Sök i Ratio Lex

Statsutskottets utlåtande nr 114

1952-04-29 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:114, Statsutskottets utlåtande nr 114

Dokumentets text

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 114.

17

Xr 114.

Utlåtande i anledning au väckta motioner angående rätt till

full tjänstepension för vissa telegrafexpeditörer.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Lundqvist och Arrhén (I: 151) och den andra inom andra kammaren

av fröken Wetterström m. fl. (II: 198), har hemställts, att riksdagen

måtte besluta att telegrafexpeditörer, som antogos i telegrafverkets tjänst

1916—1921 och som år 1935 ej innehade ordinarie tjänst i antagningslönegraden

(nuvarande 15 lönegraden), måtte få räkna full tjänstepension vid

25 tjänstår.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 198 följande.

Under åren 1916—1921 antogs ett mycket stort antal telegrafexpeditörer

såsom extra tjänstemän i telegrafverket.

Den stora arbetsbelastningen under dessa år minskade mycket starkt

under de följande åren, bl. a. därför att morsetelegrafien började utbytas

mot teletype och teleprinter.

På grund härav skedde inga nyanställningar förrän 1936. En annan följd

var att befordran till extra ordinarie tjänsteman inte kom att ske förrän

1935. Berörda grupp kom därför under ekonomiskt betungande omständigheter.

Den s. k. reseskyldigheten, som härigenom kom att utsträckas under

en lång följd av år, kom också att verka starkt förslitande såväl på den

psykiska som på den fysiska hälsan.

Då vid denna tid extra tjänstemän icke hade rätt att tillgodoräkna sig

full tjänstetid för sin pensionering utan endast därav, kom den ordinarie

utnämningen i en del fall, nämligen då befattningshavaren förtids- eller

sjukpensionerades, att innebära en försämrad pension. Enligt vår mening

bör detta förhållande korrigeras så att vederbörande i varje fall får någon

förbättring.

Då det sammanlagt icke torde komma att röra sig om mer än ett 50-tal

befattningshavare, komma kostnaderna för en dylik förbättring icke att bli

synnerligen stora. En lämplig väg härtill synes oss vara, att kravet på 30

tjänstår för erhållande av full tjänstepension eftergives för ifrågavarande

grupp. För vår del anse vi, att gränsen bör sänkas till 25 tjänstår.

över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

telegrafstyrelsen avgivit utlåtande och därvid anfört följande.

Den under första världskriget rådande högkonjunkturen inom landet

medförde en hastig och synnerligen stark ökning av telegraftrafiken. Denna

ökning medförde i sin tur behov av ytterligare tclegrafulbildad personal.

För att tillgodose detta behov anordnades fram till våren 1921 ett flertal

kurser för utbildning av telegrafexpeditörer.

2—8M52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 sand. Nr 111—116.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stalxntslcottetss utlåtande er 114.

Under år 11)21 började emellertid telegraftrafiken visa tendens till hastig

nedgång. Telegrafstyrelsen gjorde då eu grundlig inventering av personalbeståndet

och arbetstillgången i syfte att beräkna det sannolika personalbehovet

under de närmast framförliggande åren och med ledning därav

vidtaga åtgärder för beredande av arbete inom verkets övriga verksamhetsområden

åt de icke-ordinarie telegrafexpeditörer, som med den sjunkande

trafiken successivt bleve övertaliga.

I slutet av år 1922 var styrelsen dock nödsakad alt till samtliga telegraivcrkets

stationer utsända cirkulär därom, att de senaste årsklasserna av

extra ordinarie och extra telegrafexpeditörer, d. v. s. de som utexaminerats

från telegrafverkets undervisningsanstalt under år 1920 och 1921,

sannolikt icke kommc att tagas i anspråk för tjänstgöring under år 19211

och att ifrågavarande tjänstemän därför under nämnda år voro befriade

från skyldigheten att std till förfogande för tjänstgöring inom verket. Då

någon förbättring i personalsituationen under det följande året icke inträdde,

såg sig styrelsen nödsakad att i oktober 192,1 utsända personliga

meddelanden till ett stort antal extra ordinarie och extra telegrafexpeditörer,

vilka utexaminerats senare än våren 1919, vari dessa — i uttalat

syfte att bereda dem möjlighet att söka annat mera tillfälligt arbete eller

definitivt övergå till annat yrke — underrättades om att deras arbetskraft

icke behövde tagas i anspråk för telegraf arbete under år 1924 samt att de

därför vore befriade från skyldigheten att stå till förfogande för arbete vid

telegrafverket. Under år 1924 utsändes till samma tjänstemän ytterligare

ett personligt meddelande, vari de underrättades om att utsikterna för

dem att få annat än rent tillfälligt arbete inom telegrafområdet måste bedömas

såsom varande mycket små för ett flertal år framåt. Anvisning

gavs samtidigt om möjligheten att erhålla anställning vid verkets telefonavdelning,

där nyrekrytering alltjämt ägde rum. De, som icke önskade begagna

sig av denna möjlighet att erhålla arbete inom verket, uppmanades

att om möjligt övergå till annan levnadsbana. En del av de icke-ordinarie

telegrafexpeditörer, som tillhörde ovan nämnda tvångspermitterade årskurser,

övergingo till annat yrke. Däremot begagnade sig endast ett fåtal

av den anvisade möjligheten att provisoriskt övergå till telefonavdelningen.

De av ifrågavarande tjänstemän, som valde att kvarstå i telegrafverkets

tjänst såsom telegrafexpeditörer, erbjödos det arbete inom telegrafområdet,

som styrelsen fann sig kunna bereda dem, men de hade rättighet att antaga

eller avböja erbjudna förordnanden och tjänsteuppdrag. Under den

tid, dylik tjänsteman icke innehade förordnande eller förrättade annan

tjänstgöring, utgick ej något beredskapsarvode. För att bereda dessa ickeordinarie

telegrafexpeditörer, som saknade fast placering, mesta möjliga

arbete utnyttjade styrelsen varje om än kortvarigt tillfälligt förordnande;

sålunda förbehölls åt denna personal bl. a. även sådana kortare vikariat,

som eljest rätteligen bort tilldelas å vederbörlig ort befintliga reservlelegrafexpeditörer,

d. v. s. sådana telegrafexpeditörer som tagit avsked ur verkets

tjänst men som förklarat sig villiga att vid behov tjänstgöra. Under berörda

förhållanden kom tjänstgöringen ofta nog att bestå av längre eller kortare

vikariat i mer eller mindre oavbruten följd å olika platser inom landet.

Så småningom, med början vid årsskiftet 1926/27, blev det möjligt för

styrelsen att successivt och senast fr. o. m. den 1 juli 1931 återinsätta de

kvarvarande tvångspermitterade extra ordinarie telegrafexpeditörerna i

aktiv tjänst. Slutligen blevo de extra telegrafexpeditörer, som så önskade,

antagna till extra ordinarie telegrafexpeditörer fr. o. in. den 11 juni 1935.

Utöver de ovan relaterade, med de inträffade förändringarna i telegraftrafiken

sammanhängande personalåtgärderna blev styrelsen, för att an
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 114.

19

passa den ordinarie telegrafpersonalens storlek efter trafikmängden, nödsakad

att under ett antal år indraga vakantblivna ordinarie telegrafexpeditörstjänster.

Eu följd härav har givetvis blivit, att den av vederbörande

tjänstemän beräknade tidpunkten för ordinarieblivandet kommit att förskjutas.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår är det huvudsakligen

de extra ordinarie och extra telegrafexpeditörer, som utexaminerats från

utbildningskurser anordnade senare än våren 1919, vilka drabbats av följderna

av den stora nedgången i telegraftrafiken, och icke, såsom av motionernas

avfattning möjligen kan antagas, samtliga under åren 1916—1921

antagna extra eller extra ordinarie telegrafexpeditörer.

Samtliga icke-ordinarie telegrafexpeditörer tillhörande de i nästföregående

stycke angivna, efter år 1919 utexaminerade årskurserna voro sålunda

— såframt de icke övergått till arbete inom verkets övriga verksamhetsområden,

i vilket fall de i regel efter relativt kort tid överförts till ordinarie

eller extra ordinarie anställning — antagna till extra ordinarie telegrafexpeditörer

före civila tjänstepensionsreglementets ikraftträdande den

1 juli 1935. Genom tillkomsten av sagda reglemente blev pensionsrätten,

som dittills varit inskränkt till ordinarie tjänstemän, utsträckt att omfatta

jämväl extra ordinarie tjänstemän. Reglementet kom följaktligen

att fr. o. m. den 1 juli 1935 äga tillämpning å ifrågavarande extra ordinarie

telegrafexpeditörer. Detta innebär att de, räknat fr. o. m. sistnämnda

datum, äga att, med avdrag för tid varunder ledighet av i reglementet närmare

angivet slag åtnjutits, såsom tjänstår för pension helt tillgodoräkna

tid, varunder de innehaft ordinarie eller extra ordinarie anställning. Då

de emellertid, såsom ovan omförmälts, vid reglementets ikraftträdande

innehade sådan extra ordinarie tjänst vid telegrafverket, å vilken reglementet

erhöll tillämpning, äga de jämlikt stadgande i reglementets övergångsbestämmelser

att därutöver såsom tjänstår för pension tillgodoräkna

två tredjedelar av tid, varunder de före reglementets ikraftträdande innehaft

förordnande.

Telegrafexpeditörsbefattningen är placerad i lönegrad Ca 15. För erhållande

av hel pension erfordras för sådan befattningshavare 30 tjänstår.

Tidigare har för befattningen gällt en pensionsålder av 63 levnadsår. Sedan

systemet med fasta pensionsåldrar under år 1951 ersatts med pensioneringsperioder,

gäller för befattningen pensioneringsperiod II som omfattar

tiden frän utgången av den kalendermånad, varunder tjänstemannen

uppnår 63 års ålder, till utgången av den kalendermånad, varunder

han uppnår 65 års ålder.

De telegrafexpeditörer, om vilka, såsom styrelsen ovan framhållit, närmast

är fråga, d. v. s. de telegrafexpeditörer som utexaminerats senare

än våren 1919, äro födda omkring år 1900. De uppnå sålunda den för dem

gällande pensioneringsperiodens nedre gräns först omkring år 1963.

I anledning av motionerna ha överslagsberäkningar verkställts för att

utröna storleken av den tjänstepension (ålderspension), som kan väntas

komma att utgå till dessa telegrafexpeditörer, därest de kvarstå i tjänst till

den tidpunkt, då de uppnå pensioneringsperiodens nedre gräns. Dessa beräkningar

ha givit vid handen, att även de senaste årskurserna av ifrågavarande

telegrafexpeditörer vid nämnda tidpunkt komma att kunna räkna

det antal tjänstär som för dem erfordras för erhållande av hel ålderspension

förutsatt att de icke i större utsträckning åtnjutit ledighet av sådant

slag att avdrag skall göras vid tjänstårsberäkning. Vid beräkningen bär

icke rnedtagits fall då vederbörande, sedan de en gång tagit avsked ur verkets

tjänst, återinträtt i tjänst först efter flera års frånvaro, och ej heller

opaginerad Kontrollera mot PDF

''JO

Statsutskottets utlåtande m lli.

fall då vederbörande efter tvångspermitteringen visserligen kvarstått i

tjänst men härunder av privata skäl vägrat mottaga av styrelsen erbjudna

förordnanden eller av enahanda anledning endast mottagit de förordnanden,

som förekommit å den ort där vederbörande var bosatt. Enär emellertid

vid tjänstårsberäkning för pension jämväl får tagas i betraktande tid,

varunder tjänsteman kvarstått i tjänst under den för hans befattning gällande

pensioneringsperioden, synes även tjänsteman, som tillhör sistnämnda

kategori och som vid uppnåendet av pensioneringsperiodens nedre

gräns icke kan räkna 150 tjänstår, genom kvarstående i tjänst till utgången

av denna period i flertalet fall kunna uppnå för erhållande av hel pension

erforderligt antal tjänstår.

Jämlikt gällande föreskrifter är ordinarie tjänsteman skyldig att avgå

från tjänsten, därest han till följd av sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt

arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen att på tillfredsställande

sätt sköta sin tjänst. Vid avgång ur tjänsten av dylik anledning

äger tjänstemannen rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension (sjukpension).

Grundbeloppet av sjukpension beräknas etter samma grunder

som gälla i fråga om ålderspension. Grundbeloppet av sjukpension skall

dock utgöra lägst 75 % av det för befattningen gällande begynnelse- respektive

slutunderlaget, allt i den mån beloppet icke härigenom överstiger

grundbeloppet av den ålderspension, som skulle hava tillkommit tjänstemannen,

därest han under oförändrade förhållanden kunnat kvarstå i sin

befattning till pensioneringsperiodens utgång.

Att sjukpension i vissa fall kan komma att utgå med reducerat belopp

är icke något för nu omhandlade personalgrupp specifikt, och styrelsen

kan icke finna påkallat, att just för dessa befattningshavare åtgärder vidtagas

för att eliminera den påverkan på eventuell sjukpension, som deras

tidigare tjänstgöringsförhållanden kunna medföra. Tillskapandet av undantagsföreskrifter

för de omhandlade telegrafexpeditörerna kan väntas medföra

konsekvenser i avseende å pensionsberäkningen för andra personalgrupper,

som — liksom de ifrågavarande telegrafexpeditörerna — fått vänta

på ordinarieblivandet längre tid, än som eljest varit normalt, och på grund

av arbetsbrist icke kunnat beredas fortlöpande arbete.

Icke heller kan styrelsen finna skäl föreligga att skapa gynnsammare

förutsättningar för nu berörda telegrafexpeditörer att erhålla förtidspension,

d. v. s. pension som vid avgång tidigast fem år före uppnåendet av

pensioneringsperiodens nedre gräns kan beviljas befattningshavare under

förutsättning dels att avgången icke strider mot statens intressen, dels att

tjänstemannen innehar minst det antal tjänstår, som erfordras för erhållande

av hel pension. Fall av förtidspensionering av telegrafexpeditör av

här ifrågavarande kategori har hittills icke förekommit och s.ynes för övrigt

kunna komma i fråga tidigast omkring år 19;>8, d. v. s. då vederbörande

uppnår (63 — 5 =) 58 års ålder.

Sammanfattningsvis vill styrelsen framhålla, att här ifrågavarande telegraf

expeditör er, därest de kvarstå i tjänst till uppnåendet av den för dem

gällande pensioneringsperiodens nedre gräns, i normala fall kunna påräkna

att ha förvärvat det antal tjänstår som erfordras för att komma i

åtnjutande av hel ålderspension. Enligt styrelsens mening böra — ur

principiell synpunkt och med hänsyn till konsekvenserna — särskilda

undantagsföreskrifter icke införas med tanke på eventuellt inträffande fall

av sjuk- eller förtidspension inom den nämnda personalgruppen.

Under åberopande av vad sålunda anförts finner sig telegrafstyrelsen

böra avstyrka ett beslut av den innebörd, som i motionerna ifrågasatts.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 114.

21

Utskottet. Av telegrafstyrelsens i ärendet verkställda utredning framgår

oförtydbart, att de telegrafexpeditörer, varom här är fråga — därest

de kvarstå i tjänst intill uppnåendet av den för dem gällande pensioneringsperiodens

nedre gräns, 63 år — i normala fall kunna påräkna att ha intjänat

för erhållande av hel ålderspension erforderligt antal tjänstår. Vid

sådant förhållande och då, av skäl som telegrafstyrelsen berört, anledning

saknas att för här ifrågavarande personalgrupp tillskapa särskilda undantagsföreskrifter

med tanke på eventuellt inträffande fall av sjuk- eller förtidspension,

avstyrker utskottet, att åtgärder vidtagas i anledning av

motionerna.

Utskottet hemställer således,

att motionerna 1:151 och 11:198 icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 29 april 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 111.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.