Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till chauffören C. I7. Bengtsson i anledning av olycksfall i arbete.
1952-05-02 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1952:127, Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till chauffören C. I7. Bengtsson i anledning av olycksfall i arbete.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 127.
19
Nr 127.
Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till
chauffören C. I7. Bengtsson i anledning av olycksfall i
arbete.
(5:e avd.)
I en inom första kammaren av herr Hedenby väckt motion (I: 287) har
hemställts, att riksdagen måtte besluta, att till chauffören Carl Verner
Bengtsson i Göteborg skall från vederbörligt under femte huvudtiteln uppfört
anslag utbetalas ersättning med belopp, som skulle ha utgått därest
hans invaliditet ansetts ha uppkommit genom olycksfall i arbete.
Till stöd för sitt yrkande anför motionären följande.
Chauffören Carl Verner Bengtsson, Göteborg, född 1896 och sedan 1924
anställd vid Göteborgs Trafik Aktiebolag, fick den 29 februari 1948 under
framförande av omnibus en chock, då en framförvarande omnibus företog
ett tvärt stopp och Bengtsson befarade en kollision, vilken han lyckades
avvärja.
Bengtsson hade den 8 mars 1948 i anledning av chocken avbrutit arbetet
och sökt läkare samt den 2—11 juni 1948 vårdats på lasarett under diagnos:
»tillstånd efter hjärtpropp. Svaghet i hjärtmuskulaturen med måttlig vänsterförstoring».
Bengtsson hade vårdats av läkare vid upprepade tillfällen
sedan 1939 för diverse neurasteniska besvär, speciellt under gengasperioden.
Enligt lasarettsjournalen hade Bengtsson på hemvägen efter chocken nästan
dagligen känt krampartad smärta i hjärttrakten, varför han efter en
vecka sökt läkare. Han hade tidigare haft liknande känningar fastän lindrigare.
Efter anmälan till riksförsäkringsanstalten om olycksfall i arbete yttrade
sig riksförsäkringsanstaltens läkare professor Nordenson sålunda: Chocken
vid olycksfallet vore fullt tillräcklig som utlösande moment för hjärtproppen.
Bengtsson hade dock med säkerhet en fibrös hjärtmuskelinflammation
av förhistorien att döma, varför man är tveksam beträffande tillstyrkan
av ersättning.
Riksförsäkringsanstalten beslöt (5 november 1948) att ersättning ej
skulle utgå, då hjärtbesvären ej kunde anses förorsakade av olycksfall.
Bengtsson anförde besvär hos försäkringsrådet, däri han anförde, att han
alltsedan den 2 juni 1948 varit oförmögen till arbete.
Försäkringsrådets sakkunnige professor Kristenson anförde i utlåtande
den 4 april 1949: Bengtsson som enligt uppgift en tid haft tecken till angina
pectoris (anfallsvis uppträdande smärtor i hjärttrakten) får i samband med
eu psykisk påfrestning den 29 februari 1948 symtom av hjärtpropp. Dylik
hade väl i alla händelser förr eller senare uppträtt, men man kan icke
komma ifrån alt den psykiska skadan i detta fall varit den direkt utlösande
faktorn till hjärtproppen. Huruvida olycksfall i lagens mening förelåge
syntes vara eu tolkningsfråga.
20
Statsutskottets utlåtande nr 127.
Försäkringsrådet beslöt den 10 juni 1949 i plenum att ej göra ändring i
riksförsäkringsanstaltens beslut.
Tillämpningen av lagarna om ersättning för olycksfall i arbete har som
bekant ofta medfört resultat, vilka för många tett sig orättfärdiga.
I föreliggande fall äro väl de medicinskt sakkunniga de enda, vilka kunna
avgöra om Bengtssons nuvarande invaliditet uppstått på grund av sjukdom
eller om chocken vid olyckstillbudet den 29 februari 1948 varit i så hög
grad bidragande till nuvarande sjukdomstillstånd, att fallet kan hänföras
till olycksfall.
Inför detta bedömande äro båda de medicinskt sakkunniga tveksamma.
Ingen av dem utesluter, att fallet skulle kunna betraktas såsom olycksfall.
Bengtsson lever i knappa ekonomiska förhållanden.
Av ett av motionären företett intyg från Partille fattigvårdsstyrelse
framgår, bland annat, att Bengtssons enda inkomst utgöres av folkpension
samt att han äger en mindre fastighet, taxerad till 19 000 kronor och belånad
till 13 500 kronor.
Utskottet. Såsom framgår av utredningen i ärendet, råder bland den
hörda medicinska sakkunskapen osäkerhet, huruvida icke den skada, varav
Bengtsson lider, föranletts av den chock, vilken drabbade honom under
arbete den 29 februari 1948. Enligt utskottets mening kan det icke uteslutas,
att samband förefinnes mellan skadan och nämnda tilldragelse. Med hänsyn
härtill och till omständigheterna i övrigt anser utskottet skäligt, att
gottgörelse beredes Bengtsson i samma utsträckning, som om skadan föranletts
av olycksfall i arbete. Härav uppkommande kostnader torde böra
bestridas från anslaget till Diverse pensioner och understöd m. in.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i anledning av motionen 1: 287 medgiva,
att till Carl Verner Bengtsson må på grund av ifrågavarande
skada från anslaget till Diverse pensioner och understöd
m. in. utbetalas ersättning, som om lagen om försäkring för
olycksfall i arbete varit tillämplig.
Stockholm den 2 maj 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 124.
Stockholm 1032. K. I,. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:225 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition omgående ytterligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1951152, i vad p a1 i texten