Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens övertagande av Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag åvilande förpliktelser i fråga om underhåll av farled m. m. i Hjälmaren jämte i ämnet väckt motion.

1952-05-16 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:164, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens övertagande av Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag åvilande förpliktelser i fråga om underhåll av farled m. m. i Hjälmaren jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 164.

3

Nr 164.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

statens övertagande av Hjälmarens och Kvismarens

sjösänkningsbolag åvilande förpliktelser i fråga om

underhåll av farled m. m. i Hjälmaren jämte i ämnet

väckt motion.

(4:e avd.)

I propositionen nr 192 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 4 april 1952,

föreslagit riksdagen medgiva, att staten i enlighet med vad som i statsrådsprotokollet

angivits tills vidare från och med den 1 juli 1952 skall övertaga

de förpliktelser i fråga om underhåll av farled m. m. i Hjälmaren,

vilka nu åvila Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag.

Genom resolution den 12 maj 1865 förklarade Kungl. Maj :t på framställning

av direktionen för Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag, att

från det allmännas sida hinder icke mötte för bolaget att under vissa villkor

sänka och reglera vattenståndet i sjöarna Hjälmaren och Kvismaren. I

resolutionen uttalades att fördelarna av sjösänkningen voro av sådan betydelse

för det allmänna, att desamma skäligen ej borde åsidosättas även om

sjöfarten, med bibehållande av de huvudsakliga villkoren för dess fortsatta

bedrivande till alla viktigare hamnar vid Hjälmaren med dåvarande segeldjup,

likväl under vissa förhållanden skulle bli underkastad olägenheter,

vilka icke inträffade vid sjöns dåvarande vattenstånd. Såsom villkor för

företagets genomförande föreskrevs, bland annat, att en fullständig plan

över arbetena ävensom de åtgärder, vilka befunnos nödvändiga för segeldjupets

framtida vidmakthållande och för det allmännas betryggande, dessförinnan

skulle ha fastställts av Kungl. Maj :t.

Sedan förslag till dylik plan upprättats och underställts Kungl. Maj :ts

prövning, fastställde Kungl. Maj :t genom resolution den 2 februari 1877

planen. Samtidigt stadgades såsom villkor vissa förpliktelser för bolaget avseende

den allmänna trafiken i Hjälmaren samt meddelades föreskrifter för

att trygga fullgörandet av dessa förpliktelser gentemot det allmänna.

Företaget, som berörde mark inom Örebro, Västmanlands och Södermanlands

län, fullbordades år 1888 samt godkändes den 13 augusti samma år

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Det medförde en total båtnad av

38 083,276 kvadratrev vinstjord å en torrlagd areal av 15 129 hektar åker och

äng samt 3 592 hektar landvinning, eller tillhopa 18 720 hektar.

Kostnaderna för företaget beräknades till något mer än 2 000 000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 164.

De verkliga kostnaderna — inklusive räntekostnader — uppgingo emellertid

till drygt 4 000 000 kronor. Till företaget beviljades ett statslån å

2 000 000 kronor, vilket slutbetalades år 1940.

För bolaget gäller fortfarande en av Kungl. Maj :t den 13 december 1895

fastställd bolagsordning.

I skrivelse den 31 januari 1950 har Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag

hemställt, att staten skall övertaga de bolaget åvilande förpliktelserna

i fråga om underhåll av farleden in. m. i Hjälmaren.

I skrivelsen redogöres till en början för bolagets förpliktelser. Ifrågavarande

förpliktelser avse i huvudsak reglering av Hjälmarens vattenstånd,

bogsering, ersättning till Örebro stad för ökat underhåll av dess segelränna,

farled i Hjälmaren, hamnar och lastplatser vid samma sjö samt ^prickning

av farled.

Vad först angår regleringen av Hjälmarens vattenstånd

gäller jämlikt 1865 års resolution, att detta icke får vara lägre än att ett

segeldjup av sju fot, d. v. s. 2,os meter, bibehålies. Sedan gammalt sker regleringen

genom en damm vid Hyndevad. Numera har dygnsreglering införts.

Kostnaderna för underhåll och skötsel av dammen vid Hyndevad skola

bestridas av bolaget. Vidare åligger det bolaget att avlöna och bereda bostad

åt en dammästare samt att tillhandahålla erforderlig hjälp — dammvakt —

för dammens manuella skötsel. Bostad för de båda befattningshavarna är

uppförd å ett vid Hyndevads damm beläget område, som äges av bolaget.

För dammästarens verksamhet gäller alltjämt en år 1888 utfärdad instruktion.

Kontrollen över verksamheten och därmed sammanhängande befogenheter

utövas numera enligt beslut den 30 juni 1949 av Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut. Bolaget äger sålunda icke något inflytande

över regleringens utövande.

I detta sammanhang upplyser bolaget vidare, att det i samband med avgörandet

av frågor om regleringsföretagets inverkan på enskild rätt ålagts

att inlösa den närmast nedanför Hyndevads damm belägna s. k. Rosenholms

kvarn. Intill år 1906, då kvarnen såldes, disponerades en därstädes

befintlig damm av bolaget för bättre reglering av Hjälmarens vattenstånd.

Vid försäljningen av anläggningarna vid Rosenholm förbehöll sig emellertid

bolaget genom inteckning rätt till viss reglering därstädes.

Beträffande bogsering stadgas i 1877 års resolution, bland annat, att

det skall åligga bolaget att vid alla de tillfällen, då efter sänkningen av Hjälmarens

vattenyta segling på den s. k. Örebro- eller Hemfjärden vid ofördelaktig

vind blir omöjlig eller försvårad, avgiftsfritt tillhandahålla fartyg

på väg till eller från Skebäcks hamn vid Örebro tjänligt ångfartyg för bogsering

i segelrännan emellan Essundet och det s. k. Oset.

Bogseringsskyldigheten gäller sålunda endast vid ofördelaktiga vindar

och icke vid vindstilla. Enligt vad bolaget framhåller torde ifrågavarande

skyldighet ha föreskrivits med anledning av att vid tiden för företagets

tillkomst sjöfarten i huvudsak utgjordes av segelfartyg. Dylika förekomma

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 164.

5

emellertid ej numera i Hjälmaren, och bogsering av förevarande slag har

icke kommit i fråga under de senaste trettio åren.

I 1877 års resolution stadgas vidare skyldighet för bolaget att ersätta

Örebro stad för ökat underhåll av dess segelränna.

Före sjösänkningens genomförande fanns för sjöfartens bedrivande genom

Hemfjärden en uppmuddrad ränna med dimensioner, som fastställts

av Kungl. Maj :t. Underhållet av rännan ålåg Örebro stad mot rätt att uppbära

avgifter av segelfarten. Vid ogynnsam vind befordrades fartygen genom

rännan medelst varpning eller bogsering med roddbåt. Planen för sjösänkningsföretaget

innefattade fördjupning och utvidgning även av ifrågavarande

farled.

Enligt vad bolaget anför mötte det stora svårigheter att bestämma den

ersättning för ökade underhållskostnader, som sålunda skulle erläggas till

Örebro stad. Frågan har emellertid lösts på så sätt att bolaget och staden

underhålla var sin del av förevarande farled.

Såsom förut nämnts må segeldjupet i farleden i Hjälmaren

icke understiga sju fot eller 2,08 meter. I anslutning härtill gäller vidare, att

farleden skall ha viss bottenbredd, olika för olika sträckor, samt att sektionens

slänter skola ha lämplig lutning.

Nu angivna bestämmelser medföra skyldighet för bolaget att ombesörja

erforderlig muddring i farleden, dock med undantag av den del, som enligt

vad förut angivits underhålles av Örebro stad. Behovet av muddring varierar

för de olika sträckorna. Sålunda uppgiver bolaget att å en sträcka, cirka

6 750 meter lång, muddring verkställes i medeltal vart tredje år och å en

annan sträcka, 2 300 meter lång, i medeltal vart femte år. Ä andra sidan har

muddring icke behövts under de sista 40 åren å en sträcka och till följd av

strömdrag varit helt obehövlig å ytterligare en annan sträcka.

Vad härefter angår hamnar och lastplatser vid Hjälmaren

åligger det bolaget att hålla förut angivna segeldjup i fem hamnar.

Utöver iordningställandet av hamnarna i samband med sänkningsföretagets

utförande ha emellertid inga åtgärder varit erforderliga vid desamma och

torde, enligt vad bolaget anför, med all sannolikhet ej heller framdeles komma

i fråga.

Slutligen stadgades i 1877 års resolution beträffande utprickning

av farled, att sjösänkningsbolaget efter erforderliga undersökningar

skulle låta på sin bekostnad verkställa den förändrade utprickning

av segellederna i Hjälmaren, som bleve nödvändig på grund av sänkningsföretaget.

Tillika skulle bolaget för framtiden bestrida underhållet av det

eventuellt ökade antal prickar i segellederna som utöver dem, vilka Örebro

rederibolag dittills bekostat, kunde behövas till följd av företaget. Sistnämnda

prickar förutsattes alltså även i fortsättningen skola underhållas av rederibolaget.

Enligt sjösänkningsbolaget torde emellertid någon laga skyldighet

därutinnan icke ha ålegat rederibolaget, utan underhållet av ifrågavarande

prickar synes ha varit ett frivilligt åtagande.

Genom sjösänkningsbolagets försorg underhållas endast vissa av de å

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 164.

sjökortet angivna prickarna. Utprickningen verkställes av strandägare vid

Hjälmaren, med vilka bolaget träffat skriftliga avtal om tillsyn och underhåll

av utsatta prickar och sjömärken. Genom bolagets muddermästare

utövas varje vår besiktning och kontroll av samtliga prickar och sjömärken,

vilka underhållas av bolaget.

Utprickningen i övrigt verkställes av vederbörande hamnägare eller av

personer, som äro intresserade av farlederna.

En viss oklarhet råder sålunda i fråga om sjösänkningsbolagets åligganden

rörande utprickningen i Hjälmaren. Enligt vad bolaget framhåller

har någon detaljerad undersökning i ämnet såvitt bekant icke ägt rum.

Såsom förut antytts meddelades i 1877 års resolution vissa bestämmelser

för att trygga fullgörandet av sjösänkningsbolagets förpliktelser gentemot

det allmänna. Sålunda föreskrevs att bolaget — för att bolaget om det så

önskade och Kungl. Maj :t funne skäligt att sådant medge skulle kunna befrias

från sina förpliktelser i fråga om den allmänna trafiken -— skulle hos

statskontoret insätta tillhopa 100 000 kronor till en särskild fond. Räntan

å fonden skulle i mån av behov kunna användas för att bekosta de underhålls-

och andra åtgärder, som enligt vad förut angivits ålagts bolaget.

Kungl. Maj :t förbehöll sig dock rätt att förordna om användandet och förvaltningen

av fonden samt att framdeles avgöra, om den kunde anses tillräcklig

för sitt ändamål eller borde ökas av bolaget.

1 enlighet med dessa föreskrifter inbetalade bolaget år 1881 det angivna

beloppet av 100 000 kronor. Med anledning av att fondens ränteavkastning

åren närmast efter företagets fullbordande ej helt togs i anspråk för farledsunderhållet

och dylikt, växte emellertid fonden så att densamma år 1894

uppgick till omkring 181 700 kronor. På initiativ av statskontoret höjdes

fonden samma år till 300 000 kronor. Med hänsyn till att kraven på utbetalning

från fonden alltmer ökade under årens lopp, höjdes fonden sedermera

vid olika tillfällen ytterligare genom att inbesparade räntemedel tillfördes

densamma. Den senaste höjningen skedde år 1917, då fondens belopp bestämdes

till 380 000 kronor.

Fondens behållning utgör för närvarande i runt tal 420 000 kronor.

Beträffande de utgifter, vilka jämlikt nyssnämnda bestämmelser skola

bestridas av fondens avkastning, ävensom storleken av denna avkastning

ha för åren 1905—1949 i propositionen (s. 7 och 8) lämnats vissa uppgifter,

vartill torde få hänvisas.

Bolagets övriga utgifter bestridas från dess egna tillgångar. Bland

dessa utgifter märkas framför allt förvaltningskostnader samt underhåll av

Kvismare kanal. Utgifterna upptogos i 1951 års bokslut till cirka 6 000 kronor.

Enligt vad bolaget anför har emellertid bolaget inom den närmaste

tiden att räkna med stora kostnader för nyssnämnda kanal. Sålunda måste

dels en raserad bro ersättas med en ny, dels två andra broar över kanalen

ombyggas. Vartdera företaget beräknas draga en kostnad av minst 30 000

kronor. Vidare måste en omfattande och dyrbar rensning av kanalen, som

är omkring två mil lång, utföras. Alla dessa utgifter komma att anstränga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 164. 7

bolagets tillgångar mycket hårt, särskilt som arbets- och materialkostnader

stigit.

I detta sammanhang erinrar bolaget slutligen om de utgifter, som föranletts

av förut omförmälda statslån å 2 000 000 kronor. Bolaget upplyser sålunda,

att i räntor på detta lån erlagts icke mindre än 3 800 000 kronor. De

enda förmåner staten beviljat ha varit ett mindre anslag å 2 000 riksdaler

banko till undersökningskostnader samt efterskänkande av räntor å omkring

360 000 kronor.

Vad härefter angår bolagets tillgångar upptogos dessa i 1951

års bokslut till cirka 247 000 kronor. Bland tillgångarna voro emellertid

redovisade bolagets förenämnda fordringar på fonden å 71 300 kronor för

muddringsarbeten, 8 000 kronor för avskrivning å mudderverket samt 5 000

kronor för reparationsarbeten vid dammästarbostället, eller tillhopa 84 300

kronor.

Bolaget uppger vidare, att det sett sig nödsakat att realisera vissa tillgångar

för att kunna finansiera nyssnämnda förskotteringar. Härtill kommer

att bolaget genom att ligga ute med ifrågavarande belopp åsamkas en

årlig ränteförlust å minst 2 500 kronor.

Avkastningen av bolagets tillgångar — huvudsakligen vissa arrendeavgifter

samt räntor — uppgick i 1951 års bokslut till närmare 8 000 kronor.

Såsom förut nämnts utmynnar bolagets framställning i en hemställan,

att statsverket skall övertaga de förpliktelser och därmed förenade kostnader,

som enligt vad förut angivits nu åvila bolaget. Bolagets hemställan innebär

sålunda, att det i fortsättningen skall ankomma på staten att svara för

underhåll och skötsel av regleringsdammen vid Hyndevad, underhåll av farleden

genom Hjälmaren och till vissa hamnar där samt den ^prickning i

Hjälmaren, som åligger bolaget. Till stöd härför åberopar bolaget det förut

återgivna uttalandet i 1877 års resolution om möjlighet för bolaget att vinna

befrielse från förpliktelserna i vad de avse den allmänna trafiken.

Bolaget framhåller vidare, att om staten övertager regleringen och därmed

sammanhängande åligganden, främst muddringsarbetet, böra kostnaderna

kunna hållas inom en rimlig nivå med hänsyn till de stora maskinella

resurser som staten har. För bolaget med dess begränsade möjligheter

i detta hänseende torde däremot kostnaderna komma att uppgå till

sådana belopp, att den ekonomiska situationen inom få år blir ohållbar.

Slutligen framhåller bolaget i detta sammanhang, att en uttaxering på bolagets

delägare skulle komma att medföra stora kostnader och avsevärda

svårigheter med hänsyn till de omfattande förändringar som numera ägt

rum i fråga om fastighetsbildningen inom den av sjösänkningsföretaget berörda

marken.

Därest staten övertager bolagets ifrågavarande förpliktelser, förklarar sig

bolaget villigt till vissa åtaganden.

Till en början förbinder sig bolaget sålunda att till Kungl. Maj:t överlämna

den av statskontoret förvaltade fonden, dock först sedan gottgörelse

erhållits för de förut omförmälda förskotterade beloppen å tillhopa 84 300

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 164.

kronor. Vidare åtager bolaget sig att mot skälig hyra tillhandahålla den

bostad med lillhörande trädgårdsland och uthus, som är avsedd för dammvaktens

behov, samt att på betryggande sätt bereda tillträde till regleringsdammen

och å bolaget tillhörig mark ställa erforderlig plats till förfogande

för reparationer. Slutligen förklarar sig bolaget vilja överlämna förenämnda

inteckning till rätt för viss reglering vid Rosenholms damm, i vad avser nuvarande

regleringsförhållanden.

Över bolagets framställning ha yttranden avgivits av ett tiotal myndigheter

och organisationer (s. 3 samt 10—17).

Departementschefen har anfört följande.

»Såsom framgår av den föregående redogörelsen genomfördes på 1880-talet

en sänkning och reglering av sjöarna Hjälmaren och Kvismaren av ett för

ändamålet särskilt bildat bolag, Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsboiag.

Av sänkningsföretaget berördes tre intressegrupper, nämligen markägarna

kring sjöarna, sjöfartsintressena såväl på Hjälmaren som i Hjälmare

kanal samt kraftverksägarna i Eskilstunaån. Företaget bekostades

emellertid helt av markägarna, sammanslutna i nyssnämnda bolag. Kostnaderna

för företaget beräknades till något över 2 000 000 kronor men visade

sig sedermera uppgå till drygt 4 000 000 kronor. Till företagets utförande

erhöll bolaget ett statslån på 2 000 000 kronor, vilket slutbetalades

år 1940. Bolaget hade då i räntor på lånet erlagt icke mindre än cirka

3 800 000 kronor. Av statsmedel ha till företaget utgått endast 2 000 riksdaler

banko till undersökningskostnader, varjämte räntor efterskänkts till ett

belopp av cirka 360 000 kronor.

I samband med att bolaget erhöll tillstånd att genomföra företaget stadgades

såsom villkor vissa förpliktelser för bolaget för att trygga de övriga

intressen, som berördes av företaget. Bolaget ålades sålunda, bland annat,

att underhålla farlederna i Hjälmaren, att underhålla och bekosta skötseln

av en regleringsdamm vid Hyndevad samt att ombesörja viss utprickning

i Hjälmaren. Dessa skyldigheter åligga alltjämt bolaget. Av de olika åtgärder,

vilka bolaget i enlighet härmed har att vidtaga, är muddring av farlederna

den som föranleder de väsentligaste kostnaderna.

Samtidigt förutsattes emellertid att bolaget, om det så önskade och Kungl.

Maj :t medgav detta, skulle kunna befrias från sina förenämnda förpliktelser

beträffande den allmänna trafiken. För att möjliggöra detta och för

att trygga genomförandet av bolagets åligganden gentemot det allmänna

föreskrevs, att bolaget skulle avsätta 100 000 kronor till en av statskontoret

förvaltad fond, vars avkastning skulle användas till att bekosta de bolaget

ålagda underhållsåtgärderna. Fondens belopp har sedermera ökats till

380 000 kronor. Behållningen uppgår nu till cirka 420 000 kronor och avkastningen

till omkring 13 000 kronor per år.

I förevarande framställning har nu bolaget under hänvisning till nyssnämnda

stadgande hemställt att bli befriat från sina ifrågavarande förplik
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 164.

9

telser. Till stöd härför har bolaget anfört, att avkastningen från omförmälda

fond numera icke förslår till att täcka de kostnader, som skola bestridas

av densamma. Bolaget uppger sålunda, att det under de senaste åren måst

av egna tillgångar förskottera kostnader för muddringsarbeten å tillhopa

cirka 71 300 kronor ävensom vissa andra kostnader å 13 000 kronor. Enligt

bolaget föreligger därför för närvarande en bolagets fordran hos fonden

å sammanlagt 84 300 kronor. Samtidigt har bolaget — jämte vissa andra

åtaganden — förklarat sig villigt att vid bifall till framställningen överlämna

fonden till Kungl. Maj :t, sedan nyssnämnda fordringar gäldats.

I iemissyttrandena har någon erinran icke gjorts mot att bolaget skall befrias

från sina ifrågavarande förpliktelser. Från några håll har emellertid

uttalats, att dessförinnan närmare utredning bör verkställas i olika hänseenden.

Denna ståndpunkt intages av, bland andra, lantbruksstyrelsen. I

avbidan på sådan utredning har nämnda remissmyndighet föreslagit en provisorisk

lösning av frågan.

För egen del finner jag starka skäl tala för ett bifall till bolagets framställning.

Vid bedömande av frågan bör enligt min mening avgörande vikt

fästas vid det förhållandet, att det här är fråga om åtgärder vilka huvudsakligen

gagna andra intressen än jordbruksintressena. Såsom lantbruksstyrelsen

framhållit torde det numera knappast kunna komma i fråga, att

ett torrläggningsföretag skulle åläggas underhåll och prickning av allmän

farled samt skötsel av en regleringsdamm, varav stora kraftverksintressen

äro beroende. Hänsyn bör vidare tagas till att ifrågavarande sänkningsföretag

otvivelaktigt på många sätt medfört en betydande nytta för det allmänna,

ehuru de avsevärda kostnaderna för dess genomförande helt bestridits

av bolagsdelägarna. Dessutom bör i detta sammanhang erinras om att

en fortsatt underhållsskyldighet för bolaget skulle nödvändiggöra en uttaxering

på delägarna. En sådan åtgärd skulle, enligt vad i ärendet uttalats,

med hänsyn till de numera ändrade fastighetsförhållandena bli både dyrbar

samt besvärlig och måste därför redan av dessa skäl anses mindre lämplig.

Emellertid torde frågan om det ekonomiska ansvaret för de nu förevarande

underhållsåtgärderna böra ses som en del av det större spörsmålet om huru

de olika intressena vid Hjälmaren bäst skola kunna samordnas för framtiden.

En lösning av detta spörsmål torde, såsom framhållits i några remissyttranden,

kräva särskilda utredningar. Med hänsyn härtill är även jag av

den uppfattningen, att definitiv ståndpunkt till underhållsfrågan icke bör

fattas redan nu utan först senare, då nyss antydda utredningar slutförts.

Jag har därlör ansett mig böra stanna vid att föreslå en provisorisk anordning

av huvudsakligen den innebörd, som lantbruksstyrelsen angivit.

I enlighet härmed tillstyrker jag, att staten tills vidare från och med den 1

juli 1952 skall övertaga sjösänkningsbolagets skyldigheter i fråga om underhåll

och utprickning av Hjälmarens farleder samt skötseln av regleringsdammen

vid Hyndevad. Härvid synes mest ändamålsenligt, att ifrågavarande

uppgifter uppdragas åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Givetvis bör

2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. G samt. Nr 163-164.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 164.

styrelsen vid fullgörandet av uppdraget vid behov samråda med Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut samt lotsstyrelsen ävensom med

bolaget. Jag förutsätter dock, att sagda institut alltjämt skall ha kvar sina

befogenheter enligt Kungl. Maj :ts förut nämnda beslut den 30 juni 1949

i fråga om kontrollen av själva regleringsföretaget såsom sådant. Vidare

utgår jag från att bolaget i enlighet med sina i framställningen gjorda åtaganden

skall medgiva de intrång i dess enskilda rätt och övriga förmåner,

som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kan finna nödvändiga för uppdragets

fullgörande.

Såsom lantbruksstyrelsen föreslagit böra kostnaderna för de åtgärder,

som sålunda skola ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i första

hand bestridas av fondens avkastning. Denna bör alltså ställas till sistnämnda

styrelses förfogande. Emellertid torde man böra räkna med att

dessa medel icke skola förslå för ändamålet, särskilt om mera omfattande

muddringsarbeten komma att befinnas erforderliga. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

kan följaktligen komma att behöva ytterligare medel till sin

disposition. Därest riksdagen icke har något att erinra däremot torde sådana

kostnader, som icke kunna täckas genom berörda fondavkastning, få

bestridas från det under sjätte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till

Underhåll och drift av statens fiskehamnar och farleder.

Vad slutligen angår bolagets begäran om ersättning från fonden för vissa

av bolaget förskotterade belopp är jag mera tveksam, huruvida sådan ersättning

bör lämnas. Det bör nämligen ihågkommas, att fonden närmast

tillkommit för att bereda det allmänna en garanti för att bolaget skulle fullgöra

sina underhållsskyldigheter. Med hänsyn till den ståndpunkt jag intagit

i ärendet torde emellertid denna fråga icke böra avgöras nu utan först i

samband med att slutlig ställning tages till frågan om det ekonomiska ansvaret

för ifrågavarande underhållsåtgärder ävensom till övriga förut antydda

spörsmål berörande Hjälmaren och intressena där.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de närmare föreskrifter,

som kunna bli erforderliga vid bifall till vad jag sålunda föreslagit.»

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herr Åqvist väckt motion (II: 635), vari hemställts att riksdagen

ville för sin del besluta, att staten i samband med övertagandet av

Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolags förpliktelser vad gäller

^prickning av farleder i Hjälmaren jämväl övertager den av Segelsällskapet

Hjälmaren uppehållna utprickningen i farvattnen kring Grythem vid

Storhjälmaren under i motionen angivna förutsättningar.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt yrkande torde få

hänvisas till motionen.

Utskottet. I likhet med departementschefen finner utskottet starka skäl

tala för att staten, i avvaktan på en mera definitiv lösning av frågan, tills

vidare övertager de förpliktelser beträffande den allmänna trafiken i Hjäl
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 164.

11

maren, vilka nu åvila Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag. De

av departementschefen i förevarande sammanhang uppdragna riktlinjerna

för underhållsverksamhetens närmare handhavande m. m. ha icke givit utskottet

anledning till erinran. Däremot kan utskottet icke tillstyrka det i

motionen II: 635 framställda yrkandet, då det icke får anses klarlagt, i vad

mån den i motionen omnämnda utprickningen verkligen tillgodoser ett allmänt

intresse. Ifrågavarande spörsmål torde lämpligen böra prövas i samband

med de i propositionen förutsatta utredningarna.

Utskottet hemställer,

I. att riksdagen må medgiva, att staten i enlighet med

vad som i statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för

den 4 april 1952 angivits tills vidare från och med den 1

juli 1952 skall övertaga de förpliktelser i fråga om underhåll

av farled m. m. i Hjälmaren, vilka nu åvila Hjälmarens

och Kvismarens sjösänkningsbolag;

II. att motionen II: 635 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 16 maj 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående järendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Iwar Anderson, Näsgård,

Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson,

Pålsson, Näsström, Sundelin, Lundqvist, Birger Andersson, Ragnar Persson

och Bergman; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Svensson i Grönvik, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,

Lindholm, Staxäng, Åkerström, Johansson i Mysinge, Jansson i Kalix, Widén,

fru Ericsson i Luleå, herrar Karlsson i Olofström och Gustafsson i

Skellefteå.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:311 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ytterligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1951/52, i vad p a1 i texten