Utlåtande i anledning av d el s Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943
1952-05-20 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
S2LU 1952:3, Utlåtande i anledning av d el s Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943
Dokumentets text
Sammansatt stats• och andra tagutskotts utlåtande nr 3.
1
Nr 3.
Utlåtande i anledning av d el s Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen
den 11 juni 1943 (nr 382), m. m., dels ock i
ämnet väckta motioner.
Genom en den 9 april 1952 dagtecknad proposition, nr 230, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382).
Härigenom förordnas, att 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 19431
skall hava följande ändrade lydelse.
8
(Gällande lydelse:)
Bidragsförskott utgår med det belopp
barnets fader jämlikt rättens
beslut eller enligt avtal är skyldig att
utgiva till barnets underhåll, dock
högst med 250 kronor för år räknat.
§-
(Föreslagen lydelse:)
Bidragsförskott utgår med det belopp
barnets fader jämlikt rättens
beslut eller enligt avtal är skyldig att
utgiva till barnets underhåll, dock
högst med 324 kronor för år räknat.
Denna lag tråder i kraft den 1 juli
1952; dock skall i fråga om bidragsförskott,
som efter nämnda dag beviljas
för tid dessförinnan, 8 § i dess
hittillsvarande lydelse tillämpas.
Vidare har Kungl. Maj.t i proposition nr 1, bilaga 7, punkt 24, föreslagit
riksdagen, att under femte huvudtiteln till Ersättning till barnavårdsnåmn
-
1 Senaste lydelse av 8 § se SFS 1947: 532.
Bihang till riksdagens protokoll 1952. (I samt. 2 avd. Nr 3.
2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.
derna för bidragsförskott för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 2 700 000 kronor.
I anledning av propositionen nr 230 ha inom riksdagen väckts fem motioner,
nämligen
inom första kammaren
nr 471 av fru Sjöström-Bengtsson och fru Carlqvist och
nr 488 av herr Weiland samt
inom andra kammaren
nr 621 av herr Bengtsson i Halmstad m. fl.,
nr 622 av fru Johansson i Skövde m. fl. och
nr 657 av fru Sjöstrand m. fl.
Vidare har utskottet till behandling i förevarande sammanhang förehaft
en före nämnda propositions avlämnande, inom andra kammaren väckt
motion, nr 408, av fru Löfqvist m. fl.
Motionen I: 471 är likalydande med motionen II: 622 och motionen I: 488
likalydande med motionen 11:657.
I samtliga motioner yrkas, att maximibeloppet för bidragsförskott måtte
höjas utöver vad som föreslås i propositionen. I motionen 11:408 hemställes,
att maximibeloppet måtte bestämmas till 360 kronor per år. I
övriga motioner yrkas, att maximibeloppet skall höjas till 420 kronor för
år räknat. I motionen 11:621 har framlagts följande förslag till lydelse
av 8 § bidragsförskottslagen: »Bidragsförskott utgår med det belopp barnets
fader jämlikt rättens beslut eller enligt avtal är skyldig att utgiva till
barnets underhåll, dock högst med 420 kronor för år räknat.»
Propositionen nr 230 och motionerna ha hänvisats till lagutskott och tilldelats
andra lagutskottet. Enligt överenskommelse mellan statsutskottet
och andra lagutskottet ha sistnämnda proposition samt motionerna ävensom
ovannämnda punkt i statsverkspropositionen hänskjutits till behandling
av sammansatt stats- och andra lagutskott.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat
till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför
ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
Gällande bestämmelser.
Genom bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382; ändr. 532/1947)
har det allmänna i viss omfattning åtagit sig att förskottera underhållsbidrag,
som barn under 16 år enligt lag äger utfå av sin fader men denne
underlåter att betala.
Bidragsförskott kan beviljas för såväl barn i som barn utom äktenskap.
I båda fallen kräves dock, att barnets föräldrar leva åtskilda och att barnet
ej sammanbor med fadern.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr ,''i. 3
Genom bidragsförskottet blir fadern icke befriad från sin underhållsskyldighet,
utan det allmänna har rätt att av honom återkräva det förskotterade
beloppet. För att rätt till bidragsförskott skall föreligga fordras
därför, att underhållsskyldigheten blivit fastställd i vederbörlig ordning,
d. v. s. antingen genom beslut av domstol eller genom skriftligt, av två
personer bevittnat avtal.
Enligt lagens 8 § utgår bidragsförskottet med det belopp, som fadern
enligt domstolsbeslutet eller avtalet är skyldig att utgiva, dock med högst
250 kronor för år. Förskottet är således maximerat. I motsats till vad som
var fallet före de år 1947 genomförda ändringarna i lagen är det däremot
helt oberoende av moderns och barnets ekonomiska förhållanden.
Bidragsförskott beviljas och utbetalas av vederbörande barnavårdsnämnd,
som även har att vidtaga erforderliga åtgärder för att indriva det förskotterade
beloppet hos fadern. Kostnaderna bestridas, i den mån ersättning
icke kunnat uttagas av denne, till 3/« av statsverket och 1/i av den
kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet. Statsverkets andel
i kostnaderna utbetalas till kommunerna i efterskott per budgetår.
Socialstyrelsens förslag.
Den 29 februari 1952 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att efter
vederbörlig utredning inkomma med förslag till höjning av bidragsförskottens
maximibelopp. Socialstyrelsen har i skrivelse den 15 mars 1952
föreslagit, att maximibeloppet höjes till 420 kronor.
Socialstyrelsen erinrar inledningsvis om att levnadskostnaderna ökat
väsentligt sedan bidragsförskottens maximibelopp fastställdes år 1947. Med
hänsyn härtill finner styrelsen behovet av en förhöjning av
bidragsförskotten — vilka i övervägande grad utgå till mödrar i
knappa ekonomiska omständigheter — så uppenbart, att en närmare motivering
härför ej vore erforderlig.
Socialstyrelsen åberopar emellertid även andra skäl än de ökade levnadskostnaderna
för en förbättring av bidragsförskotten. Härutinnan hänvisar
socialstyrelsen bl. a. till det förslag om generell höjning av vissa före
år 1951 fastställda familjerättsliga underhållsbidrag, som numera genom
propositionen nr 222 förelagts innevarande riksdag. Styrelsen hänvisar vidare
till den provisoriska förbättring av de särskilda barnbidragen, som
årets riksdag fattat beslut om.
I fråga om den förhöjning av bidragsförskottens maximibelopp, som nu
bör ifrågakomma, uppställer socialstyrelsen som ett minimikrav, att full
kompensation erhålles för den levnadskostnadsökning, som inträtt efter det
nu gällande belopp fastställdes. Starka skäl talade emellertid för en ytterligare
förhöjning. Lagstiftningen om bidragsförskott kunde sägas organiskt
ansluta sig till de civilrättsliga stadgandena om föräldrars underhållsskyl
-
4 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.
dighet mot barn. Då fadern icke kunde eller ville betala det i laga ordning
fastställda underhållsbidraget, ställde sig samhället som ekonomisk garant
för att barnet erhölle detta bidrag. Med hänsyn härtill borde de förskotterade
beloppen till sin storlek så nära som möjligt ansluta sig till de underhållsbidrag,
som normalt fastställdes för den grupp av barn, till vilka
bidragsförskott huvudsakligen utginge. Av konstruktionen följde också,
att det allmänna hade rätt att av de underhållsskyldiga återkräva förskotterade
belopp. För närvarande indreves cirka 40 procent av de utbetalade
förskotten av fäderna. Härigenom finge bidragsförskotten icke
på samma sätt som de särskilda barnbidragen karaktären av ett rent
understöd från det allmänna. Kostnaderna för det allmänna bleve också
—- vid samma bidragssumma — betydligt lägre för bidragsförskotten än
för de särskilda barnbidragen.
I detta sammanhang pekar socialstyrelsen på de avsevärda olägenheter,
som äro förknippade med att de avtalade eller utdömda underhållsbidragen
numera i regel överstiga maximibeloppet för bidragsförskott. Detta medförde,
att såväl barnavårdsnämnden som modern finge fordran på löpande
underhållsbidrag, vilket förhållande barnavårdsnämnden vore pliktig beakta
vid redovisning av de belopp, som indrivits från den underhållsskyldige.
Därest detta belopp icke försloge till gäldandet av såväl barnavårdsnämndens
som moderns fordran, skulle de influtna beloppen fördelas
dem emellan. Detta innebure ett avsevärt merarbete för barnavårdsnämnderna
och hade visat sig medföra en viss obenägenhet från i synnerhet
mindre nämnders sida att bevilja förskott. Det syntes därför även av
denna anledning vara angeläget, att bidragsförskotten så nära som möjligt
anslöte sig till de underhållsbidrag, som utginge inom förutnämnda grupp.
Vid sina överväganden angående maximibeloppets storlek har socialstyrelsen
utgått ifrån att ett betydande antal underhållsbidrag även efter
den ifrågasatta generella höjningen av de äldre underhållsbidragen komme
att utgöra 35 å 40 kronor per månad. Styrelsen har även tagit hänsyn till
att maximibeloppet, emedan bidragsförskotten utbetalas månatligen, bör
vara jämnt delbart med tolv.
Beträffande frågan om maximibeloppen för bidragsförskott och särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn böra vara lika stora uttalar
socialstyrelsen, att en sådan överensstämmelse beträffande beloppen
om än önskvärd icke vore oundgängligen nödvändig. Styrelsen anför härom
bl. a. följande.
Till eu början kan erinras därom, att barn till här ifrågavarande grupper
— i huvudsak änkor å en sidan och frånskilda eller ogifta kvinnor å
den andra — för vilka bidrag utgår i form av särskilda barnbidrag respektive
bidragsförskott, icke äro helt jämställda i fråga om samhälleliga hjälpåtgärder
trots den nuvarande överensstämmelsen i fråga om bidragens
maximibelopp. Dels äro nämligen de särskilda barnbidragen i motsats till
bidragsförskotten inkomstprövade, dels kan till änkor (änklingar), om
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3. 5
vederbörande hos sig har eget barn under 10 års ålder, utgå särskilt årligt
bidrag med maximibelopp varierande mellan 1 000 och 600 kronor. Även om
enhetlighet beträffande maximibeloppen för bidragsförskotten och de särskilda
barnbidragen bibehålies, uppnås sålunda ändock icke någon matematisk
rättvisa mellan de båda grupperna av bidragsmottagare. Därjämte
kan framhållas, att bidragsförskotten, som tidigare nämnts, ha en annan
konstruktion än de särskilda barnbidragen, varför också av den anledningen
en fullständig överensstämmelse i fråga om beloppen icke kan
anses erforderlig.
Därest emellertid maximibeloppen för bidragsförskotten och de särskilda
barnbidrag, som utgå enligt 6 § lagen om sådana bidrag, anses böra vara
lika stora — för vilken synpunkt beaktansvärda skäl helt visst kunna
anföras — behöver detta likväl icke hindra, att maximibeloppet för bidragsförskotten
nu höjes i enlighet med styrelsens förslag. Den förbättring
av de särskilda barnbidragen, varom förslag föreligger, är nämligen
avsedd att endast utgöra ett provisorium i avvaktan på änkepensioneringskommitténs
förslag till en mera definitiv reglering av sistnämnda bidrags
storlek. Vid behandlingen av det förslag härutinnan, som kommittén kom:"
mer att framlägga, kan enhetlighet i fråga om de olika bidragens maximibelopp,
om sådan anses böra ifrågakomma, åvägabringas.
Socialstyrelsen har beräknat, att, därest bidragsförskottens maximibelopp
höjes till 420 kronor, statens kostnader för bidragsförskotten komma att
årligen ökas från nuvarande 2,7 milj. kronor till 4,8 milj. kronor.
Departementschefen.
Den nu gällande regeln om maximering av bidragsförskottet till 250
kronor för år tillkom år 1947, då lagen erhöll sin nuvarande lydelse. Vid
detta tillfälle ansågs ett belopp av 250 kronor om året tillräckligt för att
jämte det allmänna barnbidraget och andra sociala förmåner tillförsäkra
ifrågavarande grupper av barn en ur samhällets synpunkt önskvärd minimistandard.
Sedan dess har emellertid en fortskridande försämring av penningvärdet
ägt rum. Som belysning härav kan nämnas, att levnadskostnadsindex
i 1935 års serie utan skatter och sociala förmåner under åren
1947—1951 stigit från 156 till 204, d. v. s. med omkring 30 procent. Om
bidragsförskottet skall kunna fylla sitt ursprungliga syfte är det därför
enligt min mening nödvändigt, att en höjning av dess maximibelopp kommer
till stånd.
En sådan höjning ligger helt i linje med det förslag till lag om höjning
av vissa underhållsbidrag, som genom proposition denna dag efter föredragning
av t. f. chefen för justitiedepartementet underställts riksdagen och
som innebär, att familjerättsliga underhållsbidrag, vilka bestämts genom
dom som meddelats eller avtal som slutits före den 1 januari 1951, fr. o. m.
den 1 instundande juli skola i närmare angiven ordning höjas med hänsyn
till penningvärdets fall. Om detta förslag genomföres men bidragsförskottslagens
maximiregel lämnas oförändrad, blir resultatet, såsom
socialstyrelsen påpekat, att de barn, som äro hänvisade till att utfå sitt
6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.
underhåll av fadern i form av bidragsförskott, icke komma i åtnjutande
av den förbättring, som avses med förslaget.
När det gäller att taga ståndpunkt till frågan, hur högt bidragsförskottets
maximibelopp skall sättas, bör enligt min mening hänsyn tagas till storleken
av en annan med bidragsförskottet nära besläktad social förmån,
nämligen det särskilda barnbidraget. Sådant bidrag utgår till två huvudgrupper
av barn. Den ena gruppen omfattar föräldralösa barn; för dem
utgör bidraget högst 420 kronor om året. Till den andra gruppen höra
bl. a. barn, vilkas fäder avlidit, och barn av okända fäder, d. v. s. barn som
ur de synpunkter det här gäller äro likställda med dem, till vilka bidragsförskott
må utgå men som på grund av bidragsförskottslagens konstruktion
icke kunna komma i åtnjutande av sådant bidrag. För de barn, som
tillhöra sistnämnda grupp, utgör det särskilda barnbidraget högst 250
kronor om året. Bakom denna maximering ligga samma synpunkter, som
varit avgörande, då bidragsförskottets maximibelopp bestämts till 250 kronor
om året.
Emellertid skola enligt den av riksdagen numera godkända propositionen
nr 70 för år 1952 dyrtidstillägg utgå å de särskilda barnbidragen.
För de bidrag, som äro maximerade till 250 kronor, skall tillägget utgöra
70 kronor, vilket motsvarar 28 procent av bidragets maximibelopp. Då
frågan om dessa tillägg anmäldes i statsrådet erinrade jag om att bestämmelserna
i lagen om särskilda barnbidrag vore föremål för översyn
av änkepensioneringskommittén, vilken hade för avsikt att under innevarande
år framlägga ett förslag i ämnet. Med hänsyn härtill ansåg jag,
att tilläggen borde givas provisorisk karaktär och utformas på ett sådant
sätt, att svårigheter ej skapades vid övergången till en mera definitiv
ordning. Såsom nyss framhållits äro bidragsförskotten och de särskilda
barnbidragen förmåner, vilka stå varandra mycket nära, och enligt
vad jag erfarit är det sannolikt, att det resultat, vartill änkepensioneringskommittén
kan komma i fråga om barnbidragens storlek, medför att jämväl
frågan om bidragsförskottens maximibelopp måste tagas under omprövning.
Under sådana omständigheter anser jag mig nu icke böra förorda
större höjning av sistnämnda belopp än som motsvarar de föreslagna
tilläggen till barnbidragen. Eftersom bidragsförskottet utbetalas månadsvis
synes det dock lämpligt att jämka dess maximibelopp uppåt, så att det
blir jämnt delbart med 12.
På grund av vad nu anförts tillstyrker jag att maximibeloppet för bidragsförskottet
höjes med 74 kronor, d. v. s. från 250 till 324 kronor för år.
Kostnaden för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat
uttagas av den underhållsskyldige, till 3/« av statsverket och */« av den
kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet. Om föreliggande förslag
genomföres, beräknas statens andel i kostnaderna komma att öka med
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3. 7
omkring 0,8 milj. kronor per år. Eftersom kommunerna erhålla gottgörelse
av staten i efterskott per budgetår, kommer ökningen emellertid icke att
belasta statsbudgeten under nästkommande budgetär.
Utskottet.
En höjning av bidragsförskottens maximibelopp är uppenbarligen befogad
och bör omedelbart komma till stånd.
I propositionen föreslås, att maximibeloppet — som nu är 250 kronor
för barn och år — skall fastställas till 324 kronor per år, vilket alltså skulle
motsvara 27 kronor per månad. Enligt utskottets mening tala visserligen
vägande skäl för motionärernas synpunkt, att maximibeloppet borde ytterligare
höjas. Därigenom skulle maximibeloppet komma att bättre ansluta
sig till de underhållsbidrag, som fadern på grund av avtal eller domstolsutslag
numera i regel är pliktig att utgiva. Vidare skulle grundtanken med bidragsförskotten,
nämligen att samhället skall förskottera de underhållsbidrag,
som fadern underlåter att betala, bliva bättre tillgodosedd. Såsom socialstyrelsen
påpekat, skulle detta även innebära fördelar ur administrativ
synpunkt. Ytterligare skäl för detta högre belopp kunna åberopas, såsom
t. ex. den stegring av levnadskostnaderna, som inträtt under innevarande
år. Vid bedömandet av denna fråga bör man uppenbarligen jämväl hålla i
minnet, att det allmänna äger rätt att av den underhållsskyldige återkräva
förskotterade belopp. Enligt socialstyrelsens uppgifter indrives f. n. cirka
40 procent av de utbetalda förskotten av fäderna.
När utskottet oaktat vad nu anförts icke anser sig kunna biträda motionärernas
yrkanden, beror det främst på sambandet mellan bidragsförskotten
och de särskilda barnbidragen till änkors och invaliders in. fl. barn.
I olika sammanhang har framhållits önskvärdheten av lika stora maximibelopp
för dessa bidrag. De särskilda barnbidragen till nyssnämnda barnkategori
komma till följd av riksdagens tidigare beslut i år att för år 1952
utgå med sammanlagt 320 kronor. Denna förhöjning är att anse som ett
provisorium i avbidan på änkepensioneringskommitténs förslag i ämnet,
vilket är att förvänta inom en nära framtid. Enligt vad departementschefen
uttalat, är det sannolikt att det resultat, vartill änkepensioneringskominittén
kan komma i fråga om barnbidragens storlek, kommer att medföra, att
jämväl frågan om bidragsförskottens maximibelopp måste tagas under omprövning.
För att icke försvåra ett slutligt ställningstagande till frågan om
storleken av bidragsbeloppen — såväl när det gäller de särskilda barnbidragen
som bidragsförskotten — anser sig utskottet icke böra förorda högre
maximibelopp för bidragsförskotten än det av Kungl. Maj:t föreslagna.
En höjning av maximibeloppet till 420 kronor, såsom yrkas i flertalet motioner,
skulle vidare medföra betydande kostnadsökningar, nämligen omkring
2,1 miljoner kronor enbart för statens del. Med hänsyn till vad nu
anförts kan utskottet alltså icke tillstyrka bifall till förevarande motioner.
8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.
Ökningen av bidragsförskottens maximibelopp i enlighet med propositionens
förslag beräknas för statens del medföra en kostnadsökning med
omkring 0,8 miljoner kronor per år. Eftersom kommunerna erhålla gottgörelse
av staten i efterskott per budgetår kommer ökningen icke att belasta
statsbudgeten under nästkommande budgetår.
Anslaget Ersättningar till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott är
för innevarande budgetår upptaget med 2 800 000 kronor. Med hänvisning
till medelsåtgången under budgetåret 1950/51 har socialstyrelsen föreslagit,
att anslaget måtte nedräknas med 100 000 kronor, vilket förslag departementschefen
tillstyrkt. I enlighet med vad Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen
föreslagit bör därför anslaget för nästa budgetår upptagas till
2 700 000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte med avslag å förevarande motioner,
1:471, 1:488, 11:408, 11:621, 11:622 och 11:657, antaga
det genom propositionen nr 230 framlagda förslaget
till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den
11 juni 1943 (nr 382);
B. att riksdagen måtte till Ersättning till barnavårdsnämnderna
för bidragsförskott för budgetåret 1952/53 under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 700 000
kronor.
Stockholm den 20 maj 1952.
På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från statsutskottet: herrar Mårtensson i Uddevalla, Iwar Anderson,
Bergman, Magnusson*, Boman i Kieryd och Johansson i Mysinge;
från andra lagutskottet: herrar Norman, Nils Elowsson*, Bengtson,
Jacobsson i Igelsbo, fru Nordgren och herr Hagård.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Iduns tr„ Esselte, Sthlm 52
216392
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.