Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående fortsatt understöd till viss skärgårdstrafik m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1952-05-13 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:152, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående fortsatt understöd till viss skärgårdstrafik m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

1

Nr 152.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående fortsatt

understöd till viss skärgårdstrafik m. m. jämte i

ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under sjätte huvudtiteln (punkt 81)

föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde

bliva riksdagen förelagd, till Understöd åt skärgårdsrederier för budgetåret

1952/53 beräkna ett reservationsanslag av 200 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 163, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den

14 mars 1952, dels berett riksdagen tillfälle att avgiva yttrande i anledning

av ett av föredragande departementschefen tillstyrkt förslag angående ordnandet

av skärgårdstrafiken i stockholmsområdet samt den fortsatta subventioneringen

av båtlinjetrafiken på bohuskusten, dels ock föreslagit riksdagen

att å riksstaten för budgetåret 1952/53 under sjätte huvudtiteln till

Understöd åt skärgårdsrederier anvisa ett reservationsanslag av 470 000

kronor.

Skärgårdarnas behov av kommunikationer ha tidigare utretts av 1938

och 1945 års skärgårdsutredningar. I sitt betänkande (SOU 1948:10) framlade

1945 års skärgårdsutredning ett flertal förslag till förbättring av dessa

kommunikationer. Förslagen omfattade bl. a. nya eller förbättrade väg-,

bro- och färjförbindelser, vissa hamn- och farledsarbeten, ytterligare passbåtsförbindelser

samt viss samordning i trafikhänseende mellan vederbörande

land- och sjötrafikföretag. I vissa fall borde enligt utredningen bestämmanderätten

över såväl land- som sjötrafiken samlas i en ägares hand

och hela trafiken sålunda drivas av ett och samma företag. Därvid borde

en utjämning av överskott och underskott på olika delar av trafikrörelsen

äga rum. Utgifterna för skärgårdstrafiken borde i första hand täckas genom

avgifter. Skulle trafikinkomsterna visa sig otillräckliga borde eventuella

subventioner gäldas av primärkommuner och landsting. Under en

övergångsperiod fram till dess trafiken hunnit organiseras på föreslaget

sätt kunde det enligt utredningen bliva nödvändigt att staten, i avbidan på

ett slutgiltigt ståndpunktstagande till utredningens förslag, lämnade sin

medverkan till lösande av de ekonomiska problemen. Utredningen föror
Bihang

titt riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 152.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande rir 152.

dade i enlighet därmed att ett särskilt anslag till understöd åt skärgårdsrederier

anvisades, varvid förutsattes att kommuner och landsting även

under övergångsperioden medverkade till att täcka uppkomna förluster.

Skärgårdsutredningens förslag upptogs till behandling i propositionen

1948:261.

Genom beslut den 28 januari 1949 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande

chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla högst tre personer

att ingå i en kommission med uppgift att i enlighet med de riktlinjer,

som angivits i skärgårdsutredningens betänkande och i proposition

1948:261 utföra undersökningar och föra förhandlingar angående ordnandet

av skärgårdstrafiken i stockholmsområdet och därmed sammanhängande

spörsmål. Med stöd härav förordnade departementschefen den

1 mars 1949 såsom ledamöter av kommissionen f. d. generaldirektören

N. L. Bolinder samt efter förslag från Stockholms stad respektive Stockholms

läns landsting borgarrådet H. J. Berglund och ledamoten av riksdagens

första kammare, poststationsföreståndare F. V. Thun. Åt Bolinder

uppdrogs att såsom ordförande leda kommissionens arbete.

Enligt sina direktiv hade kommissionen främst att upptaga förhandlingar

med Waxholms nya ångfartygs aktiebolag och Ångfartygsaktiebolaget

Stockholm—Blidösund rörande villkoren och formerna för ett överförande

av ett majoritetsintresse i dessa bolag till allmän ägo samt upptaga

överläggningar, huru de allmänna intressena — i avbidan på en senare

definitiv reglering av de inbördes förhållandena — lämpligen borde

samverka för att till sig överflytta huvudinflytandet i sjötrafiken samt

mellan sig fördela det ekonomiska ansvar för trafiken, som de nuvarande

enskilda intressenterna icke längre Arnre villiga alt bära.

Kommissionen, som antog benämningen 194.9 års skärgdrdstrafikkommission,

har i en den 7 december 1951 avgiven skrivelse lämnat vissa förslag

angående ordnandet av trafiken i Stockholms skärgård.

Vid sina förberedande undersökningar kom kommissionen till slutsatsen,

att ett överförande till allmän ägo av huvudintresset i Waxholms- och

Blidösundsbolagen med dessa företags i stort sett omoderna och huvudsakligen

för direkttrafik på Stockholm avsedda fartyg skulle ikläda det

allmänna betydande förpliktelser utan att skapa betingelser för en trafiklösning,

som motsvarade den bosatta befolkningens behov eller på något

längre sikt syntes lämplig för huvuddelen av det stora antal resenärer, som

ha skärgården till rekreationsuppehåll. Som skäl för denna sin uppfattning

hänvisade kommissionen till den bosatta befolkningens kommunikationsbehov

och önskemål samt de förändringar i sommartrafikens struktur,

som det utvidgade busslinjenätet i kustlandet samt det ökade antalet

privata bilar och motorbåtar kunde väntas medföra. Kommissionen bedömde

det icke möjligt för det tänkta företaget, ens under optimistiska antaganden,

att driva en ekonomiskt självbärande rörelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

3

Kommissionen fann sig därför föranlåten att hos dåvarande chefen för

kommunikationsdepartementet anhålla, att dess uppdrag måtte utvidgas så,

att den fick tillfälle framlägga förslag om åtgärder ägnade att befrämja en

enligt dess mening önskvärd uppläggning av trafiken i Stockholms skärgård.

Detta beviljades.

Kommissionen anser, att en tidsenlig trafikuppläggning i huvudsak

måste bygga på kombinerade land- och sjötransporter, varvid sjötransportdelens

längd i görligaste mån begränsas. I de fall det ter sig rimligt, böra

bussar och bilar överföras till öarna medelst broar och färjor för att helt

övertaga transportuppgifterna och skapa mer framskjutna anknytningspunkter

för båttrafiken på utanför liggande skärgård. En avsevärt större

del av transportuppgifterna än 1945 års skärgårdsutredning förutsatt i

sina trafikplaner bör överföras till landtrafikmedlen. Från Stockholm utgående

för huvudsakligen personbefordran avsedd båttrafik bör endast

kvarvara i den utsträckning den är attraktiv för det privata företagandet.

Huvudansvaret för den reguljära båttrafiken, anknuten till kustlandets

järnvägs- och busslinjer, bör enligt kommissionen övertagas av de inom

området arbetande landtrafikföretagen, främst Stockholm—Nynäs järnvägsaktiebolag,

Järnvägsaktiebolaget Stockholm—Saltsjön och det numera

statsägda Stockholm—Roslagens järnvägar samt de till dessa bolag hörande

bussföretagen. En fullt effektiv trafikorganisation kan grundas på

dessa företag i samtrafik med ett eller flera fristående rederiföretag eller

med utnyttjande av eget båtmaterial. Under hänvisning till att Saltsjöbanan

efter förhandlingar med kommunikationsdepartementet åtagit sig att

utan statsbidrag ansvara för erforderlig, till bolagets linjetrafik anknuten

båttrafik på vissa öar förordar kommissionen, att departementet senare

upptager förhandlingar med bolaget för att utvidga åtagandet alt omfatta

hela den del av skärgården, vars båtförbindelser naturligt kunna anknytas

till företagets busslinjer. Kommissionen utgår från att Roslagsbanan

ikläder sig motsvarande förpliktelser inom huvuddelen av väster och norr

därom belägna skärgårdsområden.

Godslrafiken väntas i de fall öarna få vägförbindelse med fastlandet till

huvudsaklig del komma att ombesörjas med lastbilar. För övriga delar av

skärgården anser kommissionen det mest ändamålsenligt att transporterna,

åtminstone av det tyngre och mera svårhanterliga godset, omhänderhas av

fraktskutor av den typ, som redan i viss utsträckning tidigare insatts i sådan

trafik.

Det allmänägda rederiföretaget bör enligt kommissionens mening icke

komma till stånd, utan det allmännas åtgärder böra inriktas på att så snabbt

som möjligt skapa betingelser för den av kommissionen redovisade trafiklösningen.

Den viktigaste förutsättningen för alt landtrafikmedlen skola

kunna övertaga huvuddelen av transportarbetet utgör en förbättring och

utbyggnad av skärgårdsområdets vägsystem. Kan icke en sådan upprusl
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 152.

ning åstadkommas torde icke under rimlig tid betingelser skapas för ett

ekonomiskt självbärigt, av landtrafikföretagen uppburet trafiksystem.

Kommissionen har utarbetat ett program för vägupprustningen, grundat

på av 1945 års skärgårdsutredning framlagda förslag men betydligt utvidgat

för att tjäna den av kommissionen fixerade målsättningen. Sålunda har

i programmet intagits färjförbindelser till Ljusterö, bro till Djurö—Vindö

samt en kustväg i södra Roslagen. Kostnaderna för de redovisade vägprojekten

uppgå enligt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorda beräkningar

till sammanlagt ca 12 miljoner kronor. Kommissionen hemställer,

att särskilda medel anvisas för realiserande av detta program under en

sexårsperiod.

Under en ganska lång övergångstid, intill dess det av kommissionen föreslagna

vägprogrammet hunnit utföras, kunna, påpekar kommissionen, speciella

ingripanden erfordras för att garantera, att för sommartrafiken en

tillräckligt stor trafikapparat står till förfogande och att vissa tidigare

trafikerade öar icke bli utan reguljära förbindelser. Det allmänna, vilket har

intresse av att skärgårdens rekreaktionsmöjligheter icke avsevärt beskäras,

anses härvidlag ha att temporärt vidtaga stödjande åtgärder.

De statliga bidrag till vintertrafiken, som utgått under de senaste åren,

böra enligt kommissionens mening kunna successivt begränsas. Under de

närmaste åren väntas dock sådana erfordras för att tillförsäkra befolkningen

på vissa genom isförhållanden svårtrafikerade öar reguljära förbindelser.

Därjämte anses statsmakterna böra, i likhet med vad tidigare

varit fallet, svara för viss lokalisbrytning.

över kommissionens förslag ha utlåtanden avgivits av ett 30-tal myndigheter

och organisationer (s. 8 samt 10—18).

I en den 5 mars 1952 inkommen ansökning har Marstrands rederi aktiebolag

anhållit om bidrag av statsmedel med 275 000 kronor för seglationsåret

1 april 1952—31 mars 1953 för att möjliggöra för bolaget att även

under lågsäsongen hålla trafiken i gång. Bolaget framhåller, att när det

under 1951 påbörjade genomgripande moderniseringsprogrammet slutförts,

beräknas överskottet under sommarhalvåret bli så stort, att det

täcker vinterperiodens förluster. Bolaget skulle därigenom få till stånd en

självbärande helårstrafik. På grund av kostnadsstegringar och svårigheten

att erhålla erforderliga krediter har det dock visat sig ogörligt att genomföra

moderniseringen i den takt, som ursprungligen avsetts.

Genom motorisering av fyra båtar säger sig bolaget redan ha uppnått

en avsevärd driftsbesparing, trots att vissa kostnadsposter såsom löner

betydligt stegrats. Underskottet för hela seglationsåret 1952/53 beräknas enligt

en till ansökningen fogad bilaga komma att uppgå till 305 000 kronor,

varav 100 000 kronor avse en tioprocentig avskrivning av tonnaget.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

5

Departementschefen har inledningsvis lämnat följande redogörelse för

utvecklingen av trafiken inom Stockholms skärgård.

Före de motordrivna landkommunikationsmedlens genombrott ägde Stockholmsområdet

på grund av sina goda betingelser för sjögående trafik genom

de reguljära ångbåtslinjerna ett efter tidens förhållanden snabbt, billigt och

bekvämt närtrafiksystem. Under de decennier, då ångbåtstrafiken hade sin

största omfattning, synes den ha hämtat huvuddelen av sina resande från

bryggor, som hade eller senare fått direkta landförbindelser med Stockholm.

Bilismens expansion har successivt uttunnat båtlinjernas trafikunderlag.

Allteftersom vägsystemet utbyggts har bussnätet sträckts längre ut i kustlandet.

Det ökade innehavet av privata bilar och motorbåtar har helt eller

delvis löst en stor resandekategori från beroendet av kollektiva kommunikationsmedel.

Samtidigt har det stegrade utnyttjandet av skärgårdsområdets

mera perifera delar för rekreationsändamål medfört en förskjutning av båtlinjesystemets

sträckning.

Under de senaste krigsåren avstannade denna utveckling, varigenom ångbåtstrafiken

tillfälligt återtog en del av vad den tidigare gått förlustig. Efterkrigstiden

har däremot visat en i ökat tempo fortsatt utveckling efter mellankrigstidens

linjer.

Landtrafikmedlen ha med undantag av vissa delar av Vaxholmsområdet,

Roslagskusten och Värmdölandet numera övertagit praktiskt taget all trafik

på fastlandssidan. ötrafiken inom skärgårdsområdets södra del sker till stor

del genom kombinerade land- och sjöförbindelser, medan den inom områdets

mellersta och norra delar till huvudsaklig del är beroende av från Stockholm

utgående ångbåtslinjer. För det företag, Waxholmsbolaget, vilket

under sig har samlat huvuddelen av den kvarvarande båttrafiken, innebär

detta, att den del av resandeunderlaget, som företer de minsta variationerna

efter årstider och veckodagar, berövats bolaget, medan den särskilt på mera

avlägsna områden i detta avseende starkt fluktuerande ötrafiken kvarstår.

Att för ett fristående rederiföretag med behörigt tillgodoseende av olika

trafikantgruppers intressen ombesörja transporterna året runt inom ett område

med denna trafikstruktur utan att erhålla bidrag utifrån är förenat

med stora svårigheter. För Waxholmsbolaget med dess omoderna tekniska

utrustning har det på grund av den minskade resefrekvensen och omöjligheten

att kompensera återkommande stegringar främst i bränsle- och bemanningskostnader

varit ogörligt.

Den på öarna bosatta befolkningen har så småningom genom sjökommunikationernas

begränsade utvecklingsmöjligheter i förhållande till landtrafikmedlens

kommit i ett eftersatt läge. Detta har särskilt gjort sig märkbart

under den del av året, då den bofasta befolkningen ensam utgjort underlaget

för båttrafiken. Särskilt under den tid väderleksförhållandena försvårat eller

helt omöjliggjort färd med egna båtar ha olägenheterna varit påfallande.

För de i skärgården rekreationssökande resenärerna förefalla resorna numera

tidsödande. De av den minskade resandefrekvensen motiverade begränsningarna

i turtätheten ha därjämte reducerat antalet förbindelscmöjligheter.

Efter att i korthet ha berört de undersökningar som utförts av 19.38 och

1945 års skärgårdsutredningar har departementschefen lämnat en redogö
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 152.

relse för 1949 års skärgårdstrafikkommisions nu framlagda förslag och i

anslutning härtill anfört följande.

De åtgärder, som böra vidtagas för att åvägabringa en mera definitiv lösning

av Stockholmskärgårdens trafikproblem, måste enligt min mening syfta

till att få till stånd en ordning, som möjliggör att helårstrafiken efter en

rimlig övergångstid kan drivas utan bidrag från det allmänna. Med utgångspunkt

från nu rådande förhållanden anser jag, att ett fristående, på direktgående

trafik baserat sjötrafikföretag — oavsett var majoritetsintresset i

detsamma är placerat — knappast har eller kan få förutsättningar härför.

Än mindre blir detta möjligt, då den upprustning av områdets vägsystem,

vilken under alla omständigheter torde vara nödvändig, blir genomförd. Jag

delar icke den av vissa remissmyndigheter framförda uppfattningen, att det

allmänna har att välja mellan å ena sidan att understödja från Stockholm

direktgående båtlinjer och å andra sidan att låta utföra vissa vägprojekt.

Dessa senare företag torde i stort sett under alla förhållanden få utföras

inom en icke avlägsen framtid, alltså även om man valde att söka vidmakthålla

den i de gamla formerna arbetande sjötrafiken. Valmöjligheterna begränsas

till ett framskjutande av väganläggningarna ytterligare någon tid.

Den av kommissionen anvisade trafikorganisationen synes mig därför vara

den, som skapar den bästa och på lång sikt ekonomiskt minst betungande

lösningen. Endast genom att inordna ötrafiken i de i kustlandet arbetande

stora landtrafikföretagens verksamhet kan uppnås den resultatsutjämning,

som erfordras för att balansera underskott mot överskott på olika linjer och

under skilda årstider.

Som biltrafiknämnden påpekat, kan enligt 1940 års förordning angående

yrkesmässig automobiltrafik m. m. bussföretag åläggas att driva samtrafik

med till dess linjer anknuten båttrafik. Jag saknar anledning att här närmare

diskutera räckvidden och tillräckligheten av dessa enligt gällande lagstiftning

föreliggande förpliktelser för landtrafikföretagen. Vad gäller det

privatägda företag, som i detta sammanhang närmast beröres av frågan, har

detta redan frivilligt åtagit sig prestationer, som tills vidare få anses tillfredsställande,

och jag förutsätter att de allmänägda företag, som komma

att beröras, lika litet skola undandraga sig motsvarande skyldigheter, när

sådana aktualiseras.

Ej heller ur andra synpunkter synes den ifrågasatta trafikomläggningen

behöva möta avgörande hinder. Det bör erinras om att de landtrafikföretag,

som här ifrågakomma, utom trafiken i kustlandet driva bl. a. en avsevärd

stads- och förortstrafik. I den utsträckning deras fordonspark bestämmes av

den senare trafikens behov synes en utökad sommartrafik med hänsyn till

den minskning av transportbehoven för lokaltrafiken, som reguljärt inträder

under sommarmånaderna, kunna medföra ett bättre utnyttjande av fordonsbeståndet.

Då man därjämte genom privatbilismens utveckling för vissa

resandekategoriers vidkommande har att räkna med en fortgående avgång

från de kollektiva transportmedlen, bör det i viss grad ligga i landtrafikföretagens

eget intresse att i ökad utsträckning engagera sig för de nya trafikuppgifter,

som den kombinerade land- och sjötrafiken i skärgården erbjuder.

Landtrafikföretagen böra härvid i sina åtaganden även kunna sträcka sig

utöver den ram, som kan betingas av kravet, att den nytillkomna trafiken

inklusive sjötrafiken skall bli ekonomiskt självbärig. Likaväl som exempelvis

bussföretag driva linjer, som ehuru icke räntabla tjäna beaktansvärda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr lö2.

7

kommunikationsbehov, synas mig buss- och andra landtrafikföretag i förekommande

fall böra åtaga sig ansvar för även en icke självbärande kombinerad

båt- och landtrafik av likvärdig angelägenhetsgrad. Ett sådant resonemang

står i överensstämmelse med de principer, som tillämpas inom huvuddelen

av vårt transportväsen och som innebära en utjämning mellan

trafikantgrupperna av trafikkostnaderna.

För att i större utsträckning än som genom överenskommelsen med Saltsjöbanan

redan skett skapa förutsättningar för en med landtrafikmedlen

samordnad sjötrafik kräves, som kommissionen understrukit, en förbättring

och utbyggnad av skärgårdsområdets vägar. De härför erforderliga arbetena

äro av ganska tidskrävande natur. Därtill äro, även bortsett från vägnätets

nuvarande beskaffenhet, betingelserna för en snar övergång till kombinerad

land- och sjötrafik inom vissa delar av skärgårdsområdet mindre gynnsamma

än inom de områden, där en sådan övergång redan kunnat genomföras.

Medan inom den sektor av skärgårdsområdet, för vilken Saltsjöbanan

åtagit sig ansvaret för sjötrafiken, omläggningen av trafiksystemet kunnat

genomföras utan större trafiktekniska svårigheter och olägenheter för trafikanterna

— utan tvärtom ofta med avsevärda fördelar, bl. a. i tidsvinst, för

dessa — skulle i andra delar av skärgården en för trafikanterna i motsvarande

grad acceptabel eller fördelaktig omläggning svårligen omedelbart låta

sig genomföra. På många håll är en viss icke alltför kort övergångstid ofrånkomlig,

och över huvud taget är det önskvärt, att en trafikomläggning av så

pass ingripande natur, som den varom här är fråga, får ske successivt, detta

både ur trafikanternas och trafikföretagens synpunkt. Det är därför nödvändigt,

att en tillräcklig sjötrafikapparat med på Stockholm baserade båtar

framför allt för sommartrafiken finnes att tillgå åtminstone under de närmaste

åren, även om för den skull det allmänna icke synes böra engagera

sig i denna trafik på det sätt, som föreslagits av 1945 års skärgårdsutredning.

Waxholmsbolaget har fr. o. in. seglationsåret 1948/49 erhållit statsbidrag

för trafiken under månaderna oktober—april. Bidragsbeloppen ha begränsats

till det underskott, som kvarstått sedan avdrag gjorts för eventuellt

driftsöverskott under sommarmånaderna. Sommartrafiken under år 1950

lämnade icke något överskott och under 1951 resulterade jämväl denna

trafik i ett betydande underskott. Bolaget har låtit förstå, att det utan bidrag

från det allmänna skulle nödgas avveckla sin verksamhet eller i bästa fall

uppehålla eu mycket begränsad sommartrafik. Vid de förhandlingar, som

förts mellan å ena sidan kommunikationsdepartementet och å andra sidan

bolaget och representanter för de kommunala intressena, har såväl min företrädare

i ämbetet som jag framhållit, att statsmakterna icke torde vara villiga

att subventionera båttrafiken till mer än den del, som åtagandet att

tills vidare garantera viss vintertrafik innebar. Sommartrafiken, som huvudsakligen

tjänar de rekreationssökande innevånarna i Stockholm och dess

förorter, borde i den utsträckning det prövades erforderligt understödjas av

kommunerna.

Stockholms stad har nu överenskommit med Waxholmsbolaget att bolaget

fr. o. in. den 1 maj 1952 under sju år framåt skall ombesörja trafiken

enligt viss fastställd minimiturlista inom ett område från Arholma i norr,

Husaröskärgården i öster och Vaxholmsskärgården i söder. Bolaget skall

härför från staden erhålla dels ett lån av ungefär 1 750 000 kronor för en

viss modernisering av dess tonnage, syftande främst till eu omläggning till

oljcdrift för sex större båtar och motorisering av ett antal ångslupar, och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 152.

dels därtill årliga driftsbidrag. De sistnämnda bidragen ha för helårstrafik

vid nuvarande penningvärde fastställts till högst 490 000 kronor per år med

årlig reglering efter förändringarna i socialstyrelsens levnadskostnadsindex.

Kommunikationsdepartementet har under förutsättning av Kungl. Maj:ts

och riksdagens godkännande träffat överenskommelse med Stockholms stad,

enligt vilken staten tillsammans med Roslagsbanan såsom ett bidrag till vintertrafikens

uppehållande skall bestrida hälften av de årliga driftsbidragen,

d. v. s. för närvarande 245 000 kronor. Av återstoden av subventionssuminan

har landstinget i Stockholms län åtagit sig att betala 75 000 kronor.

Stockholms stad har alltså själv att erlägga 170 000 kronor per år. Staden

svarar för uppgörelsen med bolaget, och bidragen från övriga intressenter

skola erläggas till staden.

Genom denna överenskommelse ha garantier skapats för trafiken under

den av skärgårdstrafikkommissionen förutsatta övergångstiden. Waxholmsbolaget

får möjlighet att i icke obetydlig utsträckning modernisera sitt tonnage

och erhåller, i den mån det är villigt att anpassa sig efter förändrade

tiafikförhållanden, förbättrade betingelser för trafik även efter sjuårsperiodens

utgång.

Roslagsbanan och dess bussföretag, som i samband med den träffade uppgörelsen

åtagit sig att lämna ett årligt bidrag till trafikens uppehållande av

f. n. 50 000 kronor, ha därigenom, redan innan den förutsedda trafikomläggningen

inom deras trafikområde kommit till stånd, iklätt sig ekonomiska

förpliktelser för trafiken, som få bedömas som skäliga med hänsyn såväl till

storleken av deras trafikområde i skärgården som till de motsvarande förpliktelser

det berörda privata landtrafikföretaget, Saltsjöbanan, påtagit sig.

Med hänsyn till det sålunda träffade arrangemanget och den fastställda

övergångstidens längd finner jag det knappast erforderligt att nu taga ställning

till vissa av de i remissyttrandena uttalade betänkligheterna mot kommissionens

förslag. Områdets trafikstruktur kommer under sjuårsperioden

avsevärt att förändras, och med min bedömning av utvecklingen anser jag,

att kommissionens förslag är väl ägnat att i stort läggas till grund för kommande

åtgärder. Vissa speciella frågor, som kunna aktualiseras i samband

med den förutsedda långsiktiga trafikomläggningen — jag tänker bl. a. på

frågan om en eventuellt behövlig ytterligare rättslig reglering av landtrafikföretagens

förpliktelser med avseende på sjötrafiken, frågan om en eventuell

konccssionering av denna, o. s. v. — torde utan olägenhet kunna göras till

föremål för fortsatta överväganden och icke behöva föranleda ställningstagande

i detta sammanhang.

Beträffande vägfrågorna har departementschefen, efter samråd med statsrådet

Hjälmar Nilson, gjort följande uttalande.

Ett yägprogram med den inriktning och i huvudsak den omfattning, som

kommissionen föreslagit, bör enligt min mening genomföras. Jag har ej

anledning att här ingå på en bedömning av de olika projekten, ordningsföljden

för deras utförande och förläggandet av i kommissionens skrivelse

upptagna bro- och färjförbindelser i annan mån är att jag förutsätter, att

de anläggningar, som beröra det område av skärgården, där den ifrågavarande

trafikomläggningen redan kommit till stånd, och direkt erfordras för

denna, få komma till utförande i första hand. De i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

yttrande redovisade synpunkterna böra härvidlag bli vägledande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

9

Jag läster särskild vikt vid den trafikplan, som styrelsen föreslår skola bli

utarbetad, och den samverkan med Stockholms stad och de olika trafikföretagen,

som härvid avses äga rum. Även övriga kommunala intressenter böra

i den mån det befinnes lämpligt beredas tillfälle att deltaga, över huvud är

det av största vikt att under övergångstiden samråd regelbundet sker mellan

de olika intressena.

För att möjliggöra genomförandet av det redovisade vägprogrammet under

den förutsatta sexårsperioden har skärgårdstrafikkommissionen ansett

det erforderligt, att särskilda medel ställas till förfogande vid sidan av de

för flerårsplanerna i Stockholms län tillgängliga medlen. Jag vill i detta

sammanhang erinra om att statsrådet Hjalmar Nilson i årets statsverksproposition

(VI ht. s. 55) anfört, att anslaget till Vissa vägbyggnadsarbeten

borde under vissa förutsättningar kunna tagas i anspråk för detta byggnadsprogram,

i den mån arbetena icke kunna rymmas inom ramen för den ordinarie

tilldelningen av vägbyggnadsmedel till länet. Som av arbetsmarknadsstyrelsens

yttrande framgår finns det inom området åtminstone säsongmässigt

arbetskraftsresurser, som med fördel skulle kunna utnyttjas för

vissa av företagen, framför allt de, som skola förläggas till öarna.

Jag förutsätter, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sina anslagsäskanden

för de närmast följande budgetåren kommer att anmäla de medelsbehov,

som betingas av vägprogrammets genomförande. Vad särskilt angår det i

styrelsens remissyttrande omförmälda behovet av anslagsmedel för anskaffning

av färjor vill jag erinra om att styrelsen har möjlighet att redan under

nästa budgetår beställa erforderliga färjor inom ramen för det beställningsbemyndigande

i fråga om materiel till maskincentralförrådet, som kan

komma att meddelas för detta budgetår.

Beträffande Marstrands rederi aktiebolags ansökning om statsbidrag till

den av bolaget uppehållna trafiken för tiden 1 april 1952—31 mars 1953

har departementschefen till en början erinrat om att bolaget anhållit om

understöd med 275 000 kronor, d. v. s. samma belopp som utgått under

innevarande seglationsår, och därefter anfört följande.

I 1951 års statsverksproposition anförde min företrädare i ämbetet, att det

då nybildade Marstrands rederi aktiebolag, som övertagit det gamla Marstrandsbolagets

verksamhet, skulle behöva understöd av statsmedel under en

övergångsperiod fram till den tidpunkt, då den planerade moderniseringen

av bolagets tonnage kunde beräknas inverka på trafikresultatet. Från bolagets

sida har nu under hand uppgivits, att bolaget under sannolikt ytterligare

fem år är i behov av statsbidrag som understöd till trafiken under lågsäsongerna.

Denna upplysning i förening med den omständigheten att bolaget för nästa

seglationsår räknat med ett underskott av icke mindre än 305 000 kronor

ger enligt min mening anledning till allvarliga betänkligheter. De stora

kapitalinsatser, som redan gjorts för att modernisera bolagets fartygsbestånd,

borde — med utgångspunkt från vad som förutsattes då staten engagerade

sig för subventioner till det nya bolaget — rimligen ha medfört en

sådan omedelbar förbättring av bolagets driftsekonomi, alt underskottet för

nästa seglationsår i varje fall borde bli väsentligt mindre än vad bolaget nu

räknat med. Slutsatsen av den prognos, som bolaget framlagt, synes närmast

bli den, att moderniseringen av tonnaget endast är en av förutsättningarna

för en gynnsam utveckling av bolagets ekonomi och att därutöver

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 152.

också erfordras en högst väsentlig ökning av bolagets passagerar- och godsintäkter.

Huruvida en sådan ökning kan bli möjlig undandrar sig mitt bedömande.

Av den beräkning av det framtida subventionsbehovet, som gjorts

från bolagets sida, framgår att bolaget självt räknar med att denna ökning

kan genomföras först inom loppet av en femårsperiod. Efter denna period

har emellertid sannolikt inträtt ett skede, då utvecklingen av landkommunikationerna

inom Bohusläns kustområde ganska snart kommer att lösa de

flesta av samfärdselproblemen inom detta område, och bolagets trafik kommer

förmodligen då att förlora större delen av sin betydelse i de avseenden

varom nu närmast är fråga. Det bör i detta sammanhang framhållas, att de

trafikbehov för befolkningen i Bohusläns skärgård, som icke redan nu kunna

tillgodoses med befintliga landkommunikationer, enbart eller i kombination

med passbåtsförbindelser, äro relativt begränsade.

Mot bakgrunden av vad här anförts kan det ifrågasättas om icke grunderna

för det statliga stödet till Marstrandsbolaget måste revideras. Enligt

min mening bör det nu undersökas om icke ifrågavarande trafikbehov under

den tid som återstår, innan den förut omförmälda utvecklingen av landkommunikationerna

fullbordats, skulle — med eller utan bolagets medverkan

— kunna tillgodoses på ett för staten mindre kostsamt sätt än vad som kan

bli fallet, om den nuvarande subventionspolitiken fullföljes. Jag anser mig

ha anledning föreslå en dylik omprövning av subventionsprinciperna också

av det skälet, att bolagets investeringsprogram till viss del har genomförts

på ett sätt, som ur de synpunkter jag har att företräda synes kunna ställas

under diskussion. Skall statligt understöd i fortsättningen utgå under någon

längre tid, kan det vidare finnas skäl att från statens sida begära att, i

likhet med vad som nu har avtalats i fråga om trafiken i Stockholms .skärgård,

fortlöpande bidrag lämnas även av landstinget.

Jag har för avsikt att i annat sammanhang hemställa om Kungl. Maj :ts

bemyndigande att få tillkalla en särskild utredningsman för att närmare

utreda de här behandlade spörsmålen. I avvaktan på resultatet av denna

utredning, som bör bedrivas med skyndsamhet, synes understöd tills vidare

under nästa budgetår lämpligen böra utgå till Marstrandsbolaget enligt i

huvudsak oförändrade grunder. Jag förutsätter dock att en förändring av

dessa villkor skall kunna äga rum redan under budgetårets lopp om så

befinnes påkallat med hänsyn till utredningsresultaten.

Anslagsmedlen för bidrag till båttrafiken i Bohuslän synas böra beräknas

till ett belopp av 275 000 kronor. Av detta belopp böra jämväl bestridas

kostnaderna för den förut omförmälda utredningen.

Departementschefen konstaterar slutligen, att behovet av anslagsmedel för

budgetåret 1952/53 till stöd åt skärgårdstrafiken enligt de föreliggande beräkningarna

utgör för stockholmsområdet (245 000—50 000) 195 000 kronor

och för bohuskusten 275 000 kronor, alltså sammanlagt 470 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Lundqvist (I: 460)

och den andra inom andra kammaren av herr Hjalmarson (II: 602), i vilka

hemställts att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande proposition

ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

dels söka utverka sådan ändring av föreliggande avtal mellan Stockholms

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

11

stad och VVaxholmsbolaget, att möjlighet beredes staten, landstinget eller

Stockholms stad att på lämpligt sätt medverka med åtgärder för förbättring

av skärgårdens kommunikationer;

dels gå i författning om tillsättande av ett särskilt trafikråd med representanter

jämväl för berörda kommuner;

dels ock i övrigt vidtaga de åtgärder, som må anses erforderliga för att

med minsta möjliga tidsutdräkt få till stånd en successiv förbättring av

skärgårdens kommunikationer.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde

få hänvisas till motionen II: 602.

Utskottet. 1949 års skärgårdstrafikkommission tillsattes på sin tid för att

utföra undersökningar och föra förhandlingar angående ordnandet av skärgårdstrafiken

i stockholmsområdet jämte därmed sammanhängande spörsmål.

Till grund för arbetet skulle läggas de riktlinjer som angivits i 1945

års skärgårdsutrednings betänkande och i propositionen 1948:261. Som

främsta uppgift hade kommissionen att klarlägga villkoren för ett överförande

till allmän ägo av huvudintresset i vissa skärgårdsrederier med direktgående,

på Stockholm baserad ångbåtstrafik. Utredningsuppdraget utvidgades

sedermera att avse åtgärder, ägnade att befrämja en enligt kommissionens

mening önskvärd uppläggning av trafiken i Stockholms skärgård.

I sitt nu framlagda förslag har skärgårdstrafikkommissionen avvisat tanken

på ett förvärv av huvudintresset i nyssberörda rederiföretag. Det allmännas

åtgärder anses i stället böra inriktas på att skapa betingelser för en

mera tidsenlig trafikuppläggning, som i huvudsak grundar sig på kombinerade

land- och sjötransporter. Ansvaret för den reguljära båttrafiken, anknuten

till kustlandets järnvägs- och busslinjer, förutsättes sålunda skola

övertagas av de inom området arbetande landtrafikföretagen. Kommissionen

har i detta sammanhang erinrat om det åtagande som gjorts av järnvägsaktiebolaget

Stockholm—Saltsjön att utan statsbidrag svara för erforderlig,

till bolagets linjetrafik ansluten båttrafik på vissa öar. Ett huvudvillkor för

en sådan trafikomläggning skulle emellertid vara, att en utbyggnad av vägsystemet

kommer till stånd. Enligt kommissionens mening bör på Stockholm

baserad båttrafik kvarvara i den utsträckning som densamma bedöines

ekonomiskt fördelaktig för den privata företagsamheten. Med hänsyn

till sommartrafikens upprätthållande väntas dock under en övergångstid,

motsvarande den sexårsperiod under vilken det av kommissionen föreslagna

vägprograminet beräknas kunna genomföras, speciella ingripanden bliva

erforderliga. Jämväl för trafiken under vintermånaderna anses behov

föreligga av subventioner under de närmaste åren, även om dessa förutses

successivt kunna minskas.

Departementschefen har som sin mening uttalat, att de åtgärder som böra

vidtagas för att åvägabringa en mera definitiv lösning av stockholmsskärgår
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 152.

dens trafikproblem måste syfta till att få till stånd en ordning, vilken möjliggör

att helårstrafiken efter en rimlig övergångstid kan drivas utan bidrag

Irån det allmänna. Ifrån denna utgångspunkt har departementschefen funnit

den av skärgårdstrafikkommissionen anvisade trafikorganisationen innebära

den bästa och på lång sikt ekonomiskt minst betungande lösningen.

Kommissionens förslag härutinnan anses sålunda vara väl ägnat att i stort

läggas till grund för kommande åtgärder. Ej heller har departementschefen

haft något att invända mot det av kommissionen framlagda vägprogrammet.

Departementschefen har vidare erinrat om att Stockholms stad numera

träffat en överenskommelse med Waxholms nya ångfartygsaktiebolag,

enligt vilken bolaget fr. o. m. den 1 maj 1952 under sju år framåt skall ombesörja

trafiken inom vissa i propositionen närmare angivna delar av Stockholms

skärgård. Bolaget skall härför från staden erhålla dels ett lån av

ungefär 1 750 000 kronor för viss modernisering av sitt tonnage och dels

årliga driftbidrag, uppgående till vid nuvarande penningvärde högst 490 000

kronor. Under förutsättning av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande

har kommunikationsdepartementet i sin tur överenskommit med Stockholms

stad, att kronan tillsammans med det statsägda Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag

såsom ett bidrag till vintertrafikens uppehållande skall bestrida

hälften av de årliga driftbidragen, d. v. s. för närvarande 245 000

kronor. Då järnvägsföretaget i samband med uppgörelsen åtagit sig att

bidraga med 50 000 kronor, skulle sålunda den direkt statliga subventionen

komma att uppgå till 195 000 kronor. Av återstående belopp har landstinget

i Stockholms län förbundit sig att erlägga 75 000 kronor. Genom denna överenskommelse

anses garantier ha skapats för trafiken under den av skärgårdstrafikkommissionen

förutsatta övergångsperioden.

I de båda likalydande motionerna 1: 460 och II: 602 ha framförts vissa

delvis kritiska synpunkter på förevarande förslag till lösning av kommunikationsproblemen

inom Stockholms skärgård. Mot själva grundtanken i den

av skärgårdstrafikkommissionen förordade uppläggningen av skärgårdstrafiken

synes enligt motionärernas uppfattning i stort sett icke kunna göras

någon erinran. Däremot ha motionärerna ifrågasatt, huruvida icke de i

kommissionens program ingående arbetena borde fullbordas betydligt tidigare

än vad i propositionen beräknats. Motionärerna finna det vidare djupt

beklagligt att, trots den starkt höjda subvention som nu avses skola utgå till

Waxholmsbolaget, någon omedelbar förbättring av de hittillsvarande kommunikationerna

icke kommer att tillförsäkras trafikanterna. I motionerna

har särskilt påtalats avfattningen av 6 § i det av Stockholms stad med nyssnämnda

bolag ingångna avtalet, enligt vilken staden förbundit sig att under

avtalstiden icke själv eller genom annan bedriva med bolaget konkurrerande

luft- och sjötrafik, ej heller direkt eller indirekt subventionera eller eljest

stödja med bolaget konkurrerande luft- eller sjötrafik, som berör den i avtalet

avsedda trafiken, ävensom att söka utverka motsvarande förbindelse

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

13

från staten och Stockholms läns landsting. Slutligen ha motionärerna uttalat

sig för att staten och, om dessa själva så önska, även landstinget och

Stockholms stad böra beredas möjlighet att närmare följa planläggningen

av trafiken samt trafikutvecklingen i syfte att tillgodose de olika trafikbehoven,

så långt detta kan anses ekonomiskt möjligt. I detta sammanhang

har föreslagits inrättandet av ett trafikråd, i vilket jämväl vederbörande

skärgårdskommuner skulle vara representerade.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till departementschefens uppfattning,

att den av skärgårdstrafikkommissionen anvisade trafikorganisationen synes

innebära den bästa och på lång sikt ekonomiskt minst betungande lösningen

av stockholmsskärgårdens kommunikationsproblem. Visserligen torde, såsom

i motionerna I: 460 och II: 602 framhållits, någon omedelbar trafikförbättring

i form av nya och snabbare förbindelser, större turtäthet m. m. icke

vara att påräkna inom det av förenämnda avtal berörda skärgårdsområdet,

därest riksdagen nu fattar beslut i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag. Härvidlag

må emellertid erinras om att förevarande spörsmål sedan åtskilliga år

tillbaka varit under utredning utan att dock kunna bringas till en lösning.

Situationen har tvärtom steg för steg förvärrats och på sistone givit anledning

till mycket allvarliga farhågor. Mot bakgrunden härav bör det

enligt utskottets mening hälsas med tillfredsställelse, att de aktuella svårigheterna

kunnat övervinnas och en vändning till det bättre nu synes ha inträtt.

Utskottet hyser också den fasta övertygelsen, att ett förverkligande av

det av skärgårdstrafikkommissionen framlagda programmet skall skapa

möjligheter för en successiv förbättring av stockholmsskärgårdens trafikförhållanden.

I vad mån detta program kan genomföras i snabbare takt än

departementschefen räknat med undandrager sig utskottets bedömande.

Ihågkommas bör sålunda att även inom övriga delar av vårt land ett starkt

behov föreligger av upprustning av vägar och andra kommunikationsmedel.

Utskottet förutsätter emellertid, att här ifrågavarande arbeten komma till

utförande med all den skyndsamhet som tillgängliga resurser medgiva. I

detta sammanhang må erinras om att årets riksdag, med bifall till vad utskottet

under punkten 21 ro) i sitt utlåtande nr 6 förordat, beslutat medgiva

att anslaget till Vissa vägbyggnadsarbeten får under vissa förutsättningar

tagas i anspråk för nu berörda program, i den mån arbetena icke kunna

rymmas inom ramen för den ordinarie tilldelningen av vägbyggnadsmedel

till Stockholms län.

Av det nu sagda följer, att utskottet anser sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts

förevarande förslag. Vad departementschefen i anslutning därtill anfört och

förordat har icke givit utskottet anledning till erinran. Beträffande de i

motionerna I: 460 och II: 602 ytterligare berörda spörsmålen vill emellertid

utskottet framhålla följande.

Uppenbarligen förhåller det sig så, att åtskilliga av de i skärgårdstrafikkommissionens

program ingående arbetena komma att färdigställas redan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 7,72.

före utgången av den övergångsperiod, under vilken Waxholmsbolaget genom

avtalet med Stockholms stad tillförsäkrats årliga subventioner. I motionerna

har nu gjorts gällande, att det allmänna på grund av stadgandet i 6 § nyssnämnda

avtal skulle vara förhindrat att utnyttja de möjligheter som därigenom

skulle kunna uppstå att successivt förbättra trafikförhållandena under

den ifrågavarande tidsperioden. Motionärerna ha därför hemställt om att

statsmakterna skulle söka utverka en ändring av avtalet på denna punkt.

Enligt utskottets mening måste det emellertid anses ovisst, huruvida faktiska

förutsättningar föreligga att få till stånd en dylik ändring, helst som

avtalet tillkommit efter ingående och långvariga förhandlingar. En vägran

från riksdagens sida att godkänna den mellan kommunikationsdepartementet

och Stockholms stad träffade överenskommelsen, vilken är en direkt

följd av förenämnda avtal, skulle vidare leda till att hela det nu framlagda

programmet för en lösning av trafikfrågorna inom Stockholms skärgård

skulle äventyras. Samtidigt önskar utskottet framhålla, att det allmänna

knappast är så bundet i sin handlingsfrihet genom avtalet som

motionärerna förmena. Det torde sålunda få bringas i erinran, att de åtgärder

som under subventionsperioden närmast kunna komma i fråga avse

ordnandet av lämpliga färjeförbindelser. Såvitt utskottet kan bedöma utgör

avtalet intet hinder häremot. Utskottet förutsätter också att, i den mån så

befinnes lämpligt, åtgärder av nu angiven innebörd vidtagas och att Kungl.

Maj :t över huvud prövar de möjligheter som må föreligga att successivt få

till stånd erforderliga förbättringar i trafiken.

Vad den i motionerna berörda frågan om inrättandet av ett trafikråd

därefter angår vill utskottet erinra om departementschefens uttalande rörande

vikten av att under övergångstiden samråd regelbundet sker mellan

de olika intressena. Utskottet håller för sin del icke för uteslutet, att det icke

minst av psykologiska skäl kunde vara lämpligt, att detta samarbete gåves

den inriktning och form som av motionärerna förordats. Det torde härvidlag

böra ankomma på Kungl. Maj :t att taga det initiativ som må erfordras, för

att vederbörande parter skola beredas tillfälle att närmare följa trafikens

planläggning och utveckling.

Mot Kungl. Maj :ts förslag angående fortsatt subventionering av båtlinjetrafiken

på bohuskusten har utskottet intet att erinra. Utskottet vill understryka

angelägenheten av att den i frågan bebådade utredningen snarast

kommer till stånd.

Vid bifall till Kungl. Maj:ts av utskottet nu tillstyrkta förslag skulle reservationsanslaget

till Understöd åt skärgårdsrederier för nästa budgetår

komma att anvisas med sammanlagt 470 000 kronor.

Utskottet hemställer,

I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

samt motionerna I: 460 och II: 602, i skrivelse till Kungl.

Maj:t giva till känna vad utskottet ovan anfört;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 152.

15

II. att riksdagen må till Understöd åt skärgårdsrederier

för budgetåret 1952/53 under sjätte huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av 470 000 kronor.

Stockholm den 13 maj 1952.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Iwar Anderson, Näsgård,

fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson, Näsström,

Sundelin, Hesselbom, Lundqvist, Ragnar Persson, Edvin Thun, Söderquist

och Nils Theodor Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Mårtensson

i Uddevalla, Svensson i Ljungskile, Lindholm, Staxäng, Åkerström, Johansson

i Mysinge, Kollberg, Petterson i Degerfors, Onsjö, Persson i Växjö, Birke,

fru Ericsson i Luleå och herr Gustafsson i Skellefteå.

Reservation

av fröken Andersson samt herrar Lundqvist, Söderquist, Staxäng och Birke,

vilka ansett, att det stycke i utskottets yttrande på s. 13 och 14, som börjar

med »Uppenbarligen förhåller» och slutar med i »i trafiken», bort ha följande

lydelse:

»Uppenbarligen förhåller det sig så, att åtskilliga av de i skärgårdstrafikkommissionens

program ingående arbetena komma att färdigställas redan

före utgången av den övergångsperiod, under vilken Waxholmsbolaget genom

avtalet med Stockholms stad tillförsäkrats årliga subventioner. I motionerna

har nu gjorts gällande, att det allmänna på grund av stadgandet i 6 §

nyssnämnda avtal skulle vara förhindrat att utnyttja de möjligheter som

därigenom skulle kunna uppstå att successivt förbättra trafikförhållandena

under den ovannämnda tidsperioden. Såvitt utskottet kan bedöma är denna

uppfattning fullt riktig. Visserligen kan enligt utskottets mening med uttrycket

»konkurrerande sjötrafik» icke rimligen förstås exempelvis färjeförbindelser;

å andra sidan torde det icke få anses uteslutet, att den här

ifrågavarande avtalsbestämmelsen kan komma att utgöra ett hinder för

allmänägda företag att insätta passbåtar eller vidtaga andra liknande åtgär
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 152.

der, vilka måste tillmätas den största betydelse i vad gäller förbättrandet av

skärgårdens trafikförhållanden. I likhet med motionärerna finner därför

utskottet starka skäl tala för att Kungl. Maj :t söker utverka en ändring av

avtalet i nu berörda hänseende, i den mån detta är möjligt utan rubbning av

de allmänna principer som avses skola läggas till grund för den av skärgårdstrafikkommissionen

föreslagna uppläggningen av skärgårdstrafiken.

Utskottet förutsätter jämväl, att Kungl. Maj:t härutöver omsorgsfullt tillvaratager

alla de möjligheter som må yppas att få till stånd en successiv

förbättring av nämnda trafik.»

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1952

520655

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:300 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående fortsatt understöd till viss skärgårdstrafik m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten