Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1952/53 under andra huvudtiteln, avseende anslagen inom justitiedepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner.
1952-02-22 · 60 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 60 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1952:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1952/53 under andra huvudtiteln, avseende anslagen inom justitiedepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 2.
1
Kr 2.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1952/53 under andra huvudtiteln,
avseende anslagen inom justitiedepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
Justitiedepartementet m. m.
l:o) Avlöningar till statsråden utan departement m. m. Kungl. Maj:t har
(punkt 1, s. 1 och 2 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för den 4 januari 1952) föreslagit riksdagen att dels fastställa
av departementschefen förordad stat för avlöningar till statsråden utan
departement in. in., att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1952/
53, dels ock till Avlöningar till statsråden utan departement m. m. för
nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av 293 600 kronor.
Ifrågavarande anslag är i gällande riksstat uppfört med 212 700 kronor.
Departementschefen framhåller, att behov föreligger av en förstärkning
av den kvalificerade biträdeshjälpen för den alltmer utökade verksamhet,
som utövas av statsråden utan departement. Fördenskull föreslås en uppräkning
av anslaget med 24 000 kronor. Arvodet till statsministerns handsekreterare
anses böra höjas med 3 600 kronor. Den under fjolåret genomförda
chefslönerevisionen och höjningen av det rörliga tillägget föranleda
en höjning av anslaget med tillhopa 53 300 kronor, varav 19 500 kronor falla
på posten till avlöningar till statsråden utan departement, 11 500 kronor på
posten till arvoden och särskilda ersättningar och 22 300 kronor på posten
till rörligt tillägg.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må
a) fastställa följande stat för avlöningar till statsråden
utan departement m. in., att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1952/53:
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 2.
2
Statsutskottets utlåtande nr 2.
Stat.
1. Avlöningar till statsråden utan departement,
förslagsvis ................................ 157 500
2. Lönefyllnad åt statsministern .............. 6 000
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 99 100
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 31 000
Summa kronor 293 600;
b) till Avlöningar till statsråden utan departement m. m.
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 293 600
kronor.
2:o) Justitiedepartementet: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 2, s. 2—4)
föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga av departementschefen
föreslagna ändringar i justitiedepartementets personalförteckning,
dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för justitiedepartementet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1952/
53, dels ock till Justitiedepartementet: Avlöningar för budgetåret 1952/53
anvisa ett förslagsanslag av 775 000 kronor.
Anslaget är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med 591 900
kronor.
I överensstämmelse med förhållandena inom övriga departement anses de
till statssekreterareänsten hörande göromålen av ekonomisk och administrativ
natur, vari såsom en huvuduppgift ingår utarbetandet av andra huvudtiteln
i statsverkspropositionen, under statssekreterarens ledning böra
fullgöras av en särskild därför avsedd befattningshavare. Vid statssekreteraravdelningen
anses för detta ändamål böra inrättas en administrativ byråchefstjänst
i Cr 13. Anslaget föreslås av denna anledning uppräknat med
25 700 kronor. Under anslaget beräknas ett belopp av 6 200 kronor, utgörande
lönen för ett biträde i reglerad befordringsgång, som för nästa budgetår
befunnits erforderligt för skötseln av telefonväxeln i det s. k. Bergstrahlska
huset. En e. o. förste kanslisekreterartjänst motsvarar ett stadigvarande
behov och anses därför böra överföras till ordinarie stat. Medel beräknas för
1 kansliskrivare i Ca 15 i stället för 1 kontorist i Ca 13 och för 1 kanslibiträde
i Ca 11 i stället för 1 kontorsbiträde i Ca 8. Merkostnaden härför
uppgår till 1 800 kronor. Chefslönerevisionen, löneregleringen för statsråden
och höjningen av det rörliga tillägget föranleda uppräkning av anslaget
med tillhopa 142 400 kronor. För löneklassuppflyttningar erfordras ytterligare
7 000 kronor. I enlighet härmed uppräknas anslaget med 183 100 kronor.
Två ordinarie kontorsbiträden skola i enlighet med grunderna för reglerad
befordringsgång ersättas med två icke-ordinarie biträden.
Statsutskottets utlåtande nr 2.
3
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
och hemställer,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga i statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för den 4 januari
1952 angivna ändringar i justitiedepartementets personalförteckning;
b)
fastställa följande avlöningsstat för justitiedepartementet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöning till departementschefen, förslagsvis . . 31 500
2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 361 400
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ 202 700
4. Rörligt tillägg, förslagsvis................... 179 400
Summa kronor 775 000;
c) till Justitiedepartementet: Avlöningar för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 775 000 kronor.
3:o) Justitiedepartementet: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 3, s. 4 och 5), vilket innebär en anslagsökning med 34 000
kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Justitiedepartementet: Omkostnader
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 148 000
kronor.
4:o) Justitiedepartementet: Svensk författningssamling. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4, s. 5), vilket innebär oförändrad medelsanvisning,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Justitiedepartementet: Svensk författningssamling
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 220 000 kronor.
5:o) Justitiedepartementet: Kostnader för utrustning av nya lokaler för
kommittéer m. m. Kungl. Maj:t har (punkt 5, s. 5 och 6) föreslagit riksdagen
att till Justitiedepartementet: Kostnader för utrustning av nya lokaler för
kommittéer in. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av
38 000 kronor.
Under innevarande och nästa budgetår beräknas de för statsverket avsedda
lokalerna i kvarteret Atomena i Stockholm (det s. k. Bergstrahlska
4
Statsutskottets utlåtande nr 2.
huset) bliva färdigställda. Utrymme avses att där beredas för riksåklagarämbetet,
nedre justitierevisionen, arbetsdomstolen, strafflagberedningen och
straffrättskommittén samt övriga till justitiedepartementet hörande kommittéer
och sakkunniga m. fl. som nu äro inrymda i förhyrda lokaler. Under
vissa förutsättningar förutsättes även lagberedningen, som i likhet med
nedre justitierevisionen nu har sina lokaler i Rosenbad, kunna inflytta i
Bergstrahlska huset. Inflyttningen i de nya lokalerna föranleder kostnader
av engångsnatur. För vissa av dessa kostnader föreslås ett särskilt anslag
för nästa budgetår. Nyanskaffningskostnaderna ha beräknats på följande
sätt, nämligen för anskaffning av möbler och mattor 16 000 kronor,
för gardiner 2 000 kronor samt för armatur 1 000 kronor, eller tillhopa
19 000 kronor. Beträffande möbelutrustningen bär därvid förutsatts att
endast standardmöbler ur statens kontorsmöbelserier skola anskaffas. Härtill
komma flyttningskostnader, vilka uppskattats till 10 000 kronor. För
de nya lokalerna erfordras härjämte en telefonväxel. Installationskostnaderna
för denna uppgå till 9 000 kronor. För utrustning av de nya lokalerna
m. in. skulle alltså erfordras 38 000 kronor.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och hemställer alltså,
att riksdagen må till Justitiedepartementet: Kostnader för
utrustning av nya lokaler för kommittéer m. m. för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 38 000 kronor.
6:o) Lagberedningen. Kungl. Maj:t har (punkt 6, s. 6 och 7) föreslagit
riksdagen att till Lagberedningen för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 108 000 kronor.
Under anslaget beräknas ett belopp av 10 000 kronor för att möta föreliggande
behov av mera tillfälligt, sakkunnigt biträde åt beredningen. Chefslönerevisionen
och höjningen av det rörliga tillägget föranleda en uppräkning
av det för ersättningar åt beredningens ledamöter och expeditionspersonal
under anslaget beräknade beloppet från 71 600 kronor till 87 800 kronor.
Medelsbehovet för omkostnader uppskattas till 10 200 kronor. I enlighet
härmed och då anslaget icke anses komma att uppvisa någon reservation
till nästa budgetår beräknas anslagsbehovet till 108 000 kronor.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer,
att riksdagen må till Lagberedningen för budgetåret 1952/
53 anvisa ett reservationsanslag av 108 000 kronor.
7 :o) Ombuden för tillsyn av tryckta skrifter. Kungl. Maj:t har (punkt 7, s.
7) föreslagit riksdagen att till Ombuden för tillsyn av tryckta skrifter för
budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 19 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 2. 5
Anslaget är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med 17 000 kronor.
Förevarande arvoden ha senast reglerats år 1942. Med hänsyn till den
förändring av penningvärdet som därefter inträtt anses en viss höjning av
arvodena skäligen böra genomföras. På grund härav föreslås att anslaget
uppräknas med i runt tal 2 000 kronor till 19 000 kronor. På Kungl. Maj:t
förutsättes få ankomma att vidtaga nödiga justeringar av de enskilda arvodesbeloppen.
Utskottet finner ej anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag och
hemställer,
att riksdagen må till Ombuden för tillsyn av tryckta skrifter
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 19 000
kronor.
Justitiekanslersämbetet och riksåklagarämbetet.
8:o) Justitiekanslersämbetet: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 8, s. 8
och 9) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i justitiekanslersämbetets
personalförteckning uppföra 1 kansliskrivare i Ca 15 i
utbyte mot 1 kontorist i Ca 13, dels fastställa av departementschefen förordad
avlöningsstat för justitiekanslersämbetet, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1952/53, dels ock till Justitiekanslersämbetet: Avlöningar
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 149 100 kronor.
Anslaget är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med 115 300
kronor.
1951 års riksdag medgav att justitiekanslersämbetets icke-ordinariepost
linge överskridas med högst 10 000 kronor. För nästa budgetår anser departementschefen
att anslaget bör höjas med 9 000 kronor för anställande
av extra arbetskraft. Därjämte föreslås med hänsyn till sådana eventuella
ökningar i arbetsbördan, som icke kunna förutses vid anslagsberäkningen,
att ämbetets icke-ordinariepost, som för närvarande är obetecknad, skall
betecknas förslagsvis, varvid förutsättes Kungl. Maj :ts medgivande för överskridande.
På personalförteckningen föreslås uppförd 1 kansliskrivare i
Ca 15 i utbyte mot 1 kontorist i Ca 13. Merkostnaden beräknas till 700 kronor.
Chefslönerevisionen och höjningen av det rörliga tillägget föranleda en
uppräkning med 24 100 kronor.
f tskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj:t alt vidtaga i statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för den 4 januari
1952 angiven ändring i justitiekanslersämbetets personalförteckning;
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 2.
b) fastställa följande avlöningsstat för justitiekanslersämbetet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis---- 97 200
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis.. 24 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis.......... 27 900
Summa kronor 149 100;
c) till Justitiekanslersämbetet: Avlöningar för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 149 100 kronor.
9:o) Justitiekanslersämbetet: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 9, s. 9 och 10), vilket innebär en anslagsökning med 1 600
kronor, varav 300 kronor för reseersättningar och 1 300 kronor till övriga
expenser, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Justitiekanslersämbetet: Omkostnader
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av
9 600 kronor.
10:o) Riksåklagarämbetet: Avlöningar. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 10, s. 10), vilket innebär en anslagsökning med 31 500 kronor,
föranledd av chefslönerevisionen och höjningen av det rörliga tillägget,
hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) fastställa följande avlöningsstat för riksåklagarämbetet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 112 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ 43 300
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 41 000
Summa kronor 196 300;
b) till Riksåklagarämbetet: Avlöningar för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 196 300 kronor.
11 :o) Riksåklagarämbetet: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt 11, s.
10 och 11) föreslagit riksdagen att till Riksåklagarämbetet: Omkostnader
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 19 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 2.
7
Anslaget är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med 21 300
kronor.
Enligt gällande omkostnadsstat för riksåklagarämbetet ha anvisats bl. a.
13 800 kronor till övriga expenser. Av detta belopp ha 4 800 kronor beräknats
till engångsutgifter för ämbetets flyttning till nya lokaler. En förstärkning
med 1 400 kronor av delposten till övriga expenser anses böra ske. Merkostnaden
för telefonabonnemang upptages med 1 100 kronor. Efter fråndragning
av det för engångsutgifter avsedda beloppet, 4 800 kronor, beräknas
anslaget till 19 000 kronor.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och hemställer alltså,
att riksdagen må till Riksåklagarämbetet: Omkostnader
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 19 000
kronor.
Domstolarna.
12:o) Högsta domstolen m. m.: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 12,
s. 12—14) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen
för högsta domstolen och nedre justitierevisionen öka antalet
kontorsbiträden från 7 till 11, dels fastställa av departementschefen
förordad avlöningsstat för högsta domstolen och nedre justitierevisionen,
att tillämpas under budgetåret 1952/53, dels ock till Högsta domstolen
m. in.: Avlöningar för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av
2 124 000 kronor.
Anslaget, som avser avlöningar till såväl högsta domstolens ledamöter
som befattningshavare vid nedre justitierevisionen, är i riksstaten för innevarande
budgetår uppfört med 1 719 000 kronor.
I avvaktan på resultatet av pågående utredningar inom 1951 års rättegångskominitté
samt genom statens organisationsnämnd igångsatta undersökningar
av nedre justitierevisioncns organisation, såvitt angår den mera
kontorsmässiga delen av revisionens arbete, samt motsvarande organisation
vid hovrätter och domsagor, är departementschefen för närvarande icke beredd
att taga ställning till ett förslag av nedre justitierevisionen om ändrad
tjänsteställning för viss biträdespersonal. Anslaget anses dock böra höjas
med belopp motsvarande automatiska utgiftsökningar. Antalet extra revisionssekreterare
anses kunna minskas med en. Antalet kontorsbiträden i
personalförteckningen anses böra ökas från 7 till 11. Chefslönerevisionen
och höjningen av det rörliga tillägget föranleda en höjning av anslaget med
423 200 kronor. Bortfallet av kostnaden för en extra revisionssekreterare
medför å andra sidan en minskning med 18 200 kronor. Resultatet blir alltså
en ökning med 405 000 kronor.
8
Statsutskottets utlåtande nr 2.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga ändring i personalförteckningen
för högsta domstolen och nedre justi tierevisionen,
innebärande att antalet kontorsbiträden ökas från
7 till 11;
b) fastställa följande avlöningsstat för högsta domstolen
och nedre justitierevisionen, att tillämpas under budget
-
året 1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslaqs
vis
.................................... 1 449 700
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 3 200
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för
slagsvis
................................ 209 500
4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 461 600
Summa kronor 2 124 000;
c) till Högsta domstolen m. m.: Avlöningar för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 2 124 000 kronor.
13:o) Högsta domstolen m. m.: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt 13,
s. 14 och 15) föreslagit riksdagen att till Högsta domstolen m. m.: Omkostnader
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 158 700 kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 130 000 kronor.
Uppräkningen av anslaget föranledes av ökade kostnader för sjukvård
in. m. med 3 000 kronor, för reseersättningar med 7 500 kronor samt för
bränsle, lyse och vatten med 4 700 kronor. Delposten till övriga expenser
föreslås höjd med 13 500 kronor. Anslaget föreslås sålunda höjt med tillhopa
28 700 kronor.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och hemställer,
att riksdagen må till Högsta domstolen m. m.: Omkostnader
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av
158 700 kronor.
14:o) Regeringsrätten: Regeringsrättens årsbok. I enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag (punkt 16, s. 17), vilket innebär en ökning med 5 000 kronor,
föranledd av ökat statsbidrag till årsbokens utgivare, aktiebolaget P. A.
Norstedt & Söner, på grund av inträdda prisstegringar och höjda honorar,
hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande nr 2.
9
att riksdagen må till Regeringsrätten: Regeringsrättens
årsbok för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av
30 000 kronor.
15:o) Hovrätterna: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 17, s. 17—21)
föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i hovrätternas
personalförteckning vidtaga de ändringar, som angivits av departementschefen,
dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för hovrätterna,
att tillämpas under budgetåret 1952/53, dels ock till Hovrätterna:
Avlöningar för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 5 111 000
kronor.
Ifrågavarande anslag är i gällande riksstat uppfört med 4 211 000 kronor.
Hovrättsnotariebefattningen vid Svea hovrätt anses nu böra indragas
(— 15 888) och medel i stället beräknas för två kansliskrivartjänster
(-|- 17 544). I avvaktan på resultatet av pågående organisationsundersökning
föreslås dessa tjänster placerade i lönegrad Cg 15. Departementschefen
förutsätter därvid att en ordinarie kanslibiträdesbefattning, vars innehavare
är extra tjänsteman i högre lönegrad, tills vidare icke uppehälles. Övriga
förslag om personalförstärkningar och tjänsteförändringar kan departementschefen
icke för närvarande biträda. Då den nuvarande hovrättsorganisationen
har karaktären av försöksorganisation, förutsätter han emellertid
att Kungl. Maj :t liksom tidigare skall äga befogenhet att provisoriskt
tillgodose uppkommande personalbehov. Detta anses mycket betydelsefullt
beträffande antalet ledamöter i hovrätterna, vilket också understrukits av
riksdagen. Särskilt angeläget anses att, i avbidan på resultatet av utredningen
om instansordningen i vattenmål in. m., arbetsförhållandena i vattenöverdomstolen
underlättas genom att tillräcklig personal ställes till domstolens
förfogande. 1947 års biträdesutredning kan förväntas komma att
inom kort till behandling upptaga frågan om löneställningen för stenografer
vid hovrätterna och häradsrätterna. Därest förslag i ämnet likväl icke
skulle hinna underställas årets riksdag, anser departementschefen, att Kungl.
Maj:t bör äga befogenhet företaga skälig uppräkning av de nu utgående särskilda
stenografarvodena. Befattningsarvodet till vice ordförande på hovrättsavdelning
anses skäligen böra uppräknas från nu utgående 1 008 kronor
till 1 200 kronor (-(- 4 100). Den schablonmässiga procentuella nedräkning
av anslaget, som vidtogs för innevarande budgetår, anses böra gälla
även under budgetåret 1952/53. Den automatiska utgiftsökningen på grund
av chefslönerevisionen samt rörliga tilläggets ökning och däremot svarande
arvodeshöjningar för fiskalsaspirantcr och vissa amanuenser föranleder
uppräkning av anslaget med 894 200 kronor. Anslaget höjes sålunda med
i runt tal 900 000 kronor. En allmän omprövning av grunderna för anslagets
beräkning anses böra ske sedan ytterligare erfarenheter vunnits. Vid
beräkningen har hänsyn tagits till att ett ordinarie kontorsbiträde i hov
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 2.
rätten för Övre Norrland i enlighet med grunderna för reglerad befordringsgång
skall ersättas med ett icke-ordinarie biträde. Ur personalförteckningen
anses befattningen som hovrättsnotarie vid Svea hovrätt böra avföras, varjämte
antalet kontor sbiträden i Ca 8 i hovrätten för Övre Norrland anses
böra minskas från 2 till 1.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
hovrätternas personalförteckning, vilka angivits i statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för den 4 januari
1952;
b) fastställa följande avlöningsstat för hovrätterna, att
tillämpas under budgetåret 1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vis
.................................... 1 853 500
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 25 200
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för
slagsvis
............................... 2 099 800
4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 1 132 500
Summa kronor 5 111 000;
c) till Hovrätterna: Avlöningar för budgetåret 1952/53 anvisa
ett förslagsanslag av 5 111 000 kronor.
16:o) Hovrätterna: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt 18, s. 22—24)
föreslagit riksdagen att till Hovrätterna: Omkostnader för budgetåret 1952/
53 anvisa ett förslagsanslag av 525 600 kronor.
Anslaget är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med 444 700
kronor.
Till sjukvård m. m. beräknas ytterligare 7 000 kronor. Vidare föreslås,
att posten till reseersättningar höjes med 9 700 kronor, därav 4 000 kronor
beräknas för Göta hovrätt, 1 000 kronor för hovrätten över Skåne och Blekinge
samt 4 700 kronor för hovrätten för Övre Norrland. För delposten till
bränsle, lyse och vatten förordas en höjning med 20 800 kronor, att fördelas
med 5 000 kronor på Svea hovrätt, 8 000 kronor på hovrätten för Västra Sverige,
3 000 kronor på hovrätten för Nedre Norrland samt 4 800 kronor på
hovrätten för Övre Norrland. Delposten till övriga expenser föreslås höjd
med 43 400 kronor, att fördelas med 16 000 kronor på Svea hovrätt, 5 000
kronor på Göta hovrätt, 6 000 kronor på hovrätten över Skåne och Blekinge,
Statsutskottets utlåtande nr 2.
11
5 70Q kronor på hovrätten för Västra Sverige, 3 500 kronor på hovrätten för
Nedre Norrland samt 7 200 kronor på hovrätten för övre Norrland.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och hemställer alltså,
att riksdagen må till Hovrätterna: Omkostnader för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 525 600 kronor.
17:o) Häradsrätterna: Avlöningar. Kungl. Maj :t har (punkt 19, s. 24—31)
föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i häradsrätternas
personalförteckning ändra lönegraden för tingsdomarna från Ca 33 till Ca 37
samt minska antalet kontorsbiträden från 73 till 70, dels fastställa av departementschefen
förordad avlöningsstat för häradsrätterna, att tillämpas
under budgetåret 1952/53, dels ock till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 11 380 000 kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 9 585 000 kronor.
Kungl. Maj :t har i juli 1951 fastställt specialstater för domsagorna ävensom
meddelat bestämmelser om domsagornas personalorganisation. Beslutet
innebär i sistnämnda hänseende, att viss omfördelning företagits av tjänsterna
som tingsdomare, tingssekreterare, fiskalskompetenta biträden och tingsnotarier,
varjämte den under anslaget beräknade medelsreserven å 100 000
kronor till fullo utnyttjats för anskaffande av ytterligare icke rättsbildad
personal i lägre lönegrader.
Sedan den 1 juli 1943 äro rikets domsagor indelade i fem lönegrupper. Indelningen
fastställes av Kung. Maj :t inom en av riksdagen angiven ram.
Den gruppindelning, som genomfördes år 1943, består alltjämt i huvudsak.
Inom justitiedepartementet har verkställts en utredning rörande domsagornas
lönegruppsindelning. Det därvid framkomna förslaget har utarbetats
efter samma metod som kommit till användning vid bedömandet av
domsagornas personalbehov och bygger sålunda också i första hand på en
jämförelse av den på grundval av rättsstatistiska uppgifter beräknade arbetsbördan
i de olika domsagorna. Undersökningen har avsett åren 1948—
1950, men statistiskt material för åren 1945—1947 har även i viss mån beaktats.
Liksom vid tillkomsten av den nu gällande lönegruppsindelningen
har emellertid hänsyn jämväl tagits till vissa faktorer, som icke kunna
statistiskt angivas, såsom fastighetsförhållandenas säregenhet (Kopparbergs
län), kansliorts ävensom tingsställes eller annat förrättningsställes belägenhet
samt behovet alt anlita tolk. Vidare har avseende fästs vid de ändringar
i den judiciclla indelningen som föranletts av kommunindelningsreformen.
Utredningen utmynnar i det förslaget, att lönegrupp I ökas med 6
domsagor till 19, grupp II minskas med 9 domsagor till 24, grupp III ökas
med 2 domsagor till 32, grupp IV ökas med likaledes 2 domsagor till 37 samt
grupp V minskas med 1 domsaga till 5. Ändringarna föreslås träda i kraft
12
Statsutskottets utlåtande nr 2.
vid ingången av budgetåret 1952/53 sålunda, att uppflyttningarna äga rum
från och med den 1 juli 1952 medan nedflyttningarna ske successivt vid
vakanser. Fullt genomfört innebär förslaget en årlig kostnadsminskning
med 3 816 kronor. Under en övergångstid uppstår emellertid i stället kostnadsökning,
som för budgetåret 1952/53 beräknas till 23 736 kronor.
I fråga om rikets indelning i domsagor har Kungl. Maj :t under år 1951
meddelat beslut om domsagoreglering inom den del av Göteborgs och Bohus
län, som omfattas av Askims, Hisings och Sävedals domsaga, Inlands domsaga
samt Orusts och Tjörns domsaga. I avvaktan på anskaffande av erforderliga
tings- och kanslilokaler skall domsagoregleringen träda i kraft först
från och med dag som Kungl. Maj :t framdeles bestämmer. Indelningsändringen
anses emellertid icke kunna genomföras före nästa budgetårs utgång.
Departementschefen anser att det jämförelsematerial, som utgör den
huvudsakliga grundvalen för de flesta domsagornas nuvarande placering
i lönegrupp, med hänsyn bland annat till den nya rättegångsordningens
genomförande numera icke kan betraktas som ett tillförlitligt och rättvisande
underlag för gruppindelningen. Han förordar därför att en ny sådan
indelning nu företages och förordar, att utredningens förslag lägges till
grund för en omändring av lönegruppsindelningen. Departementschefen har
dock beträffande några domsagor funnit annan lönegrupp böra ifrågakomma
än den föreslagna och anför bl. a. följande.
Av rikets domsagor böra enligt min mening följande antal nedflyttas,
nämligen nio från grupp II till grupp I, fyra från grupp III till grupp II,
en från grupp III till grupp I, nio från grupp IV till grupp III samt en från
grupp V till grupp IV. Uppflyttas böra två från grupp I till grupp II, en
från grupp I till grupp III, åtta från grupp II till grupp III, åtta från grupp
III till grupp IV samt tre från grupp IV till grupp V. Resultatet skulle
bliva 19 domsagor i grupp I, 23 domsagor i grupp II, 36 domsagor i
grupp III, 31 domsagor i grupp IV samt 8 domsagor i grupp V. I likhet med
vad nu gäller bör denna ram fastställas av riksdagen, varefter del torde
få ankomma på Kungl. Maj :t att inom densamma företaga vederbörliga
omflyttningar av domsagorna. Därutöver bör Kungl. Maj :t erhålla riksdagens
bemyndigande att med anledning av stads förening med domsaga
eller annat särskilt förhållande verkställa uppflyttningar, motsvarande högst
två domsagors hänförande till närmast högre lönegrupp.
Beträffande sättet för den nya indelningens genomförande ansluter jag
mig till förslagets ståndpunkt. De tillämnade nedflyttningarna av domsagor
i lägre lönegrupper böra alltså, i enlighet med nu gällande ordning, ske
först vid uppkomna vakanser. Under en övergångstid föranleder den nya
lönegruppsindelningen sålunda kostnadsökning. För budgetåret 1952/53
bör anslaget av denna anledning uppräknas med i runt tal 27 500 kronor.
Fullt genomförd kommer emellertid den nya indelningen att medföra en
årlig utgiftsminskning å cirka 2 600 kronor.
Med hänsyn till den arbetsökning, som uppkommer för Linköpings domsaga
på grund av utvidgning av densamma till följd av den nya kommunindelningen,
förordas en förstärkning av domarkrafterna i domsagan genom
utbyte av en tingsnotarie mot ett fiskalskompetent biträde, vilket innebär
en anslagsökning med 6 800 kronor. Då departementschefen i övrigt ställer
Statsutskottets utlåtande nr 2.
13
sig avvisande till hovrätternas yrkanden på en utökning av det nuvarande
antalet tingssekreterare, förutsätter han emellertid att Kungl. Maj :t alltjämt
skall äga att vid behov medgiva tillfälliga personalförstärkningar. För
intensifiering av fastighetsboksarbetet i domsagor under hovrätten över
Skåne och Blekinge förordas en anslagsökning med 10 000 kronor. För uppflyttning
av 22 tingsdomare från Ca 33 till Ca 37 förordas en anslagsökning
med 58 600 kronor. Chefslönerevisionen och höjningen av det rörliga tilllägget
föranleda en uppräkning med 1 701 000 kronor. Å andra sidan föranleda
automatiska utgiftsminskningar en nedsättning av anslaget med tillhopa
8 900 kronor. Anslaget skulle sålunda höjas med 1 795 000 kronor. En
allmän omprövning av beräkningsgrunderna för anslaget anses böra ske efter
ytterligare vunnen erfarenhet. I personalförteckningen anses lönegraden
för tingsdomarna böra ändras från Ca 33 till Ca 37 samt antalet kontorsbiträden
minskas från 73 till 70.
Utskottet, som i annat sammanhang behandlat ett i de likalydande motionerna
I: 248 och II: 328 framfört yrkande om förbättrad löneställning
för häradshövdingarna, tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer
alltså,
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i häradsrätternas personalförteckning
ändra lönegraden för tingsdomarna från Ca 33
till Ca 37 samt minska antalet kontor sbiträden från 73
till 70;
b) fastställa följande avlöningsstat för häradsrätterna, att
tillämpas under budgetåret 1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vis
................................... 5 149 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestäm
-
da av Kungl. Maj :t, förslagsvis.......... 5 400
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för
slagsvis
.............................. 4 271 200
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 1 954 400
Summa kronor 11 380 000;
c) till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret 1952/53
anvisa ett förslagsanslag av 11 380 000 kronor.
18:o) Häradsrätterna: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt 20, s. 32
—34) föreslagit riksdagen att till Häradsrätterna: Omkostnader för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 762 000 kronor.
14
Statsutskottets utlåtande nr 2.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 652 000 kronor.
Medelsanvisningen till sjukvård in. in. anses böra höjas med 7 500 kronor,
att fördelas med 2 000 kronor på domsagor under envar av Göta hovrätt,
hovrätten över Skåne och Blekinge och hovrätten för Västra Sverige samt
1 500 kronor på domsagor under hovrätten för Nedre Norrland. Vad angår
delposten till reseersättningar föreslås en höjning med 44 500 kronor, därav
15 000 kronor anses höra tilldelas domsagor under Svea hovrätt, 3 000 kronor
domsagor under envar av Göta hovrätt och hovrätten över Skåne och
Blekinge, 2 000 kronor domsagor under hovrätten för Västra Sverige, 4 500
kronor domsagor under hovrätten för Nedre Norrland samt 17 000 kronor
domsagor under hovrätten för Övre Norrland. Beträffande anslagsposten till
expenser förordas en till 58 000 kronor begränsad höjning. Detta belopp anses
böra fördelas med 20 000 kronor på domsagor under Svea hovrätt, 10 000
kronor på domsagor under Göta hovrätt, 8 000 kronor på domsagor under
hovrätten över Skåne och Blekinge, 4 500 kronor på domsagor under hovrätten
för Västra Sverige, 6 500 kronor på domsagor under hovrätten för
Nedre Norrland samt 9 000 kronor på domsagor under hovrätten för Övre
Norrland. Anslaget uppräknas alltså med 110 000 kronor. I detta sammanhang
anser sig departementschefen böra anmäla, att det under häradsrätternas
omkostnadsanslag för innevarande budgetår till merkostnader för expenser
i anledning av Södra Roslags domsagas delning beräknade beloppet
å 10 000 kronor visat sig otillräckligt. För täckande av utgifter, som det ankommer
på statsverket att bestrida, erfordras sålunda ytterligare 12 900
kronor. Utgifterna i fråga avse till största delen Södra Roslags domsaga och
föranledas främst därav att i domsagans nya tingshus installerats en telefonanläggning
med linjevälj ar system. För Solna domsagas del erfordras
ytterligare medel till bestridande av kostnader för telefon, inköp av skrivmateriel
in. m. Då kostnaderna skola utgå från en förslagsvis anvisad, av
Kungl. Maj :t maximerad anslagspost, förutsättes att Kungl. Maj:t skall äga
medgiva erforderligt överskridande.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och hemställer alltså,
att riksdagen må till Häradsrätterna: Omkostnader för
budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 762 000 kronor.
19:o) Häradsrätterna: Reseersättningar till nämndemän. Kungl. Maj:t har
(punkt 21, s. 34) föreslagit riksdagen att till Häradsrätterna: Reseersättningar
till nämndemän för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av
1 150 000 kronor.
Anslaget, från vilket utgår resekostnads- och traktamentsersättning till
nämndemän, är i gällande riksstat uppfört med 1 000 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 2.
15
Det är departementschefens avsikt att, så snart det ekonomiska läget tilllåter,
upptaga frågan om ersättning till nämndemännen utöver resekostnads-
och traktamentsersättning. I nuvarande situation anses något förslag
i ämnet ej kunna framläggas. På grund av höjda järnvägstaxor och traktamentsersättningar
anses emellertid en uppräkning av anslaget böra ske,
förslagsvis med 150 000 kronor.
I en inom andra kammaren av herrar Karlsson i Olofström och Andersson
i Ronneby väckt motion (11:234) har hemställts, att riksdagen ville
besluta dels att till nämndeman vid häradsrätt skall utgå dagarvode med 25
kronor för varje tjänstgöringsdag, dels att anslaget till reseersättningar till
nämndemän, förslagsvis under den ändrade benämningen Häradsrätterna:
Ersättningar till nämndemän, uppräknas från i statsverkspropositionen angivet
belopp 1 150 000 kronor till 1 750 000 kronor, dels ock att riksdagen
ville göra framställning om att kungörelsen den 1 juni 1945 (nr 308) angående
resekostnads- och traktamentsersättning till nämndeman måtte ändras
så att kungörelsens första paragraf finge i motionen föreslagen ändrad
lydelse.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, hänvisas
till motionen.
Utskottet. Det är först under senare år som den principen vunnit burskap,
att nämndeman skall äga rätt till ersättning för inställelse vid tingssammanträde.
Grundsatsen att staten skall svara för resekostnaderna infördes
sålunda år 1931, och först år 1944 utsträcktes rätten till ersättning till att
omfatta även traktamente.
En av de främsta orsakerna, varför ersättning, trots upprepade förslag
i sådan riktning, icke tidigare tillerkändes nämndemän för inställelse vid
ting, var att man ville bibehålla nämndemansuppdraget vid karaktären
av ett heders- och förtroendeuppdrag och sålunda förhindra att uppdraget
förändrades till en med arvode förenad syssla. När principen .att jämväl
traktamente skulle utgå slutligen genomfördes, framhöll föredragande departementschefen,
att traktamentet icke utgjorde någon ersättning för
själva uppdraget utan endast innebure en gottgörelse för de med detta förenade
kostnaderna. Till följd härav komme nämndemansuppdraget icke
att mista sin tidigare karaktär. Rätten till ersättning motiverades av att
det tidigare systemet ofta förorsakat nämndemännen ekonomiska uppoffringar
och medfört svårigheter att för uppdraget förvärva den i varje fall
lämpligaste.
Enligt utskottets mening äga de synpunkter, som sålunda voro vägledande
då ersättningsprincipen infördes, alltjämt sin giltighet. Å ena sidan bör
nämndemansuppdraget bibehållas vid sin karaktär av ett pa medborgarnas
förtroende grundat hedersuppdrag. Å andra sidan måste tillses att icke
enskilda personer nödgas för fullgörande av detta uppdrag vidkännas sådana
kostnader, att valet i realiteten begränsas till dem som äga ekonomiska
förutsättningar att mottaga uppdraget.
16
Statsutskottets utlåtande nr 2.
Under hänsynstagande till båda dessa, mot varandra i viss mån stridande
synpunkter finner utskottet i likhet med motionärerna, att de till nämndemännen
utgående ersättningsbeloppen för närvarande äro för låga.
I fråga om det i motionen berörda förhållandet att kommuner bevilja
nämndemän ersättning vill utskottet anmärka, att regeringsrätten vid prövning
av frågan om rätt för kommun att bevilja nämndemän ersättning i
flera utslag funnit sådan rätt icke föreligga. Alt kommunerna av omständigheterna
föranletts att utan rättslig grund tillerkänna sådan ersättning
finner utskottet otillfredsställande. Lösningen bör i stället, såsom i motionen
framhålles, vara att höja den från statsverket nu utgående ersättningen till
nämndemännen. Utskottet är emellertid icke berett att utan närmare utredning
taga ställning till frågan, på vad sätt ersättningen i detalj bör utformas.
Erinras må också, att chefen för justitiedepartementet i årets statsverksproposition
liksom tidigare vid flera tillfällen uttalat sin avsikt att,
så snart det ekonomiska läget tillåter, upptaga den i motionen väckta frågan.
Med hänsyn till det anförda är utskottet icke berett att tillstyrka yrkandena
i motionen. Vid detta ståndpunktstagande har utskottet utgått
från att förslag i ämnet framläggas för nästa års riksdag.
Under åberopande härav får utskottet, som icke funnit anledning till
erinran mot Kungl. Maj :ts anslagsberäkning, hemställa,
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionen 11:234 till Häradsrätterna:
Reseersättningar till nämndemän för budgetåret 1952/53 anvisa
ett förslagsanslag av 1 150 000 kronor.
20:o) Häradsrätterna: Anskaffande av nya fastighetsböcker för landet.
Kungl. Maj :t har (punkt 22, s. 34 och 35) föreslagit riksdagen att till Häradsrätterna:
Anskaffande av nya fastighetsböcker för landet för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 75 000 kronor.
Till bestridande av kostnaderna för uppläggande av nya fastighetsböcker
för landet finnas två reservationsanslag, ett för böckernas anskaffande och
ett för böckernas uppläggande, det senare avsett huvudsakligen för skrivhjälp.
Till följd av reservation som uppkommit på det förra anslaget ha
medel för anskaffande av nya fastighetsböcker icke behövt begäras vid
1951 års riksdag. Med oförändrad arbetstakt kommer reservationen, som
vid senaste budgetårsskiftet utgjorde 37 700 kronor, att förbrukas under
innevarande budgetår. I riksstaten för nästa budgetår anses därför åter
böra upptagas ett anslag för anskaffande av böcker. Med hänsyn tagen till
ökade priser på papper och blankettryck beräknas medelsbehovet till 75 000
kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 2.
17
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må till Häradsrätterna: Anskaffande au nya
fastighetsböcker för landet för budgetåret 1952/53 anvisa
ett reservationsanslag av 75 000 kronor.
21 :o) Häradsrätterna: Uppläggande av nya fastighetsböcker för landet. I
enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 23, s. 35), vilket innebär oförändrad
medelsanvisning, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Häradsrätterna: Uppläggande av nya
fastighetsböcker för landet för budgetåret 1952/53 anvisa
ett reservationsanslag av 40 000 kronor.
22:o) Häradsrätterna: Anskaffande av nya förmynderskapsböcker. Kungl.
Maj :t har (punkt 24, s. 35 och 36) föreslagit riksdagen att till Häradsrätterna:
Anskaffande av nya förmynderskapsböcker för budgetåret 1952/53 anvisa
ett reservationsanslag av 75 000 kronor.
Inom justitiedepartementet har under år 1950 upprättats en promemoria
med förslag till ändrade bestämmelser om handläggning och redovisning
vid underrätter och hos överförmyndare av ärenden rörande förmynderskap
och godmanskap. Förslaget innebär i huvudsak följande. Vid underrätt
skall protokolleringen i nu ifrågavarande ärenden slopas utom i de fall då
förhandling äger rum. De nuvarande fasta förmynderskapsböckerna hos
rätten och överförmyndarna skola ersättas med böcker förda enligt lösbladssystem.
De i ett ärende för rätten och överförmyndaren erforderliga
registreringsbladen samt expeditioner till förmyndare och parter skola utskrivas
på en gång med begagnande av ett genomskriftsförfarande. Med
stöd av särskilt medgivande tillämpas systemet för närvarande på försök
vid rådhusrätten i Västerås. Omläggningen av bokföringen, som beräknas
medföra en betydande arbetsbesparing för såväl underrätter som överförmyndare,
föreslås ske successivt från och med ingången av år 1953. Kostnaderna
för anskaffande av de nya böckerna för häradsrätter och överförmyndare
anses böra åvila statsverket; kostnaderna för rådhusrätternas
böcker anses däremot böra bestridas av vederbörande städer. Enligt infordrade
offerter skulle statsverkets kostnader för böckerna och en första uppsättning
blad belöpa sig till omkring 75 000 kronor. De årliga kostnaderna
för blad kunna beräknas motsvara de nuvarande kostnaderna för kompletteringsband,
vilka bestridas från justitiedepartementets omkostnadsanslag,
och för papper till expeditioner. Under förevarande punkt behöver därför
endast upptagas ett engångsanslag för ifrågavarande ändamål av 75 000
kronor.
2 llihanij till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 2.
18
Statsutskottets utlåtande nr 2.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må till Häradsrätterna: Anskaffande av nya
förmynderskapsböcker för budgetåret 1952/53 anvisa ett
reservationsanslag av 75 000 kronor.
Rättegångsväsendet i allmänhet.
23:o) Ersättning åt domare, vittnen och parter. Kungl. Maj :t har (punkt
27, s. 38 och 39) föreslagit riksdagen att till Ersättning åt domare, vittnen
och parter för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 2 400 000
kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 2 000 000 kronor.
Med hänsyn till angelägenheten av att vid särskild förundersökning i
brottmål kunna i vidgad utsträckning införskaffa företrädesvis av psykiater
utfärdat läkarintyg, varom stadgas i 4 § lagen om sådan undersökning, tillstyrker
departementschefen att det för dylikt intyg utgående arvodet höjes
till 75 kronor. Merkostnaden med anledning härav uppskattas till något över
60 000 kronor för år. I enlighet med vad riksdagens justitieombudsman
föreslagit anses — därest riksdagen icke reser någon invändning däremot
— det högre arvodet böra få utbetalas för intyg som komma att avgivas under
innevarande budgetår, efter det att riksdagen meddelat beslut i ämnet.
Med hänsyn härtill och de senast redovisade utgifterna under anslaget anses
detta böra uppräknas med förslagsvis 400 000 kronor till 2 400 000 kronor.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,
att riksdagen må till Ersättning åt domare, vittnen och
parter för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av
2 400 000 kronor.
24 :o) Kostnader enligt lagen om fri rättegång. I enlighet med Kungl. Maj :ts
förslag (punkt 28, s. 39), vilket innebär en uppräkning med 550 000 kronor,
föranledd av inträdda prisstegringar för resor m. m. och hänsyn till
den senast redovisade belastningen, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Kostnader enligt lagen om fri rättegång
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av
1 750 000 kronor.
25 :o) Understöd för utomprocessuell rättshjälp. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 29, s. 40), vilket innebär oförändrad medelsanvisning,
hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande nr 2.
19
att riksdagen må till Understöd för utomprocessuell rättshjälp
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av
200 000 kronor.
26 :o) Tornedalens rättshjälpsanstalt. Kungl. Maj:t har (punkt 30, s. 40 och
41) föreslagit riksdagen att till Tornedalens rättshjälpsanstalt för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 40 600 kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 35 900 kronor.
I avbidan på statsmakternas ställningstagande till 1949 års rättshjälpskommittés
betänkande och pågående löneutredningar är departementschefen
icke nu beredd att föreslå någon ändring i löneställningen för personalen
vid rättshjälpsanstalten. Med anledning av den under fjolåret genomförda
arvodesregleringen anses emellertid anslaget böra uppräknas med
4 700 kronor.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må till Tornedalens rättshjälpsanstalt för
budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 40 600 kronor.
27 :o) Resestipendier åt domare m. fl. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 31, s. 41), vilket innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer
utskottet,
att riksdagen må till Resestipendier åt domare m. fl. för
budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 10 000
kronor.
28 :o) Kurser för expropriationstekniker. Kungl. Maj :t har (punkt 32, s.
41 43) föreslagit riksdagen att till Kurser för expropriationstekniker för
budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 75 000 kronor.
Vid höstriksdagen 1949 genomfördes omfattande ändringar i lagstiftningen
om expropriation. Ett huvudsyfte med denna reform var att söka erhålla
en jämnare och mera systematisk värdering av exproprierad mark
samt att motverka den tendens till överbetalning, som varit vanlig. Detta
syfte sökte man fullfölja genom flera olika åtgärder, lagtekniska såväi som
organisatoriska. I lagtexten inskrevs en vägledande princip för värderingen.
Det planerades, att mera detaljerade utläggningar av lagregeln senare
skulle utformas på vetenskaplig grundval till ledning för praxis. Vidare överflyttades
uppgiften att bestämma expropriationsersättningarna från expropriationsnämnderna
till domstolar, varigenom vanns att värderingen blir i
detalj motiverad och kan överklagas så att det kan bli konsekvens och
system i praxis. För ändamålet inrättades i första instans nya domstolar,
20
Statsutskottets utlåtande nr 2.
kallade expropriationsdomstolar, med särskilda värderingsexperter bland
ledamöterna, benämnda expropriationstekniker. I propositionen i ämnet
framhölls att till främjande av en enhetlig praxis borde anordnas regelbundna
sammankomster för rådplägning mellan de lokala expropriationsorganen.
Till dessa sammankomster, vilka borde komma till stånd på initiativ
av chefen för justitiedepartementet, syntes främst expropriationsteknikerna
böra kallas.
Till justitiedepartementet ha gjorts flera framställningar om att dylika
överläggningar nu borde anordnas; från olika håll har uttalats, att behovet
därav är stort och intresset därför bland expropriationsteknikerna livligt.
Särskilda sakkunniga ha förklarat att de funnit det praktiskt icke lämpligt
att lägga upp ett sådant arbete huvudsakligen från teoretiska utgångspunkter.
De ha i stället föreslagit, att de avsedda överläggningarna med
expropriationsteknikerna anordnades snarast och att man på grundval av
de föredrag och andra inlägg som därvid föfekomme och med utnyttjande
av aktuella praktiska erfarenheter skulle utarbeta vissa skriftliga redogörelser
för olika sidor av värderingstekniken. Departementschefen finner
det angeläget att dessa vid lagens antagande förutsatta överläggningar snarast
komma till stånd. Dessa anses kunna få formen av kurser och begränsas
till en vecka vardera. Expropriationsteknikerna äro till antalet cirka
260, och det anses önskvärt att alla deltaga i kurserna. Till en början föreslås
dock ske en begränsning, förslagsvis till 150 deltagare fördelade på
tre grupper. Programmet för överläggningarna samt ledningen för dessa
anses böra ankomma på en av chefen för justitiedepartementet tillsatt kommitté
om fem ledamöter. Som förebild för anordningarna kunna tjäna de fortbildningskurser,
som för några år sedan höllos rörande jordbrukets rationalisering,
samt de som anordnades i samband med tillkomsten av nya rättegångsbalken.
Förutom att handhava de direkta administrativa uppgifterna i
samband med överläggningarna anses kommittén i samråd med olika myndigheter
och experter böra biträda vid insamling och sammanställning av
material för överläggningarna. Dessa förarbeten kunna beräknas taga avsevärd
tid i anspråk. Kommitténs verksamhet får förutsättas kräva biträde
av en heltidssysselsatt kvalificerad arbetskraft under några månader. Överläggningarna
anses böra förläggas till Stockholm. En förläggning till annan
ort anses icke kunna väntas avsevärt minska deltagarnas kostnader men
däremot öka utgifterna och medföra olägenheter för ledningen och föredragshållarna.
Vederbörande länsstyrelser böra få föreslå vilka expropriationstekniker
som skola få tillfälle att deltaga, varvid de ordinarie anses böra ha
företräde framför suppleanterna. Deltagandet anses böra vara frivilligt. Det
förutsättes skola få ankomma på kommittén att fördela deltagarna på de
olika grupperna efter vad som finnes lämpligt. Kostnaderna för den kommitté,
som skall förbereda kurserna och leda dem, anser departementschefen
böra bestridas på samma sätt som för andra kommittéer, och den närmare
regleringen härav förutsättes få ankomma på Kungl. Maj :t. För själva
kursernas anordnande erfordras däremot ett särskilt anslag, avsett att
Statsutskottets utlåtande nr 2.
21
täcka föreläsarnas arvoden och resor, kursdeltagarnas resor och traktamenten,
anskaffande av statistiskt material och liknande för utdelning till deltagarna
m. m. Dessa kostnader kunna beräknas till omkring 75 000 kronor.
Utgifterna för sammanställningar i skrift av föredrag och annat kursmaterial
föreslås få upptagas i ett senare sammanhang då det kan bättre bedömas,
i vilken form denna anordning bör ske och vilka kostnader den kan
medföra.
Utskottet, som i likhet med departementschefen finner det angeläget att
ifrågavarande kurser komma till stånd, har intet att erinra mot de av departementschefen
förordade riktlinjerna för kursernas anordnande.
Utskottet har tagit del av de till grund för anslagsäskandet liggande kostnadsberäkningarna
och därvid funnit, att de —• förutom visst belopp till förförfattararvoden
för ett kompendium, varom nu ej är fråga — upptaga ett
belopp av 18 000 kronor för arvoden till föreläsare. Därvid har förutsatts
att ersättning till experter och föreläsare skall utgå med 150—200 kronor
för föreläsningstimme jämte ett lika stort engångsbelopp som ersättning
för skriftlig sammanfattning, avsedd som underlag för kompendiet. Utskottet
— som icke förbisett att stora krav måste ställas på förberedelser
och på hopsamling av material samt att föreläsarna böra deltaga i efterföljande
diskussion i sitt ämne — har icke kunnat undgå att finna dessa ersättningsbelopp
höga. Utskottet vill nämna, att fångvårdsstyrelsen i ett ungefär
samtidigt avgivet yttrande räknat med genomsnittsarvoden av 65 kronor,
respektive 50 kronor för timme för föreläsare vid föreslagna utbildningskurser
för fångvårdstjänstemän. Då sistnämnda belopp synas utskottet
bättre motsvara de föreläsararvoden, som eljest utgå av statsmedel, förutsätter
utskottet, att Kungl. Maj:t tager storleken av nu ifrågavarande
arvoden under omprövning. Under denna förutsättning kan det av Kungl.
Maj :t äskade beloppet nedräknas med 7 000 kronor till 68 000 kronor.
Då Kungl. Maj :ts förslag i övrigt icke givit utskottet anledning till erinran,
hemställer utskottet,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag till
Kurser för expropriationstekniker för budgetåret 1952/53
anvisa ett reservationsanslag av 68 000 kronor.
Fångvården m. m.
29:o) Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Maj :t har (punkt 33, s. 44—
46) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga av
departementschefen föreslagna ändringar i fångvårdsstyrelsens personalförteckning,
dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för
fångvårdsstyrelsen, att tillämpas under budgetåret 1952/53, dels ock till
Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 735 300 kronor.
22
Statsutskottets utlåtande nr 2.
Anslaget är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med 587 500
kronor.
Den inom 1951 års fångvårdsutredning pågående utredningen angående
uppdelning av fångvårdsanstalterna i räjonger kan komma att leda till
ändringar även i fångvårdsstyrelsens organisation. Med hänsyn härtill är
departementschefen icke beredd att nu taga ställning till ett förslag om
överförande av vissa befattningar till ordinarie stat. Av samma skäl kan
departementschefen ej heller tillstyrka förstärkning av styrelsens personal
1 vidare mån än att han på grund av rådande arbetsanhopning för biträdespersonalen
föreslår, att ett belopp av 6 200 kronor beräknas för extra skrivhjälp.
Departementschefen förutsätter emellertid att den medelsreserv motsvarande
lönen till två kontorsbiträden, som i samband med beslut år 1949
om styrelsens omorganisation övergångsvis ställts till Kungl. Maj :ts förfogande,
alltjämt skall kunna tagas i anspråk efter Kungl. Maj :ts bemyndigande.
Beträffande vissa från anslaget utgående arvoden anses en uppräkning
skälig. Departementschefen föreslår sålunda följande arvodeshöjningar,
nämligen för envar av två fångvårdsfullmäktige från 504 kronor till
564 kronor, för en sakkunnig i hälsovårdsärenden från 3 000 kronor till
3 300 kronor, för en sakkunnig i utbildningsärenden från 2 004 kronor till
2 208 kronor och för portvakt i styrelsens ämbetsbyggnad från 300 kronor
till 360 kronor. Merkostnaden härför utgör i runt tal 700 kronor. För utgiftsökningar
av automatisk natur anses i enlighet med styrelsens förslag
böra beräknas i runt tal 132 600 kronor. Vidare föreslås att på fångvårdsstyrelsens
personalförteckning uppföras ytterligare 1 kansliskrivare i Ca 15
i utbyte mot 1 kanslibiträde i Ca 11 samt 3 kanslibiträden i Ca 11 i utbyte
mot 3 kontorsbiträden i Ca 8. Kostnaderna härför beräknas till 4 700 kronor.
Härjämte anses ett belopp av 3 600 kronor böra beräknas för 1 kansliskrivare
i Ce 15 och 1 kanslibiträde i Ce 11 i stället för 2 biträden i reglerad
befordringsgång. Anslaget uppräknas alltså med tillhopa 147 800 kronor.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Söderquist och Lodenius (I: 182) och den andra inom andra kammaren
av herr Gustafsson i Bogla m. fl. (II: 240), har, såvitt nu är i fråga,
hemställts, att riksdagen måtte höja det i statsverkspropositionen upptagna
anslaget till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar med 5 032 kronor för att möjliggöra
anställande av två skrivbiträden.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen I: 182.
Utskottet är i princip ense med motionärerna därom, att genomförandet
av önskvärda reformer i fångbehandlingen icke får äventyras genom bristfälligheter
i den centrala administrationen. I nuvarande läge och då den
medelsreserv motsvarande lönen till två kontorsbiträden som tidigare övergångsvis
ställts till Kungl. Maj :ts förfogande, enligt utskottets förslag alltjämt
skall kunna tagas i anspråk efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, anser
Statsutskottets utlåtande nr 2.
23
sig utskottet likväl böra godtaga departementschefens förslag. Härav följer,
att utskottet icke kan tillstyrka yrkandet i ifrågavarande motioner om ytterligare
medelsanvisning för att möjliggöra anställande av två skrivbiträden
hos fångvårdsstyrelsen.
Kungl. Maj :ts förslag har icke heller i övrigt givit anledning till erinran.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 182 och II: 240, i vad de
avse förevarande anslag,
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i fångvårdsstyrelsens personalförteckning
vidtaga de ändringar, som angivits av departementschefen
i statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för den 4 januari 1952;
b) fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen,
att tillämpas under budgetåret 1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 318 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj :t, förslagsvis .................. 14 500
3. Avlöningar till övrig iclce-ordinarie personal . . 228 500
4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... 174 300
Summa kronor 735 300;
c) till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1952/
53 anvisa ett förslagsanslag av 735 300 kronor.
30:o) Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt 34, s.
46 och 47) föreslagit riksdagen att till Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader för
budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 96 000 kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 80 000 kronor.
Medelsanvisningen till sjukvård föreslås höjd med 2 000 kronor. Beträffande
posten till reseersättningar och delposten till övriga expenser förordas
en höjning med 4 000 kronor resp. 10 000 kronor i stället för av fångvårdsstyrelsen
begärda 8 000 kronor resp. 13 600 kronor. Anslagsposten till
publikationstryck anses böra upptagas med oförändrat belopp. Anslaget ökas
alltså med 16 000 kronor till 96 000 kronor.
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande
motioner, i vad de avse förevarande anslag, nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Sunne och Weiland (I: 181) och den andra inom andra kammaren
av fröken Elmén m. fl. (II: 325), i vilka hemställts, att riksdagen måtte
höja det av Kungl. Maj :t föreslagna anslaget till Fångvårdsstyrelsen: Om
-
24
Statsutskottets utlåtande nr 2.
kostnader, i vad angår reseersättningar och expenser, till det av fångvårdsstyrelsen
begärda beloppet,
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Söderquist och Lodenius (I: 182) och den andra inom andra kammaren
av herr Gustafsson i Bogla m. fl. (II: 240), i vilka hemställts, att
riksdagen måtte höja det i statsverkspropositionen upptagna anslaget till
Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader med 4 000 kronor till reseersättningar och
3 600 kronor till övriga expenser eller tillhopa med 7 600 kronor.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna II: 325 och I: 182.
Utskottet. Av fångvårdsstyrelsens framställningar beträffande medelsbehovet
för nästkommande budgetår kan anses framgå, att såväl styrelsen
själv som fångvårdsanstalterna och skyddskonsulentorganisationen bl. a. till
följd av den utvidgade fritidsverksamheten äro i behov av ökade medel för
resor och expenser. Denna uppfattning har även kommit till uttryck i motionerna
1:181 och 11:325 samt såvitt angår fångvårdsstyrelsens omkostnadsanslag
i motionerna I: 182 och II: 240. Utskottet har i anledning av
ifrågavarande motioner funnit att vissa skäl kunna anföras för anslagsökningar
till ifrågavarande ändamål. Det måste nämligen anses otillfredsställande,
om tjänstemännens arbetskraft icke kan effektivt utnyttjas på grund
av otillräcklig medelsanvisning till nödvändiga resor och telefonsamtal m. m.
Även om utskottet såsom framgår av det anförda har en positiv inställning
till ifrågavarande motionsyrkanden, måste utskottet likväl ställa sig
betänksamt till att föreslå någon åtgärd från riksdagens sida i det i motionerna
avsedda syftet. Prövningen av dessa frågor bör nämligen i första
hand ankomma på Kungl. Maj :t. Utskottet vill också erinra om att samtliga
ifrågavarande anslag äro av förslagsanslags natur och att syftet med
motionerna, därest så befinnes nödvändigt, kan tillgodoses utan riksdagens
medverkan. Av nu angivna skäl är utskottet icke berett att tillstyrka bifall
till ifrågavarande motioner i vad de avse förevarande anslag.
Under åberopande av det anförda och då Kungl. Maj :ts förslag icke givit
utskottet anledning till annat uttalande hemställer utskottet,
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag å motionerna I: 181 och II: 325 samt I: 182 och
II: 240, i vad de avse förevarande anslag, till Fångvårdsstyrelsen:
Omkostnader för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 96 000 kronor.
31 :o) Fångvårdsanstalterna: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 35, s.
47—86) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga av
departementschefen föreslagna ändringar i fångvårdsanstalternas personalförteckning,
dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för
fångvårdsanstalterna, att tillämpas under budgetåret 1952/53, dels ock till
Statsutskottets utlåtande nr 2.
25
Fångvårdsanstalterna: Avlöningar för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 10 549 200 kronor.
Utskottet har i förevarande sammanhang till behandling förehaft följande
motioner i vad de avse förevarande anslag, nämligen
från första kammaren:
I: 82 av fru Sjöström-Bengtsson in. fl.,
I: 179 av fru Sjöström-Bengtsson och herr Bergman,
I: 180 av herr Holmbäck samt
I: 182 av herrar Söderquist och Lodenius,
från andra kammaren:
II: 18 av fru Gärde Widemar in. fl.,
II: 115 av herr Andersson i Linköping in. fl.,
II: 235 av herr Olsson i Mellerud m. fl.,
II: 236 av fröken Öberg m. fl.,
11:240 av herr Gustafsson i Bogla in. fl. samt
II: 444 av herr Henriksson.
Yrkandena i nämnda motioner redovisas i det följande.
Propositionen.
Vid ingången av budgetåret 1951/52 funnos vid de statliga fångvårdsanstalterna
1 158 heltidsanställda befattningshavare. Utöver sålunda beklädda
befattningar funnos ytterligare 43 tjänster disponibla för anstalternas räkning.
I samband med inrättande av en ny avdelning för svårdisciplinerade
straff- och fängelsefångar vid anstalten på Långholmen har Kungl. Maj :t
sedermera medgivit anställande av ytterligare 14 befattningshavare.
Av hela antalet befattningshavare skola 1 198 uppbära avlöning från fångvårdsanstalternas
avlöningsanslag. Dessa befattningshavare fördela sig på
olika kategorier sålunda:
Allmän administration............................................... 161
Administration vid psykiatrisk avdelning.............................. 46
Arbetsledare........................................................ 194
Allmän bevakning.................................................... 607
Bevakning vid psykiatrisk avdelning.................................. 86
Ekonomipersonal.................................................... 92
Personal med specialuppdrag m. m.................................... 12
Den egentliga bevakningspersonalen uppgår till 693 befattningshavare.
Antalet under fångvårdsanstalternas avlöningsanslag för innevarande budgetår
beräknade heltidstjänster uppgår till 1 135, vilket innebär att 63
tjänstemän finnas tillsatta utom anslagsramen.
Med stöd av Kungl. Maj :ts den 9 mars 1951 givna bemyndigande ha särskilda
sakkunniga tillkallats, vilka antagit benämningen 1951 års fångvårdsutredning.
Utredningens hittills avgivna förslag behandlas i fortsättningen
26
Statsutskottets utlåtande nr 2.
under följande rubriker, nämligen fritidsverksamheten och normaldagschemat,
personalbehovet vid fångvårdsanstalterna, personalutbildningen samt
säranstalter för unga fångar.
Utredningen angående fritidsverksamheten och normaldagschemat.
Som en förstahandsuppgift har för utredningen framstått att åstadkomma
lugnare förhållanden vid de slutna anstalterna för förvar av straff- och
fängelsefångar. I detta syfte har utredningen uppgjort ett normaldagschema
för sådana anstalter. Beträffande utredningens närmare motivering för sitt
förslag om riktlinjerna för normaldagschemat får utskottet hänvisa till
propositionen s. 49—51.
Beträffande fångvårdens nuvarande resurser för fritidsverksamheten konstaterar
utredningen allvarliga brister såväl personellt som materiellt. Anslagen
äro blygsamma; till undervisning och fritidssysselsättning anvisade
medel uppgå icke ens till 20 kronor per intagen och år. Man saknar personal,
lämpliga lokaler, redskap och material. Utredningens förslag till fritidsverksamhetens
förbättrande innefattar följande huvudpunkter:
1. I avbidan på förestående omprövning inom utredningen av den centrala
organisationen av fångvårdens ledning bör vidtagas en omgruppering av
ärendenas handläggning inom fångvårdsstyrelsen. Sålunda bör den tjänsteman
i byråchefs ställning som tilldelats styrelsen för vissa med straffverkställighetsreformens
genomförande sammanhängande organisationsfrågor
gemensamt med styrelsens förste byråsekreterare för utbildningsfrågor
handlägga de centrala uppgifterna för såväl utbildning som fritidsverksamhet
enligt den fördelning som kan befinnas lämplig. Den befattningshavare
som svarar för fritidsverksamheten skall vara styresmännens rådgivare,
och han skall hålla en intim förbindelse med centralorganen för bildningsförbunden,
ungdomsorganisationerna och ideella rörelser i allmänhet i syfte
att erhålla så många frivilliga medverkande som möjligt till fångvårdens
fritidsverksamhet.
2. Lokalt skall styresmannen personligen ansvara för fritidsverksamheten,
varom han bör lägga sig särskilt vinn. Han bör biträdas av präst,
assistent eller annan lämplig befattningshavare beträffande rutinfrågorna.
Skulle ingen befattningshavare vara lämplig eller kunna lösgöras i behövlig
utsträckning, bör någon utomstående hel- eller deltidsanställd person mot
lämpligt arvode anförtros ledningen av fritidsverksamheten.
3. Utöver nu disponibla medel för fritidsverksamhet bör anvisas ett belopp
av 120 000 kronor för år, avsett dels för anställande mot arvode !av
fem fritidsledare vid fångvårdsanstalterna å Långholmen och Härianda
samt i Malmö och Härnösand (42 000) samt dels för anordnande av studiecirklar
(30 000), föreläsningar (24 000), musik (12 000), hobbyverksamhet
(7 200) och föreningsmässig aktivitet (4 800).
4. För att erhålla stöd av de folkliga organisationerna i en strävan att
upprätta en kår av fängelsebesökare — med uppgift att fungera som avledare
för den intagnes kontakt- och sällskapsbehov —■ föreslås, att 800 kro
-
Statsutskottets utlåtande nr 2.
27
nor ställas till fångvårdsstyrelsens förfogande för anordnandet av en kontaktkonferens.
5. Till förstärkande av det religiösa inslaget i anstalternas liv föreslås
att nuvarande predikantsystem vid småanstalterna utbytes mot ett system
som ger friare valmöjligheter, varigenom statskyrka och frikyrkliga samfund
skulle kunna omväxlande svara för anstaltsgudstjänsterna.
Beträffande de över utredningens ifrågavarande förslag avgivna yttrandena
hänvisar utskottet till propositionen s. 52—54.
Utredningen angående personalbehovet vid fångvårdsanstalterna.
Vid sin personalgenomgång har 1951 års fångvårdsutredning beträffande
de slutna anstalterna för straff- och fängelsefångar utgått från det personalbesparande
normaldagschemat. Vad angår övriga anstalter har utredningen
i stort sett byggt på gällande dagscheman. Grundlinjerna för utredningen
redovisas å s. 54 och 55 i propositionen. Den verkställda personalgenomgången
resulterar i förslag om ökning av nuvarande personal med 1 social
kurator, 1 skrivbiträde och 1 ekonomibiträde samt minskning med 1 överkonstapel,
9 vaktkonstaplar och 3 vaktfruar. Förslaget innebär sålunda, att
personalen vid befintliga anstalter skulle kunna minskas med 10 befattningshavare.
Skulle emellertid i stället för föreslaget normaldagschema hittills
tillämpade regler för det dagliga livet inom de slutna anstalterna för
straff- och fängelsefångar alltfort bestå, beräknar utredningen tvärtom en
förstärkning nödvändig med ej mindre än 43 befattningshavare.
I fråga om de icke-statliga anstalterna föreslår utredningen, att anstalten
Sjöliden, som användes såsom koloni för kvinnligt klientel, snarast nedlägges.
Kolonien Eleonora torde för lång tid framåt förslå för den öppna vården
av kvinnor. Skulle ytterligare behov av öppna platser uppstå, synes
det utredningen riktigare, att fångvården finge disponera över någon lämplig
villa i Växjös närhet. Vidare föreslås, att den Centralföreningen till stöd för
frigivna tillhöriga anstalten Åby, som utnyttjas såsom koloni för manligt
klientel, övertages av statsverket med hänsyn till att det ur principiella
skäl synes oriktigt, att nämnda formellt privata sammanslutning bedriver
fångvårdande verksamhet.
Utredningen har ägnat särskild uppmärksamhet åt rekryteringsförhållandena
inom fångvården. Sedan antalet befattningar i allmän bevakning
fastställts, böra dessa tjänster uppehållas av ordinarie och extra ordinarie
befattningshavare. I avbidan på att utredningen tagit ställning till personalbehovet
vid den planerade räjongindelningen av fångvården bör däremot
ordinarie- och extra ordinariesättning ej ske beträffande övriga befattningar
annat än efter prövning i varje enskilt fall. Då väntetiden för erhållande av
extra ordinarie anställning nu uppgår till över sju år för vaktkonstapelsgraden,
anser utredningen det vara ur rekryteringssynpunkt synnerligen betydelsefullt
att allmänna regler för vinnande av extra ordinarie ställning bli
gällande även för fångvården.
28
Statsutskottets utlåtande nr 2.
För att avhjälpa fångvårdens rekryteringssvårigheter föreslås, att ett antal
aspiranter anställes med garanti för ständig tjänstgöring till dess vederbörande
färdigprövats med hänsyn till sin lämplighet och med säker utsikt att, i de
fall då provet utfallit väl, vinna extra ordinarie anställning inom den tid som
avlöningsreglementet förutsätter, nämligen tre år. Genom att förlägga aspiranttjänsterna
gruppvis till vissa större anstalter, varifrån ett antal med dem samverkande
anstalter vid behov kunna erhålla aspiranter såsom vikarier, synas
aspiranterna kunna utnyttjas på bästa sätt. Det lämpliga antalet aspiranttjänster
kan icke fixeras utan en ingående undersökning, som bör verkställas av
fångvårdsstyrelsen och taga hänsyn till den årliga avgången av befattningshavare
inom fångvården. Ehuru det totala behovet av vaktkonstapelsvikarier
aldrig torde understiga 150, föreslår utredningen, att antalet aspiranter
nu bestämmes till 75. Skulle det anses olämpligt att angiva ett bestämt
antal, kan i stället den vägen väljas, att fångvårdsstyrelsen årligen äger anställa
så många aspiranter som beräknas kunna vid godkända prov erhålla
extra ordinarie anställning inom högst tre år.
Över ifrågavarande förslag avgivna yttranden redovisas i propositionen å
s. 58—61.
Utredningen angående personalutbildningen.
Straffverkställighetslagen fastslår, att intagen skall behandlas med fasthet
och allvar och med aktning för hans människovärde. Han skall sysselsättas
med lämpligt arbete och i övrigt erhålla sådan behandling att hans
anpassning i samhället främjas. Skadliga verkningar av frihetsförlusten
skola såvitt möjligt förebyggas. Det är enligt fångvårdsutredningens mening
tydligt, att om dessa principer angående en anpassningsfrämjande behandling
skola kunna tillämpas i praktiken, personalen måste vara väl skickad
att utföra behandlingen. Det är med andra ord först och främst frågan om
att åstadkomma ett gott personalurval. Den som står i fångvårdens tjänst
bör ha förmåga att kunna uppnå och behålla en god kontakt med andra
människor och ha en sådan allmän inställning till de intagna som går i linje
med lagens humana syn på fångbehandlingen. Aldrig så höga kvalifikationer
i andra personlighetshänseenden, intelligens, skicklighet och effektivitet,
kunna icke uppväga framträdande brister i kontaktförmågan eller den allmänna
inställningen. Den som utväljes bör få en utbildning som rent tekniskt
förhöjer den behandlingsförmåga som grundar sig på hans personliga
egenskaper. Utredningen förmenar, att en verklig fångvårdsutbildning icke
bara kan väntas bliva till fördel genom att befattningshavarna bliva skickligare
utan även kommer att verka starkt lockande på personer, intresserade
för människovärd, och sålunda automatiskt bidraga till en förbättring av
rekryteringen.
Utredningen föreslår, att utbildningen av personalen ordnas efter två linjer,
av utredningen kallade den läkepedagogiska linjen och anstaltsvårds
-
Statsutskottets utlåtande nr 2.
29
linjen. Till den förra böra hänvisas alla aspiranter på direktörsbefattningar,
alltså assistenter och kuratorer. Det kan övervägas att även låta skyddskonsulenter
och aspiranter på skyddskonsulenttjänster utbildas på denna linje.
Utbildningen på anstaltsvårdslinjen bör omfatta tillsyns- och arbetsledarpersonal.
Sådana på sistnämnda linje utbildade tjänstemän som nått goda
resultat i arbete och studier böra ha möjlighet att fortsätta sin utbildning
på den läkepedagogiska linjen, under förutsättning att vederbörande tillägnar
sig den förbättrade grundutbildning som kan vara behövlig. För uppläggningen
av utbildningen på den läkepedagogiska linjen bör utgångspunkten
vara, att de personer som i fortsättningen anställas inom
fångvården på befattningar som kunna leda till direktörstjänst böra äga
socialpolitisk, psykologisk eller pedagogisk skolning och helst även ha erfarenhet
av praktiskt socialt eller pedagogiskt arbete. De sakkunniga angiva
vissa framtidsmål för utbildningen samt den tänkta gången av utbildningen
på den läkepedagogiska linjen. Utbildningen på anstaltsvårdslinjen
föreslås av fångvårdsutredningen uppdelad i tre avsnitt: aspiranttjänstgöring,
grundkurs och påbyggnadskurs. Beträffande vad utredningen förordar
i fråga om gången av ifrågavarande utbildning hänvisas till propositionen
s. 63—65.
Utredningen föreslår, att under de närmaste fem åren, med början år
1952, anordnas fortbildningskurser för äldre personal enligt
följande plan:
1. För administrativ personal — med företräde för direktörer, assistenter
1 direkt fångvårdsarbete och kuratorer — en två veckors kurs varje år för
högst 30 deltagare per gång. Första året skall kursen behandla allmänna
spörsmål inom anstaltspsykologien. Därpå skola följa specialkurser (gruppterapi,
djuppsykologi, psykometri, psykiatri).
2. För befattningshavare i befälsställning inom tillsynstjänsten en årlig
kurs för 30 deltagare i tre veckor.
3. För befattningshavare inom tillsyns- och arbetsledargrupperna två treveckorskurser
årligen. Under de första två—tre åren böra så många som möjligt
av den nu outbildade personalen utbildas i dessa kurser. Därefter böra
aspiranter som godkänts i den föreslagna nya aspirantutbildningen få företräde.
Vid sidan av denna allmänna personalutbildning föreslår utredningen, att
de möjligheter till specialutbildning som nu finnas för arbetsledarpersonal
och personal vid de psykiatriska avdelningarna bibehållas och utbyggas på
så sätt att även personalen i jordbruksdriften inneslutes i arbetsledarutbildningen.
Kostnaderna för personalutbildningen enligt utredningens förslag
beräknas till 102 000 kronor per år, vartill kommer en engångskostnad å
2 000 kronor för kompendium i anstaltspedagogik och handledning i anstaltstjänst.
De årliga kostnaderna fördela sig med 48 000 kronor på löner
för vikarier och med 54 000 kronor på kursutgifter, reseersättningar in. m.
Av sistnämnda belopp avse 500 kronor studienämnden, 500 kronor litteratur,
30
Statsutskottets utlåtande nr 2.
500 kronor tentamensavgifter, 10 000 kronor en tvåveckorskurs för 30 deltagare
i direktörs-, assistent- och kuratorsställning, 13 000 kronor en treveckorskurs
för 30 deltagare i föreståndar-, uppsyningsmans- och överkonstapelsställning,
26 000 kronor två treveckorskurser för personal i tillsynstjänst
med 30 deltagare i varje kurs och 3 500 kronor utbildning av
personal vid de psykiatriska avdelningarna. Vid kostnadsberäkningen har
utredningen utgått från bl. a. ett genomsnittspris för kursdeltagarnas resor,
beräknat efter tredje klass å järnväg, traktamenten och inackorderingsavgifter
efter 11 kronor per person och dygn samt föreläsningsarvoden
av 40 kronor per timme vid direktörskurs och 30 kronor per timme vid
övriga kurser. Härjämte har i fråga om vikariat på direktörs-, assistent- och
kuratorstjänster förutsatts, att vikarie samtidigt skall kunna uppehålla sin
egen befattning. Då för närvarande 79 500 kronor — varav 42 500 kronor
beräknats för vikarier och 37 000 kronor för kursutgifter och reseersättning
— stå till förfogande för personalutbildning skulle ett genomförande av
utredningens förslag medföra en årlig kostnadsökning av 22 500 kronor.
Yttranden över ifrågavarande förslag redovisas i propositionen å s. 66
—69.
Utredningen angående säranstalter för unga fångar.
Enligt särskilt givna direktiv har 1951 års fångvårdsutredning undersökt
frågan om anordnande av en särbehandling inom fångvården av yngre manligt
klientel som ådömts straffarbete och fängelse. Den 15 oktober 1951 utgjorde
det manliga klientelet inom straff- och fängelsefångegrupperna 20
personer i åldern 15—18 år och 125 i åldern 18—21 år, tillhopa 145 personer,
varav cirka 50 hade en strafftid som understeg sex månader. Klientelet
var utspritt på 25 anstalter. På öppna anstalter vistades endast omkring
20 intagna.
Utredningen föreslår, att Västerås- och Uppsalaanstalterna avdelas såsom
slutna anstalter för den ifrågasatta särbehandlingen av unga fångar,
Västeråsanstalten omedelbart och anstalten i Uppsala så snart den efter
tillkomsten av en ny ungdomsanstalt för svårbehandlade kan friställas för
nya ändamål. Till Västeråsanstalten bör anslutas en koloni. Då icke någon
lämplig närbelägen sådan nu finnes, bör nyförvärv ske. För Uppsalaanstaltens
del bör kolonien Äby utnyttjas. Till dess att anstalten i Uppsala kan
fungera såsom anstalt för yngre straff- och fängelsefångar, böra Västeråsanstalten
och den koloni som kan anslutas till densamma utnyttjas för det
ungdomliga klientel som enligt fångvårdsstyrelsens mening främst bör komma
i fråga för den avsedda särbehandlingen, i första hand givetvis de
yngsta. Utbildningen bör ledas av en tekniskt utbildad assistentlärare. För
socialtjänsten föreslår utredningen en kurator, verksam på både den slutna
och den öppna anstalten. Fängelsebesökarsystem och en livlig fritidsverksamhet
böra upptagas. Vad angår Uppsalaanstalten behövs icke någon an
-
Statsutskottets utlåtande nr 2.
31
nan förändring i personalorganisationen än att befattningen som assistentlärare
besättes med en person som har erforderlig teknisk utbildning för att
kunna ansvara för såväl den teoretiska som den verkstadsmässigt bedrivna
utbildningen. För Västeråsanstaltens del föreslås tillkomma en assistentlärare
i Ce 22 och en kurator i Ce 17. För nästkommande budgetår föreslår
utredningen, att medel beräknas för Västeråsanstaltens del — förutom till
kostnader för föreslagen personalökning — till inrednings- och reparationsarbeten,
171 000 kronor, samt till maskin- och inventarieutrustning, 120 000
kronor.
De över utredningens ifrågavarande förslag avgivna yttrandena redovisas
i propositionen å s. 71—73.
Anslagsäskanden för budgetåret 1952/53.
Fångvårdsstyrelsen har hemställt, att anslaget höjes med 1 700 500 kronor
på sätt närmare angives å s. 74—77 i propositionen.
Departementschefen.
Till en början erinrar departementschefen därom, att 1950 års riksdag i
princip godkänt vissa uppdragna riktlinjer för fångvårdens framtida organisation.
I enlighet härmed skulle behövlig omorganisation av fångvården i
stort sett genomföras i tre etapper. Därvid skulle upptagas i främsta rummet
ungdomsbehandlingen, därnäst det abnorma klientelets behandlingsfrågor
samt slutligen anstaltsfrågorna för det klientel, som icke behöver specialbehandling,
och för de häktade. Vid sidan av denna långtidsplanering,
som måste kräva en avsevärd tid, skulle bedrivas en korttidsplanering,
varvid sikte skulle tagas på de omedelbara behoven. Hela reformarbetet
skulle av praktiska skäl verkställas inom justitiedepartementet under
ledning av en särskild sakkunnig med biträde av olika experter och under
fortlöpande samarbete med strafflagberedningen och fackämbetsverk. Vissa
spörsmål beräknades dock kunna föranleda en kommittémässig utredning
av sedvanligt slag.
I enlighet härmed har långtidsplaneringen hittills varit koncentrerad på
ungdomsbehandlingen. Riksdagen har år 1951 i princip beslutat att en ny
anstalt för svårbehandlade inom ungdomsfängelseorganisationen skall komma
till stånd. Riksdagen förordade därvid, att en översyn av ungdomsanstaltsutredningens
förslag verkställdes i kostnadsbesparande syfte. För fullgörande
av detta uppdrag ha sedermera särskilda sakkunniga tillkallats,
vilka inom kort komma att avlämna sitt betänkande. Sedan vederbörlig remissbehandling
skett, är det departementschefens avsikt att föreslå Kungl.
Maj :t att underställa anslagsfrågan årets riksdag i särskild proposition.
Beträffande korttidsplaneringen hade departementets sakkunnige i början
av förra året uppgjort vissa förslag. På 1951 års fångvårdsutrednings
program kvarstår framför allt frågan om uppdelning av fång vårdsanstalter
-
32
Statsutskottets utlåtande nr 2.
11a i räjonger för att förenkla administrationen och begränsa fångtransporterna.
I det förslag härom, som väntas bliva färdigställt instundande vår,
komma även att behandlas vissa spörsmål om fångvårdens arbetsdrift,
psykiatrisk rådgivning rörande fångbehandlingen samt kuratorsverksamheten
ävensom övriga frågor angående fångvårdens socialtjänst. Vad beträffar
fångvårdsutredningens under år 1951 avgivna förslag anför departementschefen
i huvudsak följande.
Det första förslaget avser ordnandet av fritidsverksamheten
i de anstalter som användas för verkställighet av straffarbete och fängelse.
Därmed sammanhänger ett samtidigt överlämnat förslag till normaldagschema
för de berörda anstalterna. Normaldagschemat, som innehåller regler
för anstaltslivets dagliga rytm — tiden för uppstigning, sänggående,
arbete, måltider, promenader i det fria och fritid — samt för de skillnader
i behandlingen som skola förekomma i den dagliga rutinen för olika grupper
av intagna, utgör i själva verket grunden för utredningens beräkningar
av såväl behovet av fritidsverksamhet som personalbehovet. Erfarenheterna
från den tid som förflutit, sedan verkställighetsreformen genomfördes, ha
övertygat mig om nödvändigheten av att för de kategorier intagna, varom
nu är fråga, införa mera detaljerade föreskrifter rörande det dagliga livet
i anstalterna än som hittills tillämpats. För närvarande gälla mycket olikartade
regler vid skilda anstalter. Det föreslagna normaldagschemat, som
jag finner riktigt upplagt med hänsyn till verkställighetslagens utformning,
kan förväntas medföra en bättre ordning vid många anstalter, där osäkerhet
för närvarande råder beträffande tolkningen av verkställighetslagens
bestämmelser. Jag utgår därför ifrån att fångvårdsstyrelsen, på vilken det
ankommer att utfärda administrativa föreskrifter av ifrågavarande slag,
fullgör detta åliggande så snart förutsättningar härför föreligga. Enligt vad
jag inhämtat tillämpas normaldagschemat i huvuddrag försöksvis vid vissa
anstalter, där de lokala förhållandena varit gynnsamma härför.
När normaldagschemat blir genomfört torde man alltså få en väl avpassad
yttre ram för fångvårdsarbetets bedrivande. I fråga om de tidsavsnitt, som
äro avsedda för arbete, måltider, motion och sömn, synes schemat i och för
sig ge nödigt utrymme för såväl ordnings- som vårdsynpunkter. Däremot
erfordras ytterligare åtgärder för genomförande av schemats fritidsavsnitt,
d. v. s. kvällar, lördagseftermiddagar och helgdagsaftnar samt sön- och
helgdagar. Erfarenheten har givit vid handen, att det företrädesvis är under
dessa tidsmoment, som svårigheter uppstå i fråga om disciplinen inom anstalterna,
olämplig påverkan de intagna emellan o. s. v. Ur ordningssynpunkt
är det därför icke tillrådligt att medgiva en okontrollerad samvaro mellan
alla interner, även de mindre pålitliga, under fritiden. Härvidlag innebär
alltså schemat en nödvändig åtstramning av praxis på vissa håll. Å andra
sidan måste emellertid understrykas, att det med hänsyn till vårdsynpunkterna
icke får bli fråga om någon slags återgång till cellsystemet.''
Enligt verkställighetslagen, som i princip "avskaffade cellstraffet, skall
fången icke blott arbeta tillsammans med andra intagna utan även tillbringa
sin fritid med andra, det senare dock i regel endast om ordnad fritidsverksamhet
förekommer. Lagen utgår därvid ifrån att sådan verksamhet skall
bedrivas i stor utsträckning. Uppfylles icke denna förutsättning, sättas lagstiftningens
intentioner ur spel på en mycket betydelsefull punkt. Mot bakgrunden
av den verkställda utredningen synes det mig uppenbart, att fritidsverksamheten
måste snabbt utvidgas för att normaldagschemats fritidsregler
skola kunna tillämpas och nödig förbättring av förhållandena inom fång
-
Statsutskottets utlåtande nr 2.
33
vårdsanstalterna skall kunna åstadkommas. Utredningen föreslår att, i samband
med att normaldagschemat sättes i kraft, ett belopp av 120 000
kronor för år räknat — utöver de för sådant ändamål för närvarande anvisade
medlen — ställes till förfogande för fritidsverksamhet. Jag biträder i huvudsak
vad utredningen i dessa delar föreslagit. Den för ändamålet begärda
anslagsökningen torde dock böra begränsas till 106 000 kronor, varav 36 000
kronor böra upptagas under förevarande anslag för arvoden åt fritidsledare
och återstoden, 70 000 kronor, under fångvårdsanstalternas omkostnadsanslag.
Av olika skäl anser jag, att fritidsledarna icke böra vara heltidstjänstgörande,
och förutsätter därför att det för dem beräknade beloppet
disponeras på ett flertal deltidsarvoden. Med hänsyn till den stora betydelsen
av att normaldagschemat så snart som möjligt bringas i tillämpning
hör — därest riksdagen icke reser någon invändning däremot — den planerade
utvidgningen av fritidsverksamheten igångsättas redan under innevarande
budgetår. Då kostnaderna härför utgå från förslagsvis anvisade poster,
är särskild medelsanvisning icke erforderlig för detta budgetår.
I likhet med fångvårdsstyrelsen tillstyrker jag, att nuvarande system
med särskilt förordnade predikanter vid de mindre anstalterna avskaffas
och ersättes av ett system, som medgiver friare valmöjligheter bland lämpliga
predikanter. På sätt fångvårdsstyrelsen föreslagit böra de för religionsvård,
orgelspelning och sångundervisning anvisade medlen lämpligen sammanföras
till en särskild post.
Fångvårdsutredningens genomgång av personalbehovet bygger,
som förut antytts, på tidsindelningen i normaldagschemat. Ändras schemat
på någon punkt, kunna också förutsättningarna för de uppgjorda personalplanerna
förändras. Enligt sina direktiv har utredningen sökt att så långt
som möjligt begränsa personalåtgången inom den befattningshavargrupp
som fullgör tillsynstjänst. Övriga grupper ha i huvudsak lämnats å sido i
avbidan på den tidigare omnämnda räjongindelningen av fångvårdens anstalter.
Eftersom räjongplanen ej kommer att i nämnvärd grad inverka på
personalbehovet inom tillsynstjänsten — utredningen har tagit hänsyn till
den beräknade nedgången i antalet fångtransportdagar — anser jag det
vara lämpligt, att frågorna rörande hithörande befattningshavares antal och
sammansättning in. in. nu prövas.
De allmänna principer, på vilka utredningens förslag grundar sig, finner
jag mig kunna godkänna. Bevakningsbefäl bör sålunda alltid finnas tillgängligt
i anstalten under dagtid. 1 viss utsträckning blir det nödvändigt
att vid mindre anstalter binda tjänstgöringen för styresmän och assistenter
vid ett visst schema för att kunna bereda bevakningsbefälet lindring i söndagstjänstgöringen.
Befattningshavarnas individuella tjänstgöringsscheman
böra icke innehålla alltför långa tjänstgöringspass.
Vad angår beräkningarna av personalbehovet vid de skilda anstalterna föranleder
utredningens förslag endast följande erinringar från min sida. Med
hänsyn till det stora antalet häktade vid Härlandafängelset delar jag fångvårdsstyrelsens
uppfattning, att en vaktkonstapcl utöver de av utredningen
beräknade är behövlig för nämnda anstalt. På de skäl som anförts av styrelsen
föreslår jag vidare alt för Långholmsanstalten beräknas ytterligare en
vaktkonstapcl för visitationstjänst samt att vid kolonien Halmsjön antalet
vaktkonstaplar ökas med en. Då utredningen numera förordat Västeråsanstalten
för yngre svårskött klientel — vilket förslag jag, på sätt framgår
av det följande, biträder — torde en vaktkonstapcl böra överflyttas från
Gävle till Västerås. Med hänsyn till säkerhetskraven kan jag icke godtaga
organisationsnämndcns förslag att ens på prov indraga porlvaktstjänsten
:! liihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 2.
34
Statsutskottets utlåtande nr 2.
nattetid vid fångvårdsanstalterna på Härianda samt i Malmö och Norrköping-
^ ....
Utredningens förslag om nedläggande av kvinnoavdelningen vid Langholmsanstalten
och mansavdelningen vid anstalten i Växjö är ur fångvårdssynpunkt
i princip välbetänkt. Att på samma fångvårdsanstalt förvara både
män och kvinnor har nämligen enligt vad erfarenheten visat varit förbundet
med stora olägenheter. Då därtill den föreslagna åtgärden, som i praktiken
innebär ett byte av avdelningar de båda anstalterna emellan, skulle medföra
en personalbesparing på sju befattningshavare, finner jag övervägande skäl
tala för förslagets genomförande. Detta torde dock böra ske först sedan
möjligheter vunnits att, utan förlängning av undersökningstiden, till annan
anstalt överflytta de sinnesundersökningar av manligt klientel, som nu
äga rum i Växjö. Därjämte finner jag det naturligt, att hänsyn tages till den
av förändringarna berörda personalen.
I enlighet med utredningens förslag komma överläggningar att upptagas
med Centralföreningen till stöd för frigivna om överförande av kolonien
Åby i kronans ägo. Verksamheten vid kolonien Sjöliden är numera nedlagd.
På sätt fångvårdsstyrelsen ifrågasatt böra i detta sammanhang indragas
följande övertaliga befattningar, som ingå i den för koloniorganisationens
utbyggande förefintliga personalreserven, nämligen 7 extra vaktkonstaplar
och 3 extra ekonomibiträden.
I enlighet med mitt ställningstagande till frågan om fångvårdsanstalternas
personalbehov och med hänsyn tagen till tidigare fattade beslut om personaluppsättningarna
vid en nyinrättad specialavdelning på Långholmen och
vid kolonien Hildero böra medel sålunda beräknas för följande utanför nuvarande
anslagsram fallande befattningshavare, nämligen 1 social kurator
Ce 17, 1 uppsyningsman Cg 17, 1 arbetsterapeut Cg 13, 1 biträdande husföreståndare
Cg 13, 40 vaktkonstaplar Ce 11, 4 biträden i reglerad befordringsgång
och 1 deltidsanställd kurator med ett arvode av 1 800 kronor; å
andra sidan bör anslaget nedsättas med ett belopp, motsvarande lönen till
ett ekonomibiträde i Cg 8. Med hänsyn till ovissheten om tidpunkten för det
förordade nedläggandet av mansavdelningen vid anstalten i Växjö böra härutöver
tillsvidare beräknas medel även för de till indragning föreslagna
sex manliga befattningshavarna vid denna avdelning (1 överkonstapel och
5 vaktkonstaplar) jämte ett biträde i reglerad befordringsgång.
Sedan behovet av bevakningspersonal sålunda blivit klarlagt, ämnar jag
beträffande denna kategori inom den närmaste tiden till prövning upptaga
frågan om överförande till extra ordinarie ställning av viss extra personal.
Utredningens förslag om upprättande av en aspirantkår finner jag mig
böra tillstyrka med hänsyn till de goda verkningar en dylik anordning kan
förväntas medföra för rekryteringen till fångvårdsmannabanan. Det torde
få ankomma på fångvårdsstyrelsen att, efter ingående undersökning av den
årliga avgången av befattningshavare inom fångvården samt av andra på
frågan inverkande omständigheter, avgiva förslag till de närmare bestämmelser
i ämnet, vilka böra meddelas av Ivungl. Maj :t. Förslagets genomförande
beräknas icke medföra något ökat medelsbehov.
Fångvårdsutredningens förslag angående personalutbildningen
går i stora drag ut på att beträffande nyanställd personal anordna utbildning
efter två "linjer, dels en s. k. läkepedagogisk linje för personal inom
det egentliga vårdarbetet som har socialpolitisk eller akademisk grundutbildning
och dels en anstaltsvårdslinje för övrig personal inom tillsynstjänst
och arbetsdrift. För redan anställd personal skulle anordnas fortbildningskurser.
På längre sikt bör enligt utredningen den s. k. läkepedagogiska utbildningen
utformas gemensamt för de nordiska länderna. Den föreslagna
Statsutskottets utlåtande nr 2.
35
uppläggningen av utbildningen synes mig i princip riktig och lämplig att läggas
till grund för ordnandet av ifrågavarande verksamhet. Tanken på nordisk
samverkan på förevarande område anser jag vara ett värdefullt uppslag.
Detta har ock mötts av instämmanden från övriga nordiska länder, och inbjudan
till överläggningar i ämnet kommer att utgå från svensk sida.
I nuvarande läge är det emellertid icke möjligt att i full utsträckning anordna
en så kostnadskrävande personalutbilding som här föreslagits. Det
är dock givetvis angeläget, att det nya utbildningsprogrammet igångsättes
i den mera begränsade omfattning som förhållandena medgiva. I detta syfte
förordar jag att, utöver de för närvarande anvisade medlen, ett belopp av
15 000 kronor beräknas under fångvårdsanstalternas omkostnadsanslag. De
sålunda till förfogande stående medlen böra givetvis disponeras på sådant
sätt, att de komma fångvården till största nytta. Enligt min mening är det
för närvarande mest betydelsefullt att befattningshavare i direktörs-, assistent-
och kuratorsställning givas en kursmässig utbildning. Likaså anser
jag det vara av särskild vikt att kurser anordnas för föreståndare, uppsvningsmän
och överkonstaplar. Därnäst bör man, så långt tillgängliga medel
förslå, söka upprätthålla utbildningen av arbetsledarpersonal, personal
vid de psykiatriska avdelningarna och personal i tillsynstjänst.
I sitt betänkande med förslag angående säranst alter för det
yngre, ordinära fångklientelet uttalar fångvårdsutredningen
bl. a., att det klientel bland straff- och fängelsefångarna som tillhör 15—
18-årsgruppen snarast bör överföras till socialvården. Jag ansluter mig till
denna uppfattning. Förslag till de lagändringar och organisatoriska åtgärder,
som härför erfordras, äro för närvarande under utarbetande av sakkunnigutredningar
i enlighet med uppdrag som jag meddelat. Intill dess denna
reform blivit fullständigt genomförd, är det tyvärr ofrånkomligt att ett antal
15——16- och 17-åringar undergår straffarbete och fängelsestraff med därav
följande särskilda risker för att dessa ungdomars asociala tendenser skärpas
och deras framtida anpassning till ett laglydigt liv försvåras. Det gäller
då att under övergångstiden i möjligaste mån nedbringa dessa skadeverkningar.
I detta syfte synes det, såsom utredningen framhåller, nödvändigt
att underkasta dessa ungdomar behandling på säranstalter på samma sätt
som utredningen förordar för 18—21-årskategorien. I anledning av fångvårdsstyrelsens
uttalande om sammanförande av intagna ur den yngsta åldersgruppen
med vuxna på kolonier vill jag framhålla, att enligt min mening
ett sådant sammanförande ej bör äga rum, sedan fångvården erhållit
de planerade nya differentieringsmöjligheterna för ungdom, med mindre
alldeles speciella skäl kunna åberopas.
I princip innebär utredningens förslag, att straff- och fängelsefångar under
21 år som regel skola intagas på särskilda öppna eller slutna anstalter.
Utredningen räknar med ett behov av två slutna anstalter av medelstorlek
och en öppen koloni till vardera anstalten. Jag ansluter mig till
förslaget att i en första omgång inreda Västeråsanstalten för det yngsta klientelet
och hemställer under kapitalbudgeten om anvisande av "härför erforderliga
medel. Sedermera bör till denna anstalt anslutas en passande
koloni. Längre fram kan del befinnas lämpligt att fullfölja planen med all
avdela även Uppsalaanstalten och kolonien Åby för den föreslagna särbehandlingen.
Till detta senare spörsmål behöver emellertid ställning icke lagas
nu.
Jag biträder utredningens förslag om förstärkning av personalen vid Västeråsanstalten
med en assistent i Ce 22 såsom skolchef och en kurator i
Ce 17. Därjämte finner jag emellertid på de av fångvårdsstyrelsen anförda
36
Statsutskottets utlåtande nr 2.
vaktkonstaplar. Då, såsom jag förut anfört, en av dessa kan erhållas genom
överflyttning av en befattningshavare från Gävleanstalten, krävas såvitt arigår
ifrågavarande personalgrupp medel endast för ytterligare två vaktkonstaplar.
I avvaktan på fångvårdsutredningens kommande förslag rörande
arbetsdriften inom fångvården är jag icke beredd att nu taga ställning till
den av fångvårdsstyrelsen väckta frågan om ändrad löneställning för viss
arbctsledarpersonal vid anstalten i Västerås.
Mot den föreslagna uppläggningen av utbildning och arbetsdrift har jag
intet att erinra liksom ej heller mot det för maskin- och inventarieutrustning
för Västeråsanstalten beräknade beloppet. Särskilda medel begäras för
sistnämnda ändamål.
Departementschefen erinrar om att beslut innevarande budgetår fattats
om inrättande av kolonien Hildero i Malmöhus län för ungdomsfängelse
ådömda och en koloni, Sjöboda i Södermanlands län, avsedd för förvarade
och internerade. Trots detta har på grund av stegring av fångantalet en
betydande överbeläggning måst ske av vissa anstalter, såväl slutna anstalter
som kolonier. Den 1 december 1951 var beläggningssiffran 2 810, den högsta
som uppnåtts sedan krigstiden i slutet av år 1944. Med hänsyn till det höga
fångantalet och behovet av ökat antal öppna vårdplatser anses — ehuru personal
redan finnes säkerställd för ännu en ny koloni — erforderliga medel
böra beräknas enligt gängse norm för personal till en koloni härutöver. Hinder
bor enligt departementschefens mening icke möta att till föreståndare
återföra styresmännen vid anstalterna i Halmstad och Hudiksvall. Med uppflyttning
till föreståndare i 19 lönegraden följer rätt till särskilt lönetilllägg,
för närvarande 630 kronor för år. Tjänsten som styresman vid Faluanstalten
föreslås tills vidare placerad i direktörsgrad i Ce 27. I samband
därmed anses kunna från fångvårdsanstalternas personalförteckning avföras
den för anstalten avsedda föreståndarbefattningen i Ca 20 och en å övergångsstat
upptagen befattning som direktör i Ca 27. Frågan om beredande
av förmånligare löneställning för socialassistenterna anses vara av synnerlig
vikt och förutsättes komma att lösas i ett större sammanhang. Till arvoden
och särskilda ersättningar beräknas ytterligare 74 000 kronor för sinnesundersökningar.
Nu utgående arvode för observationsundersökningar föreslås
höjt med 5 kronor till 35 kronor. I fråga om övriga från arvodesposten
utgående ersättningar finner departementschefen skäligt föreslå, att höjning
genomföres av arvodet till den förste läkare, som förestår den rättspsjrkiatriska
undersökningsavdelningen vid anstalten på Håga, från 1 200 kronor till
1 320 kronor, av arvodet till styresmän vid vissa anstalter för bestyr med
kolonier från 300 kronor till 360 kronor, av ersättningen för passning av
port och grind vid anstalten i Norrköping från 600 kronor till 700 kronor,
av risktillägget för vissa tjänstemän vid säkerhetsanstalterna i Norrköping
och Karlstad från 216 kronor till 264 kronor samt av arvodet till styresmannen
vid anstalten på Långholmen för bestyr med Stockholms stads rannsakningsfångar
m. fl. från 1 008 kronor till 1 200 kronor. För att möjliggöra
vissa jämkningar av de föregående år fastställda arvodesbeloppen för
kroppssjukläkare in. fl. läkare anses anslaget vidare böra uppräknas med
Statsutskottets utlåtande nr 2.
37
förslagsvis 5 800 kronor. Med anledning av riksdagens beslut angående ändrad
lönegradsplacering för viss vård- och ekonomipersonal m. in. anses medel
böra beräknas för 2 översköterskor i Ca 14 i stället för Ca 12 samt för 1
översköterska i Ce 14 i stället för Ce 12. Vidare föreslås, att medel beräknas
för 4 kanslibiträden i Ca 11 i stället för 4 kontorsbiträden i Ca 8 samt
för 1 kontorist i Ce 13 och 2 kanslibiträden i Ce 11 i stället för 3 biträden
i reglerad befordringsgång.
Anslaget uppräknas med 414 792 kronor med anledning av den verkställda
översynen av anstalternas personalbehov, med 36 000 kronor för arvoden
åt fritidsledare, med 38 496 kronor för förstärkning av personalen vid
säranstalten för unga fångar i Västerås, med 52 092 kronor för personal till
en ny koloni, med 5 028 kronor för uppflyttning av uppsyningsmännen vid
anstalterna i Halmstad och Hudiksvall till föreståndare, med 2 016 kronor
för lönereglering för översköterskor, med 10 044 kronor för lönereglering
för biträdespersonal, med 121 872 kronor för arvodesregleringar, med 10 000
kronor för särskilt lönetillägg åt styresmän och assistenter samt med
1 475 500 kronor för ökat rörligt tillägg. Anslaget skulle alltså höjas med
2 165 840 kronor eller i runt tal 2 165 900 kronor.
Motionerna.
I de likalydande motionerna I: 82 (av fru Sjöström-Bengtsson m. fl.) och
11: 115 (av herr Andersson i Linköping m. fl.) har hemställts, att riksdagen
måtte överföra en nu på fångvårdsanstalternas övergångsstat uppförd tjänst
såsom arbetsledare i Ca 22 till ordinarie stat under tjänstebenämningen
assistent och anvisa medel till därav föranlett provisoriskt lönetillägg, 780
kronor.
I de likalydande motionerna 1: 179 (av fru Sjöström-Bengtsson och herr
Bergman) och II: 236 (av fröken Öberg m. fl.) har hemställts, att anslaget
till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar måtte för budgetåret 1952/53 höjas
med belopp motsvarande avlöningar till ytterligare två vaktkonstaplar vid
fångvårdsanstalten å Härianda.
I de likalydande motionerna I: 180 (av herr Holmbäck) och II: 235 (av
herr Olsson i Mellerud m. fl.) har, i vad avser förevarande anslag, hemställts,
att riksdagen måtte höja i statsverkspropositionen föreslaget anslag
till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar med 11 000 kronor.
I de likalydande motionerna I: 182 (av herrar Söderquist och Lodenius)
och II: 2b0 (av horr Gustafsson i Bogla m. fl.) har, i vad avser förevarande
anslag, hemställts, att riksdagen måtte höja det i statsverkspropositionen
upptagna anslaget till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar med 6 000 kronor
till arvoden för fritidsledare.
I motionen II: 18 (av fru Gärde Widemar in. fl.) har hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av andra huvudtiteln måtte avslå Kungl. Maj:ts
38 Statsutskottets utlåtande nr 2.
förslag om nedläggande av kvinnoavdelningen vid tångvårdsanstalten å
Långholmen.
I motionen II: Ui- (av herr Henriksson) har hemställts, att riksdagen
måtte anvisa det belopp, som erfordras för att nu genomföra den av 1951
års fångvårdsutredning föreslagna utbildningsplanen för fångvårdspersonal.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, hänvisas
till motionerna II: 115, II: 236, II: 235, I: 182, II: 18 och II: 444.
Utskottet.
I skilda sammanhang har utskottet tidigare framhållit, att det svenska
fångvårdsväsendet icke befinner sig i sådant skick, som svarar mot de
straffverkställighetsprinciper, vilka numera äro avsedda att tillämpas. Såsom
framgår av propositionen har departementschefen nu i huvudsak förordat
olika av 1951 års fångvårdsutredning avgivna förslag med syfte att
åstadkomma en skyndsam förbättring av förhållandena.
Det första förslaget avser ordnandet av fritidsverksamheten i
anstalterna för verkställighet av straffarbete och fängelse. Förslaget bygger
på ett normaldagschema, som innehåller regler för anstaltslivets dagliga
gång
Utskottet
ansluter sig till departementschefens uppfattning att införandet
av normaldagschemat vid ifrågavarande anstalter och i anslutning därtill
en snabb utvidgning av fritidsverksamheten borde kunna utgöra en grund
för åstadkommande av en bättre ordning på anstalterna. Utskottet tillstyrker
därför i princip vad departementschefen härutinnan föreslagit och har
intet att erinra mot att fritidsverksamheten utvidgas redan under innevarande
budgetår. Då normaldagschemat innebär en icke genomprövad nyhet
— hittills föreliggande erfarenheter av detsamma synas icke tillräckliga
för att tillåta ett allsidigt bedömande av dess verkningar i olika hänseenden
— förutsätter utskottet likväl att införandet av schemat sker med
varsamhet och tills vidare betraktas som en försöksverksamhet. Önskvärt
vore enligt utskottets mening exempelvis att schemats regler gjordes i någon
mån elastiska, så att styresmännen finge möjlighet att anpassa tillämpningen
efter de skilda förhållandena på oJika anstalter.
Av det anförda framgår, att utskottet icke kan tillstyrka motionerna
1:182 och 11:240 i vad de avse ökade medel till fritidsledare. Beträffande
den i motionerna I: 82 och II: 115 behandlade detaljfrågan är utskottet däremot
ense med motionärerna om att fritidsverksamheten vid Skenäsanstalten
icke bör få äventyras genom att möjlighet skulle saknas att bereda
fortsatt förordnande i lämplig lönegrad å den för nämnda verksamhet avsedda
tjänsten. Då slutlig ståndpunkt till frågan om denna tjänstemans
lönegradsplacering icke bör tagas, förrän 1951 års fångvårdsutredning hunnit
granska även ungdomsanstalterna, förordar utskottet i anledning av
Statsutskottets utlåtande nr 2.
39
motionerna, att Kungl. Maj:t bemyndigas att, för den händelse den å övergångsstat
uppförde arbetsledaren i Ca 22 skulle erhålla pension under budgetåret
1952/53, medgiva fortsatt förordnande för fritidsassistenten vid
Skenäs i lämplig icke-ordinarie anställningsform intill utgången av sagda
budgetår. Med hänsyn till ovissheten om den å övergångsstat uppförda
tjänstemannen verkligen kommer att söka pension under sagda budgetår
finner utskottet icke erforderligt att för nyss angivna bemyndigande beräkna
särskilda medel.
Fångvårdsutredningen har vidare verkställt en genomgång av personalbehovet.
Utskottet kan i likhet med departementschefen ansluta sig till de allmänna
principer, på vilka utredningens förslag grundar sig.
I motionerna I: 179 och 11:236 framhålles, att personalstyrkan för Härlandaanstalten
beräknats för låg. Särskilda svårigheter ha enligt vad utskottet
inhämtat också förelegat vid denna anstalt. Då det emellertid icke
varit möjligt för utskottet att avväga personalbehovet för de olika anstalterna,
förutsätter utskottet, att Kungl. Maj :t vid prövningen av personalfrågan
tar erforderlig hänsyn till den höga medelbeläggning, som f. n. är
rådande vid fångvårdsanstalterna — i stället för en av fångvårdsutredningen
antagen medelbeläggning av 2 400 intagna är totalbeläggningen f. n.
omkring 3 000 intagna — samt i övrigt beaktar de svårigheter, som i vissa
fall kunna vara rådande.
Som av motionen 11:18 framgår kunna, vad angår frågan om nedläggande
av kvinnoavdelningen vid Långholmen, skäl anföras både för och
emot en sådan åtgärd. Utskottet har dock funnit de av departementschefen
och utredningen anförda synpunkterna för nedläggandet av kvinnoavdelningen
vid Långholmsanstalten och mansavdelningen vid anstalten
i Växjö så bärande, att utskottet icke velat motsätta sig departementschefens
förslag. Utskottet förutsätter emellertid, att de organisatoriska svårigheter,
som kunna uppstå, bliva föremål för ingående prövning innan slutlig
ställning tages till ifrågavarande omorganisation.
Vid besök å kolonien Åby har utskottet fått ett gott intryck av verksamheten
där. Utskottet, som förutsätter att vid de förestående förhandlingarna
möjligheterna undersökas att i pensionshänseende ansluta anstaltens
befattningshavare till statens pensionsanstalt, är icke berett att nu taga
ställning till frågan om anstaltens överförande i kronans ägo.
Fångvårdsutredningens förslag angående personalutbildningen
går i stora drag ut på att beträffande nyanställd personal anordna utbildning
efter två linjer, nämligen dels eu s. k. läkepedagogisk linje och dels
en anstaltsvårdslinje. För redan anställd personal skulle anordnas fortbildningskurser.
Utskottet har tidigare givit uttryck åt uppfattningen, att personaluppsättningen
är av utomordentlig betydelse för att de resultat skola uppnås,
till vilka den nuvarande straffverkställigheten syftar. Det har därför ansetts
angeläget att finna de rätta formerna för rekrytering och utbildning
40
Statsutskottets utlåtande nr 2.
av fångvårdspersonalen. Utskottet har emellertid som sin mening framhållit,
att man härvidlag rent allmänt sett icke får överdriva betydelsen av teoretisk
utbildning i olika avseenden. Stor vikt bör i stället fästas vid vederbörandes
personliga lämplighet för en verksamhet av ifrågavarande slag.
Utskottet har icke funnit anledning frångå vad utskottet sålunda tidigare
uttalat. Härav följer att utskottet anser att den föreslagna uppläggningen
av utbildningen bör uppfattas som ett försök, vari man efter hand får vidtaga
de jämkningar som de successiva erfarenheterna göra påkallade. Även
om utskottet förordar, att utbildningsverksamheten enligt av departementschefen
förordade linjer omedelbart påbörjas på försök, har utskottet icke
kunnat undgå att finna vissa av fångvårdsutredningens förslag i behov av
ytterligare prövning. Sålunda synes benämningen »läkepedagogisk linje»
böra utbytas mot en benämning som klarare anger syftet att göra deltagarna
skickade att handhava anstaltsvård. Såsom i motionerna I: 180 och II:
235 framhållits förefaller det vidare i skilda hänseenden mindre välbetänkt,
att personalen i högre grader skulle äga företräde till den utbildning,
som närmast kan komma i fråga. Utskottet anser för sin del lika
angeläget att personalen i tillsynstjänst, som genom den direkta dagliga
kontakten i första hand skall påverka klientelet, erhåller den utbildning
som kan bjudas.
För att möjliggöra anordnande av utbildning för personal i tillsynstjänst
även vid ungdomsanstalterna förordar utskottet att motionerna I: 180 och
II: 235 samt II: 444 bifallas på det sätt, att för utbildningsändamål under
budgetåret 1952/53 anvisas 7 000 kronor utöver det av departementschefen
äskade beloppet, ökningen bör i sin helhet falla på fångvårdsanstalternas
oinkostnadsanslag. I vidare mån är utskottet icke berett att tillstyrka
ifrågavarande motioner. Utskottet, som under nästföljande punkt tillstyrker
bifall till motionerna i nu angiven utsträckning, föreslår därför att de
avslås i vad de avse förevarande anslag.
Vad departementschefen anfört i fråga om sär anstalter för det
yngre, ordinära fångklientelet föranleder icke, liksom ej heller
vad som i övrigt anförts i nu förevarande sammanhang, erinran från
utskottets sida.
Utskottet vill slutligen anmäla, att utskottet, som under hösten 1951 var
i tillfälle att närmare studera förhållandena vid fångvårdsanstalterna i Uppsala
och å Skenäs samt vid kolonien Åby, i år avlagt besök vid fångvårdsanstalten
å Långholmen.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
• I. besluta, att motionerna I: 182 och II: 240, i vad de avse
ökade medel till fritidsledare, icke må av riksdagen bifallas;
II. besluta, att motionerna I: 180 och II: 235 samt 11:444,
i vad de avse förevarande anslag, icke må av riksdagen bifallas;
III.
beträffande förslaget i motionerna I: 82 och II: 115
om överförande av en tjänst å övergångsstat såsom arbets
-
Statsutskottets utlåtande nr 2.
41
ledare i Ca 22 till ordinarie stat under tjänstebenämningen
assistent godkänna vad utskottet anfört;
IV. besluta, att motionen II: 18 icke må av riksdagen bifallas;
V.
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 179 och II: 236
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i
fångvårdsanstalternas personalförteckning, vilka angivits i
statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för
den 4 januari 1952;
b) fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsanstalterna,
att tillämpas under budgetåret 1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vis
.................................. 3 828 600
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis ............ 370 700
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ............................ 3 900 900
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 2 449 000
Summa kronor 10 549 200
c) till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 10 549 200 kronor.
32:o) Fångvårdsanstalterna: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt 36,
s. 86—89) föreslagit riksdagen att till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 5 420 000 kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 4 005 000 kronor.
Departementschefen tillstyrker höjning av posterna till utspisning med
260 000 kronor, till omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna
med 70 000 kronor och till understöd åt intagnas familjer med 10 000 kronor.
Vidare förordas uppräkning av posterna till sjukvård m. in. för personal
med 15 000 kronor, till bränsle, lyse och vatten med 200 000 kronor, till
övriga expenser med 50 000 kronor, till inköp och underhåll av inventarier
med 25 000 kronor, till renhållning av fängelscområden och fängelselokaler
med 40 000 kronor, till beklädnad och sängkläder med 480 000 kronor,
till hälso- och sjukvård med 25 000 kronor, till fångtransport med 125 000
kronor och till tjänstedräkt åt befattningshavare med 30 000 kronor. För
undervisning och fritidssysselsättning under omkostnadsanslaget beräknas
ytterligare 70 000 kronor. Departementschefen anser lämpligt, att för personalutbildning
avsedda medel i fortsättningen sammanföras under en särskild
42
Statsutskottets utlåtande nr 2.
post. Till denna post böra på grund härav överföras dels 25 000 kronor från
posten till reseersättningar, dels ock 12 000 kronor från posten till diverse
utgifter. Därjämte föreslås, att för ändamålet anvisas ytterligare ett belopp
av 15 000 kronor. Posten till utbildning av personal uppföres sålunda med
52 000 kronor. Posten till reseersättningar föreslås höjd med 2 000 kronor
samt posten till diverse utgifter nedsatt med likaledes 2 000 kronor. Anslaget
höjes alltså med 1 415 000 kronor till 5 420 000 kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande motioner,
i vad de avse förevarande anslag, nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Holmbäck (I: 180) och den andra inom andra kammaren av herr Olsson
i Mellerud m. fl. (II: 235), i vilka hemställes, att riksdagen måtte höja
det i statsverkspropositionen upptagna anslaget till Fångvårdsanstalterna:
Omkostnader, posten till utbildning av personal, med 31 500 kronor,
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Sunne och Weiland (I: 181) och den andra inom andra kammaren
av fröken Elmén m. fl. (II: 325), i vilka hemställes, att riksdagen måtte
höja det av Kungl. Maj :t föreslagna anslaget till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader,
i vad angår reseersättningar och expenser, till det av fångvårdsstyrelsen
begärda beloppet,
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Söderquist och Lodenius (I: 182) och den andra inom andra kammaren
av herr Gustafsson i Bogla m. fl. (11:240), i vilka hemställes, att
riksdagen måtte höja det i statsverkspropositionen upptagna anslaget till
Fångvårdsanstalterna: Omkostnader med 10 000 kronor till inköp och underhåll
av inventarier och med 18 000 kronor till undervisning och fritidssysselsättning,
dels ock en av herr Henriksson inom andra kammaren väckt motion
(II: 444), vari hemställes, att riksdagen måtte anvisa det belopp som erfordras
för att nu genomföra den av 1951 års fångvårdsutredning föreslagna
utbildningsplanen för fångvårdspersonal.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna II: 235, II: 325, I: 182 samt II: 444.
Utskottet. Av motsvarande skäl som av utskottet åberopats under punkt
30 :o) i detta utlåtande till stöd för avslagsyrkandet å motionerna I: 181 och
II: 325 i vad de avse det under sagda punkt behandlade anslaget, avstyrker
utskottet nämnda motioner jämväl i vad de avse nu förevarande anslag.
Med hänsyn till det ekonomiska läget kan utskottet icke heller tillstyrka
yrkandet i motionerna I: 182 och II: 240 om uppräkning av nu ifrågavarande
anslag med 10 000 kronor till inköp och underhåll av inventarier samt
18 000 kronor till undervisning och fritidssysselsättning.
Under hänvisning till vad utskottet under nästföregående punkt anfört
Statsutskottets utlåtande nr 2. 43
förordar utskottet att den av departementschefen föreslagna posten till utbildning
av personal i anledning av motionerna I: 180 och II: 235 samt II: 444
uppräknas från 52 000 kronor med 7 000 kronor till 59 000 kronor.
Departementschefens förslag har i övrigt icke givit utskottet anledning
till erinran.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt motionerna I: 180 och 11:235 ävensom 11:444 samt
med avslag å motionerna I: 181 och II: 325 samt I: 182 och
II: 240, samtliga motioner i vad de avse förevarande anslag,
till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader för budgetåret 1952/
53 anvisa ett förslagsanslag av 5 427 000 kronor.
33:o) Fångvårdsanstalterna: Maskin- och verktygsutrustning m. m. Kungl.
Maj :t har (punkt 37, s. 90) föreslagit riksdagen att till Fångvårdsanstalterna:
Maskin- och verktygsutrustning m. in. för budgetåret 1952/53 anvisa
ett reservationsanslag av 120 000 kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 43 000 kronor.
Under kapitalbudgeten komma i enlighet med förslag av 1951 års fångvårdsutredning
att begäras medel för ombyggnad av fångvårdsanstalten i
Västerås — innefattande bland annat inredning av verkstadslokaler — i
samband med anstaltens omändring till säranstalt för unga fångar. För
maskin- och inventarieutrustning vid denna anstalt anser departementschefen
böra anvisas ett belopp av 120 000 kronor.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Maskin- och
verktygsutrustning m. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett
reservationsanslag av 120 000 kronor.
34:o) Fångvårdsanstalterna: Inventarier m. m. för fångkolonier. Kungl.
Maj:t har (punkt 38, s. 90 och 91) föreslagit riksdagen att till Fångvårdsanstalterna:
Inventarier in. in. för fångkolonier för budgetåret 1952/53 anvisa
ett reservationsanslag av 87 000 kronor.
Till inköp av inventarier in. in. för fångkolonier har anslag senast upptagits
å riksstaten för budgetåret 1950/51, då ett reservationsanslag av 88 000
kronor anvisades för ändamålet. Med anslaget avsågs att, jämte befintlig
reservation å ett äldre anslag för samma ändamål, täcka de till 120 000 kronor
beräknade kostnaderna för utrustning av tre kolonier med inventarier
in. in. Straffverkställighetsreformen har nödvändiggjort en betydande utbyggnad
av fångvårdens kolonisystem. För inköp av nya kolonier ha inves
-
44
Statsutskottets utlåtande nr 2.
teringsanslag anvisats av 1945 och 1947 års riksdagar. Av dessa anslag återstår
ett avsevärt belopp, huvudsakligen beroende därpå att åtskilliga nya
kolonier kunnat inrättas på kronojord. För förvärv av i fångvårdsstyrelsens
framställning berörda nya kolonier erfordras därför icke någon ytterligare
medelsanvisning. Hinder anses ej böra möta att med anlitande av ifrågavarande
investeringsanslag inköpa även egendomen Ödevata, vilken för
närvarande arrenderas av kronan för koloniändamål. För utrustning av nu
avsedda nya kolonier och övertagande av inventarier på egendomen ödevata
i samband med förvärv av egendomen begäras ytterligare medel. Departementschefen
kan tillstyrka att anslag för ändamålet upptages med 87 000
kronor.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,
att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Inventarier
m. m. för fångkolonier för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 87 000 kronor.
35:o) Fångvårdsanstalterna: Montering och transport av baracker nu m.
I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 39, s. 91 och 92), vilket innebär
oförändrad medelsanvisning, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Montering och
transport av baracker m. m. för budgetåret 1952/53 anvisa
ett reservationsanslag av 40 000 kronor.
36:o) Ersättning för vård av fångar på anstalter, som ej tillhöra fångvården,
m. m. Kungl. Maj :t har (punkt 40, s. 92—94) föreslagit riksdagen att
till Ersättning för vård av fångar på anstalter, som ej tillhöra fångvården,
in. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 50 600 kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 166 000 kronor.
Den ökning av driftkostnaderna vid det av föreningen Skyddsvärnet i
Stockholm disponerade Björkahemmet, som inträtt sedan nu tillämpat avtal
rörande hemmet ingicks, anser departementschefen otvivelaktigt motivera
en höjning av nu utgående ersättningsbelopp. En höjning med kronor 2: 50
till kronor 12: 50 för intagen och dag synes departementschefen skälig. Hinder
förutsättes ej möta för Kungl. Maj :t att fastställa ny överenskommelse
med föreningen Skyddsvärnet i Stockholm i enlighet härmed. Det högre ersättningsbeloppet
anses därvid skäligen böra bestämmas att utgå från och
med den 1 juli 1951. För nästa budgetår beräknas under anslaget i enlighet
härmed ett belopp av 45 600 kronor för verksamheten vid Björkahemmet.
Härutöver anses, med hänsyn till att verksamheten vid egendomen Sjöliden
numera nedlagts och att egendomen Åby föreslagits bliva överförd i fångvårdens
ägo, erforderligt att räkna endast med ett medelsbehov såsom hit
-
Statsutskottets utlåtande nr 2.
45
tills av 5 000 kronor till avgifter för inackordering i enskilda hem av personer
som ådömts ungdomsfängelse. I enlighet härmed anses anslaget böra
bestämmas till 50 600 kronor.
Utskottet har under punkt 31 :o) i detta utlåtande förklarat sig icke berett
att taga ställning till frågan om överförande av anstalten Åby till statsverket.
Då slutlig ställning icke behöver tagas till denna fråga i år, tillstyrker
utskottet Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må till Ersättning för vård av fångar på
anstalter, som ej tillhöra fångvården, m. m. för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 50 600 kronor.
37:o) Interneringsnämnden. Kungl. Maj :t har (punkt 41, s. 94—96) föreslagit
riksdagen att dels fastställa av departementschefen förordad stat för
interneringsnämnden, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1952/53, dels till Interneringsnämnden för budgetåret 1952/53 anvisa ett
förslagsanslag av 67 500 kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 56 000 kronor.
Ett förslag om att förändra sekreterarbefattningen hos nämnden till extra
ordinarie kan departementschefen i rådande läge icke biträda. Däremot tillstyrkes
att medel beräknas för ytterligare ett heltidsanställt biträde i reglerad
befordringsgång, varvid dock de för tillfällig skrivhjälp in. in. beräknade
medlen anses böra nedsättas med 3 000 kronor; merkostnaden begränsas
härigenom till 3 300 kronor i avrundat tal. I anslutning till den
genomförda förhöjningen av rörliga tillägget anses för arvoden åt nämndens
sekreterare och vikarie för denne böra anvisas ytterligare 3 700 kronor.
Posten till rörligt tillägg föreslås vidare ökad med 2 300 kronor. För omkostnader
föreslås en uppräkning med 2 200 kronor. Anslagsökningen uppgår
sålunda till 11 500 kronor.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må
a) fastställa följande stat för interneringsnämnden, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1952/53:
Stat.
Avlöningar.
1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj :t, förslagsvis................... 33 700
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal in. in., för
slagsvis
................................... 16 600
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 5 300
46
Statsutskottets utlåtande nr 2.
Omkostnader.
Omkostnader, föiwslagsvis........................ 11 900
Summa kronor 67 500;
b) till Interneringsnämnden för budgetåret 1952/53 anvisa
ett förslagsanslag av 67 500 kronor.
38:o) Ungdomsfängelsenämnden. Kungl. Maj:t har (punkt 42, s. 96 och 97)
föreslagit riksdagen att dels fastställa av departementschefen förordad stat
för ungdomsfängelsenämnden, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1952/53, dels ock till Ungdomsfängelsenämnden för budgetåret 1952/
53 anvisa ett förslagsanslag av 26 400 kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 23 000 kronor.
Departementschefen kan av hänsyn till det rådande ekonomiska läget ej
biträda ett förslag av fångvårdsstyrelsen om att inrätta en heltidstjänst i
Cg 30 för nämndens sekreterare. Då departementschefen finner skäligt att
viss höjning sker beträffande de för sekreteraren och dennes vikarie beräknade
arvodena, föreslås att anslaget på grund härav uppräknas med 300
kronor. För omkostnader beräknas en ökning med 1 100 kronor, varav 600
kronor för reseersättningar och 500 kronor för expenser. Höjningen av rörliga
tillägget föranleder en uppräkning med 2 000 kronor. Anslaget ökas sålunda
med tillhopa 3 400 kronor.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Albert Hermansson och herr Elmgren (I: 249) och den andra inom
andra kammaren av herrar Wiklund i Stockholm och Andersson i Linköping
(II: 324), hemställes, att riksdagen måtte besluta att sekreterarbefattningen
hos ungdomsfängelsenämnden skall förändras till heltidstjänst i Cg
30 samt anvisa därav föranledd höjning av anslaget till ungdomsfängelsenämnden.
Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande,
hänvisas till motionen 1: 249.
Utskottet tillstyrker departementschefens förslag, vilket i vad det avser
frågan om en heltidstjänst för nämndens sekreterare bestämts av hänsyn
till det rådande ekonomiska läget. Av detta ställningstagande följer, att utskottet
avstyrker motionerna I: 249 och II: 324.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna 1: 249 och II: 324
a) fastställa följande stat för ungdomsfängelsenämnden,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1952/53:
Statsutskottets utlåtande nr 2. 47
Stat.
Avlöningar.
1. Avlöning till ordinarie tjänsteman, förslagsvis .. 100
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj :t, förslagsvis .................. 7 000
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal m. m. . . 9 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 2 800
Omkostnader.
Omkostnader, förslagsvis ...................... 7 500
Summa kronor 26 400;
b) till Ungdomsfängelsenämnden för budgetåret 1952/53
anvisa ett förslagsanslag av 26 400 kronor.
39:o) Länsstyrelsernas kostnader för fångtransport. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 43, s. 97), vilket innebär oförändrad medelsanvisning,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Länsstyrelsernas kostnader för fångtransport
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 250 000 kronor.
40:o) Skyddskonsulentorganisationen: Avlöningar. Kungl. Maj :t har
(punkt 44, s. 97—100) föreslagit riksdagen att dels fastställa av departementschefen
förordad avlöningsstat för skyddskonsulentorganisationen, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1952/53, dels till Skyddskonsulentorganisationen:
Avlöningar för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 390 000 kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 324 700 kronor.
En inom justitiedepartementet under hösten 1951 företagen undersökning
angående läget inom skyddsverksamheten visar i huvudsak följande.
Den 1 oktober 1951 stodo 8 996 villkorligt dömda under övervakning och
896 villkorligt frigivna under tillsyn (91 % resp. 9 % av sammanlagda antalet,
9 892). övervakning och tillsyn besörjdes i 4 684 fall (47 %) av
personer, yrkesmässigt verksamma inom socialvården, därav i 228 (2 %)
av skyddskonsulenter eller skyddsassistenter, i 2 001 (20 %) av tjänstemän
vid skyddsföreningarna samt i 2 455 (25 %) av tjänstemän vid fångvårdsanstalter,
anstalter tillhörande barnavården, alkoholistanstalter och arbetsförmedlingar
eller av andra socialvårdstjänstemän. Antalet övervakare och
tillsynsmän var 4 784. Av dessa hade 4 589 1—5 uppdrag var, 116 6—10
uppdrag, 28 11—15 uppdrag, 16 16—20 uppdrag, 5 21—25 uppdrag, 16
26—50 uppdrag, 4 51—75 uppdrag, 1 76—100 uppdrag, 3 101—125 uppdrag,
5 126—150 uppdrag samt 1 151—175 uppdrag. Av de 14 övervakare
och tillsynsmän, som hade mer än 50 uppdrag var, tillhörde 7 första skydds
-
48
Statsutskottets utlåtande nr 2.
konsulentdistriktet (Stockholms stad) och återstående 7 sjunde distriktet
(Göteborgs och Bohus samt Hallands län). Dessa 14 personer voro alla
heltidsanställda tjänstemän vid skyddsförening. Av de 2 001 övervakningsoch
tillsynsuppdrag, som omhänderhades av tjänstemän vid skyddsföreningarna,
kommo 834 på första distriktet och 885 på sjunde distriktet. En jämförelse
med vid en föregående undersökning framkomna uppgifter, vilka
avsågo läget den 1 september 1950, giver vid handen bl. a. att antalet villkorligt
dömda under övervakning ökat nära 12 % från 8 064 till 8 996 och
att också antalet villkorligt frigivna under tillsyn visar en mindre ökning
med drygt 5 % från 852 till 896. Ökningen av antalet villkorligt dömda är
mest framträdande i Stockholmsdistriktet (24 % från 1 797 till 2 221) och
i Göteborgsdistriktet (20 % från 1 083 till 1 297). Antalet övervakare och
tillsynsmän har stigit med nära 9 % från 4 404 till 4 784. Över 150 uppdrag
hade vid den senaste undersökningen en person mot två vid den förra; antalet
personer med mer än 100 resp. 50 uppdrag har däremot stigit från 4
till 9 resp. 10 till 14.
Departementschefen anser det angeläget att frivilliga krafter i väsentligt
vidgad omfattning tagas i anspråk såsom övervakare och tillsynsmän. Särskilt
anser departementschefen böra eftersträvas att till ifrågavarande verksamhet
knyta representanter för ledande idrotts- och ungdomsorganisationer
samt andra ideella folkrörelser. Med hänsyn till den inträdda ökningen
av övervaknings- och tillsynsklientelet kunna enligt departementschefen
samtidigt vissa skäl åberopas för en utbyggnad av den fasta skyddskonsulentorganisationen.
I nuvarande läge är departementschefen dock förhindrad
att framlägga förslag härom. Emellertid tillstyrkes att ett belopp av 10 000
kronor anvisas för anställande mot arvode av en skyddsassistent i åttonde
skyddskonsulentdistriktet. Departementschefen anser vidare skäligt, att det
till skyddskonsulenten i femte distriktet (Gotlands län) nu utgående årsarvodet
av 1 500 kronor höjes till 1 700 kronor. Den automatiska utgiftsökningen
på grund av genomförd höjning av rörliga tillägget, löneklassuppflyftningar
m. m. kan beräknas till 55 100 kronor. Anslaget skulle sålunda
höjas med 65 300 kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande motioner,
nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Johannesson (I: 250) och den andra inom andra kammaren av herr
Ohlsson i Kastlösa (II: 364), i vilka hemställts, att riksdagen dels anvisar
10 000 kronor till kursverksamhet för tillsyningsmän och övervakare,
dels begär utredning angående skyddskonsulentorganisationens behov och
resurser, dels ock förordar att arbetsmarknadsstyrelsens kansli förstärkes
med en tjänsteman med specialuppgift att biträda vid handläggning av
ärenden rörande de förut dömdas yrkesvägledning och inpassning i arbetslivet,
dels en av herr Wiklund i Stockholm m. fl. inom andra kammaren väckt
motion (11:239), vari, såvitt nu är i fråga, hemställts, att tre arvodestjänster
som skyddsassistenter inom den öppna kriminalvården förändras
till extra ordinarie-tjänster.
Statsutskottets utlåtande nr 2.
49
Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden,
hänvisas till motionerna I: 250 och II: 239.
Utskottet. Lagstiftningen om kriminalvård i frihet har lett till en mycket
stark ökning på senare år av det klientel, som står under övervakning
och tillsyn, en ökning, som hittills icke resulterat i motsvarande effektivisering
och förbättring av övervaknings- och tillsynsapparaten. Om icke de
friare vårdformerna ur samhällets synpunkt skola visa sig förfelade, är det
ofrånkomligt att skyddsax-betet på detta område kan bedrivas på mest ändamålsenliga
sätt.
Den i propositionen lämnade redogörelsen för läget inom skyddsverksamheten
under hösten 1951 visar, att övervakning och tillsyn icke i tillfredsställande
omfattning besörjdes av personer, som icke äro anställda inom
socialvården.
I motionerna 1: 250 och II: 364 har föreslagits, att riksdagen skall anvisa
10 000 kronor till kursverksamhet för tillsynsmän och övervakare. Utskottet
delar i princip motionärernas uppfattning, att dylika kurser kunde vara
värdefulla för att stimulera intresset och förbättra övervakarnas och tillsynsmännens
förutsättningar för att fullgöra uppdragen. Även det i motionen
II: 239 gjorda uttalandet om justering av de till övervakare och tillsynsmän
utgående arvodena på sådant sätt, att deras realvärde återställes, synes
utskottet värt beaktande. Däremot kan utskottet icke tillstyrka förslaget i
sistnämnda motion om förändring av tre arvodestjänster som skyddsassistenter
till e. o.-tjänster. Utskottet förutsätter emellertid att denna fråga blir
föremål för Kungl. Maj :ts prövning. Icke heller förslaget i motionerna 1: 250
och 11:364 om förstärkning av arbetsmarknadsstyrelsens kansli med en
tjänsteman med specialuppgift att biträda vid handläggning av ärenden rörande
de förut dömdas yrkesvägledning och inpassning i arbetslivet kan av
utskottet förordas, då förslaget principiellt sett skulle innebära en sammanblandning
av arbetsuppgifter för skyddskonsulentorganisationen och arbetsmarknadsorganisationen.
I anslutning till det nu anförda och med hänvisning till vad riksdagen
uttalat såväl år 1950 som år 1951 angående skyddskonsulentorganisationens
problem förutsätter utskottet att Kungl. Maj :t ägnar denna fråga erforderlig
uppmärksamhet och för riksdagen framlägger de förslag, som kunna anses
erforderliga. I vidare män är utskottet icke berett att tillstyrka ifrågavarande
motioner.
Kungl. Maj:ts förslag ha icke givit utskottet anledning till erinran.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. i anledning av motionerna 1:250 och II: 364 samt motionen
II: 239, i vad den avser förevarande anslag, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet ovan anfört;
4
liihany till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 2.
50
Statsutskottets utlåtande nr 2.
II. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
a) fastställa följande avlöningsstat för skyddskonsulentorganisationen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1952/53:
Avlöningsstat.
1. Arvode, bestämt av Kungl. Maj:t.............. 1 700
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ 324 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 64 300
Summa kronor 390 000;
b) till Skyddskonsulentorganisationen: Avlöningar för
budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 390 000
kronor.
41 :o) Skyddskonsulentorganisationen: Omkostnader. Kungl. Maj:t har
(punkt 45, s. 101) föreslagit riksdagen att till Skyddskonsulentorganisationen:
Omkostnader för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av
94 500 kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 86 500 kronor.
Fångvårdsstyrelsen hemställer att anslaget höjes med 16 000 kronor, att
lika fördelas på posterna till reseersättningar och expenser. Höjningarna
motiveras med de inträdda prisstegringarna samt, såvitt avser expensposten,
därjämte med att denna anses för knappt beräknad. Departementschefen
anser, att medelsanvisningen till reseersättningar bör höjas med 8 000 kronor.
Från posten till expenser skall avgå det under densamma för innevarande
budgetår för engångsutgifter beräknade beloppet, 10 000 kronor. Med
hänsyn till prisstegringar in. m. förordar departementschefen emellertid,
att posten uppföres med oförändrat belopp.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Sunne och Weiland (I: 181) och den andra inom andra kammaren av
fröken Elmén m. fl. (II: 325), har, såvitt nu är i fråga, hemställts, att riksdagen
måtte höja det i statsverkspropositionen upptagna anslaget till Skyddskonsulentorganisationen:
Omkostnader, i vad angår expenser, till det av
fångvårdsstyrelsen begärda beloppet.
Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen II: 325.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkt 30:o) i detta
utlåtande anfört i anledning av motionerna I: 181 och II: 325 är utskottet
icke berett att tillstyrka dessa motioner i vad de avse förevarande anslag.
Statsutskottets utlåtande nr 2.
51
Kungl. Maj :ts förslag har icke givit anledning till erinran.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag å motionerna I: 181 och 11:325, i vad de avse
förevarande anslag, till Skyddskonsulentorganisationen: Omkostnader
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 94 500 kronor.
42:o) Övervakning av villkorligt dömda. Kungl. Maj:t har (punkt 46, s. 101
och 102) föreslagit riksdagen att till Övervakning av villkorligt dömda för
budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 475 000 kronor.
Kungl. Maj :ts förslag innebär oförändrad medelsanvisning. Den av 1950
års riksdag beslutade höjningen av övervakarnas arvoden föranledde en
uppräkning från 200 000 till 475 000 kronor.
I en av herr Wiklund i Stockholm m. fl. inom andra kammaren väckt
motion (II: 239) har, såvitt nu är i fråga, hemställts, att riksdagen till återställande
av realvärdet hos arvodena åt frivilliga övervakare medverkar till
en justering av dessa genom att bevilja ett förslagsanslag å 570 000 kronor
till dylika arvoden.
Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande,
hänvisas till motionen.
Utskottet har från fångvårdsstyrelsen under hand inhämtat, att anslaget
vid den av 1950 års riksdag beslutade höjningen av övervakarnas arvoden
uppräknades för högt. Anledningen härtill har angivits vara dels att övervakningstiderna
beräknats regelmässigt bliva tre år, medan de i själva verket
ofta sättas kortare, och dels att en eftersläpning förekommer så till vida
att räkningar, lydande å tidigare gällande, lägre övervakningsarvoden alltjämt
inkomma. Från fångvårdsstyrelsens sida har uttalats, att en nedräkning
av anslaget för budgetåret 1952/53 med 125 000 kronor syntes möjlig.
Med hänsyn till de osäkra faktorer som påverka belastningen förordar utskottet,
att anslaget för nästa budgetår tillfälligt nedräknas med allenast
50 000 kronor till 425 000 kronor.
Under punkt 40 :o) i detta utlåtande har utskottet beträffande yrkandet i
motionen 11:239 om justering av arvodena till övervakare och tillsynsmän
uttalat, att det synes utskottet värt beaktande. I vidare mån kan utskottet
icke tillstyrka detsamma.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å motionen II: 239, i vad den avser förevarande
anslag, till övervakning (tv villkorligt dömda för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 425 000 kronor.
52
Statsutskottets utlåtande nr 2.
43:o) Tillsyn över villkorligt frigivna m. fl. Kungl. Maj :t har (punkt 47,
s. 102) föreslagit riksdagen att till Tillsyn över villkorligt frigivna m. fl.
för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 75 000 kronor.
Kungl. Maj :ts förslag innebär oförändrad medelsanvisning. Anslaget uppräknades
av 1950 års riksdag från 30 000 kronor till 75 000 kronor.
I en av herr Wiklund i Stockholm m. fl. inom andra kammaren väckt
motion (II: 239) har, såvitt nu är i fråga, hemställts att riksdagen till återställande
av realvärdet hos arvodena åt frivilliga tillsyningsmän medverkar
till en justering av dessa genom att bevilja ett förslagsanslag å 90 000
kronor till dylika arvoden.
Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen.
Utskottet hänvisar beträffande motionen 11:239 i vad den avser förevarande
anslag till vad utskottet under nästföregående punkt anfört. Av enahanda
skäl som där angivits är utskottet icke berett att tillstyrka motionen
såvitt nu är i fråga.
Då Kungl. Maj :ts anslagsberäkning icke givit utskottet anledning till erinran,
hemställer utskottet,
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionen II: 239, i vad den avser förevarande
anslag, till Tillsyn över villkorligt frigivna m. fl. för
budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 75 000 kronor.
44 :o) Understöd åt verksamhet för frigivna fångar m. fl. Kungl. Maj :t har
(punkt 48, s. 102 och 103) föreslagit riksdagen att till Understöd åt verksamhet
för frigivna fångar in. fl. för budgetåret 1952/53 anvisa ett anslag av
165 000 kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 140 000 kronor.
Fångvårdsstyrelsen har hemställt om en ökning av anslaget med 60 000
kronor. Höjningen motiveras dels med ökningen av klientelet och det som
följd därav stegrade hjälpbehovet, dels ock med inträdda kostnadsstegringar
för uppehälle, hyra, kläder m. m. Av dessa skäl anser departementschefen
en uppräkning av anslaget starkt påkallad. För närvarande kan departementschefen
emellertid ej tillstyrka en höjning med mer än 25 000
kronor. Härmed anses i främsta rummet böra tillgodoses hjälpverksamheten
i de största städerna, där klientelökningen är mest betydande.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Sten och Sunne (I: 183) och den andra inom andra kammaren av
Statsutskottets utlåtande nr 2.
53
herr Wiklund i Stockholm m. fl. (11:238), har hemställts, att riksdagen
måtte besluta att till understöd åt verksamhet för frigivna fångar m. fl. för
budgetåret 1952/53 anvisas ett anslag av 200 000 kronor.
Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande,
hänvisas till motionen II: 238.
Utskottet. Vad av fångvårdsstyrelsen samt i motionerna I: 183 och II: 238
anförts har övertygat utskottet om att behov av ökad medelsanvisning föreligger
för ifrågavarande ändamål. Utskottet, som under punkt 42 :o) i detta
utlåtande förordat en minskning av anslaget till övervakning av villkorligt
dömda, anser sig likväl icke kunna förorda att det av Kungl. Maj :t föreslagna
beloppet uppräknas med mer än 25 000 kronor.
Utskottet vill framhålla önskvärdheten av att frågan om understöd åt
verksamhet för frigivna fångar m. fl. blir föremål för närmare prövning.
Vid denna prövning bör särskilt beaktas att största möjliga likställighet i
avseende å förmånerna åstadkommes mellan olika kategorier anstaltsvårdade.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet
anfört i fråga om önskvärdheten av en prövning av den
verksamhet, som avses med förevarande anslag;
b) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna
I: 183 och II: 238 till Understöd åt verksamhet för frigivna
fångar m. fl. för budgetåret 1952/53 anvisa ett anslag av
190 000 kronor.
45 :o) Bidrag till svenska skyddsförbundet. Kungl. Maj :t har (punkt 49,
s. 103) föreslagit riksdagen att till Bidrag till svenska skyddsförbundet för
budgetåret 1952/53 anvisa ett anslag av 125 000 kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 100 000 kronor.
En uppräkning av anslaget anser departementschefen nödvändig, särskilt
med hänsyn till angelägenheten av att föreningen Skyddsvärnet i Göteborg
skall kunna fortsätta sin verksamhet i oförminskad omfattning. För närvarande
kan departementschefen emellertid icke tillstyrka höjning av anslaget
med mer än 25 000 kronor.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Göransson och Mogård (I: 330) och den andra inom andra kammaren
av herr Gustafson i Göteborg (II: 437), har hemställts, att dels ett anslag
av 48 000 kronor upptages å tilläggsstat för budgetåret 1951/52 att
täcka brist hos Skyddsvärnet i Stockholm och Skyddsvärnet i Göteborg,
dels att anslaget till svenska skyddsförbundet för budgetåret 1952/53 höjes
till 108 000 kronor.
54
Statsutskottets utlåtande nr 2.
Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden,
hänvisas till motionen 1: 330.
Utskottet. Även i detta fall har vad i ärendet förekommit givit utskottet
den uppfattningen, att en ökad medelsanvisning är påkallad. I rådande läge
anser sig utskottet dock icke kunna tillstyrka att medel anvisas å tilläggsstat
för budgetåret 1951/52. Utskottet förordar i stället, att för tillgodoseende
av de mest trängande behoven det av Kungl. Maj :t föreslagna beloppet
för budgetåret 1952/53 uppräknas med 25 000 kronor till 150 000 kronor.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt motionerna I: 330 och II: 437 till Bidrag till svenska
skyddsförbundet för budgetåret 1952/53 anvisa ett anslag
av 150 000 kronor.
Diverse.
46 :o) Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Fångvårdsstyrelsens
delfond. Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Byggnadsstyrelsens
delfond. Ersättning till statens domäners fond för upplåten mark. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 50, 51 och 52, s. 104) hemställer utskottet,
att riksdagen må för budgetåret 1952/53 såsom förslagsanslag
anvisa
a) ; till Ersättning till statens allmänna fastighetsfond:
Fångvårdsstyrelsens delfond 879 000 kronor;
b) till Ersättning till statens allmänna fastighetsfond:
Byggnadsstyrelsens delfond 851 000 kronor;
c) till Ersättning till statens domäners fond för upplåten
mark 41 300 kronor.
47 :o) Bidrag till utgivande av författningskommentarer m. m. Kungl. Maj:t
har (punkt 53, s. 105) föreslagit riksdagen att till Bidrag till utgivande av
författningskommentarer m. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 100 kronor.
Ifrågavarande bidragsverksamhet handhaves av en särskild nämnd, kallad
nämnden för utgivande av förvaltningsrättsliga publikationer. Med hänsyn
till befintlig reservation å anslaget vid utgången av budgetåret 1949/50,
96 345 kronor, erfordrades icke någon medelsanvisning under anslaget för
innevarande budgetår. Vid senaste budgetårsskifte uppgick reservationen
till 136 354 kronor. Anslaget anses — i avvaktan på att behov av ytterligare
medel blir aktuellt — böra uppföras med ett formellt belopp av 100 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 2.
55
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer,
att riksdagen må till Bidrag till utgivande av författningskommentarer
m. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 100 kronor.
48:o) Bidrag till utgivande av lagsamling. Kungl. Maj:t har (punkt 54, s.
105 och 106) föreslagit riksdagen att till Bidrag till utgivande av lagsamling
för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 125 000 kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 125 000 kronor.
Vid behandlingen av anslagsfrågan vid 1951 års riksdag påpekade statsutskottet
angelägenheten av att under rådande ekonomiska förhållanden
möjligheterna att nedbringa kostnaderna under anslaget noggrant prövades.
Sålunda borde enligt utskottet utrönas, huruvida utgivandet av sådana
delar av lagsamlingen, vilka berörde områden där stora författningsändringar
voro att vänta eller vilkas författare endast till ringa del påbörjat
arbetet, tills vidare kunde uppskjutas. På grund därav kunde utskottet icke
tillstyrka att anslaget för innevarande budgetår uppfördes med högre belopp
än 125 000 kronor, innebärande en nedräkning av det av Kungl. Maj:t äskade
beloppet med 25 000 kronor. Riksdagen beslöt i överensstämmelse med
vad utskottet föreslagit. I fjolårets statsverksproposition redovisades dittills
utkomna delar av lagsamlingen. Sedan dess ha följande delar utgivits, nämligen
Kommunallagarna, Skattelagar, Hälso- och sjukvård, Penning- och
bankväsende, Jakt, fiske och naturskydd samt Skogen. I anledning av statsutskottets
nyssnämnda uttalande har gjorts en undersökning, som resulterat
i att utgivningstiden för vissa delar uppskjutits i avbidan på väntade
större författningsändringar. Beträffande några delar har utgivningen uppskjutits
på obestämd tid. En mera väsentlig rubbning av utgivningsplanen
anses emellertid icke möjlig utan stora kostnader för statsverket. Med hänsyn
till under arbete varande delar av verket anses anslaget icke kunna
nedsättas för nästa budgetår. Anslaget föreslås därför i statsverkspropositionen
uppfört med oförändrat belopp.
Utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,
att riksdagen må till Bidrag till utgivande av lagsamling
för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av
125 000 kronor.
49 :o) Bidrag till internationella byrån i Bern för skydd av litterära och
konstnärliga verk. Bidrag till internationella institutet för unifiering av privaträtten.
Bidrag till Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskab. Bidrag till
Tidskrift för kriminalvård. I enlighet med Kungl. Maj:ls förslag (punkterna
56
Statsutskottets utlåtande nr 2.
55—58, s. 106 och 107), vilka innebära oförändrad medelsanvisning, hemställer
utskottet,
att riksdagen må för budgetåret 1952/53 anvisa
a) till Bidrag till internationella byrån i Bern för skydd
av litterära och konstnärliga verk ett förslagsanslag av
8 500 kronor;
b) till Bidrag till internationella institutet för nnifiering
av privaträtten ett förslagsanslag av 3 000 kronor;
c) till Bidrag till Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskab
ett anslag av 3 000 kronor;
d) till Bidrag till Tidskrift för kriminalvård ett anslag
av 1 000 kronor.
50:o) Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 59, s. 107), vilket innebär en anslagsökning med
85 000 kronor, föranledd av chefslönerevisionen och höjningen av det rörliga
tillägget, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Kommittéer och utredningar genom
sakkunniga för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 635 000 kronor.
51 :o) Extra utgifter. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 60, s.
107), vilket innebär en ökning med 5 000 kronor för att täcka kostnader för
resor m. m., föranledda av deltagande från svensk sida i olika internationella
konferenser o. d., hemställer utskottet,
att riksdagen må till Extra utgifter för budgetåret 1952/
53 anvisa ett reservationsanslag av 40 000 kronor.
52 :o) Barntillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst. I enlighet
med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 61, s. 107 och 108), vilket innebär en
anslagsminskning med 5 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Barntillägg åt vissa befattningshavare
i statens tjänst för budgetåret 1952/53 anvisa ett
förslagsanslag av 15 000 kronor.
53:o) Uppskjutna frågor. Utskottet kommer framdeles att avgiva utlåtande
beträffande nedannämnda, av Kungl. Maj:t under följande punkter framställda
förslag, nämligen
punkten 14: Regeringsrätten: Avlöningar;
punkten 15: Regeringsrätten: Omkostnader;
punkten 25: Vattendomstolarna: Avlöningar;
Statsutskottets utlåtande nr 2.
57
punkten 26: Vattendomstolarna: Omkostnader; vilket utskottet härmed
får för riksdagen
anmäla.
Stockholm den 22 februari 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, kwar
Anderson, Näsgård, Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Eric Ericson,
Pålsson, Näsström, Sundelin, Bergh, Edin, fru Lindström och herr Ragnar
Persson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Mårtensson i
Uddevalla, Wallentheim, Rubbestad, Eriksson i Sandby, Bergstrand, Åkerström,
Johansson i Mysinge, Petterson i Degerfors, fröken Elmén, herr
Birke, fru Ericsson i Luleå, herrar Wedén, Karlsson i Olof ström och Gustafsson
i Skellefteå.
Reservationer.
1) vid punkten 17:o) (Häradsrätterna: Avlöningar) av herrar Karl Andersson,
Mårtensson i Uddevalla, Wallentheim, Rubbestad, Åkerström, Johansson
i Mysinge och Petterson i Degerfors, vilka under hänvisning till den
vid utskottets utlåtande nr 13 fogade reservationen nr 2 ansett, att anslaget
bort nedräknas med kostnaden för uppflyttning av tingsdomarna från Ca
33 till Ca 37 eller 58 600 kronor och att därför utskottets hemställan bort
ha följande lydelse:
»att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i häradsrätternas personalförteckning
minska antalet kontorsbiträden från 73 till 70;
b) fastställa följande avlöningsstat för häradsrätterna, att
tillämpas under budgetåret 1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis
............................... 5 090 400
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestäm
da
av Kungl. Maj :t, förslagsvis.......... 5 400
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för
slagsvis
............................... 4 271 200
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 1 954 400
Summa kronor 11 321 400;
5 Jlilumg till riksdagens protokoll 1952. G samt. Nr 2.
58
Statsutskottets utlåtande nr 2.
c) till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret 1952/53
anvisa ett förslagsanslag av 11 321 400 kronor.»
2) vid punkten 19:o) (Häradsrätterna: Reseersättningar till nämndemän)
av herr Karlsson i Olofström.
3) vid punkten 29:o) (Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar) av herr Ohlon,
fröken Andersson, fröken Elmén, herrar Wedén och Gustafsson i Skellefteå,
vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka förslaget i motionerna I: 182 och
II: 240 om höjning av anslaget för att möjliggöra anställandet av två skrivbiträden
och att därför
dels utskottets yttrande (s. 22 och 23) bort hava följande lydelse:
»Utskottet är ense med motionärerna därom, att genomförandet av önskvärda
reformer i fångbehandlingen icke får äventyras genom bristfälligheter
i den centrala administrationen. På grund härav och då enligt vad som
framgår av statsverkspropositionen det råder arbetsanhopning för fångvårdsstyrelsens
biträdespersonal har utskottet funnit sig böra tillstyrka yrkandet
i ifrågavarande motioner om uppräkning av anslaget med 5 032 kronor, eller
i avrundat tal 5 000 kronor.
Kungl. Maj :ts förslag har icke i övrigt givit anledning till erinran.»
dels ock utskottets hemställan i nedan angivna delar bort hava följande
lydelse :
»att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt med bifall till motionerna I: 182 och II: 240, i vad de
avse förevarande anslag,
b) fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen,
att tillämpas under budgetåret 1952/53:
Avlöningsstat:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 318 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj :t, förslagsvis .................... 14 500
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .. 233 500
4. Rörligt tillägg, förslagsvis................... 174 300
Summa kronor 740 300;
c) till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 740 300 kronor.»
4) punkten 30:o) (Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader) av herr Ohlon, fröken
Andersson, herrar Sundelin, Bergstrand, fröken Elmén, herrar Wedén
och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka förslagen
i motionerna I: 181 och II: 325 samt I: 182 och II: 240 om höjning av
posten till reseersättningar med 4 000 kronor och av beloppet till övriga
Statsutskottets utlåtande nr 2.
59
expenser med 3 600 kronor utöver vad departementschefen föreslagit och
att därför
dels andra stycket av utskottets yttrande på s. 24 bort hava följande lydelse:
»Såsom
framgår av det anförda har utskottet en positiv inställning till
ifrågavarande motionsyrkanden. Utskottet respekterar helt den strävan till
återhållsamhet, som ligger bakom den rutinmässiga prutningen i statsverkspropositionen
på myndigheternas äskanden beträffande oinkostnadsanslagen.
Å andra sidan har utskottet icke kunnat undgå känslan av att denna
schablonmässiga prutning stundom genomföres på ett sådant sätt, att verksamheten,
som utskottet ovan antytt, icke kan bedrivas rationellt. Ihågkommas
bör även —- och detta har man måhända icke alltid gjort — att reseersättningar
och expenser icke kunna beräknas enligt samma grunder då det
gäller tjänstemän med människovårdande uppgifter som då det gäller ren
förvaltningspersonal. Av nu angivna skäl har utskottet funnit sig böra tillstyrka
bifall till ifrågavarande motioner i vad de avse förevarande anslag.»
dels ock utskottets hemställan bort hava följande lydelse:
»att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt med bifall till motionerna I: 181 och II: 325 samt I: 182
och II: 240, i vad de avse förevarande anslag, till Fångvårdsstyrelsen:
Omkostnader för budgetåret 1952/53 anvisa ett
förslagsanslag av 103 600 kronor.»
5) vid punkten 31 :o) (Fångvårdsanstalterna: Avlöningar) av fröken Elmén,
herrar Wedén och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett, att utskottet
bort avstyrka Kungl. Maj :ts förslag om nedläggande av kvinnoavdelningen
å Långholmen och mansavdelningen vid anstalten i Växjö och att därför
dels
den del av utskottets yrkande som på s. 39 börjar med orden »Som
av» och slutar med orden »ifrågavarande omorganisation» bort ersättas med
text av följande lydelse:
»Vid sitt besök på fångvårdsanstalten på Långholmen har utskottet iakttagit,
att sådana anordningar vidtagits för särskiljande av män och kvinnor
att den samtidiga förvaringen av klientel av båda könen på denna anstalt
praktiskt taget icke synes vara förbunden med några olägenheter. Då staten
enligt avtal med Stockholms stad är skyldig att omhändertaga inom staden
häktade kvinnor på Långholmen och medeltalet sådana häktade uppgivits
uppgå till 7, är utskottet icke övertygat om att det finns praktiska möjligheter
att nedlägga kvinnoavdelningen. Ett nedläggande av mansavdelningen
vid fångvårdsanstalten i Växjö skulle medföra, att de vid S:t Sigfrids sjukhus
anställda psykiatrerna icke längre skulle kunna medverka vid sinnesundersökningarna
av manligt klientel, vilket får antagas ha till följd att
undersökningstiderna ytterligare förlängas. På grund härav och under åberopande
av de skäl, som anförts av fångvårdsstyrelsen och i motionen II: 18,
— utskottet har icke kunnat undgå att tillmäta de rent humanitära syn
-
60
Statsutskottets utlåtande nr 2.
punkterna en särskild vikt — har utskottet funnit sig böra avslå Kungl.
Maj :ts ifrågavarande förslag.»
dels ock utskottets hemställan under IV bort ha följande lydelse:
»IV. besluta att med bifall till motionen II: 18 avslå Kungl.
Maj :ts förslag om nedläggande av kvinnoavdelningen å
Långholmen och mansavdelningen vid anstalten i Växjö;»
6) vid punkten 32:o) (Fångvårdsanstalterna: Omkostnader) av herr Ohlon,
fröken Andersson, herrar Sundelin, Bergstrand, fröken Elmén, herrar Wedén
och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka förslaget
i motionerna I: 181 och 11:325 om höjning av posten till reseersättningar
med 7 000 kronor och av beloppet till övriga expenser med 15 000
kronor utöver vad departementschefen föreslagit och att därför
dels första stycket av utskottets yttrande på s. 42 bort ersättas med text
av följande lydelse:
»Av motsvarande skäl, som av utskottet åberopats under punkt 30:o) i
detta utlåtande till stöd för tillstyrkandet av motionerna I: 181 och II: 325,
i vad de avse det under sagda punkt behandlade anslaget, tillstyrker utskottet
nämnda motioner jämväl i vad de avse nu förevarande anslag.»
dels ock utskottets hemställan bort hava följande lydelse:
»att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt motionerna 1:180 och 11:235 samt 11:444 ävensom
med bifall till motionerna 1:181 och 11:325 samt med
avslag å motionerna I: 182 och 11:240, samtliga motioner i
vad de avse förevarande anslag, till Fångvårdsanstalterna:
Omkostnader för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 5 449 000 kronor.»
7) vid punkten M:o) (Skyddskonsulentorganisationen: Omkostnader) av
herr Ohlon, fröken Andersson, herrar Sundelin, Bergstrand, fröken Elmén,
herrar Wedén och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett, att utskottet bort
tillstyrka förslaget i motionerna 1:181 och 11:325 om höjning av posten
till expenser med 8 000 kronor utöver vad departementschefen föreslagit och
att därför
dels utskottets yttrande bort ersättas med text av följande lydelse:
»Under hänvisning till vad utskottet under punkt 30 :o) i detta utlåtande
anfört i anledning av motionerna I: 181 och II: 325 tillstyrker utskottet, att
anslaget uppräknas i enlighet med vad i nämnda motioner yrkats.»
dels ock utskottets hemställan bort hava följande lydelse:
»att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt med bifall till motionerna 1:181 och 11:325, i vad de
avse förevarande anslag, till Skyddskonsulentorganisationen:
Omkostnader för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag
av 102 500 kronor.»
527179. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1952:136 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1952/53 till lindring i mindre bemedlades kostnader för djursj s. 4 i texten
- Rskr. 1952:2 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1952/53 und s. 1 i texten