Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fältflygarnas avlöningsförmåner m. m.
1952-05-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1952:155, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fältflygarnas avlöningsförmåner m. m.
Dokumentets text
14
Statsutskottets utlåtande nr 155.
Nr 155.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
fältflygarnas avlöningsförmåner m. m.
(l:a avd.)
I propositionen nr 229 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 9 april 1952,
föreslagit riksdagen att godkänna vad departementschefen i berörda statsrådsprotokoll
föreslagit rörande förmåner åt fältflygare.
Departementschefen framhåller, att rekryteringen av flygförarpersonal
— såväl officerare som fältflygare — under senare år icke varit tillfredsställande.
För att så snabbt som möjligt öka antalet flygförare beslöt 1951
års riksdag att reservofficerare under en övergångstid ånyo skulle utbildas
i flygförartjänst. Återinförandet av flygande reservofficerare är emellertid
att anse som en nödfallsåtgärd. Detta system är i förhållande till effekten
mycket dyrbart, enär de flygande reservofficerarna endast under relativt
kort tid är användbara såsom förare av krigsflygplan. Utvecklingen mot
alltmer svårflugen materiel gör det nämligen praktiskt taget omöjligt att
omskola reservofficerarna för nya flygplantyper enbart under officerarna
i fred åvilande tjänstgöring.
Tyvärr har, framhåller departementschefen vidare, rekryteringen av
reservofficerare i flygförartjänst icke heller lämnat önskat resultat. Endast
omkring hälften av beräknat antal reservofficersaspiranter har sålunda
kunnat anställas under år 1951. Såvitt nu kan bedömas synes enligt departementschefen
någon förbättring av rekryteringen icke vara att förvänta vare
sig beträffande reservofficerare i flygförartjänst eller beträffande fältflygare
därest icke särskilda rekryteringsfrämjande åtgärder vidtages.
Den dåliga rekryteringen av flygförarpersonal kan, fortsätter departementschefen,
medföra vådor för krigsorganisationen och är därför ägnad
att ingiva allvarlig oro. Departementschefen finner det därför vara en beredskapsangelägenhet
av största vikt att åtgärder nu vidtages som är ägnade
att tillförsäkra flygvapnet tillräckligt antal förare av krigsflygplan jämte
erforderligt antal reserver.
Chefen för flygvapnet har i detta hänseende föreslagit vissa åtgärder för
att dels tillföra flygvapnet erforderligt antal fältflygare och dels säkerställa
att tillräckligt många fältflygare frivilligt kvar stannar i tjänst viss tid efter
första anställningstidens slut. De föreslagna åtgärderna innebär förbättring
av fältflygarnas befordrings- och löneförhållanden under anställnings
-
Statsutskottets utlåtande nr 155. 15
tiden ävensom förbättring av de ekonomiska förmåner, som kommer fältflygarna
till del efter slutad anställning.
Orsakerna till den dåliga rekryteringen av fältflygare kan, framhåller departementschefen,
vara mångahanda. Förutom flygtjänstens egen natur med
de risker och stora påfrestningar för personalen som tjänsten medför torde
enligt departementschefen i rekryteringshämmande riktning verka främst
det förhållandet att endast en mindre del av fältflygarna kan beredas framtida
anställning inom flygvapnet medan större delen efter ett antal år måste
skaffa sig annan utkomst. Under dessa omständigheter torde det enligt
departementschefen jämväl vara hinderligt för rekryteringen att fältflygarna
måste binda sig för anställning relativt lång tid med påföljd att de förhållandevis
sent kan börja ägna sig åt ett annat yrke.
Det förslag rörande arméns manskapsorganisation, som Kungl. Maj:t
genom propositionen 1952: 120 förelagt riksdagen, förutsätter att flertalet
underbefäl i armén i fortsättningen skall kunna erhålla pensionsberättigande
anställningar inom försvaret. Departementschefen framhåller, att
det i och för sig skulle vara önskvärt därest motsvarande förmåner skulle
kunna erbjudas fältflygarna. Inom flygvapnet är emellertid förhållandena
i viss mån annorlunda än vid armén. Med hänsyn till de stora fysiska och
psykiska krav, som oundgängligen måste ställas på förare av krigsflygplan,
kan personalen icke vara krigsplacerad såsom förare av sådant plan under
längre tid. En snabb omsättning av flygförarpersonalen är därför enligt
departementschefen nödvändig. Departementschefen vill i detta sammanhang
erinra om att fältflygarna för närvarande icke får kvarstanna i tjänst
längre än till det år vederbörande fyller 28 år. Det torde emellertid, fortsätter
departementschefen, icke finnas möjlighet att bereda mer än ett fåtal av
dem, som icke längre är lämpade som förare av krigsflygplan och som
icke erhåller officersutbildning, sådan anställning inom försvaret, som ur
ekonomiska eller andra synpunkter är tillräckligt lockande. Med hänsyn
härtill anser departementschefen det icke möjligt att i princip föreslå någon
ändring i den nuvarande fältflygarorganisalionen. Även i fortsättningen
måste alltså flygvapnets behov av flygförare till stor del tillgodoses genom
personal, som anställes genom kontrakt för viss tid.
Fin förkortning av anställningstiden skulle enligt departementschefen
otvivelaktigt innebära minskade svårigheter för fältflygarna vid övergången
till civil verksamhet och därigenom verka rekryteringsfrämjande. En sådan
ålgärd skulle emellertid medföra, att den årliga rekryteringen behövde betydligt
ökas för att det minskade antalet årskullar i aktiv tjänst skulle
uppvägas, och därmed skulle utbildningskostnaderna avsevärt sliga. Departementschefen
kan därför ej heller förorda en sådan utväg ur svårigheterna.
Med hänsyn till det anförda synes det departementschefen nödvändigt
att, diirest anställningen som fältflygare skall bli tillräckligt lockande, fältflygarna
erbjudes bättre ekonomiska förmåner än som nu utgår. Vad flygvapenchefen
i sådant hänseende föreslagit syftar till icke blott alt främja
16
Statsutskottets utlåtande nr 155.
rekryteringen utan även att förmå nuvarande fältflygare att frivilligt kvarstå
i tjänst efter första anställningstidens utgång. Att åtgärder i sådant
syfte nu vidtages finner departementschefen så mycket mera angeläget
som första anställningstiden för den första årskullen fältflygare utgår innevarande
år.
Chefens för flygvapnet förslag i denna del innebär följande.
Vid beräknandet av tjänstepremiens storlek skulle man utgå från den
löneklass i vilken vederbörande vore placerad vid avgången från tjänsten.
Beloppet skulle utgöras av summan av lönerna (rörligt tillägg inräknat)
på medeldyrort under ett med hänsyn till anställningstiden varierande antal
tjänstgöringsmånader. För den som avginge vid första anställningstidens
slut skulle tjänstepremien motsvara lönen under 12 tjänstgöringsmånader.
För varje års frivillig tjänstgöring efter första anställningstidens slut skulle
premien ökas med belopp motsvarande lönen under ytterligare tjänstgöringsmånader.
De år som följde närmast efter första anställningstidens
slut borde premieras förhållandevis högre än därpå följande för att icke
fältflygarna genom likformigt växande premier skulle lockas att kvarstå
längre i tjänst än som normalt kunde anses förenligt med deras bästa.
Med tillämpning av vad sålunda anförts har flygvapenchefen föreslagit,
att tjänstepremien skulle bestämmas enligt följande tablå.
Antal månadslöner vid en anställningstid som fältflygare
— första anställningstiden
= första anställningstiden och därutöver
1 år
2 år
3 år
4 år
5 år
6 år
12
18
23
26
OO
29
30
Chefen för flygvapnet har föreslagit viss ökning av fältflygarnas befordringsmöjligheter,
innebärande bl. a. att beställningar i nuvarande Me 3
och 4 skulle inrättas för denna kategori. I samband därmed har även föreslagits
nya tjänstegradsbenämningar för fältflygarpersonalen. Med hänsyn
till den särställning inom försvarsorganisationen som fältflygarna otvivelaktigt
intager på grund av arten av deras tjänstgöring och då en förbättrad
befordringsgång torde bli till gagn för rekryteringen, finner departementschefen
i likhet med flygvapenchefen en sådan förbättring påkallad. Med
hänsyn framför allt till de stora utbildningskostnaderna är det enligt departementschefen
angeläget att fältflygarna kvarstår i tjänst så länge det
med hänsyn till deras tjänstbarhet kan anses lämpligt. En förbättring av
befordringsmöjligheterna synes departementschefen ägnad att främja även
detta syftemål. Departementschefen kan därför i princip ansluta sig till
flygvapenchefens förslag i denna del. Dock bör enligt departementschefen
beställning som fältflygare av 1. graden kunna erhållas tidigast vid tjänstgöring
efter första anställningstidens utgång och beställning som förste
fältflygare tidigast ett år därefter.
Statsutskottets utlåtande nr 155.
17
Även om den av departementschefen förordade befordringsgången bör
medföra en gynnsammare rekrytering samt uppmuntra till frivillig tjänstgöring
efter första anställningstidens slut synes det departementschefen
ofrånkomligt med en förbättring jämväl av fältflygarnas avgångsförmåner.
De förslag, som flygvapenchefen härutinnan framlagt finner departementschefen
sig i stort sett kunna godtaga. Departementschefen förordar alltså,
att nuvarande ekonomiska avgångsförmåner av olika slag som står fälttlygarna
till buds utbytes mot eu tjänstepremie, som utan behovsprövning
skall utbetalas till avgående fältflygare. Det har under ärendets remissbehandling
ifrågasatts om icke åtminstone viss del av tjänstepremien för
undvikande av missbruk borde utgå endast efter behovsprövning. Departementschefen
anser emellertid att varje inskränkning i rätten att utfå tjänstepremien
skulle komma att motverka syftet med densamma. Tjänstepremien
bör enligt departementschefen utgå med ett belopp motsvarande summan
av ett visst antal månadslöner, beroende på anställningstidens längd. Mot
av flygvapenchefen föreslaget antal månadslöner för varje särskilt fall
'' prop. s. 7) har departementschefen ingen erinran. Den månadslön, som
skall ligga till grund för tjänstepremiens bestämmande, bör enligt departementschefen
beräknas efter ortsgrupp 3 och den löneklass vederbörande
tillhör vid avgången ur aktiv tjänst. Å sådan månadslön skall beräknas
rörligt tillägg enligt de grunder, som gäller vid avgången. Hänsyn bör icke
tagas till flygtillägg. Utbetalningen av tjänstepremien bör som regel ske
månadsvis under ej alltför kort tid. Möjlighet bör emellertid föreligga, fortsätter
departementschefen, att utbetala hela eller viss större del av tjänstepremien
på eu gång till den som styrker sig ha behov därav för sin framtida
civila verksamhet.
Departementschefen är för närvarande ej beredd taga ställning till frågan
huruvida tjänstepremie skall tillkomma den som efter anställning som fältflygare
tillträder annan statlig tjänst.
Departementschefen biträder flygvapenchefens förslag att, därest fältflvgare
eller f. d. fältflygare avlider, 50 procent av intjänt tjänstepremie
eller av återstod av sådan premie skall utgå till den avlidnes anhörige, mot
vilken han är försörjningspliktig.
För den, som av någon orsak slutar före första anställningstidens utgång,
bör enligt departementschefen nuvarande avgångsförmåner fortfarande
gälla.
De som nu är anställda inom yrkesgrenen fältflygare synes departementschefen
icke höra komma i åtnjutande av den föreslagna tjänstepremien
med mindre de kvarstannar i tjänst minst ett år efter första anställningstidens
slut; i annat fall bör de erhålla samma avgångsförmåner som
nu utgår.
Utbetalning av tjänstepreinier och i förekommande fall prövning av
ärenden rörande utfående av premiebelopp bör enligt departementschefen
handhas av försvarets socialbyrå.
2—säl 52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 154—156.
18
Statsutskottets utlåtande nr 155.
Det förutsättes få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de närmare
bestämmelser, vilka blir erforderliga vid ett genomförande av systemet med
tjänstepremier.
Såsom tidigare erinrats får fältflygare f. n. kvarstå i tjänst endast till
28 års ålder. Departementschefen föreslår emellertid att denna åldersgräns
slopas samt att det skall ankomma på chefen för flygvapnet att i varje särskilt
fall avgöra hur länge vederbörande med hänsyn till sin tjänstbarhet
bör få kvarstå såsom fältflygare.
Chefen för flygvapnet har vidare föreslagit viss höjning av premierna för
fullgjorda repetitionsövningar. Departementschefen kan ej förorda att premien
för de obligatoriska repetitionsövningarna höjes. Däremot biträder
departementschefen flygvapenchefens förslag om höjning av premierna för
de frivilliga repetitionsövningarna till 1 000 kronor; höjningen bör dock
enligt departementschefen ej gälla för den som under repetitionsövning
uppbär lön från annan anställning i statens tjänst eller sådan icke-statlig
anställning, vid vilken avlöningen utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade
avlöningsbestämmelser. Förutsättning för erhållande av premier för fullgjorda
repetitionsövningar bör enligt departementschefen givetvis vara att
dessa övningar fullgjorts i flygtjänst.
Ett betydande antal fältflygare beräknas komma att frivilligt kvarstannn
i tjänst efter första anställningstidens slut, därest nu förordade åtgärder
i vad avser befordringsförhållandena och tjänstepremier genomföres. Detta
medför i sin tur ett minskat rekryteringsbehov och därmed minskning av
de stora utbildningskostnaderna. Kostnadsminskningen i detta hänseende
torde enligt departementschefen vid fullt utbyggd organisation uppgå till
betydligt större belopp än den utgiftsökning, som de nu föreslagna åtgärderna
i och för sig medför.
De av departementschefen sålunda föreslagna åtgärderna torde, framhåller
departementschefen vidare, kunna tillämpas först från och med budgetåret
1953/54 och kommer därför ej att påverka anslagsbelastningen föibudgetåret
1952/53. Nuvarande fältflygare bör enligt departementschefen
— därest i övrigt förutsättningar för erhållande av tjänstepremie föreligger
— komma i åtnjutande av sådan premie under villkor att han kvarstannar
i tjänst åtminstone till och med utgången av juni månad 1953.
Slutligen har departementschefen erinrat om angelägenheten av att fältfiygarnas
utbildning för civil anställning i fortsättningen intensifieras. För
närvarande kombineras flygtjänsten under de tre sista vinterhalvåren med
utbildning för något civilt yrke. Denna utbildning omfattar cirka 400 timmar
varje halvår. Det torde enligt departementschefen icke vara möjligt att
utöka detta timantal för varje halvår, men departementschefen förutsätter
att vederbörande myndigheter ägnar största omsorg åt denna del av
fältflygarnas utbildning. Därest fältflygarna kvarstår i tjänst efter första
anställningstidens slut erhålles, framhåller departementschefen slutligen,
givetvis motsvarande möjligheter att utöka denna utbildningsverksamhet,
Statsutskottets utlåtande nr 155. 19
som måste anses vara av stor betydelse vid fältflygarnas övergång till civil
verksamhet.
Utskottet vill erinra, att enligt beslut av 1946 års riksdag infördes vid
flygvapnet en ny kategori korttidsansiällt manskap, stamflygare, numera
benämnda fältflygare. Dessa skulle ersätta alla i krigsorganisationen såsom
flygförare placerade reservofficerare, stamunderofficerare, reservunderofficerare
och värnpliktiga flygförare. På grund av den fortfarande otillfredsställande
rekryteringen av flygförarpersonal beslöt 1951 års riksdag, att
reservofficerare i flygförartjänst ånyo skulle utbildas. Då dylika reservofficerare
utgjorde en för staten mycket dyrbar personalkategori förutsatte
riksdagen, att anordningen i fråga skulle tillämpas endast övergångsvis i
avvaktan på att rekryteringen av flygande officerare på aktiv stat och fältflygare
kunde få tillräcklig omfattning. Såsom i propositionen framhållits
har rekryteringen av dessa reservofficerare tyvärr icke lämnat önskat resultat.
I syfte att ytterligare stimulera rekryteringen till flygvapnet höjdes
från och med den 1 juli 1951 flygtilläggen genomgående med 30 kronor för
månad. I propositionen nr 107 till årets riksdag föreslås en ytterligare
väsentlig höjning av dessa tillägg.
Trots dessa och andra vidtagna åtgärder i nu angivna syfte synas rekrvteringssvårigheter
alltjämt förefinnas.
För att stimulera rekryteringen av fältflygare och förmå fältflygare att
frivilligt kvarstå i tjänst efter första anställningstidens utgång har i den
nu föreliggande propositionen framlagts förslag om vissa förbättringar av
deras förmåner. Sålunda förordas viss ökning av befordringsmöjligheterna,
innebärande bland annat inrättande av beställningar i nuvarande Me 3 och
Me 4. I samband därmed föreslås nya tjänstegradsbenämningar. Förslaget
innebär vidare, att nuvarande avgångsförmåner skola ersättas med en utan
behovsprövning utgående tjänstepremie. Premiens storlek förutsättes skola
beräknas med utgångspunkt från den löneklass, i vilken vederbörande vore
placerad vid avgången från tjänsten. Premien skulle utgå med belopp motsvarande
summan av ett visst antal månadslöner, beroende på anställningstidens
längd. Till belysning härav må framhållas, att, därest vederbörande
kvarstår 1 år respektive 6 år efter första anställningstidens slut, premien
kommer att utgöra omkring,,13 400 kronor respektive 26 000 kronor.
Efter att ha fullgjort de två obligatoriska repetitionsövningarna äger för
närvarande f. d. fältflygare uppbära premie med 500 kronor. Vidare utgår
premie för fullgörande av de båda frivilliga repetitionsövningarna med 500
kronor för varje övning. Departementschefen föreslår eu höjning av premierna
för de frivilliga repetitionsövningarna till 1 000 kronor.
Förslaget har mötts av viss kritik från ett antal remissmyndigheter.
Sålunda har framhållits, att en förbättring av fältflygarnas möjligheter till
framtida anställning inom flygvapnet vore det förnämsta medlet att uppnå
en fullgod rekrytering, varför de nu förordade åtgärderna endast skulle få
20
Statsutskottets utlåtande nr 155.
ringa rekryteringsfrämjande verkan. Det har även anförts, att fänriksbefordran
borde ersätta den föreslagna befordran till fältflygarc av 1. graden
och förste fältflygare, då först genom befordran till officersgrad erhålles
den förbättrade standard, vilken ansetts böra eftersträvas för att förmå till
ökat anställningstagande och kvarstående i tjänst. Det bar jämväl gjorts
gällande, att förslaget skulle innebära orättvisor mot och skapa misstämning
hos andra yrkesgrupper inom försvaret och därmed medföra konsekvenser
beträffande manskapsrekryteringen till andra vapenslag.
Trots att vissa betänkligheter kunna resas mot det föreliggande förslaget,
vill utskottet dock icke motsätta sig att detsamma lägges till grund för
beslut i ämnet, då åtminstone för närvarande annan utväg icke lärer finnas
att lösa här ifrågavarande problem.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må godkänna vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 9 april 1952 föreslagit
rörande förmåner åt fältflvgare.
Stockholm den 16 maj 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 156.
Reservation
av herrar Karl Andersson och Åkerström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:302 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fältflygarnas avlöningsförmåner m. m. a1 i texten