Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn av gällande föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal.

1952-04-29 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:115, Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn av gällande föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 115.

Nr 115.

Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn av gällande

föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Jacobson i Vilhelmina väckt motion

(11:388) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Eungl. Maj:t måtte

anhålla om en skyndsam översyn av nu gällande föreskrifter angående

pensionering av viss arbetarpersonal, varvid i motionen anmärkta förhållanden

måtte bli beaktade.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.

Enligt nu gällande lag, som fick sin senaste avfattning vid 1947 års riksdag,

äger bl. a. arbetare, som varit arrendator av kolonat, odlingslägenhet,

skogs- och kronotorp, rätt att vid uppnådda 60 år uppbära arbetarpension,

därest han uppnår en anställningstid av minst 15 år, varvid nyttjanderätten

till arrendet i fråga får inräknas med tre månader om året i högst

12 år eller med 3 år. Innehavet av arrendet berättigar givetvis i och för

sig icke till arbetarpension, utan arbetet i domänverkets tjänst, i huvudsak

skogsarbete, är avgörande.

När en person i vanliga fall uppnår föreskriven pensionsålder är det

självfallet att han, därest han icke erhållit rätt kvarstå viss tid, lämnar

sin tjänst för att bli i tillfälle uppbära pension.

Annorlunda ställer sig emellertid saken för arrendatorer av kronan tillhöriga

odlingslägenlicter, kolonat och torp, enär ett kvarblivande på torpet

lägger hinder i vägen för dessa att uppbära pension, oaktat de fyllt kraven

i övrigt i alla avseenden. Lagens föreskrift i detta fall är klar och tydlig,

varför det inte föreligger någon oginhet från domänverkets sida, vilken uppfattning

tyvärr är rådande bland pensionsberättigade skogsarbetare, vilka

kvarbo på sina lägenheter och därför vägras uppbära pensionen i fråga. I

Kungl. Maj :ts kungörelse nr 490/1947 med föreskrifter angående pensionering

av viss personal i statens tjänst lyder dess första paragraf på följande

sätt: »Kungl. Maj:t har, med stöd av riksdagens beslut, funnit för gott förordna

som följer: Där så finnes skäligt, må pension i enlighet med vad

nedan sägs kunna beredas arbetare i statens tjänst, under förutsättning att

arbetaren vid anställningens upphörande o. s. v.»

Vid utformningen av dessa föreskrifter har man helt enkelt icke kommit

att tänka på nu påpekade förhållanden, ty varken myndigheterna eller

domänverket vilja driva gamla trotjänare bort från de hem, som många av

dem upparbetat under svett och möda. Hellre än att lämna sina hem ■—

många ha för övrigt ingenstans att ta vägen —- föredra de, ehuru de äro

medvetna om att de gå miste om arbetarpensionen, att stanna kvar.

Det är en ytterst behjärtansvärd sak att en ändring i påtalade förhållande

kunde komma till stånd.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 115.

23

Över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtande avgivits av statskontoret, som i ärendet hört

domänstyrelsen.

Domänstyrclseii har anfört följande.

Då motionären särskilt markerat att pension enligt kungörelsen nr

490/1947 må kunna beredas arbetare i statens tjänst, under förutsättning

att arbetaren vid anställningens upphörande o. s. v., synes motionären

åsyfta sådan ändring av nämnda bestämmelse, att anställningen icke

måste ha upphört, då pensionen börjar utgå.

Domänstyrelsen finner en sådan ändring knappast förenlig med den

statliga tjänstepensioneringens grundprinciper. Att nämnda bestämmelse

icke av domänstyrelsen uppfattats som ett hinder mot beslut om utbetalande

av pension till skogsarbetare, som kan komma att vid arbetskraftsbrist

tillfälligt användas för skogsarbete i domänverket, torde framgå av

bifogade promemoria den 9 januari 19511, som styrelsen i utdrag den 26

januari 1951 tillställt över jägmästarna och jägmästarna.

Att emellertid innehav av kronotorp eller vissa andra lägenheter å kronoskog

i viss utsträckning betraktats som anställningstid och icke förenligt

med pensionsuppbärande, framgår likaledes av promemorian.

Styrelsen vill framhålla, att beträffande sådana lägenheter, som enligt

gällande föreskrifter äro avsedda för verkets skogsarbetare, kvarboende

som innehavare efter slutad tjänst icke kan komma i fråga, lika litet för

här avsedda lägenheter som för arbetarbostäder av andra slag i skogsbruk

och industri. I fråga om kronotorp enligt 1943 års föreskrifter med 30 års

upplåtelsetid har styrelsen emellertid på grund av den långa upplåtelsetiden

ofta låtit uppföra särskilda byggnader (födorådsstugor) för avgående

innehavare, vars son t. ex. efterträder honom och vill ha föräldrarna

kvarboende, eller inrett ett extra rum i byggnaden. Liknande anordningar

ha också ofta träffats för andra upplåtelser för lång tid av norrländska

lägenheter. Styrelsen är även beredd att hjälpa det allmänna att lösa bostadsfrågan

för pensionärer genom att lämna bidrag till inrättande av pensionärshem,

som uppföras i kommunal regi.

Styrelsen hyser, i anslutning till vad ovan sagts, den uppfattningen, att

vad som i denna fråga skäligen bör göras för att ordna bostadsfrågan för

pensionerade lägenhetshavare kan åstadkommas inom ramen för gällande

bestämmelser, varför styrelsen får avstyrka motionen.

I den i domänstyrelsens yttrande omförmälda promemorian av den 9

januari 1951 anföres hl. a. följande.

I vissa fall kan det vara föremål för tvekan, huruvida skogsarbetare skall

anses ha avgått från anställningen. Eu särskild grupp bildar här det fall

då skogsarbetaren varit arrendator av skogsjordbruk eller innehavare av

kronotorp eller annan mindre lägenhet å kronoskog. Även om i sådant

fali arbetaren icke på länge utfört arbete i domänverkets tjänst, kan på

grund av ändamålet med upplåtelsen kvarboende arbetare enligt domänstyrelsens

mening regelmässigt icke anses ha avgått från anställningen.

Styrelsens ifrågavarande princip bär nyligen dragits under riksdagens

justitieombudsmans bedömande i visst ärende, utan att föranleda erinran.

1 Här utesluten.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr Ilo.

Statskontoret har, under åberopande av vad domänstyrelsen anfört, avstyrkt

att åtgärder vidtagas i syfte att tillmötesgå motionen.

Utskottet. Såsom domänstyrelsen framhållit, betraktas inom domänverket

arrende av skogsjordbruk samt innehav av kronotorp eller annan

mindre kronoskogslägenhet såsom i princip liktydigt med innehav av anställning

i statens tjänst. Ett uppgivande av detta betraktelsesätt — vilket

skulle förutsätta sådan ändring av de s. k. summariska arbetarpensionsbestämmelserna,

att det nuvarande villkoret om att anställningen skall hava

upphört innan pension må börja utgå slopades — finner utskottet i likhet

med domänstyrelsen näppeligen förenligt med den statliga tjänstepensioneringens

grundprinciper. Utskottet är därför icke berett tillstyrka

någon åtgärd i anledning av motionen. I detta sammanhang förtjänar

understrykas vad domänstyrelsen anfört därom, att styrelsen i fråga om

vissa kronotorp med längre upplåtelsetider låtit ombesörja uppförandet av

särskilda födorådsstugor och dylikt för avgående innehavare, liksom att

styrelsen förklarat sig beredd att även i annan form bidraga till lösandet

av bostadsfrågan för pensionerade lägenhetshavare.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 388 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 29 april 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 111.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.