Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om extra tillägg för år 1952 å folkpensioner m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
1952-05-20 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
S2LU 1952:4, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om extra tillägg för år 1952 å folkpensioner m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.
1
.Nr 4.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om extra tillägg för år 1952 å folkpensioner
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 25 april 1952 dagtecknad proposition, nr 238, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag om extra tillägg för år
1952 å folkpensioner m. m.;
dels ock till Extra tillägg å folkpensioner m. m. för budgetåret 1952/53
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 37 000 000 kronor.
Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
om extra tillägg för år 1952 å folkpensioner m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Å folkpension i form av allmän ålderspension, tilläggspension eller änkepension
skall för juli 1952 utgå extra tillägg med 30 kronor för änkepensionsberättigad
och för hustru, som uppbär hustrutillägg, 40 kronor
för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension
eller vars hustru uppbär hustrutillägg, samt 50 kronor för
annan pensionsberättigad.
Å bidrag enligt lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar
med barn skall för juli 1952 utgå extra tillägg med 30 kronor.
2 §•
Vad som är stadgat i 13, 17 och 18 §§, 38 § 2 mom. andra—fjärde styckena
samt 40 § lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering skall äga motsvarande
tillämpning å tillägg enligt denna lag.
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. 2 avd. Nr 4.
2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.
Tillägg enligt denna lag skall ej anses såsom inkomst enligt 14 § lagen
om folkpensionering.
3 §•
Tillägg enligt denna lag utbetalas, utan särskild ansökning därom, från
pensionsstyrelsen samtidigt med den förmån, varå tillägget utgår.
4 §•
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna lag, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I anledning av propositionen ha väckts två motioner, nämligen inom
första kammaren nr 510 av herr Bergvall m. fl. och inom andra kammaren
nr 666 av herr Ohlin m. fl. I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts,
»att rikdagen måtte
1. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att en skyndsam utredning rörande
folkpensionärernas andel i den allmänna standardhöjningen kommer
till stånd;
2. utöver vad Kungl. Maj :t föreslagit i proposition nr 238 besluta ytterligare
ett extra tillägg för år 1952 å den allmänna ålderspensionen, tilläggspensioner
och änkepensioner samt änke- och änklingsbidragen att utbetalas
i oktober månad;
3. till Extra tillägg å folkpensioner m. m. för budgetåret 1952/53 under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 74 000 000 kronor.»
Före propositionens avlämnande ha vid innevarande års riksdag väckts
likalydande motionerna nr 110 i första kammaren av herr Norling och herr
Persson, Helmer, samt nr 148 i andra kammaren av herr Senander m. fl.
I dessa motioner har hemställts, »att riksdagen måtte besluta höja grundpensionen
för ålderspensionärerna med 300 kronor för ensamstående och
480 kronor för två makar;
att maximibeloppet för invalidpensionen höjes på samma sätt;
att änkepensionen höjes med 180 kronor; samt
att indextillägg enligt gällande grunder skall utgå på de sålunda förhöjda
beloppen i deras helhet».
Propositionen och motionerna I: 510 och II; 666 ha, såvitt angår anvisande
av anslag under femte huvudtiteln, hänvisats till statsutskottet
samt i övrigt till lagutskott, därvid de tilldelats andra lagutskottet. Motionerna
I: 110 och II: 148 ha hänvisats till lagutskott och tilldelats andra
3
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.
lagutskottet. Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet
ha propositionen och motionerna hänskjutits till behandling av
sammansatt stats- och andra lagutskott.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen och
motionerna framlagda förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför
icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
I propositionen föreslås i anslutning till de prishöjningar å livsmedel,
som sammanhänga med prisöverenskommelserna på jordbrukets område,
att under innevarande år ett extra tillägg skall utbetalas till folkpensionärerna.
Tillägget, som avses skola utbetalas under juli månad, föreslås skola
utgå helt av statsmedel och utgöra 30 kronor för änkepensionsberättigad
och för hustru, som uppbär hustrutillägg, 40 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension eller vars
hustru uppbär hustrutillägg — d. v. s. för äkta makar tillhopa 80 kronor
—• samt 50 kronor för annan pensionsberättigad.
Personer, som åtnjuta änke- och änklingsbidrag, föreslås skola erhålla
samma extra tillägg som änkepensionärerna, d. v. s. 30 kronor.
Kostnaderna för de extra tilläggen beräknas till i runt tal 37 milj. kronor.
Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, har i propositionen
anfört bland annat följande:
»Pensionspristalet för månaderna februari—april 1952 bestämdes genom
kungörelse den 18 januari 1952 (nr 10) till 133. Genom kungörelse den
18 april 1952 (nr 146) har pensionspristalet för månaderna maj—juli 1952
fastställts till 135. I enlighet härmed utgår från och med maj 1952 den
allmänna ålderspensionen för ogift efter ett belopp för år räknat av
(1 000 + 350 —) 1 350 kronor, medan makar som båda äro ålderspensionärer
sammanlagt uppbära allmän ålderspension efter ett årsbelopp av
(800 + 800 + 280 + 280 =) 2 160 kronor.
Den indexreglering av folkpensionerna, som kom till stånd efter beslut
av 1950 års riksdag — och år 1951 reviderades bl. a. i fråga om utbetalningssystemet
— syftar till att upprätthålla folkpensionernas realvärde och
avser således att ge folkpensionärerna täckning för den levnadskostnadsökning,
som inträffat efter det folkpensioneringslagen antogs i juni 1946.
Av vad jag redan anfört framgår också att indexregleringen medfört en
betydande förhöjning av folkpensionernas i lagen angivna belopp.
Icke desto mindre torde det vara anledning att bereda folkpensionärerna
en särskild kompensation för levnadskostnadsökningarna. Härför talar
framför allt prisutvecklingen i fråga om vissa av våra viktigaste livsmedel.
Under det gångna året ha priserna på livsmedel höjts vid två tillfällen, och
den senaste prisöverenskommelsen i fråga om jordbruksprodukterna kommer
att under årets senare del medföra ytterligare prishöjningar. Härut
-
4 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.
innan får jag hänvisa till den redogörelse för hithörande förhållanden, som
lämnats av chefen för jordbruksdepartementet.
Visserligen kan sägas att i den mån ifrågavarande prisförhöjningar taga
sig uttryck i en höjning av socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex,
även pensionspristalet kommer att påverkas i för folkpensionärerna förmånlig
riktning. Att märka är dock att utgiftsfördelningen i en folkpensionär
sbudget i viss mån skiljer sig från utgiftsfördelningen i den budget,
som ligger till grund för socialstyrelsens levnadskostnadsindex, bl. a. därigenom
att i pensionärsbudgeten utgifterna i högre grad än i indexbudgeten
äro koncentrerade till livsmedelsposten. Denna skillnad har fått sin
särskilda accentuering genom årets prisfördyringar å livsmedel; fördyringar
som alltså måste bli förhållandevis mer kännbara för folkpensionärerna.
Härtill kommer att — även om efter den omläggning av indexregleringen
av folkpensionerna som beslöts föregående år indextilläggen
snabbt kunna anpassas efter växlingar i prisnivån — en viss eftersläpning
av indexkompensationen alltjämt äger rum och för övrigt torde vara
ofrånkomlig. Den i mars 1952 genomförda prishöjningen å livsmedelspriserna
kommer t. ex. icke att, såvitt folkpensionerna angår, ge utslag förrän
i fråga om det pensionspristal som i juli fastställes för månaderna augusti—
oktober; därmed ej sagt med ett ytterligare indextillägg som följd. Uppenbart
är att denna eftersläpning under mellantiden kan vålla besvärligheter
för stora grupper av folkpensionärerna.
Naturligen kunna olika meningar göra sig gällande beträffande frågan
om den väg, som man lämpligen bör beträda när det gäller att i nuvarande
situation förbättra folkpensionärernas ställning. Som bekant har uppgörelsen
avseende prissättningen inom jordbruket föranlett att i samband med
höjningen av smörpriset priset på margarin höjts utöver vad som direkt
betingats av ökade produktionskostnader. Med hänsyn härtill och då kostnaden
för matfett torde spela en viktig roll i pensionärernas livsinedelsbudget
har den tanken uppkommit, att man borde för folkpensionärerna införa
rabattkort å matfett. Ett dylikt system är dock alltid förenat med vissa
olägenheter och besvärligheter; och det synes mig som om det eftersträvade
syftet skulle kunna vinnas på ett enklare och smidigare sätt och med anlitande
av redan förefintlig teknisk apparatur. Jag syftar härvid på det
system för utgivande av indextillägg, som redan finnes inom folkpensioneringen.
Vid övervägande av denna fråga har jag därför stannat för att folkpensionärerna
bör beredas den erforderliga kompensationen i form av ett särskilt,
fristående engångstillägg å pensionerna. Detta tillägg synes böra utgå å
samma folkpensionsförmåner som nu förhöjas genom indextillägg, nämligen
allmän ålderspension, tilläggspension och änkepension, samt utbetalas
i juli månad innevarande år i samband med folkpensionsförmånerna
för nämnda månad. Det extra tilläggets belopp torde lämpligen kunna an
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4. 5
knytas till indextillägget, så att det extra tillägget till storleken får motsvara
ett indexsteg för vederbörande pensionärskategori. Det extra tillägget
bör givetvis av administrativa och andra skäl icke vara beroende av inkomstprövning
utan utgå med samma belopp vare sig pensionen är oavkortad
eller reducerad.
Såsom redan berörts utgå änke- och änklingsbidragen enligt lagen den
26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar med barn med belopp
motsvarande änkepension och bostadstillägg enligt folkpensioneringslagen.
Indexregleringen av änkepensionerna har ansetts böra föra med sig, att
även änke- och änklingsbidragen indexreglerats. Det synes naturligt att det
extra tillägget utgår även å sistnämnda bidrag.»
Utskottet.
Vad först angår frågan om höjning av folkpensionernas grundbelopp,
torde det onekligen förhålla sig så, att pensionsbeloppen i viss utsträckning
äro otillräckliga för att pensionstagarna skola kunna leva på en tillfredsställande
standard. I och för sig är det därför önskvärt att kunna
förbättra existensvillkoren för folkpensionärerna genom att höja pensionernas
grundbelopp. Vid bedömande av detta spörsmål måste emellertid
hänsyn tagas till en rad olika faktorer såsom det ekonomiska läget, befolkningsutvecklingen,
andra önskvärda och planerade sociala reformer o. s. v.
En höjning av grundbeloppen, särskilt av den storleksordning som föreslås
i motionerna I: 110 och II: 148, skulle medföra högst avsevärda kostnadsökningar.
Utrymme för sådana kostnadsökningar torde f. n. icke finnas.
Utskottet vill här endast erinra om den förhållandevis stora andel av utgifterna
i riksstaten som hänföra sig till folkpensionerna. Under nästa
budgetår torde de i driftbudgeten uppförda sammanlagda utgifterna för
folkpensionerna komma att uppgå till minst omkring 1 050 miljoner kronor.
Såvitt utskottet kan bedöma, måste man därför tills vidare genom
partiella reformer försöka förbättra folkpensionärernas ställning. Det i
utskottets utlåtande nr 5 behandlade förslaget om ändrade avdragsregler
och ny konstruktion av bostadstillägget, vilket förslag väntas medföra en
merkostnad av omkring 25 miljoner kronor, innebär sålunda en icke obetydlig
förbättring för en stor del av folkpensionärerna. Vidare utgör det i
förevarande proposition framlagda förslaget om ett särskilt extra tillägg
för innevarande år å folkpensioner in. in. en sådan partiell reform, som i
nuvarande läge framstår som befogad och möjlig att genomföra. Med hänvisning
till det nu anförda får utskottet avstyrka motionerna I: 110 och
II: 148 samt 1:51(1 och 11:666, de båda sistnämnda såvitt de avse begäran
om en skyndsam utredning rörande folkpensionärernas andel i den allmänna
standardhöjningen. Utskottet förutsätter emellertid att frågan om
eu ytterligare förbättring av folkpensionerna blir föremål för närmare prövning
i samband med översynen av övriga sociala förmåner.
6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.
Beträffande härefter frågan om ett extra tillägg för innevarande år å
folkpensioner in. in. får utskottet anföra följande.
Då indexreglering av folkpensionerna beslöts vid 1950 års riksdag, diskuterades
frågan, huruvida indexregleringen skulle anknytas till socialstyrelsens
allmänna levnadskostnadsindex eller om regleringen borde grunda
sig på en särskild pensionärsindex. Ingående undersökningar visade då,
att resultatet bleve i stort sett detsamma, vare sig allmänna levnadskostnadsindex
eller särskild pensionärsindex användes för att mäta förändringarna
i folkpensionärernas levnadskostnader. På grund därav och med
hänsyn till att varje indexberäkning torde vara förenad med vissa osäkerhetsmoment
ävensom med hänsyn till att det ur administrativ synpunkt
vore till fördel, om en särskild pensionärsindex kunde undvaras, stannade
man för att anknyta indexregleringen till allmänna levnadskostnadsindex.
Redan vid detta tillfälle uppmärksammades emellertid att utgiftsfördelningen
i en pensionärsbudget uppvisade vissa skillnader från utgiftsfördelningen
i den budget, som ligger till grund för socialstyrelsens allmänna
levnadskostnadsindex. I pensionärsbudgeten äro sålunda utgifterna i högre
grad än i den vanliga indexbudgeten koncentrerade till bl. a. posten livsmedel.
Indexregleringen av folkpensionerna torde i stort sett tillgodose syftet
att upprätthålla folkpensionernas realvärde. Men mot varje form av indexreglering
kunna givetvis riktas vissa allmänna anmärkningar såsom — förutom
själva osäkerhetsmomentet — den eftersläpning, som uppstår innan
prishöjningarna giva utslag i index, det förhållandet, att vissa intervaller
måste upprätthållas innan stegringen av index utlöser ett tillägg o. s. v.
Den senaste tidens prisstegringar hänföra sig i särskilt hög grad till
posten livsmedel och, såsom framgår av propositionen, äro ytterligare
stegringar av livsmedelspriserna att förvänta innevarande år. På grund
härav och med hänsyn till vad ovan anförts angående indexregleringens
konstruktion torde folkpensionärerna till följd av utvecklingen innevarande
år i många fall bliva försatta i en bekymmersam situation. Utskottet anser
därför starka skäl föreligga för att, såsom Kungl. Maj :t föreslår, i nuvarande
läge bereda folkpensionärerna särskild kompensation utöver de vanliga
indextilläggen.
Enligt utskottets mening är därvid ett system med särskilda, fristående
engångstillägg avgjort att föredraga framför ett system med rabattkort å
vissa livsmedel eller liknande anordningar. Genom att anknyta det extra
tilläggets belopp till indextillägget och låta det få motsvara ett indexsteg
för varje pensionärskategori, anser utskottet, att kompensationen får en
skälig avvägning. Längre synes man icke nu kunna gå. Anmärkas må i
samband härmed, att till följd av det nyligen fastställda pensionspristalet
för maj—juli 1952 folkpensionerna fr. o. m. maj månad i år dessutom —
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i. 7
i enlighet med bestämmelserna i lagen om folkpensionering —- komma att
höjas med ytterligare ett indextillägg.
Att, såsom i motionerna 1:510 och 11:666 föreslås, oberoende av levnadskostnadernas
stegring i detta sammanhang besluta om ytterligare ett
dylikt extra tillägg för att möjliggöra en standardhöjning kan utskottet
under hänvisning till vad här ovan anförts icke tillstyrka.
Kostnaderna för det i förevarande proposition föreslagna extra tillägget
ha beräknats till ,37 miljoner kronor. Dessa kostnader komma att belasta
statsbudgeten för nästkommande budgetår. I enlighet med Kungl. Maj:ts
hemställan bör för ändamålet ett särskilt förslagsanslag å omförmälda belopp
anvisas.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte med avslag å motionerna 1:510
och II: 666, såvitt de avse förevarande lagförslag, oförändrat
antaga det genom propositionen framlagda förslaget till
lag om extra tillägg för år 1952 å folkpensioner m. m.;
B. att riksdagen måtte med avslag å motionerna 1:510
och 11:666, såvitt de avse förevarande anslag, till Extra
tillägg å folkpensioner m. m. för budgetåret 1952/53 under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 37 000 000
kronor;
C. att motionerna I: 510 och II: 666, i den mån de icke
besvarats genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd; samt
D. att motionerna I: 110 och II: 148 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 maj 1952.
På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från statsutskottet: herrar Mårtensson i Uddevalla, Bergh, Iwar
Anderson, Bergman, Boman i Kieryd och Johansson i Mysinge;
från andra lagutskottet: herrar Norman, Sten, Bengtson, Jacobsson
i Igelsbo, fru Nordgren och herr Hagård.
8
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.
RESERVATIONER:
1) av herr Bergh;
2) av herr Hagård;
3) av herrar Boman i Kieryd, Bengtson och Jacobsson i Igelsbo, vilka ansett,
att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:
Vad först angår frågan om höjning av folkpensionernas grundbelopp,
torde det onekligen förhålla sig så, att för många folkpensionärer pensionsbeloppen
till följd av utvecklingen under de senaste åren numera äro otillräckliga.
De pensionärer, som äro hänvisade till att leva på sin folkpension,
kunna icke i dagens läge leva på en tillfredsställande standard. Redan av denna
anledning är det därför önskvärt att snarast möjligt kunna förbättra existensvillkoren
för folkpensionärerna genom att höja pensionernas grundbelopp.
Härtill kommer ytterligare en tungt vägande synpunkt, nämligen
att folkpensionärernas flertal icke erhållit någon andel i den stegring av
nationalinkomst och levnadsstandard, som ägt rum sedan tillkomsten av
1946 års lag om folkpensionering. Den genomsnittliga höjningen av levnadsstandarden
har väsentligt överstigit ett tiotal procent. Det är enligt utskottets
mening icke berättigat att folkpensionärernas flertal skall hållas utanför
varje andel i ett framåtskridande av denna omfattning. Utskottet anser
därför att tiden nu är inne att till prövning upptaga frågan om en höjning
av pensionernas grundbelopp. Vid bedömande av detta spörsmål måste
uppenbarligen hänsyn tagas till en rad olika faktorer såsom det ekonomiska
läget, befolkningsutvecklingen, andra önskvärda och planerade sociala
reformer o. s. v.
En förbättring av folkpensionerna måste därför föregås av en utredning.
Denna utredning anser utskottet omedelbart böra komma till stånd. Till
grund för utredningen bör främst läggas den principen, att folkpensionärerna
böra erhålla viss andel av den allmänna standardhöjningen. På grund
av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet den i motionerna I: 510 och
II: 666 begärda utredningen rörande folkpensionärernas andel i den allmänna
standardhöjningen.
Beträffande härefter — — — (lika med utskottet) — — — anföra
följande.
Då indexreglering---(lika med utskottet)---allmänna lev
nadskostnadsindex.
Redan vid--- -—- (lika med utskottet) —• ■— — posten livsmedel.
Indexregleringen av —--(lika med utskottet)---tillägg o. s. v.
Den senaste —---(lika med utskottet)---vanliga indextilläggen.
Oberoende av stegringen av levnadskostnaderna anser emellertid utskottet,
att man redan nu bör gå ett steg längre än vad Kungl. Maj :t föreslagit.
Enligt utskottets mening är det nämligen fullt befogat, att redan i år för
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4. 9
söka ge folkpensionärerna någon liten del av den allmänna standardhöjningen.
Detta synes utskottet bäst kunna ske genom att ytterligare ett tilllägg
utgår till folkpensionärerna. Detta tillägg bör uppgå till samma belopp
som ett indextillägg och lämpligen utbetalas i oktober månad. Utskottet
tillstyrker således motionerna I: 510 och II: 666 jämväl i denna del.
Kostnaderna för det i förevarande proposition föreslagna extra tillägget
ha beräknats till 37 miljoner kronor. Enär utskottet funnit skäl tillstyrka
att ytterligare ett extra tillägg av samma storlek utbetalas innevarande år
komma sammanlagda kostnaderna att uppgå till omkring 74 miljoner kronor.
Dessa kostnader komma att belasta statsbudgeten för nästkommande
budgetår. För ändamålet bör ett särskilt förslagsanslag å sistnämnda belopp
anvisas.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen — med förklaring att riksdagen med bifall
till motionerna I: 510 och II: 666, så vitt de avse ifrågavarande
lagförslag, funnit viss ändring böra vidtagas i det
genom propositionen framlagda lagförslaget — måtte för
sin del antaga följande förslag till
Lag
om''extra tillägg för år 1952 å folkpensioner m. m.
Härigenom förordnas som följer.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
1 §•
Ä folkpension i form av allmän
ålderspension, tilläggspension eller
änkepension skall för juli 1952 utgå
extra tillägg med 30 kronor för änkepensionsberättigad
och för hustru,
som uppbär hustrutillägg, 40 kronor
för gift pensionsberättigad, vars make
åtnjuter ålderspension eller tillläggspension
eller vars hustru uppbär
hustrutillägg, samt 50 kronor för
annan pensionsberättigad.
Å bidrag enligt lagen den 26 juli
1947 om bidrag till änkor och änklingar
med barn skall för juli 1952
utgå extra tillägg med 30 kronor.
2 — Bihang till riksdagens protokoll
(Utskottets förslag:)
1 §•
Å folkpension i form av allmän ålderspension,
tilläggspension eller änkepension
skall för envar av månaderna
juli och oktober 1952 utgå
extra tillägg med 30 kronor för änkepensionsberättigad
och för hustru,
som uppbär hustrutillägg, 40 kronor
för gift pensionsberättigad, vars make
åtnjuter ålderspension eller tillläggspension
eller vars hustru uppbär
hustrutillägg, samt 50 kronor för
annan pensionsberättigad.
Å bidrag enligt lagen den 26 juli
1947 om bidrag till änkor och änklingar
med barn skall för envar av
månaderna juli och oktober 1952 utgå
extra tillägg med 30 kronor.
1952. G samt. 2 avd. Nr \.
10 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.
2 §■
\ ad som är stadgat i 13, 17 och 18 §§, 38 § 2 mom. andra—fjärde styckena
samt 40 § lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering skall äga motsvarande
tillämpning å tillägg enligt denna lag.
Tillägg enligt denna lag skall ej anses såsom inkomst enligt 14 § lagen
om folkpensionering.
3 §.
Tillägg enligt denna lag utbetalas, utan särskild ansökan därom, från
pensionsstyrelsen samtidigt med den förmån, varå tillägget utgår.
4 §•
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna lag, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uPP§ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
B. att riksdagen måtte med bifall till motionerna I: 510
och II: 666, såvitt de avse förevarande anslag, till Extra tilllägg
å folkpensioner m. m. för budgetåret 1952/53 under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 74 000 000
kronor;
C. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om en skyndsam utredning rörande folkpensionärernas
andel i den allmänna standardhöjningen; samt
D. att motionerna I: 110 och II: 148 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.