Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20

1952-05-06 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1952:20, Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

3

Nr 20.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag angående skgldighet

för kommun att avsätta medel till skatteregleringsfond

åren 1953 och 1954, m. m. ävensom i ämnet

väckta motioner.

Till konstitutionsutskottets handläggning ha båda kamrarna den 19 april

1952 hänvisat en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition, nr

228, däri Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för den 31 mars 1952 föreslagit

riksdagen att antaga följande

1) Förslag

till

lag angående skyldighet för kommun att avsätta medel till skattereglerings
fond

åren 1953 och 1954.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Stad, köping, landskommun och landsting skola, där Konungen på

grund av särskilda skäl icke annat medgiver, i utgifts- och inkomststaten för

år 1953 till skatteregleringsfond avsätta ett belopp motsvarande minst hälften

av vad den på grund av 1952 års taxering slutligt påförda kommunala

inkomstskatten överskjuter det under år 1951 uppburna förskottet å sådan

skatt.

Har kommunen underskott att täcka i nämnda utgifts- och inkomststat,

må fondavsättningen begränsas till ett belopp motsvarande hälften av vad

som återstår sedan från skillnaden mellan nyssnämnda slutliga skatt och

förskott avdragits berörda underskott.

Skulle i stad, köping eller landskommun den sammanlagda utdebiteringen

för år 1953 till den borgerliga kommunen, församlingen, särskilt

skoldistrikt samt landstinget, utan hänsyn tagen till fondavsättning som nyss

sagts, komma att överstiga 15 kronor för skattekrona, skall skyldighet att

göra avsättning ej föreligga. Skulle den sammanlagda utdebiteringen genom

den i första och andra stycket föreskrivna fondavsättningen bringas

att överstiga 15 kronor för skattekrona, skall skyldigheten i motsvarande

mån begränsas. Omfattar kommun flera församlingar eller skoldistrikt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

med olika utdebitering, skall vid bedömande av den sammanlagda utdebiteringen

hänsyn tagas till den högsta utdebiteringen.

Har kommun vid statens fastställande eller senare ej fattat beslut om

sådan avsättning till skatteregleringsfond som förut angivits, skall länsstyrelse

vid utbetalning under år 1953 av kommunen tillkommande allmän

kommunalskatt innehålla ett belopp motsvarande den avsättning, som bort

hava beslutas.

2 §•

Bestämmelserna i 1 § skola äga motsvarande tillämpning beträffande år

Konungen äger utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter till denna

lag. _

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1952.

2) Förslag

till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 december 1946

(nr 727) om kommunal fondbildning.

Härigenom förordnas att 1, 4 och 8 §§ lagen den 6 december 1946 om

kommunal fondbildning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

samt att i samma lag skall, närmast efter 3 §, under rubriken »Om allmän

investeringsfond» införas en ny paragraf, betecknad 3 a §, av nedan angiven

lydelse.

Inledande bestämmelse.

1 §•

Kommun äger--— till fond.

Sådan fond är:

särskild fond —--kommunalt behov;

allmän investeringsfond;

skatteregleringsfond för ----utdebiteringen; eller

tillfällig fond.

Att kommun---6 §.

Om allmän investeringsfond.

3 a §.

Kommun äger att i den ordning, som eljest stadgas för kommunala beslut,

till allmän investeringsfond avsätta medel för anskaffande av tillgångar

för stadigvarande bruk. Beslut att taga medel ur fonden i anspråk

för annat ändamål skall för att vinna bindande kraft underställas Konungens

prövning och fastställelse.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20,

5

Om skatteregleringsfond.

4 §•

I samband---ur fonden.

Beslut att taga medel ur fonden i anspråk må ej avse mer än en tredjedel

av det högsta belopp, vartill fonden beräknas uppgå vid utgången av det år

beslutet fattas eller uppgått vid utgången av något av de två närmast föregående

åren.

Gemensamma bestämmelser.

8 §•

Fonds medel — ---äro tillgängliga.

Fonds medel må ej utan tillstånd av länsstyrelsen anbringas annorlunda

än hos bank eller centralkassa för jordbrukskredit eller å postgirokonto

eller i sådana tillgångar, i vilka förmyndare äger utan överförmyndarens

tillstånd anbringa omyndigs medel.

Vad nu---än penningmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1952.

Kommun må utan inhämtande av Konungens medgivande i varje särskilt

fall besluta om överförande till allmän investeringsfond av medel från

fond av annat slag än i 1 eller 11 § lagen den 6 december 1946 om kommunal

fondbildning avses, under förutsättning att fonden bildats före den

1 juli 1952.

Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda lagförslagen

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till propositionen.

I samband med propositionen har utskottet behandlat de likalydande i

anledning av propositionen väckta, till utskottet hänvisade motionerna nr

467 i första kammaren av herr Anderberg m. fl. och nr 620 i andra kammaren

av herr Jacobson i Vilhelmina ni. fl.

I motionerna hemställes, att 1 § sista stycket i det vid propositionen fogade

förslaget till lag angående skyldighet för kommun att avsätta medel

till skatteregleringsfond åren 1953 och 1954 måtte utgå. I fråga om de

skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet hänvisa

till motionerna.

I. Avsättning till skatteregleringsfond av de kommunerna för åren 1953

och 1954 tillkommande avräkningslikviderna.

Propositionens förslag om avsättning till skatteregleringsfond bör ses

mot bakgrunden av det nu gällande avräkningssystemet mellan stat och

kommun av kommunal inkomstskatt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

Det nuvarande avräkningssystemet vid källskatteuppbörden innebär

ur kommunal synpunkt, att kommunen för att täcka ett följande års utdebiteringsbehov

har att besluta om den skattesats, varmed källskatt skall

uttagas detta år, på grundval av föregående års taxering och att förskott

på denna källskatt, beräknat efter enahanda grund, under det följande året

utgår till kommunen. Sedermera äger dock kommunen erhålla slutlig redovisning

av inkomstskatten efter den taxering, som slutligen träffar de med

ifrågavarande källskatt belagda inkomsterna. Det är sålunda två års mellanrum

mellan den taxering, som ligger till grund för beslutet om källskatten

och förskottet därå, och den taxering, som bestämmer vad kommunen

slutligt får in på grund av beslutet. Eftersom skatteunderlaget på två år

kan förändras högst avsevärt, betyder det, att systemet kan medföra stora

skillnader mellan slutlig inkomstskatt och uppburet förskott.

Tidigare förslag om omprövning av gällande avräkningssystem eller införande

av laglig skyldighet att fondera avräkningslikvider.

De spörsmål, som gällande avräkningssystem vid källskatteuppbörden

kunna medföra för den kommunala hushållningen, ha tidigare varit föremål

för uppmärksamhet. I ett den 20 november 1950 avgivet betänkande om

förfarandet vid fastställande av provisorisk skatteersättning till kommunerna

in. in. framförde kommunala skattelindringsutredningen ett förslag om en

utredning för omprövning av systemet med hänsyn till dess naekdelar i

olika avseenden. Om systemet skulle bibehållas, vore det enligt utredningens

mening angeläget att skyndsamt få klarhet om vilka möjligheter kommunerna

hade att reda sig vid en konjunkturnedgång och om de åtgärder, som

i dylikt fall vore erforderliga för skapande av nödiga reserver. Såsom en

åtgärd i sådant syfte nämndes införandet av laglig skyldighet för kommunerna

att i viss omfattning fondera avräkningslikvider under de perioder,

då inkomstskatteunderlaget stiger. Kommunala skattelindringsutredningen

hade vid sitt arbete med de kommunala skattefrågorna kommit till den

uppfattningen att det ur vissa synpunkter vore önskvärt att det nuvarande

avrälcningssystemet avskaffades.

Utredningen har framhållit bl. a. följande svårigheter eller nackdelar

med det nuvarande avräkningssystemet.

1) Kommunerna komma att drabbas av allvarliga ekonomiska svårigheter,

om och när en gång en vändning i inkomstutvecklingen inträffar.

Vid nedgång i kommunernas skatteunderlag medför avräkningsförfarandet,

att staten i stället får fordringar mot kommunerna. Dessa skulder torde

bli rätt pressande för många kommuner att betala. Kommunen skall ju

för det första utdebitera sina normala utgifter på ett lägre skatteunderlag

än tidigare, vilket i och för sig torde medföra höjning av utdebiteringen per

skattekrona. Måhända komma tillika de sociala utgifterna till följd av arbetslöshet

och depression att öka. För det andra måste avräkningsslculden

till statsverket betalas, och, i den mån skatteregleringsfonder icke finnas

disponibla, täckas genom ytterligare skattehöjning. Sistnämnda höjning

kommer alt bliva desto kännbarare, som utdebiteringen måste ske på ett

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

7

fallande skatteunderlag. Tyvärr ha kommunerna endast i begränsad utsträckning

avsatt tidigare influtna avräkningslikvider, trots de uttalanden

om önskvärdheten av sådana fondavsättningar, som gjordes vid systemets

införande.

2) Kommunindelningsreformen accentuerar ytterligare riskerna för

ogynnsamma verkningar av avräkningsförfarandet. Många småkommuner

ha nämligen inför sammanslagningen tärt på sina tillgångar och i varje

fall underlåtit att genom avsättningar till skatteregleringsfond gardera sig

mot framtida risker av nedgång i skatteunderlaget. De nybildade storkommunerna,

som ofta torde få taga på sig kostnaderna för tidigare eftersatta

byggnadsbehov på olika områden, kunna på sina håll vid en konjunktursvängning

få synnerligen stora svårigheter att klara situationen.

Ur allmän synpunkt måste det nuvarande avräkningssystemet anses

irrationellt, eftersom det är ägnat att åstadkomma större svängningar i

den kommunala utdebiteringen än nödigt och att skärpa konjunkturens

verkningar för kommunerna. I ett depressionsläge tvingar det upp kommunalskatterna

genom att indriva skulder till staten och lamslår kommunernas

möjligheter att driva en aktiv konjunkturpolitik.

3) Det nuvarande avräkningsförfarandet utgör och har i hög grad utgjort

en osäkerhetsfaktor i den kommunala hushållningen även såtillvida,

att kommunalmännen på många håll icke behärskat detsamma. Storleken

av den kommunen tillkommande allmänna kommunalskatten har i en stor

del av rikets kommuner beräknats felaktigt i inkomst- och utgiftsstaterna,

trots att ett ganska omfattande upplysningsarbete ägt rum på denna punkt.

Under den tid, då systemet givit oväntade inkomster, har osäkerheten ju

varit mindre svår att tåla, men då överraskningarna komma i form av oväntade

skulder, när skatteunderlaget sjunker, blir det bekymmersammare.

4) Om det nuvarande avräkningssystemet framstått som alltför invecklat

för många kommunalmän, komma svårigheterna att bemästra systemet

objektivt sett att öka efter kommunindelningsreformen. Under de första

åren skola i storkommunen beräknas olika avräkningslikvider för envar av

småkommunerna, vilket, särskilt om dessa uppgå till ett större antal, kan

bli besvärligt. Svårigheterna bli bestående, i den mån den kyrkliga indelningen

bibehålies i framtiden.

Slutligen har utredningen med hänsyn till den sannolika obenägenheten

• på kommunalt håll att godtaga ett system, som i långa loppet kunde befaras

bereda statskassan intäkter, uttagna på kommunalbeskattningens

grund, framkastat tanken att avräkningssystemet kunde avskaffas för de

enskilda kommunerna, men att ett slags slutavräkning likväl skulle bibehållas

mellan statsverket och samtliga kommuner såsom en helhet.

Vid remissbehandlingen har kommunala skattelindringsutredningens

förslag, att frågan om det nuvarande avräkningssystemet vid skatteuppbörden

skulle upptagas till skyndsam omprövning, fått stöd av det övervägande

antalet myndigheter, men har däremot bestämt avstyrkts av

Svenska stadsförbundet liksom av vissa länsstyrelser och de hörda större

städerna. I de avstyrkande yttrandena har merendels som ett alternativ

framförts förslag om införande av en laglig skyldighet att avsätta avräkningslikvider

till skattcrcgleringsfonder.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Konstitution sutskottets utlåtande nr 20.

Undersökning rörande storleken och behovet av kommunala skatteregle
ringsf

onder.

I en inom finansdepartementet i mars 1952 upprättad promemoria har

redovisats resultaten av en inom departementet verkställd undersökning

rörande förekomsten och den beräknade storleken av kommunernas skatteregleringsfonder

vid utgången av år 1952 samt vissa beräkningar rörande

kommunernas finanser under åren 1953 och 1954, särskilt med hänsyn till

verkningarna av det mellan staten och kommunerna gällande avräkningssystemet.

Under sistnämnda två år beräknas kommunerna enligt vad i promemorian

anföres till följd av stegringen i inkomstskatteunderlagen erhålla

mycket betydande avräkningslikvider, överstigande under vartdera året

ett belopp av 500 miljoner kronor. Mot bakgrunden av avräkningssystemets

funktionssätt, som under en uppgångsperiod genom avräkningslikviderna

ger kommunerna en skenbart alltför gynnsam inkomstsituation och vid en

nedgång drabbar dem dubbelt hårt genom motsvarande avräkningsskulder

till staten, har i promemorian belysts huru otillräckliga föreliggande skatteregleringsfonder,

som stanna vid i runt tal 300 miljoner kronor, skulle

vara för att förebygga betydande kommunala skattehöjningar redan vid eu

stabilisering av den allmänna inkomstnivån. För undersökningens resultat

redogöres närmare i propositionen s. 7 o. f. samt 13 o. ff., vartill här må

hänvisas.

Förslag om ökad skattefinansiering av de kommunala investeringarna.

I promemorian har vidare i korthet berörts det förslag om ökad skattefinansiering

av de kommunala finansieringarna, som anmäldes för 1951

års riksdag. I huvudsak har anförts följande.

Vid anmälan av proposition nr 206 till 1951 års riksdag förordade chefen

för finansdepartementet vissa riktlinjer för den kommunala lånetillståndsprövningen

åsyftande att i rådande högkonjunkturläge öka skattefinansieringen

av de kommunala investeringarna. Tanken var därvid att

vid de kommunala investeringarna tillämpa ett system med grundavskrivning

till viss del av anläggningskostnaden av samma art som tillämpades

vid den statliga fastighetsfonden.

I bankoutskottets av riksdagen sedermera godkända utlåtande i ärendet,

nr 33, förklarade utskottet sig i princip dela uppfattningen, att åtgärder

behövdes för att i dåvarande läge begränsa lånefinansieringen av de kommunala

investeringarna. Utskottet ansåg dock att ställningstagandet till

förslaget borde anstå i avvaktan på resultatet av den igångsatta utredningen

rörande den närmare utformningen av åtgärderna. Vidare framhölls

såsom önskvärt att utredningen kunde så forceras, att riksdagen kunde

få tillfälle att yttra sig i frågan redan vid höstsessionen år 1951 och att

utredningens resultat bleve tillgängliga för kommunerna vid uppgörande

av stater för år 1952.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

9

Kommiinlåneutredningen framlade i betänkande den 15 augusti 1951

(SOU 1951:24) förslag med närmare utformade riktlinjer för lånekontrollen

i angivet syfte jämte vissa ändringar i kommunala fondbildningslagen.

Vid tillämpningen av den av Kungl. Maj :t utövade lånekontrollen skulle

enligt förslaget genomföras ett krav på skattefinansiering med i normala

fall 25 % av kommunens kostnader för investeringen. Lånen skulle således

begränsas till återstående 75 % av kostnaderna.

Betänkandet var under hösten föremål för sedvanlig remissbehandling,

vid vilken de statliga myndigheterna tämligen genomgående anslöto sig

helt eller i huvudsak till förslaget. De kommunala förbunden voro övervägande

negativt inställda till genomförandet via lånekontrollen av åtgärder

av sådant slag, i synnerhet under år 1952. Svenska stadsförbundet

motsatte sig förslaget med stor skärpa.

Förslaget framlades emellertid icke för höstriksdagen, såsom från början

avsetts, med hänsyn till de ekonomiska svårigheter, som kunde förväntas

för kommunerna under innevarande år. Det kommunfinansiella

läget framstod under år 1952 såsom särskilt ansträngt på grund av eftersläpningen

i skatteunderlaget och de stegrade behoven till följd av kommunsammanslagningen.

För flertalet kommuner föranledde dessa omständigheter

skattehöjningar av sådan storlek, att ett genomförande av

förslaget, enligt vad chefen för finansdepartementet framhöll vid anmälan

av proposition nr 220 till riksdagens höstsession, icke ansågs böra ifrågakomma.

Förslag om obligatorisk avsättning till skatteregleringfond under åren

1953 och 195''t.

Mot bakgrunden av utredningen om kommunernas finansiella läge

under åren 1953 och 1954 och de stora behov av skatteregleringsfonder,

som gällande avräkningssystem vid uppbörden av kommunalskatterna

kan medföra vid en skiftning i inkomstutvecklingen, har i promemorian

framlagts förslag om obligatorisk avsättning till skatteregleringsfond under

nämnda år. Omfattningen av avsättningsskyldigheten skulle enligt

föyslaget göras beroende av storleken av den avräkningslikvid, som kommun

äger uppbära under åren 1953 och 1954. Därvid har förutsatts, att i

den mån underskott å 1951 års stat förelåge till täckning i 1953 års

stat, en motsvarande nedsättning i avsättningsskyldigheten skulle erhållas.

På samma sätt skulle förekommande underskott från år 1952 få avräknas

från 1954 års avräkningslikvid. För att i möjligaste mån undvika att ingripa

störande på den utgiftsplanering, som ägt rum inom kommunerna,

kunde enligt vad i promemorian framhållits övervägas att därutöver begränsa

den obligatoriska avsättningen. Måhända vore det enligt promemorian

lämpligt att stanna vid ett avsättningskrav motsvarande hälften av

vad som efter täckning av tidigare underskott återstod av avräkningslikviden,

trots att avsevärt större avsättningar ur andra synpunkter kunde

vara önskvärda.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

Avsättningsskyldigheten skulle, i den mån Kungl. Maj :t på grund av

särskilda skäl icke beviljade viss kommun undantag, avse städer, köpingar

och landskommuner ävensom landsting. Generellt undantag föreslogs dock

för primärkommuner, där den sammanlagda utdebiteringen för vederbörande

år kommc att överstiga viss nivå, förslagsvis 15 kronor för skattekrona.

Remissyttranden över förslaget ha avgivits av de kommunala förbunden.

Dessa ha samtliga förklarat sig icke vilja motsätta sig en lagstiftning

om obligatorisk avsättningsskyldighet för åren 1953 och 1954 motsvarande

hälften av vad som återstode av avräkningslikviderna, sedan förekommande

underskott från tidigare år täckts. Därvid har betonats, att

förbunden helst sett att fonderingslcravet hade tillgodosetts genom

kommunernas egen försorg. Det syntes emellertid —- har Svenska

stadsförbundet härutöver tillagt — som om kommunerna icke allmänt klargjort

för sig, hur omfattande denna fondering borde vara för att ge tillfredsställande

skydd. Själva konstruktionen av avräkningssystemet är

enligt förbundets mening sådan, att det vid den kommunala budgetbehandlingen

måste erbjuda svårigheter att övertyga om behovet av tillräckligt

stora avsättningar för ändamålet. Vid sin tillstyrkan till förslaget

har stadsförbundet fogat ett önskemål om utredning rörande den avsättning

av avräkningslikvider, som på längre sikt borde ifrågakomma. Svenska

landskommunernas förbund har för sin del såsom högst önskvärt betonat,

att en förutsättningslös utredning om avräkningssystemet kommer till stånd

under tiden för det tilltänkta provisoriet.

För yttrandena redogöres utförligare i propositionen s. 20 o. ff.

Departementschef en har i sitt yttrande inledningsvis framhållit, hurusom

frågan om betalningarna mellan stat och kommun i samband med källskatteuppbörden

fått ökad aktualitet både för statens och kommunernas

de!. För statens del innebär systemet, att de medel, som staten förskottsvis

uppburit i kommunalskatt, ha till den del de överstigit statens utbetalningar

till kommunerna ingått i det allmänna budgetöverskottet på riksstaten. Det

synes departementschefen påkallat, att för statsbudgetens del tillse, att

dessa för kommunerna uppburna pengar icke skapa ett missvisande budgetöverskott.

Han har därför för avsikt att vid anmälan av proposition till

årets riksdag om slutlig reglering av riksstaten för nästa budgetår

föreslå, att förekommande dylika överskott av kommunmedel fonderas vid

sidan av riksstaten. För kommunernas del medför avräkningssystemet vid

källskatteuppbörden irrationella verkningar på inkomstutvecklingen genom

att under uppgångsåren ge ett skenbart alltför gott läge och vid en skiftning

i konjunkturen skärpa svårigheterna. Dessa olägenheter och de förvaltningsmässiga

svårigheterna ha av skattelindringsutredningen åberopats som skäl

för en omprövning av avräkningssystemet. Departementschefen fortsätter:

Gällande avräkningssystem är enligt min mening en ur olika synpunkter

svårbedömbar fråga, som icke kan lösas utan en mera omfattande utredning.

Med de mycket betydande avräkningslikvider, som kommunerna i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

11

allmänhet har alt förvänta under de närmaste åren, torde förutsättningar

för närvarande heller icke föreligga för avskaffande av systemet. Däremot

synes möjligheterna att öka kommunernas fondavsättningar böra prövas.

Det är sålunda uppenbart angeläget att sörja för en viss utjämning av

kommunernas för utgifter disponibla inkomster. Den inom finansdepartementet

verkställda utredningen giver vid handen, att föreliggande skatteregleringsfonder

är alldeles otillräckliga för sitt ändamål såsom reserver

för den händelse inkomstutvecklingen skulle stagnera eller brytas. Mot bakgrunden

av de i det föregående återgivna beräkningarna rörande funktionssättet

hos gällande avräkningssystem framstår en fondering av avräkningslikviderna

— lika väl som fonderingen av uppbördsöverskotten för statens

del — såsom värdefull även med hänsyn till syftet att hindra utgifterna

att stiga till en toppnivå, som icke motsvarar den verkliga kommunala

inkomstnivån.

För skapande av garantier för alt en erforderlig fondavsättning kommer

till stånd under de närmaste åren torde icke stå någon annan väg till buds

än genomförandet medelst särskild lagstiftning. Principiellt är det givetvis

icke tilltalande att tillgripa en sådan åtgärd. Lika väl som genomförandet

vid Kungl. Maj :ts låneprövning utav en ökad skattefinansiering av investeringarna

ingriper lagstiftningen ju i den kommunala friheten. Om

dessa båda åtgärder, som ur viss synpunkt kan sägas tjäna samma

ändamål, skulle vägas mot varandra, torde en generell föreskrift om

viss avsättning till skatteregleringsfond av olika skäl vara att föredraga.

Lämpligen bör åtgärder av båda slagen icke ifrågakomma på en

gång. Såväl för kommunerna som för staten är det självfallet administrativt

enklare att saken ordnas i statbesluten med en gång än att frågan skall

behandlas i samband med varje lånetillstånd för kommunerna. Ur kommunal

synpunkt torde även ett krav på avsättningar till skatteregleringsfond

vara principiellt mera tilltalande än en åtgärd betingad endast av penningpolitiska

synpunkter. Fonderingskravet framstår närmast som ett erforderligt

komplement till det mellan staten och kommunerna gällande avräkningssystemet.

Efter att ha framhållit, alt i promemorian förordats den begränsningen

av fonderingskravet, alt kommunerna för åren 1953 och 1954 skulle äga att

från avräkningslikviden täcka underskott, som uppkommit å 1951 respektive

1952 års stater, och att den obligatoriska avsättningsskyldigheten

måhända lämpligen borde begränsas till ett belopp, motsvarande hälften av

återstoden av avräkningslikviderna, har departementschefen vidare yttrat:

Även om större avsättningar till skatteregleringsfonder måste anses ur

olika synpunkter önskvärda under åren 1953 och 1954, anser jag mig av

hänsyn til! kommunernas utgiflsplanering böra stanna vid det obligatoriska

avsättningskrav, som i promemorian antytts och av de kommunala förbunden

kunnat godtagas. Vid.tillstyrkan av denna begränsning räknar jag

med att kommunerna, i den mån möjligheter härför föreligger, av eget intresse

skall göra slörre fondavsättningar än den föreskrivna och att de

kommunala förbunden är beredda att stödja eu sådan kommunal finanspolitik

genom en vädjan till kommunerna om frivilliga avsättningar. Självklart

är, att även kommuner, för vilka avsättningsskyldighet icke föreslås,

kan ha starka skäl att pröva sitt behov av skatteregleringsfonder.

Utöver det generella undanlag från den obligatoriska avsättningsskyldigheten,

som i promemorian föreslagits för kommuner med en sammanlagd

utdebitering, fondavsättningen oräknad, över 15 kronor för skattekrona,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

synes mig lämpligt att i lagen införa den allmänna begränsningen av den

obligatoriska avsättningen, att denna ej må bringa utdebiteringen att överstiga

nämnda nivå. Genom en sådan reglering av gränsfallen torde den åt

Kungl. Maj:t inrymda dispensbefogenheten kunna tagas i anspråk i betydligt

mindre utsträckning och förbehållas sådana fall, där alldeles särskilda

skäl för undantag föreligger.

Beträffande spörsmålet om de åtgärder, som böra vidtagas, om kommun

trots lagstiftningen skulle underlåta att vid fastställande av utgifts- och inkomststaten

besluta om föreskriven avsättning, har departementschefen

framhållit, att om så skett av förbiseende, synes en möjlighet böra föreligga

för kommunen att senare fatta sådant beslut, därvid dock förberedelserna

för utsändandet av källskattetabellerna ställer rätt trånga tidsgränser.

Om en kommun likväl underlåter besluta om föreskriven avsättning, synes

man, ehuru tvångsåtgärder äro föga tilltalande, icke kunna underlåta att

låta länsstyrelsen vid utbetalning av allmän kommunalskatt till kommunen

under vederbörligt år innehålla och på bank för kommunens räkning insätta

det belopp, som skulle ha avsatts till skatteregleringsfond. Detta belopp bör

kommunen sedermera äga utfå i samma ordning som den, i vilken medlen

fått tagas i anspråk, därest de varit avsatta till skatteregleringsfond.

Vad beträffar ianspråktagandet av de till skatteregleringsfond avsatta

medlen har departementschefen uttalat:

I avvaktan på den utredning om lösningen på längre sikt av de med avräkningssystemet

sammanhängande problemen, som torde bli erforderlig,

anser jag mig icke böra föreslå några särregler beträffande dispositionen

av ifrågavarande fondmedel. Samma regler bör sålunda gälla som i fondbildningslagen

stadgats i fråga om ianspråktagandet av andra till skatteregleringsfond

avsatta medel. Jag utgår därvid ifrån såsom givet, att medel

ur skatteregleringsfonder icke tagas i anspråk under åren 1953 och 1954 av

kommun, som då äger uppbära avräkningslikvider överstigande underskotten

från tidigare år och sålunda är underkastad det obligatoriska avsättningskravet.

Slutligen har departementschefen förklarat, att genom eu av Kungl. Maj :t

utfärdad tillämpningsbestämmelse hör föreskrivas, alt uppgift om den beslutade

avsättningen till skatteregleringsfond av vederbörande kommun

lämnas till länsstyrelsen samtidigt med den i kommunallagarna föreskrivna

anmälan om den beslutade skattesatsen och det totala utdebiterade beloppet.

Utskottet. Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, innebär

föreliggande förslag i korthet, att skyldighet införes för kommun att till

skatteregleringsfond avsätta viss del av de avräkningslikvider, som kommunen

erhåller under åren 1953 och 1954. Den obligatoriska avsättningen föreslås

skola omfatta halva avräkningslikviden eller, då underskott från tidigare

år skall täckas i staten, hälften av vad som återstår av avräkningslikviden

sedan underskottet avdragits. Avsättningsskyldighet skall ej föreligga

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande vr 20.

13

för kommuner, dur den sammanlagda kommunala utdebiteringen för vederbörande

år kommer att överstiga 15 kronor för skattekrona, och skall

i andra kommuner begränsas, så att utdebiteringen ej genom avsättningen

bringas att överstiga nämnda nivå.

Skatteregleringsfondens ändamål är att tjäna till utjämning av skattetrycket

mellan olika år. Behovet av fondbildning för dylikt ändamål har

ökat efter genomförandet av 1945 års uppbördsreform. Kommunerna få numera

varje år av statsverket ett förskott på den kommunala inkomstskatt,

som skall utgå på grundval av nästkommande års taxering. Förskottet beräknas

på grundval av det skatteunderlag, som framkommit vid taxeringen

under nästföregående år. Har skatteunderlaget stigit, när slutavräkning

sker med statsverket två år senare, tillgodoföres kommunen skillnadsbeloppet;

vid nedgång i skatteunderlaget får kommunen i stället motsvarande

skuld till statsverket. De belopp, som en kommun enligt dessa

regler får uppbära av eller betala till statsverket, kunna bliva av betydande

storlek. En nedgång i skatteunderlaget träffar en kommuns ekonomi dubbelt

hårt därigenom, att utgifterna ökas på grund av skulden till statsverket

och att den högre utgiftssumman skall utdebiteras på ett minskat

skatteunderlag. Avräkningssystemet vid källskatteuppbörden är således

ägnat att skärpa verkningarna av en konjunkturförsämring. Kommunerna

kunna härigenom vid en nedgång i konjunkturerna bliva försatta i en

mycket vansklig situation, om icke skydd däremot skapats genom en tillräcklig

fondbildning. I den till grund för propositionen liggande departementspromemorian

har belysts, huru uppenbart otillräckliga de nu förefintliga

skatteregleringsfonderna i det övervägande flertalet kommuner äro

för att förebygga tvära kastningar i den kommunala ekonomien vid en skiftning

i inkomstutvecklingen. Från dessa utgångspunkter anser utskottet motiverat,

att en laglig skyldighet införes för kommuner att i viss omfattning

fondera avräkningslikvider. De begränsningar i fonderingsskyldigheten, som

föreslås i propositionen, finner utskottet generellt sett väl avvägda. Man kan

dock icke bortse ifrån att även en sålunda begränsad fonderingsskyldighet

understundom kan för en enskild kommun te sig olämplig eller oskäligt

betungande med hänsyn till storleken av redan befintliga fonder, kommunens

utgiftsplanering eller andra särskilda ekonomiska förhållanden. Härvidlag

utgör den enligt förslaget Kungl. Maj:t tillkommande rätten att medge

dispens från avsättningsskyldigheten ett nödvändigt komplement till de

allmänna föreskrifterna. Utskottet förutsätter, att denna dispensrätt utövas

med fullt beaktande av alla berättigade kommunala synpunkter.

Enligt propositionen skall länsstyrelse, om en kommun vid statens fastställande

eller senare ej fattat beslut om föreskriven avsättning till skatteregleringsfond,

vid utbetalning av kommunen tillkommande allmän kommunalskatt

innehålla ett belopp motsvarande den avsättning, som bort hava

beslutats. I motionerna 1: 4G7 och 11:620 hemställes, att denna bestämmelse

skall utgå ur förslaget. Utskottet vill härom till en början framhålla,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande ur 20.

att man liar all anledning att antaga, att kommunerna lojalt skola ställa sig

bestämmelserna om avsättningsskyldighet till efterrättelse. Att avsätta medel

till skatteregleringsfond ligger i kommunernas eget intresse. De hörda

kommunala förbunden ha visat en positiv inställning till önskvärdheten av

en ökad kommunal fondbildning. Man torde med hänsyn till denna förbundens

inställning kunna vid genomförandet av den nya lagen räkna med ett

värdefullt stöd från deras sida i form av upplysningsverksamhet. Det fall,

att en kommun vägrar att ställa sig föreskrifterna till efterrättelse, kan därför

antagas icke få någon nämnvärd praktisk betydelse. Å andra sidan innebär

den föreslagna bestämmelsen införandet av en helt ny statlig tvångsåtgärd

gentemot kommunerna. Att införa sådana åtgärder är, såsom även

departementschefen framhåller, föga tilltalande. I allmänna kommunalrättsliga

bestämmelser ha givits föreskrifter till förebyggande av missbruk

av den kommunala självbestämmanderätten. Även om dessa bestämmelser

icke giva någon ofelbar garanti mot att eu kommun fattar lagstridiga beslut,

böra statliga tvångsåtgärder icke införas utan mycket starka skäl. Då

sådana skäl enligt utskottets mening icke här äro för handen, förordar utskottet,

att den ifrågavarande bestämmelsen utgår ur lagförslaget.

II. Vissa ändringar i lagen om kommunal fondbildning.

Allmän investeringsfond.

Enligt lagen den 6 december 1946 om kommunal fondbildning äger kommun

för framtida ändamål avsätta medel till tre olika slag av fonder, nämligen

särskild fond, skatteregleringsfond och tillfällig fond. I lagen finnas,

förutom ett inledande stadgande, i särskilda avdelningar föreskrifter om

dessa huvudtyper samt därjämte vissa för samtliga slag av fonder gemensamma

bestämmelser.

Kommun äger enligt 2 § fondbildningslagen avsätta medel till följande

särskilda fonder, nämligen a) pensionsfond, b) försäkringsfond, c) kassaförlagsfond

samt d) fond till bestridande av kostnaderna för förvärvande

av viss ägodel, genomförande av visst företag eller upprättande av viss anstalt,

där kommunen fattat beslut om ägodelens förvärvande, företagets genomförande

eller anstaltens upprättande. Vill kommun avsätta medel för

tillgodoseende av annat särskilt, uttryckligen angivet kommunalt behov än

i 2 § sägs, erfordras för beslut därom jämlikt 3 § Konungens medgivande.

Medel, som avsatts i enlighet med bestämmelserna i dessa lagrum, få tagas

i anspråk för annat ändamål än vid avsättningen bestämts eller i reglemente

för fond stadgats, endast om Konungens tillstånd därtill erhålles.

Frågan om en friare fonderingsrätt än vad lagen sålunda tillåter har upptagits

av kommunlåneutredningen i dess förutnämnda betänkande med

förslag rörande utformningen av åtgärder för skattefinansiering av kom
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

15

munala investeringar. Utredningen har därvid framlagt förslag om rätt för

kommun att avsätta medel till allmän investeringfond, avsedd för anskaffande

av tillgångar för stadigvarande bruk. Medel avsatta till allmän investeringsfond

skall enligt koinmunlåneutredningens mening i princip användas

för anskaffande av tillgångar för stadigvarande bruk. Utredningen anser

dock icke lämpligt att lagen skrives så, att dylika fondmedel för all framtid

bli definitivt låsta för dylika ändamål. I särskilda situationer kan det ju

uppstå svåravvisliga behov för en kommun att använda den allmänna investeringsfondens

medel till annat ändamål än anskaffande av tillgångar för

stadigvarande bruk. Med hänsyn härtill föreslår utredningen en bestämmelse

av innehåll, att medel ur allmän investeringsfond må tagas i anspråk

för annat ändamål än det med fonden avsedda under förutsättning av

Kungl. Maj :ts medgivande. Enligt förslaget skall avsättningsrätten icke vara

till beloppet begränsad.

De av utredningen anförda motiven för detta förslag återges här i sammandrag.

De erforderliga ändamålsbestämmelserna, vilka låsa en gång avsatta

fondmedel för det vid avsättningen bestämda ändamålet, synas ha" medfört,

att kommunerna visat en viss försiktighet att fondera medel. Erfarenheten

ger i vart fall vid handen, att lagens fordringar på fondbildning jämlikt

2 § d) av kommunerna i praktiken i betydande utsträckning icke uppfyllts,

vare sig detta berott på försiktighet eller bristande kännedom om lagens

föreskrifter. Kommunernas beslut om avsättning av medel till en fond ha

icke, såsom stadgandet föreskriver, kombinerats med principbeslut om företagets

utförande etc. Eu närmare precisering av ändamålet har rentav ofta

uteblivit. En underlåtenhet alt fatta principbeslut om visst företags utförande

otc. medför närmast att fondcringsbeslulet hemfaller under 3 §, varvid

Kungl. Maj :ts medgivande till fondbildningen skall inhämtas. Sådant

medgivande synas kommunerna emellertid icke ha sökt i större utsträckning.

Likväl ha fondmedlen i sinom tid tagits i anspråk. Praxis synes således

ha utvecklat sig i den riktningen, att fonder, som bildats närmast med

tanke på 2 § d), men icke tillkommit helt i enlighet med nämnda stadgande

och ej heller fullföljts enligt 3 §, förekomma i betydande utsträckning. Även

efter nya fondbildningslagcns ikraftträdande den 1 januari 1947 ha sålunda

eu mångfald fonder uppstått vid sidan av lagen.

För kommunlåneutredningen har det framstått som ett önskemål av

vild att få till stånd en ökning av den kommunala fondbildningen och alt

samtidigt underlätta möjligheterna för kommunerna att genom fondmedel

smidigt möta skattefinansieringskravet. En förenkling av förutsättningarna

för fondbildning, som i viss mån anslöte sig till kommunernas förutberörda

praxis vid sidan av lagen, torde i förening med skattefinansieringskravet

på längre sikt kunna öka benägenheten att avsätta medel till fonder. Utredningen

har funnit eu sådan komplettering av fondbildningslagen önskvärd,

att kommun beredes möjlighet avsätta "medel till en fond för anskaffande

av tillgångar för stadigvarande bruk, utan att principbeslut enligt

2 § d) om visst företags utförande etc. föreligger och utan att ändamålet

för fondmedlens användning är fastställt jämlikt 3 §. Den sålunda ifrågasatta

fonden har av utredningen benämnts allmän investeringsfond. Därest

institutet allmän investeringsfond införes i fondbildningslagen, torde även

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

höra tillses, att de i praxis utanför lagen framväxta fondbildningarna kunna

komina in under lagens föreskrifter utan särskilda beslut av Kungl. Maj .t

i varje särskilt fall.

Den huvudinvändning, som tidigare rests mot införande av en allmän

fond, nämligen risken för att ett visst ars skattebetalare skulle kunna

komma att oskäligt belastas, torde enligt utredningens mening efter det

nya uppbördsförfarandets ikraftträdande få anses icke längre bärande.

Vid den tidpunkt, då denna invändning framställdes, bestämdes den kommunala

utdebiteringen i efterhand, alltså vid ett tillfälle, när man hade

vetskap om skatteunderlagets storlek och fördelning. Utredningen uttalar,

att vid sådant förhållande förelåg åtminstone teoretiskt den angivna risken

av oskälig belastning på ett visst års skattebetalare eller, för att uttrycka

den bakomliggande tanken mera rakt på sak, risken att en kommun kunde

passa på att taga en särskilt hög kommunalskatt det år, när en viss skattebetalare

hade en stor inkomst. Med den nya uppbördsförordningens ikraftträdande

från och med 1947 års ingång har läget i detta avseende förändrats.

Enligt gällande föreskrifter bestämmes kommuns utdebitering i samband

med fastställandet i oktober av kommunens utgifts- och inkomststat för det

nästfölj ande kalenderåret. Kommunalskatten kommer således att fastställas

utan att man vid tiden härför vet, vare sig hur de allmänna ekonomiska

konjunkturerna för nästa år komma att te sig eller vilka inkomster

en enskild skattskyldig kan komma att erhålla under året.

Någon fara för att de kommunala beslutande organen skulle allmänt sett

ta ut 1''ör hög skatt i syfte att i alltför hög grad konsolidera kommunernas

ställning, anser kominunlåneutredningen knappast föreligga. Den motsatta

risken torde i vart fall vara väsentligt större.

I remissyttrandena, för vilkas innehåll utförligare redogöres i propositionen,

s. 37 o. tf., har förslaget om införande av institutet allmän investeringsfond

liksom vad utredningen föreslagit om institutets allmänna utformning

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det övervägande flertalet

myndigheter. Vad beträffar utformningen av institutet har dock överståthållarämbetet

ifrågasatt, om icke Kungl. Maj:ts medgivande borde erfordras

för rätten till avsättning av medel till sådan fond, enär ändamålet

vore så svävande som anskaffande av tillgångar för stadigvarande bruk.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har ansett försiktigheten bjuda, att i

lagen stadgades en viss gräns, intill vilken avsättning till sådan fond i allmänhet

skulle vara tillåten, samt att på Kungl. Majtts prövning i varje särskilt

fall skulle bero, om fondbildning därutöver finge ske.

Departementschefen har härom anfört i huvudsak följande.

Vad beträffar förslaget om allmän investeringsfond har detta av koinmunlåneutredningen

motiverats med önskemålet att få till stånd en ökning

av den kommunala fondbildningen och att samtidigt underlätta möjligheten

för kommunerna att genom fondmedel smidigt möta skattefinansieringskravet.

Även om sistnämnda motiv väsentligt försvagats, då något obligatoriskt

skattefinansieringskrav nu ej ifrågasättes, torde önskvärdheten

av alt öka fondbildningsmöjligheterna tillräckligt motivera inrättandet av

sådan fond typ. Utvecklingen av kommunernas praxis att i betydande utsträckning

fondera medel utanför lagens ram torde antyda behov av sådan

förenkling av de legala förutsättningarna för fondering till investeringsändamål.

Samtidigt skulle rätten till disposition av investeringsfonden till
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

17

fredsställa det praktiska behovet inom kommunerna att smidigt kunna anpassa

sig efter de förändringar i investeringar och byggplaner, som föranledes

exempelvis av den nuvarande byggnadstillståndsgivningen. Om en

kommun i sådant syfte vill taga i anspråk särskild fond för annat än det

ursprungligen bestämda ändamålet, måste kommunen enligt lagen inhämta

Kungl. Maj :ts tillstånd därtill.

Införande av ett krav på Kungl. Maj :ts medgivande för varje avsättning

till investeringsfond skulle enligt min mening betyda, att syftet med det

nya institutet i praktiken förfelades. Kommunerna skulle i allmänhet icke

påtaga sig det besvär, som inhämtande av sådant medgivande skulle föranleda.

Frågan om eu generell gräns för det sammanlagda belopp, som utan

Kungl. Maj :ts tillstånd finge avsättas till allmän investeringsfond, förtjänar

mera att övervägas. Varje dylik maximigräns har emellertid gärna en benägenhet

att bli normerande. Erfarenheten torde också ha visat, att de

skattskyldiga som regel ej är villiga att oskäligt låta sig betunga genom avsättningar

till fonder för framtida behov. Då faran för missbruk av rätten

att upplägga sådana fonder av skäl, som närmare berörts vid diskussionen

om legal maximering av skatteregleringsfonderna, ej synes mig stor, finner

jag i likhet med utredningen ej påkallat att införa någon legal begränsning

av rätten att avsätta medel till allmän investeringsfond, vare sig i fråga

om den årliga avsättningen eller fondens totala belopp.

Beträffande stadgandets tekniska utformning föreslår utredningen, att

bestämmelserna om allmän investeringsfond infogas i fondbildningslagen

genom en ny paragraf 3 a §, samt att 1 § andra stycket förses med ett av

denna bestämmelse föranlett tillägg.

Förslaget har i denna del kritiserats av eu del av remissmyndigheterna.

Överståthållarämbetet har ansett sammanförandet av bestämmelserna i en

ny paragraf med bibehållande av 3 § lagen medföra den oformligheten, att

avsättning för uttryckligen angivet ändamål i visst fall skulle kräva Kungl.

Maj :ts tillstånd, medan underställning ej erfordrades vid avsättning utan

angivet ändamål till allmän investeringsfond. Landskommunernas förbund

och kommunallagskommittén ha ifrågasatt, att bestämmelserna om det

nya fondinstitutet skulle intagas under 2 § i lagen under en ny littera e),

därvid fond enligt 2 § d) skulle erhålla benämningen »särskild investeringsfond»

eller dylikt.

Departementschefen har emellertid ansett, att investeringsfondens karaktär

av allmän fond medför att den svårligen kan infogas inom ramen för vad

fondbildningslagen kallar särskild fond. Departementschefen fortsätter:

Under sådana förhållanden och med beaktande av att mera omfattande

omarbetning av ifrågavarande stadganden i fondbildningslagen i avvaktan

på kommunallagskommitténs kommande lagstiftning i ämnet icke bör göras,

anser jag mig kunna i huvudsak godtaga den av kominunlåneutrcdningen

föreslagna lagskrivningen. Den kommunerna därigenom medgivna fonderingsrälten

överstiger onekligen väsentligt fonderingsrätten enligt 2 och

3 §§'' i lagen, vilket synes vara kärnan i överståthållarämbetets invändning,

men den ökade friheten för kommunerna att fondera är ju det egentliga

syftet med det nya institutet. Även om anledning kunde finnas att revidera

2 och 3 §§ lagen, torde deras kvarstående i oförändrat skick icke behöva

föranleda några olägenheter i praktiken. Såsom kommunlåneutrcdningcn

2—899 62 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 5 samt. 2 avd. Nr 19—20.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

berört kan byggnads- och anläggningsfonder ha en funktion att fylla jämsides

med den allmänna investeringsfonden i sådana fall, då kommunen vill

fastlåsa fondmedlen vid ett speciellt företag.

I anslutning till förslaget om inrättande av en allmän investeringsfond

bär kommunlåneutredningen föreslagit ett par övergångsbestämmelser.

Den ena av dessa åsyftar att bereda kommunerna möjlighet att utan särskilt

tillstånd av Kungl. Maj :t överföra behållningar i fonder, bildade före

den 1 januari 1952 jämlikt fondbildningslagens 2 § d) och 3 §, till den

allmänna investeringsfonden. Denna överföringsrätt motiveras av utredningen

med kommunernas behov att redan under år 1952 smidigt kunna

fullgöra det föreslagna kravet på skattefinansiering och att anpassa sig

efter byggnadstillståndsgivningen.

Denna bestämmelse har mött kritik från några remissinstanser och

departementschefen har ansett bestämmelsen lämpligen kunna slopas, enär

syftet med stadgandet icke längre är aktuellt.

Den andra av utredningen föreslagna övergångsbestämmelsen innebär,

att kommun utan inhämtande av Kungl. Maj :ts tillstånd må till allmän investeringsfond

överföra före den nya lagens ikraftträdande bildade fonder,

som kommit att ligga utanför fondbildningslagen. Denna bestämmelse har

av departementschefen förordats.

Skatteregleringsfond.

Fondbildningslagens 4 och 5 §§ innehålla bestämmelser om skatteregleringsfond.

Enligt 4 § äger kommun att i samband med fastställande av utgifts- och

inkomststat avsätta medel till sådan fond eller taga i anspråk medel ur fonden.

Beslut om avsättning må ej avse mer än en femtedel av det belopp,

som enligt samma stat skall täckas med allmän kommunalskatt. Genom beslutet

må fonden ej heller bringas att överstiga hälften av nämnda belopp.

Vid beräkningen av det belopp, som skall täckas med allmän kommunalskatt,

skall hänsyn ej tagas till den beslutade avsättningen till skatteregleringsfonden.

Beslut att taga medel ur fonden i anspråk må ej avse mer än

en tredjedel av det högsta belopp, vartill fonden uppgått under det år beslutet

fattas eller något av de två närmast föregående åren.

Vid särskilda förhållanden må, med Kungl. Maj :ts tillstånd, medel avsättas

till eller tagas i anspråk ur skatteregleringsfonden utöver vad i 4 §

stadgas. Sådant tillstånd kan lämnas genom fastställelse å reglemente eller

andra föreskrifter rörande fonden och må förknippas med villkor för de

avsatta medlens användning (5 §).

Kommunlåneutredningen behandlar även frågan om vidgning av kommunens

rätt till fondbildning i skattereglerandc syfte. Utredningen framhåller,

att reglerna om begränsning av avsättningsrätten vid utformningen av

gällande fondbildningslag närmast torde ha motiverats därav att garantier

ansetts erforderliga för att visst års skattskyldiga icke skulle kunna oskäligt

betungas genom kommuns beslut om stora fondavsättningar. Genom

källskattesystemets tillkomst har enligt utredningens mening — såsom närmare

berörts i samband med förslaget om icke maximerad rätt till avsätt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

19

ning till allmän investeringsfond — huvudskälet för en begränsning av

fondavsättningsmöjligheterna fallit bort. Kommunlåneutredningen anser

det för sin del kunna ifrågasättas, om behov av en spärr för fondavsättning

till skatteregleringsfond över huvud föreligger i dagens läge. En tillräckligt

vid spärr torde å andra sidan icke behöva medföra några nackdelar.

En inom kommunallagsutredningen föreslagen ändring av gällande avsättningsregler,

innebärande dels att högsta avsättning höjes från en femtedel

till en tredjedel av det belopp, som skall täckas med allmän kommunalskatt,

dels att fonden må tillåtas uppgå till nämnda belopp, anser sig utredningen

med hänsyn härtill kunna biträda, om försiktigheten nu anses

bjuda, att en spärr över huvud taget bibehålies.

Kommunlåneutredningen finner det icke tillrådligt att vänta med

vidgningen av avsättningsrätten intill dess att kommunallagskommitténs

förslag till ny kommunallag kan träda i kraft, eller tidigast i början av år

1955. Redan vid fastställande av 1953 års stater i oktober 1952 torde behov

föreligga att kunna besluta om större avsättningar än nuvarande bestämmelser

medge. Utredningen finner det önskvärt, att de ändringar av fondbildningslagen,

som betingas av förslagen om inrättande av en allmän investeringsfond

och om ökade avsättningsmöjligheter till skatteregleringsfond,

genomföras samtidigt.

I samband med ändringen av bestämmelserna rörande avsättning till

skatteregleringsfond har upptagits frågan om en redaktionell ändring av

stadgandet i 4 § tredje stycket fondbildningslagen. Enligt stadgandet i dess

nuvarande lydelse må beslut att taga medel ur fonden i anspråk ej avse

mer än en tredjedel av det högsta belopp, vartill »fonden uppgått under det

är beslutet fattas eller något av de två närmast föregående åren». För undanr

röjande av en formell oklarhet har föreslagits en omformulering på det sätt,

att beslutet ej må avse mer än en tredjedel av det högsta belopp, vartill

»fonden beräknas uppgå vid utgången av det år beslutet fattas eller uppgått

vid utgången av något av de två närmast föregående åren».

Remissmyndigheterna ha funnit välbetänkt, att kommuns möjligheter

att utan Kungi. Maj:ts tillstånd avsätta medel till skatteregleringsfond

vidgas.

Departementschefen har ansett behovet av eu vidgad rätt för kommuner

att avsätta medel till skatteregleringsfond vara uppenbart. Bestämmelsen

om begränsning av rätten att avsätta medel till fonden bör enligt departementschefens

mening slopas. Till motivering härför anför han:

.lag delar uppfattningen, att det icke kan vara förenat med några större

vådor att borttaga maximeringen av den årliga avsättningen och ställer mig

även tveksam till frågan, om det verkligen kan vara erforderligt med en

spärr mot en kommunal benägenhet att alltför mycket sörja för framtiden

genom uppläggande av för stora skatteregleringsfonder. Några risker i sådant

avseende under de närmaste skenbart alltför goda inkomståren lär i

vart fall icke föreligga. Frågan om behovet på längre sikt av en legal gräns

torde få prövas i samband med kommunallagskommitténs förslag. Mot bak
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

grunden av det mycket stora behov av skatteregleringsfonder, som enligt

den förut redovisade utredningen om avräkningssystemets verkningar kommer

att framträda vid en skiftning i inkomstutvecklingen, anser jag det

för den skull befogat att icke nu förorda någon legal begränsning av det

belopp, vartill skatteregleringsfond högst må uppgå. Denna ståndpunkt synes

även vara mest konsekvent med hänsyn till mitt ställningstagande till

förslaget om en icke maximerad rätt till avsättning till allmän investeringsfond.

Beträffande den i tredje stycket av 4 § stadgade begränsningen av rätten

att taga i anspråk skatteregleringsfond till högst en tredjedel av fondens

storlek har, framhåller departementschefen, icke ifrågasatts någon saklig

ändring. Den föreslagna omformuleringen av stycket, enligt vilken tredjedelen

avser det högsta belopp, vartill fonden beräknas uppgå vid utgången

av det år beslutet fattas eller uppgått vid utgången av något av »de två närmast

föregående åren», synes departementschefen ägnad att klarare ange

stadgandets egentliga innebörd och lämnas av honom utan erinran.

Viss ändring i 8 § andra stycket fondbildningslagen.

Nu gällande lydelse av 8 § andra stycket är följande.

Fonds medel må ej utan tillstånd av länsstyrelsen anbringas annorlunda

än hos bank, å postgirokonto eller i sådana tillgångar, i vilka förmyndare

äger utan överförmyndarens tillstånd anbringa omyndigs medel.

1950 års jordbrukskasseutredning har föreslagit ett tillägg till bestämmelsen

av innebörd, att centralkassa för jordbrukskredit skall vara likställd

med bank, när det gäller placering av kommunala fondmedel. I

remissyttrande av bank- och fondinspektionen anföres, att avfattningen av

stadgandet redan nu medgiver insättning av fonds medel hos centralkassa

för jordbrukskredit, i det att sådan kassa jämlikt 15 kap. 4 § föräldrabalken

jämställes med bank, vari på grund av stadgandet i 3 § förordningen

den 21 mars 1924 med särskilda bestämmelser om anbringande av omyndigs

medel dylika medel utan överförmyndares samtycke må insättas. För

vinnande av större tydlighet hos förstnämnda lagrum, kunde dock jordbrukskasseutredningens

förslag vara motiverat.

Tillägget tillstyrkes av departementschefen.

Utskottet. De ändringar i kommunala fondbildningslagen, som föreslås

i propositionen, innebära i huvudsak, att gällande begränsningar av kommuns

rätt att avsätta medel till skatteregleringsfond slopas, och att kommun

erhåller rätt att avsätta medel till allmän investeringsfond, avsedd för

anskaffande av tillgångar för stadigvarande bruk.

Kommunernas möjligheter att avsätta medel till skatteregleringsfond utvidgades

väsentligt vid 1946 års revision av kommunala fondbildningslagen.

Emellertid har avräkningssystemet vid källskatteuppbördeli medfört ökade

krav på sådan fondbildning. Om skatteunderlaget för en kommun minskas,

uppstår numera behov av medel ur skattcregleringsfonden dels för återbe
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

21

talning av vad kommunen erhållit för mycket i förskott å allmän kommunalskatt,

dels för den utjämning i övrigt av utdebiteringen, som är skatteregleringsfondens

ursprungliga uppgift.

De hittills gällande reglerna om begränsning i rätten att avsätta medel

till skatteregleringsfond ha motiverats huvudsakligen av hänsynen till att

ett visst års skattebetalare icke oskäligt betungades genom att en kommun

beslutade alltför stora fondavsättningar. Risken härför sammanhängde med

att kommunalskatten före den nya uppbördsförordningens ikraftträdande

bestämdes i efterhand, alltså vid en tidpunkt, då man hade vetskap om

skatteunderlagets storlek och fördelning. Detta huvudskäl har, såsom kommunlåneutredningen

framhållit, förlorat sin bärkraft efter uppbördsförordningens

ikraftträdande. I nuvarande läge, då det övervägande antalet kommuner

ha uppenbart otillräckliga skatteregleringsfonder, och då de å andra

sidan väntas erhålla betydande avrälcningslikvider, torde det icke vara förenat

med några större vådor att borttaga begränsningarna i rätten att avsätta

medel till skatteregleringsfond. Frågan om behovet på längre sikt även

legal gräns för de årliga avsättningarna och fondens storlek torde, såsom

departementschefen framhållit, få prövas i samband med kommunallagslcommitténs

förslag.

Förslaget om allmän investeringsfond har av departementschefen motiverats

med önskvärdheten av att öka fondbildningsmöjligheterna. Fonden

skulle bereda kommunerna möjligheter att smidigt anpassa sina medelsdispositioner

efter de vid varje tidpunkt angelägnaste behoven.

Utskottet delar uppfattningen, att det är önskvärt att underlätta möjligheterna

för kommunerna att genom fondbildning konsolidera sin ekonomiska

ställning. En allmän investeringsfond torde bliva av betydelse för

kommunernas möjlighet att anpassa sina investeringar efter konjunkturväxlingarna.

Att behov av att förenkla de nuvarande förutsättningarna för

fondbildning föreligger bestyrkes av att det icke sällan förekommer, att

kommun avsätter medel till fonder utanför lagens ram. Såsom ovan framhållits,

är risken för att ett visst års skattebetalare oskäligt betungas genom

för stora fondavsättningar icke stor. Erfarenheten har hittills givit vid

handen, att kommunerna ingalunda visat benägenhet för att utnyttja fondbildningsrätten

i för stor omfattning. Utskottet förordar därför, att institutet

allmän investeringsfond införes i enlighet med propositionens förslag.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med förklarande av att förevarande proposition

i vad den avser förslag till lag angående skyldighet

för kommun att avsätta medel till skatteregleringsfond åren

1953 och 1954 icke kunnat i oförändrat skick bifallas -— i anledning

av sagda proposition ävensom motionerna 1: 467 och

11:620 måtte för sin del antaga nämnda lagförslag med den

ändring, att 1 § fjärde stycket utgår;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

B) att riksdagen — med bifall i denna del till propositionen

— måtte antaga förslaget till lag angående ändring i vissa

delar av lagen den 6 december 1946 (nr 727) om kommunal

fondbildning.

Stockholm den 6 maj 1952.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande :

från första kammaren: herrar Gottfrid Karlsson*, Karl August Johanson,

Elmgren, Gustav Emil Andersson, Linden, Hällgren*, Fritiof Karlsson,

Lundgren, Bergh* och Hansson; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, von

Friesen*, Fast, Norén, Swedberg, Spångberg, Nolin, Larsson i Julita och

Hammar.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. av herr Lundgren, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan, i

vad avser avsättning till skatteregleringsfond av de kommunerna för åren

1953 och 1954 tillkommande avräkningslikviderna, bort ha följande lydelse:

Såsom av---(lika med utskottet)---nämnda nivå.

Skatteregleringsfondens ändamål---(lika med utskottet)---

kommunala synpunkter.

I motionerna 1:467 och II: 620 har hemställts, att bestämmelsen om

innehållande av avräkningslikvid, om kommun underlåtit besluta om föreskriven

avsättning, måtte utgå ur lagförslaget. Det måste emellertid anses

stötande, att en kommun skulle kunna undandraga sig en skyldighet,

som Kungl. Maj :t och riksdagen ur allmänt ekonomisk synpunkt

anse böra åläggas den. På grund härav får utskottet tillstyrka den av

Kungl. Maj :t föreslagna bestämmelsen, att länsstyrelsen skall, om kommun

underlåter att fatta beslut om föreskriven avsättning, vid utbetalning

av allmän kommunalskatt till kommunen innehålla och på bank

för kommunens räkning insätta det belopp, som skulle ha avsatts till

skatteregleringsfond. Utskottet avstyrker följaktligen motionerna 1:467 och

II: 620.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med avslag å motionerna I: 467 och II: 620

måtte antaga propositionens förslag till lag angående skyldighet

för kommun att avsätta medel till skatteregleringsfond

åren 1953 och 1954.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20. 23

2. av herrar Bergh, Nolin och Nils Hansson, som ansett, att utskottets

yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Avsättning till skalteregleringsfond av de kommunerna för åren 1953 och 1954

tillkommande avräkningslikviderna.

I propositionen föreslås, att den obligatoriska avsättningsskyldigheten

skall, med vissa undantag, omfatta halva avräkningslikviden. En sålunda

begränsad avsättningssskyldighet anser utskottet sig böra godtaga. I propositionens

förslag till lagtext, 1 § första stycket, anges emellertid, alt

kommun skall till skalteregleringsfond avsätta minst hälften av avräkningslikviden.

Någon saklig betydelse i vad avser skyldigheten att avsätta

medel till skatteregleringsfond — och det är endast härom lagen handlar —

torde ordet minst ej ha, då skyldigheten att avsätta medel till skatteregleringsfond

enligt lagens mening aldrig överstiger hälften av avräkningslikviden.

Närmast torde ordet vara avsett som en erinran därom, att kommun

enligt de i propositionen föreslagna ändringarna i lagen om kommunal fondbildning

äger rätt att avsätta även större belopp än halva avräkningslikviden

till skatteregleringsfond. Utskottet anser emellertid, av skäl som nedan

närmare utvecklas i yttrande till sistnämnda lag, att kommuns rätt att besluta

om avsättning av medel till skatteregleringsfond skall utvidgas endast

i den mån detta betingas av de föreslagna bestämmelserna om obligatorisk

avsättning. Detta innebär med andra ord att en kommun kan komma att

sakna rätt att avsätta större belopp än som följer av bestämmelserna i den

föreslagna lagen angående skyldighet att avsätta medel till skatteregleringsfond.

På grund härav föreslår utskottet, att ordet minst utgår ur lagtexten.

Enligt propositionen----(lika med utskottet)-----ur lagför
slaget.

Vissa ändringar i lagen om kommunal fondbildning.

Enligt utskottets mening är det av behovet påkallat, att ökade avsättningar

till skatteregleringsfonden komma till stånd. Utskottet har därför i

sak biträtt de föreskrifter om skyldighet för kommun att avsätta medel till

skatteregleringsfond, som föreslås i propositionen. Det belopp en kommun

enligt de föreslagna bestämmelserna om skyldighet att avsätta medel till

skatteregleringsfond skall avsätta, torde icke sällan komma att överstiga

vad kommunen enligt 4 § andra stycket i den nuvarande fondbildningslagen

äger besluta att avsätta. En konsekvens av den föreslagna lagen om

skyldighet att avsätta medel till skatteregleringsfond är således, att bestämmelserna

i fondbildningslagen om begränsning i kommuns rätt alt besluta

om avsättning till skatteregleringsfond ändras i motsvarande mån.

Propositionens förslag till ändringar i fondbildningslagen gå emellertid vida

utöver vad som betingas av bestämmelserna om skyldighet att avsätta medel

till skatteregleringsfond. Enligt förslaget skall nämligen dels en helt ny

fondtyp, allmän investeringsfond, införas, dels alla begränsningar i fråga

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

om rätten att avsätta medel till skatteregleringsfond slopas. Förslaget synes

utskottet i denna del ej böra godtagas.

De kommunala församlingarnas beskattningsrätt är principiellt begränsad

så till vida, att den avser täckande av medelsbehovet för nästkommande

kalenderår. När den nuvarande fondbildningslagen medger vissa undantag

härifrån genom att tillåta avsättning för framtida behov, uppställer den bestämda

restriktioner, antingen i form av krav på att fonderingen skall avse

ett närmare preciserat kommunalt behov eller genom maximering av avsättningar

och uttag såsom fallet är beträffande skatteregleringsfonden. Enligt

förslaget skulle varken avsättning till eller uttag från allmän investeringsfond

begränsas av motsvarande regler. Den enda restriktionen skulle ligga

i att fondmedlen blott skulle få användas för anskaffande av anläggningstillgångar.

Beträffande skatteregleringsfond skulle endast rätten till uttag

vara begränsad.

Vad sålunda föreslås innebär uppenbarligen en vidgning av den kommunala

beskattningsrätten. Den nuvarande fondbildningslagens jämförelsevis

restriktiva bestämmelser erbjuda emellertid ett skydd åt medborgarna

mot beslut av tillfälliga fullmäktigemajoriteter, och detta skydd bör icke

utan tvingande skäl borttagas. Sådana skäl ha enligt utskottets mening icke

förebragts. Genom reglerna om särskild investeringsfond erbjudas tillräckliga

möjligheter till fondering för anskaffande av anläggningstillgångar och

såväl därigenom som genom de föreslagna bestämmelserna om skyldighet

att avsätta medel till skatteregleringsfond erhållas, såvitt på basis av hittillsvarande

erfarenhet kan bedömas, tillräckliga medel att utjämna skattetrycket.

Härtill kommer, att samtliga fondbildningsbestämmelser gjorts till föremål

för översyn av kommunallagskommittén, vars betänkande, enligt vad

utskottet inhämtat, nu är under tryckning. Det ligger i sakens natur, att det

är en fördel, om fondbildningsbestämmelserna samtidigt upptagas till prövning

i samband med behandlingen av kommunallagskommitténs förslag och

därigenom kunna erhålla en allsidigare belysning än nu skett.

Utskottet anser därför, dels att bestämmelserna om allmän investeringsfond

böra utgå, dels att i de nu gällande bestämmelserna om inskränkningar

i kommuns rätt att besluta om avsättning till skatteregleringsfond endast

bör vidtagas den ändring, som betingas av den föreslagna lagen angående

skyldighet för kommun att avsätta medel till skatteregleringsfond.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med förklarande, att förevarande proposition

i vad den avser förslag till lag angående skyldighet

för kommun att avsätta medel till skatteregleringsfond åren

1953 och 1954 icke kunnat i oförändrat skick bifallas — i

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

25

anledning av sagda proposition ävensom motionerna I: 467

och II: 620 måtte för sin del antaga nämnda lagförslag med de

ändringarna, att ur 1 § första stycket ordet minst utgår samt

att 1 § fjärde stycket utgår;

B. att riksdagen — med förklarande, att förevarandc proposition

i vad den avser förslag till lag angående ändring i vissa

delar av lagen den 6 december 1946 (nr 727) om kommunal

fondbildning icke kunnat i oförändrat skick bifallas — i anledning

av sagda proposition måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 december 1946

(nr 727) om kommunal fondhildning.

Härigenom förordnas att 4 och 8 §§ lagen den 6 december 1946 om kommunal

fondbildning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Om skattereglcringsfond.

4 §•

I samband---ur fonden.

Beslut om avsättning må, i den mån ej annat föranledes av särskild lag,

ej avse — — — till skatteregleringsfonden.

Beslut att taga medel ur fonden i anspråk må ej avse mer än en tredjedel

av det högsta belopp, vartill fonden beräknas uppgå vid utgången av det år

beslutet fattas eller uppgått vid utgången av något av de två närmast föregående

åren.

Gemensamma bestämmelser.

8 §•

Fonds medel---är o tillgängliga.

Fonds medel må ej utan tillstånd av länsstyrelsen anbringas annorlunda

än hos bank eller centralkassa för jordbrukskredit eller å postgirokonto

eller i sådana tillgångar, i vilka förmyndare äger utan överförmyndarens

tillstånd anbringa omyndigs medel.

Vad nu--— än penningmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1952.

;s—so» 52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 5 samt. 2 avd. AV 19—20.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:248 Skrivelse till Konungen i anledning av Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 och 9 §§ lagen den 9 april 1937 s. 14 i texten