Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från ersättningsskyldighet i vissa fall m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1952-05-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:147, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från ersättningsskyldighet i vissa fall m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 147—151.

Statsutskottets utlåtande nr 147.

1

Är 147.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

befrielse från ersättningsskyldighet i vissa fall

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

l:o) Anlitande av medel från postverkets understödskassa till täckande

av vissa kassabrister. Kungl. Maj :t har i propositionen nr 55 (punkt 1, s.

I— 3 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för den 8 februari 1952) föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t

att med anlitande av medel från postverkets understödskassa helt eller delvis

meddela befrielse från återbetalningsskyldighet vid brist i kassa inom

postverket, då anledning finnes att antaga att bristen uppkommit genom felräkning

och omständigheterna i det särskilda fallet i övrigt äro sådana, att

synnerliga skäl för befrielsen prövas föreligga.

Generalpoststyrelsen har i skrivelser den 9 februari respektive den 5

oktober 1951 hemställt, dels att av en brist å 5 016 kronor 32 öre, som den

20—21 december 1949 uppkommit i en av dåvarande postexpeditörseleven

B. A. P. S. Severin omhänderhavd kassa vid postkontoret i Vingåker, ett

belopp av 4 200 kronor måtte få efterskänkas, dels ock — under hänvisning

till Kungl. Maj:ts beslut den 13 juli 1951 angående fastställande av reglemente

för postverkets understödskassa — att generalpoststyrelsen måtte

bemyndigas att av understödskassans tillgångar disponera ett belopp av

3 000 kronor för täckande av återstoden av en brist å 3 750 kronor, som den

II— 12 april 1950 uppkommit i en av dåvarande postexpeditörseleven Kerstin

Irene Gunnarsdotter Sundler omhänderhavd kassa vid postkontoret i

Lindesberg.

Av generalpoststyrelsens framställningar framgår bl. a. att de ifrågavarande

bristerna ha uppkommit i kassor för in- och utbetalning av postanvisniugs-,

postgiro- m. fl. medel. Noggranna undersökningar hade verkställts av

tjänstemän från berörda postdirektioner och även av landsfiskalerna i vederbörande

distrikt. Någon förklaring till bristerna hade emellertid ej kunnat

vinnas vare sig vid dessa undersökningar eller vid numera avslutad

granskning inom generalpoststyrelsens revisionsavdelningar av i förevarande

sammanhang aktuella räkenskapshandlingar. Några omständigheter,

som skulle kunna giva stöd för antagande, att Severin eller Sundler själva

helt eller delvis tillgodogjort sig de saknade beloppen, förelåge icke.

Gencralpoststyrelsen säger sig principiellt intaga den ståndpunkten, att

1—867 5a Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 sand. Nr 147—151.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 147.

kassabrist, som uppkommer genom felräkning, bör ersättas av den person,

som omhänderhaft kassan. De felräkningspengar, som utginge till personal i

kassatjänst, hade tillkommit just för att täcka dylika förluster, och i allmänhet

vore felräkningspengarna också — åtminstone för längre tid räknat

— tillräckliga för sitt ändamål. Framställning om efterskänkande av liden

kassaförlust borde därför enligt styrelsens uppfattning endast i undantagsfall,

då särskilt vägande skäl föreligga, vinna beaktande. Enligt styrelsens

förmenande förelåge här två sådana undantagsfall.

Statskontoret har förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till de

gjorda framställningarna.

Departementschefen har anfört följande.

Med hänsyn till vad i förevarande ärenden upplysts finner jag mig böra

tillstyrka, att Severin och Sundler befrias från vidare betalningsskyldighet

beträffande de kassabrister, som avses i generalpoststyrelsens ifrågavarande

framställningar. Såsom i propositionen 1951:32 föreslagits, vilket av riksdagen

lämnats utan erinran, skall medel ur postverkets understödskassa

—- vilken tillföres inkomster bland annat genom i postkassor uppkomna

överskott, som icke kunnat återställas till rätt ägare ■— tagas i anspråk för

täckande av i postkassor uppkommen brist i sådana fall, då den ansvarige

tjänstemannen erhållit befrielse från sin återbetalningsskyldighet.

Riksdagen har tidigare vid flera tillfällen i anledning av propositioner behandlat

frågor om befrielse för posttjänstemän att ersätta i postkassor

uppkomna brister. Ehuru här avsedda ärenden äro fåtaliga, synes dock

ärendenas art motivera det förenklade behandlingssätt, som vinnes om

dessa frågor kunna avgöras av Kungl. Maj :t. Jag anser mig sålunda böra

föreslå, att av riksdagen utverkas bemyndigande för Kungl. Maj :t att avgöra

frågor om befrielse från återbetalningsskyldighet i fall, som äro likartade

med dem, för vilka redogjorts i det föregående.

Utskottet. Kungl. Maj :ts förslag har icke givit utskottet anledning till

erinran. Utskottet hemställer,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj :t att med anlitande

av medel från postverkets understödskassa helt eller delvis

meddela befrielse från återbetalningsskyldighet vid brist i

kassa inom postverket, då anledning finnes att antaga att

bristen uppkommit genom felräkning och omständigheterna i

det särskilda fallet i övrigt äro sådana, att synnerliga skäl för

befrielsen prövas föreligga.

2:o) Viss ersättning till förre postexpeditören K. E. Engstrand. Kungl.

Maj :t har (punkt 2, s. 3—6) föreslagit riksdagen medgiva, att det belopp

av 3 597 kronor 95 öre, som förre postexpeditören K. E. Engstrand inbetalt

till postverket för täckande av en den 2 juli 1940 uppkommen kassabrist,

må återbetalas till Engstrand jämte ränta efter fem procent från inbetalningsdagen.

Vid postkontoret i Hultsfred uppkom den 2 juli 1940 i av dåvarande

postexpeditören K. E. Engstrand omhänderhavda kassor en brist å tillhopa

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 147. 3

3 597 kronor 95 öre, vilket belopp Engstrancl sedermera inbetalt till postverket.

I skrivelse den 21 december 1950 har Engstrand på anförda skäl hemställt

om dels återbekommande av det av honom inbetalta beloppet jämte

ränta därå efter fem procent från inbetalningsdagen, dels ersättning för

förlorad arbetsinkomst för viss tid beräknad efter 500 kronor för månad,

dels ock ersättning för psykiskt lidande med 5 000 kronor. Engstrand bär

uppgivit bland annat, att han för att ersätta den uppkomna bristen nödgats

upplåna 3 500 kronor, å vilket belopp han icke kunnat amortera något,

att han 1947 sökt och erhållit entledigande från sin ordinarie tjänst hos

postverket, att han 1948 avlagt folkskollärarexamen, samt att hans chef

vid postkontoret i Hultsfred, t. f. postmästaren B. K. G. Andersson, enligt

Engstrands förmenande medgivit, att han tillgripit det belopp, som fattades

i Engstrands postkassa.

Generalpoststgrelsen har i ett den 12 januari 1951 avgivet utlåtande (s.

4—5 i propositionen) efter ett relaterande av vad i ärendet förevarit bl. a.

framhållit, att det med största säkerhet torde kunna antagas att Engstrand

icke själv vållat den uppkomna bristen. På grund härav tillstyrker styrelsen,

att till Engstrand utanordnas ett belopp motsvarande den uppkomna

bristen. Om Kungl. Maj:t skulle finna skäl tillerkänna Engstrand jämväl

ränta å beloppet, säger sig styrelsen med hänsyn till de särskilda omständigheterna

i detta fall intet ha att erinra däremot. Engstrands framställning

om ersättning därutöver finner styrelsen sig emellertid icke kunna biträda.

I ärendet har utlåtande avgivits jämväl av statskontoret (s. 5).

Departementschefen förordar, med hänsyn till de särskilda omständigheter

som föreligga i ärendet, att Engstrands framställning — i avvaktan

på det klarläggande av orsaken till den uppkomna kassabristen, som framdeles

möjligen kan erhållas — nu i så måtto bifallcs att till honom återställes

det belopp av 3 597 kronor 95 öre, som av honom inbetalats till postverket,

jämte ränta efter fem procent från inbetalningsdagen.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar Nils Theodor

Larsson och Linden (I: 211) och den andra inom andra kammaren av

herr Nordkvist m. fl. (II: 194), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta

att av statsmedel till Engstrand dels återbetala 3 597: 95 kronor jämte

ränta därå från den 17 februari 1941, till dess utbetalning sker, dels ock

såsom ersättning för förlorad arbetsinkomst under ett års tid 6 000 kronor.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet hänvisa till motionen II: 194.

Utskottet. Såsom gencralpoststyrelsen framhållit torde numera med

största säkerhet kunna antagas, att förre postexpeditören Engstrand icke

vållat den sedermera ersatta brist på inalles 3 597 kronor 95 öre som år

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 147.

1940 uppstått i vissa av honom omhänderhavda kassor. I likhet med departementschefen

finner därför utskottet billighetsskäl tala för att till Engstrand

åter ställes förenämnda belopp jämte ränta efter fem procent från

inbetalningsdagen. Detta innebär att utskottet i nu berörda avseende ansluter

sig till den uppfattning som kommit till uttryck i de båda likalydande

motionerna 1:211 och II: 194. Däremot kan utskottet icke tillstyrka det i

samma motioner framställda yrkandet, att Engstrand skulle tillerkännas

jämväl ersättning för förlorad arbetsinkomst under ett års tid med 6 000

kronor. Utskottet vill dock understryka angelägenheten av att ersättningsfrågan

på nytt prövas, i den mån förhållandena därtill giva anledning.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

I. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

samt motionerna I: 211 och II: 194 såvitt nu är i fråga, medgiva,

att det belopp av 3 597 kronor 95 öre, som förre postexpeditören

K. E. Engstrand inbetalt till postverket för täckande

av en den 2 juli 1940 uppkommen kassabrist, må återbetalas

till Engstrand jämte ränta efter fem procent från inbetalningsdagen

;

II. att motionerna I: 211 och II: 194, i vad de icke behandlats

under I., icke må bifallas av riksdagen.

Stockholm den 13 maj 1952.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Iwar Anderson, Näsgård,

fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson, Näsström,

Sundelin, Hesselbom, Lundqvist, Ragnar Persson, Edvin Thun, Söderquist

och Nils Theodor Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Mårtensson i

Uddevalla, Svensson i Ljungskile, Lindholm, Staxäng, Åkerström, Johansson

i Mysinge, Kollberg, Petterson i Degerfors, Onsjö, Persson i Växjö,

Birke, fru Ericsson i Luleå och herr Gustafsson i Skellefteå.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:295 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts förslag till stat för riksgälds fonden för budgetåret 1952/53. a1 i texten