Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ett investering sanslag till ombyggnadsarbeten å blekingejärnvägarna.

1952-05-16 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:166, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ett investering sanslag till ombyggnadsarbeten å blekingejärnvägarna.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

AV 166—167.

Statsutskottets utlåtande nr 166.

I

Nr 166.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ett investering sanslag

till ombyggnadsarbeten å blekingejärnvägarna.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Hällgren m. fl. (I: 60) och den andra inom andra kammaren av herr Johnsson

i Kastanjegården m. fl. (II: 87), har hemställts, att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj :t anhålla att ombyggnadsarbetena på blekingejärnvägarna upptagas

i effektiv omfattning och att för ändamålet minst 3 miljoner kronor

investeras under budgetåret 1952/53.

Motionärerna ha inledningsvis lämnat en redogörelse för vad som i frågan

förevarit i riksdagen alltsedan år 1946 samt därefter anfört vissa synpunkter

ägnade att ytterligare understryka behovet och fördelarna av en

ombyggnad av ifrågavarande järnvägar.

Härvid har till en början framhållits att sagda ombyggnad ställer sig fördelaktig

för trafikanterna, för bygden och för järnvägen. Trafikanterna

skulle sålunda slippa olägenheterna med omlastning på övergångsstationerna

mellan normal- och smalspår. I och med att trafikanterna finge bättre

transporttjänst skulle också näringslivet i dessa bygder få gynnsammare

förutsättningar. Genom samtidigt förbättrade persontransporter skulle vidare

befolkningens trivsel ökas.

På grund av den genom ombyggnaden förbättrade transporttjänsten skulle

järnvägen kunna räkna med att behålla den befintliga trafiken och även

återvinna trafik som tidigare avletts till andra transportmedel, vartill komine

de rationaliseringsmöjligheter som ombyggnaden gåve anledning till. I

detta sammanhang har jämväl påtalats den nuvarande begränsade kapaciteten

för trafikprestationerna på övergångsstationerna.

Motionärerna ha härefter anfört följande.

I fråga om näringslivet må nämnas ett par betydelsefulla fakta, som först

på senare tid blivit uppenbara. Sålunda har det visat sig, att skogstillgångarna

i södra Sverige äro större och befinna sig i starkare tillväxt än

man tidigare räknat med. Två av de till ombyggnad beslutade järnvägarna,

nämligen Karlshamn—Vislanda och Bredåkra—Växjö, skjuta upp i det sydsmåländska

skogslandet och stå i Vislanda och Växjö i förbindelse med det

normalspåriga järnvägsnätet i Småland, över hamnarna i Karlshamn och

Ronneby kunna trävaror och produkter av trä lätt exporteras. Karlshamns

hamn är för övrigt en bland de bästa på hela sydostkusten och har förut
Bihang

till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 166—167.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 166.

sättningar att efter järnvägarnas förbättring bli en naturlig import- och

exporthamn för stora delar av sydöstra Sverige.

I Karlshamn ligger landets största fabrik för tillverkning av vegetabiliska

oljor. Råvaran för denna produktion utgöres bl. a. av inhemska oljefrön,

vilka i stor utsträckning transporteras på järnväg. Oljefabrikens ägare,

Kooperativa förbundet, har beslutat utvidga fabriken för ännu större produktion.

Möjligen kommer även en margarinfabrik att byggas i anslutning

till oljefabriken. Den redan befintliga tillverkningen ger järnvägarna stora

transportuppgifter, vilket bl. a. belyses av den redan nämnda överbelastningen

vissa tider av omlastningen i Vislanda. Den ytterligare trafikökning,

som fabrikens utvidgning väntas medföra, kan bli svår att avveckla med

nuvarande smalspåriga järnvägar.

Med Karlshamn är också förknippad en annan utveckling, som torde få

väsentlig inverkan på transportapparaten. Stadsfullmäktige i staden ha

nämligen nyligen beslutat att bygga en större oljelagringsanläggning, insprängd

i berg, för lagring av bensin och eldningsolja. Byggnadstillstånd har

redan erhållits, och arbetena väntas bli påbörjade inom den närmaste tiden.

Utrymmena äro utarrenderade till flera av de stora oljebolagen. Karlshamn

blir därmed ett centrum för oljehandeln och distributionen av olja inom ett

stort område av södra Sverige. Distributionen av oljan kommer att ställa

stora krav på transportapparaten, och det torde vara ett viktigt beredskapsönskemåi,

att järnvägarna i dessa trakter äro rustade för att möta anspråken.

Motionärerna framhålla vidare att även i fråga om persontrafikens utveckling

är en förbättring av järnvägarna oundgänglig. I detta sammanhang

erinras om att järnvägen Karlskrona—Kristianstad berör fem städer med

ett sammanlagt invånarantal av omkring 80 000 människor och att nämnda

linjes trafikområde är mycket tätbebyggt även i den rena landsbygdsdelen.

Situationen på arbetsmarknaden torde, enligt motionärerna, icke heller

vara så spänd inom de bygder som blekingebanorna genomlöpa, att detta

kunde vålla större bekymmer. Beträffande markfrågorna konstateras att

desamma ännu icke äro lösta. Denna omständighet borde dock icke få stå

i vägen för ett beslut om att påskynda ombyggnaden. Det funnes icke heller

någon anledning förmoda att berörda landsting skulle ställa sig avvisande

till ett ordnande av markfrågorna.

Avslutningsvis ha motionärerna framhållit följande.

Sex år ha nu förflutit, sedan riksdagen träffade principbeslut om breddning,

men arbetet har ännu icke med verklig kraft blivit påbörjat. Inom

bygderna längs dessa järnvägar är man därför allvarligt orolig över frågans

läge. Detta har föranlett oss, under hänvisning till vad i det föregående anförts,

att i denna motion föreslå investeringar i och för ombyggnaden av

sådan storlek, att ett effektivt och målmedvetet arbete kan bedrivas. Detta

bör sikta på att blekingejärnvägarna inom få år skola kunna göras färdiga

för normalspårdrift. Med hänsyn till penningvärdets fall torde en investering

av minst 3 miljoner kronor vara erforderlig under budgetåret 1952/53.

Om den nuvarande ekonomiska politiken icke anses tillåta, att ett belopp

av denna storlek uppföres på investeringsstaten, bör beloppet upptagas på

statens järnvägars driftkostnadsstat och bestridas av järnvägens driftmedel.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 166.

3

Frågan om den slutgiltiga bokföringen av beloppet torde kunna anstå till

en senare tidpunkt.

Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning-

yttranden avgivits av länsstyrelserna i Kristianstads och Blekinge län

samt arbetsmarknadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har anfört följande.

Ombyggnad av blekingejärnvägarna är en fråga, som numera torde vara

i alla hänseenden utredd. Länsstyrelsen har tidigare i olika sammanhang

tillkännagivit sin mening om vikten av att ombyggnaden kommer till stånd

och saknar därför anledning att här ånyo framlägga sina synpunkter på

frågan. Länsstyrelsen vill endast ånyo framhålla frågans aktualitet och finner

det i hög grad angeläget att arbetet igångsättes utan dröjsmål samt därefter

bedrives i så rask takt som omständigheterna må medgiva. Med denna

uppfattning får länsstyrelsen livligt tillstyrka bifall till motionerna.

Länsstyrelsen i Blekinge län har inledningsvis framhållit följande.

Följande synpunkter, som redan tidigare andragits i detta sammanhang,

torde ytterligare böra understrykas. Länet har sedan länge med avseende å

befolknings- och näringsförhållandena företett en tydlig tillbakagång i jämförelse

med flertalet andra landsdelar, och detta förhållande visar tendenser

att bli än mer markerat. Trots ett kraftigt nativitetsöverskott har folkmängden

minskat, beroende på utflyttning, som till övervägande del berört de

arbetsföra åldrarna. Sålunda minskade den förvärvsarbetande befolkningen

i länet mellan åren 1940 och 1945 med icke mindre än 3 134 personer eller

med 5 procent mot 0,2 procent för hela riket. Tiden efter 1945 har icke medfört

någon förbättring för länets näringsliv. Av befolkningsrörelserna att

döma torde den yrkesverksamma befolkningen i länet ytterligare ha minskat.

Då det gäller att söka orsakerna till näringslivets svaghet faller det sig

naturligt att peka på de olägenheter, som, vidlåda de smalspåriga järnvägarna

på grund av omlastning, mindre transportkapacitet, dyrare frakter och

tågbyten. Det torde icke kunna bestridas att de otillfredsställande järnvägsförhållandena

starkt bidragit till den ekonomiska eftersläpningen. Fn fortsatt

tillbakagång skulle uppenbarligen medföra ytterst allvarliga konsekvenser

för länets befolkning och näringsliv. En ytterligare uttunning av befolkningen

i de arbetsföra åldrarna inom länet medför otvivelaktigt ur såväl

ekonomiska som kulturella synpunkter en försämring av länets läge. Blekinge

län behöver beredas betydligt större möjligheter till förbättring av sin

ekonomiska ställning för att komma i nivå med övriga landsdelar.

Länsstyrelsen har vidare framhållit att arbetsmarknadsläget inom länet

vid slutet av år 1951 och under den gångna delen av innevarande år kännetecknats

av eu åtstramning på så gott som alla områden. Till belysning av

detta förhållande ha lämnats vissa uppgifter ur arbetsmarknadsstatistiken,

varefter länsstyrelsen konstaterat att några betänkligheter ur arbetsmarknadssynpunkt

inte behöva hysas mot arbetets igångsättande. Fastmer kunde

det med fog påstås att den inom länet för närvarande rådande bristen på

arbetstillfällen utgjorde ett vägande skäl för att arbetet med järnvägsbreddning

icke ytterligare uppskötes.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 166.

Länsstyrelsen har jämväl erinrat om att numera bildats en för de tre berörda

landstingen gemensam kommitté för vidare utredning och förhandlingar

i inarklösenfrågan. Förvaltningsutskotten ha sedermera erhållit bemyndigande

av respektive landsting att underhandla med vederbörande

myndigheter i frågan.

I underdånig skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 oktober 1951 hemställde

nämnda kommitté att Kungl. Maj :t ville anmoda järnvägsstyrelsen att snarast

färdigställa de planer och kostnadsberäkningar, som vore nödvändiga

för ett bedömande av de ekonomiska problem, som sammanhänga med järnvägsbreddningen,

och göra det möjligt för de berörda landstingen att taga

ställning till frågan om marklösen. Enligt vad länsstyrelsen uppgivit skulle

emellertid dessa uppgifter ännu icke ha kommit kommittén tillhanda.

Länsstyrelsen förklarar sig slutligen till alla delar instämma i motionärernas

syfte att ombyggnadsarbetena på blekingejärnvägarna upptagas i

effektiv omfattning och att erforderliga medel anvisas härför.

Arbetsmarknadsstyrelsen, som företrädesvis uppehållit sig vid arbetskraftfrågan,

har framhållit att den ordinarie byggnadsverksamheten i länet

kan från hösten 1952 komma att minska bl. a. till följd av de höga byggnadskostnaderna

och åtstramningen på kreditmarknaden. Om man utginge

från det nuvarande planeringsläget, syntes tillgången på lämpliga och planlagda

arbetsobjekt, vilka kunde utföras i sysselsättningssyfte, bliva mindre

ån förut. Arbetsmarknadsstyrelsen funne det därför icke osannolikt att ett

visst överskott av arbetskraft i Blekinge län kunde uppkomma med ingången

av hösten 1952. I Kristianstads län, som även beröres av ifrågavarande ombyggnader,

hade tillgången på arbetskraft under de senaste åren varit god

under vintern och liknande förhållanden kunde väntas under kommande

vinter. Byggnadsetapper, som eventuellt skulle behöva utföras inom Kronobergs

län under den närmaste tiden, skulle kunna bedrivas med från Blekinge

län överbliven arbetskraft, därest icke arbetskrafttillgången på orten

visade sig tillräcklig.

Styrelsen framhåller vidare att vid fortsatt god konjunktur torde till följd

av minskning av byggnadsverksamheten i Blekinge län eventuellt friställd

arbetskraft i viss utsträckning kunna anvisas arbete på andra orter och inom

andra verksamhetsgrenar. Den arbetskraft, som såvitt nu kan bedömas i

första hand skulle friställas, vore emellertid av olika skäl svår att förflytta.

Skulle konjunkturläget bliva sämre, vartill tendenser nu kunde skönjas,

måste man räkna med att möjligheterna att bereda friställd arbetskraft sysselsättning

i öppna marknaden bleve begränsade. Sysselsättning kunde i

dylikt fall beredas vid arbetsmarknadsstyrelsens beredskapsarbeten i Blekinge

län för en arbetsstyrka av uppskattningsvis 150 man. Därjämte kunde

i angränsande delar av Kalmar län ytterligare ca 40 man sysselsättas i beredskapsarbeten.

Styrelsen har slutligen anfört följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 166.

o

Då det synes önskvärt att ledigbliven arbetskraft beredes lämplig sysselsättning,

anser arbetsmarknadsstyrelsen i likhet med motionärerna att medel

böra ställas till förfogande för utförande av här ifrågavarande arbeten.

Förslagsvis kunde härvid å riksstaten för nästa budgetår anvisas 1 miljon

kronor utöver vad som för arbetenas bedrivande i ungefärligen nuvarande

omfattning kan komma att upptagas på statens järnvägars driftkostnadsstat.

Därest arbetsmarknadsläget skulle medge utförande av arbetena så att

ytterligare medel utöver det föreslagna beloppet skulle erfordras under nästa

budgetår, torde dylika medel eventuellt kunna anvisas på tilläggsstat. Under

alla förhållanden bör järnvägsstyrelsen bedriva sådana förberedelser, att en

arbetsstyrka av ca 200 man kan sysselsättas under kommande vinterperiod

vid banarbetena och på sådant sätt att arbetsplatser kunna etableras såväl

i västra som i östra delarna av Blekinge län.

Järnvägsstyrelsen har inledningsvis framhållit följande.

Som motionärerna framhålla har på statens järnvägars driftkostnadsstat

sedan budgetåret 1947/48 upptagits vissa belopp i syfte att möjliggöra åtgärder

— i samband med underhållet —■ vilka kunna underlätta införandet

i sinom tid av normalspårsdrift vid ifrågavarande järnvägslinjer. Dessa anslag

ha hittills närmast begränsats av tillgången på arbetskraft men i viss

mån även av principiella skäl. Att i någon nämnvärt större omfattning belasta

statens järnvägars driftbudget med dylika utgifter, vilka strängt taget

ha karaktären av investering, synes nämligen icke förenligt med gällande

redovisningsbestäminelser. Enligt dessa böra kostnaderna för ifrågavarande

ombyggnadsarbeten utan tvekan bestridas med för ändamålet anvisade investeringsmedel.

Ovan anförda principiella synpunkter få givetvis icke tolkas så att järnvägsstyrelsen

skulle sakna intresse för att riksdagens beslut om de här berörda

järnvägslinjernas breddning kommer till utförande. Styrelsen är tvärtom

beredd att förverkliga detta beslut, om och när statsmakterna finna att

så är möjligt och lämpligt, d. v. s. så snart de vid nyssnämnda beslut angivna

förutsättningarna i avseende å arbetsmarknadsläget anses vara för handen

och utrymme prövas kunna beredas dels å kapitalbudgeten för visst investeringsanslag

även för nu ifrågavarande ändamål utan att andra SJ-arbeten

behöva eftersättas, dels å driftbudgeten för ett mot detta investeringsanslag

svarande avskrivningsanslag. Styrelsen har icke kunnat finna, att dylika förutsättningar

hittills förelegat.

Styrelsen säger sig vidare i likhet med motionärerna ha anledning förmoda

att vederbörande landsting skola lämna sin medverkan till cn lösning

av markfrågorna. Styrelsen förklarar sig sålunda beredd att, om arbetskraftsbehovet

kan tillgodoses och anslag för ändamålet anvisas på ovan angivet

sätt, under nästkommande budgetår bedriva ifrågavarande ombyggnadsarbeten

i den omfattning, som av motionärerna ansetts som ett minimum.

För styrelsen vore det dock i nuvarande ekonomiska läge mest angeläget

att verkligt räntabla investeringar finge göras så att driftkostnaderna

kunde nedbringas. Breddningsarbetena borde sålunda icke få verka förhindrande

på de räntabla investeringarna. Då det enligt styrelsens mening är

angeläget att de utföras enligt ett på förhand uppgjort arbetsprogram höidet

vidare ej ifrågakomma att arbetena avbrytas eller att programmet avsevärt

förlänges, sedan breddningsarbetena eu gång intensifierats.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 166.

Styrelsen har härefter i anslagsfrågan anfört följande.

Beträffande sättet för det föreslagna beloppets anvisning anföra motionärerna

att »om den nuvarande ekonomiska politiken icke anses tillåta, att ett

belopp av denna storleksordning uppföres på investeringsstaten, bör beloppet

upptagas på statens järnvägars driftkostnadsstat och bestridas av järnvägens

driftmedel». Med anledning av detta uttalande måste styrelsen än en

gång framhålla, att det av motionärerna rekommenderade sättet för kostnadernas

bestridande icke är förenligt med allmänt tillämpade redovisningsprinciper,

enligt vilka utgifter för mera varaktiga nyttigheter skola kapitaliseras

—• samt avskrivas i vederbörlig ordning — i stället för att, som motionärerna

ifrågasätta, bestridas med driftmedel. Styrelsen har visserligen själv

hittills ansett sig kunna biträda ett av 1943 års järnvägskommitté på sin tid

framfört förslag att i samband med underhållet i lämplig utsträckning vidtaga

och med driftmedel bekosta sådana åtgärder, som kunna underlätta införandet

i sinom tid av normalspårsdrift. Detta har ansetts möjligt och

lämpligt med hänsyn till att de sålunda bestridda kostnaderna varit av relativt

liten omfattning och i och för sig icke synts äventyra det på statens

järnvägar ställda förräntningskravet. I ett läge då trots avsevärda höjningar

av befordringsavgifterna intet överskott eller i bästa fall ett blott obetydligt

sådant kan beräknas uppkomma å statens järnvägars rörelse, måste nyssnämnda

principiella synpunkter enligt styrelsens mening tillmätas en relativt

större vikt. Så som statens järnvägars ekonomiska situation nu ter sig

skulle det innebära en kännbar extra belastning på driftsekonomien, att i

ökad omfattning med driftmedel bestrida kostnaderna för dylika icke räntabla

investeringar. Detta skulle t. o. m. kunna få till följd att statens järnvägars

möjligheter att verkställa tillräckliga avskrivningar skulle minska,

vilket i sin tur skulle föranleda ett ökat behov i framtiden av räntepliktigt

kapitaltillskott för lönsamma investeringar. Ur samlad statsfinansiell synpunkt

torde det däremot sakna praktisk betydelse om medel till ifrågavarande

investeringar anvisas på riksstatens kapitalbudget — med erforderligt

avskrivningsanslag å driftbudgeten — eller om de belasta statens järnvägars

driftkostnadsstat. I sistnämnda fall resulterar medelsbelastningen nämligen

i ett i motsvarande grad minskat överskott från statens järnvägar.

Vidare har styrelsen framhållit att trots nämnda betänkligheter av principiell

art och med hänsyn till statens järnvägars ansträngda ekonomiska

läge bar styrelsen emellertid för avsikt att, i likhet med vad som skett alltsedan

budgetåret 1947/48, även i det förslag till driftkostnadsstat för budgetåret

1952/53, som för närvarande är under beredning, medräkna ett belopp

av minst samma storleksordning som det för innevarande budgetår

fastställda beloppet, d. v. s. minst 1 250 000 kronor för åtgärder, som kunna

underlätta införandet i sinom tid av normalspårsdrift vid ifrågavarande

järnvägar.

Styrelsen meddelar i detta sammanhang att undersökningar pågå angående

möjligheterna att som en provisorisk åtgärd och som ett första led i

breddningsarbetet till en början anordna treskensspår Kristianstad—Bromölla,

alternativt Kristianstad—Sölvesborg. Avsikten med en sådan anordning

skulle vara att göra det möjligt att framföra normalspåriga godsvagnar

bl. a. till och från Bromölla utan användning av s. k. överföringsvagnar,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 166.

7

vilket skulle något förbilliga transportarbetet och framför allt möjliggöra

snabbare transporter.

Sammanfattningsvis uttalar styrelsen att, ur statens järnvägars synpunkt,

intet är att erinra mot att till ombyggnad av blekingejärnvägarna för budgetåret

1952/53 anvisas ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor, under förutsättning

dock att dels arbetskraftbehovet kan tillgodoses, dels ock för ändamålet

erforderliga medel ställas till förfogande på sådant sätt, att de icke

öka statens järnvägars räntepliktiga kapital och ej heller komma att inkräkta

på andra ur företagsekonomisk synpunkt önskvärda investeringar.

Utskottet. Då genom propositionen 1946: 235 förslag förelädes riksdagen

om en ombyggnad till normalspår av järnvägslinjerna Karlskrona—Kristianstad,

Karlshamn—Vislanda och Bredåkra—Växjö, underströks av föredragande

departementschefen, att frågan om en förbättring av blekingenätets

järnvägar vore angelägen och att den förordade ombyggnaden därför icke

borde uppskjutas någon längre tid. Av statsfinansiella skäl och med hänsyn

till läget på arbetsmarknaden ansågs ombyggnaden dock icke böra utföras

förrän dylika arbeten befunnes erforderliga såsom led i åtgärder för sysselsättning

av friställd arbetskraft. I enlighet härmed åtföljdes riksdagens principbeslut

i frågan icke av någon medelsanvisning i vidare mån än att å allmän

beredskapsstat ett belopp av 8 miljoner kronor ställdes till förfogande

för här berörda ändamål. Riksdagen uttalade emellertid samtidigt, att tidpunkten

för ombyggnadsarbetenas igångsättande måhända icke uteslutande

kunde bestämmas med hänsyn till läget på arbetsmarknaden.

Frågan har sedermera i olika sammanhang bragts under statsmakternas

prövning, dock utan att förutsättningar befunnits föreligga att överföra berörda

arbeten på statens järnvägars ordinarie investeringsprogram. På förslag

av 1943 års järnvägskommitté har emellertid järnvägsstyrelsen erhållit

ett allmänt bemyndigande att vid underhåll av och materielanskaffning för

smalspåriga järnvägslinjer, vilka jämlikt riksdagens beslut framdeles skola

ombyggas till nornmlspåriga, i lämplig utsträckning vidtaga sådana åtgärder

som kunna underlätta införande i sinom tid av normalspårsdrift. Med

stöd av detta bemyndigande ha vissa arbeten för att förbereda övergången

till normalspårsdrift vid blekingejärnvägarna kunnat påbörjas. Medel för

ändamålet ha alltsedan budgetåret 1947/48 upptagits på statens järnvägars

driftkostnadsstat. För innevarande budgetår utgör här avsedda belopp

1 250 000 kronor.

I de båda likalydande motionerna I: 60 och II: 87 har nu hemställts, att

riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla att ombyggnadsarbetena på blekingejärnvägarna

upptagas i effektiv omfattning och att för ändamålet

minst 3 miljoner kronor investeras under budgetåret 1952/53. De i ärendet

hörda remissmyndigheterna ha i princip tillstyrkt motionärernas förslag,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 166.

järnvägsstyrelsen under vissa i det föregående närmare angivna förutsättningar.

Utskottet har redan tidigare vid upprepade tillfällen givit uttryck åt den

uppfattningen, att en breddning av blekingenätets järnvägar måste betecknas

som angelägen. I allt väsentligt kan därför utskottet ansluta sig till de

allmänna synpunkter som i ovannämnda motioner anlagts på förevarande

spörsmål. Utskottet vill i detta sammanhang särskilt betona, att det arbetsmarknadspolitiska

läget icke längre synes utgöra något hinder mot den här

ifrågavarande ombyggnaden. Av arbetsmarknadsstyrelsens remissyttrande

torde snarare framgå, att ett beslut av den i motionerna åsyftade innebörden

skulle verksamt bidraga till att bereda friställd arbetskraft sysselsättning.

De av statsmakterna angivna förutsättningarna för ombyggnadsarbetenas

påbörjande få sålunda nu anses vara för handen. Med hänsyn härtill finner

sig utskottet kunna tillstyrka, att dessa arbeten upptagas på statens järnvägars

ordinarie investeringsprogram.

Vid bedömandet av förevarande spörsmål bör enligt utskottets mening

ytterligare en omständighet beaktas. Genom anlitande av medel från statens

järnvägars driftkostnadsstat ha, såsom ovan framhållits, vissa förberedande

åtgärder vidtagits för att underlätta övergången till normalspårsdrift vid

blekingenätets järnvägar. Dessa åtgärder ha självfallet varit av stort värde,

men det är å andra sidan uppenbart, att de icke kunnat få någon mera betydande

omfattning. Detta har i sin tur medfört, att betingelser saknats för

uppbyggandet av en verkligt rationell arbetsorganisation, som kunnat bedriva

verksamheten med största möjliga effektivitet och planmässighet. Icke

minst ur ekonomisk synpunkt synes det därför angeläget, att arbetena i

fortsättningen ges en sådan inriktning att av de nedlagda kostnaderna snarast

kan utvinnas avsedd nytta.

Arbetsmarknadsstyrelsen har räknat med att en arbetsstyrka av ca 200

man bör kunna insättas vid banarbetena under kommande vinterperiod. För

att finansiera en verksamhet av denna omfattning torde, såsom i motionerna

framhållits, ett belopp av omkring 3 miljoner kronor vara erforderligt. Enligt

utskottets mening kan dock ifrågasättas, huruvida det är nödvändigt att

för ändamålet redan nu anvisa ett särskilt investeringsanslag. Erinras må

att järnvägsstyrelsen förklarat sig ha för avsikt att i förslaget till driftkostnadsstat

för nästa budgetår uppföra minst 1 250 000 kronor för fullföljande

av de förberedelsevis påbörjade breddningsarbetena. Därutöver torde ett belopp

av ca 1,5 miljon kronor kunna ställas till förfogande genom att medel,

vilka riksdagen redan anvisat för investeringar i statens järnvägars fond, tillfälligtvis

tagas i anspråk. Såsom framgår av årets statsverksproposition är det

av vissa skäl tänkbart, att statens järnvägars investeringsverksamhet under

nästa budgetår kommer att erhålla en mindre omfattning än vad som förutsatts

i propositionen, vilket skulle få till följd att vederbörande investeringsanslag

icke i sin helhet skulle kunna utnyttjas. Enligt utskottets mening bör

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 166.

9

det kunna godtagas som ett provisorium, att av dessa överskottsmedel ett

belopp av ca 1,5 miljon kronor disponeras för blekingejärnvägarnas ombyggnad.

Självfallet bör det ianspråktagna beloppet återföras i sedvanlig ordning

sedan för ändamålet anvisats ett särskilt investeringsanslag, varom förslag

torde böra föreläggas riksdagen i nästa års statsverksproposition. Därest

det på grund av investeringsutvecklingen skulle visa sig nödvändigt att bereda

täckning för här ifrågavarande kostnader redan före budgetårets utgång,

synas erforderliga medel kunna äskas å tilläggsstat. Utskottet förutsätter

sålunda, att nu avsedda arbeten skola komma till utförande utan att

för den skull någon inskränkning av statens järnvägars investeringsprogram

i övrigt behöver ske. Det torde vidare få anses ankomma på järnvägsstyrelsen

att till Kungl. Maj :t anmäla det avskrivningsbehov som i detta sammanhang

må aktualiseras.

Utskottet önskar slutligen understryka angelägenheten av att markfrågorna

snarast bringas till en tillfredsställande lösning.

Under åberopande av det nu anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionerna 1: 60 och

II: 87,

a) besluta, att ombyggnaden till normalspår av linjerna

Karlskrona—Kristianstad, Karlshamn—Vislanda och Bredåkra—Växjö

skall upptagas på statens järnvägars ordinarie

investeringsprogram;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att för detta ändamål tillfälligt

under budgetåret 1952/53 taga i anspråk medel, som

anvisats för andra investeringar i statens järnvägars fond.

Stockholm den 16 maj 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 166.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Iwar Anderson, Näsgård,

Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson,

Pålsson, Näsström, Sundelin, Lundqvist, Birger Andersson, Ragnar Persson

och Bergman; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Svensson i Grönvik, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Lindholm,

Staxäng, Åkerström, Johansson i Mysinge, Jansson i Kalix, Widén, fru

Ericsson i Luleå, herrar Karlsson i Olofström och Gustafsson i Skellefteå.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:313 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsförvärv av Köping—Utter sberg— Riddarhyttans järnväg m. m. a1 i texten