Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:Is proposition angående anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1951/ 52 till ersättningar till de förutvarande ombordanställda m. fl. å motorfartyget Ningpo.

1952-04-29 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:108, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:Is proposition angående anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1951/ 52 till ersättningar till de förutvarande ombordanställda m. fl. å motorfartyget Ningpo.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 108.

1

Nr 108.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:Is proposition angående anslag

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1951/

52 till ersättningar till de förutvarande ombordanställda

m. fl. å motorfartyget Ningpo.

(1 :a avd.)

I propositionen nr 86 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 22 februari 1952,

föreslagit riksdagen att till Ersättningar till de förutvarande ombordanställda

m. fl. å motorfartyget Ningpo å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret

1951/52 anvisa ett reservationsanslag av 370 000 kronor.

I början av december 1941 befann sig det svenska motorfartyget Ningpo

utanför Hongkong. Under dagarna 11—15 samma månad blev fartyget på

order av de brittiska myndigheterna, vilka befarade att fartyget skulle falla i

japanernas händer, utsatt för beskjutning och andra åtgärder med påföljd

att fartyget gick under. Den 15 december 1941 avmönstrades besättningen i

Hongkong. I slutet av samma månad erövrades Hongkong av japanerna. Förhållandena

blevo genom krigshändelserna sådana, att besättningen icke

kunde återvända hem utan tvingades att uppehålla sig först i Hongkong och

fr. o. m. maj 1942 i Shanghai. Resultatlösa försök gjordes att anordna hemresa

för besättningen. Denna lyckades ej heller erhålla arbetsanställning

under vistelsen i Hongkong och Shanghai. Först efter andra världskrigets

slut — eller hösten 1945 — kunde hemfärden anträdas.

Framställningar ha gjorts, att gottgörelse av statsmedel måtte beredas besättningen

för den skada, som för tiden från den 15 juni 1942 i ekonomiska

och andra hänseenden åsamkats besättningen på grund av vistelsen i Shanghai.

Det begärda beloppet är ca en miljon kronor.

Rederiet har genom utrikesdepartementet hänvänt sig till engelska staten

med förfrågan om ersättning kunde erhållas för de kostnader, som förorsakats

i anledning av Ningpos sänkning. Svaret blev nekande. Enligt engelsk

praxis utbetalades icke ersättning i sådana fall. Krav om ersättning torde

icke, framhåller departementschefen, kunna riktas mot japanska staten, eftersom

de japanska myndigheterna i Shanghai ej hindrat besättningens

hemsändande.

Departementschefen har beträffande frågan, i vilka avseenden anspråk på

ersättning kunna riktas mot rederiet, anfört följande.

»Genom arbetsdomstolens dom den 20 juni 1951 i anledning av ersättningstalan

av en av besättningsmännen å Ningpo får anses fastslaget, att

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 108.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 108.

Ningpo gick under till följd av sådan händelse, varom i 6 och 41 §§ sjömanslagen

förmäles, och att besättningens tjänsteavtal på grund därav upphörde

att gälla den 15 december 1941.

Av utredningen framgår att besättningen erhållit hyra för tiden till den

15 juni 1942. Rederiet har följaktligen fullgjort sin förpliktelse enligt 41 §

andra stycket sjömanslagen samt enligt den särskilda överenskommelsen

mellan redare- och sjöfolksorganisationerna av den 5 december 1940.

Vidare har, då besättningen hösten 1945 lämnade Shanghai för att återvända

till hemlandet, hyra utbetalats under hemfärden. Utbetalningen grundade

sig uppenbarligen på stadgandet i 41 § tredje stycket sjömanslagen,

enligt vilket det åligger redaren att, då sjömans tjänsteavtal till följd av

fartygets förolyckande upphör i utlandet, till denne betala hyra under hemresan.

Den frågan uppkommer emellertid huruvida rederiet fullgjort hela sin

skyldighet enligt detta stadgande. Avgörande härför är, huru begreppet

»hemresa» skall tolkas. En mycket vidsträckt tolkning skulle kunna leda till

den ståndpunkten, att besättningen på Ningpo rätteligen skulle haft hyra

från rederiet under hela vistelsen i Shanghai. Eftersom enda anledningen

till att hemfärden icke påbörjades tidigare än hösten 1945 var att reselägenhet

icke kunde anskaffas, skulle nämligen kunna göras gällande att

besättningen hela tiden befann sig under hemresa. Denna fråga har icke

hänskjutits till domstols avgörande. Ej heller i annat sammanhang har

svensk domstol prövat ett spörsmål av denna art. Däremot har en liknande

fråga prövats av såväl dansk som finsk domstol, som därvid haft att

tillämpa stadgande av motsvarande innebörd. I båda fallen ansågs att hyra

borde utgå — utöver den tid som använts för själva resan — för tid som

åtgått för nödvändiga förberedelser för resan men däremot icke för tid,

som hänfört sig till andra dröjsmål och avbrott i resan, vilka icke förorsakats

av redaren. Det torde ej vara skäl antaga, att svensk domstol skulle

löst frågan på annat sätt. Vad angår den nödvändiga förberedelsetiden kan

det knappast göras gällande att denna skulle sträcka sig utöver sex månader.

Det torde därför vara utsiktslöst för besättningen på Ningpo att under

åberopande av 41 § tredje stycket sjömanslagen kräva rederiet på hyra

också för tiden från den 15 juni 1942 till dagen för anträdandet av hemresan.

»

Departementschefen har framhållit, att staten i fall som avses med 6 och

41 §§ sjömanslagen icke har ersättningsskyldighet gentemot besättningen i

annan mån än att staten skall bestrida kostnaderna för hemresa och underhåll

under resan. Besättningen på Ningpo har kommit i åtnjutande av denna

förmån, vilken motsvarats av en sammanlagd kostnad av 47 875 kronor 76

öre. Därjämte ha av statsmedel utbetalats tillhopa 244 742 kronor 87 öre

till kostnader för underhåll, sjukvård och kläder m. in.

Den lämnade redogörelsen ger, framhåller departementschefen vidare, vid

handen, att besättningen saknar juridisk möjlighet att erhålla gottgörelse

utöver den redan erhållna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 108.

3

Departementschefen har härefter till behandling upptagit frågan om staten

med hänsyn till de särskilda omständigheter, som föreligga beträffande

besättningen å Ningpo, ur billighets- och skälighetssynpunkt bör lämna ytterligare

ekonomiskt bistånd till besättningen.

Vid prövningen av denna fråga bör, enligt departementschefens mening,

en viss betydelse tillmätas den omständigheten, att Ningpo förliste under

en resa som var föranledd av ett befraktningsavtal mellan rederiet och staten.

Detta avtal avsåg att tillförsäkra vårt land ett tillskott av viktiga och

till följd av avspärrningen under kriget svåråtkomliga varor. De förhållanden,

varunder besättningen levde under tvångsuppehållet i Hongkong och

Shanghai, inneburo vidare stora lidanden i såväl psykiskt som fysiskt avseende.

Arbete kunde icke erhållas och umbärandena voro svåra; klimatet var

påfrestande och besättningen hade föga kraft att motstå sjukdomar. Krigsförhållandena

medförde bombanfall och gerillastrider. Tre medlemmar bragtes

om livet av krigsplundrare och tre andra dukade under i olika sjukdomar.

Det vill synas som om händelsen med Ningpo och dess besättning vore

ensam i sitt slag i den svenska sjöfarten under det andra världskriget. Visserligen

vistades i Shanghai under kriget — förutom besättningen å Ningpo

—- ytterligare ett antal svenska sjömän, men bakom dessa sjömäns vistelse

därstädes lågo ej samma betingelser som i fråga om Ningpos besättning.

Några framställningar om ersättning ha ej av vederbörande riktats mot

staten.

Krigsförsäkringsnäinnden har i utlåtande över framställningarna från

Ningpos besättning ansett det vara behjärtansvärt att skälig ersättning utbetalades

till besättningen för de svåra umbäranden och lidanden den åsamkats.

Jämväl kommerskollegium har förordat, att ersättning beredes. För

egen del är departementschefen också av den meningen, att staten bör bispringa

besättningen, som till följd av krigshandling utsatts för osedvanligt

stora påfrestningar.

Om ersättningens storlek ha meningarna gått starkt isär. Krigsförsäkringsnämnden

anser, att ersättningen icke bör beräknas med utgångspunkt

från besättningens förlorade arbetsförtjänst under vistelsen i Shanghai.

Nämnden har med analog tillämpning av bestämmelserna i lagen den It

juli 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

personer funnit sig böra tillstyrka en ersättning om cirka 140 000 kronor,

varifrån dock skulle avgå vissa belopp. Kommerskollegium har med bestämmelserna

i norsk lag såsom förebild förordat en ersättning å ca 250 000 kronor.

I likhet med krigsförsäkringsnäinnden bar departementschefen funnit det

icke lämpligt att anse ersättningen såsom en gottgörelse för mistade avlöningsförmåner.

Departementschefen har förordat, att — efter mönster av

dansk lag i ämnet — ersättningen utformas såsom eu gottgörelse för del

lidande och den psykiska skada, som åsamkats genom det nödtvungna uppehållet

i Shanghai.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 108.

Besättningens vistelse i Shanghai omfattade, vad angår den tid som här kan

komma i fråga, ca 180 veckor. Enligt den danska lagen utgick ersättning

med 106 kronor i veckan till sjöman, som påtvingats sådan vistelse som

besättningen å Ningpo måste underkasta sig. Med tillämpning av dessa

grunder skulle de tjugufyra medlemmar av besättningen, vilka nådde hemlandet,

erhålla envar i runt tal 19 000 kronor. Beträffande de besättningsmän,

som vid tiden för vistelsen i Shanghai icke hade försörjningsplikt, bör

emellertid, enligt departementschefens mening, ersättningen, liksom skett i

den danska lagen, maximeras till 10 000 kronor. Med hjälp av de ombordanställdas

organisationer har verkställts utredning i fråga om besättningsmännens

försörjningsplikt under Shanghaivistelsen mot hemmavarande anhöriga.

Enligt denna utredning, vilken på grund av omständigheterna icke

kunnat bli helt tillförlitlig, skulle tio av de återkomna besättningsmännen

haft sådan försörjningsplikt. Till envar av dem bör således utgå 19 000 kronor,

vilket för alla tio utgör tillhopa 190 000 kronor. De övriga fjorton böra

i enlighet med förut angivna grunder erhålla en var 10 000 kronor, eller således

sammanlagt 140 000 kronor.

Beträffande de efterlevande, mot vilka de av krigsplundrare dödade tre

medlemmarna av besättningen hade försörjningsplikt, må erinras, att Kungl.

Maj:t den 11 september 1942 — med stöd av 3 § förordningen den 13 april

1940 (nr 213) om ersättning av statsmedel i vissa fall för skada till följd

av olycksfall, som förorsakats av krigsåtgärd — beslutat att de efterlevande

skulle erhålla ersättning av statsmedel. Härefter tillerkändes de efterlevande

till var och en av ifrågavarande tre medlemmar genom beslut av riksförsäkringsanstalten

ett engångsbelopp av 9 000 kronor, eller alltså tillhopa

27 000 kronor. Därjämte ha de efterlevande till två av nämnda medlemmar

tillerkänts årliga livräntor å 1 200 och 1 320 kronor. Enligt departementschefens

mening bör ytterligare gottgörelse av statsmedel icke utgå i dessa

fall.

Tre medlemmar av besättningen avledo i Shanghai i olika sjukdomar. Två

av dessa efterlämnade icke anhöriga, mot vilka försörjningsplikt förelåg.

Ersättningar böra därför enligt departementschefen icke här ifrågakomma.

Den tredje av de avlidna efterlämnade hustru och två minderåriga barn.

Till änkan utgår en årlig pension från Broströmrederiernas pensionskassa

Posteritas med ca 3 100 kronor, varjämte det rederi, som ägde Ningpo, utbetalar

dyrtidstillägg å pensionen med 35 procent. Departementschefen har förordat,

att änkan erhåller 19 000 kronor, eller samma belopp som de försörjningspliktiga

medlemmarna av besättningen.

Om riksdagen bifaller vad departementschefen tillstyrkt, skulle i ersättning

utgå (190 000 + 140 000 + 19 000 =) 349 000 kronor. Såväl sökandena

som remissmyndigheterna ha förutsatt, att ersättningen utanordnas

från krigsförsäkringsnämndens överskottsmedel. Frågan om dispositionen

av dessa medel prövas för närvarande inom handelsdepartementet och departementschefen

avser att senare i annat sammanhang framlägga förslag

i ämnet. Departementschefen har nu i stället förordat, att ersättningsbelop
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 108.

5

pet anvisas över anslag å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Svårigheter ha mött att vinna full klarhet beträffande ersättningskravens

omfattning m. m. i alla de enskilda fallen. Kungl. Maj :t förutsättes

därför erhålla rätt att — med iakttagande av förut angivna huvudlinjer

— vidtaga nödiga justeringar med avseende å de uppkommande ersättningsfallen.

Med hänsyn härtill föreslås anslaget, som bör anvisas såsom

reservationsanslag, skola upptagas med ett belopp av 370 000 kronor.

Slutligen har framhållits, att Kungl. Maj :t, i anledning av riksdagens

skrivelse nr 113/1951, den 8 juni 1951 uppdrog åt 1946 års sjömanskommitté

att utreda frågan om införandet av bestämmelser, vilka möjliggöra

eftergift av belopp, erhållet såsom ekonomiskt bistånd från svensk utlandsmyndighet,

enligt de jämlikt lagen om fattigvården gällande grunderna för

prövning av återkrav av fattigvård. Med skrivelse den 7 februari 1952 har

sjömanskommittén inkommit med förslag i ämnet. Förslaget har ännu ej

slutbehandlats. Frågan om återkrav från statens sida av de belopp, för vilka

medlemmarna av besättningen kunna vara återbetalningsskyldiga, har förutsatts

få prövas i samband med den vidare behandlingen av kommitténs förslag.

Utskottet. Den av departementschefen lämnade redogörelsen ger vid handen,

att Ningpos besättning saknar juridisk möjlighet att erhålla gottgörelse

utöver den redan erhållna. Med hänsyn emellertid till de alldeles särskilda

omständigheter, som föreligga i detta fall, anser utskottet, att staten

bör ur billighets- och skälighetssynpunkt lämna besättningen ytterligare

ekonomiskt bistånd. Utskottet vill därför biträda departementschefens av

krigsförsäkringsnämnden och kommerskollegium tillstyrkta förslag härutinnan.

Beträffande ersättningarnas storlek föreligga divergerande meningar. Utskottet

har vid bedömande av denna fråga funnit de övervägande skälen

onekligen tala för den uppfattningen, att — efter mönster av den danska

»Lov om vissa spfarendes Ret til Afregning med Statskassen in. in.» — ersättningen

bör utformas såsom eu gottgörelse för det lidande och den psykiska

skada, som åsamkats genom det nödtvungna uppehållet i Shanghai.

Utskottet kan alltså jämväl i denna del biträda departementschefens förslag.

Det med tillämpning av angivna grunder föreslagna sättet för uträkning

av ersättningsbeloppen synes även kunna godtagas. Utskottet anser sig

vidare böra tillstyrka, att medel för bestridande av ersättningarna, vilka, inberäknat

visst belopp för oförutsedda utgifter, uppskattats till 370 000 kronor,

anvisas över anslag å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 108.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Ersättningar till de förutvarande ombordanställda

m. fl. å motorfartyget Ningpo å tilläggsstat II

till riksstaten för budgetåret 1951/52 under tionde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 370 000 kronor.

Stockholm den 29 april 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Iwar Anderson, Näsgård, Ohlon, fröken

Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson, Pålsson, Näsström, Sundelin,

Hesselbom, Ragnar Persson, Lundgren, Edvin Thun och Bergman;

samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Bergström,

Svensson i Grönvik, Mårtensson i Uddevalla, Wallentheim, Svensson

i Ljungskile, Rubbestad, Staxäng, Bergstrand, Åkerström, fröken Elmén,

herrar Persson i Växjö och Nihlfors.

527471 Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:315 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående lönegradsplacering för viss biträdespersonal m. m. a1 i texten
  2. Rskr. 1952:211 Skrivelse till Korning en i anledning av Kungl. Maj:ts proposition omgående vissa markförvärv för försvaret m. m. a1 i texten