Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande åldringsvården m. m.

1952-04-29 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:110, Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande åldringsvården m. m.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr Ilo.

3

Nr 110.

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande åldringsvården

m. m.

(3:e avd.)

Statsutskottet har till behandling förehaft följande inom riksdagen

väckta motioner, nämligen

från första kammaren

I: 1 av herr Eliasson m. fl.,

1:54 av fru Svenson m. fl.,

I: 186 av herr Lundqvist m. fl.f

1:342 av herr Lindblom m. fl. samt

från andra kammaren

II: 2 av herrar Larsson i Luttra och Andersson i Dunker,

II: 71 av herrar Andersson i Dunker och Hansson i önnarp,

II: 263 av herr Hagård m. fl.,

II: 264 av herr Ståhl m. fl.,

11:476 av herr Ohlin in. fl.

I motionerna I: 1 och II: 2, vilka äro likalydande, yrkas att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om en allsidig utredning rörande

åldringsvården och med denna sammanhängande problem, särskilt möjligheterna

att i ökad omfattning bereda vård åt åldringar, som kvarbo i sina

hem.

I de likalydande motionerna I: 54 och II: 71 hemställes, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t begär, att förslag om hemvårdsbidrag till kroniskt

sjuka i olika åldrar samt till vårdbehövande åldringar över 67 år i

enlighet med motionernas syfte måtte framläggas vid nästa års riksdag.

I de likalydande motionerna I: 186 och II: 263 yrkas att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställer, att Kungl. Maj:t ville utreda och framlägga

förslag om åldringsvårdens planläggning och utformning samt därvid

beakta de synpunkter, som beröras i motionerna.

I motionen 11:264 föreslås, att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer

om åtgärder för samordning snarast möjligt såväl kommunalt som centralt

av samhällets planläggning av och olika åtgärder för åldringsvård.

I motionerna I: 342 och II: 476, vilka äro likalydande, hemställes

1. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning

angående förbättrad forskning och undervisning i fråga om de kroniciterande

och invalidiserande folksjukdomarna och ålderssjukdomarna, såsom

de reumatiska och psykiska sjukdomarna, kräftsjukdomarna, hjärt- och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

■Statsutskottets utlåtande nr Ilo.

kärlsjukdomarna m. fl. sjukdomar, samt angående en förbättring av vårdmöjligheterna

på dessa områden;

2. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om snara åtgärder

för överförande av pensionsstyrelsens vid vissa centrallasarett bedrivna

sjukvårdande verksamhet till kroppssjukvårdens ordinarie huvudmän,

landstingen och städerna utanför landsting, varvid riksdagen förutsätter,

att av SOU 1945:41 uppdragna riktlinjer i huvudsak följas; samt

3. att riksdagen i övrigt i fråga om beslutade men ej genomförda åtgärder

på förevarande område i skrivelse till Kungl. Maj :t beaktar i motionerna

anförda synpunkter.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet i den mån de ej beröras i det följande hänvisa till motionerna

I: 1, I: 54, II: 263, II: 264 och II: 476.

Utskottet.

Samtliga förevarande motioner beröra åldringsvården. Utskottet har därför

ansett sig böra behandla motionerna i ett sammanhang. Härvid får

utskottet anföra följande.

Genom 1947 års riksdagsbeslut fastställdes riktlinjer för ålderdomshemsvårdens

anordnande och utbyggnad. Dessa riktlinjer inneburo i huvudsak,

att ålderdomshemmen skulle få karaktären av kommunala inackorderingshem

för åldringar och invalider, som äro i behov av omvårdnad och tillsyn.

I fråga om standarden fastslogs i princip, att minst hälften av platsantalet

bör vara förlagt till enkelrum, samt att en minimistorlek av 20 å 25 platser

i regel bör eftersträvas. Primärkommunerna skulle vara huvudmän för ålderdomshemmen

och erhålla statsbidrag för nybyggnad samt om- eller tillbyggnad

av ålderdomshem i fråga om byggnadsföretag, vilka påbörjats efter

den 1 juli 1946.

1947 års riksdagsbeslut avsåg såsom framgår av det anförda endast vissa

principer för den slutna åldringsvården. Åtskilliga spörsmål rörande denna

vård samt frågorna rörande den öppna åldringsvården omfattades ej av

beslutet. Det är dessa frågor ävensom problem, vilka vunnit ökad aktualitet

till följd av utvecklingen under åren sedan dess — i fråga om befolkningstillväxt

och befolkningens ålderssammansättning, förbättrade levnadsförhållanden,

bostadsstandard, arbetskraftstillgång, rationalisering samt den

medicinska vetenskapens framsteg m. m. — som upptagits till behandling

i motionerna.

Vad först angår den slutna åldringsvården kan utskottet ansluta

sig till vad som i motionerna 1:1 och II: 2,1:186 och II: 263 samt II: 264 anförts

om angelägenheten av att klientelblandningen på ålderdomshemmen

bringas att upphöra genom att sinnessjuka, sinnesslöa och kroniskt sjuka så

snart omständigheterna det medgiva överföras till specialanstalter, varvid i

första hand bör tillses att sinnessjuka och sinnesslöa skiljas från ålderdoms
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110.

5

hemmen. Da utskottet förutsätter, att samtliga ifrågavarande vårdformer i

den mån de grundläggande utredningarna slutförts utbyggas så snabbt som

ekonomiska och personella resurser samt förhållandena på byggnadsmarknaden

medge, finner utskottet eu framställning från riksdagens sida om

utredning av detta frågekomplex icke av omständigheterna påkallad.

Frågan om statsbidrag till anordnande av ålderdomshem bör av skäl, som

anförts i motionerna I: 1 och 11:2 samt I: 186 oeh 11:268, utan dröjsmål

erhålla sin lösning. Då 1949 års statsbidragssakkunniga för ålderdomshem

in. in. redan år 1950 avgivit förslag rörande den närmare utformningen av

dessa bidrag, bör förslag i ämnet kunna underställas 1953 års riksdag. För

den händelse ett slutligt ställningstagande till bidragsfrågan skulle anses

böra ske först sedan allmänna statsbidragsutredningens förslag hunnit prövas,

böra provisoriska statsbidragsgrunder bringas i tillämpning. Utskottet

förordar att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer att förslag framläggas

för nästa års riksdag.

Vad i motionerna I: 186 och II: 263 anförts om hem för kroniskt sjuka,

central geriatrik och åldringsterapi utgör enligt utskottets mening beaktansvärda

inlägg i debatten om åldringsvården. I nuvarande skede av utvecklingen

och då chefen för socialdepartementet —- enligt vad som framgår

av dennes svar i första kammaren den 12 mars 1952 på fråga om åldringsvårdens

aktuella läge in. in. — bar sin uppmärksamhet riktad på dessa

spörsmål, anser sig utskottet icke böra tillstyrka särskild framställning till

Kungl. Maj :t i anledning av vad i motionerna anförts.

Den i motionerna 1:1 och 11:2 samt 11:264 berörda frågan om en

lämplig avgränsning mellan sluten och öppen åldringsvård

utgör även enligt utskottets mening en av kärnpunkterna i problemet.

Några delade meningar lära numera icke finnas om att endast den åldring,

som av vårdtekniska skäl bör beredas anstaltsvård, skall intagas på anstalt,

samt alt endast en förhållandevis liten del av de gamla under sådana omständigheter

kommer att vårdas på anstalt. Möjligheterna att uppnå detta

mål äro bl. a. beroende av vissa åtgärder, till vilka utskottet återkommer i

det följande under rubriken öppen åldringsvård. Med anledning av vad i

motionerna I: 1 och II: 2 samt I: 186 och II: 263 anförts om folkpensionsbestämmelsernas

utformning vill utskottet erinra om att årets riksdag med

bifall till andra lagutskottets hemställan i dess utlåtande nr 22 beslutat att

väckta motioner om införande av rörlig pensionsålder för erhållande avfolkpension

icke skola föranleda någon riksdagens åtgärd. Under sådana

omständigheter finner utskottet att en framställning i detta ämne i nu

förevarande sammanhang icke kan ifrågakomma.

Vad som i motionerna anförts rörande den öppna åldringsvården

synes utskottet i väsentliga avseenden värt beaktande. Utskottet finner sålunda

att frivillig social hemvårdsvcrksamlict — exempelvis verksamheten

genom s. k. hemsamariter och socialvårdssgstrar samt Röda korsets åldringsvård

— bör utvecklas i all den utsträckning de ansvariga kommunala

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 110.

instanserna finna förutsättningarna medgiva. Vårdnaden av åldringar hos

nära anförvanter bör enligt utskottets mening bli föremål för särskild uppmärksamhet,

liksom utskottet anser uppenbart att alla möjligheter i övrigt

att åstadkomma en lämplig och omsorgsfull hemvård böra tillvaratagas. En

ytterligare åtgärd i sådant syfte är bl. a. att utnyttja dispensmöjligheterna

för innehavare av hemvårdarinnebefattningar. Självfallet bör åldringarnas

bostadsfråga ägnas den största uppmärksamhet, liksom även möjligheterna

att genom anordningar för tillsyn av pensionärerna öka möjligheterna för

de gamla att kvarbo i pensionärshem. Chefen för socialdepartementet har

emellertid i sitt ovan berörda interpellationssvar förklarat sig ha för avsikt

att föranstalta om en skyndsam översyn av vissa problem inom åldringsvården.

Utskottet förutsätter att denna översyn i första hand skall omfatta

problem, vilka utan tidsutdräkt kunna lösas, så att konkreta förslag om

möjligt kunna föreläggas nästa års riksdag. Mot bakgrunden härav finner

utskottet icke erforderligt föreslå riksdagen en ytterligare framställning

rörande utredning om visst eller vissa av nyss berörda spörsmål.

Av vad utskottet ovan anfört framgår, att utskottet delar den i motionerna

1:54 och II: 71 uttalade uppfattningen, att en utökad hemsjukvård

kan medföra förbättrade vårdmöjligheter för åldringarna och samtidigt

bidraga till viss besparing för samhället. Däremot kan utskottet i frågans

nuvarande läge icke ansluta sig til! det i dessa motioner framställda förslaget

om ett särskilt hemvårdsbidrag till kroniskt sjuka och

vårdbehövande åldringar. I den mån de vårdades tillgångar och inkomster

icke förslå till kostnaderna för vård i hemmet böra dessa kostnader

enligt utskottets mening i första band gäldas av kommunen. Utskottet

kan på grund härav icke förorda bifall till ifrågavarande motioner.

I motionen 11:264 har särskilt understrukits behovet av en samordning

— såväl kommunalt som centralt — av planläggningen av och

olika åtgärder för åldringsvården. Utskottet finner i likhet med

motionärerna en samordning erforderlig och förutsätter att även dessa

frågor utan särskild framställning från riksdagens sida bli föremål för den

översyn, som Kungl. Maj :t enligt interpellationssvaret snarast kommer att

låta företaga. Utskottet är av denna anledning icke berett att tillstyrka

yrkandet i motionen.

Vad slutligen angår de i motionerna I: 342 och II: 476 berörda frågorna

om upprustning av forskning, undervisning och vård på de

s. k. folksjukdomarnas och ålderdomssju k domarnas områden

kan utskottet i stort sett ansluta sig till de i motionerna angivna målen.

Möjligheterna att åstadkomma den åsyftade upprustningen äro emellertid

beroende av — förutom samhällets ekonomiska bärkraft och de gränser

en rimlig statsbudget utstakar — i första hand tillgång på lokaler och utbildad

personal. På grund av för riksdagen väl kända svårigheter i sistnämnda

hänseenden framstår vad i motionerna anförts för utskottet all
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110.

7

mänt sett närmast såsom avvägningsproblem. Utvecklingen av forskningen

och på därmed sammanhängande, i motionerna angivna områden har visst

icke stått stilla. I viss mån belysande härför är, att summan av de i budgetredovisningen

för budgetåret 1948/49 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln,

avdelningen Universiteten, den medicinska undervisningen m. m.,

anvisade anslagen till Uppsala universitet, Lunds universitet, Karolinska

mediko-kirurgiska institutet och medicinska högskolan i Göteborg uppgick

till 17 404 700 kronor, medan anslag å driftbudgeten till motsvarande ändamål

i statsverkspropositionen till årets riksdag upptagits till 30 554 700 kronor.

De i budgetredovisningen för budgetåret 1948/49 å driftbudgeten under

elfte huvudtiteln, rubriken Universitetssjukhus anvisade anslagen uppgingo

till sammanlagt 25 017 200 kronor. I årets statsverksproposition ha under

samma rubrik äskats tillhopa 41 141 000 kronor. Till dessa belopp komma

avsevärda summor från nationalföreningen mot tuberkulos, donationsfonder

etc; så har t. ex. riksföreningen mot reumatism inför utskottet uttalat

en förhoppning att kunna använda 250 000 kronor för forskningsändamål.

Då utskottet vidare förutsätter att Kungl. Maj :t ägnar dessa frågor erforderlig

uppmärksamhet och vidtager de åtgärder, som kunna anses erforderliga,

finner utskottet en skrivelse från riksdagen med det i motionerna

under 1. och 3. angivna innehållet icke påkallad. Det i motionerna under

2. gjorda yrkandet i avseende å pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet

är enligt utskottets mening ett organisatoriskt problem, som i första

hand torde böra övervägas av 1951 års sakkunniga för översyn av sjukhuslagstiftningen.

Utskottet är därför icke berett förorda en skrivelse med under

denna punkt angivet innehåll.

I samtliga motioner anförda, av utskottet här ej särskilt omnämnda synpunkter

anser utskottet ej f. n. påkalla någon riksdagens åtgärd.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må i anledning av vad i motionerna I: 1 och

11:2 samt 1:186 och 11:263 anförts om statsbidrag till anordnande

av ålderdomshem i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att Kungl. Maj :t måtte för 1953 års riksdag framlägga

förslag om statsbidrag för ändamålet i enlighet med vad utskottet

härutinnan anfört;

II. att riksdagen må i anledning av motionerna I: 1 och II: 2

samt I : 186 och II: 263, i den mån de icke besvarats genom vad

utskottet under I. hemställt, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva

tillkänna vad utskottet anfört;

III. att motionerna I: 54 och II: 71 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

IV. att motionen 11:264 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr Ilo.

V. att motionerna I: 342 och II: 476 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 april 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 109.

Reservation

av herrar Axel Andersson, Söderquist, Bergstrand, fröken Elmén och herr

Nihlfors, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka motionerna 1:342 och

II: 476 och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 6 börjar med orden »Vad

slutligen» och på s. 7 slutar med orden »angivet innehåll», bort ersättas

med text av följande lydelse:

»I motionerna 1:342 och 11:476 har upptagits till behandling de s. k.

folksjukdomarnas och ålderdomssjukdomarnas problem. Även om sålunda

också i dessa motioner åldringsvården beröres, äro dock de där angivna

problemställningarna av en annan karaktär än i de förut berörda motionerna.

I motionerna I: 342 och II: 476 ligger tyngdpunkten vid forskningsoch

vårdbehoven inom folksjukdomarna, i vilka ålderssjukdomarna kunna

inkluderas. Det där anlagda perspektivet är så till vida mera omfattande

som det innesluter sjukdomstillstånd, som återfinnas icke endast bland

åldringar utan inom alla åldersgrupper. Härtill kommer att motionerna i

främsta rummet vill tillgodose den medicinska forskningens och undervisningens

behov på de berörda områdena.

Såsom erinras i motionerna har utskottet tidigare — vid 1949 års riksdag

— haft anledning att beröra frågan om utbyggnad av den medicinska

undervisningen och forskningen rörande folksjukdomarna. I då väckta

motioner hemställdes om vissa omedelbara åtgärder på detta område. I sitt

remissyttrande över motionerna framhöll kanslern för rikets universitet,

att han delade motionärernas uppfattning om angelägenheten av att statsmakterna

i största möjliga utsträckning lämnade sitt stöd för anordnande

av en intensifierad undervisning och forskning rörande de i motionerna berörda

folksjukdomarna. Kanslern ansåg emellertid de i motionerna framställda

förslagen delvis innefatta frågor av invecklad och svårbedömlig

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr Ilo.

9

natur med vittgående ekonomiska konsekvenser, varför det syntes honom

nödvändigt, att innan beslut i av motionärerna angiven riktning fattades en

samordning av de ifrågavarande problemen komme till stånd, så att en lösning

kunde vinnas efter väl genomtänkta linjer och med hänsyn till de

olika medicinska lärosätenas lokala förhållanden. Detta uttalande underströks

av statsutskottet. Utskottet betonade vidare vikten av att den utredning

kanslern med sitt uttalande åsyftade snarast måtte verkställas och att

därvid beaktades nödvändigheten av att planerade kliniker finge en sådan

organisation, att deras karaktär av forskningskliniker bleve tillgodosedd.

Då således de i motionerna föreslagna åtgärderna icke kunde vidtagas utan

föregående utredning, hemställde utskottet, att motionerna icke skulle föranleda

någon åtgärd från riksdagens sida, vilket blev riksdagens beslut.

Den i nu förevarande motioner givna framställningen visar att det är i

hög grad angeläget, att en upprustning av forskning, undervisning och vård

på folksjukdomarnas och ålder ssjukdomarnas områden kommer till stånd.

Såväl för samhället som — givetvis i främsta rummet — för de sjuka och

vårdbehövande står bär mycket att vinna. Den av riksdagen — med godkännande

av vad statsutskottet år 1949 anförde — förordade utredningen

bör snarast komma till stånd. Denna utredning bör söka åstadkomma en

kartläggning av de nu rådande förhållandena, häri inbegripet en skissering

av behoven, samt företaga en samordning av de ifrågavarande problemen.

Problemkomplexet är, såsom bl. a. belyses i motionerna, synnerligen omfattande.

Dess lösning måste därför ske successivt i takt med såväl de statsfinansiella

som de samhällsekonomiska och personella resurserna. En angelägenhetsgradering

torde därför bil nödvändig. En sådan bör utredningen

söka åstadkomma. Utskottet vill i detta sammanhang understryka, att även

om de samhällsekonomiska och därmed de statsfinansiella aspekterna måste

tillmätas stort inflytande, få de med hänsyn till den höga angelägenhetsgraden

av de berörda problemen icke hindra, att förbättrade förhållanden

med samhällets medverkan komma till stånd. Det bör tilläggas, att i den

mån det är möjligt att nedbringa sjukdomarnas frekvens och varaktighet,

innebär detta även en samhällsekonomisk vinning.

Vad angår det i motionerna gjorda yrkandet beträffande pensionsstyrelscns

sjukvårdande verksamhet, vill utskottet instämma i de i motionerna

anförda synpunkterna. Pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet har,

såsom motionärerna betonat, otvivelaktigt haft betydelse för vården av vissa

till folksjukdomarna hörande sjukdomstillstånd, vilka innan denna verksamhet

kom till stånd praktiskt taget saknade vårdmöjligheter. Verksamheten

har emellertid inte blivit vad som från början avsågs, ett komplement

till den allmänna sjukvården i invaliditetsförebyggande syfte, utan

bl. a. till följd av de organisatoriska svårigheter den vållat i samband med

de allmänna kroppssjukhusens utbyggande kommit att verka fördröjande

på landstingens utbyggnad av sjukvården på de invalidiserande folksjukdomarnas

område. Då samtliga de statliga kommittéer, som sysslat med hit
2—897

m Bihan g till riksdagens protokoll 1952. ti samt. Nr 109—Ilo.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr Ilo.

hörande problem, kommit till den slutsatsen, att pensionsstyrelsens sjukvårdande

verksamhet bör vara inordnad i den av stat, landsting och städer

utanför landsting handhavda allmänna sjukvården, och då vidare planer

för denna omorganisation föreligga utarbetade, tillstyrker utskottet det i

motionerna framställda yrkandet, att Kungl. Maj:t snarast vidtager åtgärder

för''överförande av den sjukvårdande verksamhet, som pensionsstyrelsen

bedriver vid vissa centrallasarett, till kroppssjukvårdens ordinarie

huvudmän. Kungl. Maj :t bör således till nästa riksdag inkomma med

förslag härom, varvid utskottet förutsätter att de i SOU 1945: 41 uppdragna

riktlinjerna följas.

I motionerna ha vidare berörts vissa av riksdagen beslutade eller på

annat sätt planerade men av Kungl. Maj: t ännu ej vidtagna åtgärder på

folksjukdomarnas område. Det gäller den reumatologiska kliniken vid akademiska

sjukhuset i Uppsala, för vilken planer och ritningar jämte planlösning

i övrigt ligga färdigställda. Det gäller vidare den av 1940 års riksdag

beslutade första utbyggnaden av reumatikervården, vilken till följd av

byggnadsregleringens drastiska nedskrivning av sjukhusbyggnadskvoten

icke kommit till stånd. I motionerna har vidare betonats vikten av att den

upprustning och vidare utbyggnad på det psykiska sjukvårdsområdet, som

fastställts genom 1950 års generalplan och därefter påbörjats, påskyndas.

Utskottet vill understryka vad motionärerna i dessa stycken anfört samt

betona angelägenheten av att de sålunda uppgjorda planerna så snart som

möjligt förverkligas.»

dels ock utskottets hemställan under V. bort ha följande lydelse:

»V. att riksdagen må med bifall till motionerna 1:342 och

II: 476

a) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning angående

förbättrad forskning och undervisning i fråga om de

kroniciterande och invalidiserande folk- och ålderssjukdomarna,

såsom de reumatiska och psykiska sjukdomarna,

kräftsjukdomarna, hjärt- och kärlsjukdomarna in. fl., samt

angående en förbättring av vårdmöjligheterna på dessa områden;
b)

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till

nästa års riksdag om överförande av pensionsstyrelsens vid

vissa centrallasarett bedrivna sjukvårdande verksamhet till

kroppssjukvårdens ordinarie huvudmän, landstingen och städerna

utanför landsting, varvid riksdagen förutsätter, att i

SOU 1945:41 uppdragna riktlinjer i huvudsak följas;

c) i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet

i övrigt anfört.»

Stockholm 1952. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:213 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående förstärkning av den särskilda polisverksamheten för hindrande och uppdagande av sp a1 i texten