Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en utbgggnad av folkomröstningsinstitutet.

1952-05-20 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1952:28, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en utbgggnad av folkomröstningsinstitutet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.

1

Nr 28.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

angående en utbgggnad av folkomröstningsinstitutet.

Uti de likalydande, den 30 januari 1952 till konstitutionsutskottet hänvisade

motionerna nr 243 i första kammaren av herr Bergvall och nr 319 i

andra kammaren av herr Håstad hemställes,

»att riksdagen måtte för sin del såsom vilande besluta ändringar av och

tillägg till regeringsformen och riksdagsordningen avseende en utbyggnad

av folkomröstningsinstitutet enligt följande huvudlinjer:

1) Det konsultativa referendum utvidgas på så sätt, att även en minoritet

av riksdagen, förslagsvis en fjärdedel av vardera kammarens medlemstal,

äger att begära att en dylik omröstning skall anordnas antingen om

ett allmänt principspörsmål eller om en proposition, som ej rör budgeten eller

traktater med främmande land, och att omröstningen skall komma till

stånd, så framt ej riksdagens kamrar genom samfällt beslut förklara omröstningens

hållande vara till allvarligt men.

2) Decisivt referendum införes:

a) för grundlagsfrågor på så sätt att ett av riksdagen första gången antaget

grundlagsförslag må efter samfällt beslut av riksdagens kamrar i

stället för att vila tills efter nyval till andra kammaren omedelbart hänskjutas

till folket för avgörande,

b) för lagfrågor enligt § 87 regeringsformen och andra därmed jämförliga

författningar, vilka tillkomma genom samfällt beslut av Konung och

riksdag, därest en kammare eller en minoritet inom riksdagen, förslagsvis

en fjärdedel av vardera kammarens medlemstal, omedelbart efter det att

riksdagen beslutat sådan ny lag eller författning eller upphävande eller

ändring av eller tillägg till dylik ingiver framställning om folkomröstning

och såframt ej bägge kamrarna genom samfällt beslut förklara beslutet

trängande,

c) för frågor angående nya eller förhöjda anslag i riksstaten eller allmänna

principbeslut berörande statens styrelse och verksamhet på samma

sätt och under enahanda villkor som under 2 b),

d) i fråga om kyrkolag hör eventuell folkomröstning anordnas på samma

sätt som enligt 2 b), dock att, om kyrkomötet fattar sitt beslut efter

riksdagen, en viss tid fastställes, inom vilken begäran om folkomröstning

skall inges,

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 5 samt. 2 avd. Nr 28.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.

e) Konungens vetorätt i frågor om författningar och lagar bör utövas

innan eu av riksdagen, av en av dess kamrar eller av en riksdagsminoritet

begärd decisiv folkomröstning utlyses, varvid Konungens vägran att gilla

ett av riksdagen för dess del fattat beslut i en författnings- och lagfråga

automatiskt innebär att frågan förfallit utan folkomröstning».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

I anledning av väckta motioner begärde 1948 års riksdag i skrivelse, nr

199, till Kungl. Maj :t utredning av frågan angående införande av beslutande

folkomröstning. I konstitutionsutskottets av riksdagen därvid åberopade

utlåtande, nr 20, uttalades, att utredningen borde vara allsidig och

förutsättningslös samt avse spörsmålen såväl huruvida som på vad sätt

ifrågavarande institut lämpligen kunde infogas i det svenska statsskicket;

utredningen borde begränsas till att avse frågan om införande av beslutande

folkomröstning i statliga angelägenheter och sålunda icke utsträckas

till att även omfatta kommunala angelägenheter.

Den av riksdagen begärda utredningen uppdrogs — jämte frågan om

reformering av det proportionella valsystemet vid val till riksdagens andra

kammare — åt sju av chefen för justitiedepartementet jämlikt den 20 januari

1950 erhållet bemyndigande samma dag tillkallade sakkunniga, nämligen

ledamoten av första kammaren landshövdingen K. J. Olsson, tillika ordförande,

ledamoten av första kammaren direktören, numera borgarrådet J.

Bergvall, borgmästaren i Södertälje C. O. Engqvist, ledamoten av andra

kammaren professorn E. Håstad, ledamoten av andra kammaren folkskolläraren

G. Skoglund, ledamoten av första kammaren professorn S. Wahlund

och ledamoten av andra kammaren sekreteraren A. Wallentheim. Enligt

de av departementschefen givna direktiven för utredningsarbetet skulle utredningen

av folkomröstningsfrågan icke begränsas till folkomröstning i

statliga angelägenheter utan omfatta även folkomröstning i kommunala

angelägenheter.

De sakkunniga — vilka den 28 november 1951 avgåvo betänkande angående

det proportionella valsättet — ha i ett den 26 mars 1952 avgivet,

för utskottet den 26 april i tryck tillgängligt betänkande (Allmän folkomröstning.

1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande II.

SOU 1952:7) behandlat frågan om folkomröstning i statliga angelägenheter.

Såsom fristående bilagor till betänkandet har utredningen låtit utarbeta

redogörelser för verkställda undersökningar av folkomröstningsinstitutets

tillämpning i främmande stater, avseende en av dessa redogörelser

institutets tillämpning i Schweiz, en dess tillämpning i Förenta staterna

samt en tillämpningen i vissa andra länder. Förstnämnda två redogörelser

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.

3

ha nyligen utkommit av trycket, och den tredje väntas utkomma inom kort.

— Frågan om folkomröstning i kommunala angelägenheter har utredningen

förklarat sig ämna behandla i ett särskilt betänkande, vilket enligt

uppgift torde utkomma under hösten detta år.

I det föreliggande sakkunnigbetänkandet sammanfattas utredningens

ställningstaganden sålunda:

Den föreliggande utredningen angående allmän folkomröstning har i

första hand omfattat frågan om lämpligheten av att i den svenskaförfattningen

införa bestämmelser om beslutande folkomröstning. Vidare ha undersökts

möjligheterna att jämka gällande regler för rådgivande folkomröstning

i syfte att sådan omröstning skall kunna vinna ökad tillämpning.

----

Vad först angår beslutande folkomröstning har majoriteten inom utredningen

— med utgångspunkt från uppfattningen att något behov av en

dylik folkomröstningsform i allmänhet icke visats föreligga och att den

ej heller lämpligen kan förenas med det konstitutionella och politiska system

som utbildats i Sverige — funnit sig icke kunna förorda införande i

vår författning av beslutande folkomröstning som en av statsmakterna

oberoende folkrättighet.

Med hänsyn till att i grundlagsfrågor särskilda skäl kunna föreligga att

underställa folket det slutliga antagandet av en av Kungl. Maj :t och riksdagen

godkänd ändring föreslår utredningen emellertid att möjlighet införes

att till beslutande folkomröstning hänskjuta grundlagsförslag. Utredningens

förslag om beslutande grundlagsreferendum innebär att två alternativa

former erhållas för slutligt antagande av vilande grundlagsförslag,

nämligen dels liksom nu nyval samt ny riksdagsbehandling, dels folkomröstning.

Det förutsättcs att det hittillsvarande förfarandet alltjämt skall

tillämpas i vanliga fall. För att folkomröstning skall tillgripas i grundlagsfrågor

böra särskilda skäl föreligga, såsom ett brådskande läge eller sådant

fall att det ter sig särskilt önskvärt att erhålla ett omedelbart uttryck för

folkmeningen. Avgörandet vid sådan folkomröstning skall enligt utredningens

förslag ske genom enkel majoritet bland de i omröstningen deltagande.

De fördelar som man avser att vinna genom folkets direkta medverkan

i statsverksamheten kunna enligt utredningsmajoritetens uppfattning till

väsentlig del tillgodoses genom vidgade möjligheter till rådgivande folkomröstning.

Fn reform i detta avseende är även lättare förenlig med det parlamentariska

styrelseskicket än folkomröstning av beslutande natur. Utredningen

föreslår i enlighet härmed att den nuvarande bestämmelsen att

rådgivande folkomröstning må äga rum endast efter samfällt beslut av

Kungl. Maj:t och riksdagen upphäves. Vid bestämmande av på vad sätt

rådgivande folkomröstning skall påkallas föreligga huvudsakligen tre möjligheter,

nämligen 1) begäran av visst antal röstberättigade, 2) begäran

av en minoritet inom riksdagen, 3) begäran av en minoritet inom såväl

riksdagen som folket. Utredningen har stannat vid att förorda att det

skall ankomma på cn minoritet inom riksdagen att påkalla rådgivande

folkomröstning. Den nämnda minoriteten har enligt förslaget bestämts till

en tredjedel av antalet ledamöter i vardera kammaren, d. v. s. 5(1 ledamöter

av första och 77 av andra kammaren.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.

Rådgivande folkomröstning skall enligt förslaget principiellt vara tilllåten

i alla frågor som kunna komma under riksdagens prövning. Undantagna

iiro dock 1) ärenden som beröra riksstatons reglerande, 2) överenskommelser

med främmande makt och 3) av riksdagen förrättade val. Därjämte

skola riksdagens båda kamrar gemensamt äga avslå begäran om rådgivande

folkomröstning i ärende av beskaffenhet att dess avgörande icke

kan utan avsevärt men uppskjutas i avbidan på omröstningen.

Yrkanden om rådgivande folkomröstning skola enligt utredningens förslag

— liksom när fråga eljest bringas inför riksdagen — väckas genom

proposition eller motion. Dessutom skall enligt förslaget initiativrätt tillläggas

ständigt utskott och i sådant utskotts ställe tillsatt särskilt utskott,

i det att dessa vid handläggning av ärende skola äga föreslå rådgivande

folkomröstning i ämnet, även om yrkande därom ej framställts i proposition

eller motion.

Det bör enligt utredningens mening icke överlåtas åt den minoritet som

påkallat folkomröstning att ensam bestämma utformningen av de frågor

som skola ställas till de röstberättigade; å andra sidan bör avgörandet icke

fällas av kamrarnas majoritet. Därför föreslås att i de fall, då enighet ej

kunnat nås om frågeställningen, varje förslag som stöds av det för referendumbegäran

stadgade minimiantalet riksdagsledamöter skall framläggas

till folkomröstning.

Tidpunkten för anordnande av folkomröstning skall enligt förslaget fastställas

av Kungl. Maj :t. Omröstningen må därvid ej utsättas senare än sex

månader efter det att riksdagen hos Konungen anmält, att den godkänt

förslag till grundlagsändring såsom vilande i avvaktan på beslutande folkomröstning

eller att rådgivande folkomröstning påkallats inom riksdagen,

och ej heller tidigare än en månad efter Kungl. Maj :ts beslut.

I samband med prövningen av hur det rådgivande folkomröstningsinstitutet

närmare bör utformas har utredningen även upptagit till behandling

spörsmålet, huruvida vid dylik folkomröstning möjlighet hör föreligga

att i särskilda fall vid röstsammanräkningen skilja mellan röster som avgivits

av män och kvinnor eller av personer i olika åldrar. Vidare har behandlats

frågan, om statsmakterna böra i en eller annan form anordna

upplysning i sådana frågor, som framläggas till folkomröstning, vare sig

denna är beslutande eller rådgivande. Några förslag i dessa avseenden framläggas

emellertid icke.

Utredningens förslag är icke enhälligt. Härom innehåller sammanfattningen

av betänkandet följande.

Mot utredningens förslag om beslutande folkomröstning i grundlagsfrågor

har en ledamot, herr XVallentlieim, reserverat sig under yrkande att

bestämmelser därom ej måtte införas.

Regler för beslutande folkomröstning även i andra ämnen än grundlagsfrågor

ha å andra sidan påyrkats i reservation av tre ledamöter, nämligen

herrar Bergvall, Håstad och Wahlund, som finna ett sådant komplement

till det representativa systemet önskvärt särskilt med hänsyn till den moderna

samhällsutvecklingen. Nämnda ledamöter föreslå sålunda att -— utöver

det av utredningen förordade grundlagsreferendum — ett fakultativt

beslutande referendum i lag- och anslagsfrågor införes. Sådan folkomröstning

skall enligt dessa reservanters förslag kunna påkallas av en minoritet

inom riksdagen angående riksdagens beslut i fråga om dels antagande,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.

o

upphävande eller ändring av lag eller författning, som beslutas av Kungl.

Maj:t och riksdagen gemensamt, eventuellt i förening med allmänt

kyrkomöte, dels beviljande av nytt eller höjning av utgående anslag,

dels ock fastställande av allmänna riktlinjer för någon del av

statsverksamheten. Dock skola enligt förslaget kamrarna äga att utesluta

folkomröstning för sådana fall, där ett uppskov skulle medföra avsevärt

men. Såvitt angår storleken av nämnda minoritet inom riksdagen förorda

Bergvall och Håstad 40 ledamöter av första kammaren och 60 ledamöter

av andra kammaren, men Wahlund 50 resp. 77 ledamöter.

Även beträffande rådgivande folkomröstning förorda ledamöterna Bergvall

och Håstad att den riksdagsminoritet som skall äga påkalla folkomröstning

bestämmes till 40 ledamöter av första kammaren och 60 ledamöter

av andra kammaren.

Särskilda yttranden ha avgivits dels av herr Wallentheim (angående rådgivande

folkomröstning), dels av herrar K. J. Olsson och Skoglund gemensamt

(angående frågan om särskiljande av röster efter röstandes ålder

eller kön).

Utredningens förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen

äro jämte de av reservanterna Bergvall, Håstad och Wahlund i betänkandet

framlagda motsvarande författningsförslagen såsom bilaga fogade

till detta utlåtande. Däremot har här icke återgivits ett av utredningen

framlagt förslag till lag om allmän folkomröstning, vari upptagits bestämmelser

om den närmare ordningen vid utsättande och förrättande av

sådan omröstning.

Det i förevarande motioner framförda yrkandet innebär förslag om att

riksdagen såsom vilande skall antaga de grundlagsändringar, som erfordras

för genomförande av den längre gående utbyggnad av folkomröstningsinstitutet,

varom motionärerna såsom ledamöter av utredningen framlagt

förslag.

Utskottet. Frågan om utbyggande av folkomröstningsinstitutet i vår

författning har en betydande räckvidd. Vid den av riksdagen begärda utredningen

i ämnet ha framträtt starkt delade meningar. Då utredningens

resultat först nyligen blivit tillgängligt samt då föreliggande spörsmål kräver

ett grundligare övervägande än som på grund härav varit möjligt, har

utskottet, utan att ingå på sakligt bedömande av de i frågan framförda

skiljaktiga meningarna, ansett sig böra avstyrka bifall till förevarande motioner.

Utskottet hemställer alltså,

att motionerna 1:243 och 11:319 icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 maj 1952.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Gottfrid Karlsson*, Karl August Johanson*,

Elmgren, Gustav Emil Andersson, Herlitz, Hällgren, Lundgren*,

Sandberg, Wahlund och Hansson; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, Fast*,

Norén*, Swedberg, Spångberg, Jonsson i Haverö*, Nordkvist, Hammar och

Håstad*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Herlitz, Lundgren, Hansson, Swedberg, Nordkvist, Hammar och

Håstad, som ansett att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

»Utskottet beklagar, att frågan om en utbyggnad av folkomröstningsinstitutet

-— till följd av att utskottet velat avvakta tryckningen av 1950 års

folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande, innan det skred till

behandlingen av de vid riksdagens början väcka motionerna i ämnet —

kan behandlas först i vårsessionens sista veckor. Det hade varit högeligen

önskvärt, att ifrågavarande utredning, som begärdes av 1948 års riksdag,

hade satts i gång så skyndsamt att bättre rådrum givits; nu tillkallades de

sakkunniga först i början av år 1950, och de ålades dessutom som mest angelägen

den tidsödande uppgiften att utreda frågan om en eventuell förändring

av valsättet.

Utskottet delar de allmänna och principiella synpunkter rörande folkets

rättmätiga roll i en demokratisk stat, vilka kort angivits i de berörda motionerna

och närmare utvecklats i den reservation, som avgivits av herrar

Bergvall, Håstad och Wahlund inom utredningen. Sålunda finner utskottet

det obestridligt, att den enskilde medborgaren i den nutida staten trängts

tillbaka för sådana kollektiva makter som partierna och mångfalden av

organisationer. Folkomröstningen borde öka medborgarnas intresse för allmänna

angelägenheter och medverka till folkets politiska fostran. Partierna

äro icke alltid representativa för folkmeningen. Inom alla partier

finnas helt naturligt ej sällan olika meninger i en fråga företrädda; eller

de ha i en annan fråga aldrig framlagt eller varit i tillfälle att framlägga

något program, till vilket väljarna kunnat taga ställning. Vetskapen om att

folkomröstning kan komma att begäras torde kunna leda till en grundligare

utredning och behandling av riksdagsärendena och främja strävandena

att i kontroversiella frågor nå samförståndslösningar. Folkomröstningskampanjer

torde i radions tidevarv ej behöva draga så stora kostna
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.

7

der som ibland förmodats; genom att radion utnyttjas för information och

diskussion före en folkomröstning skapas bättre garantier än tidigare stått

till buds för en saklig upplysning.

Utformas folkomröstningssystemet på ett sådant sätt att folkomröstningar

icke kunna komma till stånd utan att bakom begäran om folkomröstning

står en avsevärd folkgrupp — enligt vad nedan förordas kan det

antagas att minst omkring 1 miljon väljare komma att stå bakom den

riksdagsminoritet, som får rätt att påkalla folkomröstning — kan folkomröstning

blott tänkas anordnad i jämförelsevis få fall. Så restriktivt utformat

skulle ett utvidgat folkomröstningsinstitut uppebarligen ej vara oförenligt

med vårt representativa system, och det kan inte heller annat än

i exceptionella fall tänkas påverka regeringsbildningen. Det riktiga måste

också vara att nu blott med en viss försiktighet vidga folkets direkta

deltagande i statsangelägenheterna och att därefter låta erfarenheterna bestämma,

huruvida nya steg skola tagas eller icke. Sålunda finner utskottet

det för närvarande tillrådligt att lägga rätten att begära folkomröstning i

en riksdagsminoritets händer; såsom utredningen påvisat, skulle många

konstitutionella och praktiska svårigheter uppstå, om samma rätt tillerkändes

ett visst antal väljare. Utskottet har också av utredningen blivit

övertygat om att folkinitiativrätten merendels icke spelat någon större

praktisk roll i de stater, där den varit införd. Därtill kommer att införandet

av en dylik rätt skulle draga med sig många konsekvenser av svårreglerad

och svårberäknelig art. Utskottet finner sålunda ej nu anledning

att upptaga frågan om folkinitiativ. I fråga om storleken av den minoritet

inom kamrarna, som skall kunna påkalla folkomröstning, vill utskottet ge

sin anslutning till motionärernas förslag om en fjärdedel av vardera kammaren,

d. v. s. ■— i avrundade siffror — 40 ledamöter av första respektive

60 ledamöter av andra kammaren. Det torde få anses berättigat att betrakta

detta tal som mycket högt.

I likhet med motionärerna hyser utskottet den uppfattningen att konsultativ

folkomröstning i vissa fall kan vara en smidigare och ändamålsenligare

form för folkets medverkan vid ett ärendes avgörande än den beslutande,

varför utskottet förordar att möjligheterna att få en konsultativ

folkomröstning till stånd underlättas, på sätt kommittén föreslagit. Utskottet

vill erinra om att folkomröstningskommittén varit praktiskt taget

enig i denna del.

Vad beträffar sådan beslutande folkomröstning, som utskottet på ovan

angivna grunder vill förorda, anser utskottet en viss modifikation vara motiverad

i fråga om motionärernas förslag — som överensstämmer med

kommitténs — att vilande grundlagsbeslut skola efter beslut av Konung och

riksdag alternativt kunna hänskjutas till folket för avgörande. För att

skapa en garanti mot oöverlagda grundlagsändringar anser utskottet näm
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.

ligen ett stadgande om kvalificerad majoritet i kamrarna såsom villkor för

anordnade av folkomröstning i grundlagsfrågor vara naturligt.

I övrigt ansluter sig utskottet till motionärernas förslag i avseende på

räckvidden av den beslutande folkomröstningen. Sådan folkomröstning bör

sålunda kunna anställas beträffande frågor tillhörande den samfällda lagstiftningen.

Likaså bör folkomröstning kunna tillgripas dels beträffande

budgetfrågor, dels beträffande principbeslut rörande statsverksamhetens

gestaltning.

Sammanfattningsvis får utskottet uttala, att folkomröstningsutredningens

betänkande, jämte den därvid fogade, av herrar Bergvall, Håstad och

Wahlund avgivna reservationen, till fullo övertygat utskottet om angelägenheten

av att utan ytterligare dröjsmål skrida till en utbyggnad av folkomröstningsinstitutet

i huvudsaklig överensstämmelse med de i nämnda reservation

uppdragna riktlinjerna.

Då emellertid, såsom redan nämnts, frågan beklagligtvis kunnat upptagas

först på ett så sent stadium, att det icke gärna varit möjligt

att nu utforma ett definitivt förslag till grundlagsbestämmelser i ämnet,

nödgas utskottet i nuvarande läge inskränka sig till en hemställan om

ett bestämt principuttalande från riksdagens sida, som otvetydigt ger vid

handen, att den erkänner angelägenheten av vårt statsskicks utbyggande i

demokratisk riktning efter ovan angivna riktlinjer, och om skrivelse till

Konungen om framläggande utan dröjsmål av förslag till erforderliga

grundlagsändringar.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, under uttalande av angelägenheten att

folkomröstningsinstitutet ubygges på det sätt utskottet

ovan angivit, måtte hos Kungl. Maj :t hemställa om framläggande

utan dröjsmål av förslag om sådant utbyggande.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.

9

Bilaga

1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings förslag till ändringar

i regeringsformen och riksdagsordningen.

(Majoritetens förslag)

Förslag

till

dels ändrad lydelse av §§ 49 och 81 regeringsformen

samt §§ 1, 38, 45, 55, 58 och

64 riksdagsordningen, dels införande i

regeringsformen av fyra nya paragrafer,

betecknade §§ 115, 116, 117 och 118.

Regeringsformen.

• (Minoritetens förslag)

Förslag

till

dels ändrad lydelse av §§ 49 och 81 regeringsformen

samt §§ 1, 38, 45, 55, 58 och

64 riksdagsordningen, dels införande i

regeringsformen av fem nya paragrafer, betecknade

§§ 115, 116, 117, 118 och 119,

ävensom i riksdagsordningen av en ny paragraf,

betecknad § 65 a.

Regeringsformen.

§ 49.

Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden, som

gällande lag tillägger rikets ständer, tillkomma hädanefter riksdagen. Den fördelas

i två kamrar, vilkas ledamöter väljas på sätt riksdagsordningen och särskild av

Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag stadga. Kamrarna äga i alla frågor

lika behörighet och myndighet; skolande riksdagen i kraft av denna grundlag

sammankomma varje år den 10 januari, eller, om helgdag då inträffar, dagen därefter.

Om riksdagens----------—------därom stadgat.

Att allmän folkomröstning i vissa fall Att allmän folkomröstning i vissa fall

må äga rum, därom stadgas i 115—118 må äga rum, därom stadgas i 115—119

§§• §§.

§ 81.

Denna regeringsform samt rikets övriga grundlagar kunna icke, utan att fråga

därom efter vad i 115 § sägs hänskjutits till beslutande folkomröstning, ändras

eller upphävas annorledes än genom Konungens och två riksdagars beslut.

Då riksdagen hos Konungen anmält sitt beslut i grundlagsfråga, skall Konungen,

därest beslutet innefattar slutligt bifall till ett av Honom framlagt förslag, förrän

riksdagens åtskilts, låta sålunda beslutad grundlagsändring genom allmän kungörelse

utfärda; och skall Konungens beslut härom meddelas riksdagen genom

öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses av en statsrådets ledamot,

den Konungen därtill förordnat. Antager riksdagen slutligt ett inom densamma

väckt grundlagsförslag, inhämte Konungen hela statsrådets tankar i ämnet och

låte, där Han till förslaget samtycker, del tillkännagiva genom kungörelse och

öppet brev inom tid och på sätt nyss sagts. Lämnar Konungen ej Sitt samtycke,

meddele Han, förrän riksdagen åtskilts, densamma genom skrivelse de orsaker,

för vilka Han riksdagens beslut ej godkänner.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.

(Majoritetens förslag)

§

Till allmän folkomröstning må, genom

samfällt beslut av Konungen och riksdagen,

hänskjutas ärende om ,ändring

av grundlag (beslutande folkomröstning).

Sådan omröstning skall gälla, huruvida

ett av Konungen framlagt och av

riksdagen såsom vilande godkänt eller

av riksdagen sålunda antaget och av

Konungen gillat förslag till grundlagsändring

slutligt antages. Rösta ej flera

för förslaget än mot detsamma, vare det

förfallet. Uttalar sig flertalet av de röstande

för förslaget, skall Konungen, i

den ordning 81 § andra stycket bestämmer,

låta den sålunda beslutade grundlagsändringen

tillkännagiva genom allmän

kungörelse och öppet brev, vilket i

vardera kammaren uppläses; och äge

ändringen därefter kraft av grundlag.

Är, då omröstning företages, riksdagen

åtskild, varde vad nu sagts fullgjort så

snart riksdagen ånyo sammanträder.

(Minoritetens förslag)

115.

Till allmän folkomröstning må, genom

samfällt beslut av Konungen och riksdagen,

hänskjutas ärende om ändring

av grundlag (beslutande folkomröstning

i grundlagsfråga). Sådan omröstning

skall gälla, huruvida ett av Konungen

framlagt och av riksdagen såsom vilande

godkänt eller av riksdagen sålunda

antaget och av Konungen gillat förslag

till grundlagsändring slutligt antages.

Rösta ej flera för förslaget än mot detsamma,

vare det förfallet. Uttalar sig

flertalet av de röstande för förslaget,

skall Konungen, i den ordning 81 §

andra stycket bestämmer, låta den sålunda

beslutade grundlagsändringen

tillkännagiva genom allmän kungörelse

och öppet brev, vilket i vardera kammaren

uppläses; och äge ändringen

därefter kraft av grundlag. Är, då omröstning

företages, riksdagen åtskild,

varde vad nu sagts fullgjort så snart

riksdagen ånyo sammanträder.

Har riksdagen såsom vilande i avbidan på beslutande folkomröstning antagit

ett inom densamma väckt förslag i grundlagsfråga, men vill Konungen ej godkänna

förslaget, meddele Han riksdagen genom skrivelse, så snart beslut därom

föreligger, de skäl för vilka Han förslaget ej gillar.

Medgiver ej Konungen, i annat fall än nu nämnts, att vilande grundlagsförslag

må enligt vad riksdagen för sin del förordnat hänskjutas till beslutande folkomröstning,

skall riksdagen därom underrättas. Om ärendets vidare behandling inom

riksdagen gäller vad i 64 § riksdagsordningen är för sådant fall stadgat.

§ 116.

Riksdagens beslut må, utö-ver vad i

115 § sägs, underställas allmän folkomröstning,

såvitt beslutet avser:

1. antagande, upphävande eller ändring

av lag eller författning, som beslutas

av Konungen och riksdagen eller

av Konungen, riksdagen och allmänt

kyrkomöte gemensamt;

2. beviljande av nytt eller höjning

av utgående anslag; eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.

11

(Majoritetens förslag)

§ 116.

Allmän folkomröstning må jämväl,

under nedan angivna förutsättningar,

anställas för inhämtande av folkets mening

i fråga, som ankommer på prövning

av riksdagen (rådgivande folkomröstning).

Sådan omröstning skall, innan

riksdagen avgör ärendet, företagas,

därest minst femtio ledamöter av första

kammaren och sjuttiosju ledamöter av

andra kammaren förena sig i beslut

därom. Från folkomröstning undantagas

dock frågor, vilka beröra riksstatens

reglerande eller överenskommelse

med främmande makt eller sådana val,

som av riksdagen förrättas. Ej heller

må folkomröstning äga rum i del fall,

(Minoritetens förslag)

3. fastställande av allmänna riktlinjer

för någon del av statsverksamheten.

Sådan omröstning (beslutande folkomröstning

i lag- eller anslagsfråga)

skall företagas, därest det påkallas av

minst fyrtio ledamöter av första kammaren

och sextio ledamöter av andra

kammarenA Folkomröstning må dock

ej äga rum i det fall, att riksdagens båda

kamrar med hänsyn till ärendets

beskaffenhet finna tillämpning av beslutet

icke kunna utan avsevärt men

uppskjutas i avbidan på dylik omröstning.

Innefattar riksdagens beslut ej, alt ett

av Konungen framlagt förslag oförändrat

antagits, och godkänner Han ej heller

därefter förslaget, vare yrkandet om

folkomröstning utan verkan. Samma lag

vare, om förslaget gäller kyrkolag och

allmänt kyrkomöte därtill ej samtycker.

Avgivas vid folkomröstning, som i

denna paragraf avses, flera röster mot

riksdagens beslut än för detsamma,

vare det förfallet.

§ in.

Allmän folkomröstning må jämväl,

under nedan angivna förutsättningar,

anställas för inhämtande av folkets mening

i fråga, som ankommer på prövning

av riksdagen (rådgivande folkomröstning).

Sådan omröstning skall, innan

riksdagen avgör ärendet, företagas,

därest ledamöter i kamrarna till det

antal, som angives i 116 § andra stycket,

förena sig i beslut därom. Från

rådgivande folkomröstning undantagas

dock frågor, vilka beröra riksstatens

reglerande eller överenskommelse med

främmande makt eller sådana val, som

av riksdagen förrättas. Ej heller må

rådgivande folkomröstning äga rum,

1 Wahlund: minst femtio ledamöter av

första kammaren och sjuttiosju ledamöter

av andra kammaren.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.

(Majoritetens förslag)

alt riksdagens båda kamrar med hänsyn

till ärendets beskaffenhet finna dess avgörande

icke kunna utan avsevärt men

uppskjutas i avbidan på dylik omröstning.

(Minoritetens förslag)

där båda kamrarna med hänsyn till

ärendets beskaffenhet finna dess avgörande

icke kunna i avbidan på omröstningen

uppskjutas utan avsevärt

men.

§ in. § 118.

Rätt att deltaga i beslutande eller rådgivande folkomröstning tillkommer envar,

som är röstberättigad vid val till riksdagens andra kammare. Varje röstande äger

lika röst.

§ 118. § 119.

Om utsättande av tid för allmän folkomröstning samt om verkställande av sådan

omröstning och vad därmed äger samband stadgas i av Konungen och riksdagen

gemensamt stiftad lag.

Riksdagsordningen

§ 1.

Svenska folket representeras av riksdagen, fördelad i två kamrar, den första

och den andra, vilka i alla frågor hava lika behörighet och myndighet.

Riksdagsmännen kunna----—- —--— — — — rikets grundlagar.

Till allmän folkomröstning må, genom

samfällt beslut av Konungen och

riksdagen, hänskjutas ärende om ändring

av grundlag (beslutande folkomröstning),

efter vad i regeringsformens

115 § är stadgat.

Allmän folkomröstning må jämväl,

enligt vad därom i 116 § regeringsformen

stadgas, påkallas av minst femtio

ledamöter av första kammaren och sjuttiosju

ledamöter av andra kammaren

för inhämtande av folkets mening i

fråga, vars prövning ankommer på riksdagen

(rådgivande folkomröstning).

Till allmän folkomröstning må, genom

samfällt beslut av Konungen och

riksdagen, hänskjutas ärende om ändring

av grundlag (beslutande folkomröstning

i grundlagsfråga), efter vad

i regeringsformens 115 § är stadgat.

Annat beslut av riksdagen må, i de fält

som angivits i 116 § regeringsformen,

underställas allmän folkomröstning på

yrkande av minst fyrtio ledamöter av

första kammaren och sextio ledamöter

av andra kammaren1 (beslutande folkomröstning

i lag- eller anslagsfråga).

Allmän folkomröstning må jämväl,

enligt vad därom i 117 § regeringsformen

stadgas, påkallas av nämnda antal

ledamöter i kamrarna för inhämtande

av folkets mening i fråga, vars prövning

ankommer på riksdagen (rådgivande

folkomröstning).

1 Se not å nästföregående sida.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.

13

(Majoritetens förslag) (Minoritetens förslag)

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer---— och stadgar.

2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av

dit hänvisade frågor, som angå stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av

kommunallagarna samt av lagar och författningar om statsrådets ansvarighet, om

antalet statsdepartement och statsråd utan departement, om kommandomål, om

rikets vapen och flagga, om allmänt kyrkomöte och om allmän folkomröstning.

Utskottet skall tillika meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av dit

hänvisade frågor om anordnande av allmän folkomröstning i ämnen, som ej tillhöra

annat utskotts behandling.

3. Utskottet åligger-----— regeringsformen stadgat.

4. Utskottet tillkommer -— ----vägrar proposition.

5. I den mån — —--- tystnadspliktens iakttagande.

§ 45.

1. Alla utskott--— — utsedda, sammanträda.

2. Utskotten välja —----levnadsåren äldst.

3. Utskotten böra----dem ankomma.

4. Finner ständigt utskott eller i sådant utskotts ställe tillsatt särskilt utskott

vid behandling av ärende, att folkomröstning däri bör anställas, äger utskottet,

oaktat yrkande därom ej framställts i proposition eller motion, föreslå att sådan

omröstning skall äga rum.

Förekommer i ärende fråga om rådgivande folkomröstning, bör utskott, utan

att slutföra behandlingen av ärendet i övrigt, avgiva särskilt yttrande angående

nämnda fråga, där omständigheterna icke annat föranleda.

§ 55.

1. Motion må---— till handa.

Motion, som----till handa.

Har behandlingen av proposition uppskjutits till höstsession, må motion, som

föranledes av propositionen, väckas sist vid höstsessionens första sammanträde;

dock må ej i denna ordning framställas yrkande om rådgivande folkomröstning.

Vad i----delgives kammaren.

I frågor ■—■ —---session pågår.

Motion bör-----beskaffenhet sammanföras.

2. Konungens propositioner------genast avgöras.

§ 58.

När proposition-----utskottet uppehållas.

År inom —----ovillkorligen avgöras.

Kamrarna må — — — — uppskov förfallet.

Uppskov må----stycke sägs.

Kamrarna må----- extra session.

Av riksdagen — — — — i § 64.

Väckes fråga om rådgivande folkomröstning, må frågan icke uppskjutas till

annan session. Skall sådan omröstning ske i ärendet, som är under riksdagens

prövning, vilc ärendet i avbidan på omröstningens verkställande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.

(Majoritetens förslag) (Minoritetens förslag)

§ 64.

Förslag till —---— äro ense.

Väckes i samband med grundlagsfråga yrkande, att ärendet skall, i stället för

att slutligen prövas av den efter nya val till andra kammaren först sammanträdande

riksdagen, underställas beslutande folkomröstning, äge riksdagen efter

inhämtande av konstitutionsutskottets utlåtande besluta, att folkomröstning för

nämnda syfte skall äga rum; och skall i nu angivet fall förslag, som av riksdagen

biträdes, vila i avbidan på sådan omröstning. Medgiver Konungen ej, att sålunda

vilande förslag må framläggas vid beslutande folkomröstning, varde det ånyo

prövat av riksdagen efter vad i första stycket sägs. Förslaget vare dock förfallet,

där Konungen på sätt 115 § andra stycket regeringsformen stadgar givit riksdagen

tillkänna, att Han vägrar bifall till förslaget.

§ 65 a.

Vilja ledamöter i kamrarna, efter vad

i 116 § regeringsformen stadgas, påyrka

beslutande folkomröstning i lageller

anslagsfråga, skall av dem undertecknad

skriftlig begäran därom ingivas

till riksdagens kansli sist klockan 12 å

andra dagen efter det att båda kamrarna

fattat sammanstämmande beslut i

ärendet eller detta blivit, på sätt i 65 §

sägs, avgjort. Infaller angiven dag å

söndag eller annan allmän helgdag eller

ä påskafton, midsommarafton eller julafton,

må begäran inlämnas sist vid

nämnda tid å nästa söckendag.

Sedan begäran om beslutande folkomröstning

i lag- eller anslagsfråga inkommit,

varde vid nåstfoljande sammanträde

i vardera kammaren upptagen

frågan, huruvida begäran skett i behörig

ordning och om sådant hinder

mot omröstningen, varom förmäles i

116 § regeringsformen, finnes föreligga.

Fråga härom må avgöras, utan att

utskott sig däröver utlåtit, men skall

efter första föredragningen läggas på

bordet intill ett senare sammanträde för

att därvid avgöras, såvida ej ytterligare

bordläggning då beslutas.

Finnes begäran om folkomröstning

vara i behörig ordning framställd och

är ej sådant hinder mot omröstningen,

som ovan nämnts, skall i skrivelse, som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28.

15

till Konungen avlåies angående riksdagens

beslut i ärendet, intagas erinran,

att beslutet icke må äga tillämpning

förrän det blivit vid allmän folkomröstning

godkänt.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1952

520724

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.