Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till chauffören C. I7. Bengtsson i anledning av olycksfall i arbete.

1952-05-02 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:127, Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till chauffören C. I7. Bengtsson i anledning av olycksfall i arbete.

Dokumentets text

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 127.

19

Nr 127.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till

chauffören C. I7. Bengtsson i anledning av olycksfall i

arbete.

(5:e avd.)

I en inom första kammaren av herr Hedenby väckt motion (I: 287) har

hemställts, att riksdagen måtte besluta, att till chauffören Carl Verner

Bengtsson i Göteborg skall från vederbörligt under femte huvudtiteln uppfört

anslag utbetalas ersättning med belopp, som skulle ha utgått därest

hans invaliditet ansetts ha uppkommit genom olycksfall i arbete.

Till stöd för sitt yrkande anför motionären följande.

Chauffören Carl Verner Bengtsson, Göteborg, född 1896 och sedan 1924

anställd vid Göteborgs Trafik Aktiebolag, fick den 29 februari 1948 under

framförande av omnibus en chock, då en framförvarande omnibus företog

ett tvärt stopp och Bengtsson befarade en kollision, vilken han lyckades

avvärja.

Bengtsson hade den 8 mars 1948 i anledning av chocken avbrutit arbetet

och sökt läkare samt den 2—11 juni 1948 vårdats på lasarett under diagnos:

»tillstånd efter hjärtpropp. Svaghet i hjärtmuskulaturen med måttlig vänsterförstoring».

Bengtsson hade vårdats av läkare vid upprepade tillfällen

sedan 1939 för diverse neurasteniska besvär, speciellt under gengasperioden.

Enligt lasarettsjournalen hade Bengtsson på hemvägen efter chocken nästan

dagligen känt krampartad smärta i hjärttrakten, varför han efter en

vecka sökt läkare. Han hade tidigare haft liknande känningar fastän lindrigare.

Efter anmälan till riksförsäkringsanstalten om olycksfall i arbete yttrade

sig riksförsäkringsanstaltens läkare professor Nordenson sålunda: Chocken

vid olycksfallet vore fullt tillräcklig som utlösande moment för hjärtproppen.

Bengtsson hade dock med säkerhet en fibrös hjärtmuskelinflammation

av förhistorien att döma, varför man är tveksam beträffande tillstyrkan

av ersättning.

Riksförsäkringsanstalten beslöt (5 november 1948) att ersättning ej

skulle utgå, då hjärtbesvären ej kunde anses förorsakade av olycksfall.

Bengtsson anförde besvär hos försäkringsrådet, däri han anförde, att han

alltsedan den 2 juni 1948 varit oförmögen till arbete.

Försäkringsrådets sakkunnige professor Kristenson anförde i utlåtande

den 4 april 1949: Bengtsson som enligt uppgift en tid haft tecken till angina

pectoris (anfallsvis uppträdande smärtor i hjärttrakten) får i samband med

eu psykisk påfrestning den 29 februari 1948 symtom av hjärtpropp. Dylik

hade väl i alla händelser förr eller senare uppträtt, men man kan icke

komma ifrån alt den psykiska skadan i detta fall varit den direkt utlösande

faktorn till hjärtproppen. Huruvida olycksfall i lagens mening förelåge

syntes vara eu tolkningsfråga.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 127.

Försäkringsrådet beslöt den 10 juni 1949 i plenum att ej göra ändring i

riksförsäkringsanstaltens beslut.

Tillämpningen av lagarna om ersättning för olycksfall i arbete har som

bekant ofta medfört resultat, vilka för många tett sig orättfärdiga.

I föreliggande fall äro väl de medicinskt sakkunniga de enda, vilka kunna

avgöra om Bengtssons nuvarande invaliditet uppstått på grund av sjukdom

eller om chocken vid olyckstillbudet den 29 februari 1948 varit i så hög

grad bidragande till nuvarande sjukdomstillstånd, att fallet kan hänföras

till olycksfall.

Inför detta bedömande äro båda de medicinskt sakkunniga tveksamma.

Ingen av dem utesluter, att fallet skulle kunna betraktas såsom olycksfall.

Bengtsson lever i knappa ekonomiska förhållanden.

Av ett av motionären företett intyg från Partille fattigvårdsstyrelse

framgår, bland annat, att Bengtssons enda inkomst utgöres av folkpension

samt att han äger en mindre fastighet, taxerad till 19 000 kronor och belånad

till 13 500 kronor.

Utskottet. Såsom framgår av utredningen i ärendet, råder bland den

hörda medicinska sakkunskapen osäkerhet, huruvida icke den skada, varav

Bengtsson lider, föranletts av den chock, vilken drabbade honom under

arbete den 29 februari 1948. Enligt utskottets mening kan det icke uteslutas,

att samband förefinnes mellan skadan och nämnda tilldragelse. Med hänsyn

härtill och till omständigheterna i övrigt anser utskottet skäligt, att

gottgörelse beredes Bengtsson i samma utsträckning, som om skadan föranletts

av olycksfall i arbete. Härav uppkommande kostnader torde böra

bestridas från anslaget till Diverse pensioner och understöd m. in.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i anledning av motionen 1: 287 medgiva,

att till Carl Verner Bengtsson må på grund av ifrågavarande

skada från anslaget till Diverse pensioner och understöd

m. in. utbetalas ersättning, som om lagen om försäkring för

olycksfall i arbete varit tillämplig.

Stockholm den 2 maj 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 124.

Stockholm 1032. K. I,. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:225 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition omgående ytterligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1951152, i vad p a1 i texten