Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22

1952-05-06 · 46 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 46 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1952:22, Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

1

Kr 22.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till ändrad lydelse av §§ 13

och 15 riksdagsordningen samt till lag med vissa bestämmelser

om val till riksdagens andra kammare för

perioden 1953—1956 ävensom i ämnet väckta motioner.

Till konstitutionsutskottets handläggning ha båda kamrarna den 2 april

1952 hänvisat en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 175,

däri Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden den 28 mars 1952, föreslagit

riksdagen

1) att, såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling, antaga följande
-

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 13 och 15 riksdagsordningen.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§ 13.

Andra kammarens ledamöter skola

till ett antal av tvåhundratrettio

väljas för en tid av fyra år, räknade

från och med januari månads början

året näst efter det, under vilket valet

skett.

§ 15.

1. I varje valkrets väljes, efter

folkmängden vid början av året näst

före den fyraårsperiod, för vilken valen

gälla, en riksdagsman för varje

fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel

av rikets folkmängd.

§ 13.

Andra kammarens ledamöter skola

till antalet vara tvåhundratrettio

eller det högre tal, som föranledes av

stadgandet i 15 § 3 mom. De skola

väljas för en tid av fyra år, räknade

från och med januari månads början

året näst efter det, under vilket valet

skett.

§ 15.

1. I varje valkrets väljes, efter

folkmängden vid början av året näst

före den fyraårsperiod, för vilken valen

gälla, en riksdagsman för varje

fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel

av rikets folkmängd.

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 5 samt. 2 avd. Nr 22.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2. För valkrets, vars folkmängd ej

uppgår till fullt tre tvåhundratrettiondelar

av rikets folkmängd, väljas

dock tre riksdagsmän.

3. Därest det antal riksdagsmän,

som med tillämpning av stadgandena

i 1 och 2 mom. bör utses, icke uppgår

till tvåhundratrettio, skola, för ernående

av detta antal, de valkretsar,

vilkas folkmängd mest överskjuter

de tal, som enligt 1 mom. äro bestämmande

för riksdagsmännens antal

inom valkretsarna, var för sig i

ordning efter överskottens storlek

vara berättigade att välja ytterligare

en riksdagsman. Äro överskottstalen

lika för två eller flera valkretsar, avgöres,

där så är nödigt, företrädet genom

lottning på sätt i 6 § 6 mom. är

stadgat.

4. Det antal — — — av Konungen.

2. Därest det antal riksdagsmän,

som med tillämpning av stadgandet i

1 mom. bör utses, icke uppgår till

tvåhundratrettio, skola, för ernående

av detta antal, de valkretsar, vilkas

folkmängd mest överskjuter de tal,

som enligt samma mom. äro bestämmande

för riksdagsmännens antal

inom valkretsarna, var för sig i ordning

efter överskottens storlek vara

berättigade att välja ytterligare en

riksdagsman. Äro överskottstalen lika

för två eller flera valkretsar, avgöres,

där så är nödigt, företrädet genom

lottning på sätt i 6 § 6 mom. är stadgat.

3. Uppgår det antal riksdagsmän,

som enligt 1 och 2 mom. bör utses i

en valkrets, antingen icke till tre eller

ock till minst tre men ej fem,

skall antalet ökas, i förra fallet till

tre och i senare fallet till fem.

4. Det antal — — — av Konungen.

2) att antaga följande

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för

perioden 1953—1956.

Med avseende å val och särskilda röstsammanräkningar för besättande

av plats i riksdagens andra kammare för perioden 1953—1956 förordnas

härigenom, att 56 § 3 mom. lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen

icke skall gälla, att i stället för ettvart av följande lagrum i 1920 års lag,

nämligen 56 § 4 mom., 59 § andra stycket, 79 § första stycket, 81 § och 87 §,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

3

skola här nedan under motsvarande lagrumsbeteckning upptagna bestämmelser

gälla, att vad i 57 § 2 mom. tredje stycket och 72 § sjätte stycket

1920 års lag sägs om samma lag skall gälla jämväl beträffande nu ifrågavarande

lag, att det i 59 § tredje stycket 1920 års lag angivna formuläret

skall ersättas av formulär av den lydelse bilaga vid denna lag utvisar samt

att i 88 § andra stycket 1920 års lag orden »enligt 87 § av lagen om val till

riksdagen» skola utbytas mot orden »enligt lagen med vissa bestämmelser

om val till riksdagens andra kammare för perioden 1953—1956».

56 §.

4 mom.

Sedan den tid gått till ända, inom vilken kandidatanmälan må ändras,

skall Konungens befallningshavande ofördröj ligen företaga slutlig prövning

av de inkomna anmälningarna av kandidater. Finnes någon kandidat icke

vara valbar, eller är icke visat, att han lämnat partiet tillstånd att anmäla

honom, skall hans namn å anmälan anses obefintligt.

över godkända anmälningar upprättar Konungens befallningshavande en

lista. Å denna uppföras partibeteckningarna i bokstavsordning jämte under

varje partibeteckning de av partiet anmälda kandidaterna. Å listan utsättes

även erinran om bestämmelserna i 59 § fjärde stycket lagen den 26 november

1920 om val till riksdagen. Formulär till listan fastställes av Konungen.

Över Konungens befallningshavandes beslut i ärende varom i detta mom.

sägs må klagan föras allenast i samband med besvär över valet.

59 §.

Andra stycket.

Å valsedel skall ovanför namnen utsättas partibeteckningen (partinamn

eller annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för viss meningsriktning);

och skall vad i 68 § lagen den 26 november 1920 om val till

riksdagen sägs om välj arbeteckning avse sådan partibeteckning.

79 §.

Första stycket.

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som uppenbarligen blivit med avsikt

där anbragt;

vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe än

ovanför namnen;

vilken upptager mer än en beteckning ovanför namnen;

vilken upptager valkretsbeteckning å annat ställe än nedanför namnen;

vilken icke upptager något giltigt namn; dock att då samtliga namn skola

av anledning, som i 80 § andra stycket lagen den 26 november 1920 om val

till riksdagen sägs, anses såsom obefintliga, valsedeln likväl skall tillgodoräknas

det parti, vars partibeteckning den bär.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

81 §.

1. Sedan valsedlarna ordnats efter partibeteckning, skall inom varje

parti, till den utsträckning, som för utseendet av stadgat antal riksdagsmän

är nödig, genom särskilda sammanräkningar bestämmas ordning mellan de

namn å partiets valsedlar, vilka avse själva riksdagsmannavalet.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.

2. Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn, som står

först å sedeln.

Partiets valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första namn

bilda en grupp.

Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens

rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först på

gruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.

3. Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det namn, vilket,

bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står främst

å sedeln.

Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sammanräkning

gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas, och

nämnda valsedlar ordnas i nya grupper så, att sedlar, som vid den pågående

sammanräkningen gälla för ett och samma namn, bilda en grupp; däremot

bibehållas övriga befintliga grupper oförändrade.

Valsedlarna inom varje nybildad grupp räknas, och deras antal utgör

gruppens rösttal.

För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och

jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller sammanlagda

rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke grupp av

valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad

plats. Har så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att dela dess

rösttal med det tal, som motsvarar den del, gruppen tagit i besättandet av

plats eller platser, som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller, om

flera grupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av

förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1.

Platstalet för en grupp beräknas sålunda, att gruppens rösttal delas med

största jämförelsetalet vid sammanräkningen närmast före gruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.

4. Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler, två till

antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.

5. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika partierna

sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas det parti, vilket för

varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal. Plats, som

blivit ett parti tilldelad, besättes genast så, att partiets första plats tillerkän
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

5

nes den, vars namn är det första i ordningen inom partiet, partiets andra plats

den, som bär andra namnet i ordningen, partiets tredje plats den, som bär

tredje namnet i ordningen, och så vidare efter samma grund, ändå att den,

som är berättigad till platsen, redan fått sig tillerkänd plats från ett eller

flera andra partier.

Jämförelsetalet beräknas, så länge partiet ännu icke fått sig någon plats

tilldelad, genom att partiets rösttal delas med 1,4. Därefter beräknas jämförelsetalet

för varje gång så, att partiets rösttal delas med det tal, som

är 1 högre än det dubbla antalet av partiet tilldelade platser. Har samma

person erhållit platser från två partier, skall dock, vid beräkning av det

antal platser som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats;

har någon erhållit platser från tre partier, anses varje sådan plats såsom

en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.

Har ett parti redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar

de å partiets valsedlar upptagna namn, vilka avse själva riksdagsmannavalet,

varder det från vidare jämförelse uteslutet.

6. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn står främst

i ordningen inom det parti, som, enligt vad i 5 mom. sägs, har största jämförelsetalet.

7. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas

genom lottning.

87 §.

1. Har någon, som blivit vald till riksdagsman, avsagt sig uppdraget eller

eljest avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit vald, då skall

Konungens befallningshavande ofördröj ligen vid offentlig förrättning, så

kungjord, som i 26 § lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen sägs,

verkställa ny röstsammanräkning inom det parti, för vilket den avgångne

blivit vald. Blev den avgångne vald för flera partier, skall sammanräkningen

ske inom det parti, från vilket plats först tilldelades honom.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka

gällde för den avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades

plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst. Med iakttagande

av att namn å någon, som blivit genom valet utsedd till riksdagsman,

anses såsom obefintligt, skall röstvärdet tillgodoräknas det namn, som står

främst av de för den avgångne riksdagsmannen särskilt upptagna efterträdarenamnen,

eller, om sådant namn ej finnes, det namn för själva riksdagsmannavalet,

som står främst å sedeln, eller, om ej heller sådant namn finnes,

det namn, som står främst bland samtliga efterträdarenamnen å sedeln.

Den som erhållit högsta rösttalet inträde såsom ledamot i den avgångnes

ställe. Mellan lika rösttal skilje lotten.

Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas under

försegling.

2. Lag samma vare, där riksdagsman, som blivit utsedd jämlikt 1 mom.,

avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd; och skall vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

den. nya sammanräkningen såsom förut hänsyn tagas blott till de valsedlar,

som gällde för den först avgångnes namn vid den sammanräkning, då

namnet tilldelades plats i ordningen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I lag eller särskild författning förekommande hänvisning till stadgande,

vilket ersatts av bestämmelse i denna lag, skall avse sistnämnda bestämmelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

7

Bilaga.

Formulär till s. k. spaltad valsedel, som må användas vid val till riksdagens

andra kammare för perioden 1953—1956.

Plats för partibeteckning

Plats för valkretsbeteckning

Valsedelns storlek och antalet rum å sedeln må lämpas efter behovet.

Vänstra sidan år avsedd för riksdagsmanna- och efterträdarenamn; högra

sidan är avsedd för särskilda eftertrådarenamn.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj :ts förslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till propositionen.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande

inom riksdagen i anledning av propositionen väckta, till konstitutionsutskottet

hänvisade motioner:

inom första kammaren

nr 454 av herr Ohlon m. fl.,

nr 455 av herr Bergh,

nr 456 av herr Sjödahl,

nr 457 av herr Persson, Helmer, och herr Norling,

nr 458 av herr Björck,

nr 459 av herrar Boo och Hesselbom, ävensom

inom andra kammaren

nr 600 av herr Hall m. fl.,

nr 604 av herr Ohlin m. fl.,

nr 605 av herr Håstad m. fl.,

nr 606 av herr Andersson i Malmö,

nr 607 av herr Sjölin m. fl.,

nr 608 av herr Karlsson i Stuvsta m. fl.

I motionen II: 600 har icke framställts annat yrkande än om avslag å propositionen.

Vad i övriga motioner hemställts återgives i det följande i samband

med utskottets redogörelse för Kungl. Maj :ts föreliggande förslag

ävensom vid behandlingen av desamma i de delar, som yrkandena i varje

särskilt fall avse.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet

hänvisa till motionerna.

Inledning.

Proportionellt valsätt vid valen till riksdagens andra kammare infördes år

1909 i samband med utvidgning av rösträtten till denna kammare. Liknande

bestämmelser om proportionellt valsätt infördes samtidigt för valen till

första kammaren, för val till landsting och stadsfullmäktige samt för val av

riksdagens utskott. Jämväl för vissa val inom kommunala representationer

ävensom för val till kommunalfullmäktige ha motsvarande regler sedermera

upptagits.

Valordningen för valen till andra kammaren regleras genom riksdagsordningen

samt lagen om val till riksdagen av den 26 november 1920 med däri

senare vidtagna ändringar.

I § 13 riksdagsordningen fastställes att andra kammarens 230 ledamöter

som regel skola väljas för en tid av fyra år.

Valen förrättas i valkretsar. Beträffande valkretsindelningen hänvisar

riksdagsordningen i § 14 till vallagen. Till grund för denna indelning ligger

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

9

länsindelningen. Göteborgs stad utgör dock en särskild valkrets, varjämte

städerna Malmö, Hälsingborg, Landskrona och Lund tillsammans bilda en

valkrets. Slutligen är Älvsborgs län delat i en nordlig och en sydlig valkrets.

Det antal riksdagsmän, som varje valkrets äger utse, regleras efter folkmängden;

minst tre riksdagsmän skola dock utses i varje valkrets.

I fråga om valmetoden gives i § 18 riksdagsordningen det grundläggande

stadgandet att valen till andra kammaren skola vara omedelbara och proportionella

samt att vid valen lika röst tillkommer varje röstande. Alla bestämmelser

för den närmare regleringen av den proportionella metoden återfinnas

i vallagen.

Fördelningsförfarandet efter ett val grundas på användningen av väljarbeteckningar.

Härom stadgas i 59 § vallagen. Dylika beteckningar avse att

särskilja olika grupper av väljare eller samverkande sådana grupper eller

olika meningsriktningar. Å valsedel skall finnas minst en välj arbeteckning,

och högst tre sådana beteckningar kunna samtidigt användas å en valsedel.

I sistnämnda fält utgöras beteckningarna i allmänhet av en kartellbeteckning,

en partibeteckning och en fraktionsbeteckning. Ät välj arbeteckningar

kan beredas visst skydd genom ett registrerings- och anmälningsförfarande.

Tillvägagångssättet vid röstsammanräkningen regleras i 81 § vallagen.

Valsedlar med samma välj arbeteckning sammanföras därvid i särskilda

grupper. Mellan dessa grupper fördelas mandaten successivt med ledning av

särskilda för dem gällande jämförelsetal. Till en början utgöres jämförelsetalet

av gruppens rösttal. Sedan plats tilldelats gruppen, uträknas dess jämförelsetal

genom att dividera rösttalet med antalet erhållna platser, ökat

med 1. Denna fördelningsregel har anvisats av belgiern Victor d’Hondt.

Redan få år efter 1909 började klagomål framställas över att valmetoden

icke gav full rättvisa, i det partierna icke erhöllo mandat i proportion till

sina samlade röstsiffror för hela det område valet avsåg. I ett år 1921 avgivet

betänkande (del II) diskuterade de s. k. proportionsvalsakkunniga

olika möjligheter för ernående av proportionell rättvisa vid mandatfördelningen.

De sakkunniga ville emellertid förorda endast en utväg, nämligen

utvidgning av valkretsarna vid val till andra kammaren på ett sådant sätt,

att i princip varje län skulle bilda en valkrets. I huvudsaklig överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag genomfördes samma år den nuvarande valkretsindelningen,

varigenom antalet valkretsar minskades från 50 till 28.

I syfte att motverka tendensen i det d’Hondtska systemet att gynna de

större partierna på de mindres bekostnad började de mindre partierna redan

tidigt att gå samman i karteller. Det tekniska tillvägagångssättet var därvid

det, att partierna förenade sig om samma partibeteckning men framlade var

sin kandidatlista. Metoden medförde emellertid åtskilliga olägenheter i det

att valutfallet inom kartellen mången gång blev slumpartat. I syfte att undgå

dessa olägenheter infördes år 1924 för andrakammarvalen och år 1926 för

kommunalvalen det nuvarande systemet med kartell-, parti- och fraktionsbeteckningar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Då det emellertid visade sig, att dessa reformer icke förmådde helt undanröja

de avvikelser från den exakta proportionaliteten, som påtalats, framfördes

i riksdagen tid efter annan förslag om att anordna ett särskilt utjämningsförfarande

för att så nära som möjligt anpassa de olika partiernas

representation till deras samlade röstsiffror för hela landet. Förslagen vunno

dock aldrig riksdagens bifall.

I anledning av väckta motioner hemställde emellertid 1949 års riksdag om

utredning i anslutning till vissa av konstitutionsutskottet (uti. nr 20) angivna

riktlinjer, av frågan om reformering av det proportionella valsystemet

vid andrakammarval.

Efter att ha framhållit, att tanken på en återgång till det före år 1909

tillämpade systemet med majoritetsval numera finge anses sakna aktualitet,

samt lämnat en översikt över tidigare framkomna förslag om anordnande av

ett utjämningsförfarande eller den d’Hondtska metodens ersättande med en

annan fördelningsmetod anförde utskottet beträffande behovet av en reformering

av valsystemet följande.

Det har gjorts gällande, att valsystemet icke gåve full rättvisa åt olika

partiriktningar, enär detsamma regelmässigt gynnade de större partierna.

En viss möjlighet till skydd mot den angivna tendensen i valmetoden finnes

visserligen för de mindre partierna genom samgående i kartell särskilt

sedan detta system år 1924 för andrakammarvalens del och år 1926 för

kommunalvalens blivit närmare reglerat i lag, men detta system har från

många håll ansetts medföra vissa olägenheter. Härvid har gjorts gällande,

att kartellbildningen, även om den stundom vore av allenast teknisk natur,

lätt gåve intryck av ideologisk samhörighet mellan de samverkande partierna,

en samhörighet som ingalunda alltid vore för handen. Reformkraven

på området ha med dessa utgångspunkter kommit att åsyfta åvägabringande

av en valmetod, som å ena sidan gåve större proportionell rättvisa än

den nuvarande och å andra sidan gjorde kartellbildningar onödiga.

Enligt utskottets mening kunna de angivna reformkraven icke frånkännas

ett visst berättigande. Det är obestiädigt, att det gällande valsystemet

icke skänker en tillfredsställande proportionell rättvisa. Den korrigeringsmöjlighet,

som ligger i samgående i kartell, förmår icke helt motverka

tendensen i valsystemet att gynna de större partierna. Systemet med kartellbildningar

är enligt utskottets mening förenat med uppenbara olägenheter.

Utskottet vill fördenskull förorda, att en utredning kommer till stånd

om möjligheterna att, utan eftersättande av andra värden inom det politiska

livet, vinna större proportionell rättvisa vid mandatfördelningen mellan

partierna, samtidigt som de nuvarande kartellsystemet avskaffas.

Såsom utgångspunkt för en reform på förevarande område borde, framhöll

utskottet, uppställas det kravet, att valsystemet i görligaste mån skulle

giva ett rättvist resultat icke blott vid nu rådande röstfördelning mellan

partierna utan även vid framdeles tänkbara väsentliga förskjutningar i

röstfördelningen. Valsystemet finge alltså icke vara konstruerat med tanke

på att i nuvarande läge gynna visst parti eller vissa grupper av partier.

Utskottet framhöll vidare, att det låge i det proportionella valsystemets

natur, att detsamma bäst komme till sin rätt, därest valkretsarna vore stora.

Med den gällande valkretsindelningen för andrakammarvalen utsåges emel
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

11

lertid inom några valkretsar ett så litet antal riksdagsmän, att den proportionella

valmetoden icke gåve ett tillfredställande resultat. Ehuru utskottet

vore medvetet om att en ytterligare förstoring av valkretsarna kunde medföra

vissa olägenheter, förordade utskottet dock, att vid en blivande utredning

jämväl undersöktes möjligheten att i vissa fall förstora de mindre

valkretsarna.

Beträffande de tidigare framkastade möjligheterna att anordna ett utjämningsförfarande

ansåg utskottet endast tilläggsmandatsystemet förtjänt

av närmare övervägande. Ehuru allvarliga erinringar kunde riktas även

mot detta system, medförde det dock enligt utskottets åsikt större möjligheter

till en tillfredsställande lösning än övriga system innefattande ett utjämningsförfarande.

Slutligen ansåg utskottet böra övervägas den möjlighet till en rättvisare

mandatfördelning mellan partierna inom valkretsarna, vilken kunde ligga

i en modifikation av själva systemet för mandatfördelningen. Efter att härvidlag

särskilt ha erinrat om de olika fördelningsmetoder, som bygga på

valkretsmeloden, anförde utskottet:

Vid ett övervägande av fördelarna och nackdelarna av de olika metoder

för mandatfördelning, som kunna tänkas komma i fråga, saknas, såvitt utskottet

kunnat finna, anledning till frångående av den d’Hondtska fördelningsmetoden,

vilken synes vila på en riktig tankegång och därjämte uppvisar

de fördelarna, att den kan tillämpas vid alla former av val och att den

vunnit hävd i det allmänna medvetandet. I trots härav har utskottet icke

velat motsätta sig, att även frågan om själva fördelningsmetodens utformning

omprövas i nu förevarande sammanhang.

Utskottet underströk i detta sammanhang än en gång, att utgångspunkten

för en reform på detta område borde vara kravet, att valsystemet skulle

giva ett ur rättvisesynpunkt tillfredsställande resultat icke blott vid nu

rådande röstfördelning mellan partierna utan även vid framdeles tänkbara

väsentliga förskjutningar i röstfördelningen.

Den av riksdagen begärda utredningen uppdrogs åt den med stöd av

Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 januari 1950 tillkallade 1950 års folkomröstnings-

och valsättsutredning. Sedan utredningen slutfört sitt arbete

i nu förevarande del, avgav utredningen den 28 november 1951 betänkande,

del I, angående det proportionella valsättet vid val till riksdagens andra

kammare (SOU 1951:58), innefattande förslag till lag angående ändrad

lydelse av 30, 81, 90 och 91 §§ lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val

till riksdagen. Utredningens lagförslag är såsom bilaga 1 fogat till detta utlåtande.

Yttranden över detta betänkande avgavs efter remiss av länsstyrelserna

i Stockholms, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och

Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands

och Västerbottens län. Länsstyrelsen i Kronobergs län fogade vid sitt utlåtande

ett yttrande av magistraten i Växjö.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Verkningarna av gällande proportionsvalsystem.

Folkomröstnings- och valsättsutredningen har framlagt resultatet av undersökningar

rörande verkningssättet i proportionellt avseende vid andrakammarvalen

av det nu tillämpade valsystemet. En sammanställning av de

genomsnittliga avvikelserna, uttryckta i antal mandat, från riksproportionaliteten

vid valen under tiden 1911—1948 dels enligt det faktiska valutslaget

och dels för den händelse valsamverkan mellan partier icke förekommit

visar följande (första kolumnen upptager verklig avvikelse, andra

kolumnen den avvikelse, som skulle ha uppkommit därest kartell ej förekommit)

:

samtliga val ...................... 10,8 13,7

valen 1911—20 9,6 ll.o

valen 1921—28 11,3 12,3

valen 1932—48 11,8 17,2

Att proportionsvalsmetoden under de första åren av sin tillämpning (1911

och 1914) lämnade från riksproportionell synpunkt tämligen jämna resultat

sammanhängde — enligt vad utredningen framhöll -— med att de tävlande

partierna då endast voro tre till antalet och dessutom ungefär jämnstarka.

Utredningen anförde, att vid samtliga val alltsedan det proportionella

valsättets införande förekommit teknisk samverkan mellan partier genom

kartell eller liknande förfarande. Inverkan av dylik samverkan på riksfördelningen

vid valen framgår av den tidigare lämnade sammanställningen

av avvikelser från riksproportionaliteten. Ännu vid de under 1920-talet

förrättade valen voro verkningarna av kartellsystemet, såsom tabellen utvisar,

begränsade. Med början av 1930-talet blevo verkningarna av kartellsystemet

tydligare. Valen under perioden 1932—1948 visade sålunda utan

undantag lägre siffror för de verkliga avvikelserna från en fullt proportionell

fördelning än för de avvikelser som skulle följt, om karteller ej funnits.

Genomsnittligt utgöra avvikelserna vid dessa val enligt de faktiska resultaten

11,8 mandat; utan kartellförfarande skulle de uppgått till 17,2 mandat.

Genom kartellerna ha alltså proportionalitetsavvikelserna nedbringats med

nära en tredjedel.

Utredningen framhöll att det enligt gällande fördelningssystem i allmänhet

vore de stora partierna eller väljargrupperna som överrepresenterades,

medan de mindre grupperna ofta icke uppnådde en fullt proportionell

representation.

Beträffande slutligen fördelningen av mandat i valkretsarna enligt det

nuvarande systemet anmärkte utredningen, att den d’Hondtska fördelningsregeln

-— åtminstone i de större av de nuvarande andrakammarkretsarna —

gåve resultat, vilka i allmänhet kunde anses som i stort sett rättvisande.

Emellertid ställdes enligt d’Hondts regel jämförelsevis stora krav på storleken

av en politisk grupp för att den vid fördelningen skulle erhålla ett mandat.

Särskilt i små valkretsar kunde därför ibland även sådana politiska me
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

13

ningsriktningar, vilka omfattades av en ej obetydlig del av befolkningen i

valkretsen, förbli orepresenterade. Även till följd av kartellbildning uppkomme

inom valkretsarna i vissa fall påtagliga ojämnheter i fördelningen

av mandaten partierna emellan.

Allmänna utgångspunkter för en reform.

Valsättsutredningen.

Utredningen erinrar om att risken för en ofullständig representation

har löranlett partierna att i stor utsträckning samverka vid valen genom

att sammansluta sig i kartell. Denna utväg, fortsätter utredningen, ledde

emellertid icke alltid till åsyftad utjämning. Vidare kunde mot kartellväsendet

invändas att ett parti kunde ställas inför valet att antingen ingå

kartell med ett annat parti, vars politiska inriktning avveke från det egna

partiets i sådan grad att en dylik samverkan ej för partiet framstode som

naturlig och önskvärd, eller riskera att bli avsevärt underrepresenterat i

riksdagen. För väljarnas del kunde förfarandet även få till följd att de

nödgades stödja ett parti, vars politik i väsentliga frågor av dem ogillades.

Vidare framhåller utredningen, att frågan om proportionaliteten vid andrakammarvalen

ej kan betraktas enbart från synpunkten av partiernas

representation i kammaren i förhållande till deras sammanlagda rösttal i

riket utan även måste ses mot bakgrunden av resultaten i de skilda valkretsarna.

Härom yttrar utredningen följande.

Då de röstningsresultat som vid valen uppnås i de särskilda valkretsarna

i första hand skola läggas till grund för fördelningen av mandaten, torde

man — hur valsystemet i övrigt än närmare utformas — alltid få räkna med

en del avvikelser från en fullt riksproportionell fördelning. Vissa tekniska

lösningar för att i större utsträckning än enligt nuvarande system tillgodose

kravet på riksproportionalitet vid valen ha sålunda en benägenhet att medföra

ökade avsteg från valutslagen i kretsarna. Vid prövning av olika vägar

för åstadkommande av önskad proportionalitet vid andrakammarvalen måste

därför riks- och valkretssynpunkterna vägas mot varandra.

Även vid sidan av proportionalitetskravet göra sig enligt utredningen olika

önskemål gällande vid lösningen av representationsproblemet. Särskilt understryker

utredningen vikten av att den politiska representationen ej är i för

hög grad splittrad. Med hänsyn härtill finner utredningen en fara ligga i att

ensidigt driva de proportionella synpunkterna. Vissa, icke alltför obetydliga

krav böra sålunda enligt utredningens mening alltjämt upprätthållas för att

en väljargrupp skall kunna påräkna någon representation. Vidare måste en

avvägning ske mellan de partiproportionella kraven och de rent personliga

momenten i valakten. Slutligen framhåller utredningen betydelsen av att valordningen

icke är alltför invecklad utan såvitt möjligt bygger på enkla och

klara principer.

För en reform av det proportionella valsättet vid andrakammarvalen efter

de angivna riktlinjerna fann utredningen i huvudsak tre olika utvägar erbjuda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

sig, nämligen 1) en utvidgning av valkretsarna, 2) införande av ett särskilt

utjämningsförfärande och 3) övergång till annan fördelningsmetod än

d’Hondts regel.

Departementschefen.

Departementschefen förklarar sig i stort sett instämma i den allmänna målsättningen

för den av riksdagen år 1949 begärda utredningen, nämligen att

man utan att eftersätta andra värden i det politiska livet borde söka vinna

större proportionell rättvisa vid mandatfördelningen mellan de politiska partierna

och på så sätt samtidigt avskaffa kartellväsendet. Då det gäller att

taga ställning till utformningen av det lämpligaste valsystemet möta emellertid,

anför departementschefen vidare, ett flertal mot varandra delvis stridande

synpunkter, och det är förenat med betydande svårigheter att rätt avväga

dessa mot varandra. Dessa svårigheter böra emellertid ej hindra att man söker

finna ett system som bättre än det nuvarande tillgodoser olika berättigade

intressen.

Utskottet.

Det av valsättsutredningen framlagda utredningsmaterialet bestyrker enligt

utskottets mening angelägenheten av en reform av valsystemet vid

andrakammarvalen. Samma uppfattning kommer till uttryck i de i frågan

väckta motionerna med undantag av motionen 11:600. Utskottet kan därför

icke biräda det i sistnämnda motion framförda förslaget, att riksdagen i avbidan

på ytterligare utredningar skulle avstå från att nu fatta beslut om en

förändring av valsystemet.

Valkretsindelningen.

Rådande olikheter i valkretsarnas storlek medföra att mandatantalet för

skilda valkretsar starkt växlar. För närvarande falla sålunda 24 mandat på

Stockholms stad, medan den minsta valkretsen — Gotlands län — har blott 3

mandat. I övriga valkretsar utses mellan 12 och 5 riksdagsmän. Sedan den

nu gällande valkretsindelningen infördes år 1921 har till följd av olikheter

i befolkningsutvecklingen inom skilda delar av landet antalet valkretsar med

blott 5 mandat ökat från tre till sex. De nuvarande 5-mansvalkretsarna äro

Uppsala, Kronobergs, Blekinge, Hallands och Jämtlands län samt Älvsborgs

läns södra valkrets.

Valsättsutredningen.

Såsom nämnts framhåller utredningen, att vid proportionella val stora

valkretsar av naturliga skäl erbjuda bättre förutsättningar än små valkretsar

för en jämn fördelning av mandaten. Det kunde därför enligt utredningen

från proportionell synpunkt vara önskvärt att förstora åtminstone de

mindre av de nuvarande andrakammarkretsarna. Utredningen har emeller
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22. 15

tid funnit, att enbart en förstoring av de minsta kretsarna icke voro tillfyllest

för att vid valen säkerställa en tillräckligt rättvisande fördelning av

mandaten mellan partierna. Förutsatt att d’Hondts regel bibehölles och ett

särskilt utjämningsförfarande ej anordnades, skulle det enligt utredningen

för att undgå kartellsystemet i stället bli erforderligt att inrätta t. o. m. större

valkretsar än de nuvarande 19 förstakammarkretsarna. En så vittgående

reform av valkretsindelningen för vålen till andra kammaren hade utredningen

funnit sig icke kunna förorda. Frågan om de minsta valkretsarnas

ställning -— bortsett från Gotlands läns valkrets —- borde dock underkastas

särskild prövning. Utredningen funne nämligen den skedda ökningen av antalet

5-mansvalkretsar betänklig. Än värre vore dock enligt utredningens mening

att åtminstone två valkretsar, nämligen Blekinge och Jämtlands län,

riskerade att på grund av befolkningsutvecklingen inom en nära framtid,

kanske redan vid 1956 års val, få sitt mandatantal reducerat till fyra. Då

valkretsar med endast fyra mandat lämpa sig mindre väl för en proportionell

mandatfördelning, övervägde utredningen särskilt möjligheterna att

undvika uppkomsten av sådana valkretsar. Utredningen stannade därvid för

att föreslå, att Blekinge och Kristianstads län sammanfördes till en gemensam

valkrets samt Västernorrlands och Jämtlands län likaledes till en. Då

enligt utredningens åsikt några mera vägande skäl för Älvsborgs läns uppdelning

på tvenne valkretsar numera ej torde föreligga, föreslog utredningen

vidare, att dessa valkretsar sammansloges. Härigenom skulle Älvsborgs län

bliva berättigat till 12 mandat och representationen för länet i andra kammaren

sålunda komma att bättre svara mot länets folkmängd än vad nu, då

de båda länsdelarna ha sammanlagt 11 mandat, är fallet.

I en reservation mot utredningens förslag i fråga om valkretsindelningen

anförde ledamoten av utredningen herr Håstad följande.

Det har hittills varit en stor fördel att varje län bildat en egen krets eller,

om det varit delat i två kretsar, bildat egna kretsar utan sammanblandning

med andra län. Härigenom har varje län garanterats sin tillbörliga representation,

och någon möjlighet till s. k. valkretsgeometri har aldrig vppats. En

sammanslagning av ett litet län med ett större framkallar fara för att det

förra i verkligheten kommer att erhålla färre represen!anter än som det proportionellt

vore berättigat till, om det utgjort cn egen krets. Då inom överskådlig

tid blott ett par län kunna tänkas få sin mandatsiffra reducerad till

mindre än fem, har jag icke kunnat se någon olägenhet i en sådan bestämmelse,

enligt vilken alla län skola vara tillförsäkrade minst fem mandat,

med undantag för Gotland, som bör bibehållas vid sina nuvarande tre. I tilllämpningen

skulle detta innebära, att 230 mandat skulle fördelas såsom

hittills mellan de olika kretsarna, varefter »tilläggsmandat» skulle tillfalla

de län som därvid icke erhållit fem mandat. För förhållandet mellan kamrarna

kan det inte vara av någon principiell betydelse, om andra kammarens

medlemstal är 230 eller t. ex. 232, och även olägenheten av ett — inom

bestämda gränser — flytande medlemstal uppväges enligt min mening av det

stora värde som är förknippat med att varje län med alla sina traditioner

och särdrag garanteras eu allsidig representation.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Remissyttrandena.

Av länsstyrelserna i de län, vilka skulle direkt beröras av de av utredningen

föreslagna valkretssammanslagningarna, avstyrkte länsstyrelserna i Blekinge,

Västernorrlands och Jämtlands län sammanslagningarna och förordade

en lösning i enlighet med herr Håstads förslag. Länsstyrelsen i Kristianstads

län ställde sig ur flera synpunkter tveksam till utredningens förslag.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anförde speciellt angående förslaget att sammanslå

de nuvarande båda kretsarna i detta län följande.

Utvecklingen icke minst av kommunikationerna har enligt länsstyrelsens

uppfattning medfört, att de skäl som en gång föranledde länets uppdelning

i valkretsar förlorat i styrka. Länsstyrelsen kan därför instämma i utredningens

uttalande, att några mera vägande skäl för denna uppdelning numera

icke torde föreligga. För att länet bör bilda en enda valkrets talar dessutom,

att länets representation i andra kammaren därigenom skulle komma

att bestämmas under hänsynstagande till länets samlade folkmängd och icke

såsom nu till folkmängden i vardera valkretsen för sig, en förändring som

ju med nuvarande folkmängdssiffror skulle medföra en ökning av länets

andrakammarmandat från It till 12.

Departementschefen.

Departementschefen biträder utredningens uppfattning, att en så genomgripande

ändring av valkretsindelningen, som skulle erfordras för att utan

andra förändringar av valsystemet åvägabringa erforderlig proportionalitet

och göra kartellerna onödiga, icke bör komma till stånd.

Utredningens förslag att sammanföra tre 5-mansvalkretsar med angränsande

kretsar är, framhåller departementschefen, väsentligen av lokal betydelse

och dess verkningar för mandatfördelningen i hela riket mellan

partierna jämförelsevis obetydliga. Spörsmålet kan därför enligt departementschefens

åsikt bedömas fristående från frågan om lämplig fördelningsinetod.

Departementschefen anför härom närmare följande.

I samband med tillkomsten år 1921 av den nuvarande valkretsindelningen

övervägdes frågan om lämpligheten av att sammanföra olika län till en

valkrets. Sålunda framhölls i den riksdagsskrivelse som föranledde utredning

rörande indelningen i valkretsar, att det med hänsyn till den naturliga

samhörigheten inom länen ganska allvarligt kunde ifrågasättas, huruvida

det vore lämpligt att sammanslå mindre län till en valkrets, samt att i

områden med mycket gles befolkning särskild varsamhet måste iakttagas

vid valkretsarnas utvidgning. I det kommittébetänkande, som låg till grund

för 1921 års ändring, underströkos de sålunda uttalade betänkligheterna

mot att sammanslå skilda län till valkretsar. För egen del anser jag att

sakliga skäl alltjämt finnas för den uppfattning, som sålunda rådde då

den nuvarande indelningen genomfördes. Sasom valkretsar för andrakamm

arval en framstå otvivelaktigt länen såsom naturliga enheter med hänsyn

till den intressegemenskap som råder inom länen och länsbefolkningens

traditionsenliga samverkan på skilda områden. Bland väljarna torde i allmänhet

ett starkt intresse föreligga att varje län för sig utser sina representanter

i andra kammaren. Ett sammanförande av olika län till en valkrets

kan därför befaras leda till splittring och stridigheter mellan valjare

tillhörande olika län, och det torde även finnas risk för att valmtresset

inom en sådan krets komme att minskas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

17

Av dessa skäl har departementschefen ansett länen i valkretshänseende

böra liksom hittills hållas åtskilda från varandra. Icke heller har departementschefen

funnit anledning föreligga att nu göra ändring i fråga om

Älvsborgs läns av geografiska och andra skäl betingade uppdelning i två

valkretsar.

Vad utredningen anfört om olägenheterna ur proportionell synpunkt av

valkretsar med mindre än fem mandat har departementschefen emellertid

funnit övertygande. Han har därför tagit upp det uppslag, som anvisats i

den vid utredningens förslag fogade reservationen av herr Håstad. Beträffande

den närmare utformningen av en dylik garantiregel har departementschefen

anfört följande.

Det kan möjligen sägas vara en olägenhet hos den reservationsvis föreslagna

regeln att enligt densamma ledamotstalet i andra kammaren är varierande.

Denna nackdel kan emellertid icke undvikas, om man vill garantera

de minsta valkretsarna ett visst antal mandat och samtidigt icke låta

detta medföra minskning för de större kretsarna. Den nuvarande garantiregeln

till förhindrande av att mandattalet i en krets understiger tre kan

icke medföra ökning av ledamotsantalet i andra kammaren, vilket leder

till att den, fördel regeln bereder en liten krets motsvaras av en nackdel för

någon av de större kretsarna. Om emellertid nu minimiregeln utvidgas till

att även avse att alla kretsar utom den minsta skola vara tillförsäkrade

minst fem mandat och garantin därför kommer att få större betydelse i tilllämpningen,

synes erforderligt att regeln utformas så, att större kretsar icke

bli lidande. Fördelen med en garantiregel av ifrågavarande slag, nämligen

att man hindrar uppkomsten av alltför små valkretsar med därav följande

sämre proportionalitet vid valen, är enligt min mening så betydande, att den

mer än väl uppväger nackdelen med det varierande ledamotsantalet i kammaren.

Det kan tilläggas att inom överskådlig tid antalet ledamöter kommer

att endast obetydligt överskjuta 230.

I propositionen föreslås, att i riksdagsordningen stadgas dels att, därest

det antal riksdagsmän som vid fördelning enligt de nuvarande reglerna om

folkmängd och största överskott bör utses i en valkrets antingen icke uppgår

till tre eller ock till minst tre men ej fem, antalet skall ökas, i förra

fallet till tre och i senare fallet till fem, dels ock att i anledning härav antalet

ledamöter i andra kammaren skall kunna överstiga 230. Införandet

av nu nämnda stadganden föreslås ske genom ändringar i §§ 13 och 15

riksdagsordningen.

Motionerna.

I motionerna I: 458 och II: 607 hemställes, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen, att

Älvsborgs län komine att utgöra en andrakammarvalkrets.

I motionen I: 459 föreslås, att riksdagen måtte besluta, att 30 § lagen

den 26 november 1920 om val till riksdagen skall få följande ändrade lydelse

:

»30 §. För val till andra kammaren indelas riket i tjuguåtta valkretsar,

nämligen:

2 llihang till riksdagens protokoll 1952. 5 samt. 2 avd. Nr 22.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Älvsborgs läns norra valkrets, innefattande Nordals, Sundals, Valbo,

Tössbo, Vedbo, Flundre, Väne, Bjärke, Vättle, Ale och Ivullings härad jämte

den del av Gäsene härad, som omfattas av Vårgårda kommun, samt städerna

Åmål, Vänersborg, Alingsås och Trollhättan;

Älvsborgs läns södra valkrets, innefattande Ås, Kinds, Redvägs, Marks,

Vedens och Bollebygds härad jämte den del av Gäsene härad, som omfattas

av Gäsene kommun, samt städerna Borås och Ulricehamn;

vart och ett av rikets övriga län.»

I motionerna 1: 457 och 11: 608, såvitt de avse valkretsindelningen, föreslås,

att riksdagen för sin del beslutar godkänna 1950 års folkomröstningsoch

valsättsutrednings förslag till ändrad lydelse av 30, 90 och 91 §§ lagen

den 26 november 1920 om val till riksdagen.

Utskottet.

I det utlåtande, som låg till grund för 1949 års riksdags begäran om

utredning rörande en reform av valsystemet, anvisade konstitutionsutskottet

såsom en tänkbar utväg att nå en bättre proportionalitet vid andrakammarvalen

en förstoring av de mindre valkretsarna. Utskottet framhöll dock

att det vore medvetet om att en dylik åtgärd kunde medföra vissa olägenheter.

Den utredning, som numera verkställts, visar enligt utskottets mening,

att en mera väsentligt förbättrad riksproportionalitet på denna väg icke

skulle stå att vinna, med mindre valkretsarna förstorades på ett sätt som

av många skäl icke bör ifrågakomma.

Då valsättsutredningen föreslagit, att tre 5-mansvalkretsar skola sammanslås

med angränsande valkretsar, har detta förslag också främst motiverats

med önskemålet att undvika en alltför ojämn mandatfördelning inom särskilda

valkretsar eller med synpunkter av annan art. För Blekinge och

Jämtlands läns vidkommande har förslaget sålunda förestavats av intresset

att undvika uppkomsten av valkretsar med endast fyra mandat, där mandatfördelningen

mellan partierna finge antagas komma att bliva påfallande

ojämn. För en sammanslagning av Älvsborgs läns två valkretsar har utredningen

särskilt anfört, att några mera vägande skäl för länets uppdelning

numera ej torde föreligga.

Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att förhindra att mandatantalet

i någon valkrets — frånsett Gotlands län — nedgår under fem.

Mot den av valsättsutredningen föreslagna åtgärden däremot, d. v. s. sammanslagning

av valkrets, som befinner sig i »farozon», med annan valkrets,

kan utöver de av departementschefen åberopade skälen anföras, att statsmakterna

kunde på grund av befolkningsutvecklingen tvingas att tid efter

annan besluta om ny sammanslagning av valkretsar samt att folkmängden

i valkrets, som sammanslagits med annan, kunde efter ytterligare någon

tid ha uppnått sådan storlek, att skälet för sammanslagningen bortfallit.

Den i propositionen föreslagna garantiregeln mot mandatantalets nedgång

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

19

under fem erbjuder enligt utskottets mening en betydligt smidigare utväg.

Denna garantiregel har i propositionen så konstruerats, att andra kammarens

ledamotsantal framdeles kan komma att överstiga 230. På grund av

den låga folkmängden i Gotlands läns valkrets torde ledamotsantalet, sedan

regeln trätt i tillämpning, aldrig komma att understiga 231; den ökning,

som härutöver kan uppkomma, torde, såsom departementschefen framhållit,

inom överskådlig tid bliva obetydlig. En växling inom så trånga

gränser av kammarens ledamotsantal ingiver enligt utskottets mening inga

avgörande betänkligheter.

Vad härefter beträffar den av såväl valsättsutredningen som i vissa motioner

föreslagna sammanslagningen av Älvsborgs läns två valkretsar, vill

utskottet framhålla, att valkretsindelningen — frånsett de särskilda stadsvalkretsarna

i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län — lämpligen bör

sammanfalla med länsindelningen. Redan av det skälet, att vissa olägenheter

kunna vara förbundna med att kort tid före ett andrakammarval

ändra valkretsindelningen, är utskottet emellertid icke berett att tillstyrka

att en sammanslagning kommer till stånd redan till innevarande års val.

Utskottet föreslår därför, att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär ytterligare

utredning om sammanslagning av Älvsborgs läns båda valkretsar. Skulle

vid denna utredning dock befinnas att en sammanslagning icke bör komma

till stånd, bör den i motionen I: 459 föreslagna jämkningen av gränsen mellan

länets båda nuvarande valkretsar, för vilket förslag i och för sig beaktansvärda

skäl anförts, bliva föremål för utredning.

Utjämningssystem.

Valsättsutredningen.

Utredningen erinrade om att önskemålet om en proportionellt jämnare representation

för partierna i andra kammaren än den som följde av gällande

fördelningssystem tidigare vid upprepade tillfällen föranlett förslag att införa

ett särskilt förfarande med speciellt syfte att åstadkomma dylik utjämning.

Angående den närmare innebörden härav och om möjliga system för en dylik

utjämning anförde utredningen.

Utgångspunkten för sådana utjämningssystem är att valen alltjämt skola

äga rum i valkretsar av nuvarande typ och att fördelningen av mandaten

mellan partier och kandidater i första hand skall, liksom enligt gällande ordning,

grundas på de inom varje dylik krets uppnådda röstresultaten. För att

kunna jämka partiernas mandatinnehav i förhållande till det samlade röstunderlaget

för varje parti är emellertid enligt dessa system fördelningen i

valkretsarna icke ensam avgörande. Genom att antingen begränsa mandatutdelningen

i valkretsarna, så att en del mandat lämnas utanför densamma,

eller tilldela den en blott preliminär verkan skapas möjlighet att i viss utsträckning

fördela mandat under hänsynstagande till röstutfallet inom vidare

områden än valkretsarna, eventuellt inom riket i dess helhet. Vid det utjämningsförfarande,

som sålunda vidtager efter fördelningen i valkretsarna,

s. 20 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

20

sammanräknas för de nämnda större områdena, övervalkretsarna, eller för

riket såsom eu enda övervalkrets de röster som avgivits för de olika partierna

och bestämmes med ledning därav till hur många mandat varje parti

skall anses berättigat. Så långt möjligt utfylles därefter mandatinnehavet för

de partier som vid fördelningen i de primära kretsarna underrepresenterats.

För närmare reglering av förhållandet mellan valkretsvalen och den kompletterande

mandatutjämningen i övervalkretsen kunna olika tillvägagångssätt

komma i fråga.

En lösning innebär att för utjämningsförfarandet inrättas en särskild

grupp av mandat. Förutom de på valkretsarna uppdelade kretsmandaten erhålles

sålunda en för riket eller för varje övervalkrets gemensam grupp av

tilläggsmandat, vilka tagas i anspråk för utjämningen. Beträffande dylika

tilläggsmandat förutsättes i allmänhet att de skola besättas med kandidater,

på vilka röstats i valkretsarna. Sedan för varje parti bestämts i vilken utsträckning

tilläggsmandat skola tillkomma partiet, föras därför i särskild

ordning jämväl dessa mandat till valkretsarna och besättas med kandidater,

vilka inom vederbörande parti efter fördelningen av kretsmandaten stå

främst att erhålla mandat. Denna princip tillämpas vid valen till det danska

folketinget och låg även till grund för det förslag till reformering av andrakammarvalen,

som år 1928 framlades av året dessförinnan tillkallade vallagstiftningssakkunniga.

Av grunderna för utjämningsförfarandet följer emellertid

att tilläggsmandat i en valkrets ofta tillfaller annat parti och annan

kandidat än dem som enligt röstfördelningen i samma valkrets skulle haft

att besätta mandatet.

För det slutliga besättandet av utjämningsmandaten kan, i stället för att

utdela dem i valkretsarna, även begagnas ett särskilt nomineringsförfarande.

Detta är innebörden av det system med s. k. riksmandat, vilket förordades

i ett år 1932 framlagt regeringsförslag till reform av valsättet vid andrakammarvalen

(prop. nr 194). För att besätta de 30 riksmandat, vilka upptogos

i förslaget, skulle från varje parti framläggas en särskild för riket

gemensam kandidatlista, s. k. rikslista. De kandidater vilka upptagits på

ett partis rikslista skulle jämlikt förslaget besätta de till partiet förda riksmandaten

i den ordning, vari deras namn uppförts på listan.

Ett utjämningsförfarande kan emellertid anordnas även utan att bestämda

mandat äro från början undantagna för denna uppgift. Liksom enligt gällande

ordning äro alltså i detta fall mandaten endast av ett slag och utan undantag

före valet uppdelade på de olika valkretsarna. En jämkning av den

valkretsvis verkställda fördelningen av mandaten på partierna möjliggöres

därvid genom regler, som tillåta en omfördelning av mandaten, eller genom

att valkretsfördelningen avbrytes innan samtliga mandat utdelats.

Metoden att omfördela mandat eller s. k. mandatöverföringssystem, som

på sin tid förordades i en vid 1918 års riksdag framlagd motion, innebär

såsom beteckningen anger, att mandat efter den i valkretsarna verkställda

fördelningen i viss ordning kunna överföras från partier, vilka genom nämnda

fördelning överrepresenterats, till sådana som därvid ej erhållit full representation

i förhållande till sitt samlade röstunderlag. Genom regler om mandatöverföring

kan sålunda ett parti nödgas avstå från ett eller flera av sina

i valkretsarna förvärvade mandat för att representationsrätten för annat

parti skall tillgodoses.

Om i stället begagnas den andra av de nyss angivna utvägarna, nämligen

att begränsa fördelningen i valkretsarna så att ett antal mandat kvarstår såsom

restmandat, kunna dessa sedermera fördelas under hänsynstagande till

proportionaliteten i en eller flera övervalkretsar. Genom ett dylikt förfarande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

21

undvikes den av överföringssystemet följande olägenheten att partier och

kandidater berövas mandat, vilka redan — låt vara preliminärt — tilldelats

dem.

Utredningen vitsordade, att de valkretsvis uppkommande ojämnheterna

i partiernas representation kunde avsevärt motverkas genom ett utjämningssystem

av det ena eller andra slaget. Å andra sidan framhölls att valsystemet

vid begagnande av sådana dubbla fördelningsmetoder bleve komplicerat. Vid

den granskning från olika synpunkter, som utredningen underkastade de

ifrågavarande utjämningssystemen, konstaterades vidare bl. a. att ett utjämningsförfarande

vid bibehållande av den d’Hondtska regeln måste för att

leda till avsett resultat bli så omfattande att möjligheterna till en proportionell

fördelning av mandaten i valkretsarna väsentligt skulle försämras,

särskilt i de mindre kretsarna. Även vissa tekniska svårigheter framhöllos.

Med hänsyn till olägenheterna ansåg utredningen sig icke kunna tillstyrka

någon form av utjämningssystem.

Remissyttrandena.

Under remissbehandlingen av utredningens förslag har endast länsstyrelsen

i Hallands län uttryckligen förordat ett utjänmingsförfarande — länsstyrelsen

föreslår ett system med tilläggsmandat — framför att förbättrad

proportionalitet sökes medelst övergång till annan mandatfördelningsmetod

än d’Hondts metod. Även länsstyrelserna i Kronobergs och Västmanlands län

ha uttalat viss sympati för ett utjämningssystem, varjämte länsstyrelsen i

Kristianstads län ansett, att det skulle varit av värde med en närmare undersökning

rörande bl. a. för- och nackdelarna av ett system med fördelning av

mandaten mellan partierna efter de samlade röstsiffrorna inom riket. Övriga

remissmyndigheter ha avvisat tanken på ett utjämningsförfarande eller ej

särskilt yttrat sig härom.

Departementschefen.

Departementschefen anför, att vissa skäl självfallet kunde anföras för att

införa ett särskilt utjänmingsförfarande. Emellertid torde, yttrar departementschefen

vidare, det förhålla sig så, att för en sådan förbättring av proportionaliteten,

som erfordras för alt göra kartellsystemet överflödigt utan

att likväl risk för partisplittring skall uppstå, det icke är nödvändigt att

göra en så omfattande ändring av det nuvarande valsättet, som införandet

av ett utjämningssystem skulle innebära. Härtill komme, att — såsom utredningen

framhållit — vissa direkta olägenheter vore förbundna med ett

dylikt system. Såsom särskilt oförmånligt framstode att utslagen i valkretsarna

i viss mån förlorade i betydelse och att vid valen partihänsyn komme

att alltför mycket dominera på bekostnad av de personliga momenten. Departementschefen

ansåge därför i likhet med utredningen att denna väg att

åstadkomma större proportionalitet knappast borde beträdas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Motionerna.

I motionerna I: 454 och 11: 60b föreslås, att andrakammarvalen från och

med perioden 1953—1956 skola förrättas enligt d’Hondts metod kompletterad

med ett mandatöverföringssystem. Motionerna utmynna i en hemställan,

att riksdagen måtte dels med avslag å Kungl. Maj :ts proposition nr 175 vad

angår valsättet besluta antaga den i motionerna angivna mandatfördelningsmetoden

att tillämpas vid valen till riksdagens andra kammare från och med

perioden 1953—1956, dels uttala, att en lösning av frågan om reformerade

bestämmelser vid val till andra kammaren bör sökas efter principerna för

riksutjämning, och i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om fortsatt utredning

i detta syfte. Vidare hemställes, att vederbörande utskott måtte utarbeta

erforderlig lagtext. Det i motionerna föreslagna mandatöverföringssystemet

beskrives sålunda:

Sedan den preliminära mandatfördelningen ägt rum i valkretsarna överlämnas

från de särskilda valkretsarna till en central sammanräkningsinstans

uppgift å de vid den preliminära röstsammanräkningen framkomna jämförelsetalen.

Denna centrala instans fastställer till en början det antal mandat,

som skulle tillkomma partierna vid proportionell fördelning (enligt

d’Hondts regel) med hänsyn till varje partis samlade röstsiffra i hela riket.

Dessa en fullständig proportionalitet motsvarande siffror jämföras med den

preliminära sammanräkningens resultat. Något eller några av partierna

framstår därvid som överskotts-, något eller några som underskottspartier,

i det den preliminära fördelningen givit partiet fler eller färre mandat i

riket än som motsvara full proportionalitet. Därpå uträknas i krets för

krets kvoten mellan varje underskottspartis närmaste oplacerade jämförelsetal

och jämförelsetalet för varje överskottspartis sist placerade (i Stockholm

två sist placerade) mandat i kretsen. Dessa kvoter ordnas efter fallande

storlek i en för hela riket gemensam serie, överföring av mandat från översköttsparti

till underskottsparti sker därefter på grundval av denna serie,

så att överskottsparti till underskottsparti först avstår det mandat, som

företer den högsta kvoten, därefter det mandat som företer den näst högsta,

därest icke det mandat, som därvid skulle överflyttas, till äventyrs redan

blivit överfört till annat underskottsparti. Möjlighet finnes att tillämpa förfarandet

till dess full utjämning uppnåtts eller till dess en eventuell spärr

träder i funktion.

För undvikande att metoden skulle inom en eller annan valkrets leda till

vissa egendomligheter vid mandatens fördelning föreslås, att metoden skulle

kompletteras med en på något sätt anordnad spärr.

I motionerna I: 455 och 11: 605 hemställes — såvitt motionerna avse införande

av ett utjämningssystem —

*1. att riksdagen — med undantag för förslaget till vilande grundlagsändring

rörande valkretsarnas minimiantal mandat — måtte avslå propositionen

nr 175,

3 a. att riksdagen måtte för sin del besluta att såsom vilande antaga sådana

ändringar av §§ 14 och 15 riksdagsordningen, som möjliggöra enligt i

vallagen närmare angivna regler införandet av högst 30 tilläggsmandat, medan

återstående lägst 200 mandat fördelas omedelbart i valkretsen, samt de

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

23

eventuella ändringar i övrigt av riksdagsordningen, som må betingas av införandet

av utjämningsmandat, samt

3 b. att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

att låta företa utredning om det lämpligaste tekniska förfarandet för ett

utjämningssystem och framlägga förslag till erforderliga ändringar i vallagen

härutinnan i så god tid, att ett sådant valsätt må kunna tillämpas vid

1956 års andrakammarval.»

I dessa motioner hemställes därjämte, att konstitutionsutskottet måtte

utarbeta förslag till erforderlig grundlagstext för yrkandet under 3 a.

I motionerna I: i57 och II: 608 föreslås — såvitt motionerna avse införande

av ett utjämningssystem — att riksdagen med avslag å Kungl. Maj:ts

proposition nr 175 måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t föreslå att

förslag till sådan ändring av riksdagsordningen framlägges för innevarande

riksdag att antagas för vidare grundlagsenlig behandling att från och

med år 1956 val till riksdagens andra kammare kan ske enligt metoden

med rikslista jämte tilläggsmandat.

Utskottet.

Såsom av det ovanstående framgår uttalade konstitutionsutskottet år

1949, att den enda form av utjämningsförfarande för åstadkommande av

bättre proportionell rättvisa vid andrakammarvalen, som syntes vara förtjänt

av närmare övervägande, vore tilläggsmandatsystemet. Utskottet underströk

dock, att allvarliga erinringar kunde riktas även mot detta system.

Valsättsutredningen har efter ingående undersökning av olika utjämningsmetoder

funnit sig icke kunna tillstyrka någon dylik metod. Departementschefen

har ansett, att denna väg att åstadkomma större proportionalitet

knappast bör beträdas.

Enligt utskottets mening är varje form av utjämningsförfarande förenad

med olägenheter. Det personliga momentet i valet tränges tillbaka, valresultatet

i de särskilda valkretsarna förlorar i betydelse, valsystemet blir

mera komplicerat och sammanräkningsförfarandet fördröjes. Varken systemet

med tilläggsmandat eller den i motionerna I: 454 och II: 604 föreslagna

metoden för mandatöverföring går fri från dessa anmärkningar. Utskottet

anser därför att ett utjämningsförfarande icke bör tillgripas, såframt

man genom en lämplig fördelningsmetod kan vinna ett även ur riksproportionell

synpunkt godtagbart resultat. Enligt vad i det följande kommer

att närmare utvecklas bör den i propositionen såsom ett provisorium

föreslagna fördelningsmetoden kunna godtagas. Innan närmare erfarenhet

vunnits av denna metods verkningar, finnes enligt utskottets mening ej

anledning att ytterligare överväga införandet av någon form av utjämningsförfarande.

Utskottet avstyrker förty de rörande ett utjämningsförfarande

väckta motionerna även i vad de avse skrivelse till Kungl. Maj:t med

hemställan om ytterligare utredning och förslag rörande ett utjämningsförfarande.

Med utgångspunkt från det ovan anförda har utskottet saknat

anledning att ingå på frågan, huruvida det i motionerna 1:454 och 11:604

föreslagna valsystemet skulle låta sig genomföra utan grundlagsändring.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Fördelningsmetoden.

Valsat Isutredningen.

På s. 70—81 i betänkandet har utredningen lämnat en redogörelse för

olika tänkbara fördelningsmetoder. En sammanfattning av denna redogörelse

återfinnes i propositionen å s. 26—28. Förutom d’Hondts metod avvisade

utredningen därvid de metoder, som på ett eller annat sätt innebära

att mandatfördelningen i valkretsen genomföres med användande av valkvoten,

d. v. s. det tal som erhålles genom att hela antalet i valkretsen avgivna

röster delas med antalet mandat i kretsen. Sålunda ansåg utredningen

varken ualkvotsmetoden i sin enklaste form eller någon av de modifierade

former, som benämnas Droops metod och Skölds spärrmetod, böra komma

till användning.

Såsom ovan nämnts innebär d’Hondts metod att mandaten fördelas mellan

partierna med ledning av vissa jämförelsetal, som erhållas genom att

partiernas rösttal efter hand divideras med 1, 2, 3, 4 o. s. v. Utredningen

framhöll, att även andra serier divisionstal skulle kunna användas utan

att metodiken förlorade sin karaktär av proportionalitetsförfarande. Sålunda

innebure den s. k. uddatalsmetoden att jämförelsetalen erhöllos genom

att successivt dividera rösttalet med de udda talen 1, 3, 5, 7 o. s. v.

Om denna sistnämna metod anförde utredningen i huvudsak följande:

Man kunde även uttrycka regeln så, att divisionstalen representerades

av det dubbla antalet redan erhållna mandat, ökat med 1. Dessa divisionstal

medförde starkare reduktion av rösttalet och skapade därigenom, jämfört

med d’Hondts metod, för varje mandat som ett parti erhölle i en valkrets

allt större svårighet att erövra ytterligare mandat. Vid d’Hondts metod

vore det omöjligt för ett parti att bereda sig mandatvinst genom uppdelning

på smärre väljargrupper. Vid uddatalsmetoden vore det däremot,

till följd av den kraftiga reduktionen av ett partis rösttal varje gång det

förvärvade ett mandat, tänkbart att det, vid de storleksförhållanden mellan

partierna som rådde i en viss valkrets, kunde befinnas lönande för ett

parti att vid valet framgå i skilda grupper. Uddatalsmetoden innefattade

visserligen i sig själv ett slags spärr, innebärande att partier vilkas »exakta

mandattal»1 understege 0,5 icke kunde erhålla mandat. Likväl kunde det

enligt denna metod inträffa att även ett parti med förhållandevis ringa

antal röster ibland lyckades förvärva ett mandat. Utredningen hade därför

haft anledning undersöka huruvida möjligheter förelåge att modifiera metoden,

så att större krav på rösttal ställdes, då ett parti i en valkrets erövrade

sitt första mandat.

Vid sin undersökning i sistnämnda hänseende kom utredningen fram till

en metod som benämnts den jämkade uddatalsmetoden. Utredningen anmärkte,

att det låge nära till hands att skärpa »spärren» 0,5 för första mandatet

utan att man rubbade uddatalsmetodens effekt i fråga om mandattilldelningen

i fortsättningen och utan att man över huvud taget förändrade metodens

karaktär av rent proportionellt tillvägagångssätt. Man leddes då till att

1 Exakta mandattalet uträknas efter det procenttal, som motsvarar partiets andel av totala

röstantalet i valkretsen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

25

i talserien 1, 3, 5, 7 o. s. v. ersätta den första siffran med något annat och

högre tal. Den högsta siffra som rimligen kunde komma i fråga vore 1,5,

vilken i jämförelse med andra siffran 3 gåve d’Hondts proportion (1,5 : 3 =

1:2). Om man alltså tillämpade divisionstalen 1,5, 3, 5, 7 o. s. v. erhölles en

kompromiss mellan uddatalsmetoden och d’Hondts metod. Denna jämkade

uddatalsmetod representerade en konstruktionsmässigt fullt naturlig skärpning

av den rena uddatalsmetoden. Vad som talade emot den på så sätt jämkade

metoden vore att den gåve en icke obetydlig övervikt för stora partier

eller, mera preciserat, partier vilka i en valkrets säkrat sitt första mandat

och konkurrerade om de följande. Det vore självklart att små partier, vilka

enligt den jämkade uddatalsmetoden kämpade om sitt första mandat och

vilka alltså stode i en konkurrensställning likartad den vid d’Hondts metod,

skulle på liknande sätt som enligt gällande valsystem frestas till kartellbildning.

Denna avgörande olägenhet kunde motverkas genom att man lindrade

skärpan i spärren och utbytte divisorn 1,5 mot någon lämplig siffra mellan 1

och 1,5.

Utredningen stannade emellertid för en tekniskt annan utformning av

spärrförfarandet, innebärande att ett parti, vars rösttal inom valkretsen icke

motsvarade 60 % av valkvoten, icke skulle äga deltaga i mandatfördelningen.

Förfaringssättet betecknades av utredningen som uddatalsmetoden med

spärr.

För en jämförelse av den allmänna tendensen i riksproportionellt avseende

hos de av utredningen diskuterade metoderna och hos d’Hondts metod,

tillämpad med och utan karteller, kunna enligt utredningen talen för de

sammanlagda avvikelserna vid valen begagnas. I betänkandet redovisas de

nämnda avvikelserna siffermässigt i denna tabell:

Sammanlagda avvikelser från riksproportionell fördelning vid skilda fördelningsmetoder,

valen 1932—1948. Antal mandat.

Metod

V a 1

Genom-

snittlig

1932

1936

1940

1944

1948

avvikelse

Tillämpad metod (d’Hondt med

karteller) ....................

13

12

10

13

11

11 8

d''Hondts metod (utan kartell) ..

17

19

18

19

13

17-2

Skölds spärrmetod ..............

6

11

9

4

5

7-0

Droops metod ..................

8

9

9

8

9

8-6

Uddatalsmetoden................

6

7

6

3

3

50

Jämkad uddatalsmetod..........

13

15

9

8

11

11-2

Uddatalsmetoden med spärr ....

7

12

9

4

6

7-6

Utredningen föreslog icke någon ändring i gällande bestämmelser om

möjlighet att å valsedel anbringa kartellbeteckning. I fråga om sannolikheten

av att valkarteller skulle ingås, därest Skölds spärrmetod, Droops metod

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

eller uddatalsmetoden med spärr komme till användning, anförde utredningen

bl. a. följande.

Vad beträffar möjligheterna att enligt de tre nu avsedda valmetoderna

frigöra sig från kartellväsendet, så kan det icke vid någon av dem helt uteslutas

att partier genom samverkan vid valen någon gång skulle kunna gemensamt

förvärva ett mandat, som de eljest ej skulle ha erhållit. Ett fullständigt

uteslutande av varje vinstmöjlighet på grund av kartell eller annan

motsvarande samverkan vid valen torde över huvud taget ej låta sig genomföras

vid proportionella metoder av förevarande slag, och detta i all synnerhet

icke, när ett visst — låt vara föga betydande — företräde gives åt de

större grupperna. Emellertid äro möjligheterna till vinst genom kartell vid

alla de tre ifrågavarande metoderna mycket begränsade. Då därjämte vid

ingående av kartell i allmänhet även föreligger risk för förlust, kan kartellförfarandet

vid dessa metoder endast få liten användning. Kartellförfarandet

är sålunda vid de avsedda tre metoderna i stor utsträckning icke tilllämpligt

och dess användning inskränkt till vissa speciella lägen. Speciellt

synes konstruktionen av uddatalsmetoden göra karteller föga lockande.

Utredningen uttalade vidare, att den icke kunde finna att någon nämnvärd

möjlighet funnes till missbruk av uddatalsmetoden genom valtaktisk

uppdelning av ett parti.

Sammanfattningsvis uttalade utredningen, att den funne uddatalsmetoden

i konstruktivt hänseende överlägsen de övriga metoder, som utredningen

ansett kunna komma i fråga.

I reservationer och särskilda yttranden framförde olika ledamöter av utredningen

från majoritetens förslag avvikande meningar.

Remissyttrandena.

Endast en remissmyndighet har uttryckligen förordat annan fördelningsmetod

— Droops metod. Två länsstyrelser ha uttalat sig för eller ifrågasatt,

att vallagens bestämmelser om kartellbeteckningar skulle såsom en konsekvens

av övergången till annan fördelningsmetod upphävas.

Departementschefen har anfört följande.

Att så olika meningar och så stor tveksamhet sålunda gjort sig gällande

inom utredningen och bland de hörda myndigheterna belyser svårigheten

av att under behörigt hänsynstagande till de här förut nämnda allmänna

synpunkterna och intressena avgöra vilken av olika tänkbara fördelningsmetoder

som är den lämpligaste. En särskild svårighet, som är förbunden

med vaxje ändring av valordningen, består däri, att de framtida verkningarna

av den ena eller andra regeln icke kunna bestämt förutses. Man är i

viss mån hänvisad till tämligen osäkra beräkningar, grundade på statistik

från tidigare val, och på många punkter till rena antaganden.

Allt detta medför att jag finner det vanskligt att nu slutgiltigt taga ställning

till spörsmålet huru valsättet bör vara utformat i framtiden. Jag anser

det knappast lämpligt att utan ytterligare överväganden binda sig för

en lösning i denna för vårt statsskick så viktiga fråga utan vill i stället

föreslå att för mandatperioden 1953—1956 den nya fördelningsmetod prö
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

27

Tas, som på grund av det nu förefintliga utredningsmaterialet kan bedömas

som den mest ändamålsenliga. Den metod, som jag kommer att förorda, bör

därför enligt min mening tills vidare göras tillämplig endast å val och särskilda

röstsammanräkningar, avseende nämnda fyraårsperiod. Sedan därvid

erfarenheter vunnits av metodens verkningar i praktiken, föreligga bättre

möjligheter att avgöra om den bör komma till användning även i fortsättningen.

Av utredningsmaterialet torde framgå, att envar av uddatalsmetoden med

spärr, Skölds metod och Droops metod ger ett i proportionellt hänseende avsevärt

mera rättvisande resultat än d’Hondts regel. En likartad effekt torde

kunna uppnås med en jämkad uddatalsmetod, i vilken första divisionstalet

satts lägre än 1,5. Det synes antagligt, att en så förbättrad proportionalitet,

som metoderna alltså erbjuda, kommer att åtminstone starkt begränsa användningen

av karteller. I sistnämnda hänseende måste dock verkningarna

bedömas såsom i någon mån osäkra. Förekomsten av valsamverkan mellan

partier skulle dock ytterligare kunna motverkas genom att man, såsom föreslagits

av en reservant inom utredningen, borttoge den nuvarande möjligheten

att å valsedel använda mer än en välj arbeteckning. En sådan reform

synes mig f. ö. utgöra ett naturligt komplement till införandet av en ny fördelningsmetod,

avsedd att göra kartellerna onödiga. Jag vill därför föreslå,

att vid val för nyssnämnda mandatperiod valsedlarna skola vara försedda

med partibeteckning men att ingen annan välj arbeteckning skall vara tilllåten.

Jag instämmer i utredningens uttalande, att risken för valtaktisk

uppdelning av partier icke bör överdrivas. Helt torde man dock icke kunna

bortse från denna risk, om man övergår till någon av de ifrågavarande metoderna.

I nu nämnda hänseenden —- såvitt avser det proportionella resultatet

samt förmåga att motverka kartellbildning och partiuppdelning —

framstå uddatalsmetoden med spärr, en lämpligt anordnad jämkad uddatalsmetod,

Skölds metod och Droops metod såsom tämligen likvärdiga. I tekniskt

hänseende anser jag dock i likhet med utredningen att metoder, som

bygga på uddatalssystemet, ha ett företräde framför sådana som grundas

på fördelning efter valkvot — enkel eller förminskad — och största överskott.

Särskilt den omständigheten, att valkvoten räknas på sammanlagda

antalet röster i valkretsen och att alltså inverkan härvid utövas även av

rösterna för partier, som ej erhålla mandat, samt det ofta slumpvisa utfallet

av fördelningen efter överskott utgöra enligt min mening svagheter hos de

Sköldska och Droopska metoderna. Liksom utredningsmajoriteten anser

jag att denna uddatalsmetodens överlägsenhet i konstruktivt avseende bör

leda till att metoden nu väljes framför Skölds och Droops metoder.

Den spärr för erhållande av första mandatet, som uddatalsmetoden kräver,

kan anordnas på två sätt. Vilketdera spärrförfarandet som än väljes

kan spärren lätt skärpas eller lindras. Man kan därför få de båda spärranordningarna

att verka på i det närmaste samma sätt. Eu principiell skillnad

föreligger dock mellan dem. Den fristående spärr, förlagd vid (it) c''<

av valkvoten, som utredningen förordat, innebär liksom valkvotsmetoderna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

att hänsyn tages till sammanlagda rösttalet i valkretsen, varför alla partier

i större eller mindre grad inverka på beräkningen. En sådan inverkan av

andra partier äger icke rum vid tillämpning av det andra spärrförfarandet,

vilket blott innebär att redan i fråga om ett partis första mandat jämförelsetalet

erhålles genom en reducering av rösttalet på liknande sätt som då det

gäller följande mandat. Sistnämnda spärrförfarande synes mig av denna

anledning tekniskt lämpligare och systematiskt bättre förenligt med uddatalsmetoden

än den fristående spärren. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har

beträffande metoder med fristående spärr anfört, att de medförde att de

minsta partierna redan före mandatfördelningen avskildes och alltså ej ens

formellt finge vara med vid fördelningsförrättningen. Spärren innebure således

att vissa röster redan från början på sätt och vis erhölle en anstrykning

av mindervärdighet, vilket psykologiskt tedde sig mindre tilltalande.

Vad länsstyrelsen sålunda anfört visar enligt min mening på en betydande

nackdel hos den fristående spärren. En sådan ofördelaktig verkan

har icke den i en jämkad uddatalsmetod liggande spärren. På grund av nu

redovisade skäl anser jag att för spärrförfarandet bör väljas metoden att

bestämma redan det första jämförelsetalet för ett parti genom att reducera

rösttalet med ett lämpligt divisionstal.

Såsom förut angivits bör första divisionstalet sättas något lägre än det av

utredningen prövade talet 1,5. Jag har låtit verkställa uträkningar rörande

mandatfördelningen mellan partierna vid valen 1932—1948 vid tillämpning

av jämkade uddatalsmetoder med första divisionstalet bestämt till resp. 1,25,

1,3 och 1,4. Resultaten av nämnda beräkningar redovisas i eu vid propositionen

fogad tabell.1 Tabellen visar till jämförelse även mandatfördelningen

enligt det av utredningen föreslagna systemet, uddatalsmetoden med spärr,

Genomsnittliga avvikelserna uppgå enligt sistnämnda metod till 7,6 mandat

samt enligt de jämkade metoderna med första divisionstalen 1,25, 1,3 och 1,4

till resp. 6,8, 7,8 och 10 mandat. I fråga om resultatet stå alltså samtliga de

tre jämkade metoderna mycket nära den av utredningen förordade metoden.

Jag föreslår att reduceringen av rösttalet första gången sker genom delning

med 1,4. Att den i en sådan reducering liggande spärren för småpartier

innebär en viss, ehuru mycket obetydlig, skärpning i förhållande till den

fristående spärren anser jag närmast vara en fördel med hänsyn till vikten

av att motverka partisplittring.

De av departementschefen sålunda förordade bestämmelserna ha upptagits

i förslag till lag med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra

kammare för perioden 1953—1956.

Motionerna.

I motionerna I: 556 och 11: 606 hemställes, att stadgandet under 81 § 5. i

förslaget till lag med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare

för perioden 1953—1956 måtte erhålla följande lydelse:

»5. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika par
-

1 Tabellen är som bilaga 2 fogad till detta utlåtande.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

29

dierna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas det parti, vilket

för varje gång uppvisat det största av nedan angivna jämförelsetal, överstiger

rösttalet för ett parti hälften av sammanlagda antalet röster i valkretsen,

skall dock, därest partiet genom fördelning efter jämförelsetal icke

erhåller minst hälften av platserna, den plats, som sist besättes, städse tilldelas

nämnda parti. Plats, som blivit ett parti tilldelad -----uteslutet.»

I motionerna I: 455 och II: 605 föreslås — utöver vad ovan under rubriken

»Utjämningssystem» återgivits — under punkt 2

»2. att riksdagen måtte utan begränsad giltighetstid för sin del besluta

sådana ändringar av §§ 82, 90 och 91 av vallagen, som föreslagits av 1950 års

folkomröstnings- och valsättsutredning och som avse införande för andrakammarval

av uddatalsmetoden som fördelningsregel, kombinerad med spärr

(se SOU 1951: 58).»

I motionerna 1: 451 och II: 608 föreslås — utöver vad ovan under rubriken

»Utjämningssystem» återgivits — »att riksdagen för sin del beslutar

godkänna utredningens förslag till lag angående ändrad lydelse av 30, 81,

90 och 91 §§ lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen med den

ändringen att 81 § moment 7 erhåller följande lydelse:

7. A-grupp, vars röstetal ej överstiger hälften av sammanlagda antalet

röster i valkretsen, delat med antalet av de platser, som där skola besättas,

må icke deltaga i fördelningen av platserna.»

Utskottet.

Valsättsutredningen har ingående undersökt ett antal skilda fördelningsmetoder.

I fråga om valet mellan dessa har uppfattningen inom utredningen

varit mycket delad. Mot utredningsmajoritetens förslag ha sålunda två reservationer

anförts. En ledamot, vilken funnit starka skäl tala för en övergång

till majoritetsval men med hänsyn till utredningsdirektiven funnit sig

ej kunna framställa yrkande därom, har yrkat att alls ingen förändring skall

företagas i gällande valsätt. En annan ledamot har påyrkat att för mandatfördelningen

skall väljas den Droopska metoden samt att endast en välj arbeteckning

skall tillåtas vid valen. I särskilda yttranden av tre ledamöter,

vilka biträtt majoritetsförslaget i fråga om fördelningsmetoden, har vidare

uttalats tveksamhet rörande vissa delar av förslaget och uttryckts sympatier

för andra lösningar. Även hland remissmyndigheterna har viss tvekan eller

avvikande mening yppats. Dessa meningsbrytningar inom utredningen och

bland de hörda myndigheterna belysa, såsom departementschefen framhållit,

svårigheten att avgöra, vilken av olika tänkbara fördelningsmetoder

som är den lämpligaste. Allt detta gör att utskottet i likhet med departementschefen

finner det vanskligt att nu utan ytterligare överväganden taga

definitiv ställning till frågan. Utskottet tillstyrker därför alt en provisorisk

lösning genomföres avseende blott valen för instundande mandatperiod.

Utskottet är vidare ense med departementschefen om att uddatalsmetoden

kompletterad med eu spärranordning är — såvitt av det nu förefintliga utredningsmaterialet

kan bedömas — överlägsen de övriga fördelningsineto
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

der, som skulle kunna komma i fråga till användning. Att uddatalsmetoden

måste förses med en spärranordning för det första mandatet beror därpå, att

metoden eljest under vissa betingelser kan befrämja en verklig eller valtaktisk

partisplittring. Det är att föredraga, att denna spärr åstadkommes

genom att som första divisionstal väljes ett högre tal än 1 framför att en

fristående spärr anordnas. Utskottet tillstyrker, att detta divisionstal bestämmes

till 1,4. Den jämkade uddatalsmetodens tillämpning med detta

fördelningstal å röstsiffrorna vid de fem senaste andrakammarvalen visar,

att med metoden genomsnittligt vinnes — utan att karteller behöva tillgripas

— minst samma riksproportionalitet som den vilken kan uppnås

med nuvarande valmetod och en omfattande användning av karteller. Förhållandet

framgår av följande tabell, där siffrorna angiva sammanlagda

avvikelserna i antal mandat från riksproportionell fördelning. I

Metod

1932

1936

V a 1

1910

1944

1948

Genom-

snittlig

avvikelse

Tillämpad metod (d’Hondt med

karteller) ....................

13

12

10

13

11

11-8

I propositionen föreslagen metod..

9

15

9

8

9

100

I motionerna I: 456 och II: 606 föreslås en kompletterande fördelningsregel

av innebörd att ett parti, som i en valkrets erhållit mer än hälften av

samtliga avgivna röster, skall garanteras erhålla minst hälften av mandaten

i kretsen. Självfallet kunna —• sett ur den enskilda valkretsens synpunkt —- vissa skäl anföras för en dylik regel. Emellertid skulle de fall, då regeln

finge betydelse, bliva ytterst få. Med hänsyn härtill och då vissa ojämnheter

i mandatfördelningen inom de särskilda valkretsarna icke kunna undvikas,

därest mandatfördelningen i riket mellan partierna skall bliva godtagbar,

kan utskottet icke tillstyrka en dylik regel.

Ett väsentligt syfte med den företagna omprövningen av valsystemet var

att få valkartellerna avskaffade. Såsom nämnts är också den i propositionen

föreslagna valmetoden så utformad, att karteller icke erfordras för

att mandatfördelningen genomsnittligt sett skall bliva ur proportionell synpunkt

minst lika god som den hittills blivit, då karteller i stor utsträckning

förekommit. Utskottet ansluter sig därför till departementschefens ståndpunkt,

att ett borttagande av de bestämmelser i vallagen, varmed avsetts att

tekniskt underlätta användningen av kartellsystemet, utgör ett naturligt

komplement till införandet av den nya fördelningsmetoden. Den åsikt, som

framförts i motionerna I: 455 och II: 605, att upphävandet av dessa bestämmelser

utan samtidigt genomförande av en ännu längre gående mandatutjämning

skulle innebära en inskränkning i röstfriheten, kan utskottet till ingen

del biträda.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

31

Författningsregleringen.

De i propositionen föreslagna ändringarna i §§ 13 och 15 riksdagsordningen

ha icke givit utskottet anledning till erinran. Av reglerna i den föreslagna

lagen med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare

för perioden 1953—1956 reglera stadgandena under 81 § mandatfördelningsförfarandet

enligt den nya fördelningsmetoden. Bestämmelserna under 56 §

4 mom., 59 § andra stycket, 79 § första stycket samt 87 § ha föranletts av

att valsedel skall upptaga partibeteckning men ingen annan välj arbeteckning

vara tillåten. Icke heller mot dessa bestämmelser har utskottet något att

erinra.

Sistnämnda lag föreslås träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I en

annan till utskottet hänvisad proposition, nr 207, har Kungl. Maj :t föreslagit

riksdagen att antaga bl. a. förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 §

4 mom. samt 69 och 79 §§ lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen

att träda i kraft den 1 juli 1952. I ett denna dag avgivet utlåtande,

nr 21, har utskottet föreslagit, att sistberörda lag skall träda i kraft omedelbart,

varvid utskottet förutsatt att lagen promulgeras samtidigt med lagen

med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för perioden

1953—1956 och därmed träder i kraft tidigare än sistnämnda lag. Det tekniska

samband, som råder mellan de båda föreslagna lagarna, föranleder,

att i ingressen till den provisoriska vallagen hänvisningen till 59 § tredje

stycket lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen bör ändras till

att avse 59 § fjärde stycket. Likaså bör hänvisningen i stadgandet under

56 § 4 mom. till 59 § fjärde stycket i 1920 års lag ändras till att avse 59 §

femte stycket.

Under hänvisning till vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen såsom vilande för vidare grundlagsenlig

behandling måtte antaga det i propositionen framlagda, ovan

intagna förslaget till ändrad lydelse av §§ 13 och 15 riksdagsordningen;
B)

att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit

viss ändring böra vidtagas i det genom propositionen framlagda

ovan intagna förslaget till lag med vissa bestämmelser

om val till riksdagens andra kammare för perioden 1953—- 1956 — måtte för sin del antaga nämnda förslag med de

ändringarna, att i lagens ingress »59 § tredje stycket» utbytes

mot »59 § fjärde stycket» samt i stadgandet under 56 §

4 mom. »59 § fjärde stycket» utbytes mot »59 § femte stycket»

;

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

C) att riksdagen i anledning av motionerna I: 458 och II:

G07 samt I: 459 i skrivelse till Kungl. Maj :t ville hemställa

om utredning och förslag rörande sammanslagning av Älvsborgs

läns valkretsar vid val till riksdagens andra kammare

eller om ändrad gränsdragning mellan samma valkretsar;

D) att motionerna

a) 11:600,

b) I: 454 och II: 604,

c) 1:455 och 11:605,

d) 1:456 och 11:606 samt

e) I: 457 och II: 608,

i den mån de icke blivit besvarade genom vad utskottet ovan

under A) —C) hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 6 maj 1952.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Gottfrid Karlsson*, Karl August Johanson,

Gustav Emil Andersson, Herlitz, Linden, Hällgren*, Lundgren, Georg

Pettersson*, Wahlund och Hansson; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, von

Friesen*, Fast, Norén, Swedberg, Spångberg, Jonsson i Haverö, Håstad och

Löfroth*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer:

Vid punkten A) i utskottets hemställan:

av herrar Herlitz och von Friesen, som ansett att utskottets uttalande och

hemställan i denna del bort ha följande lydelse:

EU förslag av huvudsakligen samma innebörd framlades motionsvis för

1948 års riksdag. Konstitutionsutskottet yttrade i anledning härav att anledning

saknades att frångå den hävdvunna principen för mandatens fördelning,

enligt vilken varje valkrets, med undantag för Gotland, ägde utse riks
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

33

dagsmän i relation till sin folkmängd. Denna princip vore enligt utskottets

mening en naturlig konsekvens av kravet på alla medborgares likställighet

i politiskt hänseende.

Utskottet vidhåller sin uppfattning och får därför hemställa,

att förslaget till ändrad lydelse av 13 och 15 §§ riksdagsordningen

måtte av riksdagen avslås.

Vid punkten B) i utskottets hemställan:

av herrar Herlitz, Lundgren, Hansson, von Friesen, Swedberg, Håstad och

Löfroth, som ansett att utskottet under denna punkt bort anföra och hemställa

följande:

När riksdagen år 1949 beslöt hemställa hos Kungl. Maj :t om utredning

angående reformering av det proportionella valsystemet vid andrakammarval,

skedde det med uttryckligt angivande av att riktpunkten för utredningsarbetet

skulle vara att erhålla ett valsätt, som utan eftersättande av andra

värden inom det politiska livet kunde ge större proportionell rättvisa vid

mandatfördelningen mellan partierna, samtidigt som kartellsystemet kunde

avskaffas. Genom detta beslut fullföljde riksdagen strävanden som varit

aktuella under lång tid att söka utforma valsättet så att de olika politiska

partierna erhölle en representation i andra kammaren, som så vitt möjligt

motsvarade deras röstmässiga anslutning bland valmännen. Riksdagen uttalade

år 1949 vidare, att som utgångspunkt för en reform på förevarande område

borde uppställas det kravet, att valsystemet i görligaste mån skulle

giva ett rättvist resultat icke blott vid nu rådande röstfördelning mellan

partierna utan även vid framdeles tänkbara väsentliga förskjutningar i röstfördeiningen.

Valsystemet finge alltså icke vara konstruerat med tanke på

att i nuvarande läge gynna visst parti eller vissa grupper av partier.

Såsom närmare utvecklats såväl i de likalydande motionerna 1: 454 och

II: 604 som även i de likalydande motionerna I: 455 och II: 605, uppfyller

det av Kungl. Maj :t nu framlagda förslaget till en provisorisk lösning av

frågan om valsättet till andra kammaren icke de av riksdagen angivna fordringarna.

Utskottet kan därför icke tillstyrka detta förslag, icke ens som en

provisorisk anordning.

I de likalydande motionerna I: 454 och II: 604 har framhållits, att huvudkravet

på ett valsystem bör vara att de olika meningsriktningarna inom folket

få en så rättvis representation i riksdagen som möjligt. Valsystemet bör

i princip ge de politiska meningsriktningarna likställighet genom att åt

varje röst ge samma värde, d. v. s. samma möjlighet att påverka representationen.

Intet parti bör till följd av valsgstemets konstruktion systematiskt

vare sig gynnas eller missgynnas i tävlan om mandaten. Utskottet kan helt

instämma i dessa synpunkter, vilka enligt utskottets uppfattning böra vara

vägledande vid utformningen av ett demokratiskt valsystem.

Den i de likalydande motionerna I: 454 och II: 604 föreslagna valmetoden

3 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 5 samt 2 avd. Nr 22.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

fyller de senast angivna huvudkraven och motsvarar sålunda den av 1949

års riksdag angivna målsättningen för en reform: större proportionell rättvisa,

samtidigt som valkartellerna bli överflödiga. Det senare blir en följd av

den höga grad av proportionell rättvisa, som metoden ger. I detta hänseende

står den således i överensstämmelse med den uppfattning angående förutsättningarna

för valkartellernas slopande, som varit gängse i den hittills förda

debatten om valsättet. — Utskottet vill här inskjuta, att metoden av lagtekniska

skäl synes nödvändiggöra, att endast en beteckning utsättes å valsedlarna

ovanför namnen. Möjligheten att förena metoden med användande

av över- och underbeteckning bör beaktas vid en kommande prövning av valsättet

efter 1952 års val. — Metoden har den stora fördelen att den d’Hondtska

fördelningsregeln bibehålies. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om

sitt uttalande vid 1949 års riksdag: »Vid ett övervägande av fördelarna

och nackdelarna av de olika metoder för mandatfördelning, som kunna tänkas

komma ifråga, saknas såvitt utskottet kunnat finna, anledning till frångående

av den d’Hondtska fördelningsmetoden, vilken synes vila på en riktig

tankegång och därjämte uppvisar de fördelarna, att den kan tillämpas

vid alla former av val och att den vunnit hävd i det allmänna medvetandet.»

Med hänvisning till dessa fördelar tillstyrker utskottet, att den av motionärerna

föreslagna metoden antages av riksdagen i stället för den av Kungl.

Maj :t föreslagna. Sedan erfarenhet av denna metods tillämpning vunnits

genom 1952 års val, blir det naturligt att till omprövning upptaga frågan

om det här föreslagna utjämningsförfarandet behöver modifieras eller utbytas

mot ett annat liknande system byggt på riksutjämning, varom utredning

yrkats i motionerna dels de likalydande I: 454 och II: 604, dels de likalydande

1:455 och 11:605. Under alla förhållanden bör den tanken fasthållas,

att genom ett utjämningsförfarande valutslaget bringas att nära

överensstämma med partiernas valsiffror i riket.

Till den av utskottet ovan förordade valmetoden torde följande anvisningar

och kommentarer böra angivas.

1. Först beräknas mandatfördelningen mellan partierna i de olika valkretsarna

preliminärt enligt hittillsvarande regler, alltså enligt d’Hondts

metod.

2. Till en central sammanräkningsinstans, vilken Kungl. Maj:t må utse,

insändes från de olika valkretsarna uppgifter om den preliminära mandatfördelningen

i valkretsen. Dessa uppgifter skola innehålla röstetalen, jämförelsetalen

och antal vunna mandat för respektive parti.

3. Den centrala sammanräkningsinstansen beräknar — på grundval av de

från valkretsarna insända uppgifterna — hur mandatfördelningen i andra

kammaren skulle bliva enligt proportionell fördelning (efter d’Hondts regel)

med hänsyn till varje partis samlade röstsiffra i hela riket.

4. Av jämförelse mellan resultaten av de under 1 och 3 utförda beräkningarna

framgår vilka partier, som blivit överrepresenterade, och vilka som

s. 35 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

35

blivit underrepresenterade. Dessa partier benämnas i enlighet härmed överskotts-

resp. underskottspartier.

(Vid 1948 års val skulle sålunda bondeförbundet, folkpartiet och socialdemokraterna

blivit överskottspartier, högern och kommunisterna underskottspartier.

)

5. Nästa led i sammanräkningen är att överföra mandat från överskottstid

underskottspartier. Uppgiften blir då att bestämma i vilka valkretsar

överföringen skall ske. Detta avgöres med ledning av nedan angivna kvoter.

6. Kvoterna erhållas genom att i varje krets för sig dividera varje underskottspartis

högsta icke mandatgivande jämförelsetal med varje överskottspartis

sista mandatgivande jämförelsetal i kretsen.

Ex. 1948. Östergötlands län. Mandatgivande jämförelsetal kursiverat.

Högern

Rösttal...... 26 742

Jämförelsetal . 13 371

Bondeförbundet Folkpartiet

23 256 31 631

11 628 15 815

10 543

Social-

Kommu-

demokraterna

nisterna

105 842

9 264

52 921

35 280

26 480

21168

17 640

15120

13 230

I denna valkrets erhålles följande kvoter:

H

13 371

0.884

K

9 264 A .

H

13 371

= 0.574

S

15 120

Fp

V ljöd

15 815

Bf ~

23 256

K _

9 264

0.6 1 2

H

13 371 A _

K

9 264

A

S

15 120

Fp

15 815

Bf

23 256

7. De sålunda framräknade kvoterna, som icke kunna överstiga 1, ordnas

efter fallande storlek i en för hela riket gemensam serie. Kvoter, som

understiga 3/4 (= 0,75o), medtagas icke. 3/4 utgör således spärr.

8. Med ledning av denna serie sker sedan överföringen av mandat från

överskottsparti till underskottsparti. överföringen sker först i den krets,

som utvisas av den högsta kvoten, därefter enligt den näst högsta kvoten

o. s. v. Förfarandet fortsättes till dess erforderlig utjämning nåtts eller till

dess serien avbrytes av spärren 3/4. I varje krets skall dock ett och samma

parti inte vinna eller förlora mer än ett mandat.

9. Sedan den centrala sammanräkningsinstansen slutfört omfördelningsförrättningen,

sänder den uppgift härom till sammanräkningsmyndigheten

i de olika valkretsarna, varefter denna fortsätter sammanräkningsförrättningen

för besättande av platserna inom partierna.

Tankegången bekom metoden är alltså att mandat överföres från överskotts-

till underskottsparti i den valkrets, där underskottspartiet ligger när
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

mast till ett mandat. De för mandatöverföringen använda kvoterna kunna,

såsom ovan påpekats, inte erhålla värde som överstiger 1. Blir en kvot lika

med 1, betyder detta att de båda jämförelsetal, som ställas i relation till varandra,

äro lika, vilket i sin tur betyder, att det skulle blivit lottning om mandatet.

Ju närmare kvoten ligger 1, desto närmare ligger därför det underrepresenterade

partiet mandatet i fråga. Det är med andra ord en logiskt

riktig konstruktion att låta mandatöverföringen ske efter fallande kvoter,

så som dessa bestämts.

Det bör observeras, att mandat aldrig överföres från en valkrets till en

annan valkrets. Mandatöverföringen sker inom valkretsarna. Det antal mandat,

som de olika valkretsarna skola ha enligt riksdagsordningens regler

(15 §), rubbas icke.

Utskottet hemställer således,

B. att riksdagen — med avslag å det i propositionen intagna

förslaget till lag med vissa bestämmelser om val till

riksdagens andra kammare för perioden 1953—1956 — måtte

för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av lagen den 26 november 1920 (nr 796) om

val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 56 § 2—4 mom., 59 § andra stycket, 68 § 3 mom.

d och 4 mom. c, 79 § första stycket, 81 §,84 §, 85 § samt 87 § lagen den 26

november 1920 om val till riksdagen skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives samt att det i 59 § samma lag angivna formuläret skall ersättas

av formulär av den lydelse bilaga1 vid denna lag utvisar.

56 §.

2 mom.

Anmälan skall göras skriftligen genom partiets i registerutdraget angivna

ombud eller genom någon av honom därtill förordnad person samt

hava inkommit sist å tjugufemte dagen före valdagen. Vid anmälan skola

fogas intyg, utvisande att envar av de anmälda kandidaterna är i röstlängd

för valdistrikt inom valkretsen uppförd såsom röstberättigad och senast

valdagen uppnått tjugutre års ålder, ävensom intyg av varje kandidat, att

han lämnat partiet tillstånd att anmäla honom.

1 Bilagan har icke fogats till reservationen. Formulärets utseende framgår av den till förevarande

proposition fogade bilagan.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

37

3 mom.

Giver anmälan eller därvid fogade handlingar anledning till anmärkning,

skall Konungens befallningshavande därom underrätta den genom vilken

anmälan skett.

Senast å femte dagen efter utgången av anmälningstiden må skedd anmälan

ändras samt erforderliga intyg ingivas.

4 mom.

Sedan den tid gått till ända, inom vilken kandidatanmälan må ändras,

skall Konungens befallningshavande ofördröj ligen företaga slutlig prövning

av de inkomna anmälningarna av kandidater. Finnes någon kandidat icke

vara valbar, eller är icke visat, att han lämnat partiet tillstånd att anmäla

honom, skall hans namn å anmälan anses obefintligt.

över godkända anmälningar upprättar Konungens befallningshavande en

lista. Å denna uppföras partibeteckningarna i bokstavsordning jämte under

varje partibeteckning de av partiet anmälda kandidaterna. Å listan utsättes

även erinran om bestämmelserna i 59 § femte stycket. Formulär till listan

fastställes av Konungen.

Över Konungens befallningshavandes beslut i ärende varom i detta mom.

sägs ma klagan föras allenast i samband med besvär över valet.

59 §.

Andra stycket.

Ä valsedel skall ovanför namnen utsättas partibeteckningen (partinamn

eller annan beteckning i ord för viss grupp av väljare eller för viss meningsriktning).

68 §.

3 mom. d.

De valsedlar, vilka enligt bestämmelserna under b) och c) återinlagts i

sina valkuvert eller lagts åsido, ordnas i grupper sålunda, att sedlar med

samma partibeteckning sammanföras i en grupp. Antalet valsedlar i varje

grupp räknas, varefter sedlarna i varje grupp för sig inläggas i ett eller

flera omslag. Ä varje omslag antecknas de inneliggande valsedlarnas partibeteckning

samt antal.

4 mom. c.

antalet valsedlar i varje sådan grupp, som omförmäles i 3 mom. d), samt

gruppens partibeteckning jämte antalet omslag, vari gruppens sedlar inlagts.

79 §.

Första stycket.

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som uppenbarligen blivit med avsikt

där anbragt;

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe än ovanför

namnen;

vilken upptager mer än en beteckning ovanför namnen;

vilken upptager valkretsbeteckning å annat ställe än nedanför namnen;

vilken icke upptager något giltigt namn; dock att då samtliga namn skola

av anledning som i 80 § andra stycket sägs, anses såsom obefintliga, valsedeln

likväl skall tillgodoräknas det parti vars partibeteckning den bär.

81 §.

1. Sedan valsedlarna ordnats efter partibeteckning, räknas antalet valsedlar

för varje parti. Detta antal är partiets rösttal.

2. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika partierna

sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas det parti, vilket för

varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal.

Jämförelsetalet är lika med partiets rösttal, så länge partiet ännu icke

fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för varje

gång så, att partiets rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet av

partiet tilldelade platser, ökat med 1.

Har ett parti redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar

de å partiets valsedlar upptagna namn, vilka avse själva riksdagsmannavalet,

varder det från vidare jämförelse uteslutet.

3. Skall blott en plats besättas, tilldelas platsen det parti, som enligt vad

i 2 mom. sägs, har största jämförelsetalet.

4. Vid val i hela riket är den enligt mom. 2 företagna tilldelningen av

platser till partierna i valkretsen endast preliminär. Sedan den preliminära

tilldelningen verkställts, avbrytes sammanräkningen. Protokoll över vad vid

förrättningen förekommit, utvisande varje partis rösttal och antalet platser,

som tilldelats partiet, färdigställes och insändes ofördröj ligen till central

sammanräkningsmyndighet för riket, soin Konungen bestämmer.

5. Sedan protokoll, som i 4 mom. sägs, för samtliga valkretsar inkommit

till den centrala sammanräkningsmyndigheten, företager denna ofördröjligen

omfördelning av platserna mellan partierna inom de särskilda valkretsarna

på sätt i 6—9 mom. angives.

6. För varje parti uträknas dess sammanlagda rösttal i riket. Efter dessa

rösttal beräknas huru samtliga platser i kammaren skulle fördelas mellan

partierna enligt de i 2 mom. angivna grunder. Antalet platser, som varje

parti i enlighet härmed skulle erhålla, jämföres med sammanlagda antalet

platser, som partiet erhållit vid den preliminära tilldelningen i valkretsarna.

Finnes det förra antalet vara större än det senare är partiet underskottsparti.

Finnes åter det senare antalet vara större än det förra är partiet överskottsparti.

7. För varje valkrets, där röster avgivits dels för underskottsparti och dels

för överskottsparti, vilket erhållit plats vid den preliminära tilldelningen,

uträknas jämförelsekvot mellan ettvart underskottsparti å ena sidan och

s. 39 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

39

ettvart sådant överskottsparti, som nyss nämnts, å andra sidan på följande

sätt.

Det jämförelsetal, som skulle gällt för underskottspartiet vid den preliminära

tilldelningen, därest ytterligare en plats varit att besätta i valkretsen,

delas med det jämförelsetal, som gällde för överskottspartiet, då det

sist tilldelades plats i kretsen. Jämförelsekvotcn beräknas i decimaler, tre

till antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.

8. Alla i samtliga valkretsar erhållna jämförelsekvoter, som uppgå till

minst 0,750, ordnas efter storleksordning i en serie med angivande av underskottsparti

och överskottsparti samt valkrets. I tur och ordning efter jämförelsekvoternas

storlek i serien överföres inom den valkrets, envar kvot

avser, en plats från överskottspartiet till underskottspartiet, så vida icke

under omfördelningen antingen överskottspartiet redan mist så många platser,

att antalet återstående vid den preliminära tilldelningen erhållna platser

motsvarar det antal platser, som skulle tillkomma partiet enligt den i

6 mom. omförmälda beräkningen, eller ock underskottspartiet vid omfördelningen

redan tillagts så många platser, att dessa jämte de vid den preliminära

tilldelningen erhålla platserna motsvara det antal platser, som

skulle tillkomma partiet enligt samma beräkning; ej heller må vid omfördelningen

underskottsparti tilläggas eller överskottsparti fråntagas mer än

en plats i en och samma valkrets.

9. över omfördelningsförrättningen upprättar den centrala sammanräkningsmyndigheten

protokoll, utvisande för varje valkrets huru efter denna

förrättning samtliga platser i valkretsen skola fördelas mellan partierna. Ett

exemplar av protokollet översändes ofördröjligen till varje Konungens befallningshavande.

10. Sedan vid omfördelningsförrättningen eller, då det ej är val i hela

riket, vid sammanräkningen för valkretsen fördelningen av platserna mellan

partierna i en valkrets blivit slutligt fastställd, fortsätter Konungens befallningshavande

sammanräkningsförrättningen för besättande av platserna

inom partierna på sätt i 11—-15 mom. stadgas. Den fortsatta förrättningen

kungöres på sätt i 76 § andra stycket stadgas.

11. Inom varje parti, åt vilket plats slutligt blivit tilldelad i valkretsen,

skall i erforderlig utsträckning genom särskilda sammanräkningar bestämmas

ordningen mellan de namn å partiets valsedlar, vilka avse själva riksdagsmannavalet.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.

12. Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn, som står

först å sedeln.

Partiets valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första namn

bilda en grupp.

Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens

rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först på

gruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsar. ; ordningen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

13. Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det namn, vilket,

bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står främst å

sedeln.

Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sammanräkning

gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas, och

nämnda valsedlar ordnas i nya grupper så, att sedlar, som vid den pågående

sammanräkningen gälla för ett och samma namn, bilda en grupp;

däremot bibehållas övriga befintliga grupper oförändrade.

Valsedlarna inom varje nybildad grupp räknas, och deras antal utgör

gruppens rösttal.

För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och

jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller sammanlagda

rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke grupp av

valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad

plats. Har så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att dela dess

rösttal med det tal, som motsvarar den del, gruppen tagit i besättandet av

plats eller platser, som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller, om

flera grupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av

förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1.

Platstalet för en grupp beräknas sålunda, att gruppens rösttal delas med

största jämförelsetalet vid sammanräkningen närmast före gruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.

14. Plats, som blivit ett parti slutligt tilldelad, besättes så, att partiets

första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom partiet,

partiets andra plats den, som bär andra namnet i ordningen, partiets

tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så vidare efter

samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen, redan fått sig

tillerkänd plats från ett eller flera andra partier.

15. Har någon blivit utsedd till riksdagsman från två eller flera partier,

ankommer på honom att bestämma, från vilket parti han skall anses vald;

och har han att på Konungens befallningshavandes uppmaning genast lämna

besked därom. Inom det parti, för vilket han icke mottager val, skall ofördröj

ligen utses ny riksdagsman enligt de i S7 § 1 mom. andra stycket stadgade

grunder för utseende av efterträdare till avgången riksdagsman.

16. Erhålles vid uträkning enligt denna paragraf bråktal, skall det, där

ej annat angives, beräknas i decimaler, två till antalet. Höjning av den sista

decimalsiffran må ej äga rum.

17. Mellan lika rösttal, jämförelsetal eller jämförelsekvot skall, där så

erfordras, skiljas genom lottning.

84 §.

Vid avbrott i sammanräkningsförrättningen skola alla valsedlar inläggas

i omslag, vilka förseglas under minst två närvarandes sigill. Dessa omslag

s. 41 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

41

jämte andra till valet hörande handlingar skola därefter läggas i säkert förvar;

må förrättningen ej ånyo företagas, innan de närvarande förvissat sig

om att de åsatta sigillen äro obrutna.

85 §.

Sedan riksdagsmän blivit utsedda, kungöres valets utgång omedelbart genom

uppläsning av det eller de vid sammanräkningsförrättningen förda protokoll.

Med uppläsningen är valförrättningen avslutad.

87 §.

1. Har någon, som blivit vald till riksdagsman, avsagt sig uppdraget eller

eljest avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit vald, då skall

Konungens befallningshavande ofördröjligen vid offentlig förrättning, så

kungjord, som i 26 § sägs, verkställa ny röstsammanräkning inom det parti,

för vilket den avgångne blivit vald.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka

gällde för den avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades

plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst. Med iakttagande

av att namn å någon, som blivit genom valet utsedd till riksdagsman, anses

såsom obefintligt, skall röstvärdet tillgodoräknas det namn, som står främst

av de för den avgångne riksdagsmannen särskilt upptagna efterträdarenamnen,

eller, om sådant namn ej finnes, det namn för själva riksdagsmannavalet,

som står främst å sedeln, eller, om ej heller sådant namn finnes, det

namn, som står främst bland samtliga efterträdarenamnen å sedeln. Den

som erhållit högsta rösttalet inträde såsom ledamot i den avgångnes ställe.

Mellan lika rösttal skilje lotten.

Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas under

försegling.

2. Lag samma vare, där riksdagsman, som blivit utsedd jämlikt 1 mom.,

avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd; och skall vid

den nya sammanräkningen såsom förut hänsyn tagas blott till de valsedlar,

som gällde för den först avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet

tilldelades plats i ordningen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen

icke gäller i fråga om val för utseende av riksdagsmän för återstående del

av år 1952.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Bilaga 1.

(åberopad s. 11.)

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse ar 30, 81, 90 och 91 §§ lagen den 26

november 1920 (nr 796) om val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 30, 81, 90 och 91 §§ lagen den 26 november 1920

om val till riksdagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

30 §.

För valen till andra kammaren indelas riket i tjugufem valkretsar, nämligen

:

Stockholms stad;

Göteborgs stad;

Göteborgs och Bohus läns landstingsområde;

Malmö, Hälsingborgs, Landskrona och Lunds städer;

Malmöhus läns valkrets, innefattande länets landsbygd samt städerna

Ystad, Trelleborg, Skanör med Falsterbo, Eslöv och Höganäs;

Blekinge län och Kristianstads län;

Västernorrlands län och Jämtlands län;

vart och ett av rikets övriga län.

81 §.

1. För rösternas sammanräknande ordnas valsedlarna efter väljarbeteckning,

varom i 59 § andra stycket sägs, sålunda, att valsedlar med samma

första beteckning sammanföras i särskilda grupper (A-grupper).

Förekomma inom A-grupp valsedlar med en andra beteckning, ordnas

A-gruppens sedlar efter sådan beteckning (B-grupper). Till A-gruppen hörande

sedlar med endast en beteckning anses tillhöra en särskild B-grupp.

Förekomma inom B-grupp valsedlar med en tredje beteckning, ordnas

B-gruppens sedlar efter sådan beteckning (C-grupper). Till B-gruppen hörande

sedlar med endast två beteckningar anses tillhöra en särskild C-grupp.

2. a) För varje C-grupp bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda

sammanräkningar ordning mellan de namn å gruppens valsedlar, vilka

avse själva riksdagsmannavalet.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.

b) Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn, som står

först å sedeln.

C-gruppens valsedlar ordnas i namngrupper så, att sedlar med samma

första namn bilda en namngrupp.

Valsedlarna inom varje namngrupp räknas, och deras antal utgör namngruppens

rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står

först på namngruppens valsedlar.

1 Senaste lydelse av 30 § se 1944: 84, av 81 § se 1940:550, av 90 § se 1932:271 och av 91 §

se 1940:271; jfr även för de tre sistnämnda §§ 1944:84.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

43

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.

c) Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det namn, vilket,

bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står främst å sedeln.

Den eller de namngrupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sammanräkning

gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas,

och nämnda valsedlar ordnas i nya namngrupper så, att sedlar, som vid den

pågående sammanräkningen gälla för ett och samma namn, bilda en namngrupp;

däremot bibehållas övriga befintliga namn grupper oförändrade.

Valsedlarna inom varje nybildad namngrupp räknas och deras antal utgör

namngruppens rösttal.

För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och

jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den namngrupp eller sammanlagda

rösttalet för de namngrupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke namngrupp

av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad

plats. Har så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att dela dess rösttal

med det tal, som motsvarar den del namngruppen tagit i besättandet av

plats eller platser, som utdelats (namngruppens platstal), ökat med 1, eller,

om flera namngrupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet

av förut utdelad plats, med dessa namngruppers sammanlagda platstal,

ökat med 1. Platstalet för en namngrupp beräknas sålunda, att namngruppens

rösttal delas med största jämförelsetalet vid sammanräkningen

närmast före namngruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.

d) Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler, två till

antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.

3. För varje B-grupp bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda

sammanräkningar ordning mellan de namn å gruppens valsedlar, vilka

avse själva riksdagsmannavalet. Därvid anses namnen å varje C-grupps

valsedlar förekomma i den jämlikt 2 mom. bestämda ordning och tillämpas

i övrigt de i nämnda mom. angivna grunder.

4. För varje A-grupp bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda

sammanräkningar ordning mellan de namn å gruppens valsedlar,

vilka avse själva riksdagsmannavalet. Därvid anses namnen å varje B-grupps

valsedlar förekomma i den jämlikt 3 mom. bestämda ordning och tillämpas

i övrigt de i 2 mom. angivna grunder.

5. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika Agrupperna

sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den A-grupp, vilken

för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal.

Plats, som blivit en A-grupp tilldelad, besättes genast så, att A-gruppens

första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom Agruppen,

A-gruppens andra plats den, som bär andra namnet i ordningen,

A-gruppens tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så vidare

efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen, redan

fått sig tillerkänd plats från en eller flera andra A-grupper.

Jämförelsetalet är lika med A-gruppens rösttal, så länge A-gruppen ännu

icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för varje

gång så, att A-gruppens rösttal delas med det tal, som är 1 högre än det

dubbla antalet av A-gruppen tilldelade platser. Har samma person erhållit

platser från två A-grupper, skall dock, vid beräkning av det antal platser,

som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats; bar någon er
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

hållit platser från 3 A-grupper, anses varje sådan plats såsom en tredjedels

plats; och så vidare efter samma grund.

Har en A-grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar

de å gruppens valsedlar upptagna namn, vilka avse själva riksdagsmannavalet,

varder den från vidare jämförelse utesluten.

6. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn står

främst i ordningen inom den A-grupp, som, enligt vad i 5 mom. sägs, har

största jämförelsetalet.

7. A-grupp, vars rösttal ej överstiger sex tiondelar av sammanlagda antalet

röster i valkretsen, delat med antalet av de platser, som där skola besättas,

må icke deltaga i fördelningen av platserna.

8. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas

genom lottning.

90 §.

Vad ovan är stadgat i avseende å magistrat skall i stad utan magistrat i

tillämpliga delar gälla om den valnämnd, som skall finnas för sådan stad.

Valnämnd, som i första stycket sägs, skall bestå av kommunalborgmästaren

i staden såsom ordförande samt två ledamöter jämte suppleanter för

dem, vilka väljas för fyra år av stadsfullmäktige eller, där sådana ej firma*,

av allmänna rådstugan. Valet äger rum å tid, då val till befattningar inom

kommunen eljest anställes. Vad i 33—36 §§ i övrigt är stadgat i avseende

å valnämnd å landet skall äga motsvarande tillämpning beträffande den valnämnd,

varom nu är fråga.

Äro i stad flera valdistrikt, skall magistraten eller i stad utan magistrat

valnämnden för varje valdistrikt utse tre eller flera personer att såsom magistratens

eller valnämndens deputerade vara valförrättare i distriktet. Av

dessa förer den främste ordet. Protokollet över valförrättningen föres av den

magistraten eller valnämnden därtill utsett.

91 §.

Omfattar valkrets för val till andra kammaren olika län, skall sammanräkning

av avgivna röster för valkretsen verkställas av Konungens befallningshavande

i det av länen, som Konungen bestämmer.

Anmälan, som avses i 56 §, skall i valkrets, varom nu är fråga, göras hos

den Konungens befallningshavande, som förordnats att verkställa röstsammanräkningen.

Konungens befallningshavande, som ej har att verkställa röstsammanräkning

för valkretsen, skall på sätt stadgas i 76 § tredje stycket tillse, att valprotokoll,

röstlängd och omslag, som avses i 68 § 3 mom., inkomma från

valdistrikten i länet, samt från försumlig valförrättare infordra vad som fattas.

De inkomna handlingarna skola därefter skyndsamt överlämnas till den

Konungens befallningshavande, som skall verkställa sammanräkningen.

Denna lag träder i kraft den

s. 45 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

45

Bilaga 2.

(åberopad s. 28.)

Jämförelse mellan riksresultaten för skilda mandatfördelningssystem

vid andrakammarvalen 1932—1948.

(Siffror inom parentes ange avvikelser från en fullt proportionell fördelning.)

H = Högern

B = Bondeförbundet

L = Liberala, uppgår fr. o. m. 1936 i folkpartiet = F

Fr = Frisinnade, uppgår fr. o. m. 1936 i folkpartiet = F

Sd = Socialdemokraterna

Ki = Kilbomskommunisterna, fr. o. m. 1936 socialistpartiet = Sp

Si = Sillénkommunisterna, fr. o. m. 1936 kommunisterna = K

Uddalalsmetoden med spärr (60 % av valkvoten).

Partier

1932

1936

1940

1914

1948

H................

54 (- 1)

42 (+ 1)

41 (- 1)

37 (± 0)

26 (— 2)

B................

L 1

37 (+ 4)

4 (± 0)

38 (+ 5)

31 (+ 4)

33 (+ 2)

29 (+ 1)

28 (— 2)

25 (— 2)

30 (± 0)

54 (+ 1)

Sd...............

22 (± 0)

100 (+ 3)

112 (+ 6)

130 (+ 5)

no (+ 2)

in (+ 4)

Ki; Sp...........

8 (-4)

6 (-4)

- (-1)

—

—

Si; K.............

5 (-1)

4 (-3)

3 (-5)

20 (- 4)

10 (- 4)

Övr..............

- (-1)

- (-3)

S:a avvikelser

± 7

± 12

± 9

it 4

± 6

Genomsnittlig avvikelse: 7.6

Jämkad uddalalsmetod (1.25, 3, 5, 7 o. s. v.).

H................

55 (± 0)

42 (+ 1)

42 (± 0)

38 (+ 1)

27 (- 1)

B................

L 1..............

37 (+ 4)

4 (±0)

36 (+ 3)

31 (+ 4)

33 (+ 2)

29 (+ 1)

F............

Fri..............

21 (- 1)

29 (- 1)

24 (- 3)

28 (— 2)

54 (+ 1)

Sd...............

99 (+ 2)

112 (+ 6)

129 (+ 4)

no (+ 2)

no (+ 3)

Ki; Sp...........

9 (-3)

6 (-4)

- (-1)

Si; K.............

5 (-1)

5 (-2)

4 (-4)

21 (-3)

10 (- 4)

Övr..............

- (-1)

- (-3)

S:a avvikelser

± 6

± 10

± 8

± 5

±5

Genomsnittlig avvikelse: 6.8

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Jämkad uddatalsmelod (1.3, 3, 5, 7 o. s. v.).

Partier

1932

1936

1940

1914

1948

H................

54 (- 1)

42 (+ 1)

42 (± 0)

38 (+ 1)

27 (- 1)

B................

37 (+ 4)

37 (+ 4)

31 (+ 4)

33 (+ 2)

28 (± 0)

L 1 ..............

4 (± 0)

F............

28 (— 2)

24 (- 3)

29 (- 1)

54 (+ 1)

Fr 1 ..............

21 (- 1)

Sd...............

101 (+ 4)

112 (+ 6)

130 (+ 5)

in (+ 3)

in (+ 4)

Ki; Sp...........

8 (-4)

6 (-4)

- (-1)

—

—

Si; K.............

5 (-1)

5 (— 2)

3 (-5)

19 (- 5)

10 (- 4)

Övr..............

- (-1)

- (-3)

—

—

—

S:a avvikelser

± 8

± 11

± 9

± 6

±5

Genomsnittlig avvikelse: 7.8

Jämkad uddatalsmetod (1.4, 3, 5,

7 o. s. v.).

H................

54 (- 1)

42 (+ 1)

43 (+ 1)

38 (+ 1)

23 (— 5)

B................

37 (+ 4)

37 (+ 4)

29 (+ 2)

33 (+ 2)

29 (+ 1)

L 1..............

4 (± 0)

F............

26 (- 4)

23 (- 4)

28 (— 2)

55 (+ 2)

Fr 1 ..............

21 (- 1)

Sd...............

102 (+ 5) 116 (+ 10)

131 (+ 6)

113 (+ 5)

113 (+ 6)

Ki; Sp...........

7 (-5)

6 (-4)

- (-1)

—

—

Si; K.............

5 (-1)

3 (-4)

4 (-4)

18 (- 6)

10 (- 4)

Övr..............

- (-1)

- (-3)

—

—

—

S:a avvikelser

± 9

± 15

± 9

± 8

± 9

Genomsnittlig avvikelse: 10.0

Stockholm 1952. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

521388

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:265 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens växtskyddsanstalt för budgetåret 1952/53, m. m., jämte i ämnet v s. 9 i texten