Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om revision av pensionsbestämmelserna för vissa befälskategorier inom arméns reserver m. in.

1952-04-29 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:113, Utlåtande i anledning av väckta motioner om revision av pensionsbestämmelserna för vissa befälskategorier inom arméns reserver m. in.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 113.

Nr 113.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om revision av

pensionsbestämmelserna för vissa befälskategorier inom

arméns reserver m. in.

(5:e avd.)

1 två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Arrhén (I: 152) och den andra inom andra kammaren av herr Dickson

(II: 165), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

begära dels revision av arméns pensionsbestämmelser beträffande till reserven

hänförliga befälskategorier; dels revision av bestämmelserna i Kungl.

Maj:ts brev av den 3 augusti 1943 samt av generalordern av den 21 juni

1943, »vilka bestämmelser stå i strid med riksdagens beslut om pensionering

av värnpliktsavgångna officerare och underofficerare i arméns reserver»;

dels förslag om pension enligt grunderna för reservanställd personal

till värnpliktsavgångna officerare och underofficerare i arméns reserver,

vilka fullgjort frivillig tjänstgöring under fredstid; dels ock en utredning

av det värnpliktiga befälets villkor i fråga om utbildning, tjänstgöring och

avlöning.

Ovan omförmälda brev och generalorder avse vissa från anställning såsom

i fredstid konstituerad landstormsofficer eller i fredstid till officers

tjänsteställning konstituerad (förordnad) medlem i frivilliga automobilkåren

till anställning i reserven övergångna officerare.

Till stöd för ifrågavarande yrkanden anföres i motionerna följande.

Genom riksdagens beslut år 1942 (SFS nr 815 den 19 november 1943,

reservbefälskungörelse för armén) öppnades möjlighet för värnpliktigt befäl

av officers och underofficers grad att vid värnpliktstidens utgång vinna inträde

i arméns reserver. Detta skedde vid en tidpunkt, då man tydligt insåg

svagheten i den dittills gällande organisationen i vad avser befälstillgången.

Arméns bestånd och funktionsduglighet var i hög grad beroende av den

stora massan av värnpliktigt befäl, som under beredskapstiden utbildats att

fylla förbandschefsposter. Med oro motsåg man den tidpunkt, då huvuddelen

av detta värnpliktiga befäl i och med utgången ur värnpliktsåldern

ej längre kunde tänkas ytterligare komma att tjänstgöra i sina befälsbefattningar.

På grund av en viss beredskapströtthet kunde också befaras, att

nyrekryteringen till de frivilliga utbildningskurserna skulle väsentligt nedgå.

Vidare ansågs med rätta, att en del äldre värnpliktigt befäl, som före

beredskapens inträdande ägnat en stor del av sitt intresse och sin tid åt

att frivilligt och utan kostnad för staten utbilda sig och sedan under beredskapens

långa år plikttroget, med intresse och ofta med kunnighet fullgjorde

dem anförtrodda uppdrag, för sitt välförhållande på något sätt

borde belönas, önskvärt var också att denna för armén värdefulla kategori

kunde tjänstgöra under ytterligare några år.

För att förmå det värnpliktiga befälet att använda sig av den sålunda

erbjudna möjligheten erbjöd man »lika lön för lika arbete», det vill säga

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113.

11

samma löneförmåner vid tjänstgöring för värnpliktigt befäl, som antagits i

reserven (= värnpliktsavgångna), som för fast anställt befäl. I ovannämnda

SFS säges uttryckligen i 14 g, 2 inom.: »Förtidsavgången, reservanställd,

värnpliktsavgången och övergångsanställd personal åtnjuter under densamma

jämlikt denna kungörelse åliggande tjänstgöring lön enligt den lönegrad,

vilken motsvarande beställningshavare på aktiv stat tillhör.»

Nu pläga emellertid till löneförmåner allmänt räknas, förutom kontant

utgående lön och andra under tjänstgöringstiden utgående kontanta ersättningar,

såsom reseersättningar m. in., även andra förmåner, såsom rätt till

fri sjukvård, till viss sjukledighet, till semester och till pension. Detta har av

lagstiftarna även beaktats, varför i nämnda SFS g 23 utsäges: »Förtidsaygången,

reservanställd och värnpliktsavgången personal, som i vederbörlig

ordning fullgjort föreskriven tjänstgöringsskyldighet---— erhåller årlig

reservpension, vilken utgår med följande grundbelopp: a) — — —» b)

-------( c)---, ''d) för värnpliktsavgången personal, som tillhört

reserv till och med det kalenderår, varunder 55 års ålder uppnåtts, 270

kronor för officer och motsvarande civilmilitär personal samt 210 kronor

för underofficer.»

Av det ovan citerade tycker man sig kunna utläsa, att värnpliktsavgångna,

till reserv överförda officerare och underofficerare utan inskränkning efter

fullgjord tjänstgöringstid skola komma i åtnjutande av pension. Säkerligen

har hittills större delen av allt befäl av denna kategori trott, att en så klart

uttryckt lag ej kan kringgås och att de sålunda en dag skola utfå den erkänsla

för visat intresse och offrade ledighetsdagar, som pensionsbeloppet

utgör. Däri tyckas de emellertid ha haft fel.

De bestämmelser, som reglera de militära befattningshavarnas förmåner,

utgöra en veritabel snårskog av grundbestämmelser, särskilda bestämmelser

och undantag, som med svårighet behärskas av ett fåtal experter. De tarva

därför i sin helhet en genomgående revision, så att de bliva entydiga, förnuftiga

och rättvisa. Detta synes i synnerhet gälla bestämmelserna rörande

det värnpliktiga och det värnpliktsavgångna befälets förmåner. För nästan

varje förmån, till vilken dessa kategorier ansett sig kunna ur bestämmelserna

utläsa sin rätt, ha de utanordnande myndigheterna i många fall hänvisat

till undantagsbestämmelser, som undanryckt vederbörande förmånen

i fråga. Först efter besvärsskrivelser och överklaganden har rättelse uppnåtts"

Under tiden har en stor del av de tidigare landstormsofficerarna, nu

kaptener i arméns reserver, nått åldern 55 och sålunda utträtt ur reserven.

Vid gjord framställning om erhållande av pension enligt reservbefälskungörelsens

bestämmelser har sådan nekats vederbörande under hänvisning

till generalorder nr 2140 den 21 juni 1943 (TLB nr 89).

Nämnda generalorder reglerar detaljfrågor rörande överföring till reserven

av fredskonstituerade landstormsofficerare och officerare vid FAK (frivilliga

automobilkåren). I denna generalorder har — utan hänsyn till riksdagens

beslut, klart formulerat i författningen (SFS nr 815 den 19 november

1943) av något senare datum än generalordern — meddelats cn undantagsbestämmelse,

som i sitt 6 mom. bland annat säger: »Landstormsofficcrare

och officerare vid FAK, som efter därom gjord ansökan fr. o. in. 1

januari 1944 vinna anställning såsom officerare i reserven, äga åtnjuta avlöning,

rätt till fri sjukvård-----------. Pension eller däremot svarande för
måner

utgå icke med de undantag, som angivas i mom. 7.» Mom. 7 upplyser

om att undantagen utgöras av förutvarande landstormsofficerare, som

tillika varit underofficerare i reserven.

1 TFA nr (13 den 3 augusti 1943 meddelas Kungl. Maj:ts beslut »alt vad

i rescrvbefälskungörclsen för armén stadgas skall fr. o. in. den 1 januari

1941 i tillämpliga delar äga giltighet beträffande dem, som från anställning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 113.

såsom i fredstid konstituerade landstormsofficerare eller i fredstid till officers

tjänsteställning konstituerad (förordnad) medlem i frivilliga automobilkåren

erhålla anställning såsom officerare i reserv, varvid emellertid

skall iakttagas, dels att ifrågavarande personal skall anses tillhöra kategorien

värnpliktsavgångna, dels att till personalen icke skall utgå pension

eller däremot svarande förmåner i vidare mån än i Kungl. Maj:Is brev den

.‘50 juni 1943 (TLA nr 63) är sagt ----—». Sistnämnda kungl. brev inne
håller

pensionsbestämmelser för i ovan nämnd generalorder mom. 7 angiven

personalkategori (förutvarande landstormsofficcr, tillika underofficer

i reserven). Kungl. Maj:t synes härigenom sålunda hava åsidosatt riksdagens

beslut.

I detta sammanhang torde lämpligen en till numerären visserligen oansenlig

grupps pensionsförhållanden böra tagas upp till granskning, nämligen

de fåtaliga värnpliktsavgångna reservofficerare, vilka efter eget åtagande i

fredstid fullgöra ofta krävande uppgifter i arméns staber. Enligt grundbestämmelserna

avlönas denna kategori »enligt den lönegrad, vilken motsvarande

beställningshavare på aktiv stat tillhör» (SFS nr .315 1943 § 14

mom. 2).

I realiteten erhåller den frivilligt tjänstgörande värnpliktsavgångne

reservofficeren visserligen samma kontanta lön som statofficeren. Den förre,

som ofta fullgjort eu mångårig frivillig tjänstgöring, som till tidrymden

mångfaldigt överstiger den tjänstgöring en reservanställd officer normalt

fullgör, avspisas emellertid med denna kontanta lön, medan den reservanställde

erhåller pension. Rättvist torde vara, att en sålunda frivilligt i fredstid

tjänstgörande, värnpliktsavgången reservofficer antingen erhölle en i

förhållande till tjänstgöringens längd uträknad pension eller en kontant

lön med tillägg av den pensionsavgift, som måste anses avräknad på den

kontanta lön, som utbetalas.

Pensionsbestämmelserna innehålla flera stadganden än de ovan nämnda,

som innebära orättvisor. Sålunda erhåller en reservanställd officer, som icke

fullgjort honom åliggande tjänstgöring före fyllda 47 år (beträffande til!

1927 års reservbefälskungörelse hänförliga före 42 år), därest han senare

åter inträtt i reserven (vilket ofta inträffade under beredskapen) och därefter

fullgjort hur lång tjänstgöring som helst, icke ett öres pension, trots

att han måste anses ha med innehållen del av avlöningen (so ovan) under

hela sin tjänstgöringstid betalat pensionsavgift. Har han däremot fullgjort

all honom åliggande tjänstgöring före fyllda 47 år (resp. 42 år), berättigande

honom till pension efter fyllda 55 år, men senare fullgör frivillig

tjänstgöring vid armén, utbekommer han en kontant lön. Denna måste,

enligt vad ovan sagts, anses innebära att han fortsätter att betala avgift fölen

pension, som han aldrig erhåller. Pensionen beräknas ju endast på den

del av tjänstgöringen, som fullgöres före fyllda 47 år (resp. 42 år), icke på

därefter fullgjord, den må vara hur långvarig eller meriterande som helst.

Ett annat exempel utgöra pensionsavgångna officerare och underofficerare,

som uppehålla arvodesbefattningar. Arvodet beräknas så, att den till

dem utbetalda pensionen tillsammans med arvodet utgör en lika stor

summa som den kontanta lön, som skulle ha utgått till en beställningshavande

på aktiv stat. Härvid beaktas icke, att denna kontanta lön, som ovan

sagts, måste betraktas som nettolön efter avdrag av pensionsavgift; vederbörande

befattningshavare måste sålunda anses ånyo betala avgift för en

förmån, som redan utfallit och som han vid tidigare tjänstgöring fullbetalat.

över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, försvarets civilförvaltning avgivit yttrande, vilket bifogas

detta utlåtande (Bilaga).

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113.

13

Utskottet. Vad till en början angår det i motionerna framställda yrkandet

om en revision av arméns pensionsbestämmelser beträffande till reserven

hänförliga befälskategorier finner utskottet det visserligen i och för

sig önskvärt att föreskrifterna i ämnet göras så enkla och entydiga som

möjligt. I likhet med försvarets civilförvaltning anser emellertid utskottet,

att en översyn i sådant syfte icke kan företagas enbart av pensionsbestämmelserna

rörande arméns reservpersonal utan bör ske i ett större sammanhang.

Vidkommande den i motionerna berörda frågan om en revision av bestämmelserna

i Kungl. Maj:ts brev den 3 augusti 1943 och generalordern

den 21 juni 1943 skulle syftet med en dylik revision enligt motionärerna

vara att bereda vissa beställningshavare, som övergått till reserven från anställning

såsom i fredstid konstituerad landstormsofficer eller i fredstid

till officers tjänsteställning konstituerad (förordnad) medlem i frivilliga

automobilkåren, rätt till reservpension. Såsom försvarets civilförvaltning

erinrat, har detta spörsmål redan tidigare varit föremål för Kungl. Maj :ts

och riksdagens prövning, därvid tillräckliga skäl för ändring av gällande

bestämmelser icke ansetts föreligga. Liksom civilförvaltningen kan utskottet

icke finna skäl förebragta, som böra föranleda till ett ändrat ståndpunktstagande

i denna fråga.

Beträffande det av motionärerna framställda önskemålet i fråga om bestämmelser

rörande pension enligt grunderna för reservanställd personal

till värnpliktsavgångna officerare och underofficerare i arméns reserver,

vilka fullgjort frivillig tjänstgöring under fredstid, utgör detta spörsmål en

del av det större frågekomplexet om beredande av särskild ersättning till

långtidsinkallat reservbefäl efter tjänstgöringens upphörande. Såsom framgår

av försvarets civilförvaltnings yttrande över motionerna, har vid detta

ämnes behandling vid 1943 års riksdag — i avbidan på säkrare erfarenheter

-— en prövning från fall till fall ansetts böra ske. Utskottet finner sig

vid sådant förhållande icke kunna förorda ett frångående av denna ordning.

Vad slutligen angår motionärernas krav på en utredning rörande det

värnpliktiga befälets villkor i fråga om utbildning, tjänstgöring och avlöning

är utskottet icke berett att tillstyrka en framställning till Kungl.

Maj :t härom.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 152 och II: 165 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 april 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 111.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsxitskottets utlåtande nr 113.

*

Bilaga.

Till riksdagens statsutskott.

Genom nådig remiss (civildepartementet) den 18 februari 1952 har försvarets

civilförvaltning anbefallts att före den 1 april 1952 till riksdagens

statsutskott avgiva utlåtande över de likalydande motionerna nr 152 i första

kammaren och nr 165 i andra kammaren.

Till åtlydnad härav får försvarets civilförvaltning härmed anföra följande

beträffande de motionsvis framförda yrkandena.

a) Revision av arméns pensionsbestämmelser beträffande till reserven

hänförliga befälskatcgorier.

Motionärernas uttalanden om att bestämmelserna rörande de militära

tjänstemännens förmåner äro svåröverskådliga och att de i många fall

kräva särskild sakkunskap vid tillämpningen anser civilförvaltningen icke

sakna visst fog. Att föreskrifterna rörande det värnpliktiga befälets förmåner

skulle vara särskilt svårtillämpade och oklara kan civilförvaltningen

däremot icke finna. Ämbetsverket delar i och för sig motionärernas uppfattning

om det önskvärda i att åstadkomma enkla och entydiga bestämmelser

rörande skilda förmåner. Vad nu sagts måste emellertid gälla generellt för

hela statstjänstemannakåren och icke enbart för den militära personalens

del — låt vara att med hänsyn till det stora område och de mångskiftande

personalkategorier och tjänstgöringsförhållanden som försvaret omspänner

behovet av en samordning och förenkling av de olika reglerna inom försvaret

är särskilt framträdande. Att åstadkomma enhetliga och samordnade

regler är emellertid ett arbete på lång sikt, som knappast torde kunna genomföras

annat än efter hand som en omarbetning av olika regler av andra

anledningar blir aktuell. Vad särskilt angår avlönings- och pensionsbestämmelserna

för den icke ständigt tjänstgörande personalen må i detta

sammanhang framhållas, att dessa bestämmelser självfallet böra ses mot

bakgrunden av den tjänstgöringsskyldighet som med hänsyn till de militära

bedömandena måste utkrävas av personal av olika kategorier och inom

skilda verksamhetsgrenar. Civilförvaltningen kan fördenskull icke tillråda,

att såsom motionärerna yrkat en utredning rörande revision enbart av

arméns pensionsbestämmelser kommer till stånd.

b) Revision av bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 3 augusti 1943

samt generalorder den 21 juni 1943.

Frågan om pensionsrätt för äldre f. d. landstormsofficerare har tidigare

varit föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning. Sålunda fann

Kungl. Maj:t genom beslut den 30 juni 1944 en av värnpliktiga officerares

riksförbund år 1943 gjord framställning om pensionsrätt för vissa landstormsofficerare,

som den 1 januari 1944 komrno att vinna officersanställning

i reserven, icke föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Vidare avslog 1945 års riksdag (bankoutskottets utlåtande nr 36) två

inom första kammaren av herr Arrhén och inom andra kammaren av herrar

Dickson och Fagerholm väckta motioner (1:56 och 11:65) om införande

av pensionsrätt för vissa förutvarande landstormsofficerare.

Civilförvaltningen får med avseende å ifrågavarande spörsmål hänvisa

till sitt den 23 februari 1945 avgivna yttrande över nämnda motioner, vilket

utlåtande återgivits i bankoutskottets utlåtande 1945:36. Civilförvaltningen

kan icke finna skäl förebragta, som böra föranleda till ett ändrat

ställningstagande i denna fråga, och kan följaktligen icke tillstyrka motionerna

i denna del.

c) Förslag om pension enligt grunderna för reservanställd personal till

värnpliktsavgångna officerare och underofficerare i arméns reserver, vilka

fullgjort frivillig tjänstgöring under fredstid.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 113.

15

Såsom motiv för yrkandet under denna punkt har åberopats, att vederbörande

ofta fullgjort tjänstgöring, som avsevärt överstiger den tjänstgöring

en reservanställd reservofficer normalt fullgör, samt att han under

tjänstgöring erhållit samma kontanta lön som en beställningshavare på

aktiv stat och sålunda realiter vidkänts viss pensionsavgift.

Härtill må erinras, att reservanställd reservofficer i regel fullgjort särskild

reservofficersutbildning och anställts i reserven vid relativt ung ålder

samt att hans författningsenliga tjänstgöring i fred därefter allenast åsyftar

att vidmakthålla och förbättra hans tjänstduglighet. Reservpensionen för

reservanställd reservofficer är närmast att betrakta som ett medel för att

underlätta reservpersonalens rekrytering och kompensera densamma för

de särskilda kostnader och olägenheter, som reservtjänstgöringen medför.

Vad gäller frågan om pensionsavgift må framhållas, att bestämmelserna om

nettolön åt frivilligt tjänstgörande reservpersonal (icke allenast värnpliktsavgången)

vad avser tid före den 1 juli 1947 torde hava sin grund däri,

att det ansetts olämpligt, att vederbörande ägde åtnjuta högre behållen

inkomst än den, som tillkomme motsvarande beställningshavare på aktiv

stat. Denna åsikt har bland annat kommit till uttryck i bestämmelserna om

lön till innehavare av för pensionerad personal vid försvarsväsendet avsedd

arvodesbefattning (proposition 1942:210 s. 46 ff.). Vad avser tiden efter

den 60 juni 1947 har i statens allmänna avlöningsreglemente övergång skett

till nettolönesystemet, därvid extra tjänstemän och arvodister principiellt

ansetts skola åtnjuta avlöning (arvode) med belopp motsvarande nettolön

för pensionsberättigad befattningshavare.

Vad angår frågan om att bereda anställningshavare i reserven, vilka

varit inkallade i militärtjänst en längre tid, särskild pensionsförmån utöver

den enligt reservbefälsförfattningarna utgående, får försvarets civilförvaltning

hänvisa till vad ämbetsverket i sådant hänseende anfört i sitt den 9

april 1948 avgivna, härvid i avskrift fogade utlåtande1 över en av kaptenen

i flygvapnets reserv H. N. Engström gjord ansökning om pensionsförbättring.

Såsom i utlåtandet framhållits ansåg föredragande departementschefen

vid anmälan av proposition 1943: 143 angående krigsmaktens reservpersonal

sig icke för det dåvarande böra förorda några generella bestämmelser

om ersättning till långtidsinkallat reservbefäl efter tjänstgöringens upphörande.

Denna fråga borde i avbidan på säkrare erfarenheter prövas från

fall till fall. Häremot hade riksdagen intet att erinra.

Huruvida beredskapstjänstgöring helt eller delvis bör få tillgodoräknas

vid beräknandet av tjänstetid för erhållande av sådan särskild pensionsförmån,

som sålunda ifrågasatts, förefaller civilförvaltningen tveksamt. Erinras

må, att förslag om tillgodoräkning i pensionshänseende av militär beredskapstjänstgöring

har framlagts i ett den 20 december 1943 avgivet betänkande

rörande meritberäkning in. in. för befälsutbildade värnpliktiga

(SOU 1943: 47 s. 174). Några bestämmelser i berörda hänseende hava emellertid

såvitt civilförvaltningen har sig bekant icke blivit utfärdade.

1 motionerna har påtalats, att reservanställda officerare, som efter avsked

åter inträtt i reserven, i vissa fall trots långvarig tjänstgöring efter

återinträdet icke kunnat grunda rätt till reservpension. Civilförvaltningen

vill framhålla, att vederbörande i dessa fall åleranställts i reserven vid sådan

levnadsålder att tjänstgöringsskyldighet i fred icke förelegat enligt vederbörliga

reservbefälsbestämmelser. I andra fall har Kungl. Maj:t medgivit, afl

vederbörande för rätt till reservpension finge efter återinträdet i reserven

1 Här ej intaget.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 113.

fullgöra felande tjänstgöringsomgångar samt att denna tjänstgöringsskyldighet,

därest densamma icke kunnat fullgöras före uppnåendet av den

levnadsålder, då tjänstgöringsskyldighet i fred upphörde, finge fullgöras

under viss tid efter sistnämnda tidpunkt. I 7 § 4 mom. näst sista stycket i

1943 års reservbefälskungörelse för armén (1943:815) har jämväl intagits

särskilt stadgande om dylik tidsfrist.

Med åberopande av vad ovan anförts kan civilförvaltningen icke heller

tillstyrka i motionerna under denna punkt gjord framställning.

d) En utredning av det värnpliktiga befälets villkor i fråga om utbildning,

tjänstgöring och avlöning.

Vad gäller under denna punkt gjord framställning kan civilförvaltningen

icke av motionerna utläsa, ur vilka synpunkter den ifrågasatta utredningen

närmast anses motiverad. En omprövning av det värnpliktiga befälets utbildnings-

och tjänstgöringsförhållanden samt avlöningsförmåner torde,

såsom civilförvaltningen antytt i det föregående, knappast kunna ske utan

beaktande av motsvarande förhållanden för övrig icke ständigt tjänstgörande

personal. Därtill kommer, att nu berörda spörsmål ytterst måste

vara avhängiga av här avsedd personals utnyttjande i krigsorganisationen,

ett ämne varom det icke torde ankomma på civilförvaltningen att uttala sig.

I detta sammanhang må framhållas, att under de senaste åren ett icke

obetydligt antal värnpliktsavgångna officerare anställts i reserven, något

som torde giva vid handen, att de nuvarande förmånerna f. n. torde vara

till fyllest för att åstadkomma en rekrytering av reserven ur de värnpliktigas

led. En annan sak är, i vad mån åtgärder äro påkallade för att stimulera

de värnpliktiga till deltagande i den frivilliga befälsutbildningen. Härmed

sammanhängande spörsmål hava behandlats av kommittén för frivilligt

försvarsarbete i dess betänkande (SOU 1950:38), vilket emellertid

alltjämt är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

I detta ärendes handläggning hava deltagit undertecknade Lundberg och

Stenborg, den senare föredragande, samt t. f. byråchefen Hallin.

Stockholm den 21 mars 1952.

RAGNAR LUNDBERG.

S. G. Stenborg.

M. Hallberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.