Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag för budgetåret 1952/53 till medicinalstyrelsens avlöningar samt till förstärkning av sinnesslöinspektionen m. m.

1952-05-20 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:181, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag för budgetåret 1952/53 till medicinalstyrelsens avlöningar samt till förstärkning av sinnesslöinspektionen m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 181.

1

Nr 181.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående

anslag för budgetåret 1952/53 till medicinalstyrelsens

avlöningar samt till förstärkning av sinnesslöinspektionen

m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln (punkten 3,

s. 4—12 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den

4 januari 1952) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att

vidtaga de ändringar i personalförteckningen för medicinalstyrelsen vilka

föreslagits av departementschefen, dels godkänna av departementschefen

förordad avlöningsstat för medicinalstyrelsen, att tillämpas tills vidare

fr. o. in. budgetåret 1952/53, dels ock till Medicinalstyrelsen: Avlöningar för

hudgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 2 057 000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t i samma proposition under elfte huvudtiteln,

punkten 42, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, till Bidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa för budgetåret

1952/53 beräkna ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 133, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 14 mars

1952, dels föreslagit riksdagen att — med ändring av vad därutinnan föreslagits

i propositionen nr 1 under elfte huvudtiteln, punkten 3 — ej mindre

godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för medicinalstyrelsen,

att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1952/53, än även till

Medicinalstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1952/53 under elfte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 2 107 000 kronor, dels ock framställt de

förslag i övrigt, som framgå av den efterföljande redogörelsen.

1 :o) Medicinalstyrelsen: Avlöningar. Anslaget är i gällande riksstat uppfört

med 1 040 000 kronor.

Propositionen nr 1.

Departementschefen föreslår, att personalen på sjukhusbyrån utökas

med eu amanuens i befordringsgången. En assistenttjänst å den till kaineralbyrån

hörande avdelningen för sinnessjukvårdens ekonomiska förvaltning

föreslås utbytt mot en tjänst som förste byråsekreterare i lönegrad

Ce 27. Det förordas, att arbetstiden för föredraganden i ärenden rörande

utländska läkares arbetsförhållanden ökas till den för medicinalrådsassis
1—finr,

r.ä Bihmifl till riksdagens protokoll 1952. 6 sand. Nr 181.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 181.

tent gällande och att arvodet bestämmes till 7 200 kronor för år. Vidare

föreslås, att en särskild nämnd inrättas för handläggning av internationella

hälsovårdsärenden. I nämnden anses böra ingå 6—8 av Kung!. Maj :t utsedda

ledamöter, vilka föreslås erhålla ersättning enligt bestämmelserna i

kommittékungörelsen. Nämnden anses böra biträdas av en deltidsanställd

sekreterare med arvode. Med hänsyn till behovet av biträdespersonal förordas

att ny sådan personal må anställas inom ramen för ett belopp av

10 000 kronor. Arbetstiden för föredraganden i ärenden rörande könssjukdomar

anses böra minskas och arvodet till denne befattningshavare nedsättas

med 2 400 kronor. Det föreslås, att två extra ordinarie expeditionsvakter

uppföras på ordinarie stat samt att förste byråsekreteraren i Ca 27

på sinnessjukvårdsbyrån uppflyttas till 29 lönegraden. I enlighet med Kungl.

Maj:ts tidigare meddelade beslut anses för nästa budgetår böra räknas med

höjda arvoden åt föredragandena i ärenden angående förlossningsvård

in. m. och läkemedelsärenden samt åt pressombudsmannen. Departementschefen

föreslår förbättrade förmåner för vissa andra i propositionen nämnda

specialföredragande och medicinalrådsassistenter -— vilket med avseende

på semester innebär, att denna ökas från 30 till 45 dagar fr. o. in. det kalenderår,

då vederbörande fyller 40 år — samt höjning med 396 kronor till

2 400 kronor av arvodet till generaldirektörens ställföreträdare (-;- 14 000).

Ett belopp av 5 004 kronor anses böra beräknas som ersättning till föredraganden

i rätts- och socialpsykiatriska ärenden för den avlöningsförstärkning

å detta belopp, om vilken han går miste under uppehållande av

befattningen i medicinalstyrelsen. Årsarvodena till taxationsgranskaren

och envar av de två medicinaltaxegranskarna föreslås höjda med 1 800

kronor till 4 800 kronor resp. med 500 kronor till 1 500 kronor.

Följande befattningshavare föreslås uppflyttade till nedan nämnda lönegrader,

nämligen kanslibiträdet i Ca 11 på sjukhusbyrån till kontorist i

Ca 13, kontoristen i Ce 13 på kameralbyrån till kansliskrivare i Ce 15, kanslibiträdet

i Ce 11 på avdelningen för sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning

till kontorist i Ce 13, ett kontorsbiträdc på sinnessjukvårdsbyrån och

2 kontorsbiträden på byrån för social- och rättspsykiatri till kanslibiträden

i Ce 11. Till vikariats- och övertidsersättningar anses böra anvisas ett

med 26 100 kronor höjt belopp.

De automatiska utgiftsökningarna beräknas till 330 789 kronor, varav

33 726 kronor i anledning av regleringen av lönerna till vissa chefstjänstemän,

5 543 kronor för uppflyttningar i reglerad befordringsgång, 8 632

kronor för löneklassuppflyttningar samt 282 888 kronor för höjningen av

det rörliga tillägget. Anslaget höjes alltså med tillhopa 417 525 kronor eller

i runt tal 417 000 kronor.

Personalförteckningen föreslås ändrad på det sätt, att en ny tjänst

som förste byråsekreterare i Ce 27, en tjänst som förste byråsekreterare

i Ca 29, 2 tjänster som expeditionsvakt i Ca 9 samt en tjänst som kontorist

i Ca 13 upptagas på förteckningen. Från förteckningen anses böra

uteslutas en tjänst som förste byråsekreterare i Ca 27 och en tjänst som

kanslibiträde i Ca 11.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 181.

3

Propositionen nr 133.

I propositionen framläggas till en början förslag angående förstärkning

av sinnesslöinspektionen m. in. (s. 3—26).

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 februari 1950 tillkallade

chefen för inrikesdepartementet den 11 april samma år tre sakkunniga för

att inom departementet biträda med utredning av frågan om tillsynen över

anstalter för vård av sinnesslöa, fallandesjuka, vanföra samt psykopatiska

och nervösa barn jämte därmed sammanhängande spörsmål. De sakkunniga

— vilka antagit benämningen tillsijnskommittén — ha funnit sig

böra behandla frågor om tillsyn över anstalter för sinnesslöa, fallandesjuka

och vanföra i allmänhet — alltså även anstalter för vuxna —

samt anstalter för psykopatiska och nervösa barn. Betänkande i ämnet har

avgivits den 19 april 1951 (stencilerat).

I propositionen behandlas tillsynskoinmitténs förslag under följande

rubriker, nämligen den centrala tillsynen, den lokala tillsynen samt den

centrala inspektionens personalbehov.

Central tillsyn. Kommitténs förslag beträffande fördelningen av den

centrala tillsynen framgår av en i propositionen å s. 8 och 9 intagen tabellarisk

översikt, till vilken hänvisas. Nedan sammanfattas kommitténs förslag

beträffande de olika anstaltskategorierna i den mån förslagen innebära

förändringar av nuvarande tillsynsförhållanden.

Sinnesslöanstalternci. Externatskolorna anses icke i fortsättningen

böra vara underkastade tillsyn av medicinalstyrelsen.

Beträffande de fristående arbe t shem men föreslås att medicinalstyrelsen

alltjämt skall vara huvudtillsynsmyndighet. Om för viss anstalt

pedagogisk inspektion skulle behövas, anses chefen för inrikesdepartementet

böra ha att förordna härom. Denna tillsyn anses då närmast, liksom

beträffande arbetshemmen vid centralanstalterna, böra åvila inspektören

för sinnesslöundervisningen.

De blandade anstalterna, vilka innesluta två eller flera väsensskilda avdelningar,

äro av olika typer. Viktigast äro centralanstalterna. Icke

minst ur psykologisk synpunkt anses dessa utbildningsanstalter så mycket

som möjligt böra anslutas till folkskoleväsendet i allmänhet. De centralanstalter,

som äro av externatkaraktär, föreslås skola helt ställas under skolöverstyrelsens

tillsyn. Övriga centralanstalter anses åtminstone tills vidare

i medicinskt-psykiatriskt hänseende alltjämt böra inspekteras av inspektören

för sinnesslövården, dock endast i avvaktan på den önskvärda förstärkningen

av läkarpcrsonalen hos skolöverstyrelsen.

Till tolv av centralanstalterna äro anslutna avdelningar för obildbara

sinnesslöa, vårdhem. Dessa avdelningar äro ur inspektionssynpunkt icke

likställda med anstalterna i övrigt utan stå helt under medicinalstyrelsens

tillsyn. Ehuru det måste anses högeligen önskvärt, att huvudtillsynen över

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 181.

varje anstalt är lagd på endast en myndighet, finner kommittén, att ett avsteg

här måste göras från denna princip.

Vid sidan av centralanstalterna finnas ett fåtal skolhem i förening

med ar betshem, därav två statliga, Salbohed och Vänersborg. Tillsynen

över dessa anstalter är nu densamma som för centralanstalterna. Kommittén

vill ej föreslå ändring häri. Eu av dessa anstalter, Betaniahemmet i

Askim, är emellertid organiserad i stort sett som de centralanstalter, vilka

även ha vårdavdelningar. Övervägande skäl tala enligt kommittén för att

liksom vid nämnda anstalter fördela huvudtillsynen mellan skolöverstyrelsen

och medicinalstyrelsen.

Vidare finnes en stor grupp kombinerade arbets- och vårdhem.

Dessa stå nu under medicinalstyrelsens överinseende men inspekteras i

pedagogiskt hänseende av inspektören för sinnesslöundervisningen. Lika

litet som beträffande fristående arbctshem anses ifrågavarande arbetshemsavdelningar

behöva vara underkastade särskild pedagogisk inspektion. Om

emellertid sådan inspektion är erforderlig, föreslås chefen för inrikesdepartementet

kunna förordna härom.

Slutligen finnas två specialanstalter för bland annat sinnesslöa,

nämligen vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte och vårdanstalten

å Mogård för dövstumma med komplicerat lyte. Såväl skolhem

som arbctshem och vårdhem finnas. Anstalten i Lund står under skolöverstyrelsens

inseende och är underkastad medicinsk-psykiatrisk inspektion av

inspektören för sinnesslövården. För vårdanstalten å Mogård saknas speciella

inspektionsbestämmelser. Den lyder liksom övriga dövstumsanstalter

under skolöverstyrelsen och inspekteras närmast av inspektören för

dövstumskolorna. Även om en del av de intagna kunna karakteriseras såsom

sinnesslöa vårdhemspatienter, anses anledning ej finnas att bryta

ut dessa anstalter eller delar av dem från skolöverstyrelsens område.

Kommittén föreslår, att ändring ej göres beträffande tillsynen av anstalten

i Lund samt att inspektörerna för sinnesslövården och sinnesslöundervisningen

få enahanda inspektionsskyldighet beträffande anstalten å Mogård

som i fråga om Lundaanstalten.

Anstalter för fallandesjuka. Att medicinalstyrelsen alltfort skall vara

huvudtillsynsmyndighet för dessa anstalter, anses vara klart. Det anses

lämpligt, att inspektören för sinnesslövården närmast skall ha att inspektera

anstalterna. Denne föreslås emellertid härvid skola bära titeln inspektör

för epileptikervården. Skolhemmen anses i pedagogiskt hänseende böra inspekteras

av inspektören för sinnesslöundervisningen. Beträffande arbetshenimen

föreslås pedagogisk tillsyn ske endast om särskilda skäl föreligga

därtill. Om så är fallet anses departementschefen böra ha att bestämma, att

denna del av verksamheten skall vara underkastad särinspektion av inspektören

för sinnesslöundervisningen.

Vanföreanstalter. Det anses ur arbetssynpunkt icke vara rationellt, att

sjukhusbyråchefen hos medicinalstyrelsen skall ha att kontinuerligt in
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 181.

5

spektem anstalterna. Uppgiften att under medicinalstyrelsen inspektera de

allmänna förhållandena å vanföreanstalterna anses böra anförtros inspektören

för sinnesslövården, vilken emellertid därvid av psykologiska skäl

föreslås ha titeln inspektör för vanförevården. Beträffande de i egentlig

mening medicinskt-ortopediska förhållandena föreslås medicinalstyrelsen

ha att förordna om vederbörlig inspektion. I övrigt föreslås beträffande

dessa anstalter ingen annan ändring än att Eugeniahemmet i fråga om tillsyn

behandlas på samma sätt som övriga vanföreanstalter.

Anstalter för psykopatiska och nervösa barn. För den effektiva kontroll,

som med hänsyn till klientelets ömtåliga beskaffenhet bör åvägabringas,

måste fullständig inspektion av anstalterna kunna ske. övervägande skäl

anses tala för att medicinalstyrelsen blir huvudtillsynsmyndighet likaväl

som styrelsen har överinseendet över psykopatvården i allmänhet och över

den psykiska barna- och ungdomsvården. Närmast under medicinalstyrelsen

anses inspektören för sinnesslövården alltjämt böra ha inspektionen

om hand.

Den pedagogiska verksamheten föreslås liksom för närvarande vara föremål

för särskild inspektion. Tillsynen anses böra anförtros skolöverstyrelsen

genom den allmänna folkskolinspektionen.

De över tillsynskominitténs ifrågavarande förslag avgivna yttrandena

redovisas i propositionen å s. 17—19.

Lokal tillsyn. Tillsynskommittén förordar en intensifiering av den lokala

tillsynen och föreslår bl. a. inrättande av särskilda tillsynsnämnder. Kommitténs

förslag härutinnan finnas intagna i propositionen å s. 13 och 14.

Yttranden över ifrågavarande förslag redovisas i propositionen å s.

19—21.

Den centrala inspektionens personalbehov. Kommittén föreslår eu förstärkning

av bl. a. sinnesslöinspektionen, närmast för att möjliggöra eu

systematisk genomgång av samtliga på anstalt intagna sinnesslöa för att

konstatera, att ingen utan skäl intagits i eller kvarhålles på anstalt, samt

för att möjliggöra ett bättre utnyttjande av tillgängliga vårdresurser och

en mera ändamålsenlig differentiering av klientelet. Tillsynskominitténs

förslag i denna del redovisas i propositionen å s. 14—17.

över ifrågavarande förslag avgivna yttranden redovisas i propositionen

å s. 21 och 22.

Departementschefen anser sig, i avbidan på ett ställningstagande till av

1951 års sinnesslövårdsutredning nyligen framlagt förslag till lag om

undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna, i huvudsak kunna tillstyrka

tillsynskominitténs förslag såväl i fråga om sinnesslöanstalterna

som de övriga anstalter, som omfattas av förslaget, nämligen epileptikeroch

vanföreanstalter samt anstalterna för psykopatiska och nervösa barn.

1 fortsättningen anför departementschefen följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ti

Statsutskottets utlåtande nr 181.

Det är nämligen synnerligen angeläget att utan dröjsmål vidtaga åtgärder

för att undanröja de olägenheter, som de nuvarande oklara gränserna

mellan skilda tillsynsmyndigheters kompetensområden innebära. En

ansvarskoncentration är nödvändig för att en effektiv tillsyn skall kunna

uppnås i fråga om allt det som bör känneteckna en god anstaltsvård utan

att därför entydigt kunna hänföras till exempelvis pedagogik, psykiatri

eller någon annan inspektionsspecialitet. En sådan koncentration torde i

huvudsak kunna åstadkommas genom att, såsom tillsynskommittén föreslagit,

varje anstalt får en /muudtillsynsmyndighet, som har tillsyn över —

och därmed ansvaret för — anstalten i dess helhet och vården i allmänhet

där vid sidan av eventuell specialtillsyn genom annan myndighet. Det synes

böra ankomma på Kungl. Maj :t att — lämpligen i form av en särskild tillsy

nskungörelse — på grundval av kommitténs förslag utfärda de närmare

föreskrifter, som i anledning härav kunna erfordras. Jag vill emellertid i

detta sammanhang beträffande en av de anstaltskategorier, som omfattas

av kommitténs förslag, nämligen vanföreanstalterna, framhålla, att medicinalstyrelsen

visserligen bör vara huvudtillsynsmyndighet för dessa anstalter

men att tillsynen icke såsom kommittén föreslagit bör utövas av inspektören

för sinnesslövården, även om han då föreslås erhålla benämningen

inspektör för vanförevården. Då jag bl. a. med hänsyn till pågående

översyn av vanföreanstalternas organisation icke f. n. är beredd förorda,

att en särskild inspektör anställes för dessa anstalter, torde nämnda

tillsyn alltjämt få tills vidare utövas närmast genom chefen för styrelsens

sjukhusbyrå.

I fråga om den lokala tillsynen delar departementschefen kommitténs uppfattning,

att behov föreligger av en viss utbyggnad av densamma. Förslaget

om inrättande av särskilda tillsynsnämnder för grupper av anstalter har

emellertid av de flesta remissmyndigheterna ansetts innebära en onödigt omständlig

organisationsform. Härtill kommer, att 1951 års sinnesslövårdsutredning

i sitt förenämnda betänkande förordat, att särskilda anstaltsnämnder

skola inrättas för handläggning av vissa inskrivnings- och utskrivningsfrågor.

Dessa nämnder skulle även ha viss lokal tillsyn, närmast omfattande

den sociala omvårdnaden i allmänhet på anstalterna. Att denna tillsyn bäst

utövas genom lokala organ, torde vara otvivelaktigt. Då det emellertid icke

synes kunna komma i fråga att vid sidan av dessa anstaltsnämnder inrätta

särskilda tillsynsnämnder, är departementschefen i avbidan på ställningstagande

till 1951 års utrednings betänkande icke f. n. beredd att tillstyrka

tillsynskommitténs förslag i fråga om den lokala tillsynen.

Beträffande den centrala inspektionens personalbehov delar departementschefen

däremot till fullo kommitténs uppfattning om angelägenheten

av en förstärkning inom såväl medicinalstyrelsen som skolöverstyrelsen. Det

anses alldeles uppenbart, att de båda nuvarande inspektörernas arbetsbörda

är alltför betungande och icke tillåter eu inspektionsverksamhet av den omfattning,

som måste anses önskvärd. Kommittén har framhållit, att det

under rådande förhållanden icke sällan kan dröja tre år mellan två inspektionsbesök.

En förstärkning av sinnesslövårdsinspektionen anses därför

vara ofrånkomlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 181.

I enlighet med vad chefen för ecklesiastikdepartementet förordat har i

proposition den 7 mars 1952 angående omorganisation av skolöverstyrelsen

m. m. förslag framlagts om inrättande av en heltidstjänst såsom inspektör

för sinnesslöundervisningen i stället för den nuvarande halvtidstjänsten.

I fråga om den av medicinalstyrelsen bedrivna inspektionen anses det

vara särskilt angeläget, att de vårdbehövandes psykiska status, vilken i

huvudsak är avgörande för frågan om intagande och kvarhållande på

anstalt, står under fortlöpande, ej alltför sällan återkommande inspektion.

Departementschefen förordar därför, att ytterligare en heltidsanställd psykiatriskt

skolad läkare anställes såsom biträdande inspektör. Denne anses

—- såsom kommittén föreslagit — framförallt systematiskt böra undersöka

alla på sinnesslöanstalt intagna för att konstatera, att ingen utan skäl intagits

i eller kvarhålles på sådan anstalt. Att garantier härför skapas anses

vara en angelägenhet av största vikt såväl för anstalterna som för de intagna.

Den för en sådan genomgång, vilken kan beräknas taga en tid av omkring

tre år, erforderliga personalen föreslås erhålla extra anställning.

Läkaren anses böra placeras i Cg 31 samt i förekommande fall tilldelas

ersättning för den avlöningsförstärkning såsom sinnessjukhusläkare, om

vilken han kan komma att gå miste under uppehållande av befattningen i

medicinalstyrelsen. Som biträde åt läkaren anses böra anställas en kurator

med utbildning i testning. Härutöver erfordras ytterligare en kurator för ett

bättre utnyttjande av tillgängliga vårdresurser och en mera ändamålsenlig

differentiering av klientelet på anstalterna. Båda kuratorerna, av vilka den

sistnämnde enligt medgivande av Kungl. Maj :t redan anställts fr. o. m. den

1 oktober 1951, föreslås placerade i Cg 17. Slutligen erfordras ett kanslibiträde

i Cg 11 för skriv- och registreringsgöromål. Denna befattning anses

lämpligen liksom den nuvarande kontorsbiträdestjänsten, böra vara gemensam

såväl för inspektören för sinnesslövården och förenämnda nya befattningshavare

som för överinspektören för sinnessjukvården. Kostnaderna

för den sålunda föreslagna personalförstärkningen i medicinalstyrelsen beräknas,

med ett rörligt tillägg av 32—33 %, till sammanlagt 49 476 eller i

runt tal 50 000 kronor. Härav belöpa å anslagsposten till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal 39 000 kronor och å anslagsposten till rörligt

tillägg 11 000 kronor.

Utskottet.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts i

statsverkspropositionen framställda förslag.

Av den i propositionen nr 133 lämnade redogörelsen framgår, att frågan

om såväl den centrala som den lokala tillsynen över ifrågavarande anstalter

nu föreslås erhålla en allenast provisorisk lösning, avsedd alt omprövas i

samband med ställningstagandet till 1951 års sinnesslövårdsutrcdnings förslag

till lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna. Ehuru

utskollet funnit det tveksamt, om tillräckliga skäl föreligga att vidtaga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 181.

ändring i gällande ordning för en tid av endast ett eller ett par år, har utskottet

likväl icke velat motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag. Härvid vill utskottet

understryka vikten av att vid den förestående omprövningen beaktas

vad departementschefen anfört därom, att en ansvarskoncentration

är nödvändig för att en effektiv tillsyn skall kunna uppnås.

Kungl. Maj:ts anslagsberäkningar ha icke givit utskottet anledning till

erinran.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för medicinalstyrelsen, vilka angivits av

departementschefen i statsrådsprotokollet över inrikesärenden

för den 4 januari 1952;

b) godkänna följande avlöningsstat för medicinalstyrelsen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 679 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis .............................. 210 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 774 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 444 000

Summa förslagsanslag kronor 2 107 000;

c) till Medicinalstyrelsen: Avlöningar för budgetåret

1952/53 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

2 107 000 kronor.

2:o) Bidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa. Kungl. Maj :t bär i

propositionen nr 133, s. 26—36, föreslagit riksdagen att dels medgiva, att

statsbidraget till driftkostnader vid anstalter för obildbara sinnesslöa må

utgå enligt av departementschefen i propositionen angivna grunder, dels ock

till Bidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa för budgetåret 1952/53

under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 3 200 000 kronor.

1951 års sinnesslövårdsutredning har enligt meddelade direktiv i uppdrag

bl. a. att göra en översyn av de av 1946 års sinnesslövårdsutredning

framlagda förslagen till ändrade grunder för statsbidrag till anstalter

för sinnesslöa. 1951 års utredning har emellertid — i överensstämmelse

med direktiven — i första hand måst inrikta sitt arbete på det lagförslag,

som nyligen framlagts, och har bl. a. av detta skäl icke kunnat upptaga statsbidragsfrågorna

i allmänhet till närmare behandling. Det förslag, som nu

framlagts, avser sålunda endast att söka åstadkomma provisoriska förbättringar

av de beträffande anstalterna för obildbara sinnesslöa f. n. gällande

statsbidragsgrunderna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 181.

9

Såväl i samband med fastställandet vid 1942 års riksdag av nämnda

bidragsgrunder som tidigare har det framhållits såsom önskvärt, att statsbidraget

till ifrågavarande anstalter kunde hållas vid en tredjedel av anstalternas

driftkostnader. Därest kraftigare förskjutningar i prisnivån och

därmed i relationen mellan statsbidrag och driftkostnader inträffade, borde

frågan om ändring av statsbidragets storlek upptagas till övervägande.

Statsbidragen till anstalterna för obildbara sinnesslöa ha bibehållits oförändrade

sedan år 1942. De kraftiga stegringar av priser och löner, som

särskilt under de senaste åren inträffat, ha medfört, att relationen mellan

nämnda bidrag och den sammanlagda vårdkostnaden kommit att bliva synnerligen

oförmånlig för anstalterna men även och framför allt för de intagna.

Statsbidragen täcka sålunda icke längre den beräknade delen av driftkostnaderna

utan torde numera motsvara endast cirka en sjättedel av

dessa. Enär de enskilda anstalterna till följd härav uppvisat underskott,

i vissa fall uppgående till avsevärda belopp, ha svårigheter yppat sig att

förmå innehavarna att fortsätta anstaltsdriften. Med anledning härav har

medicinalstyrelsen med giltighet från och med kalenderåret 1951 vidtagit

avsevärda höjningar av vårdavgifterna vid dessa anstalter. De kraftiga höjningar,

i ett fall med icke mindre än 125 % av förut utgående avgifter, som

sålunda visat sig nödvändiga, ha medfört synnerligen kännbara påfrestningar

för sådana intagna eller anhöriga till dem, som ha att själva erlägga

vårdavgifterna. Att genom sådana åtgärder skapa ekonomiska förutsättningar

för dessa anstalters fortsatta drift synes därför i längden icke

tillfredsställande.

Med hänsyn till nu nämnda förhållanden anser sig departementschefen

därför i likhet med utredningen böra förorda en omedelbar höjning av statsbidragen

till dessa anstalter. Medicinalstyrelsen har visserligen framhållit,

att de alltjämt fortgående löne- och prisstegringarna i de flesta fall icke torde

komma att kunna täckas enbart av den av utredningen föreslagna höjningen

av statsbidragsbeloppen, varför en ytterligare ökning av vårdavgifterna enligt

styrelsen icke syntes kunna undvikas. Departementschefen förordar emellertid

att statsbidraget tills vidare bestämmes till högst 400 kronor per vårdad och

halvår. Det förutsättes därvid, att en omprövning av nu utgående vårdavgifter

kommer till stånd. Då statsbidragen utbetalas halvårsvis i efterskott, anses

de föreslagna ändringarna böra tillämpas från och med den 1 januari 1952.

Då å vårdhem f. n. finnas intagna omkring 4 500 personer, skulle kostnadsökningen

för statsverket komma att uppgå till i runt tal (350 x 4 500)

1 500 000 kronor. I enlighet härmed och då nettoutgifterna å anslaget budgetåret

1950/51 uppgingo till 1 700 344 kronor, skulle sålunda för budgetåret

1952/53 erfordras ett anslag för ändamålet om i runt tal (1 700 344 +

1 500 000) 3 200 000 kronor. Förslaget innebär en höjning av f. n. anvisat

anslag, 1 800 000 kronor, med 1 400 000 kronor.

2—905 52 Bihatif/ till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 181.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 181.

Utskottet. Såsom framgår av vad departementschefen anfört få de f. n.

utgående statsbidragen till driftkostnader vid anstalter för obildbara sinnesslöa

anses uppenbart otillräckliga. Utskottet understryker departementschefens

uttalande, att det i längden icke kan anses tillfredsställande att genom

en fortgående höjning av vårdavgifterna från enskilda och kommuner

skapa ekonomiska förutsättningar för anstalternas drift. Med hänsyn till

det anförda tillstyrker utskottet departementschefens förslag såsom ett

provisorium men förutsätter härvid, att statsbidragsfrågan upptages till

förnyad behandling så snart underlag härför föreligger samt att vid omprövningen

eftersträvas att bestämma statsbidraget till belopp, motsvarande

ungefär en tredjedel av driftkostnaderna.

Då anslagsberäkningarna icke givit anledning till erinran, hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) medgiva, att statsbidraget till driftkostnader vid anstalter

för obildbara sinnesslöa må utgå enligt av departementschefen

i statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 14 mars 1952

angivna grunder och sålunda bestämmas till högst 400 kronor

för envar av det antal obildbara sinnesslöa, som i medeltal

för dag under respektive halvår vårdats å anstalten;

b) till Bidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa för budgetåret

1952/53 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 3 200 000 kronor.

3:o) Lån till föreningen Margarethaheinmet för vård av fallandesjuka

sinnesslöa barn för sanering av hemmets ekonomi. Kungl. Maj:t har (s.

36—39) föreslagit riksdagen att till Lån till föreningen Margarethahemmet

för vård av fallandesjuka sinnesslöa barn för sanering av hemmets ekonomi

för budgetåret 1952/53 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag

av 90 000 kronor.

Föreningen Margarethahemmet för vård av fallandesjuka sinnesslöa barn

har hemställt om ett engångsanslag å 154 572 kronor 30 öre till täckande av

den förlust, som uppkommit å föreningens verksamhet under de senaste tre

åren.

Föreningen, som har till ändamål att bereda bostad, vård och underhåll

åt fallandesjuka sinnesslöa barn, stiftades år 1890 och lämnar sedan 1915

vid sin då uppförda anstalt vid Knivsta vård och undervisning åt mellan

100 och 110 fallandesjuka sinnesslöa barn årligen. Margarethahemmets drift

har, trots en från och med den 1 januari 1951 medgiven väsentlig höjning

av vårdavgifterna, de tre senaste åren (1949—1951) uppvisat betydande

underskott. Dessa uppgå sålunda för nämnda år till icke mindre än sammanlagt

154 572 kronor, varav ett belopp om 89 298 kronor hänför sig till

år 1951. De uppkomna underskotten synas väsentligen ha föranletts av de

till följd av pris- och löneökningar starkt stegrade kostnaderna för verksam
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 181.

11

heten. För att erhålla medel att möta dessa kostnadsstegringar har föreningen

tvingats till försäljning av vissa värdehandlingar i sådan utsträckning, att

dess inkomster avsevärt minskats. Med hänsyn till nu nämnda förhållanden

och då Margarethahemmet fyller ett oundgängligt behov av vårdplatser för

fallandesjuka sinnesslöa, anser departementschefen det vara angeläget, att

åtgärder vidtagas för att säkra ett fortsatt uppehållande av driften vid hemmet.

Det förordas därför, att staten lämnar anstalten ett visst ekonomiskt

stöd. Detta, som emellertid i enlighet med vad statskontoret förordat anses

böra begränsas till högst samma belopp som förlusten under år 1951 eller i

runt tal 90 000 kronor, föreslås utgå i form av ett ränte- och amorteringsfritt

lån om sistnämnda belopp.

Såsom villkor för lånets erhållande anses böra föreskrivas, att föreningen

i egenskap av ägare till Margarethahemmet ställer godtagbar säkerhet för

lånet. Vid lånet anses vidare böra knytas det villkoret, att detsamma skall

återbetalas, därest verksamheten nedlägges eller icke upprätthålles på tillfredsställande

sätt. Slutligen anses böra föreskrivas, att en ledamot i föreningens

styrelse skall utses av Kungl. Maj :t eller enligt Kungl. Maj :ts bestämmande

av medicinalstyrelsen.

Anslag för ändamålet anses böra upptagas under rubriken Lån till föreningen

Margarethahemmet för vård av fallandesjuka sinnesslöa barn för

sanering av hemmets ekonomi samt såsom investeringsanslag anvisas under

fonden för låneunderstöd.

Utskottet. Enligt vad utskottet under hand inhämtat intager Margarethahemmet

i viss mån en särställning bland de enskilda sinnesslövårdsanstalterna

genom den kvalificerade vård, som där meddelas fallandesjuka sinnesslöa.

Med hänsyn härtill och då de uppkomna driftunderskotten väsentligen

synas ha föranletts av att statsbidragen till följd av kostnadsstegringarna

icke kommit att motsvara skälig andel av kostnaderna, synas vissa skäl

tala för att det ekonomiska stödet borde lämnas i form av bidrag i stället

för såsom departementschefen föreslagit i form av lån. Likväl vill utskottet

ej motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag. Utskottet vill emellertid framhålla

angelägenheten av att frågan om storleken av det statsbidrag, som för

framtiden bör utgå till Margarethahemmet, tages under förnyat övervägande,

vilket lämpligen synes kunna ske i samband med prövningen av

1951 års sinnesslövårdsutrednings kommande förslag till statsbidragsbestämmelser

rörande sinnesslöanstalterna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ls förslag

a) i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet

anfört rörande sättet för meddelande av ekonomiskt stöd åt

föreningen Margarethahemmet för vård av fallandesjuka sinnesslöa

barn;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 181.

b) till Lån till föreningen Margarethaliemmet för vård av

fallandesjuka sinnesslöa barn för sanering av hemmets ekonomi

för budgetåret 1952/53 under fonden för låneunderstöd

anvisa ett investeringsanslag av 90 000 kronor.

Stockholm den 20 maj 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar

Anderson, Näsgård, Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström,

Eric Ericson, Pålsson, Näsström, Sundelin, Bergh, fru Lindström och herr

Edvin Thun; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i

Skövde, Mårtensson i Uddevalla, Lindholm, Rubbestad, Staxäng, Bergstrand,

Åkerström, Johansson i Mysinge, Hoppe, Petterson i Degerfors,

fröken Elmén, herrar Persson i Växjö, Gustafsson i Stockholm och Gustafsson

i Skellefteå.

Stockholm 1952. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:340 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1952/53 till universitetssjukhusen m. m. a1 i texten