Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fältflygarnas avlöningsförmåner m. m.

1952-05-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:155, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fältflygarnas avlöningsförmåner m. m.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 155.

Nr 155.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

fältflygarnas avlöningsförmåner m. m.

(l:a avd.)

I propositionen nr 229 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 9 april 1952,

föreslagit riksdagen att godkänna vad departementschefen i berörda statsrådsprotokoll

föreslagit rörande förmåner åt fältflygare.

Departementschefen framhåller, att rekryteringen av flygförarpersonal

— såväl officerare som fältflygare — under senare år icke varit tillfredsställande.

För att så snabbt som möjligt öka antalet flygförare beslöt 1951

års riksdag att reservofficerare under en övergångstid ånyo skulle utbildas

i flygförartjänst. Återinförandet av flygande reservofficerare är emellertid

att anse som en nödfallsåtgärd. Detta system är i förhållande till effekten

mycket dyrbart, enär de flygande reservofficerarna endast under relativt

kort tid är användbara såsom förare av krigsflygplan. Utvecklingen mot

alltmer svårflugen materiel gör det nämligen praktiskt taget omöjligt att

omskola reservofficerarna för nya flygplantyper enbart under officerarna

i fred åvilande tjänstgöring.

Tyvärr har, framhåller departementschefen vidare, rekryteringen av

reservofficerare i flygförartjänst icke heller lämnat önskat resultat. Endast

omkring hälften av beräknat antal reservofficersaspiranter har sålunda

kunnat anställas under år 1951. Såvitt nu kan bedömas synes enligt departementschefen

någon förbättring av rekryteringen icke vara att förvänta vare

sig beträffande reservofficerare i flygförartjänst eller beträffande fältflygare

därest icke särskilda rekryteringsfrämjande åtgärder vidtages.

Den dåliga rekryteringen av flygförarpersonal kan, fortsätter departementschefen,

medföra vådor för krigsorganisationen och är därför ägnad

att ingiva allvarlig oro. Departementschefen finner det därför vara en beredskapsangelägenhet

av största vikt att åtgärder nu vidtages som är ägnade

att tillförsäkra flygvapnet tillräckligt antal förare av krigsflygplan jämte

erforderligt antal reserver.

Chefen för flygvapnet har i detta hänseende föreslagit vissa åtgärder för

att dels tillföra flygvapnet erforderligt antal fältflygare och dels säkerställa

att tillräckligt många fältflygare frivilligt kvar stannar i tjänst viss tid efter

första anställningstidens slut. De föreslagna åtgärderna innebär förbättring

av fältflygarnas befordrings- och löneförhållanden under anställnings
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155. 15

tiden ävensom förbättring av de ekonomiska förmåner, som kommer fältflygarna

till del efter slutad anställning.

Orsakerna till den dåliga rekryteringen av fältflygare kan, framhåller departementschefen,

vara mångahanda. Förutom flygtjänstens egen natur med

de risker och stora påfrestningar för personalen som tjänsten medför torde

enligt departementschefen i rekryteringshämmande riktning verka främst

det förhållandet att endast en mindre del av fältflygarna kan beredas framtida

anställning inom flygvapnet medan större delen efter ett antal år måste

skaffa sig annan utkomst. Under dessa omständigheter torde det enligt

departementschefen jämväl vara hinderligt för rekryteringen att fältflygarna

måste binda sig för anställning relativt lång tid med påföljd att de förhållandevis

sent kan börja ägna sig åt ett annat yrke.

Det förslag rörande arméns manskapsorganisation, som Kungl. Maj:t

genom propositionen 1952: 120 förelagt riksdagen, förutsätter att flertalet

underbefäl i armén i fortsättningen skall kunna erhålla pensionsberättigande

anställningar inom försvaret. Departementschefen framhåller, att

det i och för sig skulle vara önskvärt därest motsvarande förmåner skulle

kunna erbjudas fältflygarna. Inom flygvapnet är emellertid förhållandena

i viss mån annorlunda än vid armén. Med hänsyn till de stora fysiska och

psykiska krav, som oundgängligen måste ställas på förare av krigsflygplan,

kan personalen icke vara krigsplacerad såsom förare av sådant plan under

längre tid. En snabb omsättning av flygförarpersonalen är därför enligt

departementschefen nödvändig. Departementschefen vill i detta sammanhang

erinra om att fältflygarna för närvarande icke får kvarstanna i tjänst

längre än till det år vederbörande fyller 28 år. Det torde emellertid, fortsätter

departementschefen, icke finnas möjlighet att bereda mer än ett fåtal av

dem, som icke längre är lämpade som förare av krigsflygplan och som

icke erhåller officersutbildning, sådan anställning inom försvaret, som ur

ekonomiska eller andra synpunkter är tillräckligt lockande. Med hänsyn

härtill anser departementschefen det icke möjligt att i princip föreslå någon

ändring i den nuvarande fältflygarorganisalionen. Även i fortsättningen

måste alltså flygvapnets behov av flygförare till stor del tillgodoses genom

personal, som anställes genom kontrakt för viss tid.

Fin förkortning av anställningstiden skulle enligt departementschefen

otvivelaktigt innebära minskade svårigheter för fältflygarna vid övergången

till civil verksamhet och därigenom verka rekryteringsfrämjande. En sådan

ålgärd skulle emellertid medföra, att den årliga rekryteringen behövde betydligt

ökas för att det minskade antalet årskullar i aktiv tjänst skulle

uppvägas, och därmed skulle utbildningskostnaderna avsevärt sliga. Departementschefen

kan därför ej heller förorda en sådan utväg ur svårigheterna.

Med hänsyn till det anförda synes det departementschefen nödvändigt

att, diirest anställningen som fältflygare skall bli tillräckligt lockande, fältflygarna

erbjudes bättre ekonomiska förmåner än som nu utgår. Vad flygvapenchefen

i sådant hänseende föreslagit syftar till icke blott alt främja

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 155.

rekryteringen utan även att förmå nuvarande fältflygare att frivilligt kvarstå

i tjänst efter första anställningstidens utgång. Att åtgärder i sådant

syfte nu vidtages finner departementschefen så mycket mera angeläget

som första anställningstiden för den första årskullen fältflygare utgår innevarande

år.

Chefens för flygvapnet förslag i denna del innebär följande.

Vid beräknandet av tjänstepremiens storlek skulle man utgå från den

löneklass i vilken vederbörande vore placerad vid avgången från tjänsten.

Beloppet skulle utgöras av summan av lönerna (rörligt tillägg inräknat)

på medeldyrort under ett med hänsyn till anställningstiden varierande antal

tjänstgöringsmånader. För den som avginge vid första anställningstidens

slut skulle tjänstepremien motsvara lönen under 12 tjänstgöringsmånader.

För varje års frivillig tjänstgöring efter första anställningstidens slut skulle

premien ökas med belopp motsvarande lönen under ytterligare tjänstgöringsmånader.

De år som följde närmast efter första anställningstidens

slut borde premieras förhållandevis högre än därpå följande för att icke

fältflygarna genom likformigt växande premier skulle lockas att kvarstå

längre i tjänst än som normalt kunde anses förenligt med deras bästa.

Med tillämpning av vad sålunda anförts har flygvapenchefen föreslagit,

att tjänstepremien skulle bestämmas enligt följande tablå.

Antal månadslöner vid en anställningstid som fältflygare

— första anställningstiden

= första anställningstiden och därutöver

1 år

2 år

3 år

4 år

5 år

6 år

12

18

23

26

OO

29

30

Chefen för flygvapnet har föreslagit viss ökning av fältflygarnas befordringsmöjligheter,

innebärande bl. a. att beställningar i nuvarande Me 3

och 4 skulle inrättas för denna kategori. I samband därmed har även föreslagits

nya tjänstegradsbenämningar för fältflygarpersonalen. Med hänsyn

till den särställning inom försvarsorganisationen som fältflygarna otvivelaktigt

intager på grund av arten av deras tjänstgöring och då en förbättrad

befordringsgång torde bli till gagn för rekryteringen, finner departementschefen

i likhet med flygvapenchefen en sådan förbättring påkallad. Med

hänsyn framför allt till de stora utbildningskostnaderna är det enligt departementschefen

angeläget att fältflygarna kvarstår i tjänst så länge det

med hänsyn till deras tjänstbarhet kan anses lämpligt. En förbättring av

befordringsmöjligheterna synes departementschefen ägnad att främja även

detta syftemål. Departementschefen kan därför i princip ansluta sig till

flygvapenchefens förslag i denna del. Dock bör enligt departementschefen

beställning som fältflygare av 1. graden kunna erhållas tidigast vid tjänstgöring

efter första anställningstidens utgång och beställning som förste

fältflygare tidigast ett år därefter.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155.

17

Även om den av departementschefen förordade befordringsgången bör

medföra en gynnsammare rekrytering samt uppmuntra till frivillig tjänstgöring

efter första anställningstidens slut synes det departementschefen

ofrånkomligt med en förbättring jämväl av fältflygarnas avgångsförmåner.

De förslag, som flygvapenchefen härutinnan framlagt finner departementschefen

sig i stort sett kunna godtaga. Departementschefen förordar alltså,

att nuvarande ekonomiska avgångsförmåner av olika slag som står fälttlygarna

till buds utbytes mot eu tjänstepremie, som utan behovsprövning

skall utbetalas till avgående fältflygare. Det har under ärendets remissbehandling

ifrågasatts om icke åtminstone viss del av tjänstepremien för

undvikande av missbruk borde utgå endast efter behovsprövning. Departementschefen

anser emellertid att varje inskränkning i rätten att utfå tjänstepremien

skulle komma att motverka syftet med densamma. Tjänstepremien

bör enligt departementschefen utgå med ett belopp motsvarande summan

av ett visst antal månadslöner, beroende på anställningstidens längd. Mot

av flygvapenchefen föreslaget antal månadslöner för varje särskilt fall

'' prop. s. 7) har departementschefen ingen erinran. Den månadslön, som

skall ligga till grund för tjänstepremiens bestämmande, bör enligt departementschefen

beräknas efter ortsgrupp 3 och den löneklass vederbörande

tillhör vid avgången ur aktiv tjänst. Å sådan månadslön skall beräknas

rörligt tillägg enligt de grunder, som gäller vid avgången. Hänsyn bör icke

tagas till flygtillägg. Utbetalningen av tjänstepremien bör som regel ske

månadsvis under ej alltför kort tid. Möjlighet bör emellertid föreligga, fortsätter

departementschefen, att utbetala hela eller viss större del av tjänstepremien

på eu gång till den som styrker sig ha behov därav för sin framtida

civila verksamhet.

Departementschefen är för närvarande ej beredd taga ställning till frågan

huruvida tjänstepremie skall tillkomma den som efter anställning som fältflygare

tillträder annan statlig tjänst.

Departementschefen biträder flygvapenchefens förslag att, därest fältflvgare

eller f. d. fältflygare avlider, 50 procent av intjänt tjänstepremie

eller av återstod av sådan premie skall utgå till den avlidnes anhörige, mot

vilken han är försörjningspliktig.

För den, som av någon orsak slutar före första anställningstidens utgång,

bör enligt departementschefen nuvarande avgångsförmåner fortfarande

gälla.

De som nu är anställda inom yrkesgrenen fältflygare synes departementschefen

icke höra komma i åtnjutande av den föreslagna tjänstepremien

med mindre de kvarstannar i tjänst minst ett år efter första anställningstidens

slut; i annat fall bör de erhålla samma avgångsförmåner som

nu utgår.

Utbetalning av tjänstepreinier och i förekommande fall prövning av

ärenden rörande utfående av premiebelopp bör enligt departementschefen

handhas av försvarets socialbyrå.

2—säl 52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 154—156.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 155.

Det förutsättes få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de närmare

bestämmelser, vilka blir erforderliga vid ett genomförande av systemet med

tjänstepremier.

Såsom tidigare erinrats får fältflygare f. n. kvarstå i tjänst endast till

28 års ålder. Departementschefen föreslår emellertid att denna åldersgräns

slopas samt att det skall ankomma på chefen för flygvapnet att i varje särskilt

fall avgöra hur länge vederbörande med hänsyn till sin tjänstbarhet

bör få kvarstå såsom fältflygare.

Chefen för flygvapnet har vidare föreslagit viss höjning av premierna för

fullgjorda repetitionsövningar. Departementschefen kan ej förorda att premien

för de obligatoriska repetitionsövningarna höjes. Däremot biträder

departementschefen flygvapenchefens förslag om höjning av premierna för

de frivilliga repetitionsövningarna till 1 000 kronor; höjningen bör dock

enligt departementschefen ej gälla för den som under repetitionsövning

uppbär lön från annan anställning i statens tjänst eller sådan icke-statlig

anställning, vid vilken avlöningen utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade

avlöningsbestämmelser. Förutsättning för erhållande av premier för fullgjorda

repetitionsövningar bör enligt departementschefen givetvis vara att

dessa övningar fullgjorts i flygtjänst.

Ett betydande antal fältflygare beräknas komma att frivilligt kvarstannn

i tjänst efter första anställningstidens slut, därest nu förordade åtgärder

i vad avser befordringsförhållandena och tjänstepremier genomföres. Detta

medför i sin tur ett minskat rekryteringsbehov och därmed minskning av

de stora utbildningskostnaderna. Kostnadsminskningen i detta hänseende

torde enligt departementschefen vid fullt utbyggd organisation uppgå till

betydligt större belopp än den utgiftsökning, som de nu föreslagna åtgärderna

i och för sig medför.

De av departementschefen sålunda föreslagna åtgärderna torde, framhåller

departementschefen vidare, kunna tillämpas först från och med budgetåret

1953/54 och kommer därför ej att påverka anslagsbelastningen föibudgetåret

1952/53. Nuvarande fältflygare bör enligt departementschefen

— därest i övrigt förutsättningar för erhållande av tjänstepremie föreligger

— komma i åtnjutande av sådan premie under villkor att han kvarstannar

i tjänst åtminstone till och med utgången av juni månad 1953.

Slutligen har departementschefen erinrat om angelägenheten av att fältfiygarnas

utbildning för civil anställning i fortsättningen intensifieras. För

närvarande kombineras flygtjänsten under de tre sista vinterhalvåren med

utbildning för något civilt yrke. Denna utbildning omfattar cirka 400 timmar

varje halvår. Det torde enligt departementschefen icke vara möjligt att

utöka detta timantal för varje halvår, men departementschefen förutsätter

att vederbörande myndigheter ägnar största omsorg åt denna del av

fältflygarnas utbildning. Därest fältflygarna kvarstår i tjänst efter första

anställningstidens slut erhålles, framhåller departementschefen slutligen,

givetvis motsvarande möjligheter att utöka denna utbildningsverksamhet,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155. 19

som måste anses vara av stor betydelse vid fältflygarnas övergång till civil

verksamhet.

Utskottet vill erinra, att enligt beslut av 1946 års riksdag infördes vid

flygvapnet en ny kategori korttidsansiällt manskap, stamflygare, numera

benämnda fältflygare. Dessa skulle ersätta alla i krigsorganisationen såsom

flygförare placerade reservofficerare, stamunderofficerare, reservunderofficerare

och värnpliktiga flygförare. På grund av den fortfarande otillfredsställande

rekryteringen av flygförarpersonal beslöt 1951 års riksdag, att

reservofficerare i flygförartjänst ånyo skulle utbildas. Då dylika reservofficerare

utgjorde en för staten mycket dyrbar personalkategori förutsatte

riksdagen, att anordningen i fråga skulle tillämpas endast övergångsvis i

avvaktan på att rekryteringen av flygande officerare på aktiv stat och fältflygare

kunde få tillräcklig omfattning. Såsom i propositionen framhållits

har rekryteringen av dessa reservofficerare tyvärr icke lämnat önskat resultat.

I syfte att ytterligare stimulera rekryteringen till flygvapnet höjdes

från och med den 1 juli 1951 flygtilläggen genomgående med 30 kronor för

månad. I propositionen nr 107 till årets riksdag föreslås en ytterligare

väsentlig höjning av dessa tillägg.

Trots dessa och andra vidtagna åtgärder i nu angivna syfte synas rekrvteringssvårigheter

alltjämt förefinnas.

För att stimulera rekryteringen av fältflygare och förmå fältflygare att

frivilligt kvarstå i tjänst efter första anställningstidens utgång har i den

nu föreliggande propositionen framlagts förslag om vissa förbättringar av

deras förmåner. Sålunda förordas viss ökning av befordringsmöjligheterna,

innebärande bland annat inrättande av beställningar i nuvarande Me 3 och

Me 4. I samband därmed föreslås nya tjänstegradsbenämningar. Förslaget

innebär vidare, att nuvarande avgångsförmåner skola ersättas med en utan

behovsprövning utgående tjänstepremie. Premiens storlek förutsättes skola

beräknas med utgångspunkt från den löneklass, i vilken vederbörande vore

placerad vid avgången från tjänsten. Premien skulle utgå med belopp motsvarande

summan av ett visst antal månadslöner, beroende på anställningstidens

längd. Till belysning härav må framhållas, att, därest vederbörande

kvarstår 1 år respektive 6 år efter första anställningstidens slut, premien

kommer att utgöra omkring,,13 400 kronor respektive 26 000 kronor.

Efter att ha fullgjort de två obligatoriska repetitionsövningarna äger för

närvarande f. d. fältflygare uppbära premie med 500 kronor. Vidare utgår

premie för fullgörande av de båda frivilliga repetitionsövningarna med 500

kronor för varje övning. Departementschefen föreslår eu höjning av premierna

för de frivilliga repetitionsövningarna till 1 000 kronor.

Förslaget har mötts av viss kritik från ett antal remissmyndigheter.

Sålunda har framhållits, att en förbättring av fältflygarnas möjligheter till

framtida anställning inom flygvapnet vore det förnämsta medlet att uppnå

en fullgod rekrytering, varför de nu förordade åtgärderna endast skulle få

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 155.

ringa rekryteringsfrämjande verkan. Det har även anförts, att fänriksbefordran

borde ersätta den föreslagna befordran till fältflygarc av 1. graden

och förste fältflygare, då först genom befordran till officersgrad erhålles

den förbättrade standard, vilken ansetts böra eftersträvas för att förmå till

ökat anställningstagande och kvarstående i tjänst. Det bar jämväl gjorts

gällande, att förslaget skulle innebära orättvisor mot och skapa misstämning

hos andra yrkesgrupper inom försvaret och därmed medföra konsekvenser

beträffande manskapsrekryteringen till andra vapenslag.

Trots att vissa betänkligheter kunna resas mot det föreliggande förslaget,

vill utskottet dock icke motsätta sig att detsamma lägges till grund för

beslut i ämnet, då åtminstone för närvarande annan utväg icke lärer finnas

att lösa här ifrågavarande problem.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må godkänna vad departementschefen i statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för den 9 april 1952 föreslagit

rörande förmåner åt fältflvgare.

Stockholm den 16 maj 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 156.

Reservation

av herrar Karl Andersson och Åkerström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:302 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fältflygarnas avlöningsförmåner m. m. a1 i texten