Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor rörande blindoch dövstumundervisningen jämte i ämnet väckta motioner.
1952-05-13 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1952:139, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor rörande blindoch dövstumundervisningen jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Nr 139—H2.
Statsutskottets utlåtande nr 139.
1
Nr 139.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa frågor rörande blind- och dövstumundervisningen
jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 liar Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkterna
271, 273, 279 och 283 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1952/53 beräkna
till Läroanstalter för blinda: Avlöningar ett förslagsanslag av 775 000
kronor,
till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: Avlöningar ett
förslagsanslag av 490 000 kronor,
till Dövstumskolorna: Avlöningar ett förslagsanslag av 2 650 000 kronor,
till Dövstumskolorna: Omkostnader ett förslagsanslag av 1 200 000 kronor,
till Dövstumskolorna: Engångsanskaffning av utrustning m. m. ett reservationsanslag
av 90 000 kronor samt
till Bidrag till förskolor och skolhem för dövstumma barn ett förslagsanslag
av 60 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 103, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den
7 mars 1952, framlagt de närmare förslag i dessa hänseenden, vilka framgå
av den följande redogörelsen, och därjämte till behandling upptagit vissa
frågor rörande den författningsmässiga regleringen av blindundervisningen,
vilka remitterats till lagutskott, samt rörande dövstumundervisningens
organisation.
l:o) Vissa frågor rörande dövstumundervisningens organisation.
Kungl. Maj:t har (avsnitt II, s. 4—35) föreslagit riksdagen att godkänna
av departementschefen under nämnda avsnitt förordade ändrade grunder
för dövstumundervisningens organisation.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr Håstad och fröken Nygren väckt motion (II: 525), i vil
1
— Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt Nr 139—H2.
2
Statsutskottets utlåtande nr 139.
ken hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att
frågan om inrättandet av en frivillig teoretisk fortsättningsskollinje för
studiebegåvad dövstum ungdom måtte bli föremål för förnyad utredning
i samband med en undersökning om förutsättningarna att på området åstadkomma
ett nordiskt samarbete samt att förslag i ämnet snarast framlägges
för riksdagen.
I statsrådsprotokollet har inledningsvis erinrats om att 191+5 års dövstumutredning
i sitt betänkande (SOU 1947: 64) föreslagit åtskilliga förbättringar
av dövstumundervisningen, av vilka de mera betydande gällde
upprättande av statliga förskolor, förbättring av dövstumskolomas lokalförhållanden,
nyanskaffning av apparatur och materiel samt förbättring av
fortsättningsskolundervisningen.
Departementschefen, som framhållit, att de förbättringar, som föreslagits
av utredningen eller i anslutning till dess betänkande, till en del genomförts
eller beslutats, har därefter till behandling upptagit vissa återstående
reformförslag av större betydelse.
Nuvarande organisation m. m. Utredningen föreslår, att uttrycket
»dövstumskola» utbytes mot »skola för döva» samt att motsvarande
förändring vidtages i fråga om andra benämningar, i vilka ordet
»dövstum» ingår. Utredningen framhåller, att stumheten, som är en följd
av dövheten och alltså icke beror på fel i talorganen, numera helt eller delvis
häves genom dövstumundervisningen. Namnfrågan är enligt utredningens
mening icke betydelselös. Ofta inlägger allmänheten i beteckningen
»dövstum» något av intellektuell undermålighet, och benämningen ger enligt
utredningens mening en skev uppfattning såväl om eleverna och deras
svårigheter som om skolans arbete och mål. Utomlands har man alltmera
frångått benämningen dövstumskolor.
Departementschefen ansluter sig till utredningens förslag och föreslår,
att ändringarna skola genomföras från och med den 1 juli 1953.
Elevernas fritidsverksamhet m. m. Dövstumutredningen
framhåller, att dövstumskolorna äro icke blott undervisnings- utan även
uppfostringsanstalter. Skolorna böra därför såvitt möjligt ersätta de naturliga
hemmen. I syfte att underlätta lärjungarnas långa vistelse vid dövstumskola
och göra den rikare och mera anpassad efter elevernas individualiteter
föreslår utredningen en rad åtgärder, bland dem en minskning
av timantalet per vecka för den obligatoriska undervisningen samt en omläggning
av dagordningen i avsikt att bereda mera sammanhängande fritid,
viss frihet för eleverna att med stigande ålder utnyttja sin tid för självvalda
intressen, frivillig undervisning i teckning och slöjd samt i Örebroskolan
sång. Ökad tid föreslås för gymnastik, lek och sport samt rytmik.
Statsutskottets utlåtande nr 139.
3
I samband härmed förordar utredningen, att ordinarie gymnastiklärartjänster
inrättas vid alla barndomsskolor.
Departementschefen, som erinrar om att åtgärder vidtagits för förbättring
av intematen, anför i detta sammanhang följande.
Av dövstumutredningen i övrigt föreslagna åtgärder för att öka elevernas
trivsel och gagna deras utveckling torde i stort sett böra genomföras.
Bland annat bör frivillig undervisning i förutnämnda övningsämnen anordnas
samt ökad tid anslås för gymnastik, lek, sport och rytmik. Jag kan dock
icke tillstyrka att ordinarie gymnastiklärartjänst inrättas med hänsyn
härtill.
Biträdande lärare. I anledning av ett av utredningen framlagt
förslag om anställande vid dövstumskolorna av biträdande lärare anför departementschefen
bland annat följande.
Det nu ifrågavarande förslaget åsyftar att bereda klassläraren möjlighet
att helt ägna sig åt den individuella tal- och hörundervisningen genom att
låta en biträdande lärare övertaga undervisningen av den övriga klassen.
Jag finner den föreslagna anordningen mycket värdefull och vill därför förorda,
att vid envar av de fem barndomsskolorna successivt anställes en
biträdande lärare, alltså sammanlagt fem sådana, varav två från och med
nästa budgetår.
Det synes mig lämpligast, att som biträdande lärare anställas småskollärare
med viss dövstumlärarutbildning. Två års specialutbildning synes
vara erforderlig. Lönegradsplaceringen torde böra bestämmas till Ce 16
(vid framtida ordinariesättning bör lönegraden bli Ca 17). Biträdande lärare
bör ha samma tjänstgöringsskyldighet som lärare i kunskapsämne. Frågan
om inredande av särskilda artikulationsrum torde icke nu böra upptagas
till behandling.
Vid barndomsskolorna har ett antal ämneslärare erhållit viss nedsättning
av tjänstgöringsskyldigheten för skötsel av skolans bibliotek eller vård av
dess undervisningsmateriel. För att lärarnas undervisningsskyldighet skall
kunna i ökad utsträckning utnyttjas för egentlig undervisning torde för
skötsel av bibliotek böra anslås arvoden ä 300 kronor eller för samtliga
barndomsskolor 1 500 kronor. Detta förslag bör genomföras från och med
nästa budgetår.
Fortsättning sskolorna. För de från barndomsskolorna avgående
dövstumma lärjungarna finnas följande fortsättningsskolor, nämligen
fortsättningsskolan i Vänersborg för gossar, lantbruksskolan å Broby
gård och fortsättningsskolan i Växjö för flickor.
Utbildningstiden för de manliga eleverna, vilken är obligatorisk, omfattar
4 eller, å viss linje, 3 år. För de kvinnliga eleverna är den obligatoriska linjen
liksom den därpå följande frivilliga 2-årig.
Dövstumutredningen har omprövat frågan om fortsättningsskolundervisningen
i dess helhet. Utredningen anser obligatorisk fortsättningsskolgång
böra bibehållas samt uppställer som önskemål en utbildningsform, vil
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 139.
ken på samma gång sörjer för behovet av fördjupade språkliga och allmänbildande
kunskaper och genom praktisk utbildning lägger grund för förvärvsarbetet
utan att inskränka på ett fritt yrkesval. Utredningen föreslår,
att fortsättningsskolplikten för dövstumma gossar minskas till två år och
att yrkesvalsramen vidgas samt att fortsättningsskolans praktiska utbildning
inriktas på grundläggande yrkesutbildning.
Utredningen har diskuterat två olika alternativ till fortsättningsskola,
vilka båda medge en organisation enligt de angivna riktlinjerna, nämligen
»Gö teborgsalternativet» och »Vänersborgsalternativet». Härom anför utredningen
bland annat följande.
Göteborgsalternativet. Enligt detta alternativ skulle den nuvarande
fortsättningsskolan i Vänersborg nedläggas och ersättas med en
internatskola i en stad med rikt förgrenat näringsliv, förslagsvis Göteborg.
Eleverna skulle bo på skolan och där erhålla sin teoretiska undervisning.
Yrkesutbildningen däremot skulle ske vid stadens yrkesskolor och inom det
enskilda näringslivet.
V änersborgsalternativet. Enligt detta alternativ bör fortsättningsskolan
i Vänersborg bibehållas samt reformeras i enlighet med
tidigare avgivna förslag. Skolplikten minskas till två år. Den teoretiska
undervisningen ökas till att omfatta 12 veckotimmar. Den praktiska utbildningen
inriktas mera på yrkesorientering och förberedande yrkesutbildning.
Nuvarande yrkeslinjer i snickeri, skrädderi, skomakeri och tapetseri
bibehållas. I enlighet med förslag av skolöverstyrelsen år 1944 inrättas en
metallutbildningslinje samt en särskild avdelning för utbildning av tempoarbetare
för metallindustrin. I övrigt synes man icke böra på förhand
binda sig vid vissa utbildningsyrken, utan i möjligaste mån anpassa urvalet
av dessa efter växlingarna i behovet och vunna erfarenheter. En utvidgning
av yrkesvalsramen åstadkommes genom ett intensivare utnyttjande
av de utbildningsmöjligheter, som stadens och grannstaden Trollhättans
yrkesskolor och näringsliv erbjuda.
Utredningen förordar för sin del en organisation enligt Vänersborgsalternativet
och föreslår, att nuvarande rektorstjänst i Cb 8 vid upptagningsoch
fortsättningsskolorna i Vänersborg uppdelas på två rektorstjänster i
Cb 6, en för vardera skolan. Skolöverstyrelsen tillstyrker minskning av fortsättningsskolplikten
för gossar till två år och ökning av den teoretiska utbildningen
till 12 veckotimmar. Överstyrelsen föreslår dock avkortning av
arbetsåret från 46 till 39 veckor i fråga om de båda obligatoriska åren.
Vad angår fortsättningsskolans organisation, förordar överstyrelsen Göteborgsalternativet.
Såsom en övergångsanordning i avvaktan på att Vänersborgsskolan skall
kunna nedläggas bör enligt överstyrelsens mening en provisorisk skola med
25 elever anordnas i Göteborg. Kostnaderna härför ha i november 1948 beräknats
till sammanlagt 78 000 kronor. Å andra sidan beräknas anslagen
till Vänersborgsskolan kunna minskas med cirka 40 000 kronor, varjämte
Statsutskottets utlåtande nr 139. 5
en reducering av arbetsåret skulle medföra avsevärda besparingar i omkostnadsanslagen.
Överstyrelsen för yrkesutbildning tillstyrker i stort sett utredningens förslag,
ehuru överstyrelsen helst vill se Göteborgsalternativet genomfört. I en
inom överstyrelsen upprättad promemoria har vidare frågan om möjligheterna
att i Göteborg försöksvis anordna en yrkesutbildning för dövstumma
pojkar närmare behandlats.
I fråga om lantbruksskolan å Broby föreslår utredningen endast den ändringen,
att den nuvarande uppdelningen i eu mera allmänt förberedande
jordbruksutbildning om tre arbetsår samt en ettårig mera speciell utbildning
ändras till en obligatorisk allmänt förberedande jordbruksutbildning
på två år samt därefter en frivillig utbildning om högst två år. Organisationen
av fortsättningsskolan i Växjö bör enligt utredningen bibehållas
i sina grunddrag.
Utredningen framhåller slutligen i fråga om undervisningen i fortsättningsskola,
att flera av de intellektuellt gott utrustade bland de dövstumma
pojkarna och flickorna ha intresse av en fortsatt teoretisk skolgång efter
barndomsskolans slut och förutsättningar att tillgodogöra sig en sådan. Utredningen
föreslår därför, att en tvåårig teoretisk fortsättningsskollinje inrättas
vid Manillaskolan, under förutsättning att minst sex lärjungar (från
hela landet) anmäla sig. Undervisningen bör avse att ge en fördjupad språklig
och allmän bildning samt att öka elevernas tal- och avläsefärdighet.
Skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget. Svenska dövstumläraresällskapet
avstyrker däremot förslaget. Sällskapet anser en teoretisk linje utan svårighet
kunna ordnas inom ramen för nuvarande fortsättningsskolorganisation.
Departementschefen anför till en början bland annat följande angående
bakgrunden till den föreslagna omläggningen av fortsättningsskolundervisningen
för dövstumma ynglingar.
Otvivelaktigt har den obligatoriska utbildningen i fortsättningsskolorna
varit till gagn för ett avsevärt antal dövstumma. För ynglingarnas del har
emellertid utbildningens begränsning till ett fåtal yrken medfört, att olikheter
i intressen och anlag blott i ringa mån kunnat tillgodoses. Många
dövstumma ynglingar ha nödgats ägna 3—t år åt att lära sig ett annat
yrke än de haft håg och fallenhet för eller i varje fall sedermera kommit
att utöva. Under de senare årens goda konjunkturer på arbetsmarknaden
har ett stort antal manliga dövstumma dragits till industrin och andra
arbetsområden, där de icke haft egentlig användning för yrkesutbildningen
i fortsättningsskolorna. Visserligen hade man år 1938 sökt skapa ytterligare
yrkesvalsmöjligheter genom att införa ett dispenssystem, innebärande
att en dövstum kan med visst statligt stöd få yrkesutbildning utanför
skolan, men en alltför restriktiv tillämpning synes ha orsakat, att dessa
möjligheter icke utnyttjats tillräckligt.
I fråga om själva förslaget till omläggning av undervisningen i fortsättningsskola
uttalar departementschefen i huvudsak följande.
6
Statsutskottets utlåtande nr 139.
Dövstumutredningens förslag till omläggning av fortsättningsskolundervisningen
för dövstumma ynglingar innebär, att man frångår kravet på att
den manliga fortsättningsskolan skall obligatoriskt meddela fullständig yrkesutbildning.
En dylik avses skola förvärvas under en fortsatt 2-årig frivillig
utbildning i skolan eller utanför denna. Jag finner den föreslagna omläggningen
böra genomföras från och med arbetsåret 1953/54.
Omläggningen av den obligatoriska utbildningen torde vara en förutsättning
för att yrkesvalsramen skall kunna vidgas. Visserligen kan i en
del fall uppkomma risk för att dövstumma icke skaffa sig tillräcklig yrkesutbildning
och kanske därför drabbas av arbetslöshet, om arbetstillgången
skulle försämras. Emellertid blir utbildningen obligatorisk under två år,
vilken tid är den vanligaste utbildningstiden i yrkesskolorna. Dövstumkonsulenterna
och skolmyndigheterna torde dock böra tillse, att varje dövstum
yngling erhåller den utbildning, som kan anses liimplig för honom;
där så erfordras böra myndigheterna genom föreställningar söka förmå
elever och målsmän att inse vikten av ordentlig yrkesutbildning.
Vid yrkesutbildning utanför fortsättningsskolan böra de dövstumma
ynglingarna — liksom flickorna i motsvarande fall — under två år efter
den obligatoriska tiden äga rätt till samma av statsmedel bekostade förmåner
som om dessa år vore obligatoriska.
Skolöverstyrelsen har föreslagit, att även den årliga obligatoriska lästiden
i fortsättningsskolorna, nu 46 veckor, skulle avkortas. En sådan avkortning
synes önskvärd, men frågan torde böra prövas i samband med
behandlingen framdeles av lärarlönesakkunnigas betänkande om arbetsläramas
anställningsförhållanden.
Övergången till tvåårig obligatorisk skolutbildning torde komma att medföra
betydande kostnadsminskningar.
I valet mellan Göteborgs- och Vänersborgsalternativen har departementschefen
stannat för det sistnämnda och därvid anfört i huvudsak följande.
Göteborgsalternativet är givetvis överlägset i fråga om möjligheterna att
bereda de dövstumma ynglingarna tillfälle att välja mellan ett stort antal
yrken. Skolöverstyrelsen framhåller, att detta alternativ enligt överstyrelsens
erfarenhet bäst motsvarar de krav, som ungdomarna själva och deras
målsmän önska få tillgodosedda. I detta hänseende bör dock nämnas, att
förhållandena vid Vänersborgsskolan numera ändrats såtillvida som hösten
1951 10 lärjungar av 27 utbildades utanför skolan vid stadens yrkesskola
eller hos företag i staden eller i Trollhättan. Önskemål om annan yrkesutbildning
än som kan erhållas vid fortsättningsskolan ha alltså tillmötesgåtts.
Överstyrelsen har vidare uttalat, att ett nytt elevhem måste uppföras
vid Vänersborgsskolan, då nuvarande förhyrda förläggningar icke
anses tillfredsställande, samt att verkstadslokalerna i skolan måste underkastas
genomgripande reparation och ombyggnad. Även Vänersborgsalternativet
skulle alltså enligt överstyrelsens mening medföra stora byggnadskostnader;
överstyrelsen anser det för övrigt möjligt att i Göteborg till
en början förhyra skollokaler och inackordera eleverna i privata hem. Vad
angår lokalfrågorna må framhållas, att förhållandena vid Vänersborgsskolan
också i dessa avseenden numera förbättrats. Såsom ett skäl för
Göteborgsalternativet har vidare nämnts, att ynglingarna i Göteborg lättare
skulle komma i kontakt med hörande och med sin blivande arbetsmiljö.
Statsutskottets utlåtande nr 139.
7
Skälet till att dövstumutredningen förordat Vänersborgsalternativet
torde ha varit svårigheterna att undervisa dövstumma i vanliga skolor,
vilket särskilt angivits gälla grundläggande utbildning och svagare begåvade
elever. Skolöverstyrelsen har invänt, att svårigheterna i åtskilliga fall
torde bli desamma — i en del fall till och med större — enligt Vänersborgsalternativet,
då detta ju också innebär, att yrkesutbildningen skulle kunna
förvärvas utanför dövstumskolan.
Enligt min mening kunna hittillsvarande erfarenheter knappast sägas ge
tillräckligt stöd för uppfattningen, att särskild yrkesutbildningsanstalt för
dövstumma icke är behövlig. Undervisningen av dövstumma i yrkesskolor
för fullsinnade möter svårigheter i fråga om de teoretiska och grundläggande
momenten samt arbetsanvisningarna. Svårigheterna äro särskilt betydande
vad angår mindre begåvade dövstumma. Mera begåvade och elever
med större hörselrester torde däremot bättre kunna tillgodogöra sig utbildningen
i vanliga yrkesutbildningsanstalter. Man skulle möjligen kunna
tänka sig olika fortsättningsskolor för olika kategorier av dövstumma. Det
är dock icke bara fråga om huruvida utbildning i vanliga skolor är möjlig
utan även om den medför övervägande fördelar för de dövstumma. Det
synes föreligga starka skäl för åsikten, att om särskild yrkesutbildning för
dövstumma kan anordnas, den är att föredraga i flertalet fall. Därest Vänersborgsskolan
utbygges på föreslaget sätt, torde den fylla ett behov.
Vänersborgsskolan representerar ett värde, ingalunda blott ekonomiskt,
som knappast bör spolieras, om man icke är säker på att vad som sättes i
stället är bättre. Det är icke osannolikt, att en fortsättningsskola i Göteborg
måste förses med särskilda yrkesavdelningar för dövstumma, i vilket
fall nedläggandet av Vänersborgsskolan skulle framstå såsom särskilt opåkallat.
För att de dövstummas yrkesvalsram skall kunna vidgas är det
emellertid nödvändigt att anlita också yrkesutbildningsmöjligheterna utanför
dövstumskolan. För de fall, då yrkesutbildning utanför dövstumskolan
anses lämplig, synes Vänersborg och Trollhättan äga så många utbildningsmöjligheter,
att de i stort sett torde motsvara behovet. I frågan huruvida
Göteborgsalternativet i miljöhänseende är bättre än Vänersborgsalternativet
råda delade meningar; jag är icke övertygad om att Göteborgsmiljön
är att föredraga.
Med hänsyn till vad som anförts finner jag det emellertid värdefullt,
om erfarenhet av en utbildning i Göteborg i anslutning till vad som föreslagits
i den inom överstyrelsen för yrkesutbildning upprättade promemorian
kunde vinnas. Jag vill därför tillstyrka, att från Vänersborgsskolan
arbetsåret 1953/54 — då nästa nyintagning sker — utsändes en försöksavdelning
om cirka 12 elever för avsedd undervisning i Göteborg eller
Mölndal. Frågan om hur detta försök skall utformas torde böra upptagas
till närmare granskning vid behandlingen av anslagsäskandena för budgetåret
1953/54.
Med hänsyn till vad jag sålunda föreslagit anser jag mig icke böra nu
ifrågasätta någon utbyggnad eller annan organisatorisk förändring av
Vänersborgsskolan. Jag föreslår alltså icke någon ändring beträffande rektorstjänsten.
Om någon ordinarie tjänst vid skolan skulle bli ledig, bör den
icke nu återbesiittas med ordinarie innehavare. Om försöksavdelningens
förläggning till Göteborg skulle medföra en minskad beläggning av Vänersborgsskolans
elevhem, torde detta böra föranleda en önskvärd reducering
av elevantalet per rum.
Vad i övrigt angår fortsättningsskolundervisningen för dövstumma,
8
Statsutskottets utlåtande nr 139.
kan jag icke nu tillstyrka, att teoretisk undervisning meddelas även under
de frivilliga utbildningsåren vid skolorna. Den av dövstumutredningen
föreslagna teoretiska fortsättningsskolundervisningen vid dövstumskolan
i Örebro anser jag mig icke heller för närvarande kunna förorda.
Vid Växjöskolan för flickor torde kontorsutbildningen böra förbättras; jag
upptager i det följande till behandling frågan om ökad medelsanvisning
för ändamålet. Inrättandet av en teoretisk fortsättningsskollinje kan jag
icke tillstyrka. Om i något fall teoretisk vidareutbildning — med befrielse
från skolgång i fortsättningsskola — skulle anses motiverad, torde skolans
medverkan härtill böra inskränka sig till stöd åt enskilda studier.
Till stöd för det i motionen II: 525 framförda yrkandet i fråga om en
frivillig teoretisk fortsättningsskollinje för studiebegåvad dövstum ungdom
har anförts bland annat följande.
Bland den dövstumma ungdomen finnas liksom bland normalungdomen
personer med varierande intellektuella förutsättningar. För de intellektuellt
rikare utrustade och mera ambitiösa ungdomar, vilka äga förutsättningar
att tillgodogöra sig högre bildning än som meddelas inom den nuvarande
dövstumskolorganisationens ram, föreligga för närvarande mycket svåröverstigliga
hinder att erhålla en vidgad teoretisk skolning. Dövstumutredningen
har anvisat en väg att på föga kostnadskrävande sätt söka åtminstone
i någon mån undanröja dessa hinder och därigenom ge ifrågavarande
ungdomar en start i livet, som motsvarar deras intellektuella förutsättningar.
Erfarenheterna från liknande fortsatt teoretisk utbildning för dövstumma
i andra kulturländer ha klart visat värdet av densamma.
Enligt vår mening är genomförandet av förslaget om en teoretisk frivillig
fortsättningsskollinje för gott begåvade dövstumma ett synnerligen önskvärt
och nödvändigt komplement till den ändrade fortsättningsskolorganisation
som föreslås i propositionen. Med hänsyn till den ringa omfattning,
som linjen beräknas erhålla, och i syfte att vinna en bredare grundval för
densamma kan möjligen ifrågasättas att närmare undersöka i vad mån en
gemensam verksamhet på området för samtliga nordiska länder kunde
komma till stånd.
Lärarutbildningen. Beträffande lärare i kunskapsämnen föreslår
utredningen, att den nuvarande studiegången med ett seminarieår och
ett provår ersättes med en tvåårig seminarieutbildning med förbättrad undervisning.
Seminariet föreslås definitivt förlagt till dövstumskolan i Stockholm.
Rektor och lärare vid skolan föreslås uppflyttade till högre lönegrader,
varjämte förslaget innebär höjning av vissa arvoden och medelsanvisning
till materiel in. m. Utbildningen av vårdanstalts- och förskolelärarinnor
avses skola ske genom en ettårig seminariekurs. Utredningen föreslår
även viss utbildning för andra befattningshavare vid dövstumskolorna.
Departementschefen har i huvudsak biträtt vad utredningen sålunda
föreslagit.
I fråga om lönegradsplacering för rektor m. m. har departementschefen
anfört följande.
I ärendet har föreslagits högre lönegradsplacering för rektor och lärare
vid Manillaskolan. Jag är icke för närvarande beredd att taga ställning till
Statsutskottets utlåtande nr 139.
9
frågan, huruvida rektor bör erhålla ersättning för seminariearbetet i form
av högre lönegradsplacering eller på annat sätt, och icke heller till spörsmålet
om nämnda lärares löneställning. Preliminärt räknar jag i det följande
med viss ändring av rektors arvoden. För nästa budgetår beräknar jag
vidare vissa förhöjda arvoden åt föreståndare och lärare vid seminariet.
Utredningen har föreslagit, att för teknisk utrustning åt seminariet
skulle anvisas ett engångsanslag av 10 000 kronor samt att medelsanvisningen
till seminariets bibliotek skulle ökas. Jag biträder detta förslag;
frågan om medelsanvisningen för nästa budgetår behandlar jag i det följande.
I detta sammanhang vill jag framhålla, att jag förutsätter, att statsverket
icke åsamkas kostnader för de studiebesök vid andra skolor m. m.,
som utredningen ansett önskvärda.
Dövstumutredningen har vidare föreslagit, att jämväl annan personal
vid dövstumskolorna än ämneslärare skulle få dövstumpedagogisk utbildning.
Ehuru jag inser behovet och värdet av en dylik utbildning, anser
jag mig icke kunna förorda, att statsverket åsamkas särskilda kostnader
härför. Det torde vara möjligt att vid varje skola anordna en enklare utbildning
av ifrågavarande slag utan särskild kostnad.
Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har departementschefen
i de frågor rörande dövstumundervisningens organisation, som
behandlats i förevarande avsnitt av propositionen, i väsentliga delar följt
dövstumutredningens förslag. Vid sina överväganden huruvida en tvåårig
fortsättningsskola för dövstumma ynglingar bör förläggas till Göteborg
eller Vänersborg har departementschefen sålunda stannat för att icke nu
ifrågasätta någon organisatorisk förändring av den nuvarande Vänersborgsskolan.
I anslutning till vad skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning
anfört i denna fråga har departementschefen emellertid föreslagit,
att en avdelning om 12 elever från Vänersborgsskolan från och med
arbetsåret 1953/54 försöksvis skall förläggas till Göteborg.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
anfört i fråga om nämnda fortsättningsskolas förläggning liksom
ej heller mot de riktlinjer i övrigt för dövstumundervisningens organisation,
som departementschefen uppdragit. Utskottet tillstyrker därför bifall
till Kungl. Maj:ts förevarande förslag.
Vad angår motionen II: 525, i vilken hemställts om förnyad utredning
av frågan om en teoretisk fortsättningsskollinje i samband med en undersökning
av förutsättningarna för ett nordiskt samarbete på området, vill
utskottet uttala, att goda skäl synas anförda för att en sådan utredning
kommer till stånd. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen II: 525.
I anledning av förslag av skolöverstyrelsen om avkortning från nuvarande
40 veckor av den årliga obligatoriska lästiden i fortsättningsskolorna
har departementschefen uttalat, att en sådan avkortning vore önskvärd,
men att frågan syntes böra prövas i samband med behandlingen framdeles
av lärarlönesakkunnigas betänkande om arbetslärarnas anställningsförhållanden.
Utskottet, som vill erinra om att undervisningstiden vid fortsätt
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 139.
ningsskolan i Växjö för talundervisade dövstumma flickor genom beslut
av Kungl. Maj:t provisoriskt avkortats under de båda sista läsåren, vill
för sin del uttala, att något hinder enligt utskottets mening icke bör möta
mot en fortsatt provisorisk avkortning av lästiden vid fortsättningsskoloma,
i den mån Kungl. Maj:t finner en sådan avkortning önskvärd i avvaktan
på att slutlig ställning kan tagas till frågan om undervisningstidens
längd.
Kungl. Maj:ts förslag i nu ifrågavarande del har icke i vidare mån än
som framgått av det föregående givit utskottet anledning till erinran eller
uttalande.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 7 mars 1952 under avsnittet
II förordade grunder för dövstumundervisningens
organisation;
b) med bifall till motionen II: 525 i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning i det i motionen angivna hänseendet.
2:o) Läroanstalter för blinda: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (avsnitt
III, punkt 1, s. 35—38) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret
1952/53, vidtaga de ändringar i personalförteckningen för läroanstalterna
för blinda, vilka föranledas av vad departementschefen förordat, dels godkänna
av departementschefen angiven avlöningsstat för läroanstalterna för
blinda, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1952/53, dels ock
till Läroanstalter för blinda: Avlöningar för budgetåret 1952/53 anvisa ett
förslagsanslag av 797 000 kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av fröken Liljedahl m. fl. väckt motion (II: 524), i vilken
hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition
nr 103 ville besluta,
att inrätta 6 biträdande husmoderstjänster varav 2 för budgetåret
1952/53, den ena vid Tomteboda blindinstitut och den andra vid ett av
dövstumintematen, samt
att utöver vad som föreslagits i propositionen inrätta ytterligare 4 vårdarinnetjänster,
fördelade efter behov till Tomteboda blindinstitut och dövstumskoleintematen,
och
att uppräkna det i propositionen föreslagna beloppet till erforderlig
storlek.
Statsutskottets utlåtande nr 139.
11
Kungl. Maj:ts förslag innebär i huvudsak dels uppflyttning i högre lönegrad
i enlighet med riksdagens i skrivelsen 1951: 378 anmälda beslut av
vissa tjänster för vård- och ekonomipersonal, dels vissa arvodesförbättringar,
dels ock inrättande vid institutet å Tomteboda av ytterligare en
tjänst som vårdarinna i lönegraden Ce 7. Av skolöverstyrelsen gjorda framställningar
beträffande införandet av ett åttonde teoretiskt skolår och inrättande
av en tjänst som biträdande husmoder vid institutet har departementschefen
ansett sig icke nu kunna tillstyrka.
I motionen II: 52J+ har beklagats, att departementschefen icke nu ansett
sig kunna tillstyrka skolöverstyrelsens förslag om inrättandet av biträdande
husmoderstjänster dels vid Tomteboda blindinstitut och dels vid de
större dövstumskoleinternaten samt ytterligare 4 vårdarinnetjänster vid
Tomteboda och 5 vårdarinnetjänster vid dövstumskoleinternaten. Behovet
av dessa tjänsters inrättande hade framhållits redan i skolöverstyrelsens
petita till 1950 års riksdag och framförts ytterligare i samband med anslagsäskanden
till 1951 och 1952 års riksdagar. Vidare har anförts bland
annat följande.
En utvidgning av personalen synes oss väl berättigad. Dessa barn fordrar
på grund av sitt lyte en alldeles särskild tillsyn och särskilt stöd och förståelse
för att rätt kunna utvecklas. Det är därför av stor betydelse att det
både för deras utveckling och deras trygghet finnes tillräcklig vårdpersonal.
Ett ytterligare skäl för inrättande av biträdande husmoderstjänster synes
oss vara det, att, då husmodern numera har reglerad arbetstid, det är av
behovet påkallat att kvalificerad ersättare för henne finnes.
Det synes oss önskvärt att riksdagen vid behandlingen av denna proposition
i princip toge ställning till skolöverstyrelsens förslag beträffande inrättandet
av biträdande husmoderstjänster, liksom departementschefen
gjort då det gäller inrättandet av biträdande lärartjänster, även om man
inte för dagen anser sig kunna tillstyrka samtliga tjänsters inrättande.
Utsfcottet biträder Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.
Vad angår motionen II: 524, vilken berör såväl förevarande anslag som
anslaget till avlöningar vid dövstumskolorna, har utskottet visserligen funnit
skäl tala för ett bifall till det i motionen gjorda yrkandet men dock icke
ansett sig nu kunna tillstyrka, att beslut fattas om inrättande av de i motionen
avsedda tjänsterna. Motionen torde därför icke böra av riksdagen
bifallas.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionen II: 524, såvitt här är i fråga,
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1952/53, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för läroanstalterna för blinda,
vilka föranledas av vad departementschefen förordat,
12
Statsutskottets utlåtande nr 139.
b) godkänna följande avlöningsstat för läroanstalterna
för blinda, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 360 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t.......................... 17 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 230 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................. 190 000
Summa kronor 797 000
c) till Läroanstalter för blinda: Avlöningar för budgetåret
1952/53 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 797 000 kronor.
3:o) Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: Avlöningar.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2, s. 38 och 39), vilket
innebär en anslagshöjning med 94 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1952/53, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för vårdanstalten i Lund för
blinda med komplicerat lyte, vilka föranledas av vad departementschefen
anfört,
b) godkänna följande avlöningsstat för vårdanstalten i
Lund för blinda med komplicerat lyte, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 120 300
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t.......................... 11 400
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 256 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 121 300
Summa kronor 509 000
c) till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat
lyte: Avlöningar för budgetåret 1952/53 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 509 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 139.
13
4:o) Dövstumskolorna: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 3, s.
39—43) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, med
tillämpning tills vidare från och med budgetåret 1952/53, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för dövstumskolorna, som föranledas av vad
departementschefen anfört, dels godkänna av departementschefen angiven
avlöningsstat för dövstumskolorna, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1952/53, dels ock till Dövstumskolorna: Avlöningar för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 2 754 000 kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft den i det
föregående under punkten 2 angivna motionen II: 521+. Beträffande vad i
motionen anförts och yrkats torde få hänvisas till nyssnämnda punkt.
Kungl. Maj:ts förslag innebär i huvudsak följande, nämligen dels uppflyttning
i högre lönegrad av viss vård- och ekonomipersonal, delvis föranledd
av riksdagens i skrivelsen 1951:378 anmälda beslut, dels vissa arvodesförbättringar,
dels ock inrättande av två tjänster som biträdande lärare
i lönegraden Ce 16.
Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag.
Vad angår det i motionen II: 524 gjorda yrkandet, såvitt detsamma berör
förevarande anslag, får utskottet hänvisa till vad utskottet anfört därom
under punkten 1.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionen II: 524, såvitt här är i fråga,
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1952/53, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för dövstumskolorna, som
föranledas av vad departementschefen anfört,
b) godkänna följande avlöningsstat för dövstumskolorna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
........................... 1 095 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis........... 77 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis...................... 920 000
4. Itörligt tillägg, förslagsvis ............. 662 000
Summa kronor 2 754 000
14 Statsutskottets utlåtande nr 139.
c) till Dövstumskolorna: Avlöningar för budgetåret
1952/53 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 2 754 000 kronor.
5:o) Dövstumskolorna: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 4, s. 43—46), vilket innebär en anslagshöjning med 175 000
kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Dövstumskolorna: Omkostnader
för budgetåret 1952/53 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 1 234 000 kronor.
6:o) Dövstumskolorna: Engångsanskaffning av utrustning m. m.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 5, s. 46—48), vilket innebär
en ökning av medelsanvisningen för ändamålet med 34 000 kronor, hemställer
utskottet,
att riksdagen må till Dövstumskolorna: Engångsanskaffning
av utrustning m. m. för budgetåret 1952/53 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
124 000 kronor.
7 :o) Bidrag till förskolor och skolhem för dövstumma barn. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 6, s. 48—52), vilket innebär dels
en höjning av statsbidraget till ifrågavarande förskolor och skolhem från
800 till 1 200 kronor för varje intaget barn, dels ock en anslagshöjning med
89 400 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 7 mars 1952 förordad
ändring av grunderna för statsbidrag till förskolor och skolhem
för dövstumma barn, att tillämpas från och med budgetåret
1952/53,
b) till Bidrag till förskolor och skolhem för dövstumma
barn för budgetåret 1952/53 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 150 000 kronor.
Stockholm den 13 maj 1952.
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD.
Närvarande: se under utlåtandet nr 142.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:287 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: Is i statsverkspropositionen gjorda framställning angående bcredskapsstat för för svar sväsendet för budgetår a1 i texten