördes år 1947. Bestämmelserna härom,

vilka intogos i stadgan den 21 februari 1941 om ersättning för riksdagsmannauppdragets

fullgörande, inneburo i huvudsak, att riksdagsman, som

tillhört riksdagen minst åtta år, ägde rätt till ålderspension. Reglerna gjordes

tillämpliga även å riksdagsmän, som vid ikraftträdandet lämnat riksdagsmannauppdraget,

dock att den, som avgått före inträdet — den 1 januari

1945 — av då löpande mandattid för andra kammaren, ej ägde komma i

åtnjutande av pension, med mindre han varit ledamot av riksdagen minst

sexton år. I sitt till grund för riksdagens beslut liggande utlåtande, nr 26,

anförde konstitutionsutskottet, att det med hänsyn till riksdagsmannaarvodenas

dittillsvarande låga belopp syntes riktigt, att även personer, som

före de föreslagna bestämmelsernas ikraftträdande varit ledamöter av riksdagen,

skulle kunna komma i åtnjutande av riksdagsmannapension; så till

vida borde enligt utskottets mening dock för dessa riksdagsmäns del någon

skärpning göras beträffande förutsättningarna för erhållande av pension, alt

en längre minimitid av innehaft riksdagsmannauppdrag stadgades.

Genom beslut vid 1951 års riksdags vårsession uppmjukades reglerna

om åtta respektive sexton år som minimitid för erhållande av pension genom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 14.

att fullmäktige i riksgäldskontoret tillädes befogenhet att, i anseende till

särskilda omständigheter, medgiva att, oaktat minimitiden ej vore uppfylld,

pension likväl finge utgå. Sådan dispens skulle, uttalade konstitutionsutskottet

i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 24, i ämnet givetvis endast

komma i fråga, då blott en mindre brist förelåge i den stadgade minimitiden

och särskilt ömmande omständigheter i övrigt vore för handen. Med

denna uppmjukning av förutsättningarna för erhållande av pension, framhöll

utskottet vidare, vunnes alltså, att riksgäldsfullmäktige finge medgiva

pension i de gränsfall, då pension eljest endast kunde beredas avgången

riksdagsman genom särskilt riksdagsbeslut.

Vid höstsessionen av 1951 års riksdag vidtogos mera omfattande ändringar

i bestämmelserna om riksdagsmäns pensionsförmåner. Sålunda höjdes

beloppen för ålderspensionerna; höjningen avsåg även pensioner till

redan avgångna riksdagsmän. Någon ändring i reglerna om förutsättningarna

för erhållande av ålderspension ifrågasattes däx-vid icke. Vidare infördes

nu viss familjepensionering för riksdagsmän. I princip skall familjepension

emellertid icke tillkomma efterlevande efter riksdagsman, som

avgått före ikraftträdandet den 1 januari 1952 av bestämmelserna härom;

dock må fullmäktige i riksgäldskontoret, när särskilda omständigheter därtill

föranleda, bevilja pension till sådan efterlevande i enlighet med de i

arvodesstadgan eljest stadgade grunder. Konstitutionsutskottet framhöll i

sitt av riksdagen godkända memorial, nr 28, i ämnet att genom införande

av pensionsrätt för riksdagsmans änka ävensom möjligheten att i särskild

ordning tillerkänna efterlevande barn pension hade pensioneringen vidgats

att omfatta nya kategorier och att bestämmelserna härom fördenskull i

princip borde vinna tillämpning endast å efterlevande till dem, som vid

ikraftträdandet av bestämmelserna vore ledamöter av riksdagen.

De vid föregående års riksdag beslutade ändringarna i arvodesstadgan

inneburo bland annat en uppmjukning av förutsättningarna för att den, som

avgått från riksdagsmannauppdraget före den 1 januari 1945, skall kunna

komma i åtnjutande av riksdagsmannapension. Med hänsyn härtill och då

de därvid antagna bestämmelserna i förevarande ämne ännu icke varit i

tillämpning under ett år, finner sig utskottet icke kunna tillstyrka, att riksdagen

nu vidtager någon ytterligare förändring i berörda förutsättningar.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

♦

Stockholm den 1 april 1952.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 74.

5

Närvarande:

från första kammaren: herrar Gottfrid Karlsson, Karl August Johanson,

Gustav Emil Andersson, Osvald*, Lindén, Hällgren*, Lundgren, Fritjof Thun

och Bergh*; samt

trån andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, von

Friesen, Fast*, Norén, Swedberg, Spångberg, Nolin*, Löfroth och Adamsson*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Pettersson i Norregård och Osvald, som inom utskottet yrkat, att

utskottet måtte tillstyrka de föreliggande motionerna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.