Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statsförväro av Köping—Utter sberg—Riddarhgttans järnväg m. m.
1952-05-16 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1952:165, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statsförväro av Köping—Utter sberg—Riddarhgttans järnväg m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 165.
1
Nr 165.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
statsförväro av Köping—Utter sberg—Riddarhgttans
järnväg m. m.
(4:e avd.)
I propositionen nr 165 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 14 mars
1952, föreslagit riksdagen att dels besluta att Köping—Uttersberg—Riddarhyttans
järnväg samt den Köpings Omnibuss Aktiebolag och Aktiebolaget
Stadsbusstrafik tillhöriga bilrörelsen m. m. må på avtalade villkor förvärvas
av staten, dels föreskriva att nämnda järnväg den 1 juli 1952 skall införlivas
med statens järnvägar, dels ock till Förvärv av Köping—Uttersberg
—Riddarhyttans järnväg m. m. för budgetåret 1952/53 under statens affärsverksfonder,
statens järnvägar, anvisa ett investeringsanslag av 1 350 000
kronor.
Med skrivelse den 10 mars 1952 har järnvägsstyrelsen — till fullföljande
av det genom Kungl. Maj :ts beslut den 9 juni 1939 lämnade uppdraget att vidtaga
åtgärder för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet — underställt
Kungl. Maj:ts prövning ett med Köping—Uttersbergs järnvägsaktiebolag,
Köpings Omnibuss Aktiebolag och Aktiebolaget Köpings stadsbusstrafik,
under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande, ingånget avtal om
förvärv för svenska statens räkning av Köping—Uttersberg—Riddarhyttans
järnväg (KURJ) samt bolagens bilrörelser, fastigheter m. m.
Avtalet har som bilaga fogats vid propositionen.
Järnvägsstyrelsen meddelar i sin framställning, att enär den helt övervägande
delen av persontrafiken inom KURJ :s trafikområde ombesörjes av
två med varandra och med järnvägsbolaget i förvaltningsgemenskap stående
landsvägstrafikföretag med firma Köpings Omnibuss Aktiebolag och Aktiebolaget
Köpings Stadsbusstrafik, i det följande benämnda bussbolaget respektive
stadstrafikbolaget, förenämnda avtal har vidgats att omfatta jämväl sistnämnda
bolags trafikrörelse och egendom. Mellan de tre trafikbolagen föreligger
icke blott förvaltningsgemenskap utan också faktisk ägaregemenskap,
i det att Köpings stad har dominerande aktiemajoriteter i bolagen. I järnvägsbolaget
äger staden sålunda 995 aktier av 1 000, i omnibusbolaget 520 av
570 och i stadsbusstrafiken 520 av 550.
Styrelsen framhåller, att samma riktlinjer soin vid tidigare statsförvärv
ha följts vid nu verkställda utredningar och förda förhandlingar. Även till
927 52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 saml. Nr 165.
2
Statsutskottets utlåtande nr 165.
sitt innehåll överensstämmer avtalet med flertalet tidigare sådana, enär det
avser förvärv av i stort sett bolagens samtliga tillgångar, å ena sidan, samt
övertagande av förpliktelser och skulder, å andra sidan.
Beträffande järnvägens tillkomst och utbyggnad jämte trafikrörelsens
storlek samt de till järnvägen anslutna bussföretagens linjelängd och vagnpark
m. m. ha i propositionen (s. 4 och 5) lämnats vissa uppgifter, vartill
torde få hänvisas.
Järnvägsstyrelsen framhåller i fortsättningen alt KURJ är att betrakta
såsom ett samhällsägt företag. Det ligger i sakens natur, att statsförvärvet av
ett sådant företag icke kan vara något statens järnvägars intresse och knappast
skulle kunnat ifrågakomma annat än såsom led i ett i princip allmänt
förstatligande. Enär på grund av olikheten i spårvidd egentlig samdrift
med angränsande statsbanelinjer icke kan äga rum, ställer styrelsen icke
i utsikt, att förstatligandet skall medföra några nämnvärda samhällsekonomiska
fördelar, detta så mycket mindre som det organisatoriska inlemmandet
i SJ icke ens kan förväntas medföra någon hjälp från eller åt andra
linjer, vare sig såvitt gäller rcservmateriel för säsongmässiga trafiktoppar
eller beträffande verkstadstjänsten. Det kan t. o. in. ifrågasättas, huruvida
icke med hänsyn till förenämnda inriktning av trafiken det allmänt
samhälleliga resultatet av rörelsen borde kunna bli något bättre i kommunal
än i statlig förvaltning.
Å andra sidan har, anför styrelsen, bevarandet av den förefintliga intressegemenskapen
mellan stadens övriga verksamheter och förenämnda
bolags trafikrörelser icke ansetts vara till så stor och påtaglig allmän båtnad,
att med hänsyn därtill undantag kunnat begäras från den av statsmakterna
vid 1939 års riksdag uppställda regeln, att det blivande förstatligandet
borde omfatta samtliga rikets järnvägsenlveter, såväl normalspåriga
som smalspåriga, vilka ej äro att betrakta som spårvägar eller ha
liknande lokal karaktär och som över huvud taget äro av den allmänna
betydelse, att de böra fortbestå. Det talas där icke vare sig om fusionsvinster
eller rationaliseringsmöjligheter utan frånskiljas endast företag med
vissa trafikuppgifter, vilkas ombesörjande närmast ansetts ankomma på
kommunerna eller enskilda industriföretag —- undantag som här sakna
relevans — och det tages i övrigt sikte på den samhälleliga effekten av järnvägsdriftens
bibehållande, respektive upphörande.
För KURJ :s del har det senare alternativet veterligen icke ifrågasatts.
Visserligen har persontrafiken inom banans trafikområde sedan länge i
huvudsak gått landsvägsledes, och total utflyttning därav synes böra företagas
snarast möjligt efter statsövertagandet. Enligt verkställd överslagskalkyl
skulle därmed ernås en avsevärd minskning av den i allt fall ofrånkomliga
-— betydande -— förlusten å rörelsen. Även en del högvärt gods
har avletts från järnvägen, men den kvarvarande godstrafiken är i varje
fall så betydande, att den torde kunna under överskådlig framtid ensam
motivera järnvägens bibehållande, detta i all synnerhet som huvudparten
Statsutskottets utlåtande nr 165. 3
därav utgöres av sådana råvarutransporter, vilka anses särskilt lämpade
för järnvägsbefordran.
Vid de nu avslutade förhandlingarna har, framhåller styrelsen, följaktligen
aldrig bestritts, att ett realiserande av 1939 års principbeslut varit avsett
att innefatta statsförvärv av KURJ. Redan på ett tidigt skede gjordes
också klart, att ett sådant förvärv måste avse jämväl den av förenämnda
båda biltrafikbolag bedrivna landsvägstrafiken. Vad meningarna länge och
starkt brutit sig om, har däremot varit frågan om köpevillkorens avvägning,
en omständighet som är lättförklarlig i betraktande av bl. a. den
ytterst starka föränderlighet, som driftresultaten uppvisat. Man kunde
enligt köparesidans representanter icke komma fram till något kalkylerat
affärsvärde, varför köpesummans bestämning grundades enbart på en skälighetsprövning,
med hänsyn tagen bl. a. till vad som betalts för andra icke
lönsamma järnvägar. Villkoren i det avtal, som nu föreligger, äro avvägda
i överensstämmelse med denna senare uppfattning, vilken på sistone kommit
att biträdas jämväl av stadens förhandlingsdelegerade. Järnvägsstyrelsen
anser villkoren i fråga godtagbara.
Järnvägsstyrelsen framhåller vidare, att såsom av § 3 mom. 1 i avtalet
framgår, utgör summan av de överenskomna köpeskillingarna 750 000 kronor,
varav till järnvägsbolaget 638 000, till bussbolaget 57 000 samt till
stadstrafikbolaget 55 000 kronor. För de båda biltrafikbolagen motsvara
dessa belopp respektive bolags aktiekapital, medan för järnvägsbolagets del
viss reduktion gentemot detta ägt rum.
Summan av bolagens lån, vilka enligt § 3 mom. 2 skola övertagas av
staten uppgick enligt 1950 års balansräkning till 206 000 kronor. Då biltrafikbolagens
växelskulder utgöra tillhopa 171 000 kronor, blir den faktiska
lånesumman vid 1950 års utgång 377 000 kronor. Järnvägsbolagets
svävande skulder uppvägdes däremot vid sagda tidpunkt av förefintliga
rörliga tillgångar. Sedermera har emellertd ställningen ej oväsentligt försämrats,
på grund av att järnvägsrörelsen under 1951 uppvisat en driftförlust
av storleksordningen 150 000 kronor. Räknar man med proportionsvis
samma underskott för första halvåret 1952, erhålles för den avsedda tillträdesdagen
den 1 juli 1952 ett sannolikt skuldsaldo av i runt tal 600 000
kronor, varför erforderligt investeringsanslag beräknats uppgå till 1 350 000
kronor. Enligt järnvägsstyrelsens mening ligger den sålunda erhållna summan
i underkant, detta med hänsyn till bl. a. att storleken av malmtrafiken
under årets första månader är relativt osäker och att vid avvecklingen av
en rörelse viss eftersläpning beträffande driftutgifterna plägar framträda.
Järnvägsstyrelsen förutsätter, att beträffande eventuella ytterligare drifiskulder
(inkl. eventuella utgifter på grund av avtal, vilka icke kunna hänföras
till driften ef ler 1 juli 1952 eller bäras av SJ förråd) skall få tillämpas
samma förfarande, som kommit till användning vid alla tidigare liknande
fall, nämligen att desamma skola föras å det särskilda utjämningskonto,
benämnt »Inköpskonto för enligt 1939 års riksdagsbeslut förvärvade en
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 165.
skilda järnvägar», vilket sedan 1940 finnes upplagt i statens järnvägars
räkenskaper. Självfallet bör härvid sagda konto belastas jämväl med det
belopp, som omförmäles i § 1 mom. 2, och å andra sidan gottskrivas värdet
av å tillträdesdagen förefintliga omsättningstillgångar.
Avtalsbestämmelserna i övrigt, bl. a. rörande övertagande av personal,
äro utformade helt i anslutning till innehållet i de avtal om statsförvärv
av enskilda järnvägar, vilka under de senare åren varit föremål för statsmakternas
prövning.
Järnvägsstyrelsen erinrar, att enligt § 8 i avtalet skall KURJ från tillträdesdagen
införlivas med statens järnvägar, men framhåller i detta sammanhang,
att ett beslut om sådant införlivande icke rimligen kan anses
innefatta någon utfästelse från statens sida beträffande den framtida omfattningen
av järnvägens transporttjänst. Såsom påpekats i samband med
vissa tidigare förvärv, bör nämligen vid avgöranden beträffande trafikens
rationella fördelning på olika samfärdsmedel en statsägd järnväg icke placeras
i annan ställning än en, som fortfarande är bolagsegendom.
Som den järnvägsekonomiska situationen numera utvecklats, synes man
icke lämpligen kunna dröja längre med en sådan sanering av trafikapparaten.
Då järnvägen — med nuvarande distriktsindelning — ansluter enbart
till bandelar tillhörande första distriktet, torde det vara självfallet, att den
skall tillföras sagda distrikt.
Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att fatta beslut om nedläggning av
persontrafiken å förenämnda järnväg samt därmed sammanhängande
nödig utvidgning av omnibustrafiken. Såsom förut framhållits, är en sådan
omflyttning ägnad att väsentligt nedbringa driftförlusterna å järnvägen.
Styrelsen förutsätter, att, därest förvärvsavtalet vinner statsmakternas godkännande,
tillstånd till nedläggning av persontrafiken å järnvägen lämnas
samtidigt med beslutet om järnvägens införlivande i statens järnvägar.
Järnvägsstyrelsen uttalar slutligen, att tidpunkten nu synes vara inne
att till behandling upptaga frågan om anslag å riksstatens driftbudget för
avskrivning av sådant genom järnvägsförstatligandet tillkommet statsbanekapital,
vilket icke kan beräknas bliva förräntat med av statsbanenätets
utvidgning föranledd överskottsökning. För de trafiksvagaste banorna gäller
det därvid icke endast eller ens främst den köpeskilling, som lämnats, eller
beloppet av de skulder, som övertagits, vilka bådadera ofta varit skäligen
blygsamma och icke utgöra något adekvat mått på storleken av den ekonomiska
belastning, som banornas införlivande i statens järnvägar medfört.
I främsta rummet framträder fastmer försämringen av driftresultatet;
ifrågavarande bandelars trafikinkomster äro i intet fall tillräckliga för täckning
av på desamma belöpande andelar av egentliga driftkostnader samt avsättning
för förnyelse. Järnvägsstyrelsen förklarar sig vilja i en särskild
skrivelse återkomma till denna fråga.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 165.
Departementschefen har anfört följande.
»I propositionen 1939: 207 har förslag framlagts för 1939 års lagtima riksdag
till åtgärder för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet. Till de
enskilda järnvägar, som enligt propositionen borde införlivas med statsbanenätet,
hör bland andra Köping—Uttersberg—Riddarhyttans järnväg.
Statsutskottet uttalade i sitt utlåtande (nr 172) över propositionen, att det
blivande förstatligandet borde omfatta samtliga rikets järnvägsenheter,
såväl normalspåriga som smalspåriga, vilka ej vore att betrakta som spårvägar
eller hade liknande lokal karaktär och som över huvud taget vore av
den allmänna betydelse att de borde fortbestå.
Riksdagen (skr. nr 318) biträdde statsutskottets uttalande.
Förevarande överenskommelse avser statsförvärv av i stort sett all
Köping—Uttersberg—Riddarhyttans järnvägsaktiebolag, Köpings Omnibuss
Aktiebolag och Aktiebolaget Köpings stadsbusstrafik, i vilka Köpings stad
har aktiemajoriteten, tillhörig egendom, såsom Köping—Uttersberg—Riddarhyttans
järnväg, vilken är den enda järnväg i landet som har spårvidden
1 093 mm, samt bolagens bilrörelser och fastigheter. Bolagens skulder
och övriga förpliktelser skola övertagas av staten, varjämte en köpeskilling
skall utgå med sammanlagt 750 000 kronor.
Av järnvägsstyrelsens utredning i ämnet framgår, att ifrågavarande
järnväg i övervägande grad har karaktären av tillförselbana till Köpings
hamn och att järnvägsbolaget förvaltas gemensamt med bussbolagen. I jämförelse
med tidigare förstatligade enskilda järnvägar med närmast motsvarande
spårvidd visade trafikrörelsen 1938 en totalsiffra, som något
understiger trafiksiffran för Blekinge kustbanor. Trafikfördelningen är
emellertid annorlunda, i det att den till förstatligande ifrågasatta järnvägens
trafikrörelse omfattar i huvudsak godstransporter. Av utredningen
framgår vidare bl. a., att på grund av den speciella spårvidden någon egentlig
samdrift med angränsande statsbanelinjer icke kan äga rum samt att
statens järnvägars reservmateriel och verkstadstjänst knappast kan ifrågakomma
för Köping—Uttersberg-—Riddarhyttans järnväg. Slutligen må erinras,
att järnvägstrafiken är förlustbringande, medan den av bussbolagen
bedrivna rörelsen visat tillfredsställande ekonomiskt resultat. Järnvägsstyrelsen
har vid frågans prövning ansett sig böra föreslå att ifrågavarande
järnväg m. m. förvärvas av staten. Med hänsyn till innehållet i 1939 års
principbeslut har jag icke något att erinra häremot.
Jag förordar alltså, att föreliggande avtal om statsförvärv av järnvägen
samt bolagens bilrörelser och fastigheter m. m. godkännes. Avtalets bestämmelser
angående undantag från försäljningen av viss tomtmark i Köping
samt den i samband med förberedelserna för avtalet ingångna överenskommelsen
angående egendomsbyte mellan Köpings stad och Köpings Omnibuss
Aktiebolag föranleda icke någon erinran från min sida.
Järnvägsstyrelsen har äskat medel för nästa budgetår till gäldande av
köpeskillingen, 750 000 kronor, samt till täckning av de lån, som skola
6
Statsutskottets utlåtande nr 165.
övertagas av staten, sammanlagt 377 000 kronor, och av till 225 000 kronor
beräknade driftsförluster intill den 1 juli 1952 eller tillhopa ca 1 350 000
kronor. Jag tillstyrker, att å riksstatcn för nästa budgetår anvisas ett investeringsanslag
med sistnämnda belopp. Såsom styrelsen föreslagit torde eventuella
ytterligare driftskulder m. in. få föras å det särskilda utjämningskonto,
benämnt Inköpskonto för enligt 1939 års riksdagsbeslut förvärvade
enskilda järnvägar, som ingår i statens järnvägars räkenskaper.
För personalens övertagande erfordras en ökning av antalet tjänster i
lönegraden Ca 24 och högre lönegrader. Detta spörsmål torde få anmälas i
samband med övriga frågor angående förändring av löneställning och antal
beträffande vissa befattningar vid konnnunikationsverken.»
Utskottet. På grundval av ett av järnvägsstyrelsen ingånget avtal har
Kungl. Maj:t framlagt förslag om statsförvärv av Köping—Uttersberg—
Riddarliyttans järnväg jämte viss i anslutning därtill bedriven biltrafikrörelse
in. in. Köpeskillingen utgör 750 000 kronor. För täckande av de
lån som enligt avtalet skola övertagas av staten samt intill den 1 juli 1952
beräknade driftförluster erfordras härutöver ett sammanlagt belopp av
ca 600 000 kronor, varför för ändamålet äskats ett investeringsanslag av
1 350 000 kronor.
Såsom i propositionen framhållits har den föreliggande överenskommelsen
tillkommit som eu följd av 1939 års principbeslut rörande cnlietliggörande
av det svenska järnvägsnätet. Med hänsyn härtill anser sig utskottet
böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag. Vad departementschefen vid
frågans anmälan i statsrådet anfört och förordat har icke givit utskottet
anledning till erinran. Utskottet önskar dock samtidigt framhålla följande.
Då riksdagen fattade sitt förenämnda principbeslut förutsattes bl. a., att
någon försämring av viss bygds kommunikationsförhållanden icke skulle
ske. Avsikten synes emellertid nu vara att i samband med statsförvärvet
av Köping—Uttersberg—Riddarhyttans järnväg nedlägga persontrafiken å
densamma. Då en dylik åtgärd, vilken motiverats av driftekonomiska skäl,
får anses innebära en djupgående förändring av de hittillsvarande trafikförhållandena,
finner sig utskottet böra understryka angelägenheten av att,
innan definitivt beslut fattas, frågan underkastas eu omsorgsfull prövning
från Kungl. Maj:ts sida. Utskottet förutsätter därvid, att under alla omständigheter
en tillfredsställande transporttjänst garanteras den resande
allmänheten, även om det av vissa anledningar skulle befinnas lämpligt att
helt överflytta persontrafiken på vederbörande billinjeföretag.
Under åberopande härav får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) besluta, att Köping—Uttersberg—Riddarhyttans järnväg
samt den Köpings Omnibuss Aktiebolag och Aktiebolaget
Stadsbusstrafik tillhöriga bilrörelsen m. in. må på avtalade
villkor förvärvas av staten;
Statsutskottets utlåtande nr 165. 7
b) föreskriva, att nämnda järnväg den 1 juli 1952 skall införlivas
med statens järnvägar;
c) till Förvärv av Köping—Uttersberg—Riddarhyttans järnväg
m. m. för budgetåret 1952/53 under statens affärsverkslonder,
statens järnvägar, anvisa ett investeringsanslag av
1 350 000 kronor.
Stockholm den 16 maj 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Iwar Anderson, Näsgård,
Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson,
Pålsson, Näsström, Sundelin, Lundqvist, Birger Andersson, Ragnar Persson
och Bergman; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Svensson i Grönvik, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,
Lindholm, Staxäng, Åkerström, Johansson i Mysinge, Jansson i Kalix,
Widén, fru Ericsson i Luleå, herrar Karlsson i Olofström och Gustafsson i
Skellefteå.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:312 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsförvärv av Köping—Utter sberg— Riddarhyttans järnväg m. m. a1 i texten