Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1952/53 till lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader.

1952-04-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:104, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1952/53 till lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 10b.

9

Nr 104.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

för budgetåret 1952/53 till lindring i mindre bemedlade

patienters å landsbygden sjukvårdskostnader.

(3 :e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln, punkten

131, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

Lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader

för budgetåret 1952/53 beräkna ett förslagsanslag av 200 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 115, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 14 mars

1952, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade

ändringar av grunderna för statsbidrag till lindring i sjukvårdskostnaderna

för mindre bemedlade patienter å landsbygden, att tillämpas

fr. o. m. den 1 januari 1953, dels ock till Lindring i mindre bemedlade

patienters å landsbygden sjukvårdskostnader för budgetåret 1952/53 under

elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 250 000 kronor.

Ifrågavarande anslag är i gällande riksstat uppfört med 200 000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1951 har medicinalstyrelsen föreslagit dels

att statsbidragsbestämmelserna ändras i vissa avseenden, dels ock att anslaget

uppräknas från 200 000 till 250 000 kronor.

Gällande statsbidragsbestämmelser.

Nu gällande bestämmelser äro meddelade i kungörelsen den 5 maj 1939

(nr 257) angående statsbidrag till lindring i sjukvårdskostnaderna för

mindre bemedlade patienter å landsbygden med däri genom kungörelse den

6 maj 1949 (nr 328) gjorda ändringar.

Enligt kungörelsen utgår statsbidrag till bestridande av kostnader för

sjukbesök, som av vederbörande provinsialläkare eller extra provinsialläkare

företages hos mindre bemedlad patient å landsbygden. Bidraget

utgår med dels hälften av den del av läkararvodet, som överstiger sju

kronor, dels ock hela den del av resekostnaden, som överstiger tre kronor.

Bidrag må åtnjutas av person, för vilken den senast åsatta beskattningsbara

inkomsten enligt förordningen om statlig inkomstskatt icke överstiger

400 kronor. Statsbidrag må dock icke tillkomma den, vilkens beskattningsbara

förmögenhet enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt över
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 104.

stiger 30 000 kronor. Statsbidrag må icke heller utgå, därest vederbörandes

ekonomiska förhållanden avsevärt förbättrats efter utgången av det kalenderår,

den senast åsatta taxeringen avser. Har däremot efter sistnämnda

tidpunkt avsevärd försämring inträtt i vederbörandes ekonomiska förhållanden,

må statsbidrag utgå, oaktat nyss angivna förutsättningar icke uppfyllas.

Person, som är bosatt i stad, köping eller municipalsamhälle med

egen läkare, är ej berättigad till bidrag, liksom ej heller person, för vilken

kommunen åtagit sig betala läkarvård.

Den som äger åtnjuta bidrag enligt kungörelsen är oförhindrad att, om

han är medlem av erkänd sjukkassa, hos denna göra framställning om

sjukvårdsersättning jämlikt för kassan gällande grunder för det belopp,

han enligt kvitto utbetalat till läkare i ersättning för erhållen läkarvård.

Det åligger vederbörande läkare att göra sig underrättad om huruvida

nu angivna förutsättningar för statsbidrag kunna anses vara för handen,

i vilket fall patienten har att å särskild uppgiftsblankett underteckna en

försäkran därom. Statsbidrag rekvireras av läkaren hos länsstyrelsen i

länet, som har att pröva, huruvida och med vilket belopp bidrag må utgå,

samt att utanordna beviljat belopp till läkaren.

Tidigare förslag i ämnet redovisas å s. 3—6 i propositionen.

Departementschefen.

Sedan år 1939, då nu gällande inkomstgräns för erhållande av statsbidrag

fastställdes, har på grund av penningvärdeförsämringen en väsentlig

del av den kategori medborgare, som avsågs skola komma i åtnjutande

av ifrågavarande förmån, kommit att uteslutas från möjligheten att erhålla

sådant bidrag. Med hänsyn härtill och då det är ovisst när sjukkassereformen

kan komma att genomföras, anser sig departementschefen böra

föreslå, att nämnda inkomstgräns höjes. I samband härmed förordas att

inkomstbegränsningen anknytes till den taxerade inkomsten i stället för

såsom f. n. den beskattningsbara inkomsten för att få principiell överensstämmelse

med vad som gäller enligt bestämmelserna angående statsbidrag

till lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård. För bestämmande

av den taxerade inkomst, som skall medföra rätt till statsbidrag,

förordas att penningvärdeförsämringen sedan år 1939 lägges till grund.

Uppräkningen anses böra ske så, att den nu behållna inkomsten (d. v. s.

den taxerade inkomsten efter avdrag för den därå utgående statliga inkomstskatten)

jämte utgående barnbidrag kommer att motsvara den år

1939 enligt då gällande bestämmelser behållna inkomsten (d. v. s. det taxerade

beloppet efter avdrag för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt

värnskatt) med den förhöjning, som föranledes av minskningen i penningvärdet.

Med utgångspunkt från indextalet för december 1951 i socialstyrelsens

levnadskostnadsindex utan direkta skatter och sociala förmåner med

1935 som basår, beräknas nämnda förhöjning utgöra 87 procent. För er
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 10!t.

11

hållande av dylik överensstämmelse för den behållna inkomsten för olika

kategorier skattskyldiga skulle erfordras en gradering av den taxerade inkomstens

storlek med hänsyn till ortsgrupper och barnbidrag. För enkelhetens

skull anses emellertid, på motsvarande sätt som nu är fallet, den

taxerade inkomsten böra utgöras av ett för samtliga kategorier skattskyldiga

enhetligt belopp. Detta belopp anses böra bestämmas till den enligt

förut angivna beräkningsgrunder framräknade taxerade inkomsten för en

familj med två barn i ortsgrupp 2. Denna inkomst uppgår till omkring

5 400 kronor. Den ökning av antalet statsbidragsberättigade, som skulle

bli följden, om man fastställer detta belopp såsom maximigräns, kan icke

exakt angivas men anses uppskattningsvis kunna anslås till högst 25 å 30

procent. Det förordas alltså, att ifrågavarande statsbidrag såsom regel må

åtnjutas av person, för vilken den senaste taxerade inkomsten enligt förordningen

om statlig inkomstskatt icke överstiger 5 400 kronor. Höjningen

anses böra träda i kraft den 1 januari 1953.

I enlighet med medicinalstyrelsens förslag anses böra föreskrivas, att

patienten själv skall erlägga samtliga kostnader intill ett visst belopp,

medan överskjutande del av kostnaderna skall bestridas av statsmedel.

Härigenom vinnes — förutom en viss förenkling vid uträkningen av statsbidraget

— att kostnaderna komma att bliva lika för alla bidragsberättigade,

oberoende av boningsortens läge i förhållande till läkarens bostad.

Även styrelsens förslag att den del av totalkostnaden, som patienten själv

bör vidkännas, skall bestämmas till 15 kronor, finner departementschefen

väl avvägt. Det erinras härvid om att patient, som är medlem av erkänd

sjukkassa, kan från denna påräkna ersättning enligt för kassan gällande

grunder för det belopp han enligt kvitto utbetalat till läkare i ersättning

för erhållen läkarvård. Det förordas även, att nästföregående års taxering

skall äga vitsord vid bedömandet av huruvida rätt till statsbidrag föreligger.

Härigenom skulle länsstyrelsens prövningsförfarande förenklas och

det osälcerhetstillstånd i fråga om rätten till statsbidrag, som f. n. i vissa

fall kan råda, undanröjas. Utan hinder av denna föreskrift föreslås emellertid

statsbidrag kunna utgå, därest efter nämnda taxering avsevärd försämring

inträtt i vederbörandes ekonomiska förhållanden.

Medelsbehovet för nästa budgetår vid bifall till de föreslagna ändringarna

är svårt att beräkna. Det förordas, att anslaget i avvaktan på närmare erfarenhet

upptages till 250 000 kronor.

I detta sammanhang erinrar departementschefen om att de nu ifrågavarande

statsbidragsbestäminelserna i princip skola lända till efterrättelse

även vid bestämmandet av begreppet mindre bemedlad enligt kungörelserna

angående statsbidrag till dels resor för patienter vid de statsunderstödda

kustsanatorierna m. in., dels ambulatorisk behandling in. in. av vissa tuberkulospatienter,

dels resor för patienter vid vissa anstalter för radiumbehandling

in. in., dels ock resor för vanföra in. in. Någon ändring härut
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 104.

innan anses icke påkallad. För tolkningen av begreppet mindre bemedlad

i sistnämnda fyra kungörelser anses sålunda alltjämt i princip böra gälla

samma grunder, som angivas i kungörelsen angående statsbidrag till lindring

i sjukvårdskostnaderna för mindre bemedlade patienter å landsbygden,

med de nu förordade ändringarna. Det förutsättes emellertid därvid, att de

behovsprövande myndigheterna vid tillämpningen av dessa grunder skola

bibehållas vid den friare prövningsrätt av bidragsbehovet i varje särskilt

fall, som f. n. tillkommer dem.

Utskottet.

Det förslag till ändrade grunder för ifrågavarande anslags användning,

som Kungl. Maj :t framlagt, innebär i huvudsak att nu gällande inkomstgräns

för erhållande av statsbidrag höjes. I samband härmed föreslås, att

inkomstbegränsningen anknytes till den taxerade i stället för såsom f. n.

den beskattningsbara inkomsten. Uppräkningen sker på grund av penningvärdeförsämringen

sedan år 1939, och statsbidraget föreslås för enkelhetens

skull såsom regel få åtnjutas av person, för vilken den senaste taxerade

inkomsten enligt förordningen om statlig inkomstskatt icke överstiger

5 400 kronor. Höjningen anses böra träda i kraft den 1 januari 1953.

Patienten föreslås själv skola erlägga samtliga kostnader intill ett belopp

av 15 kronor. Departementschefen förordar, att nästföregående års taxering

skall äga vitsord vid bedömandet av huruvida rätt till statsbidrag föreligger

men att statsbidrag bör kunna utgå, därest efter nämnda taxering

avsevärd försämring inträtt i vederbörandes ekonomiska förhållanden.

Utskottet har ej något att invända mot vad departementschefen anfört i

fråga om höjning av ifrågavarande inkomstgräns. Departementschefens

förslag i övrigt synas utskottet ägnade att åstadkomma en önskvärd förenkling

av både prövnings- och uträkningsförfarande.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för den 14 mars 1952 förordade

ändringarna av grunderna för statsbidrag till lindring i

sjukvårdskostnaderna för mindre bemedlade patienter å

landsbygden, att tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1953;

b) till Lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden

sjukvårdskostnader för budgetåret 1952/53 under

elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 250 000 kronor.

Stockholm den 25 april 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 105.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:182 Skrivelse till Konungen i anledning av Ilungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1952/53 till lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygd a1 i texten