Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om pension eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer.

1952-05-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:130, Utlåtande i anledning av väckta motioner om pension eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer.

Dokumentets text

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 130.

Nr 130.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om pension eller understöd

åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda

personer.

(5 :e avd.).

l:o) Verkstadsarbetaren A. Karlssons änka. 1 motionen 11:40 hemställer

herr Nilsson i Kristinehamn, att riksdagen måtte, efter den utredning som

kan verkställas av vederbörande utskott tillerkänna änkefru Elin Kristina

Karlsson, Rökarevägen 17 B, Kristinehamn, änkepension med belopp som

utskottet kan finna lämpligt föreslå.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.

Verkstadsarbetaren Alfred Karlsson, Kristinehamn, född den 2 september

1871, anställdes vid Mora Venerns järnväg den 8 juni 1896 som reparatör

med placering i Persberg. När MVJ övergick i statens ägo överfördes Karlsson

för fortsatt anställning till Kristinehamn, där han innehade reparatörstjänst

till den 1 oktober 1935, då han avgick med pension. Karlsson ingick

äktenskap år 1925 med Elin Kristina Karlsson, född Johansson. I äktenskapet

hade makarna ett barn.

Karlsson avled den 15 mars 1937. Efter mannens död ansökte änkefru

Karlsson hos Kungl. Maj:t om understöd. Som framgår av handlingar

som direkt överlämnats till vederbörande utskott avslogs denna ansökan

»för närvarande». Fru Karlsson erhöll dock ett årligt uppfostringsbidrag

till barnet tills detta fyllt 18 år.

Alfred Karlsson hade, som framgår av ovanstående, eu sammanhängande

anställningstid hos MVJ och SJ på ca 39 år. Vid tidpunkten för Karlssons

frånfälle fanns icke någon form av familjepension för hos staten anställda

arbetare. Sedermera ha emellertid dylika familjepensionsreglementen för

arbetare antagits vid flera tillfällen. Senaste reglemente utfärdades 1947. På

grund av den mångfald ändringar och tillägg som skett uti dessa reglementen

är det emellertid förenat med stora svårigheter att avgöra, huruvida

änkefru Karlsson numera är pensionsberättigad eller ej. Möjligen finns

i de övergångsbestämmelser och särskilda föreskrifter som utfärdats något

formellt hinder häremot. Emellertid förefaller det ganska orimligt, att en

så lång sammanhängande tjänstetid, som det här är fråga om, icke i dag

skall medföra familjepensionsrätt i någon form.

Då änkefru Karlsson är åtskilligt över 60 år gammal och under de gångna

åren icke erhållit annat understöd än det lilla uppfostringsbidraget till makarnas

barn, vore det rimligt att hon för sin återstående levnad tillerkändes

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 130.

21

en änkepension av ungefär den storlek som numera är allmänt förekommande

åt efterlevande till arbetare i statens tjänst med mycket kortare

anställningstid.

Utskottet. Då den väckta underhållsfrågan är av beskaffenhet att i första

hand böra prövas av Kungl. Maj :t, hemställer utskottet,

att motionen II: 40 ej må av riksdagen bifallas.

2:o) Telefonarbetaren A. V. Vikmans änka. I motionen 1:286 hemställer

herr Lindahl, att fru Edit Charlotta Vikman genom riksdagens beslut erhåller

en skälig pension, vilken rättvisligen borde ha en rimlig retroaktiv

tillämpning.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.

Fru Edil Charlotta Vikman, Hallsberg, född den 22 maj 1886, är sedan

år 1932 änka efter telefonarbetaren Axel Viktor Vikman.

Vikman, som började sin anställning vid telegrafverket 1905, hade tidigare

i tre år varit anställd vid Vaxholms kustartilleri, varifrån han avgick

som korpral. Under åren 1905—1932 arbetade Vikman vid telegrafverket,

de sista 17 åren som extra förman. Han drabbades under arbetet av en svår

olycka som medförde amputering av högra armén. Det må vara ett hevis

för befälets förtroende för Vikman att han trots sin invaliditet befordrades

till förman. Men som intyg från befäl och kamrater utvisa, vilka intyg av

mig lämnas till vederbörligt utskott, var Vikmans plikttrohet och energi av

särskilt hög klass. Undertecknad, som personligt hade tillfälle att i flera år

bevittna Vikmans arbete i statens tjänst, får på det livligaste understryka

dessa intygs omdöme och riktighet. Han tillhörde en av de mest energiska

och om statens intressen måna befattningshavare som jag någonsin mött.

Vikmans invaliditet betydde i det fallet ingenting.

Tyvärr genomfördes familjepensioneringen för telegrafverkets arbetare

först något år efter Vikmans bortgång, och hans änka lever sedan länge

under mycket tryckta ekonomiska omständigheter. Genom träget arbete har

hon emellertid hittills kunnat hjälpligt draga sig fram, men nu börjar ju

åldern självfallet ta ut sin rätt. Fru Vikman är sålunda, som också intyg

bestyrka, i mycket stort behov av någon hjälp, och det synes icke oberättigat

om änkan efter en man som under så många år oförvitligt tjänat staten

crhölle någon statlig pension.

Utskottet. Med hänsyn till de omständigheter, som i motionen åberopats

till stöd för det däri väckta förslaget, synas utskottet goda skäl tala för

beredande av pension åt änkefru Vikman. Emellertid bör denna fråga i

första hand bli föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Vid sådant förhållande

hemställer utskottet,

att motionen 1: 286 ej må av riksdagen bifallas.

3:o) Förre fyrmästaren O. F. Ljunggrens änka. I motionen 11:94 hemställer

fru Torbrink in. fl., att riksdagen måtte besluta att tillerkänna fru

s. 22 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 130.

22

Ragnhild Gustava Ljunggren pension med det belopp, som skulle ha utgått

till henne om hon haft grundad rätt till pension från pensionskassan.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.

Förre fyrmästaren Otto Ferdinand Ljunggren, som var född den 12

augusti 1869, avled den 17 oktober 1950 och efterlämnade därvid såsom

ende arvinge sin änka fru Ragnhild Gustava Ljunggren, född Sylvander.

Makarna hade ingått äktenskap den 21 augusti 1923.

Ljunggren antogs i lotsverkets tjänst den 18 december 1893 och avgick

ur lotsverkets tjänst med pension den 13 augusti 1934. Han hade sålunda

vid sin avgång varit anställd i lotsverkets tjänst under mera än fyrtio år,

därav såsom ordinarie tjänsteman något över 38V2 år.

Ljunggren hade icke sökt delägarskap i lotsverkets enskilda pensionskassa

för grundläggande av pensionsrätt för Ragnhild Ljunggren. Däremot

hade Ljunggren, som vid äktenskapets ingående var änkling, genom delägarskap

i kassan berett sin första hustru rätt till familjepension. Enligt

reglementet för kassan ålåg det envar, som vunnit anställning eller befordran

å ordinarie stat i lotsverket att, såframt han var gift, genast eller, om

han var ogift, framdeles så snart han ingått äktenskap bereda efterlevande

änka och minderåriga barn pension i kassan. Detta stadgande har emellertid

enligt av kassans ombudsman lämnat besked tolkats så, att befattningshavare

som redan i ett tidigare äktenskap erhållit delägarskap för

pension till den eventuella änkan icke kunde föreläggas att, därest äktenskapet

upplösts och han ingått nytt gifte, bereda jämväl hustrun i det senare

äktenskapet rätt till pension från pensionskassan.

Enär Ljunggren under sin livstid synes ha utgått ifrån att Ragnhild

Ljunggren skulle vara berättigad till pension efter honom, ansökte han icke

särskilt om inträde i pensionskassan för hennes del. Han skrev i stället

den 6 februari 1948 ett brev till kungl. statskontoret vari han förfrågade

sig om pensionens storlek för Ragnhild Ljunggren. Som svar härpå erhöll

Ljunggren ett den 16 februari 1948 dagtecknat brev från statskontorets

pensionsexpedition, vari tjänsteförrättande byråsekreleraren meddelade att

Ljunggrens hustrus änkepension torde komma att uppgå till 1 908 kronor

för år, vartill skulle komma rörligt tillägg. Efter detta svar utgick Ljunggren

helt naturligt ifrån all Ragnhild Ljunggren skulle vara berättigad

till en viss pension.

I skrivelse den 6 mars 1951 har lotsslyrelsen hos Kungl. Maj:t hemställt

att Ragnhild Ljunggren måtte tillerkännas pension ehuru hon icke författningsenligt

ägt rätt därtill. Kungl. Maj :t har lämnat ansökningen utan

beaktande.

Då fru Ljunggren är omkring 60 år gammal och icke haft förvärvsinkomst

samt saknar tillgångar för sin försörjning, är hon i största behov

av pension.

Såsom i motionen erinras, har frågan om beredande av pension åt änkefru

Ljunggren varit föremål för Kungl. Maj ris prövning i anledning av eu utav

lotsstyrelscn år 1951 gjord framställning.

I utlåtande över framställningen anförde statskontoret följande.

Av handlingarna i ärendet framgår, att fyrmästaren Ljunggren berett sin

första hustru rätt till änkepension i lotsverkets enskilda pensionskassa och

härvid, enligt vad statskontoret under hand inhämtat, i vederbörlig ordning

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 130.

23

inbetalat avgifter med tillhopa 939 kronor 20 öre, men att han, sedan hon

avlidit 1922, icke vunnit förnyat delägarskap för sökanden, med vilken han

ingått äktenskap 1923. Vid sådant förhållande har ämbetsverket genom

beslut den 13 november 1950 förklarat sig förhindrat tillmötesgå en av

Ragnhild Ljunggren gjord ansökan om familjepension efter sin avlidne

make. Statskontoret har vidare inhämtat från lotsverkets enskilda pensionskassa,

att mannen Ljunggren uppburit s. k. änklingspension från denna

kassa under åren 1929—1948 med ett belopp av 100 kronor för år och

under åren 1949—1950 med 110 kronor för år, vilken pension sålunda sammanlagt

väsentligt överstiger inbetalda avgifter.

Statskontoret har i ett tidigare fall, avseende pension åt mästerlotsänkan

E. S. Elfving, där delägarskapet i ovannämnda pensionskassa haft samma

rättsverkningar som nu är fallet, avstyrkt att åtgärder vidtoges för att

bereda änkan Elfving pension av statsmedel. Detta ärende har enligt beslut

den 18 februari 1949 ej föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Med hänsyn

härtill lärer ej heller föreliggande framställning böra vinna tillmötesgående.

Genom beslut den 7 september 1951 fann Kungl. Maj:t framställningen

icke föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Utskottet. På de skäl, som av statskontoret anförts i dess utlåtande över

den av lotsstyrelsen hos Kungl. Maj:t gjorda framställningen om beredande

av pension åt änkefru Ljunggren, vilken framställning icke föranlett någon

Kungl. Maj:ts åtgärd, och under erinran att 1951 års riksdag lämnat utan

bifall en motionsvis gjord framställning om beredande av änkepension i

ett med det nu förevarande i viss mån likartat fall (statsutsk. uti. nr 118,

p. 18), får utskottet för sin del avstyrka att åtgärder vidtagas i den nu

väckta motionens syfte.

Utskottet hemställer således,

att motionen 11:94 ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 6 maj 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 129; dock att herr Staxäng deltagit

i stället för herr Birke.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.