Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946

1952-05-20 · 100 sidor, varav 97 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 97 av 100 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1952:5, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

1

Nr 5.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni

1946 (nr 431) om folkpensionering, m. m., dels ock

i ämnet väckta motioner.

Genom en den 21 mars 1952 dagtecknad proposition, nr 215, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering;
2)

lag angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen;

3) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till

änkor och änklingar med barn; samt

4) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn.

Vidare har Kungl. Maj :t i propositionen nr 1, bilaga 7, föreslagit riksdagen
dels

under punkt 90 att till Bidrag till folkpensioner m. m. för budgetåret

1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 741 000 000 kronor,

dels ock under punkt 91 att till Indextillägg å folkpensioner för budgetåret

1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 205 000 000 kronor.

De vid förstnämnda proposition fogade lagförslagen äro av följande

lydelse: 1

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 saml. 2 avd. Nr 5.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.

Härigenom förordnas, att 4 § 4 inom. och 11 a § lagen den 29 juni 1946

om folkpensionering skola upphöra att gälla samt att 3 § 3 inom., 4 § 1 och

2 inom., 5—16 §§, 18 § 1 mom., 33, 34 och 36 §§ ävensom 38 § 1 mom. och

39 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

3 §•

3 mom. Har sådan höggradig nedsättning

av arbetsförmågan som i

2 mom. sägs varit oavbrutet bestående

minst ett år och kan den, utan

att anses varaktig, antagas bliva bestående

ytterligare avsevärd tid,

skall därunder utgå folkpension i

form av sjukbidrag.

4 §.

1 mom. Till envar som är berättigad

till ålderspension utgår allmän

ålderspension. Allmän

ålderspension utgör, där ej annat

följer av vad nedan sägs, för år räknat

för gift pensionsberättigad, vars

make jämväl åtnjuter folkpension

eller till vars hustru i 8 § omförmält

hustrutillägg utgår, 800 kronor samt

för annan pensionsberättigad 1 000

kronor.

2 mom. Till envar —-----

Jämte grundpension utgår, där ej

annat följer av vad nedan sägs, * 1

(Föreslagen lydelse:)

3 §.

3 mom. Har sådan höggradig nedsättning

av arbetsförmågan som i

2 mom. sägs varit oavbrutet bestående

minst sex månader och kan

den, utan att anses varaktig, antagas

bliva bestående ytterligare avsevärd

tid, skall därunder utgå folkpension

i form av sjukbidrag.

4 §•

1 mom. Till envar som är berättigad

till ålderspension utgår a 11- män ålderspension. Allmän

ålderspension utgör, där ej annat

följer av vad nedan sägs, för år räknat

för gift pensionsberättigad, vars

make jämväl åtnjuter folkpension

eller till vars hustru i 5 § omförmält

hustrutillägg utgår, 800 kronor samt

för annan pensionsberättigad 1 000

kronor.

- om året.

Jämte grundpension utgår, där ej

annat följer av vad nedan sägs,

1 Senaste lydelse se beträffande 4 § 1 och 4 mom., 7—10, 11 a och 33 §§ ävensom 38 §

1 mom. SFS 1951:157, beträffande 5, 16, 34 och 36 §§ SFS 1947: 221 och beträffande 14 §

1 mom. SFS 1947: 527.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

(Gällande lydelse:)

tilläggspension med 600 kronor

om året till gift pensionsberättigad

och 800 kronor om året till

ogift pensionsberättigad.

8 §.

Till pensionsberättigads hustru,

som själv ej åtnjuter folkpension,

utgår hustrutillägg, därest

hustrun fyllt sextio år och makarna

varit gifta minst fem år. Bortsett

från indextillägg utgöres hustrutilllägget

av tilläggspension och bostadstillägg,

uppgående till samma

belopp som hustrun skulle hava erhållit

i form av sådana förmåner,

därest hon varit berättigad till invalidpension.

Hustrutillägg utgår endast

om det överstiger belopp, varmed

mannens folkpension skall

minskas, då hustrutillägg beviljas.

När särskilda skäl därtill föranleda

må, om mannen åtnjuter ålderspension,

hustrutillägg utgå, oaktat

hustrun ej fyllt sextio år.

*§.

4 mom. Folkpension i form av allmän

ålderspension, tilläggspension

eller änkepension förhöjes genom

indextillägg under de förutsättningar

och enligt de grunder,

som angivas i ll a §.

Ilo §.

1 mom. Enligt de närmare föreskrifter,

som meddelas av Konungen,

verkställer socialstyrelsen beräkning

av förhållandet mellan de allmänna

levnadskostnaderna under

varje kvartals sista månad och lev
-

(Föreslagen lydelse:)

tilläggspension med 600 kronor

om året till gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter folkpension

eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,

samt 800 kronor till annan

pensionsberättigad.

5 §■

Till pensionsberättigads hustru,

som själv ej åtnjuter folkpension,

utgår hustrutillägg, därest

hustrun fyllt sextio år och makarna

varit gifta minst fein år. När särskilda

skäl därtill föranleda, må

hustrutillägg utgå, oaktat hustrun

ej fyllt sextio år. Hustrutillägg utgör,

där ej annat följer av vad nedan

sägs, 600 kronor om året. Hustrutillägg

utgår endast om det överstiger

belopp, varmed mannens folkpension

skall minskas, då hustrutilllägg

beviljas.

6 §.

1 mom. Allmän ålderspension, tilläggspension,

änkepension och hustrutillägg

förhöjas genoin indextillägg

under de förutsättningar

och enligt de grunder, som angivas

i denna paragraf.

2 mom. Enligt de närmare föreskrifter,

som meddelas av Konungen,

verkställer socialstyrelsen beräkning

av förhållandet mellan de allmänna

levnadskostnaderna under

varje kvartals sista månad och lev
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

(Gällande lydelse:)

nadskostnaderna i juni 1946. På

grundval härav fastställer Konungen

senast den 22 i nästpåfoljande kvartals

första månad det procenttal

(pensionspristalet), som utmärker

angivna förhållande. Sålunda fastställt

pensionspristal skall gälla från

och med månaden närmast efter

den, varunder det fastställts, till och

med den månad, då nytt pensionspristal

fastställes.

2 mom. För varje hel mångfald

av fem, varmed pensionspristalet

överstiger 100, utgör indextillägget

för år räknat

30 kronor för änkepensionsberättigad

och för hustru, som uppbär

hustrutillägg,

40 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension

eller tilläggspension eller vars

hustru uppbär hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

Där pensionspristalet, efter att

hava stigit med hel mångfald av

fem, åter nedgår, skall indextillägget

utgå efter oförändrade grunder, så

länge pensionspristalet överstiger

närmast lägre hela mångfald av fem.

S§.

Å vissa orter förhöjes folkpension

med bostadstillägg på sätt nedan

sägs. För detta ändamål indelas

riket i fem bostadskostnadsgrupper

på sådant sätt att grupp med högre

nummer omfattar orter med större

bostadskostnader, däri inberäknade

kostnaderna för bränsle, ån grupp

med lägre nummer. Indelningen

(Föreslagen lydelse:)

nadskostnaderna i juni 1946. På

grundval härav fastställer Konungen

senast den 22 i nästpåf oljande kvartals

första månad det procenttal

(pensionspristalet), som utmärker

angivna förhållande. Sålunda fastställt

pensionspristal skall gälla från

och med månaden närmast efter

den, varunder det fastställts, till och

med den månad, då nytt pensionspristal

fastställes.

3 mom. För varje hel mångfald

av fem, varmed pensionspristalet

överstiger 100, utgör indextillägget

för år räknat

30 kronor för änkepensionsberättigad

och för hustru, som uppbär

hustrutillägg,

40 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension

eller tilläggspension eller vars

hustru uppbär hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

Där pensionspristalet, efter att

hava stigit med hel mångfald av

fem, åter nedgår, skall indextillägget

utgå efter oförändrade grunder, så

länge pensionspristalet överstiger

närmast lägre hela mångfald av fem.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

5

(Gällande lydelse:)

verkställes av socialstyrelsen enligt

de närmare föreskrifter Konungen

meddelar.

Bostadstillägg utgår, där ej annat

följer av vad nedan stadgas, med

följande belopp för år räknat, nämligen
a)

till gift pensionsberättigad och

till änkepensionsberåttigad med 100

kronor i bostadskostnadsgrupp II,

200 kronor i grupp III, 300 kronor

i grupp IV och 400 kronor i grupp

V, samt

b) till annan pensionsberättigad

med 150 kronor i bostadskostnadsgrupp

II, 300 kronor i grupp III, 450

kronor i grupp IV och 600 kronor i

grupp V.

Pensionsberättigad anses tillhöra

den bostadskostnadsgrupp, inom vilken

han är mantalsskriven; dock att

för tillhörighet till någon av grupperna

Il—V fordras att den pensionsberättigade

även de tre närmast

föregående åren varit mantalsskriven

å ort i den gruppen eller i grupp

med högre nummer, såvida icke på

grund av omständigheterna prövas

skäligt i särskilt fall medgiva undantag

härifrån. Vistas pensionsberättigad

stadigvarande å ort tillhörande

bostadskostnadsgrupp med lägre

nummer än den, inom vilken han är

mantalsskriven, må förordnas att

pensionen skall beräknas efter bestämmelserna

för den lägre bostadskostnadsgruppcn.

6 §.

Där kommun så beslutat, skall till

pensionsberättigad som är mantalsskriven

inom kommunen utgå s ä r
-

(Föreslagen lydelse:)

7 §■

Där kommun så beslutat, skall

kommunalt bostadstillägg

utgå till pensionsberättigad som är

s. 6 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

6

(Gällande lydelse:)

skilt bostadstillägg i enlighet

med grunder som kommunen

har att bestämma. Sådant tillägg

skall anses såsom folkpension.

7 §.

Tilläggspension, änkepension och

bostadstillägg minskas med fem

tiondelar av den pensionsberättigades

årsinkomst i vad den må överstiga

för gift pensionsberättigad 300

kronor och för annan pensionsberättigad

A00 kronor. Minskning skall,

där rätt till såväl tilläggs- eller änkepension

som bostadstillägg föreligger,

med bortseende från indextilllägg

ske proportionellt å tilläggseller

änkepensionen och bostadstilllägget.

Indextillägg minskas först

sedan tilläggs- eller änkepensionen

i övrigt bortfallit.

(Föreslagen lydelse:)

mantalsskriven inom kommunen

eller till där mantalsskriven hustru

som uppbär hustrutillågg. Sådant

tillägg skall anses såsom folkpension.

Kommunalt bostadstillägg utgår

enligt de grunder kommunen bestämmer.

Avvikelse från vad nedan

i 8 och 13 §§ stadgas må dock icke

äga rum och ej heller må för rätt till

kommunalt bostadstillägg fordras

viss tids bosättning inom kommunen

eller uppställas annat därmed

jämförligt villkor.

Om kommuns beslut rörande kommunalt

bostadstillägg skall pensionsstgrelsen

ofördröjligen underrättas.

8 §■

Tilläggspension, änkepension, hustrutillägg

och kommunalt bostadstillägg

minskas med en tredjedel av

den pensionsberättigades årsinkomst

i vad den må överstiga för gift pensionsberättigad

750 kronor och för

annan pensionsberättigad 1 000 kronor

samt med ytterligare en tredjedel

i vad årsinkomsten må överstiga

1 050 kronor för gift pensionsberättigad

och 1 iOO kronor för annan

pensionsberättigad.

Minskning skall, där rätt till såväl

tilläggs- eller änkepension eller

hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg

föreligger, med bortseende

från indextillägg ske proportionellt

å tilläggs- eller änkepensionen

eller hustrutillägget och bostadstilllägget.

Indextillägg minskas först

sedan tilläggs- eller änkepensionen

eller hustrutillägget i övrigt bortfallit.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 7

(Gällande lydelse:)

9 §•

För gift pensionsberättigad, vars

make ej åtnjuter folkpension, skola,

om ej heller hustrutillägg utgår, tillläggspension

och bostadstillägg höjas,

tilläggspensionen med en tredjedel,

därvid bortses från indextillägg,

samt bostadstillägget med hälften,

dock först sedan minskning skett

enligt 7 §.

to §.

Har gift pensionsberättigad, vars

make ej åtnjuter folkpension, före

sextio års ålder blivit helt oförmögen

till arbete, må, där särskilda skäl

därtill föranleda, utan hinder av vad

i 7 § är stadgat tilläggspension och

bostadstillägg tillerkännas honom

med, bortsett från indextillägg, tillsammans

högst 400 kronor om året.

Sådan förmån må utgå även om

folkpension sedermera tillerkännes

den pensionsberättigades make, dock

endast i den mån makarnas sammanlagda

pensionsförmåner icke

därigenom komma att överstiga beloppet

av den tidigare utgående folkpensionen.

Vad nu sagts skall ej gälla den

som uppbär blindtillägg enligt il §.

(Föreslagen lydelse

9 §.

Har gift pensionsberättigad, vars

make ej åtnjuter folkpension, före

sextio års ålder blivit helt oförmögen

till arbete, må, där särskilda skäl

därtill föranleda, utan hinder av vad

i 8 § är stadgat tilläggspension tillerkännas

honom med, bortsett från

indextillägg, högst 400 kronor om

året. Sådan förmån må utgå även

om folkpension sedermera tillerkännes

den pensionsberättigades make,

dock endast i den mån makarnas

sammanlagda pensionsförmåner icke

därigenom komma att överstiga beloppet

av den tidigare utgående folkpensionen.

Vad nu sagts skall ej gälla den

som uppbär blindtillägg enligt 10 §.

11 §■ 10 §.

Pensionsberättigad som lider av sådan blindhet som i 3 § 2 mom. sagts

och som blivit blind före fyllda sextio år skall utöver honom eljest tillkommande

folkpension erhålla blind tillägg med 700 kronor om året.

Blindtillägg må ej utgå till den som enligt gällande bestämmelser om

blindundervisning är skolpliktig.

12 §. 11 §.

Uppgår folkpension ej till helt antal kronor, skall den avrundas till närmaste

hela krontal. Änkepension, som efter avrundning som nu sagts

understiger 60 kronor, skall ej utgå.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

13 §. 12 §.

Vid tillämpningen av denna lag må, där särskilda skäl föreligga, gift

pensionsberättigad anses såsom ogift så ock ogift pensionsberättigad, vilken

sedan avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden,

anses såsom gift med denne.

U §. 13 §.

1 mom. Med årsinkomst avses i denna lag all den inkomst, för år räknad,

som någon skäligen kan antagas komma att under den närmaste tiden åtnjuta.

Såsom inkomst räknas icke annan folkpensionsförmån än blindtilllägg

och ej heller allmänt barnbidrag eller understöd som någon på grund

av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva.

2 mom. Där inkomst helt eller delvis utgöres av naturaförmåner, skall

uppskattningen verkställas efter regler, som fastställas av Konungen.

Vid uppskattningen av förmögenhets avkastning skall denna höjas med

10 procent av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga för gift pensionsberättigad

7 500 kronor och för annan pensionsberättigad 10 000

kronor.

3 mom. I fråga om äkta makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas

utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet

beräknas utgöra hälften av makarnas sammanlagda förmögenhet.

4 mom. Årsinkomst avrundas för envar pensionsberättigad till närmaste

hela tiotal kronor.

15 §. U §.

1 mom. Befinnes arbetsförmågan hos den som åtnjuter invalidpension

eller sjukbidrag icke längre vara så nedsatt som i 3 § 2 eller 3 mom. sagts,

skall hans folkpension indragas.

Åtnjuter pensionsberättigad med bidrag av allmänna medel sjukvård eller

yrkesutbildning för förebyggande eller hävande, helt eller delvis, av höggradig

nedsättning av arbetsförmågan, må med hänsyn till föreliggande

omständigheter förordnas, att folkpension under tiden icke skall utgå eller

skall utgå med nedsatt belopp. Har han nära anhörig, vilken för sitt uppehälle

är beroende av pensionen, må denne medgivas rätt att under samma

tid uppbära pensionen eller del därav.

2 mom. Har för någon som åtnju- 2 mom. Har för någon som åtnjuter

tilläggspension, änkepension el- ter tilläggspension, änkepension eller

ler bostadstillägg årsinkomsten ökats

till sådant belopp att rätt till sådan

förmån ej längre tillkommer honom,

indrages förmånen. Sker eljest mera

avsevärd ändring i den inkomst, ef
-

hustrutillägg årsinkomsten ökats till

sådant belopp att rätt till sådan förmån

ej längre tillkommer honom,

indrages förmånen. Sker eljest mera

avsevärd ändring i den inkomst, ef
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

9

(Gällande lydelse:)

ter vilken förmånen blivit bestämd,

må pensionen i enlighet därmed

ökas eller minskas.

Mantalsskrives någon som åtnjuter

bostadstillägg å ort i annan bostadskostnadsgrupp

eller överföres

den ort där han år mantalsskriven

till annan sådan grupp, skall bostadstillägget

jämkas eller bortfalla

enligt reglerna för den senare grupven,

såvida icke på grund av omständigheterna

prövas skäligt i särskilt

fall medgiva undantag härifrån.

Efter mantalsskrivning å ort i bostadskostnadsgrupp

med högre nummer

må dock höjning av pensionen

ske endast efter ansökning och med

tillämpning av vad i 5 § sista stycket

stadgats.

Befinnes någon som åtnjuter folkpension

icke längre vara svensk

medborgare eller mantalsskriven i

riket, skall pensionen indragas, såvida

icke detta med hänsyn till omständigheterna

prövas oskäligt.

(15 §.)

3 mom. Den som åtnjuter tilläggspension,

änkepension, bostadstillägg

eller särskilt bostadstillägg är pliktig

att, om hans eller hans makes

ekonomiska förhållanden väsentligt

förbättrats, utan oskäligt dröjsmål

meddela detta till pensionsstyrelsen

eller pensionsnämndens ordförande

i det pensionsdistrikt, där han senast

blivit mantalsskriven. Enahanda

skyldighet åligger honom, om

han mantalsskrives å annan ort än

(Föreslagen lydelse:)

ter vilken förmånen blivit bestämd,

må pensionen i enlighet därmed

ökas eller minskas.

Vad sålunda stadgats skall äga

motsvarande tillämpning, där för

någon som åtnjuter kommunalt bostadstillägg

förhållandena så ändrats

att rätten till tillägget därav påverkas.

Befinnes någon som åtnjuter folkpension

icke längre vara svensk

medborgare eller mantalsskriven i

riket, skall pensionen indragas, såvida

icke detta med hänsyn till omständigheterna

prövas oskäligt. För

den som ej längre är mantalsskriven

i riket skall dock kommunalt bostadstillägg

alltid indragas.

15 §.

Den som åtnjuter tilläggspension,

änkepension, hustrutillägg eller

kommunalt bostadstillägg är

pliktig att, om hans eller hans makes

ekonomiska förhållanden väsentligt

förbättrats, utan oskäligt

dröjsmål meddela detta till pensionsstyrelsen

eller pensionsnämndens

ordförande i det pensionsdistrikt,

där han senast blivit mantalsskriven.

Enahanda skyldighet åligger

honom, om han åtnjuter kommunalt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

(Gällande lydelse:)

tillförne och denna ort räknas till

lägre bostadskostnadsgrupp än hans

förra mantalsskrivningsort, så ock

om han ingår äktenskap eller om

hans äktenskap upplöses genom makens

död eller annorledes. Åtnjuter

någon invalidpension eller sjukbidrag,

vare han pliktig att, om hans

arbetsförmåga väsentligt förbättrats,

göra anmälan som nu sagts.

I detta mom. stadgad anmälningsskyldighet

åvilar beträffande omyndig

pensionsberättigad förmyndaren.

Uppbäres pensionen av myndighet

eller av annan person än den pensionsberättigade

eller dennes förmyndare,

är jämväl sådan myndighet

eller person anmälningsskyldig.

16 §.

För pensionsberättigad som beträffande

sin eller sin makes inkomst

eller egendom eller ekonomiska

förhållanden i övrigt åberopat

oriktig uppgift av beskaffenhet att

kunna påverka rätten till pension,

ehuru skäligen kunnat fordras av

honom att uppgiften varit riktig,

skall ansökning om tilläggspension,

änkepension, bostadstillägg eller

särskilt bostadstillägg avslås och redan

beviljad sådan förmån indragas;

dock att, där ej annat finnes

påkallat, viss tid skall bestämmas

under vilken rätten därtill skall vara

förverkad. I samband med sådant

beslut skall ock bestämmas huruvida

rätten att erhålla förmånen efter

den angivna tidens utgång skall

vara beroende av ny ansökning.

Vad nu är sagt skall, där skäl

därtill prövas föreligga, gälla jäm
-

(Föreslagen lydelse:)

bostadstillägg och mantalsskrives å

annan ort än tillförne, så ock om

han ingår äktenskap eller om hans

äktenskap upplöses genom makens

död eller annorledes. Åtnjuter någon

invalidpension eller sjukbidrag,

vare han pliktig att, om hans arbetsförmåga

väsentligt förbättrats, göra

anmälan som nu sagts.

I första stycket stadgad anmälningsskyldighet

åvilar beträffande

omyndig pensionsberättigad förmyndaren.

Uppbäres pensionen av myndighet

eller av annan person än den

pensionsberättigade eller dennes förmyndare,

är jämväl sådan myndighet

eller person anmälningsskyldig.

16 §.

För pensionsberättigad som beträffande

sin eller sin makes inkomst

eller egendom eller ekonomiska

förhållanden i övrigt åberopat

oriktig uppgift av beskaffenhet

att kunna påverka rätten till pension,

ehuru skäligen kunnat fordras

av honom att uppgiften varit riktig,

skall ansökning om tilläggspension,

änkepension, hustrutillägg eller

kommunalt bostadstillägg avslås

och redan beviljad sådan förmån indragas;

dock att, där ej annat finnes

påkallat, viss tid skall bestämmas

under vilken rätten därtill skall

vara förverkad. I samband med sådant

beslut skall ock bestämmas

huruvida rätten att erhålla förmånen

efter den angivna tidens utgång

skall vara beroende av ny ansökning.

Vad nu är sagt skall, där skäl

därtill prövas föreligga, gälla jäm
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

(Gällande lydelse:)

väl för pensionsberättigad, som utan

vederlag eller mot uppenbarligen

otillräckligt vederlag avhänt sig inkomst

eller egendom i sådan myckenhet

att avhändelsen avsevärt inverkar

vid beräkning av tilläggspension,

änkepension, bostadstillägg

eller särskilt bostadstillägg, ehuru

han bort förutse att avhändelsen

skulle föranleda behov av sådan

pensionsförmån eller av högre sådan.

I fall som nu sagts må ock, i

stället för eller jämte påföljd, som

i första stycket sägs, vid fastställandet

av den pensionsberättigades årsinkomst

så anses som om han fortfarande,

helt eller delvis, vore i besittning

av inkomst eller egendom

som han avhänt sig.

Har någon försummat den honom

enligt 15 § 3 mom. åvilande skyldigheten

att meddela upplysning om förändrade

förhållanden, må, där försummelsen

inverkat på rätten till

eller beloppet av folkpensionen och

icke kan anses ursäktlig, ansökning

om tilläggspension, änkepension, bostadstillägg

eller särskilt bostadstillägg

avslås och redan beviljad sådan

förmån indragas så som i första

stycket stadgats.

Vägrar någon--------

18 §.

1 mom. Det pensionsbelopp, som

efter bifall till ansökning om folkpension

eller jämkning av sådan

pension eller efter upphävande av

förordnande om indragning eller

minskning varom förmäles i 38 §

tredje stycket först förfaller till betalning,

skall, där den pensionsbe
-

11

(Föreslagen lydelse:)

väl för pensionsberättigad, som utan

vederlag eller mot uppenbarligen

otillräckligt vederlag avhänt sig inkomst

eller egendom i sådan myckenhet

att avhändelsen avsevärt inverkar

vid beräkning av tilläggspension,

änkepension, hustrutillägg eller

kommunalt bostadstillägg, ehuru

han bort förutse att avhändelsen

skulle föranleda behov av sådan

pensionsförmån eller av högre sådan.

I fall som nu sagts må ock, i

stället för eller jämte påföljd, som

1 första stycket sägs, vid fastställandet

av den pensionsberättigades årsinkomst

så anses som om han fortfarande,

helt eller delvis, vore i besittning

av inkomst eller egendom

som han avhänt sig.

Har någon försummat den honom

enligt 15 § åvilande skyldigheten att

meddela upplysning om förändrade

förhållanden, må, där försummelsen

inverkat på rätten till eller beloppet

av folkpensionen och icke kan anses

ursäktlig, ansökning om tilläggspension,

änkepension, hustrutillägg

eller kommunalt bostadstillägg avslås

och redan beviljad sådan förmån

indragas så som i första stycket

stadgats.

— denna påföljd.

18 §.

1 mom. Det pensionsbelopp, som

efter bifall till ansökning om folkpension

eller jämkning av sådan

pension eller efter upphävande av

förordnande om indragning eller

minskning varom förmäles i 38 §

2 mom. första stycket först förfaller

till betalning, skall, där den pen
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

(Gällande lydelse:)

rättigade under den tid å vilken pensionsbeloppet

belöper i väsentlig

mån erhållit sin försörjning av allmänna

medel, till den del pensionsbeloppet

motsvarar vad den myndighet

som tillhandahållit försörjningen

visar sig hava för nämnda

tid utgivit för den pensionsberättigades

samt hans makes och minderåriga

barns försörjning uppbäras av

myndigheten. Föranleda eljest särskilda

skäl till att pensionsbelopp

som nu sagts bör helt eller till viss

del uppbäras av annan än den pensionsberättigade,

äger pensionsstyrelsen

förordna därom.

33 §.

Ansökning om--------

Ansökningen, som avfattas enligt

fastställt formulär, skall innehålla

nödiga upplysningar för utredande

av sökandens pensionsrätt ävensom

en av sökanden och, om han är gift,

jämväl hans make på heder och

samvete avgiven förklaring, att de

lämnade upplysningarna äro med

sanningen överensstämmande. För

omyndig sökande skall förklaringen

avgivas av förmyndaren. År sökande,

som är myndig, ur stånd att

själv avgiva sådan förklaring, skall

riktigheten av upplysningarna intygas

av två trovärdiga, med sökandens

förhållanden förtrogna personer.

Vad sist sagts skall äga motsvarande

tillämpning å make till

sökanden.

Vid ansökningen —------

Vad angående ansökning om pension

stadgats gäller även angående

(Föreslagen lydelse:)

sionsberättigade under den tid å vilken

pensionsbeloppet belöper i väsentlig

mån erhållit sin försörjning

av allmänna medel, till den del pensionsbeloppet

motsvarar vad den

myndighet som tillhandahållit försörjningen

visar sig hava för nämnda

tid utgivit för den pensionsberättigades

samt hans makes och minderåriga

barns försörjning uppbäras

av myndigheten. Föranleda eljest

särskilda skäl till att pensionsbelopp

som nu sagts bör helt eller till viss

del uppbäras av annan än den pensionsberättigade,

äger pensionsstyrelsen

förordna därom.

33 §.

— blivit mantalsskriven.

Ansökningen, som avfattas enligt

fastställt formulär, skall innehålla

nödiga upplysningar för utredande

av sökandens pensionsrätt ävensom

en av sökanden och, om han är gift

samt ansökningen ej avser enbart

allmän ålderspension eller grundpension,

jämväl hans make på heder

och samvete avgiven förklaring, att

de lämnade upplysningarna äro med

sanningen överensstämmande. För

omyndig sökande skall förklaringen

avgivas av förmyndaren. Är sökande,

som är myndig, ur stånd att själv

avgiva sådan förklaring, skall riktigheten

av upplysningarna intygas

av två trovärdiga, med sökandens

förhållanden förtrogna personer.

Vad sist sagts skall äga motsvarande

tillämpning å make till sökanden.

--pensionsstyrelsen meddelar.

Vad angående ansökning om pension

stadgats gäller även angående

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

13

(Gällande lydelse:)

ansökning om ökning av pension,

dock erfordras därvid läkarundersökning

som i tredje stycket sägs

allenast, där sådant av pensionsstyrelsen

eller pensionsnämnden påfordras.

34 §.

Avser pensionsansökning allenast

allmän ålderspension och föreligga

ej skäl för tillämpning av 13 §, skall

pensionsnämndens ordförande ofördröjligen

insända ansökningen med

tillhörande handlingar till pensionsstyrelsen.

Föreligga skäl som nyss

sagts skall pensionsnämnden besluta

i ärendet.

Söker någon — —----—

Avser pensionsansökning särskilt

bostadstillägg, skall pensionsnämnden

även, under iakttagande av de

grunder för utgivande av sådant tilllägg

som fastställts av kommunen,

besluta med vilket belopp och för

vilken tid dylikt tillägg skall utgå.

I fall —------— — till p

Vad angående handläggning av

ansökning om pension ovan stadgats

gäller även angående handläggning

av ansökning om ökning av

pension. Minskning eller indragning

av pension av orsak, som angivits

i 5 ^ sista stycket, 15 § 1 mom.

första stycket och 2 mom. första och

tredje styckena samt 16 §, beslutas

av pensionsnämnden i det pensionsdistrikt,

där pensionstagaren senast

blivit mantalsskriven. Innan pensionsnämnd

fattar beslut i ärende

rörande minskning eller indragning

av pension, skall nämnden, om så

ske kan, lämna pensionstagaren

(Föreslagen lydelse:)

ansökning om ökning av pension

eller om kommunalt bostadstillägg

å ny mantalsskrivningsort, dock erfordras

därvid läkarundersökning

som i tredje stycket sägs allenast,

där sådant av pensionsstyrelsen eller

pensionsnämnden påfordras.

34 §.

Avser pensionsansökning allenast

allmän ålderspension och föreligga

ej skäl för tillämpning av 12 §, skall

pensionsnämndens ordförande ofördröjligen

insända ansökningen med

tillhörande handlingar till pensionsstyrelsen.

Föreligga skäl som nyss

sagts skall pensionsnämnden besluta

i ärendet,

ny ansökning.

Avser pensionsansökning kommunalt

bostadstillägg, skall pensionsnämnden

även angiva sättet för beräkningen

av tilläggets storlek.

Vad angående handläggning av

ansökning om pension ovan stadgats

gäller även angående handläggning

av ansökning om ökning av

pension eller om kommunalt bostadstillägg

å ny mantalsskrivningsort.

Minskning eller indragning av

pension av orsak, som angivits i

h § 1 mom. första stycket och 2

mom. samt 16 §, beslutas av pensionsnämnden

i det pensionsdistrikt,

där pensionstagaren senast blivit

mantalsskriven. Innan pensionsnämnd

fattar beslut i ärende rörande

minskning eller indragning

av pension, skall nämnden, om så

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

(Gällande lydelse:)

eller, om han är omyndig, hans förmyndare

tillfälle att yttra sig.

(Föreslagen lydelse:)

ske kan, lämna pensionstagaren eller,

om han är omyndig, hans förmyndare

tillfälle att yttra sig.

36 §. 36 §.

Finner pensionsstyrelsen----------pensionens utbetalande.

Pensionsnämnds beslut----—----må utgå.

Om pensionsstyrelsen--—-----därom utfärdar.

Där i---------förnyad prövning.

Skall i anledning av inträffad förändring

med avseende å pensionsberättigads

ålder, civilstånd eller

tillhörighet till bostadskostnadsgrupp

eller som en följd av att

hustrutillägg beviljas folkpension

beräknas på annat sätt än före förändringen,

må pensionsstyrelsen,

där ej annat följer av 15 § 2 mom.

andra stgcket, utan ansökning eller

föregående prövning av pensionsnämnd

verkställa erforderlig jämkning

av pensionen. Pensionsstyrelsen

må ock, där med avseende å

pensionsberättigad eller hans make

fall föreligger som i 17 § eller 18 §

2 mom. sägs, utan föregående prövning

av pensionsnämnd förordna

om tillämpning av 13 § samt verkställa

därav föranledd jämkning av

pensionen.

Där pensionsstyrelsen — — ----

Vad angående-----— —

Skall i anledning av inträffad förändring

med avseende å pensionsberättigads

ålder eller civilstånd eller

som en följd av att hustrutillägg beviljas

folkpension beräknas på annat

sätt än före förändringen eller skall

på grund av pensionsberättigads

mantalsskrivning i annan kommun

kommunalt bostadstillägg bortfalla,

må pensionsstyrelsen utan ansökning

eller föregående prövning av

pensionsnämnd verkställa erforderlig

jämkning av pensionen. Pensionsstyrelsen

må ock, där med avseende

å pensionsberättigad eller hans make

fall föreligger som i 17 § eller 18 § 2

mom. sägs, utan föregående prövning

av pensionsnämnd förordna om

tillämpning av 12 § samt verkställa

därav föranledd jämkning av pensionen.

--— — styrelsen bestämmer.

— meddelat beslut.

38 §.

1 mom. Folkpension utgår, i

den mån ej beträffande särskilt bostadstillägg

annat följer av beslut

som meddelats jåmligt 34 § tredje

stgcket, från och med den månad,

varunder rätt till pension inträtt,

vilket, där ej rätten visas hava tidigare

varit för handen, anses hava

skett vid den tid, då pensionen sök
-

38 §.

1 mom. Folkpension utgår från

och med den månad, varunder rätt

till pension inträtt, vilket, där ej

rätten visas hava tidigare varit för

handen, anses hava skett vid den

tid, då pensionen söktes, till och

med den månad, varunder pensionstagaren

avlidit eller pensionen eljest

skall upphöra att utgå. Pension ut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 15

(Gällande lydelse:)

tes, till och med den månad, varunder

pensionstagaren avlidit eller pensionen

eljest skall upphöra att utgå.

Pension utgår dock ej för längre tid

tillbaka än tre månader före den

månad, under vilken pensionen söktes,

ändå att rätten visas hava tidigare

förvärvats.

Lag samma--------

Folkpension utbetalas----—

39 §.

Har någon genom oriktiga uppgifter

eller genom underlåtenhet att

fullgöra honom jämlikt 15 § 3 mom.

åvilande anmälningsskyldighet eller

annorledes förorsakat att folkpension

till honom eller hans make

obehörigen utgått eller utgått med

för högt belopp, eller har någon eljest

obehörigen eller med för högt

belopp uppburit folkpension och har

han skäligen bort inse detta, skall

återbetalning ske av vad för mycket

utbetalats, där ej pensionsstyrelsen

i särskilt fall finner anledning att

helt eller delvis eftergiva sådan

återbetalningsskyldighet.

(Föreslagen lydelse:)

går dock ej för längre tid tillbaka

än tre månader före den månad, under

vilken pensionen söktes, ändå

att rätten visas hava tidigare förvärvats.

av pension.

----utbetalas kvartalsvis.

39 §.

Har någon genom oriktiga uppgifter

eller genom underlåtenhet att

fullgöra honom jämlikt 15 § åvilande

anmälningsskyldighet eller annorledes

förorsakat att folkpension

till honom eller hans make obehörigen

utgått eller utgått med för högt

belopp, eller har någon eljest obehörigen

eller med för högt belopp uppburit

folkpension och har han skäligen

bort inse detta, skall återbetalning

ske av vad för mycket utbetalats,

där ej pensionsstyrelsen i särskilt

fall finner anledning att helt

eller delvis eftergiva sådan återbetalningsskyldighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1954; dock skall 33 § andra

stycket i dess nya lydelse lända till

efterrättelse från och med den 1 juli

1952.

Under tiden den 1 juli 1952—den

31 december 1953 skall pension, som

utgår på grund av egen eller anhörigs

arbetsanställning och som ej

utgives i anledning av olycksfall i

arbete eller däri ådragen yrkessjukdom,

vid tillämpningen av 7 och

14 §§ i dessa lagrums äldre lydelse

icke räknas som inkomst till den del

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

(Gällande lydelse:! (Föreslagen lydelse:)

den understiger 450 kronor om året

för gift pensionsberättigad och 600

kronor om året för annan pensionsberättigad.

I fråga om äkta makar

skall pensionen för envar av dem beräknas

till hälften av deras sammanlagda

pension.

Den som vid utgången av år 1953

åtnjuter bostadstillägg enligt 5 § i

dess nuvarande lydelse äger för tiden

därefter erhålla folkpension med

minst det belopp, varmed pensionen

skulle hava utgått, därest hittillsvarande

bestämmelser rörande dylikt

tillägg alltjämt varit gällande. Det

belopp, varmed folkpensionen i sådant

fall överstiger vad eljest skulle

hava utgått, skall anses såsom kommunalt

bostadstillägg.

Det åligger pensionstagare att i

den ordning pensionsstyrelsen bestämmer

lämna erforderliga uppgifter

för omräkning av folkpension

enligt bestämmelserna i denna lag.

Angående sådana uppgifter samt påföljd

av oriktiga upplysningar däri

skall i tillämpliga delar gälla vad om

ansökning om folkpension stadgas.

Underlåter pensionsberättigad att

lämna uppgifter som nu sagts, må

tilläggspension, änkepension, hustrutillägg

och kommunalt bostadstilllägg

tills vidare innehållas.

De ytterligare föreskrifter, som

må vara erforderliga i samband med

införandet av denna lag, meddelas

av Konungen eller efter Konungens

bemyndigande av pensionsstyrelsen;

och må i dessa föreskrifter förordnas

att ökning av pension med anledning

av bestämmelserna i denna

lag må kunna ske utan ansökning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

17

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas bidrag

till kostnaderna för folkpensioneringen.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

1 §•

Kommun skall för varje kalenderår

bidraga till kostnaderna för pensioner

enligt lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering med

dels viss andel, motsvarande tre

tjugondeis procent för varje fullt

tiotal skatteören per invånare i

kommunen, av kostnaden för tillläggspensioner,

änkepensioner och

bostadstillägg, som under året utbetalats

till inom kommunen mantalsskrivna

pensionsberättigade, dock

högst hälften av nämnda kostnad,

dels ock hela kostnaden för

särskilda bostadstillägg, som under

året utgått i enlighet med av kommunen

fastställda grunder.

Därest tilläggspensioner och änkepensioner

förhöjts genom indextilllägg,

skall vad i första stycket stad- 1 2

(Föreslagen lydelse:)

1 §•

Kommun skall för varje kalenderår

bidraga till kostnaderna för pensioner

enligt lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering med

dels viss andel, motsvarande tre

tjugondeis procent för varje fullt

tiotal skatteören per invånare i kommunen,

av kostnaden för tilläggspensioner,

änkepensioner och hustrutillägg,

som under året utbetalats

för inom kommunen mantalsskrivna

pensionsberättigade, dock högst tre

femtedelar av nämnda kostnad,

dels ock viss andel, motsvarande

en femtedels procent för varje

fullt tiotal skatteören per invånare

i kommunen, av kostnaden för kommunala

bostadstillägg, som under

året utbetalats för pensionsberättigade,

mantalsskrivna inom kommunen,

dock högst tre femtedelar och

lägst eu fjärdedel av sagda kostnad.

Därest tilläggspensioner, änkepensioner

och hustrutillägg förhöjts genom

indextillägg, skall vad i första

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1951: 159.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. ti samt. 2 avd. Nr 5.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

18

(Gällande lydelse:)

gats om kommuns skyldighet att bidraga

till kostnaderna för dylika

pensioner avse även indextillägg

därå.

3 §.

Varje kommuns bidrag uträknas

av pensionsstyrelsen. Därvid skall

en tolftedel av pensionsberättigad

årligen tillkommande tilläggspension,

änkepension, bostadstillägg och

särskilt bostadstillägg anses belöpa

på varje månad. Angående tid och

sätt för gäldande av kommunbidrag

förordnar Konungen.

(Föreslagen lydelse:)

stycket stadgats om kommuns skyldighet

att bidraga till kostnaderna

för dylika pensioner avse även indextillägg

därå.

3 §.

Varje kommuns bidrag uträknas

av pensionsstyrelsen. Därvid skall

en tolftedel av pensionsberättigad

årligen tillkommande tilläggspension,

änkepension och hustrutillågg,

i förekommande fall jämte indextilllägg,

ävensom kommunalt bostadstillägg

anses belöpa på varje månad.

Angående tid och sätt för gäldande

av kommunbidrag förordnar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1954. I fråga om kostnader,

som avse förmåner för tid före

nämnda dag, skola äldre bestämmelser

gälla.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

19

F örslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och

änklingar med barn.

Härigenom förordnas, att lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och

änklingar med barn1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Har änka---— —-----nedan stadgas.

Rätt till —- — —-----till bidrag.

Bidraget utgår med belopp motsvarande

änkepension och bostadstillägg

enligt lagen om folkpensionering.

Har änkepension förhöjts genom

indextillägg, skall motsvarande

ökning ske av bidrag enligt denna

lag. Kommun äger besluta att till

bidragsberättigad som är mantalsskriven

inom kommunen därjämte

skall utgå särskilt bostadstillägg i

enlighet med grunder som kommunen

har att bestämma. Beträffande

bidraget skall i övrigt i tillämpliga

delar gälla vad i lagen om folkpensionering

stadgas om änkepension,

bostadstillägg och särskilt bostadstillägg.

Vid tillämpning av 74 §

1 mom. skall såsom inkomst ej räknas

bidrag enligt denna lag.

Vårdnadshavare, som —---- — ■

Vid tillämpningen-------

Bidraget utgår med belopp motsvarande

änkepension enligt lagen

om folkpensionering. Har änkepension

förhöjts genom indextillägg,

skall motsvarande ökning ske av bidrag

enligt denna lag. Kommun äger

besluta att till bidragsberättigad

som är mantalsskriven inom kommunen

därjämte skall utgå kommunalt

bostadstillägg. Beträffande bidrag

och bostadstillägg som avses i

denna lag skall i övrigt i tillämpliga

delar gälla vad i lagen om folkpensionering

och lagen om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

stadgas om änkepension

jämte indextillägg samt kommunalt

bostadstillägg. Vid tillämpning

av 13 § 1 mom. lagen om folkpensionering

skall såsom inkomst ej

räknas bidrag enligt denna lag.

----med vårdnadshavaren.

--mellan makarna.

1 Senaste lydelse se SFS 1951: 158.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

Denna lag träder i kraft den 1 ja<

nuari 1954; och skall härvid vad

som är stadgat i andra och tredje

styckena i övergångsbestämmelserna

till lagen denna dag (nr ) angående

ändring i lagen om folkpensionering

äga motsvarande tillämpning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

21

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders m. fl. barn.

Härigenom förordnas, att 6 § 3 och 4 mom., 8 och 10 §§ samt 16 § 1 mom.

lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

in. fl. barn skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

6 §• 6 §.

3 mom. I fall som avses i 1 mom. 3 mom. I fall som avses i 1 mom.

första stycket 1 samt 3—5 minskas första stycket 1 samt 3—5 minskas

barnbidraget med 25 procent av mo- barnbidraget med 25 procent av moderns

årsinkomst i vad den översti- derns årsinkomst i vad den överstiger

1 800 kronor och med ytterligare ger 2 400 kronor. Är modern gift

50 procent av inkomsten i vad den och sammanlever hon med sin man,

överstiger 3 200 kronor. Är modern minskas barnbidraget med 25 progift

och sammanlever hon med sin cent av makarnas sammanlagda årsman,

minskas barnbidraget med 25 inkomst i vad den överstiger 3 000

procent av makarnas sammanlagda kronor. Åtnjuter modern änkepenårsinkomst

i vad den överstiger sion eller hustrutillägg enligt lagen

2 200 kronor och med ytterligare 50 om folkpensionering eller uppbär

procent av inkomsten i vad den över- någon av makarna tilläggspension

stiger 4 600 kronor. enligt samma lag, skall dock minsk
ning

som förut sagts ske med blott

10 procent av årsinkomsten.

Motsvarande minskning ---------sammanlagda inkomst.

Finnas, då--------varje barn.

Är den--------sådant bidrag.

4 mom. Har barn inkomst, som 4 mom. Har barn inkomst, som

ej härrör från dess eget arbete, skall ej härrör från dess eget arbete, skall

barnbidraget minskas med nämnda barnbidraget minskas med nämnda

inkomst, i vad den överstiger 100 inkomst, i vad den överstiger 200

kronor för år. Kan barnet antagas kronor för år. Kan barnet antagas

komma att uppbära underhållsbi- komma att uppbära underhållsbidrag

från någon som enligt lag är drag från någon som enligt lag är

s. 22 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

22

(Gällande lydelse:)

skyldig utgiva sådant bidrag eller är

barnet berättigat till bidragsförskott

enligt bidragsförskottslagen, skall

dock underhållsbidraget eller bidragsförskottet

i sin helhet avdragas

å barnbidraget.

8 §•

Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom.

eller 7 § fjärde stycket skall läggas

till grund för beräknandet av barnbidrag

uppskattas i enlighet med de

grunder som angivas i 74 § 1 och 2

mom. lagen om folkpensionering.

Såsom inkomst skall icke räknas bidrag,

vartill änka må vara berättigad

enligt lagen om bidrag till änkor

och änklingar med barn.

Årsinkomst avrundas----

10 §.

Har i fall då särskilt barnbidrag

utgått för barn, adoptivbarn eller

styvbarn till någon, som uppburit

invalidpension eller sjukbidrag enligt

lagen om folkpensionering, folkpensionen

indragits enligt 75 § 1

mom. första stycket nämnda lag eller

den för sjukbidrags åtnjutande

bestämda tiden gått till ända, må,

där särskilda skäl föreligga, barnbidrag

med efter hand nedsatt belopp

utgå under ytterligare högst ett år.

Ej må dock på grund av vad sålunda

stadgats barnbidrag utgå för längre

tid än till och med den månad varunder

barnet fyller sexton år.

16 §.

1 mom. Angående handläggning —

Bestämmelserna i 38 § första—

fjärde, sjunde och åttonde styckena

(Föreslagen lydelse:)

skyldig utgiva sådant bidrag eller är

barnet berättigat till bidragsförskott

enligt bidragsförskottslagen, skall

dock underhållsbidraget eller bidragsförskottet

i sin helhet avdragas

å barnbidraget.

8 §•

Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom.

eller 7 § fjärde stycket skall läggas

till grund för beräknandet av barnbidrag

uppskattas i enlighet med de

grunder som angivas i 13 § 1 och 2

mom. lagen om folkpensionering.

Såsom inkomst skall icke räknas

bidrag, vartill änka må vara berättigad

enligt lagen om bidrag till änkor

och änklingar med barn.

- —--tiotal kronor.

10 §.

Har i fall då särskilt barnbidrag

utgått för barn, adoptivbarn eller

styvbarn till någon, som uppburit

invalidpension eller sjukbidrag enligt

lagen om folkpensionering, folkpensionen

indragits enligt 74 § 1

mom. första stycket nämnda lag eller

den för sjukbidrags åtnjutande

bestämda tiden gått till ända, må,

där särskilda skäl föreligga, barnbidrag

med efter hand nedsatt belopp

utgå under ytterligare högst ett år.

Ej må dock på grund av vad sålunda

stadgats barnbidrag utgå för

längre tid än till och med den månad

varunder barnet fyller sexton år.

16 §.

■------- -— för barnet.

Bestämmelserna i 38 § 7 mom.

första och andra styckena, 2 mom.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

(Gällande lydelse:)

samt 39 och 41 §§ lagen om folkpensionering

skola äga motsvarande tilllämpning

beträffande barnbidrag.

23

(Föreslagen lydelse:)

första, andra och fjärde styckena

samt 3 mom. ävensom 39 och 41 §§

lagen om folkpensionering skola äga

motsvarande tillämpning beträffande

barnbidrag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1954.

Pensionsstyrelsen har att, utan

särskild ansökan därom, omräkna

vid lagens ikraftträdande utgående

barnbidrag i enlighet med bestämmelserna

i denna lag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

I anledning av propositionen nr 215 ha inom riksdagen väckts elva

motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 489 av herr Pdlsson och Werner,

nr 490 av herr Öhman och herr Persson, Ola, och

nr 491 av herr Ahlberg samt

inom andra kammaren

nr 617 av herr Larsson i Julita,

nr 618 av fru Torbrink m. fl.,

nr 619 av herr Bengtsson i Varberg in. fl.,

nr 651 av herr Anderson i Sundsvall,

nr 652 av herr Netzén m. fl.,

nr 653 av herr Hagård,

nr 654 av herr Larsson i Luttra m. fl. och

nr 655 av herr Holmberg m. fl.

Före propositionens avlämnande ha vid innevarande års riksdag väckts

följande motioner angående folkpensioneringen, nämligen

inom första kammaren

nr 2 av herr Bengtson och

nr 111 av herr Norling och herr Persson, Ola, samt

inom andra kammaren

nr 3 av herr Pettersson i Norregård m. fl.,

nr 142 av herrar Jonsson i Järvsand och Andersson i Alfredshem och

nr 430 av herr Ekdahl.

Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med redogörelsen

för de delar av Kungl. Maj:ts förslag, som motionärernas yrkanden

i varje särskilt fall avse, eller eljest under särskilda rubriker.

Här må dock intagas det lagförslag avseende ett flertal olika frågor, som

framlagts i likalydande motionerna I: 490 och II: 655. I sistnämnda motioner

har under a) hemställts, »att riksdagen för sin del måtte antaga i proposition

nr 215 framlagda förslag om ändringar i lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering, med följande ändringar av den i propositionen

föreslagna lydelsen av 4 § mom. 1 och 2, 6 § mom. 1 och 3, 7 §,

8 §, 14 § mom. 2, 15 §, 16 §, 33 § och i övergångsbestämmelserna samt

därutöver i nu gällande lydelse av § 4 i samma lag och att §§ 19—22 i nu

gällande lydelse upphäves.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 25

4 §.

1 mom. Till envar som är berättigad till ålderspension, invalidpension

eller sjukbidrag utgår pension, vilken, där ej annat följer av vad nedan sägs,

utgör för år räknat för gift pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjuter

folkpension eller till vars hustru i 5 § omförmält hustrutillägg utgår, 1 040

kronor samt för annan pensionsberättigad 1 300 kronor.

2 mom. Änkepension utgör, där ej annat följer av vad nedan sägs, 780

kronor om året.

6 §•

1 inom. Allmän ålderspension, invalidpension, sjukbidrag, änkepension

och hustrutillägg förhöjas genom indextillägg under de förutsättningar och

enligt de grunder, som angivas i denna paragraf.

3 mom. För varje---år räknat.

30 kronor---uppbär hustrutillägg.

40 kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension

eller invalidpension eller sjukbidrag eller vars hustru uppbär hustrutillägg,

samt

50 kronor ---- — annan pensionsberättigad.

Där pensionspristalet---av fem.

7 §•

Kommunalt bostadstillägg skall utgå till pensionsberättigad som är mantalsskriven

inom kommunen eller till där mantalsskriven hustru som uppbär

hustrutillägg. Sådant tillägg skall anses såsom folkpension.

Kommunalt bostadstillägg utgår enligt de grunder kommunen beslutar.

Dock skall bostadstilläggen utgå med grundbelopp, som icke må understiga

a) till gift pensionsberättigad och till änkepensionsberättigad 100 kronor

i bostadskostnadsgrupperna I och II, 200 kronor i grupp III, 300 kronor i

grupp IV och 400 kronor i grupp V, samt

b) till annan pensionsberättigad 150 kronor i bostadskostnadsgrupperna

I och II, 300 kronor i grupp III, 450 kronor i grupp IV och 600 kronor i

grupp V.

Avvikelse från vad nedan i 8 och 13 §§ stadgas må icke heller äga rum,

och ej heller må för rätt till kommunalt bostadstillägg fordras viss tids bosättning

inom kommunen eller uppställas annat därmed jämförligt villkor.

Om kommuns —• ■——- ofördröjligen underrättas.

Mom. 2. Indextillägg utgår på bostadstilläggen med procenttal som motsvarar

det tal, med vilket i § 6 mom. 2 omnämnda pensionspristal överstiger

siffran 100.

8 §•

Änkepension, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg minskas med

en tredjedel av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga

för gift pensionsberättigad 750 kronor och för annan pensionsberättigad

1 00Ö kronor.

Minskningen skall, där rätt till såväl änkepension eller hustrutillägg som

kommunalt bostadstillägg föreligger, med bortseende från indextillägg ske

proportionellt å änkepensionen eller hustrutillägget och bostadstillägget. Indextillägg

minskas först sedan änkepensionen eller hustrutillägget eller det

kommunala bostadstillägget bortfallit.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

14 §.

Mom. 2. Har för någon som åtnjuter änkepension eller hustrutillägg årsinkomsten

ökats till sådant belopp att rätt till sådan förmån ej längre tillkommer

honom, indrages förmånen. Sker eljest mera avsevärd ändring i den

inkomst, efter vilken förmånen blivit bestämd, må pensionen i enlighet därmed

ökas eller minskas.

Vad sålunda---därav påverkas.

Befinnes någon---alltid indragas.

15 §.

Den som åtnjuter änkepension, hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg

är pliktig att, om hans eller hans makes ekonomiska förhållanden

väsentligt förbättrats, utan oskäligt dröjsmål meddela detta till pensionsstyrelsen

eller pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där han

senast blivit mantalsskriven. Enahanda skyldighet åligger honom, om han

åtnjuter kommunalt bostadstillägg och mantalsskrives å annan ort än tillförne,

så ock om hans äktenskap upplöses genom makens död eller annorledes.

Åtnjuter någon invalidpension eller sjukbidrag, vare han pliktig att,

om hans arbetsförmåga väsentligt förbättrats, göra anmälan som nu sagts.

I detta---person anmälningsskyldig.

16 §.

För pensionsberättigad, som beträffande sin eller sin makes inkomst eller

egendom eller ekonomiska förhållanden i övrigt åberopat oriktig uppgift av

beskaffenhet att kunna påverka rätten till pension, ehuru skäligen skulle

kunnat fordras av honom, att uppgiften varit riktig, skall ansökning om

änkepension, hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg avslås och redan

beviljad sådan förmån indragas; dock att, där ej annat finnes påkallat, viss

tid skall bestämmas, under vilken rätten därtill skall vara förverkad. I samband

med sådant beslut skall ock bestämmas, huruvida rätten att erhålla

förmånen efter den angivna tidens utgång skall vara beroende av ny ansökning.

Vad nu är sagt, skall, där skäl därtill prövas föreligga, gälla jämväl pensionsberättigad,

som utan vederlag eller mot uppenbarligen otillräckligt vederlag

avhänt sig inkomst eller egendom i sådan myckenhet att avhändelsen

avsevärt inverkar vid beräkning av änkepension, hustrutillägg eller kommunalt

bostadstillägg, ehuru han bort förutse, att avhändelsen skulle föranleda

behov av sådan pensionsförmån eller av högre sådan. I fall som nu sagts

må ock, i stället för eller jämte påföljd, som i första stycket sägs, vid fastställandet

av den pensionsberättigades årsinkomst så anses som om han

fortfarande, helt eller delvis, vore i besittning av inkomst eller egendom,

som han avhänt sig.

Har någon försummat den honom enligt 15 § åvilande skyldigheten att

meddela upplysning om förändrade förhållanden, må, där försummelsen inverkat

på rätten till eller beloppet av folkpensionen och icke kan anses ursäktlig,

ansökning om änkepension, hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg

avslås och redan beviljad sådan förmån indragas så som i första stycket

stadgas.

Vägrar någon---denna påföljd.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

19—22 §§.

27

Utgår.

33 §.

Ansökning om---blivit mantalsskriven.

Ansökningen, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla nödiga

upplysningar för utredande av sökandens pensionsrätt ävensom en av

sökanden och, om han är gift samt ansökningen ej avser enbart allmän ålderspension,

jämväl hans make på heder och samvete avgiven förklaring, att

de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstämmande. För

omyndig sökande skall förklaringen avgivas av förmyndaren. År sökande,

som är myndig, ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten

av upplysningarna intygas av två trovärdiga, med sökandens förhållanden

förtrogna personer. Vad sist sagts skall äga motsvarande tillämpning å make

till sökanden.

Vid ansökningens---pensionsstyrelsen meddelar.

Vad angående —--pensionsnämnden påfordras.

Övergångsbestämmelserna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1953, dock skola 3 § 3 inom., 5 §

och 33 § andra stycket i dess nya lydelse lända till efterrättelse fr. o. m. den

1 juli 1952.

Under tiden---sammanlagda pensionen.

Den som — — — kommunalt bostadstillägg.

Det åligger---vidare innehållas.

De ytterligare--— ■— utan ansökning.»

Propositionen nr 215 och de i anledning av densamma väckta motionerna

ävensom motionerna 1: 111 och II: 142 ha hänvisats till lagutskott och

tilldelats andra lagutskottet. Ovannämnda punkter i statsverkspropositionen

samt motionerna 1:2, II: 3 och II: 430 ha hänvisats till behandling av

statsutskottet. Efter överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet

ha propositionen nr 215, nämnda punkter i statsverkspropositionen

ävensom samtliga motioner hänskjutits till behandling av sammansatt

stats- och andra lagutskott.

Till utskottet ha vidare överlämnats ett flertal till riksdagen inkomna

framställningar från föreningar och enskilda personer angående höjning av

folkpensionerna.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionerna

framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej

lämnas här nedan, hänvisa till propositionerna och motionerna.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

A. Huvudsakliga innehållet i proposition nr 215.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 juni 1950 tillkallades

åtta sakkunniga med uppdrag att verkställa en översyn av folkpensioneringslagens

regler om inkomstprövning in. in. De sakkunniga, vilka antagit

benämningen 1950 års folkpensionsrevision, ha den 15 november 1951 slutfört

sitt uppdrag genom att avlämna ett betänkande (SOU 1951:45) om

avdragsregler och bostadstillägg in. in. Folkpensionsrevisionens betänkande,

som varit föremål för sedvanlig remissbehandling, ligger till grund för förevarande

proposition. Däri behandlas även de spörsmål avseende folkpensioneringen,

vilka aktualiserats dels genom 1950 års besparingsutredning,

som den 13 november 1950 avlämnat en promemoria med förslag till ändrade

grunder för kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen,

dels ock genom ett av pensionsstyrelsen den 24 augusti 1951 avgivet

förslag rörande minskning av den enligt folkpensioneringslagen gällande

karenstiden för rätt till sjukbidrag.

I propositionen föreslås främst vissa ändringar i 1946 års lag om folkpensionering

i syfte att bättre än f. n. bereda möjlighet för folkpensionärerna

att utnyttja sin arbetskraft och att inneha sparkapital eller annan motsvarande

tillgång samt för arbetsgivare att ordna pensioneringsfrågan för anställda

utan att därigenom folkpensioneringens inkomstprövade förmåner

beskäras alltför starkt. Sålunda förordas att lagens avdragsregler mildras

så, att den avdragsfria inkomsten, som nu är 400 kronor för ogift och 600

kronor för äkta makar, höjes till 1 000 resp. 1 500 kronor per år. Avdragsfaktorn,

d. v. s. den del av det överskjutande årsinkomstbeloppet varmed de

inkomstprövade pensionsförmånerna skola minskas, föreslås bli 3373 procent

för inkomst mellan 1 000 och 1 400 kronor för ogift och inkomst mellan

1 500 och 2 100 kronor för äkta makar samt 66a/3 procent för inkomst

därutöver.

Nämnda regler föreslås bli gemensamma för alla inkomstprövade förmåner

och således avse även de kommunala bostadstillägg, som enligt förslaget

skola ersätta de nuvarande statliga och särskilda bostadstilläggen.

Bestämmanderätten angående införandet av kommunala bostadstillägg och,

med visst undantag, angående grunderna i övrigt för beräkningen av sådana

tillägg föreslås tillkomma vederbörande kommun. En följd av förslaget i

denna del är att folkpensioneringslagens bostadskostnadsgruppering försvinner.

Förslaget innebär vidare en del andra jämkningar i folkpensioneringslagen.

Bl. a. föreslås att karenstiden för rätt till sjukbidrag nedsättes från

ett år till sex månader.

Maximigränsen för kommunernas skyldighet att bidraga till kostnaderna

för tilläggspensioner, änkepensioner och hustrutillägg föreslås höjd från 50

till 60 procent. Till kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen före
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 29

slås kommunerna skola bidraga med 4/ao procent för varje fullt tiotal skatteören

per invånare i kommunen, dock med högst 60 och lägst 25 procent av

totalkostnaden för bostadstilläggen inom kommunen.

Även avdragsreglerna i 1947 års lag om särskilda barnbidrag föreslås

mildrade.

Kostnaderna för reformens genomförande uppskattas, såvitt angår ändrade

regler för inkomstprövning och bostadstillägg inom folkpensioneringen,

till ett årligt belopp av omkring 25 milj. kronor, varav ungefär

15 milj. kronor skulle falla på staten och 10 milj. kronor på kommunerna.

De nya reglerna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1954. För

övergångstiden den 1 juli 1952—den 31 december 1953 föreslås viss privilegiering

i inkomstprövningshänseende av pension på grund av arbetsanställning.

B. Reglerna om inkomstprövning och bostadstillägg.

1. Allmänna synpunkter.

Folkpensionsrevisionen.

Folkpensionsrevisionen erinrar i sitt betänkande om att i olika sammanhang

åtskillig kritik riktats mot de nuvarande avdragsreglerna inom

folkpensioneringen, vilka i många fall leda till en stark reduktion av inkomstprövade

pensionsförmåner, då pensionstagaren ökar sin egeninkomst.

Enligt kritiken skulle avdragsreglerna ha en hämmande effekt på arbetarpensioneringen

samt en oförmånlig inverkan på arbetsvilligheten hos folkpensionärerna.

Därjämte skulle reglerna motverka viljan till sparsamhet

för ålderdomen.

I fråga om behovet av en reform på detta område framhåller folkpensionsrevisionen,

som anser den framkomna kritiken ha fog för sig, att det

förefölle revisionen som om frågan rörande möjligheten för arbetsgivarna

att pensionera sina anställda, utan att folkpensioneringens bestämmelser

verkade hämmande, skulle äga störst aktualitet i nuvarande läge.

Beträffande avdragsreglernas inverkan på arbetsviljan framhåller revisionen

bl. a., att detta vore en synpunkt, som hade särskild aktualitet i ett

arbetsmarknadsläge, som präglades av stor brist på arbetskraft. För invalidernas

del förelåge speciella problem, då arbetsförmågan började återkomma,

såsom rädslan att, innan arbetsförmågan beslående återvunnits,

söka sig ut i arbete med risk för betydande sänkning eller förlust av

pensionen.

Möjligheten att spara för ålderdomsför sörj ningen utan hinder av avdragsreglerna

anser revisionen framför allt vara betydelsefull för sådana

befolkningsgrupper som icke kunde räkna på pension från arbetsgivare.

Detta sparande bedrevs ofta så att sparmedlen ej kunde omvandlas i en

opaginerad Kontrollera mot PDF

SO Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

livränta eller pension. Sålunda investerades sparmedlen ofta i ett eget hem

eller i en annan mindre fastighet eller i en rörelse. Ur samhällsekonomisk

synpunkt vore det enligt revisionens mening givetvis av stor betydelse, att

sparandet icke hämmades genom de sociala välfärdsåtgärderna.

Remissyttranden.

Behovet av mildare avdragsregler vitsordas i yttrandena undantagslöst.

Genomgående understrykes, att de nuvarande reglerna utgöra ett hinder

för arbetarpensioneringens utveckling. I många yttranden betonas vikten

av att avdragsreglerna utformas så att folkpensionärerna ej avhållas från

arbete, framför allt icke i tider av arbetskraftsbrist och en snabb förskjutning

inom befolkningen mot högre åldrar. Den nuvarande inkomstprövningens

hämmande effekt på det enskilda sparandet samt på smärre inkomsttagares

lust att försäkringsvägen komplettera sina folkpensioner påpekas

även.

Departementschefen.

»Jag biträder den uppfattningen att en reform på detta område är av

behovet påkallad. F. n. förhåller det sig otvivelaktigt så, att en pensionstagare,

som skaffar sig ökade inkomster vid sidan av pensionen, kan få

sina sammanlagda pensionsförmåner minskade i så hög grad, att hela eller

större delen av inkomstökningen bortfaller. För att taga endast ett exempel

så framgår av folkpensionsrevisionens betänkande, att en ogift invalidpensionär

i Stockholm, vars bostads- och bränslekostnader fastställts till 800

kronor om året, får behålla endast en fjärdedel av merinkomst mellan 600

och 800 kronor, ej något av inkomst mellan 800 och 1 600 kronor och blott

en tiondel av inkomst mellan 1 600 och 1 800 kronor. Den främsta orsaken

till dylika och liknande resultat är, såsom revisionen även framhåller, att

verkningarna av den i lagen föreskrivna inkomstprövningen avsevärt

skärpts genom de avdragsregler som kommunerna ansett sig böra föreskriva

i fråga om rätt till de särskilda bostadstilläggen.

Innan jag går vidare in på revisionens förslag, vill jag erinra om att revisionens

uppdrag varit begränsat till frågan om folkpensioneringens avdragsregler

och vissa angivna detalj spörsmål rörande folkpensioneringen, till

vilka jag återkommer i ett senare avsnitt. I en del remissyttranden ha

emellertid yrkats höjningar av de olika pensionsförmånernas grundbelopp,

och särskilda yrkanden ha framkommit bl. a. rörande förmånerna till

blinda och andra svårt invalidiserade. Till sistnämnda yrkanden är jag icke

beredd att taga ställning i detta ärende. Ifrågavarande spörsmål torde få

ytterligare övervägas, och det är min avsikt att låta föranstalta om en särskild

utredning i detta hänseende. Sedan automatisk kompensation för

höjda levnadskostnader kommit till stånd genom de år 1951 beslutade in
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 31

dextilläggen å folkpensionerna, anser jag mig vidare ej i detta sammanhang

böra ingå på frågan om en förhöjning av själva grundbeloppen av de

indexreglerade folkpensionsförmånerna.»

Utskottet.

Redan vid tillkomsten av 1946 års lag om folkpensionering hävdades, att

det vore ett synnerligen viktigt samhällsintresse att ålderspensioneringen

utformades så, att åldringarnas villighet att i görlig mån utnyttja sin kvarstående

arbetsförmåga icke motverkades. En kraftig reduktion av pensionsförmånerna

med hänsyn till egna inkomster medförde vidare, att det

för den enskilde tedde sig mindre angeläget att genom eget sparande själv

bidraga till sin åldersförsörjning. Vidare underströks, att villigheten hos

arbetsgivare att ordna enskild pensionering av anställda måste i väsentlig

grad påverkas av regler, som medförde att den anställde därigenom ginge

miste om en betydande del av den folkpension, vartill han eljest skulle

vara berättigad.

De nuvarande avdragsreglernas verkningar ha närmare belysts i olika

sammanhang, och förhållandena ha befunnits otillfredsställande. Utskottet

vill här endast erinra om andra lagutskottets utlåtande nr 40 vid 1950 års

riksdag. Däri uttalas bl. a., att avdragsreglerna fått sådana ofördelaktiga

verkningar, som man knappast kunnat förutse vid lagens antagande. En

starkt bidragande orsak därtill syntes utskottet vara, att särskilda bostadstillägg

införts i betydligt större utsträckning än vad man från början räknat

med. Särskilda bostadstillägg hade sålunda införts i kommuner med

sammanlagt inemot 4 miljoner invånare. Dessa tillägg utgå enligt grunder,

som beslutas av vederbörande kommuner, och äro oftast förenade med

avdragsregler, som väsentligt skärpa verkningarna av de i lagen stadgade

reglerna om avdrag. Andra lagutskottet fann i sitt nämnda utlåtande, att

avdragsreglerna borde göras till föremål för översyn. Utskottet ifrågasatte

jämväl om icke — med hänsyn till sambandet mellan inkomstprövningen

och bostadstilläggen — vid en översyn av avdragsreglerna jämväl frågan om

bostadstilläggen och bostadskostnadsgrupperingen borde upptagas till omprövning.

Den nu verkställda utredningen har ytterligare bekräftat, att en uppmjukning

av ifrågavarande regler i folkpensioneringslagen är påkallad. De

tyngst vägande skälen för denna reform äro, såsom ovan framhållits,

önskemålen att främja arbetarpensioneringen, att öka arbetsvilligheten hos

folkpensionärerna samt att mildra reglernas hämmande inverkan på viljan

att spara för ålderdomen.

Enligt utskottets uppfattning föreligga mycket starka skäl för den föreslagna

uppmjukningen av avdragsreglerna, och utskottet tillstyrker därför,

att en reform i detta hänseende genomföres snarast möjligt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

2. Avskaffande av inkomstprövningen.

Folkpensionsrevisionen.

Då revisionen diskuterar olika metoder för att tillgodose det föreliggande

reformbehovet, överväger revisionen först möjligheten att helt slopa inkomstprövningen.

För ålderspensioneringens del skulle en dylik reform,

som här bleve av övervägande betydelse i fråga om de statliga bostadstillläggen,

medföra att pensionens storlek bleve oberoende av den egna inkomsten

men däremot beroende av den bostadskostnadsgrupp, i vilken den

pensionsberättigade bodde. Åtgärden skulle bli betydelselös i bostadskostnadsgrupp

I och av störst betydelse i bostadskostnadsgrupp V. Detta skulle

enligt revisionens mening skärpa de olägenheter, som vore förenade med

bostadskostnadsgrupperingen. Kostnaderna för åtgärden skulle vidare i

det stora hela icke komma de mest behövande befolkningslagren till del

utan snarare tvärtom. Merkostnaden skulle enbart för ålderspensionärernas

del uppgå till 60 milj. kronor om året.

En invalidpensionering, som vore oberoende av inkomstprövning, skulle

enligt revisionens mening vara synnerligen svårhanterlig, då det gällde att

pröva rätten till invalidpension (sjukbidrag), såvida man ej kunde finna

någon annan metod än inkomstprövningen för att anpassa pensionens storlek

efter försörjningsförmågans nedsättning.

Kostnaderna för en slopad inkomstprövning i fråga om invalidpensioner

och sjukbidrag beräknar revisionen, under förutsättning att antalet pensionstagare

icke ökade, till 28 milj. kronor per år vid nuvarande indexläge.

Merkostnaden med hänsyn till en väntad ökning av pensionstagarnas antal

uppskattar revisionen till 8 å 15 milj. kronor om året. För hustrutilläggens

del skulle enligt revisionens beräkningar merkostnaden bli 20 å 24 milj.

kronor om året. En slopad inkomstprövning för änkepensionerna skulle

belöpa sig på omkring 13 milj. kronor om året.

Den totala årliga merkostnaden vid en slopad inkomstprövning skulle

alltså, konstaterar revisionen, uppgå till omkring 133 milj. kronor.

Även om en icke obetydlig del av dessa merkostnader komme att återbäras

till stat och kommun i form av en ökning av såväl direkta som indirekta

skatter, anser revisionen, att med hänsyn till kostnadernas storlek

och till verkningarna i övrigt av inkomstprövningens slopande en sådan

åtgärd ej nu bör ifrågakomma.

Remissyttranden.

Revisionens förslag att ej avskaffa inkomstprövningen har vunnit anslutning

i det stora flertalet remissyttranden, därvid dock på sina håll

framhålles, att förslaget innebure ett steg mot det slutliga målet, nämligen

inkomstprövningens slopande. Bland dem, som uttala sig i denna riktning,

märkes socialstyrelsen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

I några remissyttranden intager man en än mera positiv inställning till

inkomstprövningens slopande. Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

hemställer sålunda, att möjligheterna av en slopad inkomstprövning ytterligare

övervägas.

Även Svenska personal-pensionskassan, Sveriges kommunalanställdas

pensionskassa, Livförsäkringsanstalten Folket och Kooperationens pensionsanstalter,

vilka avgivit ett gemensamt yttrande, uttala sig för att inkomstprövningen

slopas. Enligt den mening, som framkommer i detta yttrande,

vore revisionens argumentering mot en sådan åtgärd icke övertygande. Det

hemställdes om ytterligare utredning rörande inkomstprövningen för folkpensionerna

med dess fullständiga avskaffande som mål, åtminstone i

fråga om ålderspensionerna, samt om en utredning rörande en avsevärd

höjning av invalidpensionens icke inkomstprövade del och invalidpensionens

gradering efter en i huvudsak medicinsk bedömning av invaliditetsgraden.

Departementschefen.

Departementschefen delar revisionens uppfattning att det, i varje fall i

dagens läge, ej syntes vara en framkomlig väg att helt avskaffa inkomstprövningen.

Departementschefen säger sig därvidlag endast behöva peka

på den avsevärda kostnadsökning för statsverket, som en sådan reform

skulle föra med sig. Spörsmålet vore för övrigt intimt förknippat med frågan

om en allmän pensionsförsäkring, varom i år igångsatts en ny utredning.

Motioner.

I likalydande motionerna I: 490 och II: 655 hemställes, att bestämmelserna

om invalidpension och sjukbidrag skola ändras så att de, som uppbära

dessa pensionsförmåner, befrias från inkomstprövning i samma utsträckning,

som ålderspensionärerna äro befriade från sådan prövning.

I likalydande motionerna 1: 491 och II: 653 uttalas, att inkomstprövningen

för bostadstilläggen principiellt borde slopas, men att de skäl, som

departementschefen anfört ur statsfinansiell synpunkt för dess bibehållande,

i dagens läge finge godtagas.

Utskottet.

• Att helt avskaffa all inkomstprövning inom folkpensioneringen må framstå

som ett slutligt mål men kan i nuvarande statsfinansiella läge icke

komma i fråga med hänsyn till de avsevärda kostnader, som en sådan reform

skulle medföra. Såsom framgår av det ovan anförda skulle årliga

merkostnaderna vid en slopad inkomstprövning uppgå till omkring 133

miljoner kronor. Att slopa inkomstprövningen i fråga om invalidpensioner

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 sand. 2 avd. Nr 5.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

och sjukbidrag skulle enligt revisionens beräkningar medföra en kostnad

av 28 miljoner kronor per år vid dåvarande indexläge. Sedan revisionen

gjorde sina beräkningar har indexläget ytterligare förskjutits uppåt. Utöver

sistnämnda belopp konune ytterligare 8 å 15 miljoner kronor med

hänsyn till väntad ökning av antalet pensionstagare. Redan av kostnadsskäl

kan utskottet därför icke tillstyrka det i motionerna 1: 490 och II: 655

framförda yrkandet om att nu slopa inkomstprövningen såvitt angår invalidpensioner

och sjukbidrag. Enligt utskottets mening bör man nu i stället

för att avskaffa inkomstprövningen beträda vägen med en uppmjukning

av avdragsreglerna.

Mot att slopa inkomstprövningen beträffande invalidpensioner och sjukbidrag

har revisionen åberopat jämväl de svårigheter detta skulle medföra,

då det gällde att anpassa pensionernas storlek efter försörjningsförmågans

nedsättning. I vad mån möjligheter finnas att komma till rätta med dessa

svårigheter kan icke bedömas utan ytterligare utredning.

3. Privilegiering av vissa inkomstslag. Blindtillägget.

Folkpensionsrevisionen.

Vid prövningen av frågan om en privilegiering av vissa inkomster vid

inkomstprövningen erinrar revisionen om att enligt 1935 års folkpensioneringslag

pension och understöd, som utginge på grund av gåva, testamente

eller försäkring, vilken icke vore i lag föreskriven, eller också, utan

samband med olycksfall i arbete, på grund av egen eller anhörigs förutvarande

arbetsanställning, ur inkomstberäkningssynpunkt varit privilegierade

intill vissa belopp, nämligen 300, 350 resp. 400 kronor i de tre då förefintliga

ortsgrupperna.

Revisionen har funnit att de faktiska förhållandena icke motivera att

man nu intager en annan ståndpunkt än vid antagandet av gällande folkpensioneringslag

beträffande frågan om pensions- och arbetsinkomstens inbördes

förhållande i privilegieringshänseende. I vart fall gällde detta så

länge utvägen att generellt mildra avdragsreglerna kunde beträdas.

Revisionen erinrar om att vissa anmärkningar framställts mot att en pensionsinkomst

vid inkomstberäkningen behandlades annorlunda än förmögenhetsinkomst,

i det att en pension — som ju vore att jämställa med ett

hopsparat kapital — medräknades till hela årsbeloppet under det att endast

avkastningen av en förmögenhet (jämte ev. skärpning) upptoges såsom inkomst.

Revisionen har därför undersökt en metod att jämställa dessa inkomstslag,

innebärande att såsom inkomst av pension endast skulle räknas

normal avkastning av ett kapital, som motsvarade nuvärdet av pensionen.

Som en sådan regel emellertid skulle utfalla olika för pensionsinkomst i

olika fall samt leda till den enligt revisionens mening icke rättvisa effekten,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

35

att pensionsinkomst alltid behandlades gynnsammare än arbetsinkomst, har

revisionen ej velat förorda en särskild regel för beräkning av pensionsinkomst.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då en privilegieringsbestämmelse

i större eller mindre mån skulle komplicera lagtillämpningen, anser revisionen

anledning icke föreligga att genom privilegieringsbestännnelser

gynna vissa inkomstslag vid inkomstberäkningen inom folkpensioneringen.

Remissyttranden.

Revisionens ståndpunkt att ej medgiva någon inkomstprivilegiering har

biträtts i remissyttrandena. Kommunalfullmäktige i Sollentuna uttala sig

dock för någon form av privilegiering av fönnögenhetsinkomst i fall, då

kapitalet vore bundet på sådant sätt, att vederbörande icke åtnjöte eller

genom uppsägning inom rimlig tid kunde komma att åtnjuta någon förmån

av detsamma, eller om förmögenheten vore placerad i fastighet, som

beboddes endast av pensionstagaren och hans familj, och drätselkammaren

i Växjö finner önskvärt, att viss privilegiering kunde äga rum av sjukpenning

från erkänd sjukkassa, enär den frivilliga sjukförsäkringen borde erhålla

så stort samhälleligt stöd som möjligt.

Departementschefen.

»Likaså är jag ense med revisionen om att någon bestående inkomstprivilegiering

ej bör införas inom folkpensioneringen. Detta är också den

allmänna uppfattningen i remissyttrandena. I ett par av yttrandena har

dock önskats privilegiering av vissa speciella förmåner, nämligen blindtilllägg

samt sjukpenning från erkänd sjukkassa. Såsom jag redan framhållit

är det min mening att låta utreda olika spörsmål avseende folkpensionsförmånerna

till blinda; i samband med nämnda utredning torde få prövas

huruvida blindtillägget, såsom föreslagits, ej skall räknas såsom inkomst

enligt folkpensioneringslagen. Vad åter angår sjukpenningen torde det nu

förhålla sig så, att vid inkomstprövningen denna i sin helhet vanligen räknas

såsom inkomst och att hänsyn således icke tages till de merutgifter,

som ofta uppkomma med anledning av ett sjukdomsfall. Det synes dock

rimligt att vid inkomstprövningen sådan hänsyn tages. Att därutöver bortse

från sjukpenningen torde ej böra ske.

Det har också föreslagits att någon form av privilegiering borde införas

för inkomst från förmögenhet, som vore placerad i en av endast pensionstagaren

och hans familj behodd fastighet eller som bestode av bundet kapital.

Svårigheterna att finna en väl avvägd avgränsning härvidlag torde

emellertid vara alltför stora för att denna väg skulle kunna beträdas.

Genom de av mig i fortsättningen förordade nya avdragsreglerna minskas

för övrigt i avsevärd mån behovet av särskilda regler i detta hänseende.»

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Motionen II: 652.

I motionen hemställes, »att riksdagen måtte besluta att blindtillägget

höjes från nuvarande 700 kronor till 1 000 kronor och att blindtillägget

icke räknas som inkomst enligt folkpensioneringslagen samt

att ändring i a) 10 § och b) 13 § 1 mom. företages enligt följande

a) erhålla blindtillägg med 1 000 kronor om året.

b) Såsom inkomst räknas icke folkpensionsförmån och ej heller allmänt

barnbidrag eller understöd som någon på grund av skyldskap eller svågerlag

må vara föranledd att utgiva.»

Utskottet.

Frågan om privilegiering av vissa inkomstslag var föremål för ingående

uppmärksamhet i samband med antagandet av den nya lagen om folkpensionering.

Enär den allmänna ålderspensionen då gjordes helt oberoende

av den egna inkomsten ansåg man, att det huvudsakliga motivet för privilegiering

— nämligen att stimulera arbetsgivarna att sörja för sina anställdas

pensionering — bortföll. Därest man nu genom att mildra avdragsreglerna

kan skapa större intresse hos arbetsgivarna för att pensionera

sina anställda, anser utskottet, att man bör undvika konstruktionen med

privilegiering av vissa inkomstslag. Vid utformningen av privilegieringsbestämmelser

uppkomma vidare besvärliga gränsdragningsproblein i fråga

om vilka inkomstslag som böra privilegieras, exempelvis om egen arbetsinkomst

bör jämställas med inkomst i form av pension, o. s. v. Utskottet

ansluter sig därför till den uppfattningen, att någon bestående inkomstprivilegiering

ej bör införas inom folkpensioneringen.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling upptagit jämväl

frågan om blindtillägget. Pensionsberättigad, som lider av blindhet och

som blivit blind före fyllda 60 år, erhåller utöver honom eljest tillkommande

folkpension blindtillägg med 700 kronor om året. Såsom blind anses

den som saknar synförmåga eller vars synförmåga sedan ljusbrytningsfel

rättats, är så nedsatt, att han saknar ledsyn. Blindtillägget har icke undergått

någon höjning sedan tillkomsten av 1946 års lag om folkpensionering,

och å detta tillägg utgår icke något indextillägg. Vidare räknas blindtilllägget

som inkomst vid inkomstprövningen enligt folkpensioneringslagen.

Då förslag tidigare väckts om att förbättra blindtillägget har framhållits,

att detta tillägg icke framkommit som ett resultat av särskilda överväganden

rörande de blindas inkomstbehov, utan att det fixerats på grundval av

en jämförelse med de förmåner, som vid utgången av år 1947 från pensionsstyrelsen

utbetalades till blinda personer.

Frågan om förbättrade förmåner åt blinda äger uppenbarligen mycket

nära samband med spörsmålet om bidrag av statsmedel åt andra svårt

invalidiserade personer. Enligt vad som framgår av propositionen har departementschefen

för avsikt att föranstalta om utredning rörande förmå
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 37

nerna såväl till blinda som andra svårt invalidiserade, därvid även frågan

om blindtillägget skall räknas som inkomst eller ej kommer att göras till

föremål för prövning. Med hänsyn till denna utredning har utskottet icke

ansett sig nu böra föreslå ändring av bestämmelserna om blindtillägget,

utan torde resultatet av den förebådade utredningen först böra avvaktas.

Utskottet förväntar dock att förslag i denna fråga snarast möjligt förelägges

riksdagen. Med hänvisning till vad nu anförts kan utskottet således

icke tillstyrka yrkandet i förevarande motion.

4. Bostadstilläggens konstruktion.

Folk pensions revisionen.

Revisionen har undersökt om icke lösningen av avdragsproblemet kunde

erhållas genom att sammanslå de nuvarande båda bostadstilläggen till

ett nytt kommunalt bostadstillägg.

Den största fördelen med ett sammanslaget bostadstillägg anser folkpensionsrevisionen

vara att enhetliga avdragsregler — vilka givetvis även

borde gälla tilläggs- och änkepensioner — kunde föreskrivas. En annan

betydande fördel vore att fastställandet av en bostadskostnadsgruppering

för pensionerna samt de administrativa och andra olägenheter som voro

förenade med en sådan undvekes. Man vunne också att den smidiga anpassning

efter de föreliggande behoven, som i vissa avseenden utmärkte de

särskilda bostadstilläggen om de vore lämpligt utformade, kunde överflyttas

på det sammanslagna tillägget.

Rörande frågan hur ett sammanslaget bostadstillägg bör konstrueras

framhåller revisionen, att en reglering i lag av en så viktig fråga som

det sammanslagna bostadstilläggets maximistorlek knappast vore möjlig,

samt tillägger, att det näppeligen vore lämpligt att förvägra kommunerna

bestämmanderätt om bostadstilläggens storlek, om man gåve dem befogenhet

att bestämma om tillägg över huvud taget skulle utgå.

Farhågorna för att kommunerna ej skulle bevilja erforderliga tillägg,

avvisas av revisionen, som i detta hänseende anför, att revisionen för sin

del vore av den uppfattningen, att risken härför vore så obetydlig, att man

icke behövde räkna med den, under förutsättning att vid utformningen av

finansieringsbestämmelserna tillsåges att alla kommuner hade ekonomiska

möjligheter att införa bostadstillägg.

Rörande det motsatta förhållandet eller risken för att kommunerna i stället

skulle bevilja onödigt höga bostadstillägg framhåller revisionen.

Att kommunerna skulle bli alltför generösa vid fastställandet av grunderna

för bostadstilläggen, då dessa delvis finansieras av statsmedel, synes

knappast troligt. De mera välsituerade kommunerna får själva, enligt de

kommunbidragsgrunder som revisionen föreslår, betala eu stor del av

tilläggen. För de övriga kommunerna kommer redan den kostnadsandel,

som föreslås falla å kommunen, att utgöra ett starkt återhållande moment

under förutsättning att andelen inte blir för liten. Inom kommunerna lär

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

också finnas en naturlig motvilja mot att utge understöd, som delvis finansieras

med kommunala medel, till personer vilka inte behöver hjälp. Om

kommunen bestämmer alltför höga maximibelopp för tilläggen kommer

emellertid de avdragsregler, som föreslås av revisionen, att medföra höga

inkomstgränser och sålunda att de inkomstprövade förmånerna utgår även

till relativt välsituerade personer. Även detta kommer sålunda att utgöra ett

återhållande moment.

Angående frågan i vad mån de nya bostadstilläggen böra vara anknutna

till de faktiska hyres- och bränslekostnaderna uttalas.

Revisionen har övervägt huruvida i lagen skall anges de förutsättningar,

under vilka bostadstillägg kan utgå, exempelvis på sådant sätt att tilllägget

får utgivas endast för att täcka bostads- och bränslekostnader. En

sådan gränsdragning är emellertid alltför snäv och skulle leda till törsämringar

å åtskilliga orter i förhållande till vad nu gäller. De återhållande

moment som föreligger för rundhänthet från kommunernas sida enligt vad

ovan sagts är enligt revisionen så starka att frihet bör kunna lämnas kommunerna

att utan hinder av detaljbestämmelser i lagen utforma förutsättningarna

för bostadstilläggens utgivande efter de speciella behov som råder

i de olika kommunerna. Revisionen utgår emellertid ifrån att bostadstillläggen

i regel kommer att såsom hittills anknytas till de bostads- och

bränslekostnader, som den enskilde pensionären kan antas ha under den

närmaste framtiden. Vid en sådan anknytning till bostads- och bränslekostnaderna

kan det måhända i vissa kommuner vara lämpligt att utgå ifrån

ett visst minimibelopp beträffande dem som har egen bostad.

Även om kommunerna sålunda skall ha frihet att väsentligen reglera

förutsättningarna för bostadstilläggen måste dock gälla att bostadstilläggen

endast får avse tillgodoseende av mera stadigvarande behov. Mera tillfälliga

behov får tillgodoses på annan väg. Även ur den enskildes synpunkt

bör en pension vara något mera stadigvarande, en fast utgångspunkt vid

dennes planläggning av sin försörjning. Också administrativa skäl gör det

nödvändigt att återhållsamhet iakttages i fråga om bestämmelser, som kan

leda till täta jämkningar av pensionsbeloppen.

I fråga om avdragsreglerna finner revisionen, att dessa måste bestämmas

i folkpensioneringslagen, då eljest huvudsyftet med den aktuella reformen

kunde förfelas. För undvikande av alltför komplicerad lagstiftning och

lagtillämpning borde samma bestämmelser gälla för alla de inkomstprövade

folkpensionsförmånerna. En kommun skulle alltså ej ha rätt att fastställa

avdragsregler, som avveke från lagens regler, eller vid sidan av dessa uppställda

särskilda bestämmelser rörande inverkan av visst inkomstslag eller

förmögenhetsinnehav.

Revisionen föreslår, att det sammanslagna tillägget betecknas k o m in un

a 11 bostadstillägg. Ehuru det till sin utformning skulle utgöra ett

mellanting mellan det statliga och det särskilda bostadstillägget, vore dock

det kommunala inflytandet avgörande på den viktigaste punkten, nämligen

huruvida tillägg skulle utgå inom kommunen och hur de grunder skulle vara

beskaffade, som avgjorde storleken av det oreducerade tillägget i varje

särskilt fall.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

39

Utformningen av de kommunala grunderna bleve — framhåller revisionen

vidare — uppenbarligen av stor betydelse för hur systemet med kommunala

bostadstillägg skulle fungera i praktiken. Självklart vore en viss

enhetlighet i utformningen av grunderna önskvärd. Revisionen hyste den

förhoppningen, att de olika kommunalförbunden i detta avseende skulle

bistå sina medlemmar med råd och upplysningar. Hjälp med den tekniska

utformningen av grunderna borde också kunna erhållas hos pensionsstyrelsen,

som måhända kunde tänkas lämna vissa allmänna vägledande anvisningar.

Remissyttranden.

I omkring halva antalet remissyttranden har revisionens förslag till ändrade

avdragsregler och bostadstillägg helt tillstyrkts eller länmats utan

erinran. Till denna grupp höra de yttranden som avgivits av riksräkenskapsuerket,

länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Hallands, Skaraborgs,

Västmanlands, Gävleborgs och Jämtlands län, änkepensioneringskommitten,

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivaref öreningen,

Handelns arbetsgivareorganisation, Svenska socialvårdsförbundet och Socialförsäkringsbolagens

förening ävensom 92 kommuner, av dem 23 städer.

I dessa yttranden åberopar man såsom skäl för sitt ståndpunktstagande i

stort sett de motiv, som återfinnas i revisionens betänkande.

I övriga yttranden har i ett eller annat avseende kritik riktats mot förslaget

i dessa delar. Pensionsstyrelsen (majoriteten), länsstyrelserna i

Södermanlands och Våsternorrlands län, Tjänstemännens centralorganisation,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska landskommunernas förbund,

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges folk pensionär ers

riksförbund samt 8 kommuner anse, att förslaget ej bör läggas till grund

för lagstiftning och att frågan bör göras till föremål för ytterligare utredning.

I andra hithörande yttranden yrkas, att förslaget ändras eller kompletteras,

främst såvitt angår bostadstilläggens konstruktion samt finansieringsfrågan.

Pensionsstyrelsens majoritet (4 ledamöter) erinrar om att man vid den

senaste reformen av folkpensioneringen ville undvika eu individuell behovsprövning

av förmånerna och därför, i den mån dessa ej gjordes obligatoriska,

begränsade sig till en i lagen reglerad inkomstprövning. På

grund härav hade de inkomstprövade generella pensionsförmånerna icke

ansetts kunna göras tillräckligt stora för att täcka behovet för pensionärer

med särskilt höga bostads- eller andra levnadskostnader. Därför

hade öppnats möjlighet för kommunerna att i form av särskilda bostadstillägg

föra in under folkpensioneringen en väsentlig del av de behovsprövade

understödsfonner, som folkpensionärerna eljest skulle varit hänvisade

till. Dessa särskilda bostadstillägg förutsattes skola utgå efter eu

begränsad individuell behovsprövning av ett slag, som ej vidlådde folk
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

pensioneringen i övrigt, nämligen prövning med hänsyn till den enskilde

pensionärens kostnad för bostad och bränsle. Med nuvarande ordning uppbure

av ca 260 000 folkpensionärer med allmänt bostadstillägg endast något

mer än 63 000 även särskilt bostadstillägg. Av sistnämnda antal kunde

blott omkring 52 000 beräknas vara underkastade den särskilda prövning,

som följde av att rätten till tillägget gjorts beroende av vederbörandes bostads-

och bränslekostnader, medan över 200 000 pensionärer med allmänt

bostadstillägg icke vore underkastade sådan prövning. Eftersom revisionen

förutsatt, att de kommunala bostadstilläggen skulle anknytas till nämnda

kostnader i det enskilda fallet samt att kommunalt bostadstillägg skulle

införas i samtliga kommuner tillhörande bostadskostnadsgrupperna II—V.

innebure förslaget i praktiken, att i princip minst 200 000 folkpensionärer

underkastades utvidgad uppgiftsskyldighet vid ansökningstillfällen och ändrade

förhållanden samt en mera ingående och mera skälighetsbetonad prövning

av i första hand pensionsnämnderna. De av revisionen lämnade uppgifterna

rörande de kommunala grunderna för särskilda bostadstillägg utvisade,

att tilläggen ofta förenats med långt gående individuell prövning,

exempelvis i frågor rörande bostadens storlek och standard, möjligheterna

till billigare bostad, sammanboendeförhållanden in. in. Att utsträcka denna

tendens till ökad behovsprövning till nya pensionärskategorier ingåve enligt

pensionsstyrelsens mening starka betänkligheter, särskilt som de senare

decenniernas strävanden inom folkpensioneringen främst gått ut på

att i möjlig mån inskränka behovsprövningen. I varje fall syntes ej skäl

föreligga att utsträcka anpassningen efter behoven i det enskilda fallet

till större del av pensionen än till det extra tillägg, som vore avsett för pensionärer

med ett större minimibehov av penningmedel än andra för att

kunna uppehålla en skälig levnadsstandard.

Under erinran att ett genomförande av revisionens förslag medförde bostadskostnadsgrupperingens

slopande anför pensionsstyrelsen vidare bl. a.

Anmärkningen att bostadskostnadsgrupperingen i vissa fall medför ojämna

resultat kan ej bestridas, då det torde ligga i sakens natur att detta ej kan

undvikas. Att ojämnheter skulle förekomma i större omfattning har dock

knappast påvisats. I varje fall måste ojämnheter av en helt annan storleksordning

uppkomma, om man övergår till ett system, som helt bygger på

kommunala och av sammanhållande direktiv alldeles obundna skälighetsavgöranden.

Man kan nämligen ej komma ifrån att en del kommuner äro

mera och en del mindre generösa i fråga om sådana ändamål som det förevarande,

och att en utjämning i detta avseende näppeligen kan åstadkommas

genom statsbidrag.

För övrigt synes kunna ifrågasättas lämpligheten av att — som revisionens

förslag innebär — på förhand binda staten vid avsevärda statsbidragsutgifter,

vilka icke kunna överblickas och som utan garanti mot missbruk

bli beroende av de enskilda kommunernas beslut om kommunala folkpensionstillägg

och om dessa tilläggs belopp.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Pensionsstyrelsen uttalar vidare, att de av revisionen åberopade skälen

för att tillfredsställande avdragsregler icke kunde åstadkommas under annan

förutsättning än att de allmänna bostadstilläggen avskaffades icke

syntes vara hållbara. Styrelsen fortsätter.

Utan att här kunna närmare gå in på den av revisionen blott antydningsvis

behandlade frågan om samordning av nuvarande avdragsregler vill

pensionsstyrelsen ifrågasätta, huruvida icke en tillfredsställande lösning av

problemet kunde åstadkommas på ett ganska enkelt sätt med tillämpning av

följande principer. Den avdragsfria inkomsten för de statliga förmånerna

— inberäknat allmänt bostadstillägg — höjes avsevärt mer än vad revisionen

föreslagit, exempelvis till 2 000 kronor om året (här avses för att förenkla

resonemanget endast ensamstående pensionärer). För de särskilda bostadstilläggen

föreskrives en viss lägsta avdragsfri inkomst av exempelvis den

storlek revisionen föreslagit, 1 000 kronor om året. Inom det inkomstområde

som härigenom uppkommer, alltså mellan inkomstgränserna 1 000 och

2 000 kronor, lämnas kommunerna tämligen fria händer att reglera sina

särskilda bostadstillägg, dock att avdragsfaktorn för egen inkomst ej får

överstiga ett visst i lagen angivet procenttal.

På detta sätt kommer — liksom enligt revisionens förslag — folkpensionens

maximibelopp alltid att utgå till pensionärer som ej ha högre årsinkomst

än 1 000 kronor. I kommuner som infört särskilt bostadstillägg reduceras

detta efter eu viss skala, i den mån inkomsten överstiger 1 000 kronor

eller det högre belopp som kommunen kan ha bestämt. Först när inkomsten

överskrider 2 000 kronor, börja övriga inkomstprövade pensionsförmåner

att reduceras efter i lagen föreskrivna regler. Det särskilda bostadstillägget

bör då ha bortfallit, vilket torde framstå som något helt naturligt,

enär skäl knappast kunna föreligga att till en person med en inkomst

av 2 000 kronor förutom oavkortade statliga pensionsförmåner utgiva

en särskild, av kommunen bekostad förmån som ersättning för den

merkostnad han har på grund av att han bebor en särskilt dyr lägenhet.

Skulle i något fall kommunen önska utgiva så högt särskilt bostadstillägg,

att detsamma även med en relativt hög avdragsfaktor icke helt bortreducerats

vid en årsinkomst av 2 000 kronor, bör emellertid en möjlighet lämnas

öppen för kommunen att låta reduceringen fortsätta något över 2 000- kronorsgränsen. Såsom villkor härför bör givetvis gälla, att de båda då

jämsides verkande avdragsfaktorerna tillsammans icke överstiga ett visst

i lagen angivet procenttal.

Styrelsen förordar en samordning av avdragsreglerna utan rubbning i

princip av det nuvarande systemet med allmänna och särskilda bostadstillägg.

1 samband med övervägandet av detta förslag borde enligt styrelsens

mening företagas en översyn av bostadskostnadsgrupperingen samt av de

båda bostadstilläggens konstruktion, belopp och finansiering.

Det må i detta sammanhang anmärkas, att en minoritet inom pensionsstgrelsen

(generaldirektören och 2 ledamöter) anse att en utredning av den

karaktär, som majoriteten i styrelsen åsyftat, innehölle ytterligt omfattande

och svårlösta problem och måste bli synnerligen tidsödande. En förbättring

av folkpensionärernas ställning syntes enligt minoritetens mening inom

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

rimlig tid betydligt lättare kunna vinnas på den väg revisionen anvisat. En

förutsättning härför vore dock, att vissa garantier i form av en statlig

kontroll skapades för att uppenbart otillfredsställande föreskrifter i de kommunala

grunderna för de nya bostadstilläggen ej bleve bestående.

I övriga kritiska yttranden framhålles bi. a., att det enligt en av de

grundläggande principerna för folkpensioneringen ankomme på staten att

garantera pensionärernas rimliga försörjning, men att förslaget innebure

ett väsentligt avsteg från denna princip. Vidare uttalas, att bostadstillläggsfrågan

borde i allt väsentligt regleras genom lagstiftningen.

I ett flertal remissyttranden betonas särskilt, att ett system i överensstämmelse

med det av revisionen föreslagna kommer att kännetecknas av

brist på likformighet och rättvisa. Farhågorna härför avse å ena sidan att

förmånerna ej bli tillräckligt stora samt å andra sidan att bostadstillägg

införas i större omfattning än som påkallas av förhållandena.

Andra remissinstanser anse betydande risk föreligga, att förslaget skall

leda till mycket stora och sakligt ej motiverade olikheter mellan olika

kommuner med avseende å bostadstilläggens storlek. Revisionens förhoppningar,

att så ej skulle bliva fallet, syntes alltför löst grundade.

Av de förslag, som framkommit i detta hänseende må följande nämnas.

Länsstyrelsen i Gotlands län föreslår, att den önskvärda enhetligheten

skapades genom uttryckliga författningsbestämmelser eller genom direktiv,

som pensionsstyrelsen ägde utfärda, och länsstyrelsen i Kristianstads län

förordar likaledes vissa regler för åstadkommande av jämlikhet mellan

kommunerna. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter, om icke kommunerna

helt allmänt borde åläggas skyldighet att utgiva kommunala bostadstillägg,

i samband varmed Kungl. Maj:t borde ges befogenhet att till

ledning för kommunerna fastställa vissa huvudgrunder för bostadstilläggen.

En dylik skyldighet för kommunerna förordas även av bl. a. Sveriges folkpensionärers

riksorganisation och De lungsjukas riksförbund.

Pensionsstyrelsen anför.

Revisionen synes ha ägnat alltför liten uppmärksamhet åt att uppdraga

riktlinjer för hur de kommunala föreskrifterna om bostadstillägg böra utformas

i olika avseenden. Det hade varit önskvärt, att statliga synpunkter

och kommunala önskemål hade diskuterats och samordnats samt föranlett

auktoritativa uttalanden från revisionens sida. Måhända hade man också,

om frågan ägnats större uppmärksamhet, funnit lämpligt att lagfästa flera

detaljer än som skett eller att föreskriva obligatorisk granskning av de kommunala

grunderna såväl i formellt som i någon omfattning även i sakligt

hänseende. I

I folkpensioneringslagen fastställda gränser för bostadstilläggets storlek

påyrkas i ett antal yttranden. Sålunda föreslår statskontoret att med hänsyn

till statens andel i kostnaderna tilläggens maximistorlek bestämdes

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

i lagen, och även länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om man ej

borde lagfästa regler som förhindrade bostadstillägg i för stor omfattning.

TCO framför tanken om fastställandet av en övre gräns, ovan vilken tilllägget

skulle helt bekostas av kommunen.

Försäkringsinspektionen uttalar sig för ett angivande i lagen av vad i

bostadstillägg minst skall utgivas till pensionär med inkomst under den avdrag

sfria.

De vanföras riksorganisation förordar fastställda maximi- och minimigränser

för bostadstilläggen.

Även Svenska personal-pensionskassan, Sveriges kommunalanställdas

pensionskassa, Livförsäkringsanstalten Folket och Kooperationens pensionsanstalter

anse det önskvärt, att de kommunala bostadstilläggens lägsta

och eventuellt även högsta belopp fastställdes i folkpensioneringslagen.

Departementschefen.

Beträffande det av pensionsstyrelsens majoritet framlagda förslaget

anför departementschefen följande:

»Rörande detta förslag vill jag framhålla, att den avdragsfria inkomsten

för de statliga inkomstprövade förmånerna skulle behöva sättas mycket högt,

därest utrymme skulle beredas kommunen i bostadskostnadsgrupp V att utgiva

särskilda bostadstillägg av nuvarande storlek. Med en avdragsfaktor å

50 procent kunde kommunen utgiva ett särskilt bostadstillägg å högst 500

kronor, om detta skulle helt reduceras i inkomstintervallet 1 000—2 000

kronor. Inom ifrågavarande bostadkostnadsgrupp utgå emellertid f. n.

särskilda bostadstillägg med högre belopp i ett stort antal fall till ogifta

ålderspensionstagare. Den avdragsfria inkomsten för statliga förmåner

borde därför ej för ogift pensionstagare sättas lägre än pensionsstyrelsen

tänkt sig. För två äkta makar skulle nämnda avdragsfria inkomst

behöva sättas till lägst 3 000 kronor. En konsekvens härav bleve, att man

i exempelvis bostadskostnadsgrupp II skulle till makar med 2 080 kronor i

ålderspension jämte indextillägg samt 3 000 kronor i egen inkomst, d. v. s.

med 5 080 kronor sammanlagt till sin försörjning, utgiva ytterligare 200

kronor i statligt bostadstillägg. Först vid en högre inkomst skulle detta

bostadstillägg börja reduceras.

En avdragsfri inkomst för statliga förmåner, vilken är avpassad för den

högsta ortsgruppen, blir uppenbarligen alltför hög i andra ortsgrupper. Där

skulle nämligen spännvidden bli alltför stor mellan dem, som enbart äro

hänvisade att leva på folkpensionen, och dem som ha relativt stora egna

inkomster vid sidan av folkpensionen men likväl ej få pensionen reducerad.

Att fastställa det avdragsfria beloppet olika högt för olika ortsgrupper synes

mig ej vara någon framkomlig väg att lösa förevarande svårigheter. Över

huvud förefaller det vara svårt att med ledning av pensionsstyrelsens förslag

nå fram till en godtagbar lösning av ifrågavarande problem.»

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Efter att ha berört folkpensionsrevisionens förslag och den däremot

framförda kritiken fortsätter departementschefen:

»Enligt min mening tala starka skäl för riktigheten av det av folkpensionsrevisionen

gjorda antagandet, att kommunerna komma att förvalta den

dem i detta hänseende anförtrodda uppgiften med vederbörlig omsorg och

så, att de nya bostadstilläggen bli skäligt avvägda. Redan det förtroende

för kommunerna, som genomförandet av ett förslag av det innehåll revisionen

förordat innebär, bör verka som en sporre för kommunerna att söka

åstadkomma en rimlig och rättvis avvägning av bostadstilläggen. Riskerna

för att kommuner skulle bli alltför restriktiva vid bestämmandet av grunderna

för bostadstilläggen synas mig icke betydande, under förutsättning

att frågan om kostnadernas fördelning mellan stat och kommun löses

riktigt. Till frågan härom återkommer jag närmare i fortsättningen. Om

dessutom tillses att vid övergången till det nya systemet de nuvarande folkpensionärerna

tillförsäkras rätt till bostadstillägg motsvarande minst vad

nu utgår i statlig dylik förmån, vinnes garanti för att dessa pensionärer

bli bibehållna vid sina nuvarande förmåner. En övergångsbestämmelse av

angiven innebörd torde även komma att påverka tilläggens storlek för nytillkommande

folkpensionärer.

Riskerna för en alltför stor kommunal generositet bör enligt min uppfattning

ej heller överdrivas. Därest finansieringsfrågan löses i anslutning

till vad revisionen förordat, skulle kommunerna själva få svara för en

väsentlig del — för de mera bärkraftiga kommunerna upp till 60 procent

— av kostnaderna, ett förhållande som torde verka återhållande. Ytterligare

må pekas på den inom kommunerna säkerligen förefintliga obenägenheten

att utgiva bidrag av delvis kommunala medel till personer, som

ej vore i behov av hjälp, ävensom på den omständigheten, att en genom

alltför höga bostadstillägg uppdriven folkpensionsnivå säkerligen skulle

medföra press uppåt på nivån inom fattigvårdens område, där kommunen

har att stå hela kostnaden.

På grund av vad nu anförts och då jag funnit, att olägenheter av olika

slag äro förbundna både med sådana spärregler, som föreslagits i vissa

remissyttranden, och med ett system, enligt vilket kommunala beslut om

bostadstillägg skulle underställas Kungl. Maj:t eller eventuellt pensionsstyrelsen,

anser jag mig böra godtaga revisionens förslag i detta hänseende.

Jag vill emellertid tillägga, att utvecklingen på området kommer att följas

med uppmärksamhet. Därest det till äventyrs skulle visa sig att utvecklingen

tenderade att ej följa rätta linjer, torde spörsmålet få tagas under

förnyad prövning.

Vad angår storleken av de nya bostadstilläggen har, såsom berörts, revisionen

ej ansett sig böra knyta densamma direkt till pensionstagarens bostads-

och bränslekostnader. Anledningen härtill är, att i sådant fall en

sänkning av bostadstilläggen skulle framtvingas å de orter, där nu genom

s. 45 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 45

de särskilda bostadstilläggen en viss allmän standardhöjning åstadkommits

för folkpensionärerna. Jag utgår emellertid ifrån, att kommunerna, när

de skola utforma förutsättningarna för tilläggens utgivande, taga sikte

endast på vederbörandes mera stadigvarande behov och regelmässigt anknyta

tilläggen till de bostads- och bränslekostnader, som den enskilde

pensionären kan antagas ha. En sådan anknytning kan givetvis ske på

olika sätt. I en del kommuner kan det måhända visa sig lämpligt att stadga

att kostnaden för egen bostad skall anses utgöra visst lägsta belopp. Vissa

schematiska regler att beräkna bostadskostnaderna för fall att pensionären

sammanbor med annan kunna visa sig erforderliga liksom även bestämmelser,

enligt vilka tilläggen maximeras eller varigenom eljest förhindras att

hänsyn tages till högre bostads- och bränslekostnader än som kunna anses

svara mot bostad av skälig storlek och standard. I likhet med revisionen

förutsätter jag, att de olika kommunalförbunden komma att såvitt möjligt

bistå kommunerna, när grunderna för de nya bostadstilläggen skola fastställas.

Härigenom och genom vägledande upplysningar av pensionsstyrelsen

torde en eftersträvansvärd enhetlighet kunna vinnas.

Någon indexreglering av bostadstilläggen anser jag mig ej böra förorda,

särskilt med hänsyn till de administrativa komplikationer som en sådan

anordning skulle medföra, och då det dessutom torde vara att förvänta, att

mera stadigvarande avsevärda förändringar i levnadskostnaderna ändock

komma att beaktas av kommunerna.

Av vad förut anförts framgår, att den omläggning av bostadstilläggen,

som jag ansett böra komma till stånd, föranletts därav att en uppmjukning

av inkomstprövningen inom folkpensioneringen ej synes kunna ske, därest

icke härutinnan i lag fastställda regler vunne generell tillämpning. En

följd härav är kommunernas frihet att bestämma om grunderna för de nya

bostadstilläggen måste såtillvida begränsas, att avvikelse ej får ske från vad

i lagen stadgas om inkomstens beräkning och om pensionsförmånens

minskning vid stigande inkomst.

Även i ett annat avseende synes, i överensstämmelse med vad revisionen

föreslagit, det nya systemet ävensom folkpensionärernas intresse kräva,

att rätten till bostadstillägg fastställes i lag. Jag syftar härvid på förslaget

att de bostadstillägg, som eu kommun beslutat införa, endast må tillkomma

den som är mantalsskriven inom kommunen och att kommun för rätten

till bostadstillägg icke må uppställa fordran å viss tids bosättning inom

kommunen eller annat därmed jämförligt villkor. I annat fall skulle ju

kunna inträffa att eu pensionär, som vore mantalsskriven inom en kommun

med ett tämligen lågt bostadstillägg och som flyttade till och bleve

mantalsskriven i en kommun med ett högre bostadstillägg, helt uteslötes

från tillägg, trots att de kommunala grunderna eljest skulle berättigat

honom därtill. De i vissa remissyttranden yppade betänkligheterna mot att

ett genomförande av revisionens förslag i denna del skulle leda till atl

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

folkpensionärer opåkallat sökte sig till orter med höga bostadstillägg anser

jag vara betydligt överdrivna.

Vad i detta sammanhang slutligen angår beteckningen å den nu behandlade

pensionsförmånen synes mig den föreslagna benämningen kommunalt

bostadstillägg väl täcka förmånens karaktär och huvudsyfte, varför densamma

ej föranleder någon erinran från min sida.»

Motioner.

I motionen II: 651 hemställes, »att riksdagen vid behandlingen av propositionen

nr 215 måtte förklara sig icke kunna antaga Kungl. Maj :ts förslag

i oförändrat skick;

att förslaget, i vad det avser kommunalt bostadstillägg, måtte avslås;

att riksdagen i anledning därav i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

om förnyad utredning och nytt förslag angående bostadstilläggets

utformning.»

I likalydande motionerna I: 490 och II: 655 sägs bl. a. följande.

Landets kommuner bör åläggas att med tillämpning av de nya avdragsreglerna

utbetala bostadstillägg av minst samma storleksordning som de nu

utgående statliga bostadstilläggen, till vilka bör komma den förhöjning av

dessa belopp som en indexreglering medför. Även kommuner tillhörande den

lägsta bostadskostnadsgruppen bör få ett sådant åläggande, varvid de bör

jämställas med kommunerna i nuvarande bostadskostnadsgrupp 2. Därtill

bör kommunerna få rätt att höja dessa tillägg och även för denna förhöjda

del åtnjuta statsbidrag.

I sistnämnda motioner yrkas jämväl, att bostadstilläggen skola indexregleras

enligt samma grunder, som gälla för de egentliga pensionsbeloppen.

I motionerna I: 491 och II: 653, som äro likalydande, uttalas, att sammanslagningen

av de båda nuvarande bostadstilläggen till ett ter sig som

en riktig och rationell lösning, men att det bör överlämnas till pensionsstyrelsen

att pröva grunderna för de kommunala bostadstilläggen. I motionerna

hemställes, att riksdagen skall besluta, att det kommunala bostadstillägget

skall minimi- och maximibegränsas genom att avgörandet om dess

storlek lägges i pensionsstyrelsens hand samt att vederbörande utskott

måtte utarbeta förslag till härför erforderliga ändringar i lagtexten.

Utskottet.

Mot den nuvarande utformningen av bostadstilläggen har riktats allvarlig

kritik. Denna kritik synes utskottet befogad. De rådande förhållandena

äro icke tillfredsställande. Särskilda bostadstillägg utgå efter mycket

varierande grunder, och utformningen av dessa tillägg har medfört, att avdragsreglerna

fått högst olyckliga verkningar. Vidare har sedan lång tid

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

rått delade meningar om rättvisan med den nuvarande bostadskostnadsgrupperingen.

Tanken att sammanslå det statliga och särskilda bostadstillägget till ett

enda tillägg synes utskottet i och för sig riktig. Därigenom kan man tillskapa

enhetliga avdragsregler och nå en rationell lösning av avdragsproblemet

samt komma ifrån bostadskostnadsgrupperingen. Under utredningsarbetet

och remissbehandlingen av folkpensionsrevisionens betänkande synes

icke ha framkommit något annat förslag, varigenom man skulle kunna

nå en tillfredsställande lösning av dessa komplicerade frågor. Mot det förslag,

som framlagts av pensionsstyrelsens majoritet, har departementschefen

anfört vägande invändningar. Utskottet delar således den uppfattningen,

att de nuvarande bostadstilläggen böra sammanslås till ett gemensamt bostadstillägg.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag — som i denna del överensstämmer med

revisionens förslag — skall det ankomma på kommunerna att besluta om

kommunalt bostadstillägg skall utgå och med vilket belopp ävensom —

med vissa undantag i fråga om avdragsregler m. m. -— de närmare grunderna

för rätt till bostadstillägg. Härutinnan få kommunerna således fullt fria

händer. Beträffande denna del av det nu föreliggande förslaget råda mycket

delade meningar bland remissinstanserna. Även inom utskottet har

rått tveksamhet på denna punkt, och olika förslag att lösa frågan ha övervägts.

Att i folkpensioneringslagen bestämma vissa minimi- och maximibelopp för

bostadstilläggen synes icke kunna ske utan att viss dyrortsgruppering måste

tillgripas. I annat fall skulle man med hänsyn till de mycket skiftande förhållandena

i olika kommuner behöva fastställa så bred marginal, att bestämmelserna

sannolikt skulle bliva utan större betydelse. Därest man

fastställer vissa minimi- och maximibelopp torde vidare viss risk uppstå för

avsteg från de grunder, som böra tillämpas av kommunerna vid avvägningen

av bostadstilläggen. En viss tendens skulle måhända uppkomma

i en del kommuner att fastställa maximibeloppet oberoende av föreliggande

behov. Det må jämväl synas inkonsekvent att låta kommunerna besluta,

huruvida bostadstillägg över huvud skall utgå men däremot icke

angående bostadstilläggets belopp. Liknande invändningar kunna riktas

mot det i motionerna 1:491 och 11:653 framförda förslaget, att bostadstillägget

skulle minimi- och maximibegränsas genom att avgörandet om dess

storlek lades i pensionsstyrelsens hand. En sådan anordning skulle medföra

svårigheter för pensionsstyrelsen. Med all sannolikhet bleve det även i detta

fall ofrånkomligt att verkställa viss schematisk gruppering, motsvarande

bostadskostnadsgrupperingen. Vidare skola bostadstilläggens belopp anpassas

efter levnadsstandarden och de särskilda förhållandena inom vederbörande

kommun. Med hänsyn härtill borde avvägningen av skäliga minimi
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

och maximibelopp närmast ankomma, icke på pensionsstyrelsen utan på

socialstyrelsen. Det i motionerna föreslagna förfarandet skulle jämväl lätt

kunna skapa vissa motsättningar mellan kommunerna och pensionsstyrelsen.

Utskottet har efter ingående prövning av frågan stannat för att biträda

Kungl. Maj:ts förslag att nu överlämna åt kommunerna att på egen hand

bestämma om det kommunala bostadstillägget. Utskottet utgår därvid från

att kommunerna skola rätt förstå sin uppgift och fylla det förtroende, som

statsmakterna härigenom visa. Det bör vara angeläget för envar kommun

att tillse, att bostadstilläggen bliva lämpligt avvägda. Uppenbarligen är det

av största betydelse att bostadstilläggen utformas efter så likformiga och

rättvisa principer som möjligt. En sådan utveckling som beträffande de

nuvarande särskilda bostadstilläggen måste undvikas. Till ledning för kommunernas

beslut i detta hänseende bör tagas de upplysningar och förslag,

som pensionsstyrelsen och kommunalförbunden komma att bistå med. Enligt

vad utskottet erfarit komma Stadsförbundet, Landskommunernas förbund

och Socialvårdsförbundet att i samråd med pensionsstyrelsen utarbeta

förslag till normalbestämmelser för kommunerna. Detta initiativ hälsar

utskottet med största tillfredsställelse. I detta sammanhang må jämväl

anmärkas, att kommunerna efter kommunindelningsreformen torde vara

bättre rustade för att påtaga sig ansvaret för denna nya uppgift. Därest

utvecklingen skulle giva anledning därtill, får man, såsom departementschefen

även understrukit, taga upp spörsmålet till omprövning och då taga

konsekvenserna av de olägenheter, som synas vara förbundna med varje

annat ifrågasatt system.

Till grund för avvägningen av tilläggen bör, såsom departementschefen

anfört, läggas endast stadigvarande behov, och tilläggen böra regelmässigt

anknytas till de bostads- och bränslekostnader, som den enskilde pensionären

kan antagas ha. Därvid bör dock uppenbarligen tillses, att pensionstagarnas

ställning icke försämras i förhållande till vad nu gäller.

Mot vad som i propositionen anförts i fråga om anknytningen till kommun

för rätt till bostadstillägg har utskottet intet att erinra.

Beträffande frågan om indexreglering av bostadstillägget torde sådan reglering

ej böra ifrågakomma med hänsyn till de administrativa besvärligheter,

som detta skulle medföra. Det får ankomma på kommunerna att vid

avsevärda förändringar i penningvärdet besluta om därav motiverade ändringar

av bostadstilläggens belopp.

Såsom departementschefen föreslagit böra tilläggen benämnas kommunala

bostadstillägg.

Av vad ovan anförts framgår, att utskottet ej kan biträda de förslag i

fråga om bostadstillägget, som framföras i motionerna I: 490, I: 491, II: 651,

II: 653 och II: 655.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 49

5. Avdragsfri inkomst.

Folk pensions revisionen.

Därest en tillräcklig mildring av inkomstprövningens verkningar skall

ernås, är det enligt revisionens mening uppenbarligen icke till fyllest att

återställa realvärdet av den avdragsfria inkomsten. Huru stor den ytterligare

höjningen borde bli berodde på en avvägning emellan å ena sidan

intresset av att öppna möjligheter för en utvidgad och förbättrad arbetarpension,

en ökad arbetsinsats från pensionärernas sida och ett ökat sparande

och å andra sidan kostnaderna för staten och kommunerna samt

frågan hur långt upp på inkomstskalan inkomstprövade förmåner skulle

kunna utgå. Ehuru de två sista synpunkterna icke minst i nuvarande ekonomiska

läge manade till försiktighet, borde likväl, enligt vad revisionen

uttalar, icke tagas ett alltför kort steg härvidlag, ty i så fall skulle de föreliggande

problemen icke lösas i nämnvärd omfattning.

Vid övervägande av detta spörsmål har revisionen ansett sig främst böra

taga hänsyn till arbetarpensioneringsfrågan; och med denna utgångspunkt

har revisionen stannat för en höjning av den avdragsfria inkomsten till

1 000 kronor för ogift och 1 500 kronor för makar. I fråga om den höjda

avdragsfria inkomstens inverkan på förmögenhetsavkastning framhåller

revisionen.

Då det gäller att bedöma den avdragsfria inkomsten med hänsyn till avkastningen

av sparkapital och annan förmögenhetsavkastning måste verkningarna

av skärpningsreglerna samtidigt beaktas. Om man räknar med

3 procents kapitalavkastning kan för närvarande inom den avdragsfria inkomsten

rymmas inkomsten av kapital uppgående till för ogift 10 789 och

för makar 16 154 kronor. Detta innebär att pensionstagare, som inte har

annan inkomst än kapitalavkastningen, kan ha de nämnda förmögenhetsbeloppen

utan att de statliga pensionsförmånerna minskar. Rätten till särskilt

bostadstillägg upphör i regel vid avsevärt lägre belopp. Bibehåller man

de nuvarande skärpningsbestämmelserna blir, om den avdragsfria inkomsten

höjes till 1 000 resp. 1 500 kronor, motsvarande förmögenhetssiffror

15 385 resp. 23 077 kronor. Dessa siffror ligger 42 å 43 procent över de nuvarande

och täcker sålunda mer än väl penningvärdeförsämringen sedan

folkpensioneringslagen antogs 1946. De torde också regelmässigt såvitt

angår egna hem och därmed jämförliga fastigheter täcka de nettoförmögenhetsbelopp,

som framkommer vid den väntade omtaxeringen av fastigheterna.

Höjes den avdragsfria inkomsten på nu antytt sätt föreligger sålunda

inte behov av ändring av skärpningsgränserna. Höjningen möjliggör

sparande utan inverkan å folkpensionen i något större omfattning än vid

lagens tillkomst. Det nu förda resonemanget har ur enkelhetens synpunkt

förts med utgångspunkt från att endast ett slags inkomst föreligger, men

detta torde inte i större mån behöva påverka slutsatserna.

Revisionen har beräknat den kostnadsökning för stat och kommun, soin

skulle bli följden enbart av den föreslagna höjningen av den avdragsfria

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. (i sand. 2 avd. AV 5.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

inkomsten — d. v. s. med bibehållande av den nuvarande avdragsfaktorn

å 5/io — till 14,38 milj. kronor om året, om man bortser från de särskilda

bostadstilläggen.

En höjning av den avdragsfria inkomsten till resp. 520/780, 600/900 och

800/1 200 kronor beräknas till resp. 4,37 6,74 och 11,25 milj. kronor.

Även om ytterligare kostnadsökning uppkomme å de belopp, som motsvarade

de nu utgående särskilda bostadstilläggen, syntes det revisionen

som om en höjning av den avdragsfria inkomsten till, även såvitt anginge

de särskilda bostadstilläggen, 1 000 kronor för ogift och 1 500 kronor för

makar, skulle medföra en kostnadsökning av högst 17 milj. kronor om året.

Denna kostnadsökning vore enligt revisionens mening väl motiverad av de

fördelar åtgärden skulle medföra.

Departementschefen.

»För att härefter övergå till spörsmålet om den avdragsfria årsinkomsten

så innebär den av folkpensionsrevisionen föreslagna höjningen av denna

inkomst från 400 kronor till 1 000 kronor för ogift samt från 600 kronor

till 1 500 kronor för äkta makar ungefär en fördubbling av den avdragsfria

inkomstens realvärde. Med utgångspunkt från att enligt gällande regler

inom den nuvarande avdragsfria inkomsten vid en avkastning av

3 procent rymmes ett kapital av 10 800 kronor för ogift och 16 200 kronor

för äkta makar, medför den ifrågasatta höjningen av den avdragsfria inkomsten

att nyssnämnda belopp höjes till 15 400 kronor resp. 23 100 kronor,

d. v. s. en höjning med något över 40 procent.

Vid remissbehandlingen ha framkommit såväl yrkanden om en mera

begränsad höjning av den avdragsfria inkomsten — 800 resp. 1 200 kronor

— som önskemål om en ytterligare höjning därav. I ett par yttranden ha

i detta sammanhang föreslagits ändringar i den nuvarande regeln att vid

inkomstberäkningen förmögenhets avkastning skall höjas med 10 procent

av det belopp, varmed förmögenhet överstiger för gift 7 500 kronor —

d. v. s. för äkta makar 15 000 kronor — och för annan pensionsberättigad

10 000 kronor. En höjning av skärpningsgränsen har motiverats med farhågor

för att pensionärer med egna hem eljest kunde efter den pågående

allmänna fastighetstaxeringen få vidkännas en minskning av folkpensionsförmånerna.

En ytterligare belastning av förmögenhetsinkomsten i högre

lägen har i andra yttranden ansetts påkallad, emedan de förmögenhetsgränser,

som utestängde från rätt till inkomstprövade förmåner, eljest komme

att ligga mycket högt, då höga bostadstillägg införts. För Stockholms del

skulle t. ex. dessa förmögenhetsgränser med nuvarande bostadstillägg och

med en till 2,5 procent beräknad avkastning av förmögenhet höjas för en

ogift ålderspensionär från 20 800 kronor till 31 900 kronor och för ett gift

åldringspar från 29 600 till 46 800 kronor. För invaliderna skulle gränserna

komma att ligga än högre.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 51

För egen del finner jag den av revisionen föreslagna höjningen av den

avdragsfria inkomsten vara väl avvägd och tillstyrker därför förslaget i

denna del. För att klargöra förslagets verkningar må nämnas att — med

utgångspunkt från det nuvarande pensionspristalet 133 — för en ogifl

pensionär med allmän ålderspension av 1 000 kronor kommer att å ort,

där bostadstillägget kan tänkas bli 600 kronor — en medelstor stad — finnas

utrymme för en helt avdragsfri egeninkomst eller pension å 1 000

kronor, med påföljd att vederbörande erhåller åtminstone 2 900 kronor

om året till sin försörjning. Å en ort med 1 000 kronor i bostadstillägg —

en storstad — skulle nyssnämnda belopp motsvaras av beloppet 3 300 kronor.

För makar, som båda äro folkpensionärer, skulle motsvarande belopp

bli 4 180 resp. 4 580 kronor.

Någon ändring av den nu i lagen föreskrivna skärpningsregeln med anledning

av förmögenhetsinnehav vill jag ej f. n. förorda. I likhet med revisionen

finner jag vidare det vara administrativt alltför svårgenomförbart

med en särskild indexreglering av den avdragsfria inkomsten.»

Motioner.

I likalydande motionerna I: 490 och II: 655 uttalas, att den avdragsfria

inkomsten bör indexregleras enligt samma grunder, som gälla för de egentliga

pensionsbeloppen.

1 motionerna I: 489 och II: 654, som äro likalydande, yrkas, under åberopande

bland annat av de vid den senaste fastighetstaxeringen beslutade

höjningarna av taxeringsvärdena samt den ytterligare försämring av penningvärdet,

som inträtt efter 1951, då revisionen gjorde sina beräkningar,

och som kan förväntas innan reformen kan träda i kraft, att skärpningsgränserna

för förmögenhet bestämmas till 10 000 kronor för gift pensionsberättigad

och 15 000 kronor för annan pensionsberättigad. I motionerna

hemställes därför, att riksdagen måtte besluta, att 13 § 2 mom. i förslaget

till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

skall erhålla följande lydelse:

13 §.

2 mom. Där inkomst helt eller delvis utgöres av naturaförmåner skall

uppskattningen verkställas efter regler, som fastställes av Konungen.

Vid uppskattningen av förmögenhets avkastning skall denna höjas med

10 procent av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga för gift pensionsberättigad

10 000 kronor och för annan pensionsberättigad 15 000

kronor.

I motionen II: 619 yrkas — likaledes under hänvisning till bl. a. de förhöjda

taxeringsvärdena — att nämnda skärpningsgränser skola fastställas

till 11 000 respektive 15 000 kronor och att 13 § 2 mom. i ifrågavarande

lagförslag förty skall erhålla denna lydelse:

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Där inkomst helt eller delvis utgöres av naturaförmåner, skall uppskattningen

verkställas efter regler, som fastställas av Konungen.

Vid uppskattningen av förmögenhets avkastning skall denna höjas med

10 procent av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga för gift

pensionsberättigad 11 000 kronor och för annan pensionsberättigad 15 000

kronor.

Utskottet.

Vid bestämmandet av gränsen för den avdragsfria inkomsten har man

•—- förutom att taga hänsyn till försämringen av penningvärdet — att avväga

å ena sidan det syfte man vill nå med förevarande reform och å andra

sidan de kostnadsökningar in. m. som uppkomma. Revisionens förslag att

höja gränsen för den avdragsfria inkomsten från 400 till 1 000 kronor om

året för ogift och från 600 till 1 500 kronor för äkta makar har tillstyrkts

i flertalet remissyttranden och biträtts av departementschefen. Även utskottet

ansluter sig till detta förslag, som enligt utskottets bedömande fått

en skälig avvägning.

Såsom framgår av revisionens utredning skulle en indexreglering av den

avdragsfria inkomsten medföra en mycket komplicerad lagtillämpning, och

utskottet kan därför icke tillstyrka en sådan anordning.

I propositionen föreslås icke någon ändring av de i folkpensioneringslagen

föreskrivna skärpningsreglerna med anledning av förmögenhetsinnehav.

I samband därmed åberopas bl. a., att genom höjningen av gränserna

för den avdragsfria inkomsten kommer det kapital, som rymmes inom

dessa gränser, att öka från 10 800 kronor för ogift och 16 200 kronor för

äkta makar till respektive 15 400 och 23 100 kronor. Detta skulle innebära

en höjning med något över 40 procent.

Emellertid framhålles i motionerna, att vid den nyligen avslutade fastighetstaxeringen

taxeringsvärdena i många fall höjts betydligt mera än

40 procent och det måhända särskilt i fråga om sådana fastigheter, egnahem

och liknande, som kunna antagas innehavas av pensionärer. För deras

del skulle den föreslagna reformen icke komma att medföra någon förbättring.

Det vill synas som om visst fog funnes för en justering uppåt av ifrågavarande

förmögenhetsgränser. För att rätt kunna bedöma frågan har utskottet

försökt införskaffa upplysningar om utfallet av fastighetstaxeringen.

Detta material är emellertid ännu icke så bearbetat, att några genomsnittliga

siffror angående de företagna höjningarna av taxeringsvärdena kunnat

erhållas. Utskottet anser sig därför icke ha tillräckligt underlag för att

nu föreslå någon ändring av förmögenhetsgränserna. Enligt utskottets

.mening bör emellertid denna fråga följas med uppmärksamhet. Skulle det

visa sig att höjningen av taxeringsvärdena å fastigheter av den art, varom

här närmast är fråga, är betydande bör spörsmålet tagas under omprövning.

Därvid måste emellertid tillses, att de gränser, vid vilka rätt till in
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 53

komstprövade pensionsförmåner upphör, icke förskjutas uppåt alltför

mycket. Det kan nämligen icke anses principiellt riktigt att i fall, då pensionstagarna

innehava betydande förmögenheter, utgiva med skattemedel

finansierade inkomstprövade pensionsförmåner. Om behov att höja förmögenhetsgränserna

skulle visa sig föreligga, torde man därför jämväl få

överväga, huruvida icke procentsatsen bör graderas så att en högre procentsats

för skärpning blir tillämplig beträffande förmögenheter över viss

gräns.

Under hänvisning till vad nu anförts kan utskottet icke tillstyrka bifall

till motionerna I: 489, I: 490, II: 619, II: 654 och II: 655, såvitt nu är i fråga.

6. Avdragsfaktorns storlek.

Folkpensionsrevisionen.

Vad angår avdragsfaktorn uttalar revisionen, att en måttlig avdragsfaktor

vore av särskild betydelse, då det gällde att tillvarataga pensionstagarnas

arbetsförmåga. Om denna utnyttjades på bästa sätt, överstege ju arbetsinkomsten

relativt ofta varje avdragsfri inkomst som kunde övervägas.

Icke minst för invalidpensionstagarnas del vore avdragsfaktorn betydelsefull

ur nämnda synpunkt. Men givet vore att en låg avdragsfaktor även

verkade fördelaktigt för såväl tjänstepensionsfrågan som sparviljan. Å

andra sidan funnes omständigheter, som talade för att avdragsfaktorn ej

borde fastställas för lågt, främst det förhållandet att avdragsfaktorn vore

det utslagsgivande momentet i avdragsreglerna i fråga om att reglera den

övre inkomstgräns, som utestängde en pensionstagare från rätt till inkomstprövade

förmåner. Ju högre avdragsfaktorn vore, desto lägre bleve inkomstgränsen.

Efter att ha prövat olika alternativ har revisionen stannat för att förorda

en avdragsfaktor å 337a procent intill en årsinkomst av 1 400 kronor

för ogift och 2 100 kronor för makar tillsammans och därefter 6673 procent.

Remissyttranden.

I remissyttrandena ha framförts olika förslag om delad avdragsfaktor,

om lägre avdragsfaktor för inkomster över 1 400 kronor respektive 2 100

kronor och om en enhetlig avdragsfaktor å 25, 337a eller 50 procent.

Departementschefen.

»Avdragsfaktorn i inkomstskiktet närmast över den avdragsfria inkomsten

synes mig ej få sättas alltför högt, detta särskilt med tanke på att förekomsten

av någon mindre sidoinkomst eljest kunde föranleda därtill att

ej hela den avdragsfria inkomsten skulle kunna utnyttjas för enskild pensionering.

Ur denna synpunkt torde den föreslagna avdragsfaktorn om

337a procent inom inkomstintervallet 1 000—1 400 kronor för ogift och

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

1 500—2 100 kronor för äkta makar vara lämplig. En avdragsfaktor av

nämnda storlek medför emellertid, att avdragsfaktorn måste skärpas för

större inkomster, om ej alltför höga inkomstgränser skola uppkomma. I

beaktande härav synes den föreslagna avdragsfaktorn om 662/3 procent för

inkomster över 1 400 kronor för ogift och 2 100 kronor för äkta makar även

böra godtagas. Angivna avdragsfaktor kan visserligen i och för sig synas

hög. Härvidlag bör dock hållas i minnet, att det sammanlagda avdraget

f. n. ofta, då särskilt bostadstillägg utgår, motsvarar 100 procent. Ser man

för övrigt ej blott till själva marginalavdraget utan till storleken av den inkomst

pensionären får behålla av hela sin inkomst, visar det sig, att avdraget

blir tämligen måttligt. Det kan emellertid ej förnekas att genom beskattningsreglerna

marginalavdraget kan bli kraftigt höjt. Eftersom de fall

det här gäller torde vara förhållandevis fåtaliga, anser jag mig dock med

hänsyn till övriga på frågan inverkande omständigheter sakna anledning

att frångå revisionens förslag i förevarande hänseende.»

Motioner.

I likalydande motionerna I: 490 och II: 655 yrkas en enhetlig avdragsfaktor

å 33V3 procent.

Utskottet.

En lämpligt avvägd avdragsfaktor är uppenbarligen av största betydelse

för att stimulera pensionstagarna till att utnyttja sin arbetsförmåga. Det

föreslagna systemet med en delad avdragsfaktor synes utskottet lämpligt

och ändamålsenligt, även om det måhända i viss utsträckning kan försvåra

det praktiska handhavandet av inkomstprövningen. Väl kan sägas, att en

avdragsfaktor å 66 V* procent för inkomster, som överstiga 1 400 kronor

för ogift och 2 100 kronor för äkta makar, drabbar hårt. Men därest man

önskar bibehålla en lägre avdragsfaktor beträffande inkomster, som ligga

närmast de avdragsfria — vilket uppenbarligen är önskvärt — måste avdragsfaktorn

göras förhållandevis hög, om icke inkomstgränserna för rätt

till inkomstprövade förmåner skola förskjutas uppåt alltför mycket. Med

en enhetlig faktor å 33V3 procent, vilket föreslås i motionerna 1: 490 och

II: 655, skulle inkomstgränserna höjas högst avsevärt, vilket i sin tur skulle

medföra starkt ökade kostnader. Utskottet får därför med avstyrkande av

sistnämnda motioner i denna del förorda Kungl. Maj :ts förslag.

7. Finansieringsfrågan.

Folk pensions revisionen.

Efter att ha lämnat en översikt över den nuvarande kostnadsfördelningen

mellan stat och kommun framhåller revisionen, att den ej ansett

s. 55 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 55

sig böra upptaga frågan om en ändrad kostnadsfördelning i vidare mån

än som nödvändiggöres av att vissa inkomstprövade förmåner få en annan

konstruktion än hittills. Revisionen har därför sökt finna sådana regler

att den nuvarande kostnadsfördelningen rubbas i minsta möjliga mån. Ett

ytterligare skäl för denna ståndpunkt är enligt revisionen att den allmänna

statsbidragsutredningen f. n. är sysselsatt med att överväga de allmänna

principerna för kostnadsfördelningen rörande all statskommunal verksamhet.

Revisionens överväganden ha lett till att kommunbidraget i princip bör

beräknas efter nu gällande grunder för tilläggspension, änkepension,

hustrutillägg men att för det kommunala bostadstilläggets del utformas särskilda

regler.

I fråga om kommunbidragsreglerna för det kommunala bostadstillägget

föreslår revisionen en sådan anknytning till skatteunderlaget, att kommunbidragets

storlek — i likhet med vad som gäller för det nuvarande kommunbidraget

— göres beroende av antalet skatteören per invånare i kommunen,

dock att kommunbidraget får uppgå till högst 60 procent och lägst

25 procent av kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen. Nämnda

maximiregel har revisionen ansett böra gälla även för kommunernas bidrag

till övriga inkomstprövade förmåner.

Sedan revisionen ingående prövat olika alternativ i fråga om kommunbidragsfaktorns

storlek har revisionen stannat för att föreslå, att kornmunbidragsbestämmelserna

utformas så, att för tilläggspensioner, hustrutillägg,

änkepensioner samt änke- och änklingsbidrag tillämpas den nuvarande bidragsregeln,

d. v. s. att bidragsandelen skall utgöra 3/2o (= 0,15) procent

gånger antalet hela tiotal skatteören per invånare, dock att maximibidraget

sättes till 3/5 mot nu V2. För de kommunala bostadstilläggen föreslås kommunbidragsandelen

skola utgöra Vs (= 0,20) procent gånger antalet hela

tiotal skatteören per invånare, dock högst 3/ä och lägst 1/4.

Remissyttranden.

Den av revisionen föreslagna lösningen av frågan om finansieringen av

de inkomstprövade folkpensionsförmånerna har — om bortses från de i

ärendet hörda kommunerna — tillstyrkts eller lämnats utan erinran i omkring

hälften av de avgivna yttrandena. Av de hörda kommunerna har ett

hundratal ej haft något att erinra mot de föreslagna finansieringsbestämmelserna,

därav ungefär en fjärdedel städer.

I vissa av de kritiskt inställda yttrandena göres gällande, att de föreslagna

kommunbidragsreglerna ej skapade tillräcklig garanti för att kommunerna

införde erforderliga kommunala bostadstillägg. I andra yttranden

uttalas farhågor för alltför stor generositet från vissa kommuners sida

vid bostadstilläggens avvägning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

I flera yttranden framhålles, att den föreslagna kostnadsfördelningen ej

vore riktigt avvägd, enär kommunen belastades i alltför hög grad. Dessa

yttranden ha i flertalet fall avgivits av städer.

Stadsfullmäktige i Stockholm finna förslaget för stadens vidkommande

helt oantagligt. Enligt förslaget skulle de av de ändrade avdragsreglerna

föranledda ökade kostnaderna, sammanlagt ungefär 3 milj. kronor, praktiskt

taget helt falla på staden. Statens andel i kostnadsökningen skulle

utgöra endast 4 procent, medan staden skulle få bära icke mindre än 96

procent. Mot bakgrunden av att folkpensioneringen obestridligen måste

anses vara en statlig uppgift yrkade staden, att de ökade kostnaderna för

reformens genomförande helt skulle bäras av staten.

Överståthållarämbetet uttalar bl. a., att revisionens förslag om kostnadsfördelningen

tyder på att kommunen skulle få bära praktiskt taget hela

bördan av reformen. Detta vore ej någon rimlig konsekvens av en reform,

som vore betingad av förhållanden, för vilka i varje fall Stockholms stad

icke kunde åläggas något ansvar.

Stark kritik mot revisionens förslag angående kostnadsfördelningen

framföres vidare av bl. a. Svenska stadsförbundet.

I yttranden från bl. a. Svenska landskommunernas förbund framhålles,

att det vore uteslutet att ge bostadstilläggen den föreslagna konstruktionen,

förrän om och när den kommunala skatteutjämningsfrågan lösts. Förbundet

hade tidigare givit uttryck åt sin åsikt att kommunbidragen ej vore

berättigade. Det vore i stort sett en fiktion att dessa bidrag verkade återhållande

på pensionsnämnderna vid beviljande av inkomstprövade folkpensionsförmåner,

ty dessa nämnder valdes ej för att tillvarataga kommunalekonomiska

intressen och fattade ej heller sin uppgift så.

Departementschefen.

»Utgångspunkten för folkpensionsrevisionens överväganden kring detta

spörsmål har varit, att genomförandet av den av revisionen förordade reformen

borde i minsta möjliga mån rubba den nuvarande kostnadsfördelningen

i stort mellan stat och kommun. Denna utgångspunkt synes mig

riktig.

Beträffande de nya kommunala bostadstilläggen torde man böra eftersträva

en ordning som ställer kommunerna i paritet i fråga om möjligheterna

att utgiva erforderliga dylika tillägg. Dessa möjligheter äro givetvis

beroende på flera olika omständigheter, bl. a. skatteunderlaget och

skattetrycket i kommunen samt antalet folkpensionärer, vilka äro i behov

av extra tillskott utöver folkpensionens grundförmåner. Att avväga kommunbidraget

efter alla dessa faktorer — av vilka den förstnämnda torde

vara den mest utslagsgivande — går näppeligen, utan att kommunbidragsreglerna

bli mycket komplicerade och svårtillämpliga. Under angivna förhållanden

och då de allmänna principerna för kostnadsfördelningen ro
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 57

rande all statskommunal verksamhet f. n. prövas av därför utsedda sakkunniga,

torde det ej vara anledning att frångå den nuvarande avvägningsnormen

för kommunernas bidrag, d. v. s. det faktiska skatteunderlaget per

invånare i kommunen.

När det sedan gäller att bedöma storleken av kommunernas andel i förhållande

till statens, synes man i fråga om kostnaderna för de kommunala

bostadstilläggen böra iakttaga, att statens andel å ena sidan avväges relativt

rikligt för att hindra att bostadstilläggen bestämmas till för ringa belopp

och å andra sidan ej göres så stor, att kommunerna frestas fastställa

för höga tillägg. En dylik avvägning är givetvis alltid vansklig att göra,

och försiktigheten torde bjuda att man — innan närmare erfarenheter vunnits

— gör avvägningen sådan, att den nuvarande kostnadsfördelningen

mellan staten och kommunerna i stort sett bibehålies. I detta sammanhang

må erinras om det förslag till ändrade kommunbidragsgrunder, som framlagts

av 1950 års besparingsutredning. Detta förslag innebär bl. a. en viss

generell höjning av kommunbidragsandelen i syfte att därigenom till den

kommunala delen av den offentliga förvaltningen utsträcka den besparingsaktion,

som utredningen haft att befrämja inom statsförvaltningen. En på

sådana grunder byggd generell höjning av kommunbidraget synes mig ej

tillrådlig i nuvarande sammanhang, särskilt emedan den innan de kommunala

bostadstilläggen hunnit stabiliseras skulle kunna tänkas leda till en

för folkpensionärerna menlig återhållsamhet hos kommunerna i fråga om

dessa tillägg.

Den kommunbidragsfaktor som skall fastställas bör givetvis, om kostnadsfördelningen

i stort skall bibehållas oförändrad, vara högre än den för

statliga inkomstprövade förmåner fastställda bidragsfaktorn, enär kommunerna

ju f. n. helt bekosta de särskilda bostadstilläggen. Fastställdes en

enhetlig faktor för såväl de kommunala bostadstilläggen som övriga inkomstprövade

förmåner, medförde detta emellertid, att alla kommuner

bleve belastade med den högre procentsats, som nödvändiggöres av sammanslagningen

av bostadstilläggen; och detta alldeles oavsett om kommunen

hade bostadstillägg eller ej. Bl. a. med hänsyn härtill har revisionen

— trots de därmed förenade administrativa komplikationerna — ansett sig

böra föreslå, att den nuvarande kommunbidragsprocenten bibehålies i fråga

om andra inkomstprövade förmåner än kommunala bostadstillägg samt att

en särskild och högre procentsats fastställes för detta tillägg. Jag biträder

detta förslag.

Såsom förut nämnts är kommunbidraget nu maximerat till 50 procent beträffande

andra inkomstprövade förmåner än de särskilda bostadstilläggen.

Medräknas kostnaderna för sistnämnda tillägg, överstiger kommunandelen

i flera fall denna gräns och kommer i vissa fall upp till omkring 60 procent,

för att i något enstaka fall överstiga detta procenttal. Med den förut givna

förutsättningen, att den nuvarande kostnadsfördelningen mellan stat och

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

kommun bör bibehållas såvitt möjligt orubbad, synes maximigränsen sålunda

böra höjas till (50 procent. Besparingsutredningens nyssnämnda förslag

innebär emellertid även ett borttagande av maximigränsen för kommunbidraget.

Detta har motiverats med att de ekonomiskt bäst ställda

kommunerna eljest ej skulle bli engagerade i den avsedda besparingsaktionen

och vidare med att varje maximiregel innebure ett opåkallat gynnande

av nämnda kommuner. Att nu helt slopa maximigränsen synes dock ej

böra ske. Däremot anser jag det motiverat att höja den övre bidragsgränsen

till 60 procent. Såsom revisionen funnit, bör denna gräns räknas särskilt

för de kommunala bostadstilläggen och särskilt för övriga inkomstprövade

förmåner. Eljest torde det i många fall bli svårt för kommunerna

att bedöma de ekonomiska verkningarna av sina beslut rörande kommunala

bostadstillägg.

Med hänsyn till kommunernas stora inflytande på de kommunala bostadstilläggen

bar revisionen ansett det påkallat, att kommunerna få bära

en ej alltför oväsentlig del av kostnaderna för dessa tillägg. Revisionen har

därför föreslagit en minimigräns å 25 procent för nämnda kostnader. Trots

att man därmed — såsom även framhållits i några remissyttranden — gör

ett avsteg från principen om lika belastning av kommunerna med hänsyn

till skatteunderlaget, anser jag mig böra godtaga förslaget härom.

Med utgångspunkt från det anförda har revisionen funnit, att kommunbidraget

till de särskilda bostadstilläggen bör sättas till 0,19 eller 0,20 procent

för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen av kostnaderna

för dessa tillägg. Det förra alternativet skulle resultera i en genomsnittlig

kommunbidragsprocent för hela riket av 41,73, under det att det senare

alternativet skulle giva en bidragsprocent av 42,32. Revisionen har även

gjort stickprovsberäkningar rörande huru de båda alternativen skulle verka

i praktiken, varvid 32 kommuner utvalts. Resultatet av dessa beräkningar

har revisionen redovisat i en sammanställning, vilken såsom bilaga fogats

till protokollet i detta ärende och till vilken jag hänvisar. Med hänsyn till

resultatet av dessa beräkningar samt övriga överväganden i denna fråga

har revisionen förordat, att kommunbidragsfaktorn fastställes för de kommunala

bostadstilläggen till 0,20 procent och för övriga inkomstprövade förmåner

till 0,15 procent med en begränsning av kommunandelen till, i båda

fallen, ett maximum å 60 procent samt, i fråga om de kommunala bostadstilläggen,

ett minimum å 25 procent.

I remissyttranden har gjorts gällande, att resultatet av de föreslagna

kommunbidragsreglerna bleve obilligt för vissa kommuner. Jag vill ej heller

förneka att de föreslagna reglerna komma att för många kommuner medföra

någon merbelastning i förhållande till vad nu gäller. Förslaget innebär

emellertid också en lättnad för vissa kommuner, och enligt min mening

innebär förslaget i det stora hela en rimlig avvägning. Det torde för

övrigt vara ogörligt att skapa kommunbidragsregler, som för varje enskild

s. 59 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 59

kommun helt bibehåller den andel i folkpensionskostnaderna, som gäller

enligt nuvarande regler. Redan under rådande förhållanden ske dessutom

förskjutningar i kommunens andel i sagda kostnader, exempelvis genom

ändringar i skatteunderlag och invånarantal eller genom införandet av särskilda

bostadstillägg.

Som bekant skola de kommunala ortsavdragen höjas fr. o. m. den

1 januari 1952, dock att i fråga om 1952 års taxering äldre bestämmelser

skola gälla. Höjningen kommer att medföra en sänkning av de kommunala

skatteunderlagen, och därav följer i sin tur en automatisk sänkning av

kommunernas efter skatteunderlaget graderade andel av kostnaderna för

folkpensioneringen. Folkpensionsrevisionen har i sina beräkningar ej tagit

någon hänsyn till nu angivna förhållande, ehuruväl en justering förutsatts

enligt de uttalanden, som av chefen för finansdepartementet gjordes

vid anmälan av propositionen nr 93 till 1951 års riksdag och som godkändes

av riksdagen. Med beaktande av de ökningar av de kommunala

skatteunderlagen, som sedermera inträffat, kan jag emellertid efter samråd

med chefen för finansdepartementet tillstyrka, att vid förevarande reglering

bortses från den för kommunerna gynnsamma verkan av ortsavdragsreformen.

»

Motioner.

I likalydande motionerna 1:^90 och 11:655 sägs bl. a.:

Folkpensioneringen bör i princip betraktas som en samhällsuppgift av

statlig karaktär. Kommunerna borde inte belastas med utgifter för densamma.

Då förslaget i propositionen innebär, att kommunernas andel i

kostnaderna ytterligare skall ökas, bör förslaget i denna del icke godtagas

av riksdagen. De förhöjda utgifter för samhället, som följer av de föreslagna

ändringarna, bör i stället i sin helhet bäras av staten.

Motionärerna hemställa därför under punkt c) i motionerna »att riksdagen

måtte avslå förslaget i proposition nr 215 om ändring i lagen den

30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

och att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer

om skyndsamt framläggande av sådant förslag till ändring i nämnda lagförslag,

att de förhöjda utgifter för samhället, som följer av ändringarna

i de lagar som omnämnas i proposition nr 215 i sin helhet kommer att

bäras av staten».

I motionen II: 651 föreslås, att — i avbidan på förnyad utredning och

nytt förslag angående bostadstilläggets utformning — fördelningen mellan

staten och kommunerna av kostnaderna för de behovsprövade folkpensionerna

tills vidare skall verkställas efter nu gällande regler. Motionären

yrkar därför, att Kungl. Maj:ts förslag i propositionen nr 215, i vad det

avser ändrade grunder för fördelningen mellan staten och kommunerna av

kostnaderna för behovsprövade folkpensioner, måtte avslås.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i

I likalydande motionerna 1: 489 och II: 654 föreslås, att maximigränsen

för kommunernas bidragsskyldighet skall höjas från 60 procent till 75

procent. Motionärerna hemställa därför, att riksdagen vid behandlingen

av proposition nr 215 måtte besluta

»2) följande ändring i 1 § i förslaget till lag om ändring i lagen den

30 juni 1947 om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpension;

ringen:

1 §•

Kommun skall för varje kalenderår bidraga till kostnaderna för pensioner

enligt lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering med

dels viss andel, motsvarande tre tjugondeis procent för varje fullt tiotal

skatteören per invånare i kommunen, av kostnaden för tilläggspensioner,

änkepensioner och hustrutillägg, som under året utbetalats för inom kommunen

mantalsskrivna pensionsberättigade, dock högst tre fjärdedelar av

nämnda kostnad,

dels ock viss andel, motsvarande en femtedels procent för varje fullt

tiotal skatteören per invånare i kommunen, av kostnaden för kommunala

bostadstillägg, som under året utbetalats för pensionsberättigade, mantalsskrivna

inom kommunen, dock högst tre fjärdedelar och lägst en fjärdedel

av sagda kostnad.

Därest tilläggspensioner, änkepensioner och hustrutillägg förhöjts genom

indextillägg, skall vad i första stycket stadgats om kommuns skyldighet

att bidraga till kostnaderna för dylika pensioner avse även indextillägg

därå.»

Jämväl i motionen 11:617 föreslås, att maximigränsen för kommunernas

bidrag skall bestämmas till 75 procent. Motionären hemställer, »att riksdagen

ville besluta sådan ändring av Kungl. Maj:ts förslag till ändrad

lydelse av 1 § Lag angående ändring i lagen om kommunernas bidrag till

kostnaderna för folkpensioneringen, att den genom angivna paragraf reglerade

skatteunderlagsgraderade kommunandelen av kostnaderna för olika

pensionsförmåner må utgå med högst tre fjärdedelar av ifrågavarande

kostnader.»

Utskottet.

Enligt nu gällande regler åvila staten kostnaderna för de icke inkomstprövade

pensionsförmånerna, under det att kommunerna svara för de särskilda

bostadstilläggen. Beträffande övriga inkomstprövade pensionsförmåner

bestridas dessa av staten med bidrag från kommunerna. Kommunandelen

utgör tre tjugondeis procent för varje fullt tiotal skatteören per

invånare i kommunen, dock högst 50 procent av kostnaden. I enlighet med

dessa regler ha kommunerna bidragit till kostnaderna för inkomstprövade

pensionsförmåner — med utgångspunkt från 1950 års skattekrontal —

med i medeltal 35,8 procent eller om kostnaden för de särskilda bostadstilläggen

medräknas med 41,6 procent. Enligt vad som upplyses i propo
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 61

sitionen komma dessa båda procenttal att stiga till omkring 38 respektive

43 för åren 1951 och 1952.

I propositionen föreslås nu, att maximigränsen för kommunernas skyldighet

att bidraga till tilläggspensioner, änkepensioner och hustrutillägg

skall höjas från 50 till 60 procent samt att kommunerna skola bidraga till

kostnaderna för det kommunala bostadstillägget med fyra tjugondeis procent

för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen, dock med

högst 60 och lägst 25 procent av totalkostnaden för bostadstilläggen inom

kommunen.

I motionerna ha framförts olika ändringsförslag. Vad först angår yrkandet

i motion II: 651 om avslag å propositionen i denna del, har detta

yrkande främst motiverats med att frågan om bostadstilläggets konstruktion

borde göras till föremål för förnyad utredning och att nuvarande

bidragsregler borde bibehållas oförändrade i avvaktan på nytt förslag angående

bostadstilläggen. Enär, såsom framgår av det ovan anförda, utskottet

biträder Kungl. Maj :ts förslag i fråga om bostadstilläggen, får utskottet

avstyrka motionärens förslag jämväl såvitt nu är i fråga.

I motionerna I: 490 och II: 655 uttalas, att kostnaderna för den föreslagna

reformen i sin helhet böra bäras av staten. Med hänsyn bl. a. till

att allmänna statsbidragsutredningen är sysselsatt med att överväga principerna

för kostnadsfördelningen rörande all statskommunal verksamhet,

bör man enligt utskottets mening såvitt möjligt försöka utforma de nya

bidragsreglerna så, att kostnadsfördelningen mellan stat och kommun i

stort sett bibehålies. Detta har också varit utgångspunkten för såväl revisionens

som Kungl. Maj :ts förslag. Såsom föreslås i propositionen bör det

faktiska skatteunderlaget per invånare i kommunen läggas till grund för

bidragets beräknande.

Vad härefter angår storleken av kommunernas andel ha motionsledes

icke väckts förslag om annan ändring än att maximigränsen måtte höjas

från 60 till 75 procent. Vid avvägningen av de kommunala bidragens storlek

har hänsyn tagits bl. a. till den synpunkten, att i lagen fastslagna

minimi- och maximigränser skulle, såvitt angår de kommunala bostadstilläggen,

vara ägnade att påverka kommunerna vid deras beslut om bostadstilläggets

belopp. En gränsdragning med hänsyn till detta förhållande

är uppenbarligen mycket vansklig, men såvitt utskottet kunnat bedöma

kan man ur denna synpunkt icke göra någon erinran mot Kungl. Maj :ts

förslag.

I motionerna göres gällande — liksom i vissa remissyttranden — att

en del kommuner bleve särskilt gynnade av en maximiregel om 60 procent.

Sålunda säger motionärerna bl. a., att ett betydande antal kommuner

komma att skyddas från en med stigande skatteunderlag ökad bidragsskyldighet,

och att detta i stor utsträckning torde gälla kommuner med

relativt låg utdebitering per skattekrona.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Om icke den nuvarande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun

skall alltför mycket rubbas, måste uppenbarligen viss maximiregel bibehållas.

Revisionens förslag om 60 procent grundar sig på beräkningar med

utgångspunkt från att kommunbidraget för närvarande är maximerat till

50 procent beträffande andra inkomstprövade förmåner än det särskilda

bostadstillägget. Därest man för kommuner med särskilt bostadstillägg

medräknade jämväl kostnaderna för sådant tillägg, komme den andel av

de sammanlagda inkomstprövade förmånerna, som bestredes av kommunerna,

uppenbarligen att öka. I vissa fall överskreds på grund härav kommunandelen

av de sammanlagda förmånerna 50 procent, och i några fall

överstege den 60 procent. I Stockholm, Göteborg och Malmö närmade sig

enligt revisionens beräkningar kommunandelen nämnda procentsats. Revisionen

har därför stannat för att föreslå, att maximigränsen för kommunbidraget

bestämmes till 60 procent.

Denna grundval för att bestämma kommunbidraget till högst 60 procent

synes utskottet riktig. Visserligen medföra de föreslagna reglerna vissa

ojämnheter i förhållande till vad som nu gäller, men detta synes ofrånkomligt.

Att skapa generella regler, som till fullo tillgodose syftet att bibehålla

den nuvarande kostnadsfördelningen, är icke möjligt.

En ytterligare höjning av maximigränsen på sätt motionärerna föreslå

skulle komma att medföra en avsevärd merbelastning särskilt för de större

städerna. Detta skulle i sin tur kunna medföra en benägenhet hos dessa

kommuner att bliva alltför återhållsamma i fråga om bostadstillägg. Utskottet

vill i samband härmed hänvisa till de av de större städerna avgivna

remissyttrandena, däri stark kritik riktas redan mot en höjning av maximigränsen

till 60 procent. Sålunda finna exempelvis stadsfullmäktige i Stockholm

revisionens förslag om kostnadsfördelningen för stadens vidkommande

helt oantagbart, enär de av de ändrade avdragsreglerna föranledda

ökade kostnaderna praktiskt taget helt skulle falla på staden.

Utskottet har vid övervägande av detta spörsmål — därvid utskottet

jämväl beaktat den vid propositionen fogade sammanställningen över hur

de föreslagna kommunbidragsreglerna komme att verka i praktiken i vissa

utvalda kommuner — kommit till den uppfattningen, att propositionens

förslag jämväl i nu förevarande del bör godtagas. Utskottet avstyrker förty

motionerna 1:489, 1:490, 11:617, 11:651, 11:654 och 11:655, såvitt nu är

i fråga.

8. Kostnader för reformen.

Folkpensionsrevisionen.

Angående kostnaderna för den föreslagna reformen beträffande avdragsreglerna

och bostadstilläggen anför revisionen bl. a. följande:

Kostnaderna för det allmänna genom enbart de föreslagna ändringarna av

avdragsreglerna har beräknats till omkring 17 miljoner kronor. De gjorda

s. 63 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 63

beräkningarna är, särskilt såvitt de berör de särskilda bostadstilläggen,

behäftade med en viss osäkerhet, men felmarginalen torde vara relativt

obetydlig.

En betydande ovisshet måste däremot känneteckna antagandena rörande

den kostnadsökning, som säkerligen uppkommer genom att kommuner som

nu inte har bostadstillägg av något slag inför kommunala bostadstillägg

och att andra kommuner beslutar sådana grunder för de kommunala bostadstilläggen

att dessa tillägg genomsnittligt blir större än de nu utgående

statliga och särskilda bostadstilläggen tillsammantagna. Hur stor denna

kostnadsökning kommer att bli kan endast gissningsvis beräknas. Antar

man att den skulle uppgå till 5 å 10 miljoner kronor skulle totalkostnaderna

för reformen bli omkring 25 miljoner kronor. Av detta belopp skulle i så

fall omkring 15 miljoner kronor falla på staten och omkring 10 miljoner

kronor på kommunerna.

De nu nämnda beloppen är visserligen betydande i sig själva. Emellertid

är det tydligt att alla verkliga förbättringar av folkpensioneringen drar

stora kostnader på grund av pensioneringens omfattning. Ser man de

angivna siffrorna ur denna synpunkt kan konstateras att de utgör blott

ca 2,5 procent av det allmännas utgifter för folkpensioneringen. Därvid kan

erinras om att en höjning av folkpensionerna med ett indexsteg medför en

årlig kostnadsökning å ca 35 miljoner kronor. Tillika bör påpekas att en

betydande del av de kostnader, som uppkommer vid reformen av avdragsreglerna,

direkt föranledes av att det sänkta penningvärdet realiter skärpt

avdragsreglerna.

Utskottet.

Totalkostnaderna för det allmänna uppskattas, såvitt angår ändrade

regler för inkomstprövning och bostadstillägg, till ett årligt belopp av omkring

25 miljoner kronor, varav ungefär 15 miljoner kronor skulle falla

på staten och 10 miljoner kronor på kommunerna.

Dessa kostnadsberäkningar få visserligen anses ganska osäkra, men föranleda

icke någon erinran från utskottets sida. Med hänsyn till de avsevärda

förbättringar, som reformen torde komma att medföra, bör man

enligt utskottets mening icke i anledning av de beräknade merkostnaderna

hysa någon tvekan mot reformens genomförande.

9. Reformens genomförande.

Folkpensionsrevisionen.

Under själva övergångstiden skulle enligt vad revisionen uttalar ett betydande

merarbete bli följden. Revisionen konstaterar, att den omräkning

av utgående pensioner som måste göras ej kunde ske på tillgängliga, ofta

mycket föråldrade uppgifter om inkomster o. dyl. De nya kommunala bostadstilläggsgrunderna

skulle medföra att de ekonomiska förhållandena för

alla pensionstagare, som åtnjöte bostadstillägg av något slag, eller 260 000

—270 000 personer, måste prövas i belysning av dessa grunder.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Revisionen beräknar vidare, att i omkring 90 000 fall ändringen av avdragsreglerna

kunde medföra behov av jämkning av pensionerna. Flertalet

av dessa fall, nämligen alla i de kommuner i vilka bostadstillägg funnes,

bleve omräknade vid genomgången av pensionstagare med bostadstillägg.

Återstående omkring 20 000 fall torde helst böra jämkas först efter ansökan,

enär det icke vore osannolikt, att de egna inkomsterna i många fall ändrats

så att jämkning icke vore befogad. Emellertid syntes möjlighet böra föreligga

för pensionsnämnderna att även i dessa fall besluta höjning av pensionerna

utan särskild ansökan.

För pensionsstyrelsens del finner revisionen att reformen föranleder ett

mycket betydande engångsarbete. Omkring 300 000 huvudkort måste sålunda

ändras eller omskrivas och dubbla detta antal hålkort nystansas.

Härtill komnie att antalet nya pensionsansökningar säkerligen under en

övergångstid bleve avsevärt större än normalt.

Revisionen anser, att reformen ej kan genomföras tidigare än den 1

januari 1954. Under förutsättning att 1952 års vårriksdag kunde fatta beslut

i saken och att författningsändringarna vore utfärdade i mitten av år

1952, borde kommunerna under hösten 1952 kunna besluta om grunder för

bostadstilläggen och de organisatoriska spörsmål, som därmed sammanhängde.

Sedan beslut härom fattats — om möjligt senast i oktober 1952

— kunde arbetet igångsättas i pensionsnämnderna med prövningen av de

olika pensionstagarnas rätt till inkomstprövade förmåner. Detta arbete

torde i regel kunna genomföras ganska snabbt i mindre kommuner med

ett relativt litet antal av reformen berörda pensionstagare men måste i de

större kommunerna och särskilt i de största städerna bli tidskrävande.

Det torde i sådana kommuner vara lämpligt att pensionsnämnderna successivt

överlämnade sitt arbetsresultat till pensionsstyrelsen. Då styrelsens

personella och tekniska resurser vore begränsade och icke kunde för en

kort tid ökas över en viss gräns, vore det enligt revisionens mening synnerligen

önskvärt, att den tid som skulle stå till styrelsens förfogande för det

tekniska förberedelsearbete som nyss berörts ej utmättes för snävt. I

I ett avseende bör emellertid enligt revisionens mening reformen kunna

gå i verkställighet redan den 1 juli 1952. Revisionen föreslår nämligen, att

pension på grund av egen eller makes föregående arbetsanställning icke

skall räknas såsom inkomst under tiden 1 juli 1952—31 december 1953

intill 600 kronor för ogift och 900 kronor för makar tillsammans. Detta

innebär att den av revisionen föreslagna höjningen av den avdragsfria inkomsten

till 1 000 resp. 1 500 kronor i vad angår pensioner från arbetsgivare

kan tillämpas omedelbart efter författningsändringarnas tillkomst.

Enligt en grov uppskattning skulle den temporära privilegieringen medföra

en kostnadsökning å i runt tal 3 milj. kronor.

För att förhindra att folkpensionär vid reformens ikraftträdande får sina

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

förmåner försämrade genom de nya bestämmelserna, föreslår revisionen

ett stadgande av innebörd att folkpension i vilken statligt bostadstillägg ingått

vid tiden för upphörandet av de tidigare bestämmelserna, icke får nedsättas

enbart på grund av att bestämmelserna om sådant tillägg upphävts.

Enligt förslaget skall alltså stadgandet ej omfatta särskilt bostadstillägg.

Anledningen härtill är att kommunerna enligt gällande ordning äro oförhindrade

att när som helst ändra sina grunder för detta tillägg eller helt

slopa tilläggen. Revisionen finner det dock kunna antagas att kommunerna

skola tillse, att sådana försämringar i regel icke inträffa.

Remissyttranden.

Pensionsstyrelsen framhåller, att enligt styrelsens mening en tidigare tidpunkt

för ikraftträdandet än den 1 januari 1954 av tekniska och andra skäl

icke är tänkbar. Vidare finner pensionsstyrelsen för sin del nödvändigt,

att antingen i övergångsbestämmelserna till lagen eller i de av Kungl. Maj :t

meddelade föreskrifterna uttryckligen fastslås, att kommunerna skola ha

fattat beslut om grunderna för sina bostadstillägg senast i oktober 1952

ävensom att pensionsstyrelsen i nämnda föreskrifter tillerkännes den befogenhet

att faställa tider som av revisionen föreslagits.

Statens organisationsnämnd anför bl. a.

Revisionens förslag att ersätta det statliga och det särskilda bostadstilllägget

med kommunalt bostadstillägg kommer i samband med reformens

genomförande att medföra ett betydande engångsarbete för pensionsstyrelsen.

Sålunda måste cirka 300 000 huvudkort antingen omskrivas eller ändras

och cirka 600 000 hålkort nystansas. För omskrivning eller ändring

av huvudkorten samt kontroll dels av pensionsnämndernas uppgifter i

vad avser kontrollsummering av inkomstuppgifterna och dels av att

riktiga avdragsregler tillämpats, vilken kontroll enligt av kommitténs

ordförande lämnad upplysning de sakkunniga anse böra utföras av styrelsen,

kommer att erfordras ungefärligen 35—45 personer under ett år.

I detta antal har inräknats den personal, som åtgår för in- och utplockning

av huvudkort. I förutsättningen ingår även att uppgifterna utföras av personer,

som äro vana vid dylikt arbete. Nystansningen av hålkort — stansning

och kontrollstansning — kommer att erfordra cirka 7 personer under

ett år, därest varje person beräknas kunna medhinna stansning av 100 kort

per timme, vilket antal måste vara en måttlig prestation. Med ett medelgott

underlag borde emellertid normalt cirka 120 kort per timme och person

kunna medhinnas. Styrelsens personal kan icke vid sidan av sitt ordinarie

arbete utföra dessa arbeten av engångsnatur utan extra arbetskraft

måste anlitas för desamma. Till följd av inkomstgränsernas förskjutning

uppåt komma flera personer att få del av de inkomstprövade förmånerna,

vilket medför, att antalet ansökningar blir större och detta medför i sin tur

uågon ökning av arbetet, i första hand för försäkringsbyrån.

I ett flertal remissyttranden ha framställts önskemål om etl tidigare

ikraftträdande än vad revisionen föreslagit.

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1902. (i sand. 2 avd. Nr 5.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Revisionens förslag att pension från arbetsgivare skulle privilegieras

under en övergångstid avstyrkes av pensionsstyrelsen. Enligt styrelsens

mening vore det nämligen svårt att undgå att jämväl privilegiera benefika

understöd, enär det i praktiken ofta vore mycket svårt att göra skillnad

mellan sådana understöd och arbetarpensioner. Ur rättvisesynpunkt borde

privilegieringen vidare omfatta med arbetarpension jämförliga pensionsförsäkringsförmåner,

som hantverkare in. fl. förskaffat sig genom inbetalning

till försäkringsinrättning. Slutligen borde, av skäl som revisionen

antytt, även arbetsinkomst privilegieras.

Vad slutligen angår den av revisionen föreslagna övergångsbestämmelsen

i fråga om bostadstilläggens storlek framför pensionsstyrelsen kritiska synpunkter

mot densamma.

Departementschefen.

»Det är givet att genomförandet av en reform av den art det nu gäller

kräver betydande omräknings- och annat förberedelsearbete — erforderliga

föreskrifter härom torde få utfärdas i administrativ ordning — och det

torde därför icke vara möjligt att låta de nya reglerna träda i kraft

förrän den 1 januari 1954. Härigenom komma alltså kostnaderna för reformen

icke att belasta statsbudgeten under instundande budgetår.

Folkpensionsrevisionen har emellertid föreslagit, att pension på grund

av egen eller makes föregående arbetsanställning icke skall räknas såsom

inkomst under tiden den 1 juli 1952—den 31 december 1953 intill 600

kronor om året för ogift och 900 kronor om året för makar tillsammans.

Den föreslagna höjningen av den avdragsfria inkomsten kan härigenom

omedelbart tillämpas på enskild pensionsinkomst upp till angivna belopp.

Jag finner en sådan temporär privilegiering av dylik inkomst synnerligen

värdefull med hänsyn till den relativt långa övergångstiden för reformen

i övrigt. Trots de principiella invändningar, som enligt vad jag förut anfört

kunna resas mot att endast ifrågavarande slag av inkomst privilegieras,

anser jag därför att förslaget såsom en övergångsanordning bör genomföras.

Härigenom torde, såvitt nu kan överblickas, icke under nästkommande

budgetår uppstå någon merkostnad för statsverket. Någon ändring

i det under femte huvudtiteln, punkt 90, i årets statsverksproposition till

Bidrag till folkpensioner m. m. för budgetåret 1952/53 äskade förslagsanslaget

av 741 milj. kronor ger förslagets genomförande sålunda ej anledning

till.

Av vad jag anfört vid behandlingen av frågan om bostadstilläggens konstruktion

framgår att jag anser, att lagen bör innehålla en garanti för att

de folkpensionärer, som vid den nya lagstiftningens ikraftträdande uppbära

statliga bostadstillägg, bli bibehållna vid sina nuvarande förmåner i

detta hänseende. Mot en motsvarande av folkpensionsrevisionen föreslagen

övergångsbestämmelse har emellertid pensionsstyrelsen invänt, att en

s. 67 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 67

sådan bestämmelse skulle vålla alltför stora administrativa besvärligheter.

Dessa farhågor förefalla mig överdrivna. Sannolikheten synes tala för att

i det alldeles övervägande antalet fall de nya bostadstilläggen i kommuner,

belägna inom de nuvarande bostadskostnadsgrupperna II—V, komma att

utgå med belopp och efter grunder, som äro förmånligare för pensionärerna

än vad som nu gäller för de statliga bostadstilläggen; och i dessa fall

torde någon jämförande beräkning av de särskilda pensionernas storlek ej

behöva göras eller i varje fall kunna ske tämligen överslagsmässigt.»

Motioner.

I likalydande motionerna I: 490 och II: 655 yrkas, att de ändrade bestämmelserna

om änkepensioner, hustrutillägg och karenstiden för sjukbidrag

skola träda i kraft den 1 juli 1952 och övriga ändringar den 1 januari 1953.

Utskottet.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen förestår ett betydande

merarbete, innan reformen kan träda i kraft. Även om det är önskvärt, att

de föreslagna förbättringarna genomföras så fort som möjligt, synes det utskottet

uppenbart, särskilt vid beaktande av pensionsstyrelsens och statens

organisationsnämnds yttranden, att den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet,

den 1 januari 1954, är den tidigaste möjliga. Redan denna tidpunkt

för reformens ikraftträdande torde komma att medföra vissa svårigheter

för pensionsnämnderna och pensionsstyrelsen att medhinna förberedelsearbetet.

Utskottet kan alltså icke tillstyrka det i motionerna 1: 490 och

II: 655 framförda yrkandet om att reformen skall träda i kraft den 1 januari

1953. Bestämmelserna om änkepensionerna torde böra träda i kraft samtidigt

med reformen i övrigt. Vad angår tidpunkten för ikraftträdandet av

bestämmelserna om hustrutillägg och karenstiden för sjukbidrag återkommer

utskottet därtill nedan.

Utskottet vill i samband med vad nu anförts understryka vikten av att

kommunerna snarast möjligt efter det ifrågavarande lagbestämmelser utfärdats

fatta beslut om grunderna för de kommunala bostadstilläggen. Pensionsnämnderna

böra efter samråd med pensionsstyrelsen på lämpliga tider

kunna överlämna sitt arbetsresultat till pensionsstyrelsen. Övergångsarbetet

bör bedrivas i sådan takt, att eftersläpningar med de nya pensionernas utbetalning

undvikas.

Förslaget att under övergångstiden privilegiera pension på grund av

egen eller makens föregående arbetsanställning föranleder icke någon erinran

från utskottets sida. Visserligen kan med fog hävdas, att även andra

likartade inkomster i så fall borde privilegieras, men med den principiella

inställning i fråga om privilegiering, som utskottet ovan givit uttryck åt,

och med hänsyn till de svåra gränsdragningsproblemen kan utskottet icke

förorda någon utvidgning av privilegieringsbestämmelserna för denna be
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

gränsade tidrymd. Det angelägnaste synes vara att snarast möjligt förbättra

möjligheterna för själva arbetarpensioneringen.

I anslutning till de föreslagna övergångsbestämmelserna angående bostadstilläggen

vill utskottet här ånyo understryka vikten av att kommunerna

tillse, att de kommunala bostadstilläggen utformas så, att reformen icke

medför någon försämring för pensionstagarna.

10. Inkomstprövning av de särskilda barnbidragen.

Folkpensionsrevisionen.

Revisionen har funnit att man vid behandlingen av folkpensioneringens

avdragsregler även måste taga hänsyn till inkomstprövningen av de särskilda

barnbidragen.

Revisionen har härvid i första hand övervägt om inkomstprövningen av

barnbidragen kunde helt slopas. Revisionen framhåller i anslutning därtill

att vid 1947 års revision av barnbidragen framhölls, att barnbidragen till

invaliderna i realiteten hade karaktär av tillägg till invalidpensionen.

Samma skäl som talade för att göra själva pensionen inkomstprövad -—

nämligen de svårigheter som eljest skulle uppstå vid invaliditetsprövningen

-—• talade även för inkomstprövning av tillägget. Revisionen har vidare beräknat

den kostnadsökning, som skulle bli följden om inkomstprövningen

av barnbidragen borttogs, till 10—12 miljoner kronor om året. Därav skulle

med bibehållande av nuvarande kommunbidragsregler ca 8 miljoner kronor

falla på staten och ca 3 miljoner kronor på kommunerna. Med hänsyn till

denna merkostnad och till de skäl, som tidigare åberopats mot ett borttagande

av inkomstprövningen för de särskilda barnbidragen, har revisionen

funnit att en sådan åtgärd icke bör vidtagas.

Revisionen har i stället föreslagit, att avdragsreglerna skola mildras.

1 fråga om änkors och invaliders m. fl. barn har revisionen förordat en

höjning av det avdragsfria beloppet från 100 till 200 kronor, såvitt angår

barnets egen inkomst. Reträffande försörj arens inkomst har revisionen

föreslagit, att det avdragsfria beloppet höjes från 1 800 kronor om året till

2 400 kronor för ogift och från 2 200 kronor till 3 000 kronor för äkta makar

eller föräldrar. Vidare har revisionen föreslagit, att avdragsfaktorn genomgående

måtte bli 25 procent. Om avdrag samtidigt skulle göras å folkpension

och särskilt barnbidrag, har revisionen ansett, att den för folkpensioneringen

eljest föreslagna avdragsfaktorn å 66 2/3 procent borde nedsättas

till 50 procent.

Remissyttranden.

Revisionens förslag i denna del har i det stora flertalet remissyttranden

lämnats utan erinran. I vissa yttranden, exempelvis från socialstyrelsen,

Landsorganisationen, TCO in. fl., förordas dock att inkomstprövningen helt

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

skall slopas. Pensionsstyrelsen framhåller bl. a. att kostnadsökningen genom

en slopad inkomstprövning torde komma att stanna vid ca 5 miljoner

kronor om året.

Departementschefen.

»Bestämmelserna i lagen om särskilda barnbidrag äro f. n. föremål för

översyn av särskilt tillkallade sakkunniga, som antagit benämningen änkepensioneringskommittén

och vilka under innevarande år torde komma att

framlägga ett förslag i ämnet. Med hänsyn härtill torde det nu icke böra

ifrågakomma att överväga andra ändringar i denna lag än sådana, som äga

ett nära samband med de föreslagna ändringarna i folkpensioneringslagens

avdragsregler. Av denna anledning bör alltså spörsmålet om att helt slopa

inkomstprövningen i fråga om de särskilda barnbidragen — något som

yrkats i vissa remissyttranden — lämnas åsido. Vidare bör bortses från

de barnbidrag, som äro inkomstprövade endast med hänsyn till barnets

inkomst.

I fråga om den förut omnämnda av revisionen föreslagna höjningen av

den avdragsfria inkomsten från 100 till 200 kronor har pensionsstyrelsen

anmärkt, att densamma vore för stor med hänsyn till att därigenom en

ganska avsevärd förmögenhet kunde innehavas av en familj med flera bidragsberättigade

barn utan att barnbidragen reducerades. Ehuru den föreslagna

höjningen — vilken lämnats utan erinran av änkepensioneringskommittén

— går utöver vad som synes vara motiverat enbart med hänsyn

till penningvärdeförsämringen, anser jag mig likväl ej böra frångå revisionens

förslag med hänsyn till det starka avdrag som sker för överskjutande

inkomst.

Vad angår förslaget i övrigt har pensionsstyrelsen förordat, att den avdragsfria

inkomsten höjdes till 3 000 kronor för ensamstående försörjare

och motsvarande högre belopp för makar samt att avdragsfaktorn sattes

lika med folkpensioneringens. Då dubbelt avdrag förekomme, borde det

sammanlagda avdraget ej överstiga den för folkpensionen gällande faktorn.

I andra yttranden har framhållits, att det sammanlagda avdraget ej borde

överstiga 50 procent.

Med anledning härav vill jag erinra om att den nuvarande avdragsfria

inkomsten ansågs höra sättas tämligen högt för att undvika att dubbelt

avdrag skedde vid låga inkomster, övergången till avdragsfaktorn å 75

procent avvägdes med tanke på att inkomstprövade folkpensionsförmåner

då skulle ha bortfallit. De senare tillkomna indextilläggen samt de särskilda

bostadstilläggen ha emellertid medfört, att dessa gränser blivit alltför

låga. Ovissheten om indextilläggens och de kommunala bostadstilläggens

blivande storlek medför, att det nu ej går att fastställa någon viss

gräns, där inkomstprövade folkpensionsförmåner helt bortfalla, för den

händelse man ej sätter beloppet synnerligen högt. Man måste alltså räkna

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

med att dubbelt avdrag kan förekomma och avväga avdragsfaktorn därefter.

Under sådana förhållanden synes denna ej böra sättas högre än

25 procent. Även denna procentsats torde bli för hög, när avdrag efter

662/3 procent samtidigt sker å folkpension. En reduktion av den sammanlagda

avdragseffekten bör därför ske, enligt min mening lämpligen genom

minskning av avdragsfaktorn för de särskilda barnbidragen. Jag föreslår

därför, att avdragsfaktorn 25 procent sänkes till 10 procent, när försörjare

åtnjuter inkomstprövad folkpensionsförmån, dvs. tilläggspension, änkepension

eller hustrutillägg. Härvid erliålles ett sammanlagt avdrag å 76 2/3 procent,

vilket visserligen i och för sig kan synas högt men som dock innebär

en väsentlig mildring, eftersom det nuvarande avdraget kan utgöra 125

procent.

I fall, då den inkomstprövade folkpensionsförmånen bortfaller före det

särskilda barnbidraget -—- men däremot ej i det motsatta oftare förekommande

fallet — uppstår visserligen med den angivna reduktionsregeln en

mindre avdragströskel. Så länge någon del av nämnda folkpensionsförmån

utgår, blir nämligen avdraget å barnbidraget 10 procent av inkomsten, i

vad den ligger ovanför det avdragsfria beloppet, men i och med att folkpensionsförmånen

bortfaller blir avdraget 25 procent av samma del av

inkomsten. Att helt undgå denna tröskel synes icke vara möjligt.

De av revisionen föreslagna avdragsfria beloppen tillgodose väl det sänkta

realvärdet av nuvarande avdragsfria inkomst. Att ytterligare höja dessa

belopp synes ej lämpligt med tanke på de höga inkomstgränser, som uppkomma,

särskilt i familjer med flera bidragsberättigade barn, vid en avdragsfaktor

av 25 procent 6 400 kronor om året för ensamstående med

fyra barn, 7 000 kronor om året för två makar med samma antal barn samt

7 400 resp. 8 000 kronor, då fem barn finnas.

Merkostnaderna för denna reform beräknas till 300 000 kronor om året.

Anledning torde saknas att i detta sammanhang ändra de regler, som gälla

för kommunernas skyldighet att bidraga till kostnaderna för dessa bidrag.

På staten torde av nämnda belopp belöpa omkring 200 000 kronor av merkostnaden

och på kommunerna omkring 100 000 kronor.

De nu föreslagna ändringarna böra träda i kraft den 1 januari 1954.»

Motioner.

I likalydande motionerna I: 490 och II: 655 yrkas, att inkomstprövningen

i fråga om de särskilda barnbidragen till änkors och invaliders m. fl. barn

måtte slopas.

Utskottet.

Bestämmelserna om de särskilda barnbidragen äro, såsom av det ovanstående

framgår, föremål för översyn av änkepensioneringskommittén. I

avbidan på kommitténs förslag, som kan förväntas innevarande år, böra

s. 71 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 71

endast sådana ändringar i fråga om inkomstprövningen vidtagas, som betingas

av övriga nu föreslagna reformer. Utskottet kan därför redan av

detta skäl icke tillstyrka det i motionerna I: 490 och II: 655 framförda

förslaget om att helt slopa inkomstprövningen beträffande ifrågavarande

barnbidrag. Anmärkas må i samband härmed, att en sådan reform skulle

medföra en kostnadsökning av cirka 5 miljoner kronor om året. Härtill

kommer att inkomstprövningen i fråga om barnbidragen till invaliders barn

äger visst samband med inkomstprövningen av själva invalidpensionerna.

Barnbidragen ha nämligen ansetts ha karaktären av tillägg till invalidpension.

Här möta alltså åter, därest inkomstprövningen slopades, de tidigare

omförmälda svårigheterna att anpassa beloppen efter graden av invaliditet.

Beträffande de i propositionen föreslagna reglerna för inkomstprövning i

fråga om de särskilda barnbidragen har utskottet ej funnit anledning till

erinran. Bestämmelserna synas ha fått en lämplig avvägning, och längre

torde man för närvarande icke böra gå i fråga om uppmjukning av avdragsreglerna.

C. Övriga reformförslag.

1. Vilande pensionsrätt.

Folkpensionsrevisionen.

Rätt till invalidpension föreligger under förutsättning bl. a. att nedsättningen

av arbetsförmågan kan anses varaktig. Även för rätt till sjukbidrag

fordras höggradig nedsättning av arbetsförmågan. Om arbetsförmågan hos

den som åtnjuter invalidpension eller sjukbidrag befinnes ej längre vara

så nedsatt, som i lagens sägs, skall folkpensionen indragas.

För att förkorta tiden för återbehandlingen av vissa pensionsfall har

revisionen föreslagit en sådan ändring i folkpensioneringslagens 15 § 1

mom. att pensionsrätten skulle kunna vara vilande tills vidare under viss

tid. Beslut om vilande pensionsrätt skulle kunna fattas, då arbetsförmågan

hos den som åtnjöte folkpension eller sjukbidrag icke längre vore så nedsatt,

som förutsattes för att sådan förmån skulle kunna utgå, men man

icke vore övertygad om att förbättringen skulle bli bestående under avsevärd

tid. Förordnande om vilande pensionsrätt skulle i angivna fall ersätta

indragning av folkpensionen och kunde karakteriseras som en villkorlig

indragning.

Remissyttranden.

Pensionsstyrelsen har avstyrkt förslaget. Styrelsen har uttalat, att styrelsen

funnit det föreslagna institutet vilande pensionsrätt obehövligt och

mera tillkrånglat än den metod som f. n. användes för att förhindra förhastade

beslut om invalidpensions indragning.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Departementschefen.

»Av vad jag redan anfört framgår att jag helt ansluter mig till den tanke,

som uppbär detta förslag. Jag är emellertid likväl tveksam om förslaget

bör genomföras. Skälen härför framgå av vad pensionsstyrelsen anfört i

sitt remissyttrande. Genom att pensionsnämnderna och pensionsstyrelsen i

tveksamma fall se tiden an och icke företaga någon åtgärd, förrän en ej

alltför kort tid förflutit från det vederbörande återgått i arbete, bli förutsättningarna

att avgöra om hans arbetsförmåga varaktigt förbättrats större

än eljest. Pensionsstyrelsen har dessutom möjlighet att låta ett ärende vila

på det förberedande stadiet samt att under ärendets gång, närhelst så befinnes

skäligt, tillse att en eventuellt spärrad invalidpension ånyo utbetalas.

Det vill sålunda synas som om syftet med folkpensionsrevisionens ifrågavarande

förslag — att uppnå större snabbhet vid återbehandlingen av pensionsfall

av detta slag — kan utan lagändring vinnas genom en tillämpning

av den nuvarande lagen i överensstämmelse med vad pensionsstyrelsen

anfört. På grund härav ställer jag mig i detta hänseende tills vidare avvaktande

och finner alltså att ifrågavarande lagbestämmelser nu böra lämnas

orubbade.»

Utskottet.

Då syftet med folkpensionsrevisionens förslag om vilande pensionsrätt

synes kunna tillgodoses inom ramen för gällande bestämmelser, ansluter

sig utskottet till departementschefens uppfattning, att en sådan ändring

av lagen som den av revisionen härutinnan föreslagna icke nu bör genomföras.

2. Grunderna för hustrutillägg.

Folkpensionsrevisionen.

Enligt 8 § lagen om folkpensionering utgår hustrutillägg till pensionsberättigad

gift mans hustru, om hon fyllt 60 år och makarna varit gifta

minst fem år. När särskilda skäl föranleda därtill må, om mannen åtnjuter

ålderspension, hustrutillägg utgå, oaktat hustrun icke fyllt 60 år. Hustrutillägget

är i sin helhet beroende av inkomstprövning.

Vid sina överväganden har revisionen kommit fram till att undantagsbestämmelsen

bör utvidgas till att avse även hustrur till andra än ålderspensionärer.

Revisionen framhåller emellertid, att i sådant fall tillämpningen

måste bli restriktiv för att hindra att hustrur med god förvärvsförmåga

genom möjligheten att få hustrutillägg föranleddes att icke utnyttja

sin arbetskraft. Revisionen anför vidare.

Enligt revisionens mening bör på grund av undantagsstadgandet hustrutillägg

huvudsakligen kunna utgå 1) då mannen stadigvarande vårdas i

hemmet och hans tillstånd är sådant att hustrun inte mera än tillfälligt

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

kan lämna honom utan hjälp eller tillsyn, 2) då hustrun på grund av egen

sjuklighet — utan att arbetsförmågan är så nedsatt att rätt till invalidpension

eller sjukbidrag föreligger — är ur stånd att utföra förvärvsarbete

av någon betydenhet, och 3) då hustrun med hänsyn till förekomsten i

hemmet av små barn är ur stånd att utföra förvärvsarbete av någon

betydenhet.

Då fråga är om hustrur i relativt ung ålder bör givetvis tillämpningen

vara mera restriktiv än med avseende å äldre hustrur. I detta avseende bör

hänsyn tagas till den gränsdragning vid 55 års ålder som stadgats för

änkepensioneringen.

Vad angår förhandenvaron av barn i hemmet såsom en förutsättning för

rätt till hustrutillägg enligt undantagsstadgandet torde böra iakttagas den

gränsdragningen att endast barn under 10 år anses vara små och även

beaktas mannens eller annan hemmavarande familjemedlems möjligheter

att öva tillsyn över barnen. Hustrutillägg bör inte beviljas om endast ett

barn under 10 år finnes som redan inom något år skall uppnå denna ålder.

Tillämpningen av en undantagsbestämmelse sådan som den förevarande

bör nämligen inte avse allt för kort tid.

Revisionen tillägger, att indragning av hustrutillägget givetvis borde ske,

då förutsättning för undantagsbestämmelsens tillämpning icke längre förelåge,

och att observationsförfarande därför regelmässigt borde komma till

användning, såvida ej hustruns ålder blott mera obetydligt understege 60 år.

Revisionen beräknar antalet nytillkomna hustrutilläggsberättigade på

grund av reformen till några hundratal och merkostnaderna till 200 000 å

300 000 kronor om året.

Remissyttranden.

I något remissyttrande har hemställts, att ändringen i grunderna för

hustrutillägget skulle få träda i kraft den 1 juli 1952.

Departementschefen.

Folkpensionsrevisionens förslag om utvidgad rätt till hustrutillägg har

icke föranlett någon erinran från departementschefens sida. Beträffande

den ifrågavarande undantagsbestämmelsens tillämpning syntes departementschefen

vad revisionen därom anfört böra iakttagas.

Motioner.

I likalydande motionerna I: 590 och II: 655 yrkas, att ifrågavarande bestämmelse

om hustrutillägg skall träda i kraft den 1 juli 1952.

Jämväl i motionen II: 618 yrkas, att förevarande bestämmelse skall träda

i kraft den 1 juli 1952.

I motionerna framhålles, att något skäl för att låta med ikraftträdandet

av denna reform anstå till den 1 januari 1954 icke synes föreligga.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Utskottet.

I sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande nr 1 vid 1950

års riksdag behandlades förevarande spörsmål om utvidgning av rätten till

hustrutillägg. Utskottet ansåg då, att någon bärande motivering icke förelåge

för att undantagsbestämmelsen i 8 § andra stycket folkpensioneringslagen

vore begränsad till att avse endast sådana fall, då mannen åtnjöte

ålderspension. Arten av den folkpension, som mannen uppbure, borde

icke vara avgörande utan de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet.

Behovet av hustrutillägg kunde uppenbarligen vara lika stort vare sig

mannen uppbure ålderspension eller invalidpension. Den nuvarande undantagsbestämmelsens

begränsning till ålderspensionärernas hustrur hade enligt

utskottets uppfattning för allmänheten framstått såsom egendomlig.

Den nu verkställda utredningen har visat, att det icke är motiverat att

i denna del göra skillnad mellan ålderspensionärer och invalidpensionärer.

Allmän enighet råder också om att bestämmelsen nu bör ändras, och utskottet

tillstyrker att så sker. Såsom framhålles av såväl folkpensionsrevisionen

som departementschefen bör ifrågavarande undantagsbestämmelse

tillämpas restriktivt.

Enligt Kungl. Maj :ts förslag skall reformen träda i kraft samtidigt med

de nya bestämmelserna om avdragsregler och bostadstillägg in. in., d. v. s.

den 1 januari 1954. Något samband föreligger emellertid icke mellan denna

mindre delreform och övriga nu föreslagna ändringar i folkpensioneringslagen.

I propositionen åberopas ej heller något särskilt skäl för att låta

med ikraftträdandet anstå, och enligt utskottets mening saknas fog för

sådant anstånd. Utskottet anser reformen angelägen och att den bör träda

i kraft så fort som möjligt. Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motionerna

1:490, 11:618 och 11:655, att reformen skall träda i kraft den 1

juli 1952.

3. Underskrift å pensionsansökan.

Folk pensions revisionen.

I 33 § folkpensioneringslagen stadgas, att folkpensionsansökning, som

skall avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla nödiga upplysningar

för utredande av sökandens pensionsrätt ävensom en av sökanden och, om

han är gift, jämväl hans make på heder och samvete avgiven förklaring,

att de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstämmande.

Bestämmelsen, att ansökan för gift person skall innehålla förklaring

angående uppgifternas riktighet även av dennes make, motiverades vid

dess tillkomst med att de av inkomstprövning beroende pensionsförmånerna

vore avhängiga av båda makarnas inkomst- och förmögenhetsförhållanden.

Bevisionen föreslår nu, att makes underskrift ej skall fordras å ansökning,

som endast avser allmän ålderspension eller grundpension.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 75

Departementschefen.

Departementschefen har tillstyrkt revisionens förslag.

Utskottet.

I sitt ovannämnda utlåtande nr 1 till 1950 års riksdag uttalade sammansatta

stats- och andra lagutskottet, att någon förklaring till varför makes

skyldighet att underteckna andre makens pensionsansökning utsträckts till

att avse även ansökningar om icke inkomstprövade pensionsförmåner ej

stode att hämta i förarbetena till bestämmelsen. Utskottet fann därför, att

övervägande skäl talade för att bestämmelsen borde ändras såvitt anginge

ansökningar om allmän ålderspension eller grundpension.

Vid den nu företagna utredningen har bestyrkts att bestämmelsen bör

ändras, och utskottet tillstyrker därför den föreslagna ändringen.

4. Utbetalning till annan än pensionsberättigad.

Folk pensions revisionen.

Enligt 38 § 2 mom. tredje stycket folkpensioneringslagen äger pensionsstyrelsen

på framställning av nykterhetsnämnd förordna, att folkpension

till den som är eller nyligen varit hemfallen åt alkoholmissbruk skall utbetalas

till kommunal myndighet eller den pensionsberättigades make eller

annan person att användas till den pensionsberättigades eller hans familjs

uppehälle. Också för det fall att den pensionsberättigade till följd av ålderdomssvaghet,

sjuklighet eller annan därmed jämförlig orsak är ur stånd

att själv omhänderhava honom tillkommande folkpension, må pensionsstyrelsen

förordna, att folkpensionen skall utbetalas till annan än den pensionsberättigade.

Revisionen har prövat frågan, huruvida en utvidgning av möjligheterna

till utbetalning av pensionen till annan än den pensionsberättigade borde

företagas. Närmast har revisionen prövat ett av 1948 års lösdriveriutredning

i betänkande rörande lösdrivarlagens upphävande m. in. (SOU 1949:4)

föreslaget tillägg till 38 § folkpensioneringslagen av innebörd, att pensionsstyrelsen,

om anledning funnes till antagande att folkpension ej komme

till behörig användning, skulle på framställning av fattigvårdsstyrelse äga

förordna, att pensionen skulle utbetalas till annan än den pensionsberättigade

att användas till dennes eller hans familjs uppehälle. Med detta förslag

hade lösdriveriutredningen åsyftat att förhindra att folkpensionsmedel

skulle komma dem som förde ett parasiterande levnadssätt till godo. Folkpensionsrevisionen

har anslutit sig till lösdriveriutredningens förslag i

denna del, dock att enligt revisionens mening krav icke borde uppställas på

framställning från fattigvårdsstyrelse för bestämmelsens tillämpning.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

Departementschefen.

Departementschefen har ställt sig avvisande till detta förslag och därom

anfört bl. a. följande:

»Folkpensionärerna böra självklart ha största möjliga frihet att själva

bestämma, hur de helst vilja utnyttja sin pension. Och jag anser det vara

av synnerlig vikt, att lagens innehåll på denna punkt icke blir så obestämt

att det kan giva anledning till onödig irritation. Redan enligt gällande

lag (38 § 2 mom. folkpensioneringslagen) har pensionsstyrelsen befogenhet

att förordna om utbetalning till annan än pensionären, nämligen i

sådana fall då denne är hemfallen åt alkoholmissbruk eller till föjd av

ålderdomssvaghet, sjuklighet eller annan därmed jämförlig orsak är ur

stånd att själv omhänderha folkpensionen. Genom detta stadgande böra

möjligheter finnas att komma till rätta med fall, där ett ingripande i förevarande

hänseende framstår såsom befogat, och alltså även i fall sådana

som de av revisionen åsyftade, d. v. s. då pensionärens viljesvaghet eller

godtrogenhet grovt utnyttjas av anhörig eller annan.»

Utskottet.

I likhet med departementschefen anser utskottet icke tillräckliga skäl

föreligga för att nu utvidga bestämmelserna om rätt att utbetala pension

till annan än den pensionsberättigade. Utskottet biträder alltså departementschefens

förslag, att lagändring i denna del icke bör vidtagas.

5. Rörlig pensionsålder.

Folk pensions revisionen.

Revisionen har funnit skälen mot en rörlig pensionsålder så vägande,

att den anser införandet av ett dylikt system ej böra ifrågakomma i vårt

land. Emellertid kunde enligt revisionens mening de önskemål, som låge

bakom förslagen om rörlig pensionsålder, i viss mån realiseras genom utnyttjande

och förbättring av den frivilliga statliga pensionsförsäkringen.

Remissyttranden.

Revisionens inställning till frågan om en rörlig pensionsålder samt dess

förslag om viss utbyggnad av pensionsstyrelsens frivilliga försäkring ha

väckt kritik i några yttranden. Vissa remissinstanser finna frågan om en

rörlig pensionsålder böra ytterligare utredas.

Departementschefen.

Departementschefen erinrar om att ifrågavarande spörsmål vid flera

tidigare tillfällen varit föremål för uppmärksamhet. Tanken på en anordning

med rörlig pensionsålder hade avvisats redan av socialvårdskommittén

s. 77 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 77

i dess betänkande (SOU 1945: 46) med förslag till lag om folkpensionering.

Även pensionsutredningen hade i sitt principbetänkande (SOU 1950:33)

med förslag till allmän pensionsförsäkring uttalat sig mot valfri pensionsålder.

Departementschefen tillägger, att frågan om hur en obligatorisk allmän

pensionsförsäkring och folkpensioneringen lämpligen kunde organisatoriskt

och sakligt sammanföras till ett enhetligt system, nu prövades av

sakkunniga, som tillkallats för att utarbeta slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring.

Därvid komme alltså frågan om en rörlig pensionsålder

upp i sitt vidare sammanhang. Skäl att nu vidtaga ändring i folkpensioneringslagen

såvitt anginge tidpunkten, då rätt till ålderspension inträdde,

torde därför enligt departementschefen icke föreligga.

Motioner.

I likalydande motionerna 1:491 och II: 653 beröres jämväl frågan

om rörlig pensionsålder och därom uttalas bl. a. följande:

Enligt min mening har utvecklingen gått därhän att de äldres möjligheter

och vilja till arbetsinsats böra stimuleras på alla sätt. Därtill kommer

att de medicinska skälen för att de gamla skola få fortsätta sitt arbete, var

och en efter sin förmåga och lust, äro tungt vägande. Frågan om pensionärernas

möjlighet till kompensation för sitt arbete är därför värd att tas upp,

eventuellt med utgångspunkt från folkpensionsrevisionens förslag om utnyttjande

och förbättrande av den frivilliga statliga pensionsförsäkringen.

Önskvärt är därför att frågan ägnas uppmärksamhet i fortsättningen.

Något yrkande i denna del framställes icke av motionärerna.

Utskottet.

Frågan om införandet av rörlig pensionsålder har, såsom av det ovan

anförda framgår, vid upprepade tillfällen varit föremål för uppmärksamhet.

Här må endast erinras om att såväl socialvårdskommittén som pensionsutredningen

och folkpensionsrevisionen ställt sig avvisande mot eu

sådan anordning.

Vid innevarande riksdag väckta motioner om utredning och förslag i

ämnet ha på hemställan av andra lagutskottet i dess utlåtande nr 22 av

riksdagen lämnats utan åtgärd. Utskottet finner icke anledning att här

göra något ytterligare uttalande i denna fråga utan får hänvisa till andra

lagutskottets nämnda utlåtande.

I anslutning till vad folkpensionsrevisionen anfört vill utskottet dock

i förevarande sammanhang understryka önskvärdheten av att den frivilliga

statliga pensionsförsäkringen utnyttjas i större utsträckning än för närvarande.

ökad upplysningsverksamhet angående denna försäkringsform

torde härvidlag vara av betydelse.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

6. Besvärsförfarandet.

Gällande rätt.

Över pensionsstyrelsens beslut i ärende rörande pension må jämlikt 37 §

klagan föras av justitiekanslern eller efter justitiekanslerns medgivande av

kommun, pensionsnämnds ordförande och pensionsstyrelsens ombud. Enskild

sakägare må fullfölja talan allenast såframt pensionsstyrelsen lämnat

tillstånd därtill. Sådant tillstånd skall lämnas där vid ärendets behandling

inom styrelsen uttalats avvikande mening, så ock där styrelsen finner

fråga huruvida sökanden är arbetsoförmögen eller fråga om beräkning av

sökandens inkomst vara tveksam och tillika av stor betydelse ur ekonomisk

synpunkt eller fråga är om tillämpning av påföljdsbestämmelse eller styrelsen

eljest finner särskilda skäl föreligga att bevilja tillstånd. Klagan föres

hos Konungen genom besvär, vilka vid talans förlust skola å trettionde

dagen från den dag beslutet gavs vara inkomna till socialdepartementet.

Ärendena prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet.

19b7 års riksdag angående högsta prövningsinstans.

I proposition nr 317 till 1947 års riksdag föreslogs bl. a. att mål angående

folkpensionering m. m. skulle undantagas från regeringsrättens prövning.

I sitt utlåtande nr 48 avstyrkte andra lagutskottet propositionen i denna del

och anförde bl. a. följande:

Mål angående folkpensionering, invalidunderstöd och barnbidrag prövas

enligt regeringsrättslagen i dess nu gällande lydelse av regeringsrätten. I

förevarande proposition föreslås att nu nämnda mål skola undantagas från

regeringsrättens prövning. Den i propositionen föreslagna lagändringen

innebär, att besvär i mål angående tillämpning av 1946 års lag om folkpensionering

ävensom de föreslagna lagarna om särskilda barnbidrag till

änkors och invaliders m. fl. barn och om bidrag till änkor och änklingar med

barn skola avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Statsrådet och chefen för

socialdepartementet har i propositionen nr 50 såsom skäl för att förlägga

prövningen av besvärsärenden beträffande folkpensioneringen till Kungl.

Maj :t i statsrådet anfört, att det särskilt under de första åren efter den nya

folkpensioneringslagens ikraftträdande vore av vikt att chefen för socialdepartementet

bleve i tillfälle att följa tillämpningen av lagen. Förslaget

till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn hänvisar

i fråga om besvär till folkpensioneringslagens bestämmelser. Enligt

förslaget till lag om bidrag till änkor och änklingar med barn skall beträffande

sådant bidrag i huvudsak gälla vad i lagen om folkpensionering stadgas

om änkepension, bostadstillägg och särskilt bostadstillägg. Chefen för

justitiedepartementet har anslutit sig till den uppfattningen, att besvär

över pensionsstyrelsens beslut i ärenden angående folkpension och särskilda

barnbidrag böra prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. I motionerna I: 363 och

11:521 hemställes, att sådan ändring vidtages i det genom propositionen

nr 317 framlagda lagförslaget, att besvär i mål angående folkpensionering,

särskilda barnbidrag och bidrag till änklingar och änkor med barn upptagas

och prövas av regeringsrätten. Enligt utskottets mening ha tillräckliga skäl

s. 79 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 79

icke anförts för avsteg från de hittills tillämpade principerna för fördelning

av besvärsmål mellan Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten. Hänsyn

till regeringsrättens arbetsbörda och önskvärdheten av att mål angående

folkpensionering, barnbidrag och bidrag till änkor och änklingar med barn

snabbt avgöras kunna måhända dock motivera att målens prövning flyttas

från regeringsrätten till Kungl. Maj:t i statsrådet. Härom kräves närmare

utredning. Måhända skulle emellertid den lämpligaste lösningen av frågan

vara inrättandet av en socialförsäkringsöverdomstol, som då skulle kunna

vara högsta instans även för de mål, varom här är fråga.

Enligt utskottets mening har det sociala reformarbetet nu fortskridit så

långt, att inrättandet av en för olika socialförsäkringsgrenar gemensam

högsta prövningsinstans bör allvarligt övervägas. En utredning av denna

fråga bör ske snarast möjligt. I avbidan på resultatet av utredningen synes

regeringsrätten fortfarande böra vara högsta instans för här ifrågavarande

mål.

Av nu anförda skäl föreslår utskottet, att det genom propositionen nr 317

framlagda lagförslaget kompletteras med bestämmelser om att mål angående

folkpensionering, barnbidrag och bidrag till änkor och änklingar med

barn skola tillhöra regeringsrättens prövning.

I en reservation av herr Norman m. fl. yrkades, att Kungl. Maj :t i statsrådet

skulle vara högsta instans beträffande ifrågavarande mål. Reservanterna

anförde bl. a.

Chefen för justitiedepartementet har anslutit sig till den uppfattningen

att besvär över pensionsstyrelsens beslut i ärenden angående folkpension

och särskilda barnbidrag böra prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. I motionerna

I: 363 och II: 521 hemställes, att sådan ändring vidtages i det genom

propositionen nr 317 framlagda lagförslaget, att besvär i mål angående folkpensionering,

särskilda barnbidrag och bidrag till änkor och änklingar med

barn upptagas och prövas av regeringsrätten. Frågan om vilken myndighet

som skall vara högsta instans i dessa mål är av stor betydelse. Skäl kunna

anföras både för regeringsrätten och för Kungl. Maj:t i statsrådet som

högsta instans. Ur flera synpunkter skulle måhända den lämpligaste lösningen

av frågan vara inrättandet av en socialförsäkringsöverdomstol, som

då skulle kunna vara högsta instans även för de mål, varom här är fråga.

Enligt utskottets mening har det sociala reformarbetet nu fortskridit så

långt, att inrättandet av en sådan prövningsinstans bör allvarligt övervägas.

En utredning av denna fråga bör ske snarast möjligt. I avbidan på

resultatet av utredningen synes Kungl. Maj:t i statsrådet från och med

den 1 januari 1948, såsom föreslås i propositionen, böra vara högsta instans

beträffande ifrågavarande mål.

Reservationen bifölls av riksdagen.

1950 års riksdag angående besvärsrätten.

Vid 1950 års riksdag behandlades två motioner, vari hemställdes, att riksdagen

skulle besluta om sådan ändring av 37 § lagen om folkpensionering

att enskild klagande utan pensionsstyrelsens medgivande måtte få rätt att

vända sig till Kungl. Maj:t i berörda frågor. I sitt av riksdagen godkända

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

utlåtande nr 10 avstyrkte andra lagutskottet motionerna. I sitt utlåtande

anförde utskottet bl. a. följande.

Utskottet delar motionärernas uppfattning, att den nu gällande ordningen,

enligt vilken pensionsstyrelsen — med undantag för vissa särskilt angivna

fall — själv har att pröva, huruvida talan mot dess beslut må fullföljas,

icke kan anses fullt tillfredsställande. I det stora flertalet fall är beviljandet

av folkpension in. in. en fråga av synnerlig vikt för den sökande. Det måste

för denne framstå såsom egendomligt, att samma myndighet, som avslagit

hans ansökan, jämväl har att pröva om talan mot beslutet skall få fullföljas.

En dylik bestämmelse synes kunna skapa viss misstro hos den enskilde

sakägaren.

Utskottet vill emellertid först erinra om att enligt den intill den 1 januari

1948 gällande lagen om folkpensionering enskild sakägare över huvud taget

icke ägde klaga över pensionsstyrelsens beslut i pensionsärenden. Genom

den ökning av pensionsförmånernas storlek, som den nya lagen om folkpensionering

medförde, skärptes måhända kravet på tillförlitlighet vid

pensionsärendenas avgörande. Detta förhållande talade sålunda för att pensionsstyrelsens

beslut borde kunna överklagas i viss utsträckning. Men

såväl pensionsstyrelsen som flertalet av de under förarbetena till de nu

gällande reglerna hörda pensionsombuden och pensionsnämnderna funno

icke något behov av utvidgning av rätten till besvär föreligga.

Såsom under förarbetena till de nu gällande besvärsreglerna framhölls,

torde det vara nödvändigt, att besvärsrätten i folkpensionsärenden begränsas,

enär eljest kan befaras, att en mycket stor del av de ärenden, i vilka

ansökan om pension eller ansökan om högre pension avslagits av pensionsstyrelsen,

komma att dragas inför den högsta instansen. Denna begränsning

i besvärsrätten synes i varje fall med hänsyn till ärendenas antal oundgängligen

erforderlig, så länge prövningen av ärendena i högsta instans är

förlagd till Kungl. Maj :t i statsrådet.

Enligt de gällande reglerna om besvärsrätt torde alla ärenden av principiell

art ävensom ärenden av mera tveksam natur kunna bli föremål för

prövning av Kungl. Maj:t. I vad mån verkligt behov föreligger av besvärsrätt

över pensionsstyrelsens beslut i det stora flertalet övriga ärenden, synes

dock kunna ifrågasättas. Enligt utskottets uppfattning bliva pensionsärendena

inom pensionsstyrelsen föremål för en mycket omsorgsfull prövning.

På grund av det anförda anser sig utskottet icke kunna tillstyrka den i

motionerna 1:94 och 11:70 föreslagna ändringen av 37 § lagen om folkpensionering.

Frågan om en ändring av de nu gällande besvärsreglerna i

folkpensioneringslagen torde emellertid komma att bliva föremål för förnyat

övervägande i samband med frågan om inrättandet av en för olika

socialförsäkringsgrenar gemensam högsta prövningsinstans.

Folkpensionsrevisionen.

Revisionen har prövat frågan, huruvida ordningen för besvär till Kungl.

Maj:t över pensionsstyrelsens beslut i pensionsärenden borde göras mera

enhetlig. Revisionen har därvid övervägt olika lösningar för att göra fullföljdsprövningsrätten

mera enhetlig men har stannat för att tillräckliga

skäl nu ej funnes för att göra en ändring i dessa regler. Frågan om fullföl

jdsrätten inom folkpensioneringen hängde nämligen intimt samman med

s. 81 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 81

spörsmålet om skapandet av en enhetlig ordning för prövning av socialförsäkringsärendena

i högsta instans, något som i sin tur blott vore en

detalj i det större problemet om en allmän samordning av de olika socialförsäkringsgrenarna.

Departementschefen.

»Det synes mig visserligen kunna ifrågasättas om den nuvarande dualismen

på detta område alltjämt bör bestå. Spörsmålet härom är emellertid

nära förbundet med den större, sedan flera år tillbaka aktuella frågan om

ordningen för socialförsäkringsärendenas prövning i högsta instans. Under

sådana förhållanden anser jag mig kunna biträda revisionens mening att

det icke i detta sammanhang bör företagas någon ändring härvidlag.»

Motioner.

I likalydande motionerna I: 591 och II: 653 yrkas sådan ändring i folkpensioneringslagen

att besvär över pensionsstyrelsens beslut skall få föras

utan att särskilt medgivande behöver inhämtas samt att målen skola prövas

av regeringsrätten i stället för Kungl. Maj :t i statsrådet.

Utskottet.

Såsom framhölls i andra lagutskottets ovan omförmälda utlåtande nr

10 till 1950 års riksdag synes den nuvarande ordningen i fråga om rätten

att föra talan mot pensionsstyrelsens beslut icke fullt tillfredsställande.

För den enskilde sakägaren kan det synas egendomligt, att han icke får

fullfölja talan mot ett beslut av pensionsstyrelsen utan att först ha fått

styrelsens medgivande. Det torde därför framstå som ett befogat önskemål

att kunna undvika dylika begränsningar i besvärsrätten. Viss begränsning

lärer emellertid ännu så länge vara ofrånkomlig. De skäl, som åberopades

av andra lagutskottet i nämnda utlåtande mot att företaga en ändring av

fullföljdsreglerna innan ställning tagits till frågan om införandet av en

för olika socialförsäkringsgrenar gemensam högsta prövningsinstans, finner

utskottet alltjämt bärande. Härtill kommer, att frågan om det administrativa

besvärsförfarandet i sin helhet är föremål för utredning av särskilda

sakkunniga, besvärssakkunniga. I frågans nuvarande läge kan utskottet

därför icke förorda någon ändring av bestämmelserna angående

rätt att fullfölja talan mot pensionsstyrelsens beslut.

Då målen angående folkpensionering in. in. år 1947 överflyttades från

regeringsrätten till Kungl. Maj:t i statsrådet åberopades såsom skäl därför,

att det särskilt under de första åren efter den nya folkpensioneringslagens

ikraftträdande vore av vikt att chefen för socialdepartementet bleve

i tillfälle att följa tillämpningen av lagen. Denna motivering — om vilken

delade meningar rådde redan 1947 — måste efter band anses ha förlorat

i styrka. Då emellertid jämväl denna fråga äger nära samband med

0 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. 2 avd. Nr 5.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

det ovan berörda spörsmålet om inrättande av en högsta prövningsinstans

för alla socialförsäkringsärenden, anser sig utskottet icke nu böra tillstyrka

någon ändring av det nuvarande förfarandet.

Med hänvisning till vad nu anförts får utskottet avstyrka motionerna

I: 491 och II: 653, såvitt nu är i fråga.

7. Karenstiden för rätt till sjukbidrag.

Gällande rätt.

Jämlikt 3 § 2 mom. folkpensioneringslagen utgår invalidpension för tid

före fyllda 67 år till den som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,

sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja sig genom

sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter, under förutsättning

att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses varaktig. Har sådan

höggradig nedsättning av arbetsförmågan som nyss sagts varit oavbrutet

bestående minst ett år och kan den, utan att anses varaktig, antagas bli bestående

ytterligare avsevärd tid, skall enligt 3 § 3 mom. därunder utgå

folkpension i form av sjukbidrag.

Frågans behandling vid 1951 års l-iksdag.

I en vid 1951 års riksdag väckt motion (II: 18) yrkades i första hand

sådan ändring av 3 § 3 mom. i folkpensioneringslagen, att sjukbidrag

skulle kunna utgå redan från början av tillstånd av nedsatt arbetsförmåga,

vilka utan att kunna anses varaktiga dock kunde antagas bestå minst ett år.

I yttrande över motionen förordade pensionsstyrelsen en sänkning av

karenstiden från ett år till sex månader och anförde därvid bl. a.

En mycket stor del av dem som söka sjukbidrag torde vara personer

lidande av olika slag av tuberkulos, främst då lungtuberkulos. Med de nya

behandlingsmetoderna på detta område torde det vara synnerligen svårt,

i många fall till och med ogörligt, att redan i början av sjukdomsförloppet,

innan vård och behandling påbörjats eller resultaten därav hunnit visa sig,

uttala sig om huru länge den höggradiga nedsättningen av arbetsförmågan

kommer att bestå. Sedan ansökningen bifallits och sjukbidraget börjat utbetalas,

tillfrisknar måhända pensionstagaren rätt snart och börjar arbeta

— vården och behandlingen, som kanske påbörjats först efter det att läkarutlåtandet

utfärdades, visa sig måhända ha haft ett gynnsammare resultat

än vad man vid insjuknandet beräknade. Arbetsförmågan visar sig då

efteråt ha varit höggradigt nedsatt under måhända blott 5—6 månader

eller ännu kortare tid, vadan sjukbidrag ej alls skulle ha utgått. Vad nu

anförts angående tuberkulosfallen, torde i ej ringa utsträckning vara tilllämpligt

även på andra sjukdomstyper, som föranleda sjukbidragsansökningar.

Fall av ovan beskriven art kunna givetvis inträffa någon gång även

med nuvarande utformning av sjukbidragsbestämmelserna, men det är

sannolikt, att antalet sådana fall kommer att högst avsevärt öka, om motionärernas

förslag om att slopa hela karenstiden genomföres. Likaledes

torde man då kunna vänta sig en ej oväsentlig ökning av antalet avslagna

sjukbidragsansökningar. Sjukbidrag torde nämligen ofta komma att sökas

s. 83 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 83

på tämligen lösa grunder för varjehanda rätt snart övergående sjukdomar.

Antingen sjukbidrag, på sätt nyss nämnts, felaktigt beviljas med ty åtföljande

förluster för stat och kommun eller sjukbidragsansökningar i vidgad

omfattning avslås, ökas för övrigt pensionsstyrelsens arbetsbörda utan att

någon motsvarande samhällsvinst göres.

Med hänsyn härtill anser sig pensionsstyrelsen ej kunna förorda det av

motionärerna föreslagna borttagandet av hela karenstiden. Däremot anser

styrelsen skäl föreligga för att minska densamma från nuvarande ett år till

sex månader. När sex månader med höggradig nedsättning av arbetsförmågan

förflutit, torde man vanligtvis med rätt stor säkerhet kunna förutsäga,

huru länge nedsättningen av arbetsförmågan kommer att vara; den

sjuke har då i regel erhållit vård och behandling under en ej alltför kort

tid, så att resultatet därav har hunnit visa sig. Rätt till sjukbidrag skulle

alltså föreligga, när en höggradig nedsättning av arbetsförmågan kunde

antagas bestå minst ett år och sex månader, av vilken tid sex månader eller

möjligen något mera finge avse tid före ansökningstillfället.

Andra lagutskottet, som behandlade motionen, fann i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 24, att bestämmelserna om rätt till sjukbidrag blivit

förenade med vissa icke helt tillfredsställande verkningar på grund av att

lagen om allmän sjukförsäkring icke — såsom ursprungligen avsågs —

trädde i kraft vid samma tidpunkt som lagen om folkpensionering. Starka

skäl talade enligt utskottets mening för en uppmjukning av de tämligen

stränga villkor, som uppställts i fråga om varaktigheten av arbetsförmågans

nedsättning. På de av pensionsstyrelsen angivna skälen avstyrkte

utskottet emellertid att karenstiden helt slopades men förordade en begränsning

av tiden till sex månader. Spörsmålet om en sådan begränsning

borde enligt utskottets mening upptagas till prövning av Kungl. Maj :t.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse med vad utskottet förordat (skrivelsen

nr 229).

Pensionsstgrelsens förslag.

I sitt nu i ärendet avgivna utlåtande har pensionsstyrelsen allenast hänvisat

till sitt tidigare yttrande i frågan och förklarat sig vidhålla sin där

uttalade mening att karenstiden borde minskas från ett år till sex månader.

Den därav föranledda årliga kostnadsökningen har styrelsen beräknat till

omkring 2,25 milj. kronor, varav kommunerna med gällande kommunbidragsregler

skulle få svara för omkring 0,7 milj. kronor.

I samtliga remissyttranden — avgivna av statskontoret, medicinalstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten, försäkringsrådet, Svenska stadsförbundet och

Svenska landskommunernas förbund — har pensionsstyrelsens förslag tillstyrkts

eller lämnats utan erinran.

Departementschef en.

»Redan vid lagens tillkomst rådde viss tvekan om det berättigade i att

fordra en så lång karenstid som ett helt år, innan rätt till sjukbidrag in
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr o.

trädde. I avbidan på erfarenhet hur lagen i detta hänseende skulle verka

ansåg man sig dock böra stanna vid en karenstid av denna längd.

Genom en vid 1951 års riksdag väckt motion har detta spörsmål ånyo

aktualiserats; och sedan vederbörande riksdagsutskott uttalat sig för en

minskning av karenstiden från ett år till sex månader, har riksdagen begärt

en utredning av, frågan. Pensionsstyrelsen, som numera verkställt

denna utredning, har anslutit sig till utskottets uppfattning i saken, och

denna mening delas av alla dem som hörts i ärendet.

På grund härav och då utredningen ger vid handen att man, när sex

månader med höggradig nedsättning av arbetsförmågan förflutit, vanligt\is

med rätt stor säkerhet kan avgöra huru länge nedsättningen kommer att

bestå samt skäl jämväl i övrigt tala för den ifrågasatta nedsättningen, tillstyrker

jag att denna genomföres.

Den förordade minskningen av karenstiden för sjukbidragen med sex

månader föranleder naturligen en ökning av kostnaderna för sjukbidragen.

Pensionsstyrelsen har beräknat den årliga kostnadsökningen till 2,25 milj.

kronor, därav för staten 1,55 milj. kronor och för kommunerna 0,7 milj.

kronor. Ett genomförande av förslaget om ändrade avdragsregler medför,

att dessa belopp torde få jämkas något uppåt.

Förslaget i denna del synes böra genomföras vid samma tidpunkt som

folkpensionsrevisionens huvudförslag eller den 1 januari 1954.»

Motioner.

I likalydande motionerna 1: 490 och II: 655 yrkas, att den ändrade bestämmelsen

om karenstiden för rätt till sjukbidrag skall träda i kraft den

1 juli 1952.

I motionen II: U2 hemställes, »att riksdagen beslutar låta den av 1951

års riksdag rekommenderade ändringen av 3 § 3 mom. lagen om folkpensionering

träda i kraft den 1 juli 1952, och att riksdagen för att möjliggöra

detta ikraftträdande beslutar att till bidrag till folkpensioner m. m.

för budgetåret 1952/53 anvisas 742 000 000 kronor i stället för av departementschefen

föreslagna 741 000 000 kronor.»

Jämväl i motionen II: 618 yrkas, att förslaget i denna del skall träda i

kraft den 1 juli 1952. I motionen — som även berör frågan om rätt till

hustrutillägg — föreslås att riksdagen om lagens ikraftträdande måtte besluta

sålunda:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954. Dock skall nuvarande 8 §

erhålla följande lydelse från 1 juli 1952: När särskilda skäl därtill föranleda

må hustrutillägg utgå, oaktat hustrun ej fyllt 60 år.

Och skola 3 § samt 33 § andra stycket i deras nya lydelse likaledes landa

till efterrättelse från samma datum. „

Under tiden den 1 juli 1952 ---utan ansökning. I likhet med Ivungl.

Maj:ts förslag.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

85

Utskottet.

Redan fjolårets riksdag fann, att karenstiden för rätt till sjukbidrag

borde ändras från ett år till sex månader. Förslaget om sådan ändring har

därefter ytterligare prövats och ånyo tillstyrkts av pensionsstyrelsen. Vidare

ha samtliga remissinstanser tillstyrkt förslaget eller lämnat detsamma utan

erinran. Även departementschefen tillstyrker att karenstiden nedsättes till

sex månader. Enighet råder sålunda om att en ändring av ifrågavarande bestämmelse

bör komma till stånd. Den av reformen föranledda årliga kostnadsökningen

har beräknats till omkring 2,25 milj. kronor, varav kommunerna

med gällande kommunbidragsregler skulle få svara för omkring 0,7

milj. kronor.

Anledning till att någon lagändring icke vidtogs vid fjolårets riksdag

Synes -—• enligt vad som framgår av andra lagutskottets ovannämnda utlåtande

— ha varit, att reformen skulle komma att medföra en viss ökning

av kostnaderna för sjukbidragen och att vederbörande anslag vid det tillfället

redan hade varit föremål för riksdagens behandling. På grund därav

förordade utskottet i stället en skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan om

att Kungl. Maj :t ville upptaga spörsmålet till omprövning.

Såsom framhålles i motionerna har något skäl icke anförts för att låta

med ikraftträdandet av denna, enligt utskottets mening mycket angelägna

delreform anstå ända till den 1 januari 1954, då den ovan behandlade större

reformen skall träda i kraft. Frågan om karenstiden för rätt till sjukbidrag

har icke samband med övriga nu aktuella reformförslag. Utskottet får därför,

oaktat de med reformen förenade merkostnaderna, med tillstyrkande

av motionerna I: 490, II: 142, II: 618 och II: 655 i denna del föreslå, att

den ändrade bestämmelsen om rätt till sjukbidrag skall träda i kraft redan

den 1 juli 1952. Till frågan om uppräkning av vederbörande anslag återkommer

utskottet nedan.

D. Vissa fristående motioner m. m.

1. Höjning av pensionernas grundbelopp.

Utskottet.

Frågan om höjning av pensionernas grundbelopp har utskottet behandlat

i sitt utlåtande nr 4, till vilket utskottet får hänvisa.

2. Avskaffande av folkpensionsavgifterna.

Gällande rätt.

Jämlikt 19 § folkpensioneringslagen skall såsom bidrag till kostnaderna

för folkpensioneringen för varje år pensionsavgift erläggas av envar svensk

medborgare, dock ej för år före det, under vilket han fyller aderton år,

eller efter det, under vilket han fyllt sextiosex år, eller för år, för vilket

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

han icke är i riket mantalsskriven, ej heller för år för vilket hans enligt

förordningen om statlig inkomstskatt taxerade inkomst icke uppgår till

1 200 kronor eller, om han är gift och mantalsskriven såsom tillhörande

samma hushåll som sin make, för år för vilket makarnas taxerade inkomster

sammanlagt icke uppgå till 1 200 kronor. Pensionsavgift erlägges

icke av person, som under juni månad det år avgiften skall slutligen påföras

ägt uppbära folkpension eller den 1 juli samma år förlorat sitt

svenska medborgarskap, eller för den som vid sistnämnda tidpunkt avlidit.

Beloppet av den pensionsavgift, som skall av avgiftspliktig årligen erläggas,

utgör en procent av hans enligt förordningen om statlig inkomstskatt

för året taxerade inkomst eller, om den avgiftspliktige är gift och

mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som sin make, en halv

procent av makarnas sammanlagda taxerade inkomster. För varje avgiftspliktig

vare dock högsta avgift 100 kronor. Pensionsavgift, som enligt

angivna grunder ej skulle vara bestämd till helt antal kronor, skall med

uteslutande av öretalet utgå efter närmast lägre hela krontal.

Pensionsavgifterna ingå till en fond, kallad folkpensioneringsfonden.

Konungen och riksdagen fastställa plan för fondens användning.

Motionen l: 111.

I motionen vrkas, att folkpensionsavgifterna skola avskaffas och att riksdagen

till följd därav för sin del skall besluta sådan ändring av lagen om

folkpensionering, att paragraferna 19, 20, 21 och 22 upphävas.

Utskottet.

Vid tillkomsten av 1946 års lag om folkpensionering övervägdes frågan

om att slopa folkpensionsavgifterna. Därvid framhölls, att det ur psykologisk

synpunkt vore riktigt, att varje medborgare i arbetsför ålder åtminstone

i någon mån bidroge till sin egen försörjning vid ålderdom och

invaliditet. Avgifterna vore sålunda huvudsakligen avsedda att betona folkpensioneringens

karaktär av socialförsäkring och medborgarnas rätt till

folkpension. Rätten att erhålla vissa förmåner utan behovsprövning bleve

också mera markerad genom att var och en bidroge till förmånernas

finansiering. Ur statsfinansiell synpunkt kunde heller icke bortses från de

avsevärda belopp som inflöte till statskassan.

Utskottet anser icke något skäl föreligga för riksdagen att nu intaga

annan ståndpunkt till ifrågavarande spörsmål än 1946. Tilläggas må, att

det belopp, som inflyter genom folkpensionsavgifterna, avsevärt stigit under

senare år. Sålunda uppgår beloppet av under år 1951 påförda avgifter till

i runt tal 144 miljoner kronor. För budgetåret 1951/52 ha inkomsterna av

folkpensionsavgifter uppskattats till 150 miljoner kronor och för budgetåret

1952/53 till 155 miljoner kronor.

Med hänvisning till det anförda får utskottet avstyrka förevarande motion.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 87

3. Rätt till fria resor.

Motioner.

I likalydande motionerna I: 2 och 11: 3 hemställes, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning och förslag om att

varje folkpensionär årligen måtte beviljas en fri resa till nära anhöriga.»

I motionen 11:430 hemställes, »att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t

anhålla om åtgärder för beredande av möjligheter för folkpensionär att

företaga tvenne resor per år av obegränsad längd till halvt ordinarie pris

å statens järnvägar och busslinjer samt å busslinjer, som drivas av kungl.

postverket.»

Utskottet.

Det av motionärerna framförda förslaget att bereda folkpensionärerna

ökade möjligheter att företaga resor till nära anhöriga antingen kostnadsfritt

eller till nedsatt pris finner utskottet behjärtansvärt. Säkerligen förhåller

det sig i många fall så som uttalas i motionerna, att folkpensionärerna

av kostnadsskäl icke ha möjlighet att resa för att besöka barn och nära

anhöriga.

Inom folkpensioneringen strävar man emellertid efter att avskaffa all

behovsprövning. Redan med hänsyn därtill synes det mindre lämpligt att

nu införa en ny behovsprövad förmån. Enligt utskottets mening bör man,

när så befinnes möjligt, i stället för att införa förmåner av denna art förbättra

själva pensionsförmånerna. Det torde också vara obestridligt, att

motionärernas förslag skulle medföra icke obetydliga administrativa svårigheter.

På grund av vad sålunda anförts kan utskottet icke tillstyrka

bifall till förevarande motioner.

E. Lagtext och anslag.

1. Lagtext.

Utskottet.

Mot den i propositionen föreslagna lagtexten har utskottet icke funnit

anledning till erinran. Till följd av att utskottet tillstyrkt, att reformerna

angående ändrade grunder för rätt till hustrutillägg och angående karenstiden

för rätt till sjukbidrag skola träda i kraft den 1 juli 1952, erfordras

emellertid särskilda övergångsbestämmelser därom i lagen angående ändring

i lagen om folkpensionering.

Vidare får utskottet som en följd av den ändrade konstruktionen och benämningen

å bostadstillägget ävensom till följd av att tilläggspension ej

längre kommer att omfatta hustrutillägg förorda, att ändringar av redaktionell

art måtte vidtagas jämväl i lagen den 20 mars 1936 om socialregister

och lagen den 26 juli 1947 om kommunala pensionstillskott m. in. Ändringarna

framgå av de i utskottets hemställan upptagna lagförslagen.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

2. Anslag.

A. Anslaget Bidrag till folkpensioner m. m. är för innevarande budgetår

upptaget med 741 000 000 kronor.

Pensionsstyrelsen har beräknat medelsbehovet för nästa budgetår till

742 000 000 kronor. Följande sammanställning utvisar antalet pensionstagare

i januari 1949 samt det för december 1952 uppskattade antalet.

Ålderspension.

Januari

1949

December

1952

1. Ogifta pensionstagare ...........

2. Gifta pensionstagare, vilkas make

ej uppbär folk-

333 005

360 000

pension eller hustrutillägg .......

57 429

62 000

3. Gifta manliga pensionstagare med

hustrutillägg . .

13 735

15 000

4. Gifta pensionstagare, vilkas make uppbär folkpension

177 115

192 000

Summa

581 284

629 000

Invalidpension och sjukbidrag.

Enbart grundpension

13 430

16 000

Tilläggspension .................

136 482

134 000

Änkepension .....................

12 600

15 000

Hustrutillägg

18 no

20 000

Summa

180 622

185 000

Styrelsen framhåller, att ökningen i totalantalet ålderspensioner sammanhänger

med den alltmera skönjbara förskjutningen i åldersfördelningen.

Antalet tilläggspensioner uppskattades vid anslagsberäkningen för

innevarande budgetår till 148 000 vid utgången av 1951, medan antalet nu

uppskattas till 134 000 vid utgången av 1952. Skillnaden beror till största

delen på att antalet i brist på detaljerad statistik tidigare upptagits alltför

högt. I verkligheten minskar antalet tilläggspensioner f. n. med ca 1 800

om året.

Departementschefen.

Departementschefen har i statsverkspropositionen anfört:

F. n. befinna sig flera olika förslag beträffande folkpensioneringen under

remissbehandling eller under övervägande inom socialdepartementet. Vissa

av dessa förslag, främst det som framlagts av folkpensionsrevisionen i dess

betänkande angående avdragsregler och bostadstillägg, torde komma att

föranleda särskild proposition till årets riksdag. Då flertalet av de ändringar

beträffande folkpensioneringen, som sålunda äro aktuella, av organisatoriska

skäl icke kunna förutsättas träda i kraft under nästa budgetår,

torde förevarande anslag emellertid kunna beräknas definitivt redan i statsverkspropositionen.

Såsom framgår av vad pensionsstyrelsen anfört torde anslaget för innevarande

budgetår ha upptagits till något för högt belopp på grund av att

antalet invalidpensionärer antagits vara större än det numera visat sig

vara. Under förutsättning att uppskattningen av kommunernas andel i

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

kostnaderna för folkpensioneringen visar sig hållbar erfordras för nästa

budgetår icke någon uppräkning av anslaget. Pensionsstyrelsen har föreslagit,

att anslaget höjes med 1 000 000 kronor, vilket belopp ungefär motsvarar

kostnaden för en ifrågasatt förkortning av karenstiden för erhållande

av sjukbidrag. Till denna fråga torde jag få återkomma i förenämnda

sammanhang. Jag förordar, att anslaget upptages till oförändrat belopp,

741 000 000 kronor.

Motionen II: 142.

I motionen yrkas, att reformen angående karenstiden för rätt till sjukbidrag

skall träda i kraft den 1 juli 1952 samt att riksdagen för att möjliggöra

detta ikraftträdande måtte uppräkna förevarande anslag med 1 000 000

kronor.

Utskottet.

Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda beräkningar av förevarande

anslag föranleda icke någon erinran från utskottets sida.

Enär utskottet ovan förordat, att reformerna angående utvidgad rätt till

hustrutillägg och angående karenstiden för rätt till sjukbidrag skola träda

i kraft redan den 1 juli 1952, bör emellertid anslaget uppräknas. Kostnaderna

ha beräknats för förstnämnda reform till 200 000 å 300 000 kronor,

varav omkring 185 000 kronor skulle falla på staten, samt för den

senare reformen till 2,25 miljoner kronor, därav 1,55 miljoner kronor å

staten. Utskottet förordar därför, att ifrågavarande anslag uppräknas med

ett avrundat belopp om 2 miljoner kronor.

B. Anslaget Indextillägg å folkpensioner är för innevarande budgetår

upptaget med 102 000 000 kronor.

I statsverkspropositionen har departementschefen föreslagit, att anslaget

för nästkommande budgetår måtte upptagas till 205 000 000 kronor.

Till stöd härför har departementschefen anfört:

»Pensionspristalet har numera fastställts till 130 för månaderna november

och december 1951 samt januari 1952. Anslaget till indextillägg

bör beräknas under antagande att samma pensionspristal blir gällande

under nästa budgetår. Till följd härav bör det av pensionsstyrelsen beräknade

medelsbehovet ökas med 34 000 000 kronor. Anslaget bör alltså upptagas

till (171 000 000 + 34 000 000) 205 000 000 kronor.

Utskottet.

Genom kungörelse den 18 april 1952 (nr 146) har pensionspristalet för

månaderna maj—juli 1952 fastställts till 135. Ytterligare ett indextillägg

kommer sålunda att utgå å folkpensionerna.’ Förevarande anslag bör därför

uppräknas med kostnaderna för ett indextillägg, eller 34 miljoner kronor.

Anmärkas må i samband härmed, att chefen för finansdepartemen
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

tet i proposition nr 233 angående komplettering av riksstatsförslaget för

budgetåret 1952/53 in. m. funnit sig böra räkna med att eventuellt ytterligare

ett indextillägg kan komma att utgå under nästkommande budgetår.

Anslaget bör nu upptagas med 239 000 000 kronor.

F. Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad utskottet ovan anfört får utskottet hemställa,

A. att riksdagen —- med förklaring att riksdagen funnit

viss ändring böra vidtagas i det genom propositionen nr 215

framlagda förslaget till lag angående ändring i lagen den

29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering — måtte för sin

del med bifall till motionerna 1:490, 11:142, 11:618 och

II: 655, såvitt de avse vissa övergångsbestämmelser i förevarande

lagförslag, antaga nämnda förslag med den ändringen

att första stycket i övergångsbestämmelserna erhåller

följande lydelse:

»Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954; dock skola

3 § 3 mom. och 33 § andra stycket i den nya lydelsen lända

till efterrättelse från och med den 1 juli 1952, varjämte 8 §

andra stycket i nu gällande lag under tiden den 1 juli 1952

—den 31 december 1953 skall hava följande lydelse: När

särskilda skäl därtill föranleda, må hustrutillägg utgå, oaktat

hustrun ej fyllt sextio år.»

B. att riksdagen oförändrade måtte antaga de genom propositionen

nr 215 framlagda förslagen till

1) lag angående ändring i lagen den 30 juni 1947

(nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för

folkpensioneringen;

2) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531)

om bidrag till änkor och änklingar med barn; samt

3) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530)

om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl.

barn.

C. att riksdagen måtte för sin del antaga följande förslag

till

1) lag

angående ändring i lagen den 20 mars 1936 (nr 56) om socialregister.

Härigenom förordnas, att 2 och 4 §§ lagen den 20 mars 1936 om socialregister1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 Senaste lydelse se SFS 1947:525.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

2 §. 2 §.

I socialregistret skola antecknas:

1) de personer---kommunens organ;

2) inom kommunen boende personer,

vilka uppbära folkpension i

form av tilläggspension, änkepension,

bostadstillägg, särskilt bostadstillägg,

hustrutillägg eller blindtilllägg,

bidrag enligt lagen om bidrag

till änkor och änklingar med barn,

mödrahjälp, särskilt barnbidrag eller

bidragsförskott eller som med bidrag

av allmänna medel åtnjuta

sjukvård eller yrkesutbildning, varom

i 15 § lagen om folkpensionering

förmäles, för förebyggande eller hävande

av höggradig nedsättning av

arbetsförmågan;

2) inom kommunen boende personer,

vilka uppbära folkpension i

form av tilläggspension, änkepension,

kommunalt bostadstillägg,

hustrutillägg eller blindtillägg, bidrag

enligt lagen om bidrag till änkor

och änklingar med barn, mödrahjälp,

särskilt barnbidrag eller bidragsförskott

eller som med bidrag

av allmänna medel åtnjuta sjukvård

eller yrkesutbildning, varom i H §

lagen om folkpensionering förmäles,

för förebyggande eller hävande av

höggradig nedsättning av arbetsförmågan;
-

3) personer, som---— i registret.

4 §■

Beslutar kommunalt organ, att

hjälp skall utgå till viss person, skall

beslutet omedelbart delgivas det registerförande

organet. Sådan delgivningsplikt

åligger pensionsnämndens

ordförande i fråga om folkpension i

form av tilläggspension, änkepension,

bostadstillägg, särskilt bostadstillägg,

hustrutillägg eller blindtilllägg

ävensom beträffande bidrag enligt

lagen om bidrag till änkor och

änklingar med barn, särskilt barnbidrag

samt bidrag av allmänna medel

för sjukvård eller yrkesutbildning,

varom i 2 § 2) sägs, samt barnavårdsnämnd

i fråga om mödrahjälp

och bidragsförskott.

4 §.

Beslutar kommunalt organ, att

hjälp skall utgå till viss person, skall

beslutet omedelbart delgivas det registerförande

organet. Sådan delgivningsplikt

åligger pensionsnämndens

ordförande i fråga om folkpension

i form av tilläggspension, änkepension,

kommunalt bostadstillägg,

hustrutillägg eller blindtillägg ävensom

beträffande bidrag enligt lagen

om bidrag till änkor och änklingar

med barn, särskilt barnbidrag samt

bidrag av allmänna medel för sjukvård

eller yrkesutbildning, varom i

2 § 2) sägs, samt barnavårdsnämnd

i fråga om mödrahjälp och bidragsförskott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

195f.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

2) Lag

angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 528) om kommunala pensionstillskott

m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 26 juli 1947 om kommunala pensionstillskott

m. in. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

Till beredande dels av understöd

(kommunala pensionstillskott), i

penningar eller naturaförmåner, åt

personer, vilka uppbära folkpension

enligt lagen d. 29 juni 1946 om folkpensionering

och icke jämlikt 16 §

första—tredje styckena samma lag

äro uteslutna från tilläggspension,

änkepension eller bostadstillägg,

men ändock av särskilda skäl finnas

vara i behov av fattigvård, dels

av understöd (kommunala tillskott

till bidrag till änkor och änklingar

med barn) av enahanda slag åt personer,

vilka finnas vara i behov av

fattigvård, oaktat de åtnjuta bidrag

enligt lagen om bidrag till änkor

och änklingar med barn, dels av

understöd (kommunala tillskott

till särskilda barnbidrag eller till

bidragsförskott) av enahanda slag

åt barn, vilka finnas vara i behov

av fattigvård, oaktat för dem

utgå barnbidrag enligt lagen d. 26

juli 1947 om Särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders m. fl. barn

eller bidragsförskott enligt bidragsförskottslagen

d. 11 juni 1943, dels

ock av bidrag (kommunala sjukvårdsbidrag)

till bestridande, gemensamt

med pensionsstyrelsen, av kostnader

för åtgärder till förebyggande

eller hävande av höggradig nedsättning

av arbetsförmågan, må fattig
-

(Föreslagen lydelse:)

Till beredande dels av understöd

(kommunala pensionstillskott), i

penningar eller naturaförmåner, åt

personer, vilka uppbära folkpension

enligt lagen d. 29 juni 1946 om folkpensionering

och icke jämlikt 16 §

första—tredje styckena samma lag

äro uteslutna från tilläggspension,

änkepension, hustrutillägg eller kommunalt

bostadstillägg, men ändock

av särskilda skäl finnas vara i behov

av fattigvård, dels av understöd

(kommunala tillskott till bidrag till

änkor och änklingar med barn) av

enahanda slag åt personer, vilka finnas

vara i behov av fattigvård, oaktat

de åtnjuta bidrag enligt lagen om

bidrag till änkor och änklingar med

barn, dels av understöd (kommunala

tillskott till särskilda barnbidrag eller

till bidragsförskott) av enahanda

slag åt barn, vilka finnas vara i

behov av fattigvård, oaktat för dem

utgå barnbidrag enligt lagen d. 26

juli 1947 om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders m. fl. barn

eller bidragsförskott enligt bidragsförskottslagen

d. 11 juni 1943,dels ock

av bidrag (kommunala sjukvårdsbidrag)

till bestridande, gemensamt

med pensionsstyrelsen, av kostnader

för åtgärder till förebyggande eller

bävande av höggradig nedsättning

av arbetsförmågan, må fattigvårds
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

(Gällande lydelse:)

vårdssamhälle ställa medel till fattigvårdsstyrelsens

förfogande med

föreskrift, att tillskott och bidrag,

som utdelas av dessa medel, icke

skola vara att anse såsom fattigvård.

Sådana tillskott och bidrag må

icke tilldelas andra personer än dem,

som äro mantalsskrivna inom fattigvårdssamhället

och där äga hemortsrätt

i fråga om fattigvård. I övrigt

äger samhället bestämma de grunder,

som för beviljande av tillskott

och bidrag böra av fattigvårdsstyrelsen

iakttagas. Har sådant bestämmande

ej skett, ankommer på styrelsen

att bevilja tillskott och bidrag

i den mån styrelsen prövar nödigt.

Tillskott må efter omständigheterna

jämkas eller indragas.

93

(Föreslagen lydelse:)

samhälle ställa medel till fattigvårdsstyrelsens

förfogande med föreskrift,

att tillskott och bidrag, som utdelas

av dessa medel, icke skola vara att

anse såsom fattigvård. Sådana tillskott

och bidrag må icke tilldelas

andra personer än dem, som äro

mantalsskrivna inom fattigvårdssamhället

och där äga hemortsrätt i

fråga om fattigvård. I övrigt äger

samhället bestämma de grunder,

som för beviljande av tillskott och

bidrag böra av fattigvårdsstyrelsen

iakttagas. Har sådant bestämmande

ej skett, ankommer på styrelsen att

bevilja tillskott och bidrag i den

mån styrelsen prövar nödigt. Tillskott

må efter omständigheterna

jämkas eller indragas.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1954.

D. att riksdagen måtte för budgetåret 1952/53 under femte

huvudtiteln anvisa

1) till Bidrag till folkpensioner in. m. ett förslagsanslag

av 743 000 000 kronor; samt

2) till Indextillägg å folkpensioner ett förslagsanslag av

239 000 000 kronor;

E. att motionerna I: 490 och II: 655, i den mån de icke

blivit besvarade genom vad utskottet ovan anfört och hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

F. att motionerna

1) I: 2 och II: 3,

2) I:111,

3) I: 489 och II: 654,

4) I: 491 och II: 653,

5) II: 430,

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

6) II: 617,

7) II: 619,

8) II: 651 och

9) 11:652

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 maj 1952.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från statsutskottet: herrar Mårtensson i Uddevalla, Iwar Anderson,

Bergman, Magnusson, Boman i Kieryd och Johansson i Mysinge;

från andra lagutskottet: herrar Norman, Nils Elowsson*, Bengtson,

Jacobsson i Igelsbo, fru Nordgren och herr Hagård.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

RESERVATIONER

I) beträffande 7 §i förslaget till lag angående ändring

i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

av herrar Magnusson och Hagård, vilka

a) ansett, att utskottets utlåtande i fråga om bostadstilläggens konstruktion

(s. 46—48) bort ha följande lydelse:

Mot den — — —- (lika med utskottet)---nuvarande bostadskost
nadsgrupperingen.

Tanken att —--(lika med utskottet)---gemensamt bostads
tillägg.

Enligt Kungl. Maj :ts---(lika med utskottet)---ha övervägts.

Utskottet har därvid kommit till den uppfattningen, att det icke är tillrådligt

att helt överlämna åt kommunerna att besluta om bostadstilläggens

storlek. Risk uppkommer då för att bostadstilläggen ej få en lämplig avvägning.

Det torde för pensionstagarna vara av största intresse, att garantier

skapas för deras skäliga försörjning. Propositionens förslag innebär

vidare stor risk för att bostadstilläggen komma att utgå efter högst olikartade

grunder inom olika kommuner; olikheter som icke äro betingade av

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

skillnader i fråga om bostads- och bränslekostnader o. dyl. Utvecklingen beträffande

det nuvarande särskilda bostadstillägget visar, att stor risk för

obefogade olikheter i detta hänseende föreligger. Därjämte kan det synas

tveksamt, om staten bör helt avhända sig alla möjligheter att utöva kontroll

i fråga om storleken av en social förmån, till vilken staten skall bidraga

med så betydande del av kostnaderna.

Utskottet har försökt finna någon lämplig form för att -— utan anlitande

av systemet med dyrortsgruppering —- kunna reglera bostadstilläggets

belopp. Att i lagtexten fastlåsa detta belopp torde icke böra komma i fråga.

Såsom föreslås i motionerna I: 491 och II: 653 synes det emellertid lämpligen

kunna anförtros åt pensionsstyrelsen att fastställa gränserna för de

bostadstillägg, som vederbörande kommun må besluta om. Utskottet förordar

därför, att pensionsstyrelsen skall äga föreskriva det lägsta och

högsta belopp, som envar kommun må utbetala i kommunalt bostadstillägg.

samt b), under åberopande av vad sålunda anförts, hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 491 och II: 653,

såvitt nu är i fråga, måtte besluta, att 7 § i förslaget till

lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om

folkpensionering skall erhålla följande lydelse:

7 §•

Där kommun så beslutat, skall kommunalt bostadstillägg

utgå till pensionsberättigad som är mantalsskriven

inom kommunen eller till där mantalsskriven

hustru som uppbär hustrutillägg. Sådant tillägg skall anses

såsom folkpension.

Kommunalt bostadstillägg utgår enligt de grunder kommunen

bestämmer, dock att det skall ankomma på pensionsstyrelsen

att besluta om det lägsta och högsta belopp varmed

kommunalt bostadstillägg må utgå inom kommunen.

Kommun må ej besluta om avvikelse från vad nedan

i 8 och 13 §§ stadgas och ej heller må för rätt till kommunalt

bostadstillägg fordras viss tids bosättning inom kommunen

eller uppställas annat därmed jämförligt villkor.

Om kommuns beslut rörande kommunalt bostadstillägg

skall pensionsstyrelsen ofördröjligen underrättas.

II) beträffande besvärsförfarandet av herrar Magnusson och

Hagård, vilka

a) ansett, att utskottets utlåtande angående denna fråga (s. 81—82) bort

ha följande lydelse:

Deia nuvarande ordningen i fråga om besvärsförfarandet finner utskottet

icke tillfredsställande. Såsom redan i tidigare sammanhang framhållits,

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

synes det i hög grad stötande, att — med vissa undantag — en enskild

sakägare ej må föra talan över pensionsstyrelsens beslut utan att först

ha erhållit styrelsens tillstånd. Starka skäl tala för att envar sakägare bör,

när det gäller folkpensioner lika väl som i fråga om andra sociala förmåner,

äga obegränsad rätt att fullfölja talan till högsta instans. Detta bör vara

en självklar rätt för den enskilde medborgaren. Rätten till folkpension är

för flertalet pensionstagare en angelägenhet av utomordentlig vikt. Det

kan vara ägnat att framkalla viss misstro, när talan icke får fullföljas

över pensionsstyrelsens beslut. För den enskilde sakägaren måste det framstå

såsom egendomligt, att samma myndighet som exempelvis avslagit

hans ansökan om pension skall pröva om han får klaga på beslutet.

Att kommunerna in. fl. skola begära tillstånd av justitiekanslern för att

få klaga på pensionsstyrelsens beslut framstår också som ett anmärkningsvärt

förhållande. En sådan inskränkning synes helt obefogad.

Då folkpensionsmålen år 1947 överflyttades från regeringsrätten till

Kungl. Maj :t i statsrådet motiverades detta med att det vore av vikt, att

chefen för socialdepartementet under de första åren efter den nya lagens

ikraftträdande finge tillfälle att följa lagens tillämpning. Denna motivering

kan nu icke längre anses bärande. Ifrågavarande mål böra därför överföras

till regeringsrätten, som torde vara den rätta prövningsinstansen för

mål av denna art. Med mål om folkpensionering böra likställas mål om

bidrag till änkor och änklingar med barn.

önskvärt är givetvis att en högsta prövningsinstans för socialförsäkringsärenden

snarast möjligt inrättas. Redan 1947 begärde riksdagen utredning

angående detta spörsmål. Såvitt nu kan bedömas torde det emellertid

komma att dröja ännu en avsevärd tid innan en sådan särskild prövningsinstans

kan komma till stånd. I avbidan därpå böra de här ovan förordade

ändringarna i besvärsförfarandet nu genomföras. På grund av vad sålunda

anförts tillstyrker utskottet motionerna 1:491 och 11:653 i nu förevarande

delar.

samt b), under åberopande av vad sålunda anförts, hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 491 och II: 653,

såvitt nu är i fråga, måtte för sin del besluta

1) att ingressen till förevarande förslag till lag angående

ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

skall erhålla följande lydelse:

Härigenom förordnas, att 4 § 4 mom. och 11 a § lagen

den 29 juni 1946 om folkpensionering skola upphöra att

gälla samt att 3 § 3 inom., 4 § 1 och 2 mom., 5—16 §§,

18 § 1 mom., 33, 34, 36 och 37 §§ ävensom 38 § 1 mom.

och 39 § samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 97

2) att 37 § i lagen om folkpensionering skall erhålla följande lydelse:

37 §.

Över pensionsstyrelsens beslut i ärende rörande pension må klagan föras

av justitiekanslern, kommun, pensionsnämnds ordförande och pensionsstyrelsens

ombud ävensom av enskild sakägare. Klagan föres hos Konungen

genom besvär, vilka vid talans förlust skola å trettionde dagen från

den dag beslutet gavs vara inkomna till socialdepartementet.

3) att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 2:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3)

om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 2:o lagen den 26 maj 1909 om Kungl.

Maj .ts regeringsrätt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2:o) mål om —--till barn;

mål angående folkpensionering;

mål angående bidrag till änkor och änklingar med barn;

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954.

III) beträffande 1 § i förslaget till lag angående ändring

i lagen den 30 juni 1 947 (nr 398) om kommunernas bidrag

till kostnaderna för folkpensioneringen av herrar

Johansson i Mysinge och Bengtson, vilka

a) ansett, att utskottets utlåtande angående finansieringsfrågan (s. 60—

62) bort ha följande lydelse:

Enligt nu----- (lika med utskottet)---- och 1952.

I propositionen (lika med utskottet)---inom kommunen.

I motionerna---(lika med utskottet)---i fråga.

I motionerna 1:490 och 11:655 uttalas, att kostnaderna för den föreslagna

reformen i sin helhet böra bäras av staten. Med hänsyn bl. a. till att

allmänna statsbidragsutredningen är sysselsatt med att överväga principerna

för kostnadsfördelningen rörande all statskommunal verksamhet

ävensom med hänsyn till gällande principer för kostnadsfördelningen och

det statsfinansiella läget kan utskottet icke ansluta sig till den ståndpunkt,

som framförcs i sistnämnda motioner.

Vad härefter angår storleken av kommunernas andel har motionsledes

icke väckts förslag om annan ändring än att maximigränsen måtte höjas

från 60 till 75 procent. I de likalydande motionerna 1:489 och 11:654

samt motionen II: 617 framhålles sålunda — liksom i vissa remissyttranden

— att ett betydande antal kommuner skulle bliva särskilt gynnade av en

7 -— Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. 2 avd. Nr 5.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5.

maximiregel om 60 procent, vilken skulle skydda dem från en med stigande

skatteunderlag ökad bidragsskyldighet. I stor utsträckning torde

detta gälla kommuner med relativt låg utdebitering per skattekrona. Motionärerna

göra gällande, att en höjning av den övre gränsen för dessa bidrag

till 75 procent förefaller vara väl befogad.

Utskottet finner de synpunkter, som framföras i ovannämnda motioner,

riktiga. Kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen böra,

anser utskottet, avvägas så rättvist som möjligt i förhållande till skatteunderlaget.

En maximiregel om 60 procent av kostnaderna medger icke,

att en sådan rättvisa kan uppnås. Utskottet anser, att en viss maximiregel

måste bibehållas. En höjning av maximigränsen från 60 till 75 procent bör

dock — i enlighet med motionärernas förslag — företagas, varigenom bättre

rättvisa vinnes gentemot de hårdare skattetyngda kommunerna.

Utskottet har vid övervägande av detta spörsmål kommit till den uppfattningen,

att det förslag, som framförts i motionerna 1:489 och 11:654

samt 11:617, bör godtagas. Utskottet avstyrker därför i detta avseende

propositionens förslag.

samt b), under åberopande av vad sålunda anförts, hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 489 och II: 654

samt II: 617, såvitt nu är i fråga, måtte besluta, att 1 § i

förslaget till lag angående ändring i lagen den 30 juni 1947

(nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

skall erhålla följande lydelse:

1 §•

Kommun skall för varje kalenderår bidraga till kostnaderna

för pensioner enligt lagen den 29 juni 1946 (nr 431)

om folkpensionering med

dels viss andel, motsvarande tre tjugondeis procent för

varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen, av

kostnaden för tilläggspensioner, änkepensioner och hustrutillägg,

som under året utbetalats för inom kommunen mantalsskrivna

pensionsberättigade, dock högst tre fjärdedelar

av nämnda kostnad,

dels ock viss andel, motsvarande en femtedels procent

för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen,

av kostnaden för kommunala bostadstillägg, som under

året utbetalats för pensionsberättigade, mantalsskrivna

inom kommunen, dock högst tre fjärdedelar och lägst en

fjärdedel av sagda kostnad.

Därest tilläggspensioner, änkepensioner och hustrutillägg

förhöjts genom indextillägg, skall vad i första stycket stadgats

om kommuns skyldighet att bidraga till kostnaderna

för dylika pensioner avse även indextillägg därå.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5. 99

IV) beträffande frågan om folkpensionärs rätt till fria

resor av herr Bengtson och fru Nordgren, vilka

a) ansett, att utskottets utlåtande angående denna fråga (s. 87) bort ha

följande lydelse:

Det av motionärerna framförda förslaget att bereda folkpensionärerna

möjlighet att kostnadsfritt få företaga resor till nära anhöriga finner utskottet

behjärtansvärt. Säkerligen förhåller det sig i många fall så som

uttalas i motionerna, att folkpensionärerna av kostnadsskäl icke ha möjlighet

att resa för att besöka barn och nära anhöriga.

Då fria resor för barn och husmödrar redan förekommit under åtskilliga

år bör det med ledning av de erfarenheter, som vunnits på detta område,

icke stöta på större svårigheter att utforma bestämmelser för de i motionerna

I: 2 och II: 3 föreslagna fria resorna åt folkpensionärer. Utskottet

vill dessutom som sin mening framhålla, att de kategorier det här gäller

i behovshänseende äro jämställda med de grupper, för vilka riksdagen tidigare

beviljat fria resor. Rätt till fria resor bör dock endast tillkomma

ålderspensionärer och av dessa endast dem, som erhålla behovsprövade

pensionsförmåner. Om denna begränsning införes och resorna dessutom få

företagas endast till direkt angivna nära anhöriga torde icke något missbruk

av förmånen kunna komma i fråga. På grund av vad sålunda anförts

tillstyrker utskottet att förevarande spörsmål göres till föremål för utredning.

samt b), under åberopande av vad sålunda anförts, hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 2 och II: 3

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning

och förslag angående rätt för varje ålderspensionär med

behovsprövade pensionsförmåner att årligen företaga en fri

resa till nära anhöriga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid

Lagtext .............................................................. 2

A. Huvudsakliga innehållet i proposition nr 215 ............................ 28

B. Reglerna om inkomstprövning och bostadstillägg ........................ 29

1. Allmänna synpunkter .............................................. 29

2. Avskaffande av inkomstprövningen ................................ 32

3. Privilegiering av vissa inkomstslag. Blindtillägget .................... 34

4. Bostadstilläggens konstruktion ...................................... 37

5. Avdragsfri inkomst ................................................ 49

6. Avdragsfaktorns storlek ............................................ 53

7. Finansieringsfrågan .............................................. 54

8. Kostnader för reformen ............................................ 62

9. Reformens genomförande .......................................... 63

10. Inkomstprövning av de särskilda barnbidragen ...................... 68

C. Övriga reformförslag ................................................ 71

1. Vilande pensionsrätt .............................................. 71

2. Grunderna för hustrutillägg ........................................ 72

3. Underskrift å pensionsansökan .................................... 74

4. Utbetalning till annan än pensionsberättigad ........................ 75

5. Rörlig pensionsålder .............................................. 76

6. Besvärsförfarandet ................................................ 78

7. Karenstiden för rätt till sjukbidrag ................................ 82

D. Vissa fristående motioner m. m. ..................................... 85

1. Höjning av pensionernas grundbelopp .............................. 85

2. Avskaffande av folkpensionsavgifterna .............................. 85

3. Rätt till fria resor ................................................ 87

E. Lagtext och anslag.

1. Lagtext .......................................................... 87

2. Anslag .......................................................... 88

F. Utskottets hemställan ................................................ 90

Reservationer ...................................................... 94

Iduns tr., Esselte, Sthlm 52

216395

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.