Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statsförväro av Köping—Utter sberg—Riddarhgttans järnväg m. m.

1952-05-16 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:165, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statsförväro av Köping—Utter sberg—Riddarhgttans järnväg m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

1

Nr 165.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

statsförväro av Köping—Utter sberg—Riddarhgttans

järnväg m. m.

(4:e avd.)

I propositionen nr 165 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 14 mars

1952, föreslagit riksdagen att dels besluta att Köping—Uttersberg—Riddarhyttans

järnväg samt den Köpings Omnibuss Aktiebolag och Aktiebolaget

Stadsbusstrafik tillhöriga bilrörelsen m. m. må på avtalade villkor förvärvas

av staten, dels föreskriva att nämnda järnväg den 1 juli 1952 skall införlivas

med statens järnvägar, dels ock till Förvärv av Köping—Uttersberg

—Riddarhyttans järnväg m. m. för budgetåret 1952/53 under statens affärsverksfonder,

statens järnvägar, anvisa ett investeringsanslag av 1 350 000

kronor.

Med skrivelse den 10 mars 1952 har järnvägsstyrelsen — till fullföljande

av det genom Kungl. Maj :ts beslut den 9 juni 1939 lämnade uppdraget att vidtaga

åtgärder för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet — underställt

Kungl. Maj:ts prövning ett med Köping—Uttersbergs järnvägsaktiebolag,

Köpings Omnibuss Aktiebolag och Aktiebolaget Köpings stadsbusstrafik,

under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande, ingånget avtal om

förvärv för svenska statens räkning av Köping—Uttersberg—Riddarhyttans

järnväg (KURJ) samt bolagens bilrörelser, fastigheter m. m.

Avtalet har som bilaga fogats vid propositionen.

Järnvägsstyrelsen meddelar i sin framställning, att enär den helt övervägande

delen av persontrafiken inom KURJ :s trafikområde ombesörjes av

två med varandra och med järnvägsbolaget i förvaltningsgemenskap stående

landsvägstrafikföretag med firma Köpings Omnibuss Aktiebolag och Aktiebolaget

Köpings Stadsbusstrafik, i det följande benämnda bussbolaget respektive

stadstrafikbolaget, förenämnda avtal har vidgats att omfatta jämväl sistnämnda

bolags trafikrörelse och egendom. Mellan de tre trafikbolagen föreligger

icke blott förvaltningsgemenskap utan också faktisk ägaregemenskap,

i det att Köpings stad har dominerande aktiemajoriteter i bolagen. I järnvägsbolaget

äger staden sålunda 995 aktier av 1 000, i omnibusbolaget 520 av

570 och i stadsbusstrafiken 520 av 550.

Styrelsen framhåller, att samma riktlinjer soin vid tidigare statsförvärv

ha följts vid nu verkställda utredningar och förda förhandlingar. Även till

927 52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 saml. Nr 165.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 165.

sitt innehåll överensstämmer avtalet med flertalet tidigare sådana, enär det

avser förvärv av i stort sett bolagens samtliga tillgångar, å ena sidan, samt

övertagande av förpliktelser och skulder, å andra sidan.

Beträffande järnvägens tillkomst och utbyggnad jämte trafikrörelsens

storlek samt de till järnvägen anslutna bussföretagens linjelängd och vagnpark

m. m. ha i propositionen (s. 4 och 5) lämnats vissa uppgifter, vartill

torde få hänvisas.

Järnvägsstyrelsen framhåller i fortsättningen alt KURJ är att betrakta

såsom ett samhällsägt företag. Det ligger i sakens natur, att statsförvärvet av

ett sådant företag icke kan vara något statens järnvägars intresse och knappast

skulle kunnat ifrågakomma annat än såsom led i ett i princip allmänt

förstatligande. Enär på grund av olikheten i spårvidd egentlig samdrift

med angränsande statsbanelinjer icke kan äga rum, ställer styrelsen icke

i utsikt, att förstatligandet skall medföra några nämnvärda samhällsekonomiska

fördelar, detta så mycket mindre som det organisatoriska inlemmandet

i SJ icke ens kan förväntas medföra någon hjälp från eller åt andra

linjer, vare sig såvitt gäller rcservmateriel för säsongmässiga trafiktoppar

eller beträffande verkstadstjänsten. Det kan t. o. in. ifrågasättas, huruvida

icke med hänsyn till förenämnda inriktning av trafiken det allmänt

samhälleliga resultatet av rörelsen borde kunna bli något bättre i kommunal

än i statlig förvaltning.

Å andra sidan har, anför styrelsen, bevarandet av den förefintliga intressegemenskapen

mellan stadens övriga verksamheter och förenämnda

bolags trafikrörelser icke ansetts vara till så stor och påtaglig allmän båtnad,

att med hänsyn därtill undantag kunnat begäras från den av statsmakterna

vid 1939 års riksdag uppställda regeln, att det blivande förstatligandet

borde omfatta samtliga rikets järnvägsenlveter, såväl normalspåriga

som smalspåriga, vilka ej äro att betrakta som spårvägar eller ha

liknande lokal karaktär och som över huvud taget äro av den allmänna

betydelse, att de böra fortbestå. Det talas där icke vare sig om fusionsvinster

eller rationaliseringsmöjligheter utan frånskiljas endast företag med

vissa trafikuppgifter, vilkas ombesörjande närmast ansetts ankomma på

kommunerna eller enskilda industriföretag —- undantag som här sakna

relevans — och det tages i övrigt sikte på den samhälleliga effekten av järnvägsdriftens

bibehållande, respektive upphörande.

För KURJ :s del har det senare alternativet veterligen icke ifrågasatts.

Visserligen har persontrafiken inom banans trafikområde sedan länge i

huvudsak gått landsvägsledes, och total utflyttning därav synes böra företagas

snarast möjligt efter statsövertagandet. Enligt verkställd överslagskalkyl

skulle därmed ernås en avsevärd minskning av den i allt fall ofrånkomliga

-— betydande -— förlusten å rörelsen. Även en del högvärt gods

har avletts från järnvägen, men den kvarvarande godstrafiken är i varje

fall så betydande, att den torde kunna under överskådlig framtid ensam

motivera järnvägens bibehållande, detta i all synnerhet som huvudparten

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165. 3

därav utgöres av sådana råvarutransporter, vilka anses särskilt lämpade

för järnvägsbefordran.

Vid de nu avslutade förhandlingarna har, framhåller styrelsen, följaktligen

aldrig bestritts, att ett realiserande av 1939 års principbeslut varit avsett

att innefatta statsförvärv av KURJ. Redan på ett tidigt skede gjordes

också klart, att ett sådant förvärv måste avse jämväl den av förenämnda

båda biltrafikbolag bedrivna landsvägstrafiken. Vad meningarna länge och

starkt brutit sig om, har däremot varit frågan om köpevillkorens avvägning,

en omständighet som är lättförklarlig i betraktande av bl. a. den

ytterst starka föränderlighet, som driftresultaten uppvisat. Man kunde

enligt köparesidans representanter icke komma fram till något kalkylerat

affärsvärde, varför köpesummans bestämning grundades enbart på en skälighetsprövning,

med hänsyn tagen bl. a. till vad som betalts för andra icke

lönsamma järnvägar. Villkoren i det avtal, som nu föreligger, äro avvägda

i överensstämmelse med denna senare uppfattning, vilken på sistone kommit

att biträdas jämväl av stadens förhandlingsdelegerade. Järnvägsstyrelsen

anser villkoren i fråga godtagbara.

Järnvägsstyrelsen framhåller vidare, att såsom av § 3 mom. 1 i avtalet

framgår, utgör summan av de överenskomna köpeskillingarna 750 000 kronor,

varav till järnvägsbolaget 638 000, till bussbolaget 57 000 samt till

stadstrafikbolaget 55 000 kronor. För de båda biltrafikbolagen motsvara

dessa belopp respektive bolags aktiekapital, medan för järnvägsbolagets del

viss reduktion gentemot detta ägt rum.

Summan av bolagens lån, vilka enligt § 3 mom. 2 skola övertagas av

staten uppgick enligt 1950 års balansräkning till 206 000 kronor. Då biltrafikbolagens

växelskulder utgöra tillhopa 171 000 kronor, blir den faktiska

lånesumman vid 1950 års utgång 377 000 kronor. Järnvägsbolagets

svävande skulder uppvägdes däremot vid sagda tidpunkt av förefintliga

rörliga tillgångar. Sedermera har emellertd ställningen ej oväsentligt försämrats,

på grund av att järnvägsrörelsen under 1951 uppvisat en driftförlust

av storleksordningen 150 000 kronor. Räknar man med proportionsvis

samma underskott för första halvåret 1952, erhålles för den avsedda tillträdesdagen

den 1 juli 1952 ett sannolikt skuldsaldo av i runt tal 600 000

kronor, varför erforderligt investeringsanslag beräknats uppgå till 1 350 000

kronor. Enligt järnvägsstyrelsens mening ligger den sålunda erhållna summan

i underkant, detta med hänsyn till bl. a. att storleken av malmtrafiken

under årets första månader är relativt osäker och att vid avvecklingen av

en rörelse viss eftersläpning beträffande driftutgifterna plägar framträda.

Järnvägsstyrelsen förutsätter, att beträffande eventuella ytterligare drifiskulder

(inkl. eventuella utgifter på grund av avtal, vilka icke kunna hänföras

till driften ef ler 1 juli 1952 eller bäras av SJ förråd) skall få tillämpas

samma förfarande, som kommit till användning vid alla tidigare liknande

fall, nämligen att desamma skola föras å det särskilda utjämningskonto,

benämnt »Inköpskonto för enligt 1939 års riksdagsbeslut förvärvade en
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 165.

skilda järnvägar», vilket sedan 1940 finnes upplagt i statens järnvägars

räkenskaper. Självfallet bör härvid sagda konto belastas jämväl med det

belopp, som omförmäles i § 1 mom. 2, och å andra sidan gottskrivas värdet

av å tillträdesdagen förefintliga omsättningstillgångar.

Avtalsbestämmelserna i övrigt, bl. a. rörande övertagande av personal,

äro utformade helt i anslutning till innehållet i de avtal om statsförvärv

av enskilda järnvägar, vilka under de senare åren varit föremål för statsmakternas

prövning.

Järnvägsstyrelsen erinrar, att enligt § 8 i avtalet skall KURJ från tillträdesdagen

införlivas med statens järnvägar, men framhåller i detta sammanhang,

att ett beslut om sådant införlivande icke rimligen kan anses

innefatta någon utfästelse från statens sida beträffande den framtida omfattningen

av järnvägens transporttjänst. Såsom påpekats i samband med

vissa tidigare förvärv, bör nämligen vid avgöranden beträffande trafikens

rationella fördelning på olika samfärdsmedel en statsägd järnväg icke placeras

i annan ställning än en, som fortfarande är bolagsegendom.

Som den järnvägsekonomiska situationen numera utvecklats, synes man

icke lämpligen kunna dröja längre med en sådan sanering av trafikapparaten.

Då järnvägen — med nuvarande distriktsindelning — ansluter enbart

till bandelar tillhörande första distriktet, torde det vara självfallet, att den

skall tillföras sagda distrikt.

Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att fatta beslut om nedläggning av

persontrafiken å förenämnda järnväg samt därmed sammanhängande

nödig utvidgning av omnibustrafiken. Såsom förut framhållits, är en sådan

omflyttning ägnad att väsentligt nedbringa driftförlusterna å järnvägen.

Styrelsen förutsätter, att, därest förvärvsavtalet vinner statsmakternas godkännande,

tillstånd till nedläggning av persontrafiken å järnvägen lämnas

samtidigt med beslutet om järnvägens införlivande i statens järnvägar.

Järnvägsstyrelsen uttalar slutligen, att tidpunkten nu synes vara inne

att till behandling upptaga frågan om anslag å riksstatens driftbudget för

avskrivning av sådant genom järnvägsförstatligandet tillkommet statsbanekapital,

vilket icke kan beräknas bliva förräntat med av statsbanenätets

utvidgning föranledd överskottsökning. För de trafiksvagaste banorna gäller

det därvid icke endast eller ens främst den köpeskilling, som lämnats, eller

beloppet av de skulder, som övertagits, vilka bådadera ofta varit skäligen

blygsamma och icke utgöra något adekvat mått på storleken av den ekonomiska

belastning, som banornas införlivande i statens järnvägar medfört.

I främsta rummet framträder fastmer försämringen av driftresultatet;

ifrågavarande bandelars trafikinkomster äro i intet fall tillräckliga för täckning

av på desamma belöpande andelar av egentliga driftkostnader samt avsättning

för förnyelse. Järnvägsstyrelsen förklarar sig vilja i en särskild

skrivelse återkomma till denna fråga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

Departementschefen har anfört följande.

»I propositionen 1939: 207 har förslag framlagts för 1939 års lagtima riksdag

till åtgärder för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet. Till de

enskilda järnvägar, som enligt propositionen borde införlivas med statsbanenätet,

hör bland andra Köping—Uttersberg—Riddarhyttans järnväg.

Statsutskottet uttalade i sitt utlåtande (nr 172) över propositionen, att det

blivande förstatligandet borde omfatta samtliga rikets järnvägsenheter,

såväl normalspåriga som smalspåriga, vilka ej vore att betrakta som spårvägar

eller hade liknande lokal karaktär och som över huvud taget vore av

den allmänna betydelse att de borde fortbestå.

Riksdagen (skr. nr 318) biträdde statsutskottets uttalande.

Förevarande överenskommelse avser statsförvärv av i stort sett all

Köping—Uttersberg—Riddarhyttans järnvägsaktiebolag, Köpings Omnibuss

Aktiebolag och Aktiebolaget Köpings stadsbusstrafik, i vilka Köpings stad

har aktiemajoriteten, tillhörig egendom, såsom Köping—Uttersberg—Riddarhyttans

järnväg, vilken är den enda järnväg i landet som har spårvidden

1 093 mm, samt bolagens bilrörelser och fastigheter. Bolagens skulder

och övriga förpliktelser skola övertagas av staten, varjämte en köpeskilling

skall utgå med sammanlagt 750 000 kronor.

Av järnvägsstyrelsens utredning i ämnet framgår, att ifrågavarande

järnväg i övervägande grad har karaktären av tillförselbana till Köpings

hamn och att järnvägsbolaget förvaltas gemensamt med bussbolagen. I jämförelse

med tidigare förstatligade enskilda järnvägar med närmast motsvarande

spårvidd visade trafikrörelsen 1938 en totalsiffra, som något

understiger trafiksiffran för Blekinge kustbanor. Trafikfördelningen är

emellertid annorlunda, i det att den till förstatligande ifrågasatta järnvägens

trafikrörelse omfattar i huvudsak godstransporter. Av utredningen

framgår vidare bl. a., att på grund av den speciella spårvidden någon egentlig

samdrift med angränsande statsbanelinjer icke kan äga rum samt att

statens järnvägars reservmateriel och verkstadstjänst knappast kan ifrågakomma

för Köping—Uttersberg-—Riddarhyttans järnväg. Slutligen må erinras,

att järnvägstrafiken är förlustbringande, medan den av bussbolagen

bedrivna rörelsen visat tillfredsställande ekonomiskt resultat. Järnvägsstyrelsen

har vid frågans prövning ansett sig böra föreslå att ifrågavarande

järnväg m. m. förvärvas av staten. Med hänsyn till innehållet i 1939 års

principbeslut har jag icke något att erinra häremot.

Jag förordar alltså, att föreliggande avtal om statsförvärv av järnvägen

samt bolagens bilrörelser och fastigheter m. m. godkännes. Avtalets bestämmelser

angående undantag från försäljningen av viss tomtmark i Köping

samt den i samband med förberedelserna för avtalet ingångna överenskommelsen

angående egendomsbyte mellan Köpings stad och Köpings Omnibuss

Aktiebolag föranleda icke någon erinran från min sida.

Järnvägsstyrelsen har äskat medel för nästa budgetår till gäldande av

köpeskillingen, 750 000 kronor, samt till täckning av de lån, som skola

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 165.

övertagas av staten, sammanlagt 377 000 kronor, och av till 225 000 kronor

beräknade driftsförluster intill den 1 juli 1952 eller tillhopa ca 1 350 000

kronor. Jag tillstyrker, att å riksstatcn för nästa budgetår anvisas ett investeringsanslag

med sistnämnda belopp. Såsom styrelsen föreslagit torde eventuella

ytterligare driftskulder m. in. få föras å det särskilda utjämningskonto,

benämnt Inköpskonto för enligt 1939 års riksdagsbeslut förvärvade

enskilda järnvägar, som ingår i statens järnvägars räkenskaper.

För personalens övertagande erfordras en ökning av antalet tjänster i

lönegraden Ca 24 och högre lönegrader. Detta spörsmål torde få anmälas i

samband med övriga frågor angående förändring av löneställning och antal

beträffande vissa befattningar vid konnnunikationsverken.»

Utskottet. På grundval av ett av järnvägsstyrelsen ingånget avtal har

Kungl. Maj:t framlagt förslag om statsförvärv av Köping—Uttersberg—

Riddarliyttans järnväg jämte viss i anslutning därtill bedriven biltrafikrörelse

in. in. Köpeskillingen utgör 750 000 kronor. För täckande av de

lån som enligt avtalet skola övertagas av staten samt intill den 1 juli 1952

beräknade driftförluster erfordras härutöver ett sammanlagt belopp av

ca 600 000 kronor, varför för ändamålet äskats ett investeringsanslag av

1 350 000 kronor.

Såsom i propositionen framhållits har den föreliggande överenskommelsen

tillkommit som eu följd av 1939 års principbeslut rörande cnlietliggörande

av det svenska järnvägsnätet. Med hänsyn härtill anser sig utskottet

böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag. Vad departementschefen vid

frågans anmälan i statsrådet anfört och förordat har icke givit utskottet

anledning till erinran. Utskottet önskar dock samtidigt framhålla följande.

Då riksdagen fattade sitt förenämnda principbeslut förutsattes bl. a., att

någon försämring av viss bygds kommunikationsförhållanden icke skulle

ske. Avsikten synes emellertid nu vara att i samband med statsförvärvet

av Köping—Uttersberg—Riddarhyttans järnväg nedlägga persontrafiken å

densamma. Då en dylik åtgärd, vilken motiverats av driftekonomiska skäl,

får anses innebära en djupgående förändring av de hittillsvarande trafikförhållandena,

finner sig utskottet böra understryka angelägenheten av att,

innan definitivt beslut fattas, frågan underkastas eu omsorgsfull prövning

från Kungl. Maj:ts sida. Utskottet förutsätter därvid, att under alla omständigheter

en tillfredsställande transporttjänst garanteras den resande

allmänheten, även om det av vissa anledningar skulle befinnas lämpligt att

helt överflytta persontrafiken på vederbörande billinjeföretag.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) besluta, att Köping—Uttersberg—Riddarhyttans järnväg

samt den Köpings Omnibuss Aktiebolag och Aktiebolaget

Stadsbusstrafik tillhöriga bilrörelsen m. in. må på avtalade

villkor förvärvas av staten;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165. 7

b) föreskriva, att nämnda järnväg den 1 juli 1952 skall införlivas

med statens järnvägar;

c) till Förvärv av Köping—Uttersberg—Riddarhyttans järnväg

m. m. för budgetåret 1952/53 under statens affärsverkslonder,

statens järnvägar, anvisa ett investeringsanslag av

1 350 000 kronor.

Stockholm den 16 maj 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Iwar Anderson, Näsgård,

Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson,

Pålsson, Näsström, Sundelin, Lundqvist, Birger Andersson, Ragnar Persson

och Bergman; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Svensson i Grönvik, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,

Lindholm, Staxäng, Åkerström, Johansson i Mysinge, Jansson i Kalix,

Widén, fru Ericsson i Luleå, herrar Karlsson i Olofström och Gustafsson i

Skellefteå.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:312 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsförvärv av Köping—Utter sberg— Riddarhyttans järnväg m. m. a1 i texten