Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1952/53 till ny ungdomsanstalt för svårbehandlade m. m. jämte i ämnet väckt motion.

1952-05-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:159, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1952/53 till ny ungdomsanstalt för svårbehandlade m. m. jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 159.

Nr 159.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

för budgetåret 1952/53 till ny ungdomsanstalt för

svårbehandlade m. m. jämte i ämnet väckt motion.

(3:e avd.)

I propositionen, nr 1 har Kungl. Maj :t beträffande kapitalbudgeten under

statens allmänna fastighetsfond (bilaga 23, punkten 2) föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Ny ungdomsanstalt för

svårbehandlade för budgetåret 1952/53 beräkna ett investeringsanslag av

2 000 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 151, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för

den 14 mars 1952, föreslagit riksdagen att till Ny ungdomsanstalt för svårbehandlade

för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 2 000 000

kronor.

Den 28 oktober 1949 uppdrog Kungl. Maj :t åt fångvårdsstyrelsen att med

biträde av sakkunniga utreda frågan om inrättande av en ny sluten ungdomsanstalt

för svårbehandlat manligt klientel som dömts till ungdomsfängelse.

Sedan styrelsen och de sakkunniga, som vid bedrivandet av sin

utredning benämnt sig ungdomsanstaltsutredningen, den 15 december 1950

avgivit betänkande i frågan (SOU 1950: 47), avläts efter vederbörlig remissbehandling

proposition i ämnet (nr 122) till 1951 års riksdag. Riksdagen tillstyrkte

i princip uppförandet av en sådan anstalt och fastställde därvid vissa

grunder för organisationen och behandlingen m. m. vid den nya anstalten. I

samband härmed framhöll emellertid riksdagen, att innan frågan om anslag

till själva anstalten upptogs till prövning en översyn av ungdomsanstaltsutredningens

förslag borde verkställas i syfte att undersöka möjligheterna

att åstadkomma besparingar. Den begärda utredningen har sedermera verkställts

genom särskilt tillkallade sakkunniga, 1951 års Roxtunautredning.

En redogörelse för utredningens förslag finnes intagen å s. 2—12 i propositionen,

till vilken utskottet får hänvisa, över utredningens betänkande avgivna

yttranden redovisas å s. 12—20 i propositionen.

Departementschefen anför, att 1950 års riksdag i princip godkände vissa

riktlinjer för fångvårdens framtida organisation. Enligt den uppgjorda planen

skulle behövlig omorganisation av fångvården i stort sett genomföras i

tre etapper, varvid i främsta rummet skulle upptagas ungdomsbehandlingen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 159.

5

Den mest betydelsefulla uppgift som därvid borde lösas avsåg frågan om

inrättande av en anstalt för särbehandling av särskilt svårskötta, till ungdomsfängelse

dömda ynglingar. Enär brottsligheten för närvarande i stor

utsträckning synes bli koncentrerad till yngre åldersgrupper och svårare fall,

intar denna fråga en central plats bland de aktuella åtgärderna för brottslighetens

bekämpande.

Roxtunautredningen framhåller att möjligheterna att vinna besparingar

i det av ungdomsanstaltsutredningen framlagda förslaget rörande den nya

anstalten såtillvida varit begränsade som utredningen haft att följa de principer

som enligt statsmakternas beslut skola gälla för verksamheten vid

denna anstalt. Roxtunautredningen anvisar emellertid vissa vägar, på vilka

en minskning skulle kunna ske av såväl anläggningskostnaderna som de årliga

driftkostnaderna. Sålunda framlägger utredningen förslag om reducering

av byggnadsvolymen för samtliga anstaltsbyggnader, omdisposition av

vissa byggnader och av anstaltsområdet, minskning av antalet personalbostäder,

personalinskränkning m. m. I likhet med socialstyrelsen, medicinalstyrelsen

och statens organisationsnämnd finner departementschefen att utredningen

på ett i huvudsak tillfredsställande sätt lyckats lösa sin uppgift

att inom ramen av de för anstalten uppdragna riktlinjerna vinna möjliga

besparingar.

Med hänsyn till den för den nya anstaltens verksamhet grundläggande

s. k. lilla gruppens princip anses det utomordentligt betydelsefullt att antalet

elever i varje grupp icke utökas utöver vad som erfarenhetsmässigt visat

sig lämpligt samt att så effektiva åtgärder som möjligt vidtagas för att hålla

de olika grupperna åtskilda från varandra. Departementschefen vidhåller

sålunda förslaget beträffande storleken av de grupper, i vilka klientelet bör

uppdelas, samt rörande elevgruppernas förläggning.

Däremot anser sig departementschefen icke kunna tillstyrka den nedskärning

av antalet yrkesgrenar som utredningen förordat och anför bl. a.

följande.

I realiteten innebär förslaget att den ursprungligen föreslagna, verkstadsskolemässigt

inriktade utbildningen strykes från programmet och ersättes

av en produktiv arbetsgren med vissa undervisningsbetonade inslag. Såsom i

olika remissyttranden framhållits är en av de bärande grundsatserna i lagstiftningen

om ungdomsfängelse, att eleverna skola erhålla en individuellt

avpassad yrkesutbildning. Väl är det sant, att yrkesutbildningen icke kan

drivas så långt vid ungdomsanstalterna, med deras i regel ettåriga behandlingstid,

som vid de ordinära yrkesskolorna, där utbildningen vanligen omfattar

två år. Som så mycket betydelsefullare framstår då, att den grundläggande

undervisning som kan medhinnas vid ungdomsanstalterna blir så

solid som möjligt och av sådan art att eleven efter utskrivningen kan fortsätta

utbildningen vid vanlig yrkesskola eller inom industrien. I överensstämmelse

med vad som framkommit vid de grundliga utredningar som

företagits av ungdomsanstaltsutredningen rörande ungdomsfängelseklienlelets

yrkesinriktning och förutsättningar för olika yrken bör arbetsprogrammet

vid den nya anstalten enligt min mening först och främst omfatta

utbildning av metallarbetare och bilreparatörer. Beträffande sistnämnda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 159.

utbildningsgren torde särskilt få hänvisas till de gynnsamma erfarenheter

som erhållits vid ungdomsvårdsskolorna. På grund av det relativt betydande

inslaget av elever som lämpa sig för tyngre arbeten föreslår jag vidare, i likhet

med ungdomsanstaltsutredningen, att utbildning av byggnadsarbetare

upptages som en tredje yrkesgren. Denna bör i varje fall äga bestånd under

en övergångstid i samband med anstaltens uppförande. Sedan utbyggnaden

av anstalten avslutats bör slutgiltigt avgöras, huruvida sistnämnda yrkesgren

bör bestå eller ersättas av någon annan. Med utbildning av trädgårdsarbetare

som en fjärde yrkesgren och under förutsättning att elever som lämpa

sig härför beredas tillfälle till kontorsarbete och andra sysselsättningar, i

vilka praktik på anstalten kan erhållas, skulle enligt min mening yrkesutbildningen

vid den nya anstalten bli tillfredsställande ordnad i överensstämmelse

med de riktlinjer som uppdragits i förra årets principproposition.

Vad angår frågan om den nya anstaltens personalorganisation har det

icke rått delade meningar om ungdomsanstaltsutredningens förslag, att anstaltens

chef skall vara en psykiatriskt utbildad överläkare och att denne

vid sin sida skall ha en psykolog. I fråga om personalstaten i övrigt anser sig

departementschefen böra biträda Roxtunautredningens förslag om vissa

närmare angivna inskränkningar. Skulle sedermera erfarenheterna visa att

den sålunda beräknade personalstyrkan icke motsvarar anstaltens verkliga

behov, anses frågan böra upptagas till förnyad prövning.

Utredningens förslag i fråga om inskränkning av antalet vårdare finner

sig departementschefen icke kunna biträda utan föreslår att avvikelse icke

göres från det av ungdomsanstaltsutredningen beräknade antalet av 25

vårdare.

Vid en sådan uppläggning av yrkesutbildningen som ovan förordats föreligger

behov av tre yrkeslärare, varför det av Roxtunautredningen föreslagna

utbytet av två dylika lärare mot yrkesmästare icke anses böra komma

till stånd.

Med hänsyn till de nära beröringspunkter som verksamheten vid den nya

anstalten kommer att ha med ungdomsvårdsskoleorganisationen anses

lämpligt att befattningshavarnas tjänstebenämningar och löneställning i huvudsak

ansluta sig till vad som gäller för personalen vid ungdomsvårdsskolorna.

Mot utredningens förslag i dessa delar har departementschefen

icke annat att erinra än att befattningen såsom trädgårdsmästare anses, i

överensstämmelse med vad som gäller beträffande motsvarande för utbildning

i trädgårdsarbete avsedda befattningar vid nyssnämnda skolor, böra

placeras i 16 lönegraden. Av anstaltens befattningshavare föreslås till en

början endast överläkaren och ett antal vårdare, förslagsvis 12, erhålla ordinarie

ställning. De övriga anses böra vara extra ordinarie tjänstemän med

undantag av yrkesläraren för byggnadsarbete, vilken föreslås bli extra

tjänsteman, och skrivbiträdet, för vilket bestämmelserna om reglerad befordringsgång

skola gälla. Överläkaren anses i enlighet med utredningens

förslag böra uppbära avlöningsförstärkning med 5 004 kronor och befattningsarvode

såsom styresman med samma belopp som utgår till överläkaren

vid anstalten på Håga eller med 720 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 159.

7

Vad angår utredningens förslag rörande utformningen av anstaltsbyggnaderna

anses dessa innebära en med hänsyn tagen till de allmänna riktlinjer,

efter vilka utredningen skolat arbeta, i stort sett lyckad lösning. Beträffande

vissa byggnader anses dock den föreslagna nedskärningen av volymen

vara alltför långtgående. Sålunda bör man enligt departementschefen

på de skäl som anförts av 1951 års fångvårdsutredning vid planeringen av

administrations- och mottagningsavdelningen räkna med ett större reservutrymme

än vad utredningen gjort. I sådant hänseende förordas inrättande

av två reservrum utöver det av utredningen föreslagna. Vidare anses det beräknade

verkstadsutrymmet icke tillräckligt. Från överstyrelsen för yrkesutbildning

har under hand inhämtats att verkstadslokalens yta skulle med

hänsyn till bl. a. olycksfallsrisker behöva utvidgas med minst 70 m2. Inom

den byggnadskropp som därefter erhålles bör med viss omdisposition utrymme

kunna beredas för de tre verkstäder för utbildning av resp. metallarbetare,

bilreparatörer och byggnadsarbetare, vilka föreslagits inrättade.

Utredningens förslag att minska antalet personalbostäder, som skola anordnas

vid anstalten, från 47 till 34 grundar sig på den uppfattningen, att

dylika bostäder i princip böra uppföras endast för den personal som på

grund av sin tjänst måste bo vid anstalten. För en sådan mening, som ansluter

sig till vad riksdagen uttalat vid tidigare behandling av frågan, anses

flera skäl tala. I några yttranden ha visserligen bl. a. starka tvivel uttalats

rörande möjligheterna att på annat håll bereda övrig personal bostäder.

Departementschefen anser dock icke tillräckliga skäl föreligga för avvikelse

från utredningens förslag i denna del.

Den av utredningen föreslagna omdispositionen av anstaltsområdet får ur

olika synpunkter anses fördelaktig och föreslås läggas till grund vid uppförandet

av anstalten. Det förutsättes att Kungl. Maj:t såväl härvidlag som

beträffande uppförandet av de olika byggnaderna skall äga att inom ramen

för anvisade medel vidtaga de ändringar i detaljutformningen som kunna

befinnas ändamålsenliga.

Byggnadskostnaderna för den nya anstalten ha av utredningen beräknats

till 5 251 000 kronor. Detta belopp har av byggnadsstyrelsen ansetts lågt

beräknat. I anslutning härtill har styrelsen på begäran inkommit med

uppgift om storleken av den kostnad, varmed man enligt styrelsens mening

borde räkna i detta sammanhang. Styrelsen uttalar därvid — med

framhållande av vissa omständigheter som göra det svårt att närmare överblicka

ifrågavarande kostnader — att totalkostnaden för byggnadsföretagets

genomförande med ledning av nyligen inkomna entreprenadanbud på byggnadsföretag

av någorlunda jämförbart slag uppskattningsvis kan angivas till

6 100 000 kronor enligt prisläget i oktober 1951. Försiktigheten anses därför

bjuda att man vid bedömandet av nu berörda kostnadsfråga utgår

från det av byggnadsstyrelsen sålunda angivna beloppet. Fn utökning på

sätt i det föregående föreslagits av administrations- och mottagningsbyggnaden

samt av verkstadsbyggnaden medför enligt styrelsens beräkningar

ytterligare kostnader av cirka 20 000 kronor resp. cirka 00 000 kronor,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 159.

allt enligt nyss angivna prisläge. Den sammanlagda byggnadskostnaden

skulle sålunda kunna beräknas till 6 180 000 kronor enligt prisläget i oktober

1951.

Kostnaderna för inredning och utrustning anses kunna uppskattas till det

av utredningen angivna beloppet, 575 000 kronor. Enligt en av tekniska experter

inom fångvårdsstyrelsen och yrkesöverstyrelsen företagen utredning

skulle den del av nämnda belopp som beräknats för själva verkstadsbyggnaden

vara tillfyllest även vid sådan omläggning av verkstadsutbildningen

som förordats av departementschefen.

Den enligt utredningens förslag beräknade årliga besparingen i avlöningskostnader,

omkring 80 000 kronor, kommer vid genomförande av de föreslagna

ändringarna i hithörande delar att nedgå till cirka 50 000 kronor.

Enär behovet av den nya anstalten är trängande föreslås dess uppförande

äga rum i så snabb takt som möjligt. Vissa förberedelser äro redan vidtagna

med anlitande av det anslag som riksdagen förra året ställde till förfogande.

Under tiden till den 1 juli 1953 kan så stor del av byggnadsprogrammet antagas

bli genomförd, som motsvarar en ungefärlig kostnad av 2 000 000 kronor.

För budgetåret 1952/53 anses alltså under statens allmänna fastighetsfond

å kapitalbudgeten böra upptagas ett anslag av 2 000 000 kronor.

Då anstalten enligt vad nyss angivits icke kan förväntas bli färdigbyggd

under nästa budgetår, anses det icke erforderligt att nu äska medel för avlöningar

eller för inredning och utrustning.

I en inom andra kammaren av herr Henriksson väckt motion (II: 590)

har hemställts, att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 151 måtte

uttala, att Kungl. Maj :t med uppmärksamhet ville följa bostadsfrågan för

personalen vid Roxtunaanstalten och vidtaga erforderliga åtgärder.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas

till motionen.

Utskottet. Såsom framgår av vad departementschefen anfört har 1951 års

Roxtunautredning haft att följa de principer för anstalten, vilka angivits

av utskottet i dess utlåtande nr 170 till fjolårets riksdag. Det är med tillfredsställelse

utskottet kan konstatera, att utredningen löst sin uppgift på

ett sätt som i huvudsak motsvarar de intentioner, vilka utskottet då gav

uttryck åt.

Ehuru inom utskottet i fråga om antalet yrkesgrenar vid anstalten förespråkare

funnits för utredningens snävare program, har utskottet ansett

sig böra förorda att departementschefens förslag i denna del godtages.

Vid detta ställningstagande har utskottet låtit sig vägledas av den

synpunkten, att en individuellt avpassad yrkesutbildning är en grundförutsättning

för en effektiv ungdomsfängelsevård och att en ny ungdomsanstalt

utan tillgång till erforderliga möjligheter i detta avseende därför knappast

kan giva en uppfattning om vad denna behandlingsform under tillfredsställande

betingelser kan giva för resultat.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 159.

9

Vad departementschefen anfört i fråga om den nya anstaltens personalorganisation

har i sin huvudsakliga uppläggning icke givit utskottet anledning

till invändningar. Med hänsyn till den rätt långa tid som åtgår för anstaltens

uppförande finner utskottet icke lämpligt att riksdagen redan nu

binder sig för en i detalj fixerad personalorganisation eller bestämda normer

för tjänstebenämningar och löneställning. Enligt utskottets mening bör

ställning till dessa frågor — med beaktande av den ovissa utvecklingen under

Roxtunaanstaltens utbyggnadstid på det anstaltsorganisatoriska och lönepolitiska

området — tagas först när anslag äskas för ändamålet. Departementschefens

förslag till personalorganisation bör dock ligga till grund för

anstaltens organisatoriska utformning.

Departementschefens förslag rörande anstaltsbyggnaderna och dispositionen

av anstaltsområdet tillstyrkas av utskottet.

Med anledning av motionen II: 590 vill utskottet erinra om att skyldigheten

att bebo tjänstebostad ej sällan av tjänstemännen och deras organisationer

uppfattats som ett besvärande tvång. Såväl 1928 som 1936 års

lönekommitté framlade på sin tid förslag till en successiv avveckling av

de statsverket tillhöriga bostäder vid vederbörande verk, vilka icke voro

betingade av direkta tjänstehänsyn. Även 1945 års lönekommitté anslöt sig

i princip till denna tanke. Med hänsyn till de personalintressen, som rätt

förstådda ligga bakom dessa uttalanden, är utskottet — som tager för givet

att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följer bostadsfrågan vid Roxtuna

och vidtager de åtgärder, vilka i en framtid kunna bli erforderliga — icke

berett tillstyrka motionen.

Anslagsberäkningarna ha icke givit utskottet anledning till annat uttalande

än att utskottet understryker vad departementschefen anfört därom,

att den nya anstalten bör uppföras i så snabb takt som möjligt.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

a) att riksdagen må till Ny ungdomsanstalt för svårbehandlade

för budgetåret 1952/53 under statens allmänna

fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor

;

b) att motionen II: 590 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 16 maj 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 158.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.