Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inköp och iståndsättande av beskickningsfastigheter m. m.

1952-04-29 · 6 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:106, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inköp och iståndsättande av beskickningsfastigheter m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande, nr 106.

1

Nr 106.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition

angående inköp och iståndsättande av beskickningsfastigheter

m. m.

(1 :a avd.)

Sedan Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 under kapitalbudgeten (bil. 24)

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Inköp

och iståndsättande av beskickningsfastigheter in. m. för budgetåret 1952/53

beräkna ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor, har Kungl. Maj :t

i propositionen nr 152, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för den 14 mars 1952,

föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att under iakttagande

av de riktlinjer, för vilka i förberörda statsrådsprotokoll redogjorts,

inköpa och försälja fastigheter för utrikesrepresentationen, dels till

Inköp, uppförande och iståndsättande av fastigheter för utrikesrepresentationen

för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 3 000 000

kronor, dels ock medgiva, att engångskostnader för förvärv av hyres-,

arrende- och bostadsrätter må, i de fall och i den omfattning, som i samma

statsrådsprotokoll angivits, bestridas från den i staten för statens allmänna

fastighetsfond under anslagsposten hyres- och arrendeutgifter m. m. för

av fonden förhyrda lokaler och arrenderade markområden förslagsvis uppförda

delposten för beskickningsfastigheternas delfond.

Utrikesförvaltningens behov av fastigheter och lägenheter utomlands avser

främst kanslilokaler för beskickningar och lönade konsulat samt sådana

fria tjänstebostäder för bland annat representationsändamål, som jämlikt

38 § Saar tillkomma sändebud, tjänstgörande såsom beskickningschef.

Vidare har behov förelegat av sådana fria tjänstebostäder, som likaledes

jämlikt 38 § Saar åtnjutas av annan till utrikesförvaltningen hörande

tjänsteman, i den mån Kungl. Maj:t, vad angår ordinarie tjänsteman med

stöd av riksdagens beslut, därom särskilt besluter, en bestämmelse som tilllämpats

exempelvis för tjänstemännen vid beskickningen i Moskva.

Beträffande kanslilokaler och fria tjänstebostäder framhåller departementschefen,

att betydande värden äro nedlagda i det i beskickningsfastigheternas

delfond ingående fastighetsbeståndet. Till avsevärda belopp uppgå

också de för förhyrda lokaler utgående hyrorna. Redan fastighetsfrågans

storleksordning påkallar därför den största uppmärksamhet i fråga om planering

och klok ekonomisk handläggning. Vid tillgodoseende av lokalbehovet

måste valet mellan köp och förhyrning av viss fastighet och förvärvande

796 52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 sand. Nr 106.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 10t>.

av tomi för uppförande av nybyggnad träffas på grundval av noggranna

alternativa kostnadskalkyler. Dylika kalkyler ha icke blott betydelse vid

tillgodoseende av nytillkommande lokalbehov utan böra även från tid till

annan företagas på sådana orter, där lokaler redan finnas, men där en bättre

lösning av lokalfrågan kan ha blivit möjlig eller påkallad, sedan gällande

dispositioner en gång träffades. Äldre statsägda fastigheter motsvara nämligen

på grund av sin storlek och omoderna planering icke alltid dagens krav

på en rationell och kostnadsbesparande lösning av lokalfrågan och böra, då

möjligheter därtill erbjuda sig, kunna utbytas mot andra och modernare.

Hyresnivån på vissa orter, där lokaler förhyras, kan motivera fastighetsförvärv

för kostnadernas nedbringande på längre sikt o. s. v. Nu gällande bestämmelser

försvåra emellertid i betydande grad en dylik rationell förvaltning

av fastighetsbeståndet och lösning av lokalfrågorna i allmänhet. Sålunda

måste för närvarande frågan om avyttring av statsägd fastighet underställas

riksdagens prövning samt även konkreta förslag med bindande

anbud föreläggas riksdagen, innan fastigheter kunna förvärvas. Det långa

förberedelsearbete och den tidsutdräkt, som därigenom hittills i allmänhet

varit ofrånkomliga, samt de bristande möjligheterna att i avvaktan på riksdagens

beslut träffa bindande avtal ha ofta hindrat en fördelaktig

uppgörelse eller vållat onödig kostnadsökning. Samma synpunkter göra

sig med styrka gällande även ifråga om iståndsättande och ombyggnad av

statsägda fastigheter utom riket.

Beträffande personalbostäder framhålles, alt vissa statsägda fastigheter

utom riket, t. ex. i Helsingfors och Köpenhamn, utöver kanslilokaler och

fria tjänstebostäder jämväl innehålla lägenheter, som uthyras till på orten

stationerade tjänstemän tillhörande utrikesförvaltningen. Så som fastighets-

och hyresmarknaden på många håll utvecklat sig sedan krigsslutet

har statsverkets innehav av dylika lägenheter visat sig erbjuda mycket betydande

fördelar, då de på berörda orter minskat eller helt undanröjt de

bostadssvårigheter, som numera i ett flertal länder möta sådana tjänstemän

inom utrikesrepresentationen, som ej äro berättigade till fri tjänstebostad.

De här avsedda svårigheterna bero på det akuta bristläge och den desorganisation

av bostadsmarknaden, som i ett stort antal länder varit utmärkande

för efterkrigsåren och som icke torde kunna förväntas avtaga under

överskådlig tid. På de orter, där ett dylikt bostadsläge är rådande, har en nytillträdande

tjänsteman att välja mellan att till priset av en hög kapitalinsats

anskaffa eu omöblerad bostad och all till oskälig hyra bebo en möblerad

våning eller villa. Det förra alternativet torde trots de höga kapitalinsatserna

i och för sig oftast vara det fördelaktigaste, i det att de löpande

bostadskostnaderna, även inklusive förräntning och viss amortering å det

insatta kapitalet, bli lägre än hyran för en möblerad bostad. Utvägen att

köpa våning eller villa måste dock i allmänhet lämnas åsido dels på grund

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 106.

av kapitalinsatsens storlek, dels på grund av ovissheten om den merendels

relativt korta förordnandetidens längd.

Genom att anlita utvägen att hyra möblerad bostad tvingas ofta vederbörande

tjänsteman erlägga en oskäligt hög hyra. Han ådrager sig vidare

betydande kostnader för uppehälle med familjen på hotell eller pensionat,

innan hostad erhållits, samt i vissa fall för omflyttningar inom tjänstgöringsorten,

då bostad stundom endast kan förhyras för ett halvt eller ett

år åt gången, för garantidepositioner, som endast delvis återfås vid avflyttning,

o. s. v.

De här påtalade svårigheterna ha även statsfinansiell betydelse, i det att

i flera fall de av tjänstemännen erlagda hyresbeloppen icke kunnat bäras

av dem utan höjning av det i utlandsavlöningen ingående prisutjämningstillägget

med ty åtföljande ökning av belastningen på avlöningsanslagen.

Dessa förhållanden förorsaka naturligen utrikesdepartementet betydande

avlöningstekniska svårigheter.

Starka skäl tala sålunda enligt departementschefens mening för att

statsverket i större utsträckning än nu anskaffar lämpliga bostäder åt

tjänstemännen mot skälig hyra. Därvid bör med avseende å lägenheternas

storlek och allmänna standard anpassning eftersträvas till de riktlinjer i

bostadsfrågan, vilka må fastställas på grundval av pågående utredning

rörande uti andstjänstemännens avlöningsförhållanden. Genom att staten

disponerar över lägenheter på sådana tjänstgöringsorter, som här avses, ernås

även andra beaktansvärda fördelar än de hittills antydda. Sålunda undvikes,

att en nytillträdande tjänsteman måste offra oproportionerligt mycket

tid på att skaffa sig bostad på den nya tjänstgöringsorten, vilket måste

menligt inverka på hans effektivitet i arbetet. Vidare underlättas departementets

strävanden att nedbringa flyttningskostnaderna genom sådan engångsanskaffning

av vissa skrymmande inventarier för bostäder utomlands,

som departementet bemyndigats verkställa i fråga om statsägda eller

av staten förhyrda bostäder (jfr III ht 1951 s. 23 samt skr. nr 3 ävensom

riksdagens revisorers berättelse över den år 1951 av dem verkställda granskningen

angående statsverket, del I, s. 3—10).

Efter att ha lämnat en redogörelse för förhållandena å vissa särskilda

orter, där åtgärder för anskaffning eller avyttring av fastigheter eller lägenheter

kunna ifrågakomma, har departementschefen för egen del anfört

följande.

»De lokalbehov samt anskaffnings- och försäljningsplaner, som här redovisats,

äro som synes mycket omfattande. Även andra behov kunna uppstå

under de närmaste åren. Å andra sidan torde förutsättningar av flera skäl

saknas för ett snabbt genomförande av samtliga berörda planer. Strävandena

böra därför i första hand inriktas på att efter hand lösa de mest

angelägna lokalfrågorna. Såsom framgår av de inledningsvis anförda synpunkterna

förutsätter detta dels att erforderliga fullmakter lämnas Kungl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 106.

Maj :t, dels att nödiga medel anvisas på riksstaten. Jag anser mig därför

böra förorda, att riksdagens godkännande i princip utverkas för en komplettering

och förnyelse av utrikesrepresentationens fastighets- och lägenhetsbestånd

i syfte att tillgodose behov av den art, för vilka i det föregående

redogjorts. För detta ändamål torde Kungl. Maj :t böra bemyndigas, å ena

sidan att inom ramen för anvisade medel inköpa, bygga och iståndsätta

fastigheter, å andra sidan att försälja fastigheter, då förhållandena

därtill föranleda. Därvid förutsättes, att Kungl. Maj :t årligen för riksdagen

anmäler, vilka åtgärder som i angivna hänseenden vidtagits under det sistförflutna

budgetåret.

Med kompletteringens och förnyelsens genomförande förenade kostna

der synas böra bestridas dels från ett under statens allmänna fastighetsfond

uppfört investeringsanslag till inköp, uppförande och iståndsättande av

fastigheter för utrikesrepresentationen, dels från delposten för beskickningsfastigheternas

delfond under den å fastighetsfondens stat uppförda

anslagsposten till hyres- och arrendeutgifter in. m. för av fonden förhyrda

lokaler och arrenderade markområden. Det förra anslaget synes böra belastas

med de anskaffningskostnader, som uppstå för sådana fastigheter,

vilka förvärvas med äganderätt, samt engångsutgifter för förvärvande av

sådana hyres-, arrende- och bostadsrätter^ vilkas anskaffningskostnad enligt

för fastighetsfonden gällande regler hinner under nyttjandetiden helt

avskrivas. Den senare anslagsposten bör gälla anskaffningskostnader för

andra hyres-, arrende- och bostadsrätter. Beträffande iståndsättande av

befintlig fastighet bör kostnad härför, som är att hänföra till löpande underhåll,

självfallet bestridas från vederbörlig anslagspost i staten för fastighetsfonden.

Med hänsyn till de särskilda förhållanden, för vilka här

redogjorts, kan beräkningen av medelsbehovet icke utgå från en kostnadskalkyl

i vanlig mening, avseende vissa konkreta förslag. Medelsanvisningen

torde i stället få grundas på allmänna statsfinansiella bedömanden

under vederbörligt beaktande av att tillräckliga medel ställas

till Kungl. Maj:ts förfogande för den ifrågasatta lokalanskaffningens igångsättande

och dess rationella genomförande i vad avser de mest angelägna

behoven. Efter närmare övervägande anser jag mig böra för budgetåret

1952/53 föreslå, att det tidigare nämnda investeringsanslaget uppföres med

ett belopp av 3 000 000 kronor. Den nyss berörda delposten för beskickningsfastigheternas

delfond på fastighetsfondens utgiftsstat torde under

samma budgetår komma att behöva belastas med 750 000 kronor. I detta

sammanhang må beaktas att här avsedda kostnader till en del komma att

uppvägas av hyresinkomster för upplåtna personalbostäder.»

Utskottet. Såsom av propositionen framgår måste för närvarande frågan

om avyttring av statsägd fastighet på stalioneringsorterna utomlands underställas

riksdagens prövning samt även konkreta förslag med bindande

anbud föreläggas riksdagen, innan fastigheter kunna förvärvas. Dessa be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 106.

b

stämmelser försvåra, framhåller departementschefen, med hänsyn till

därigenom uppkommande tidsutdräkt en rationell förvaltning av fastighetsbeståndet

och lösning av lokalfrågorna i allmänhet.

Med hänsyn till rådande läge på bostadsmarknaden har deL enligt vad

som uppgivits varit förenat med stora svårigheter för utlandstjänstemännen

att erhålla bostäder. Erlagda, ofta mycket höga hyresbelopp ha icke kunnat

bäras av dem utan höjning av prisutjämningstilläggen. Det har därför ansetts

motiverat, att statsverket i större utsträckning än vad som hittills

varit fallet anskaffar lämpliga bostäder åt dessa tjänstemän mot skälig

hyra. Detta skulle kunna bäst ske genom att staten på här avsedda tjänstgöringsorter

disponerar över lägenheterna. Härigenom skulle bl. a. flyttningskostnaderna

kunna nedbringas genom engångsanskaffning av vissa

skrymmande bostadsinventarier ävensom prisutjämningstilläggen kunna

minskas.

I anslutning härtill föreslår departementschefen, att Kungl. Maj:t bemyndigas

att inom ramen för anvisade medel inköpa, uppföra och iståndsätta

samt försälja fastigheter för utrikesrepresentationen ävensom förvärva

hyres-, arrende- och bostadsrätter, allt i den mån förhållandena så

medgiva.

Utskottet har, utöver vad av propositionen framgår, under hand från utrikesdepartementet

inhämtat ytterligare uppgifter, ägnade att belysa här

ifrågavarande spörsmål.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit vill det förefalla utskottet, som

om de föreslagna åtgärderna vore i och för sig praktiska och ändamålsenliga

samt verka i besparande riktning. Det kan emellertid enligt utskottets mening

ifrågasättas, om den begärda fullmakten nödvändigtvis behöver vara

så generell och långtgående som här föreslagits, då den i realiteten innebär

att riksdagen avhänder sig beslutanderätten i ärenden, om vilka här

är fråga. Utskottet håller för sin del före, att bemyndigandet torde — utan

att syftet med det framlagda förslaget därigenom skulle åsidosättas —

kunna begränsas till sådana fall, då ett inhämtande av riksdagens beslut

skulle med hänsyn till tidsutdräkt eller eljest hindra en fördelaktig uppgörelse

eller vålla onödig kostnadsökning. Det må här framhållas, att de

svårigheter, som föranlett Kungl. Maj :ts förslag, väsentligen ha sin grund

i det akuta bristläge, som är utmärkande för bostadsmarknaden i ett flertal

länder. Då utskottet nu tillstyrker, att riksdagen lämnar Kungl. Maj:t

fullmakt i angivet hänseende, förutsätter utskottet emellertid i anslutning

till det anförda, att i övriga fall än här avsetts riksdagen bör liksom hittills

pröva uppkommande lokalfrågor. Därest fullmakten utnyttjas bör

Kungl. Maj:t, såsom departementschefen även förutsatt, varje år för riksdagen

anmäla, vilka åtgärder som i här ifrågavarande avseenden vidtagits

under det närmast förflutna budgetåret.

Det föreslagna sättet för bestridande av de med kompletteringens och

förnyelsens genomförande förenade kostnaderna synes kunna godtagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

tf

Statsutskottets utlåtande nr 106.

Utskottet vill i avvaktan på närmare erfarenheter rörande betalningsutfallet

icke motsätta sig, att det för ändamålet avsedda nya investeringsanslaget

bestämmes till 15 miljoner kronor. Beträffande delposten för beskickningsfastigheternas

delfond på fastighetsfondens utgiftsstat förutsätter utskottet,

alt densamma icke kommer att belastas med högre belopp än det av departementschefen

approximativt beräknade eller 750 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att under iakttagande av de

i statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för

den 14 mars 1952 och av utskottet angivna riktlinjerna inköpa

och försälja fastigheter för utrikesrepresentationen,

b) till Inköp, uppförande och iståndsättande av fastigheter

för utrikesrepresentationen för budgetåret 1952/53 under

tredje huvudtiteln anvisa ett investeringsanslag av 3 000 000

kronor,

c) medgiva, att engångskostnader för förvärv av hyres-,

arrende- och bostadsrätter må, i de fall och i den omfattning,

som i berörda statsrådsprotokoll och av utskottet angivits,

bestridas från den i staten för statens allmänna fastighets1''ond

under anslagsposten hyrcs- och arrendeutgifter in. in.

för av fonden förhyrda lokaler och arrenderade markområden

förslagsvis uppförda delposten för beskickningsfastigheternas

delfond.

Stockholm den 29 april 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Iwar Anderson, Näsgård, Ohlon, fröken

Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson, Pålsson, Näsström,

Sundelin, Hesselbom, Ragnar Persson, Lundgren, Edvin Thun och Bergman;

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Bergström,

Svensson i Grönvik, Mårtensson i Uddevalla, Wallentheim, Svensson i

Ljungskile, Rubbestad, Staxäng, Bergstrand, Åkerström, fröken Elmén,

herrar Persson i Växjö och Nihlfors.

Stockholm 1032. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majris proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående aktiebolaget Vin- & spritcentra a1 i texten