Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från betalningsskyldighet till kronan för G. M. Wadner m. m.

1952-11-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:198, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från betalningsskyldighet till kronan för G. M. Wadner m. m.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 198.

Nr 198.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

befrielse från betalningsskyldighet till kronan för G. M.

Wadner m. m.

(1 :a avd.)

1 :o) Befrielse från betalningsskyldighet för G. M. Wadner. I propositionen

nr 225 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för den 4 april 1952, föreslagit riksdagen(punkt

1) medgiva, att översten G. M. Wadner, därest han inom tid

som Kungl. Maj :t bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar 500

kronor, befrias från återstående betalningsskyldighet till kronan jämlikt

kammarrättens utslag den 10 januari 1951.

Genom utslag av kammarrätten den 10 januari 1951 på besvär av översten

G. M. Wadner över försvarets civilförvaltnings resolution i anmärkningsmål

den 28 februari 1950 förpliktades Wadner att ersätta statsverket 8 093

kronor 25 öre, avseende ur avvecklingsanslag utbetalad lön till reservutnämnd

kapten, vilken efter beredskapstidens slut av Wadner obehörigen

bibehållits i tjänstgöring som hemvärnsofficer vid Linköpings försvarsområde.

I en den 7 februari 1951 dagtecknad skrift har Wadner anhållit att av

nåd bliva befriad från skyldigheten att till statsverket inbetala omförmälda

8 093 kronor 25 öre.

Försvarets civilförvaltning har i utlåtande den 18 april 1951 anfört följande.

Av handlingarna i förevarande ärende syntes framgå, att såväl nuvarande

rikshemvärnschefen som förutvarande hemvärnschefen ansett behov

föreligga av en extra hemvärnsofficer vid Norrköpings-Linköpings (tidigare

Linköpings-Norrköpings) försvarsområdesstab. Enligt vederbörlig personalförteckning

för budgetåret 1948/49 skulle jämväl fr. o. m. den 1 juli 1948

tjänster för två hemvärnsofficerare finnas inrättade vid sagda stab. Med

hänsyn härtill samt i anslutning till bifogat, från chefen för armén införskaffat

yttrande tillstyrkte civilförvaltningen bifall till ansökningen.

I det åberopade yttrandet från chefen för armén har anförts, att då Wadner

icke vunnit några personliga fördelar genom sin åtgärd utan syntes ha

handlat i god tro och velat gagna hemvärnets sak, framställningen tillstyrktes.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 198.

9

Kammarrätten har i avgivet utlåtande med hänsyn till förekomna omständigheter

tillstyrkt bifall till ansökningen.

Statskontoret har i avgivet utlåtande icke velat motsätta sig bifall till

framställningen.

Departementschefen, som funnit flera omständigheter tala för Wadners

framställning om befrielse från ersättningsskyldighet, har emellertid ansett

sig icke kunna tillstyrka, att Wadner

het, men föreslagit att skulden nedsättes till 500 kronor, därest beloppet

erlägges inom viss av Kungl. Maj:t bestämd tid.

Utskottet anser de i ärendet åberopade omständigheterna vara sådana, att

utskottet kan tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att översten G. M. Wadner, därest

han inom tid som Kungl. Maj :t bestämmer till försvarets

civilförvaltning inbetalar 500 kronor, befrias från återstående

betalningsskyldighet till kronan jämlikt kammarrättens utslag

den 10 januari 1951.

2:o) Förenklat avskrivningsförfarande beträffande vissa fordringar

inom försvaret. Kungl. Maj :t har föreslagit riksdagen (punkt 2) medgiva,

att Kungl. Maj :t må bemyndiga försvarets civilförvaltning att i samråd

med vederbörande centrala förvaltningsmyndigheter, utan hinder

av gällande författningsbestämmelser angående avskrivning av kronans

fordringar, besluta om avskrivning av till ämbetsverkets advokatfiskal för

bevakning och indrivning överlämnad fordran till belopp ej överstigande

500 kronor, beträffande vilken antingen omständigheterna

giva vid handen, att vederbörande icke kan betala sin skuld och enligt

ämbetsverkets bedömande ingen eller ringa möjlighet föreligger

att framdeles uttaga betalning, eller ock åtgärder för fordringens bevakande

och indrivande bedömas förenade med arbete och kostnader i sadan utsträckning,

att åtgärderna ej äro ekonomiskt lönande, allt såvitt dylika åtgärder

ändock icke anses påkallade av andra än ekonomiska förhållanden.

Det av riksdagen åt Kungl. Maj :t budgetårsvis lämnade bemyndigandet

att i viss utsträckning medgiva befrielse från ersättningsskyldighet omfattar

endast cn mera begränsad typ av ärenden och medger icke att det

stora flertalet av de fordringar av bagatellartad karaktär, som försvarets

civilförvaltning har att bevaka, kunna bli föremål för ett förenklat och snabbare

avskrivningsförfarande. För att något minska den stora balansen av

sådana ärenden har Kungl. Maj:t genom propositionerna 1950: 74, 1951: 57

och 1952:54 inhämtat riksdagens medgivande att bemyndiga civilförvaltningen

avskriva vissa av ämbetsverket angivna fordringar. Antalet fordringsärenden,

som alltjämt bevakas av advokatfiskalskontoret, är likväl så stort

2—1786 62 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 196—198.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 198.

att, om åtgärder för rationalisering av avskrivningsförfarandet icke vidtagas,

en ökning av den med dessa ärenden sysselsatta personalen synes

ofrånkomlig. De med en sådan ökning förenade kostnaderna skulle emellertid

icke stå i rimlig proportion till vad därigenom skulle vinnas. Starka skäl

ha i stället synts departementschefen tala för att bestämmelserna om avskrivning

av fordringar uppmjukas. Därigenom skulle den nu befintliga

arbetskraften i större utsträckning än tidigare kunna koncentreras på sådana

fordringar, vilkas indrivande ur främst ekonomiska synpunkter framstår

såsom angeläget. I avvaktan på en omarbetning av gällande regler om

avskrivning av fordringar bör civilförvaltningen därför erhålla ett generellt

bemyndigande att utan hinder av gällande författningsbestämmelser avskriva

vissa smärre fordringar. Departementschefen förutsätter, att prövningen

av de mindre fordringarna icke göres schablonmässigt utan att jämväl

beträffande dessa hänsyn tages till utsikterna att för framtiden kunna

indriva dem samt till omständigheterna i övrigt.

Utskottet har funnit, att genom den föreslagna anordningen vissa fördelar

skulle stå att vinna, varför utskottet tillstyrker att bestämmelserna om

avskrivning av fordringar uppmjukas i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att Kungl. Maj :t må bemyndiga

försvarets civilförvaltning att i samråd med vederbörande centrala

förvaltningsmyndigheter, utan hinder av gällande författningsbestämmelser

angående avskrivning av kronans fordringar,

besluta om avskrivning av till ämbetsverkets advokatfiskal

för bevakning och indrivning överlämnad fordran till

belopp ej överstigande 500 kronor, beträffande vilken antingen

omständigheterna giva vid handen, att vederbörande icke kan

betala sin skuld och enligt ämbetsverkets bedömande ingen

eller ringa möjlighet föreligger att framdeles uttaga betalning,

eller ock åtgärder för fordringens bevakande och indrivande

bedömas förenade med arbete och kostnader i sådan utsträckning,

att åtgärderna ej äro ekonomiskt lönande, allt såvitt

dylika åtgärder ändock icke anses påkallade av andra än ekonomiska

förhållanden.

Stockholm den 12 november 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 196.

Stockholm 1952. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:418 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning för skada å fiske på grund av militär verksamhet. a1 i texten