Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1952/53 under andra huvudtiteln, avseende anslagen inom justitiedepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner.

1952-02-22 · 60 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 60 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1952/53 under andra huvudtiteln, avseende anslagen inom justitiedepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

1

Kr 2.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter

för budgetåret 1952/53 under andra huvudtiteln,

avseende anslagen inom justitiedepartementets

verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

Justitiedepartementet m. m.

l:o) Avlöningar till statsråden utan departement m. m. Kungl. Maj:t har

(punkt 1, s. 1 och 2 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

för den 4 januari 1952) föreslagit riksdagen att dels fastställa

av departementschefen förordad stat för avlöningar till statsråden utan

departement in. in., att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1952/

53, dels ock till Avlöningar till statsråden utan departement m. m. för

nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av 293 600 kronor.

Ifrågavarande anslag är i gällande riksstat uppfört med 212 700 kronor.

Departementschefen framhåller, att behov föreligger av en förstärkning

av den kvalificerade biträdeshjälpen för den alltmer utökade verksamhet,

som utövas av statsråden utan departement. Fördenskull föreslås en uppräkning

av anslaget med 24 000 kronor. Arvodet till statsministerns handsekreterare

anses böra höjas med 3 600 kronor. Den under fjolåret genomförda

chefslönerevisionen och höjningen av det rörliga tillägget föranleda

en höjning av anslaget med tillhopa 53 300 kronor, varav 19 500 kronor falla

på posten till avlöningar till statsråden utan departement, 11 500 kronor på

posten till arvoden och särskilda ersättningar och 22 300 kronor på posten

till rörligt tillägg.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må

a) fastställa följande stat för avlöningar till statsråden

utan departement m. in., att tillämpas tills vidare från och

med budgetåret 1952/53:

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 2.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 2.

Stat.

1. Avlöningar till statsråden utan departement,

förslagsvis ................................ 157 500

2. Lönefyllnad åt statsministern .............. 6 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 99 100

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 31 000

Summa kronor 293 600;

b) till Avlöningar till statsråden utan departement m. m.

för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 293 600

kronor.

2:o) Justitiedepartementet: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 2, s. 2—4)

föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga av departementschefen

föreslagna ändringar i justitiedepartementets personalförteckning,

dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för justitiedepartementet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1952/

53, dels ock till Justitiedepartementet: Avlöningar för budgetåret 1952/53

anvisa ett förslagsanslag av 775 000 kronor.

Anslaget är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med 591 900

kronor.

I överensstämmelse med förhållandena inom övriga departement anses de

till statssekreterareänsten hörande göromålen av ekonomisk och administrativ

natur, vari såsom en huvuduppgift ingår utarbetandet av andra huvudtiteln

i statsverkspropositionen, under statssekreterarens ledning böra

fullgöras av en särskild därför avsedd befattningshavare. Vid statssekreteraravdelningen

anses för detta ändamål böra inrättas en administrativ byråchefstjänst

i Cr 13. Anslaget föreslås av denna anledning uppräknat med

25 700 kronor. Under anslaget beräknas ett belopp av 6 200 kronor, utgörande

lönen för ett biträde i reglerad befordringsgång, som för nästa budgetår

befunnits erforderligt för skötseln av telefonväxeln i det s. k. Bergstrahlska

huset. En e. o. förste kanslisekreterartjänst motsvarar ett stadigvarande

behov och anses därför böra överföras till ordinarie stat. Medel beräknas för

1 kansliskrivare i Ca 15 i stället för 1 kontorist i Ca 13 och för 1 kanslibiträde

i Ca 11 i stället för 1 kontorsbiträde i Ca 8. Merkostnaden härför

uppgår till 1 800 kronor. Chefslönerevisionen, löneregleringen för statsråden

och höjningen av det rörliga tillägget föranleda uppräkning av anslaget

med tillhopa 142 400 kronor. För löneklassuppflyttningar erfordras ytterligare

7 000 kronor. I enlighet härmed uppräknas anslaget med 183 100 kronor.

Två ordinarie kontorsbiträden skola i enlighet med grunderna för reglerad

befordringsgång ersättas med två icke-ordinarie biträden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

3

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

och hemställer,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga i statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för den 4 januari

1952 angivna ändringar i justitiedepartementets personalförteckning;
b)

fastställa följande avlöningsstat för justitiedepartementet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöning till departementschefen, förslagsvis . . 31 500

2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 361 400

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ 202 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis................... 179 400

Summa kronor 775 000;

c) till Justitiedepartementet: Avlöningar för budgetåret

1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 775 000 kronor.

3:o) Justitiedepartementet: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag (punkt 3, s. 4 och 5), vilket innebär en anslagsökning med 34 000

kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Justitiedepartementet: Omkostnader

för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 148 000

kronor.

4:o) Justitiedepartementet: Svensk författningssamling. I enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4, s. 5), vilket innebär oförändrad medelsanvisning,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Justitiedepartementet: Svensk författningssamling

för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag

av 220 000 kronor.

5:o) Justitiedepartementet: Kostnader för utrustning av nya lokaler för

kommittéer m. m. Kungl. Maj:t har (punkt 5, s. 5 och 6) föreslagit riksdagen

att till Justitiedepartementet: Kostnader för utrustning av nya lokaler för

kommittéer in. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av

38 000 kronor.

Under innevarande och nästa budgetår beräknas de för statsverket avsedda

lokalerna i kvarteret Atomena i Stockholm (det s. k. Bergstrahlska

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 2.

huset) bliva färdigställda. Utrymme avses att där beredas för riksåklagarämbetet,

nedre justitierevisionen, arbetsdomstolen, strafflagberedningen och

straffrättskommittén samt övriga till justitiedepartementet hörande kommittéer

och sakkunniga m. fl. som nu äro inrymda i förhyrda lokaler. Under

vissa förutsättningar förutsättes även lagberedningen, som i likhet med

nedre justitierevisionen nu har sina lokaler i Rosenbad, kunna inflytta i

Bergstrahlska huset. Inflyttningen i de nya lokalerna föranleder kostnader

av engångsnatur. För vissa av dessa kostnader föreslås ett särskilt anslag

för nästa budgetår. Nyanskaffningskostnaderna ha beräknats på följande

sätt, nämligen för anskaffning av möbler och mattor 16 000 kronor,

för gardiner 2 000 kronor samt för armatur 1 000 kronor, eller tillhopa

19 000 kronor. Beträffande möbelutrustningen bär därvid förutsatts att

endast standardmöbler ur statens kontorsmöbelserier skola anskaffas. Härtill

komma flyttningskostnader, vilka uppskattats till 10 000 kronor. För

de nya lokalerna erfordras härjämte en telefonväxel. Installationskostnaderna

för denna uppgå till 9 000 kronor. För utrustning av de nya lokalerna

m. in. skulle alltså erfordras 38 000 kronor.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag

och hemställer alltså,

att riksdagen må till Justitiedepartementet: Kostnader för

utrustning av nya lokaler för kommittéer m. m. för budgetåret

1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 38 000 kronor.

6:o) Lagberedningen. Kungl. Maj:t har (punkt 6, s. 6 och 7) föreslagit

riksdagen att till Lagberedningen för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag

av 108 000 kronor.

Under anslaget beräknas ett belopp av 10 000 kronor för att möta föreliggande

behov av mera tillfälligt, sakkunnigt biträde åt beredningen. Chefslönerevisionen

och höjningen av det rörliga tillägget föranleda en uppräkning

av det för ersättningar åt beredningens ledamöter och expeditionspersonal

under anslaget beräknade beloppet från 71 600 kronor till 87 800 kronor.

Medelsbehovet för omkostnader uppskattas till 10 200 kronor. I enlighet

härmed och då anslaget icke anses komma att uppvisa någon reservation

till nästa budgetår beräknas anslagsbehovet till 108 000 kronor.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer,

att riksdagen må till Lagberedningen för budgetåret 1952/

53 anvisa ett reservationsanslag av 108 000 kronor.

7 :o) Ombuden för tillsyn av tryckta skrifter. Kungl. Maj:t har (punkt 7, s.

7) föreslagit riksdagen att till Ombuden för tillsyn av tryckta skrifter för

budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 19 000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2. 5

Anslaget är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med 17 000 kronor.

Förevarande arvoden ha senast reglerats år 1942. Med hänsyn till den

förändring av penningvärdet som därefter inträtt anses en viss höjning av

arvodena skäligen böra genomföras. På grund härav föreslås att anslaget

uppräknas med i runt tal 2 000 kronor till 19 000 kronor. På Kungl. Maj:t

förutsättes få ankomma att vidtaga nödiga justeringar av de enskilda arvodesbeloppen.

Utskottet finner ej anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag och

hemställer,

att riksdagen må till Ombuden för tillsyn av tryckta skrifter

för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 19 000

kronor.

Justitiekanslersämbetet och riksåklagarämbetet.

8:o) Justitiekanslersämbetet: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 8, s. 8

och 9) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i justitiekanslersämbetets

personalförteckning uppföra 1 kansliskrivare i Ca 15 i

utbyte mot 1 kontorist i Ca 13, dels fastställa av departementschefen förordad

avlöningsstat för justitiekanslersämbetet, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1952/53, dels ock till Justitiekanslersämbetet: Avlöningar

för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 149 100 kronor.

Anslaget är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med 115 300

kronor.

1951 års riksdag medgav att justitiekanslersämbetets icke-ordinariepost

linge överskridas med högst 10 000 kronor. För nästa budgetår anser departementschefen

att anslaget bör höjas med 9 000 kronor för anställande

av extra arbetskraft. Därjämte föreslås med hänsyn till sådana eventuella

ökningar i arbetsbördan, som icke kunna förutses vid anslagsberäkningen,

att ämbetets icke-ordinariepost, som för närvarande är obetecknad, skall

betecknas förslagsvis, varvid förutsättes Kungl. Maj :ts medgivande för överskridande.

På personalförteckningen föreslås uppförd 1 kansliskrivare i

Ca 15 i utbyte mot 1 kontorist i Ca 13. Merkostnaden beräknas till 700 kronor.

Chefslönerevisionen och höjningen av det rörliga tillägget föranleda en

uppräkning med 24 100 kronor.

f tskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t alt vidtaga i statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för den 4 januari

1952 angiven ändring i justitiekanslersämbetets personalförteckning;
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 2.

b) fastställa följande avlöningsstat för justitiekanslersämbetet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis---- 97 200

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis.. 24 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis.......... 27 900

Summa kronor 149 100;

c) till Justitiekanslersämbetet: Avlöningar för budgetåret

1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 149 100 kronor.

9:o) Justitiekanslersämbetet: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag (punkt 9, s. 9 och 10), vilket innebär en anslagsökning med 1 600

kronor, varav 300 kronor för reseersättningar och 1 300 kronor till övriga

expenser, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Justitiekanslersämbetet: Omkostnader

för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av

9 600 kronor.

10:o) Riksåklagarämbetet: Avlöningar. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

(punkt 10, s. 10), vilket innebär en anslagsökning med 31 500 kronor,

föranledd av chefslönerevisionen och höjningen av det rörliga tillägget,

hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) fastställa följande avlöningsstat för riksåklagarämbetet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 112 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ 43 300

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 41 000

Summa kronor 196 300;

b) till Riksåklagarämbetet: Avlöningar för budgetåret

1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 196 300 kronor.

11 :o) Riksåklagarämbetet: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt 11, s.

10 och 11) föreslagit riksdagen att till Riksåklagarämbetet: Omkostnader

för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 19 000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

7

Anslaget är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med 21 300

kronor.

Enligt gällande omkostnadsstat för riksåklagarämbetet ha anvisats bl. a.

13 800 kronor till övriga expenser. Av detta belopp ha 4 800 kronor beräknats

till engångsutgifter för ämbetets flyttning till nya lokaler. En förstärkning

med 1 400 kronor av delposten till övriga expenser anses böra ske. Merkostnaden

för telefonabonnemang upptages med 1 100 kronor. Efter fråndragning

av det för engångsutgifter avsedda beloppet, 4 800 kronor, beräknas

anslaget till 19 000 kronor.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag

och hemställer alltså,

att riksdagen må till Riksåklagarämbetet: Omkostnader

för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 19 000

kronor.

Domstolarna.

12:o) Högsta domstolen m. m.: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 12,

s. 12—14) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen

för högsta domstolen och nedre justitierevisionen öka antalet

kontorsbiträden från 7 till 11, dels fastställa av departementschefen

förordad avlöningsstat för högsta domstolen och nedre justitierevisionen,

att tillämpas under budgetåret 1952/53, dels ock till Högsta domstolen

m. in.: Avlöningar för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av

2 124 000 kronor.

Anslaget, som avser avlöningar till såväl högsta domstolens ledamöter

som befattningshavare vid nedre justitierevisionen, är i riksstaten för innevarande

budgetår uppfört med 1 719 000 kronor.

I avvaktan på resultatet av pågående utredningar inom 1951 års rättegångskominitté

samt genom statens organisationsnämnd igångsatta undersökningar

av nedre justitierevisioncns organisation, såvitt angår den mera

kontorsmässiga delen av revisionens arbete, samt motsvarande organisation

vid hovrätter och domsagor, är departementschefen för närvarande icke beredd

att taga ställning till ett förslag av nedre justitierevisionen om ändrad

tjänsteställning för viss biträdespersonal. Anslaget anses dock böra höjas

med belopp motsvarande automatiska utgiftsökningar. Antalet extra revisionssekreterare

anses kunna minskas med en. Antalet kontorsbiträden i

personalförteckningen anses böra ökas från 7 till 11. Chefslönerevisionen

och höjningen av det rörliga tillägget föranleda en höjning av anslaget med

423 200 kronor. Bortfallet av kostnaden för en extra revisionssekreterare

medför å andra sidan en minskning med 18 200 kronor. Resultatet blir alltså

en ökning med 405 000 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 2.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga ändring i personalförteckningen

för högsta domstolen och nedre justi tierevisionen,

innebärande att antalet kontorsbiträden ökas från

7 till 11;

b) fastställa följande avlöningsstat för högsta domstolen

och nedre justitierevisionen, att tillämpas under budget
-

året 1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslaqs
vis

.................................... 1 449 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 3 200

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för
slagsvis

................................ 209 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 461 600

Summa kronor 2 124 000;

c) till Högsta domstolen m. m.: Avlöningar för budgetåret

1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 2 124 000 kronor.

13:o) Högsta domstolen m. m.: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt 13,

s. 14 och 15) föreslagit riksdagen att till Högsta domstolen m. m.: Omkostnader

för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 158 700 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 130 000 kronor.

Uppräkningen av anslaget föranledes av ökade kostnader för sjukvård

in. m. med 3 000 kronor, för reseersättningar med 7 500 kronor samt för

bränsle, lyse och vatten med 4 700 kronor. Delposten till övriga expenser

föreslås höjd med 13 500 kronor. Anslaget föreslås sålunda höjt med tillhopa

28 700 kronor.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag

och hemställer,

att riksdagen må till Högsta domstolen m. m.: Omkostnader

för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av

158 700 kronor.

14:o) Regeringsrätten: Regeringsrättens årsbok. I enlighet med Kungl.

Maj :ts förslag (punkt 16, s. 17), vilket innebär en ökning med 5 000 kronor,

föranledd av ökat statsbidrag till årsbokens utgivare, aktiebolaget P. A.

Norstedt & Söner, på grund av inträdda prisstegringar och höjda honorar,

hemställer utskottet,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

9

att riksdagen må till Regeringsrätten: Regeringsrättens

årsbok för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av

30 000 kronor.

15:o) Hovrätterna: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 17, s. 17—21)

föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i hovrätternas

personalförteckning vidtaga de ändringar, som angivits av departementschefen,

dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för hovrätterna,

att tillämpas under budgetåret 1952/53, dels ock till Hovrätterna:

Avlöningar för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 5 111 000

kronor.

Ifrågavarande anslag är i gällande riksstat uppfört med 4 211 000 kronor.

Hovrättsnotariebefattningen vid Svea hovrätt anses nu böra indragas

(— 15 888) och medel i stället beräknas för två kansliskrivartjänster

(-|- 17 544). I avvaktan på resultatet av pågående organisationsundersökning

föreslås dessa tjänster placerade i lönegrad Cg 15. Departementschefen

förutsätter därvid att en ordinarie kanslibiträdesbefattning, vars innehavare

är extra tjänsteman i högre lönegrad, tills vidare icke uppehälles. Övriga

förslag om personalförstärkningar och tjänsteförändringar kan departementschefen

icke för närvarande biträda. Då den nuvarande hovrättsorganisationen

har karaktären av försöksorganisation, förutsätter han emellertid

att Kungl. Maj :t liksom tidigare skall äga befogenhet att provisoriskt

tillgodose uppkommande personalbehov. Detta anses mycket betydelsefullt

beträffande antalet ledamöter i hovrätterna, vilket också understrukits av

riksdagen. Särskilt angeläget anses att, i avbidan på resultatet av utredningen

om instansordningen i vattenmål in. m., arbetsförhållandena i vattenöverdomstolen

underlättas genom att tillräcklig personal ställes till domstolens

förfogande. 1947 års biträdesutredning kan förväntas komma att

inom kort till behandling upptaga frågan om löneställningen för stenografer

vid hovrätterna och häradsrätterna. Därest förslag i ämnet likväl icke

skulle hinna underställas årets riksdag, anser departementschefen, att Kungl.

Maj:t bör äga befogenhet företaga skälig uppräkning av de nu utgående särskilda

stenografarvodena. Befattningsarvodet till vice ordförande på hovrättsavdelning

anses skäligen böra uppräknas från nu utgående 1 008 kronor

till 1 200 kronor (-(- 4 100). Den schablonmässiga procentuella nedräkning

av anslaget, som vidtogs för innevarande budgetår, anses böra gälla

även under budgetåret 1952/53. Den automatiska utgiftsökningen på grund

av chefslönerevisionen samt rörliga tilläggets ökning och däremot svarande

arvodeshöjningar för fiskalsaspirantcr och vissa amanuenser föranleder

uppräkning av anslaget med 894 200 kronor. Anslaget höjes sålunda med

i runt tal 900 000 kronor. En allmän omprövning av grunderna för anslagets

beräkning anses böra ske sedan ytterligare erfarenheter vunnits. Vid

beräkningen har hänsyn tagits till att ett ordinarie kontorsbiträde i hov
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 2.

rätten för Övre Norrland i enlighet med grunderna för reglerad befordringsgång

skall ersättas med ett icke-ordinarie biträde. Ur personalförteckningen

anses befattningen som hovrättsnotarie vid Svea hovrätt böra avföras, varjämte

antalet kontor sbiträden i Ca 8 i hovrätten för Övre Norrland anses

böra minskas från 2 till 1.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i

hovrätternas personalförteckning, vilka angivits i statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för den 4 januari

1952;

b) fastställa följande avlöningsstat för hovrätterna, att

tillämpas under budgetåret 1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vis

.................................... 1 853 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 25 200

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för
slagsvis

............................... 2 099 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 1 132 500

Summa kronor 5 111 000;

c) till Hovrätterna: Avlöningar för budgetåret 1952/53 anvisa

ett förslagsanslag av 5 111 000 kronor.

16:o) Hovrätterna: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt 18, s. 22—24)

föreslagit riksdagen att till Hovrätterna: Omkostnader för budgetåret 1952/

53 anvisa ett förslagsanslag av 525 600 kronor.

Anslaget är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med 444 700

kronor.

Till sjukvård m. m. beräknas ytterligare 7 000 kronor. Vidare föreslås,

att posten till reseersättningar höjes med 9 700 kronor, därav 4 000 kronor

beräknas för Göta hovrätt, 1 000 kronor för hovrätten över Skåne och Blekinge

samt 4 700 kronor för hovrätten för Övre Norrland. För delposten till

bränsle, lyse och vatten förordas en höjning med 20 800 kronor, att fördelas

med 5 000 kronor på Svea hovrätt, 8 000 kronor på hovrätten för Västra Sverige,

3 000 kronor på hovrätten för Nedre Norrland samt 4 800 kronor på

hovrätten för Övre Norrland. Delposten till övriga expenser föreslås höjd

med 43 400 kronor, att fördelas med 16 000 kronor på Svea hovrätt, 5 000

kronor på Göta hovrätt, 6 000 kronor på hovrätten över Skåne och Blekinge,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

11

5 70Q kronor på hovrätten för Västra Sverige, 3 500 kronor på hovrätten för

Nedre Norrland samt 7 200 kronor på hovrätten för övre Norrland.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag

och hemställer alltså,

att riksdagen må till Hovrätterna: Omkostnader för budgetåret

1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 525 600 kronor.

17:o) Häradsrätterna: Avlöningar. Kungl. Maj :t har (punkt 19, s. 24—31)

föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i häradsrätternas

personalförteckning ändra lönegraden för tingsdomarna från Ca 33 till Ca 37

samt minska antalet kontorsbiträden från 73 till 70, dels fastställa av departementschefen

förordad avlöningsstat för häradsrätterna, att tillämpas

under budgetåret 1952/53, dels ock till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret

1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 11 380 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 9 585 000 kronor.

Kungl. Maj :t har i juli 1951 fastställt specialstater för domsagorna ävensom

meddelat bestämmelser om domsagornas personalorganisation. Beslutet

innebär i sistnämnda hänseende, att viss omfördelning företagits av tjänsterna

som tingsdomare, tingssekreterare, fiskalskompetenta biträden och tingsnotarier,

varjämte den under anslaget beräknade medelsreserven å 100 000

kronor till fullo utnyttjats för anskaffande av ytterligare icke rättsbildad

personal i lägre lönegrader.

Sedan den 1 juli 1943 äro rikets domsagor indelade i fem lönegrupper. Indelningen

fastställes av Kung. Maj :t inom en av riksdagen angiven ram.

Den gruppindelning, som genomfördes år 1943, består alltjämt i huvudsak.

Inom justitiedepartementet har verkställts en utredning rörande domsagornas

lönegruppsindelning. Det därvid framkomna förslaget har utarbetats

efter samma metod som kommit till användning vid bedömandet av

domsagornas personalbehov och bygger sålunda också i första hand på en

jämförelse av den på grundval av rättsstatistiska uppgifter beräknade arbetsbördan

i de olika domsagorna. Undersökningen har avsett åren 1948—

1950, men statistiskt material för åren 1945—1947 har även i viss mån beaktats.

Liksom vid tillkomsten av den nu gällande lönegruppsindelningen

har emellertid hänsyn jämväl tagits till vissa faktorer, som icke kunna

statistiskt angivas, såsom fastighetsförhållandenas säregenhet (Kopparbergs

län), kansliorts ävensom tingsställes eller annat förrättningsställes belägenhet

samt behovet alt anlita tolk. Vidare har avseende fästs vid de ändringar

i den judiciclla indelningen som föranletts av kommunindelningsreformen.

Utredningen utmynnar i det förslaget, att lönegrupp I ökas med 6

domsagor till 19, grupp II minskas med 9 domsagor till 24, grupp III ökas

med 2 domsagor till 32, grupp IV ökas med likaledes 2 domsagor till 37 samt

grupp V minskas med 1 domsaga till 5. Ändringarna föreslås träda i kraft

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 2.

vid ingången av budgetåret 1952/53 sålunda, att uppflyttningarna äga rum

från och med den 1 juli 1952 medan nedflyttningarna ske successivt vid

vakanser. Fullt genomfört innebär förslaget en årlig kostnadsminskning

med 3 816 kronor. Under en övergångstid uppstår emellertid i stället kostnadsökning,

som för budgetåret 1952/53 beräknas till 23 736 kronor.

I fråga om rikets indelning i domsagor har Kungl. Maj :t under år 1951

meddelat beslut om domsagoreglering inom den del av Göteborgs och Bohus

län, som omfattas av Askims, Hisings och Sävedals domsaga, Inlands domsaga

samt Orusts och Tjörns domsaga. I avvaktan på anskaffande av erforderliga

tings- och kanslilokaler skall domsagoregleringen träda i kraft först

från och med dag som Kungl. Maj :t framdeles bestämmer. Indelningsändringen

anses emellertid icke kunna genomföras före nästa budgetårs utgång.

Departementschefen anser att det jämförelsematerial, som utgör den

huvudsakliga grundvalen för de flesta domsagornas nuvarande placering

i lönegrupp, med hänsyn bland annat till den nya rättegångsordningens

genomförande numera icke kan betraktas som ett tillförlitligt och rättvisande

underlag för gruppindelningen. Han förordar därför att en ny sådan

indelning nu företages och förordar, att utredningens förslag lägges till

grund för en omändring av lönegruppsindelningen. Departementschefen har

dock beträffande några domsagor funnit annan lönegrupp böra ifrågakomma

än den föreslagna och anför bl. a. följande.

Av rikets domsagor böra enligt min mening följande antal nedflyttas,

nämligen nio från grupp II till grupp I, fyra från grupp III till grupp II,

en från grupp III till grupp I, nio från grupp IV till grupp III samt en från

grupp V till grupp IV. Uppflyttas böra två från grupp I till grupp II, en

från grupp I till grupp III, åtta från grupp II till grupp III, åtta från grupp

III till grupp IV samt tre från grupp IV till grupp V. Resultatet skulle

bliva 19 domsagor i grupp I, 23 domsagor i grupp II, 36 domsagor i

grupp III, 31 domsagor i grupp IV samt 8 domsagor i grupp V. I likhet med

vad nu gäller bör denna ram fastställas av riksdagen, varefter del torde

få ankomma på Kungl. Maj :t att inom densamma företaga vederbörliga

omflyttningar av domsagorna. Därutöver bör Kungl. Maj :t erhålla riksdagens

bemyndigande att med anledning av stads förening med domsaga

eller annat särskilt förhållande verkställa uppflyttningar, motsvarande högst

två domsagors hänförande till närmast högre lönegrupp.

Beträffande sättet för den nya indelningens genomförande ansluter jag

mig till förslagets ståndpunkt. De tillämnade nedflyttningarna av domsagor

i lägre lönegrupper böra alltså, i enlighet med nu gällande ordning, ske

först vid uppkomna vakanser. Under en övergångstid föranleder den nya

lönegruppsindelningen sålunda kostnadsökning. För budgetåret 1952/53

bör anslaget av denna anledning uppräknas med i runt tal 27 500 kronor.

Fullt genomförd kommer emellertid den nya indelningen att medföra en

årlig utgiftsminskning å cirka 2 600 kronor.

Med hänsyn till den arbetsökning, som uppkommer för Linköpings domsaga

på grund av utvidgning av densamma till följd av den nya kommunindelningen,

förordas en förstärkning av domarkrafterna i domsagan genom

utbyte av en tingsnotarie mot ett fiskalskompetent biträde, vilket innebär

en anslagsökning med 6 800 kronor. Då departementschefen i övrigt ställer

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

13

sig avvisande till hovrätternas yrkanden på en utökning av det nuvarande

antalet tingssekreterare, förutsätter han emellertid att Kungl. Maj :t alltjämt

skall äga att vid behov medgiva tillfälliga personalförstärkningar. För

intensifiering av fastighetsboksarbetet i domsagor under hovrätten över

Skåne och Blekinge förordas en anslagsökning med 10 000 kronor. För uppflyttning

av 22 tingsdomare från Ca 33 till Ca 37 förordas en anslagsökning

med 58 600 kronor. Chefslönerevisionen och höjningen av det rörliga tilllägget

föranleda en uppräkning med 1 701 000 kronor. Å andra sidan föranleda

automatiska utgiftsminskningar en nedsättning av anslaget med tillhopa

8 900 kronor. Anslaget skulle sålunda höjas med 1 795 000 kronor. En

allmän omprövning av beräkningsgrunderna för anslaget anses böra ske efter

ytterligare vunnen erfarenhet. I personalförteckningen anses lönegraden

för tingsdomarna böra ändras från Ca 33 till Ca 37 samt antalet kontorsbiträden

minskas från 73 till 70.

Utskottet, som i annat sammanhang behandlat ett i de likalydande motionerna

I: 248 och II: 328 framfört yrkande om förbättrad löneställning

för häradshövdingarna, tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer

alltså,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i häradsrätternas personalförteckning

ändra lönegraden för tingsdomarna från Ca 33

till Ca 37 samt minska antalet kontor sbiträden från 73

till 70;

b) fastställa följande avlöningsstat för häradsrätterna, att

tillämpas under budgetåret 1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vis

................................... 5 149 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestäm
-

da av Kungl. Maj :t, förslagsvis.......... 5 400

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för
slagsvis

.............................. 4 271 200

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 1 954 400

Summa kronor 11 380 000;

c) till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret 1952/53

anvisa ett förslagsanslag av 11 380 000 kronor.

18:o) Häradsrätterna: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt 20, s. 32

—34) föreslagit riksdagen att till Häradsrätterna: Omkostnader för budgetåret

1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 762 000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 2.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 652 000 kronor.

Medelsanvisningen till sjukvård in. in. anses böra höjas med 7 500 kronor,

att fördelas med 2 000 kronor på domsagor under envar av Göta hovrätt,

hovrätten över Skåne och Blekinge och hovrätten för Västra Sverige samt

1 500 kronor på domsagor under hovrätten för Nedre Norrland. Vad angår

delposten till reseersättningar föreslås en höjning med 44 500 kronor, därav

15 000 kronor anses höra tilldelas domsagor under Svea hovrätt, 3 000 kronor

domsagor under envar av Göta hovrätt och hovrätten över Skåne och

Blekinge, 2 000 kronor domsagor under hovrätten för Västra Sverige, 4 500

kronor domsagor under hovrätten för Nedre Norrland samt 17 000 kronor

domsagor under hovrätten för Övre Norrland. Beträffande anslagsposten till

expenser förordas en till 58 000 kronor begränsad höjning. Detta belopp anses

böra fördelas med 20 000 kronor på domsagor under Svea hovrätt, 10 000

kronor på domsagor under Göta hovrätt, 8 000 kronor på domsagor under

hovrätten över Skåne och Blekinge, 4 500 kronor på domsagor under hovrätten

för Västra Sverige, 6 500 kronor på domsagor under hovrätten för

Nedre Norrland samt 9 000 kronor på domsagor under hovrätten för Övre

Norrland. Anslaget uppräknas alltså med 110 000 kronor. I detta sammanhang

anser sig departementschefen böra anmäla, att det under häradsrätternas

omkostnadsanslag för innevarande budgetår till merkostnader för expenser

i anledning av Södra Roslags domsagas delning beräknade beloppet

å 10 000 kronor visat sig otillräckligt. För täckande av utgifter, som det ankommer

på statsverket att bestrida, erfordras sålunda ytterligare 12 900

kronor. Utgifterna i fråga avse till största delen Södra Roslags domsaga och

föranledas främst därav att i domsagans nya tingshus installerats en telefonanläggning

med linjevälj ar system. För Solna domsagas del erfordras

ytterligare medel till bestridande av kostnader för telefon, inköp av skrivmateriel

in. m. Då kostnaderna skola utgå från en förslagsvis anvisad, av

Kungl. Maj :t maximerad anslagspost, förutsättes att Kungl. Maj:t skall äga

medgiva erforderligt överskridande.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag

och hemställer alltså,

att riksdagen må till Häradsrätterna: Omkostnader för

budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 762 000 kronor.

19:o) Häradsrätterna: Reseersättningar till nämndemän. Kungl. Maj:t har

(punkt 21, s. 34) föreslagit riksdagen att till Häradsrätterna: Reseersättningar

till nämndemän för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av

1 150 000 kronor.

Anslaget, från vilket utgår resekostnads- och traktamentsersättning till

nämndemän, är i gällande riksstat uppfört med 1 000 000 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

15

Det är departementschefens avsikt att, så snart det ekonomiska läget tilllåter,

upptaga frågan om ersättning till nämndemännen utöver resekostnads-

och traktamentsersättning. I nuvarande situation anses något förslag

i ämnet ej kunna framläggas. På grund av höjda järnvägstaxor och traktamentsersättningar

anses emellertid en uppräkning av anslaget böra ske,

förslagsvis med 150 000 kronor.

I en inom andra kammaren av herrar Karlsson i Olofström och Andersson

i Ronneby väckt motion (11:234) har hemställts, att riksdagen ville

besluta dels att till nämndeman vid häradsrätt skall utgå dagarvode med 25

kronor för varje tjänstgöringsdag, dels att anslaget till reseersättningar till

nämndemän, förslagsvis under den ändrade benämningen Häradsrätterna:

Ersättningar till nämndemän, uppräknas från i statsverkspropositionen angivet

belopp 1 150 000 kronor till 1 750 000 kronor, dels ock att riksdagen

ville göra framställning om att kungörelsen den 1 juni 1945 (nr 308) angående

resekostnads- och traktamentsersättning till nämndeman måtte ändras

så att kungörelsens första paragraf finge i motionen föreslagen ändrad

lydelse.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, hänvisas

till motionen.

Utskottet. Det är först under senare år som den principen vunnit burskap,

att nämndeman skall äga rätt till ersättning för inställelse vid tingssammanträde.

Grundsatsen att staten skall svara för resekostnaderna infördes

sålunda år 1931, och först år 1944 utsträcktes rätten till ersättning till att

omfatta även traktamente.

En av de främsta orsakerna, varför ersättning, trots upprepade förslag

i sådan riktning, icke tidigare tillerkändes nämndemän för inställelse vid

ting, var att man ville bibehålla nämndemansuppdraget vid karaktären

av ett heders- och förtroendeuppdrag och sålunda förhindra att uppdraget

förändrades till en med arvode förenad syssla. När principen .att jämväl

traktamente skulle utgå slutligen genomfördes, framhöll föredragande departementschefen,

att traktamentet icke utgjorde någon ersättning för

själva uppdraget utan endast innebure en gottgörelse för de med detta förenade

kostnaderna. Till följd härav komme nämndemansuppdraget icke

att mista sin tidigare karaktär. Rätten till ersättning motiverades av att

det tidigare systemet ofta förorsakat nämndemännen ekonomiska uppoffringar

och medfört svårigheter att för uppdraget förvärva den i varje fall

lämpligaste.

Enligt utskottets mening äga de synpunkter, som sålunda voro vägledande

då ersättningsprincipen infördes, alltjämt sin giltighet. Å ena sidan bör

nämndemansuppdraget bibehållas vid sin karaktär av ett pa medborgarnas

förtroende grundat hedersuppdrag. Å andra sidan måste tillses att icke

enskilda personer nödgas för fullgörande av detta uppdrag vidkännas sådana

kostnader, att valet i realiteten begränsas till dem som äga ekonomiska

förutsättningar att mottaga uppdraget.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 2.

Under hänsynstagande till båda dessa, mot varandra i viss mån stridande

synpunkter finner utskottet i likhet med motionärerna, att de till nämndemännen

utgående ersättningsbeloppen för närvarande äro för låga.

I fråga om det i motionen berörda förhållandet att kommuner bevilja

nämndemän ersättning vill utskottet anmärka, att regeringsrätten vid prövning

av frågan om rätt för kommun att bevilja nämndemän ersättning i

flera utslag funnit sådan rätt icke föreligga. Alt kommunerna av omständigheterna

föranletts att utan rättslig grund tillerkänna sådan ersättning

finner utskottet otillfredsställande. Lösningen bör i stället, såsom i motionen

framhålles, vara att höja den från statsverket nu utgående ersättningen till

nämndemännen. Utskottet är emellertid icke berett att utan närmare utredning

taga ställning till frågan, på vad sätt ersättningen i detalj bör utformas.

Erinras må också, att chefen för justitiedepartementet i årets statsverksproposition

liksom tidigare vid flera tillfällen uttalat sin avsikt att,

så snart det ekonomiska läget tillåter, upptaga den i motionen väckta frågan.

Med hänsyn till det anförda är utskottet icke berett att tillstyrka yrkandena

i motionen. Vid detta ståndpunktstagande har utskottet utgått

från att förslag i ämnet framläggas för nästa års riksdag.

Under åberopande härav får utskottet, som icke funnit anledning till

erinran mot Kungl. Maj :ts anslagsberäkning, hemställa,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

samt med avslag å motionen 11:234 till Häradsrätterna:

Reseersättningar till nämndemän för budgetåret 1952/53 anvisa

ett förslagsanslag av 1 150 000 kronor.

20:o) Häradsrätterna: Anskaffande av nya fastighetsböcker för landet.

Kungl. Maj :t har (punkt 22, s. 34 och 35) föreslagit riksdagen att till Häradsrätterna:

Anskaffande av nya fastighetsböcker för landet för budgetåret

1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 75 000 kronor.

Till bestridande av kostnaderna för uppläggande av nya fastighetsböcker

för landet finnas två reservationsanslag, ett för böckernas anskaffande och

ett för böckernas uppläggande, det senare avsett huvudsakligen för skrivhjälp.

Till följd av reservation som uppkommit på det förra anslaget ha

medel för anskaffande av nya fastighetsböcker icke behövt begäras vid

1951 års riksdag. Med oförändrad arbetstakt kommer reservationen, som

vid senaste budgetårsskiftet utgjorde 37 700 kronor, att förbrukas under

innevarande budgetår. I riksstaten för nästa budgetår anses därför åter

böra upptagas ett anslag för anskaffande av böcker. Med hänsyn tagen till

ökade priser på papper och blankettryck beräknas medelsbehovet till 75 000

kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

17

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må till Häradsrätterna: Anskaffande au nya

fastighetsböcker för landet för budgetåret 1952/53 anvisa

ett reservationsanslag av 75 000 kronor.

21 :o) Häradsrätterna: Uppläggande av nya fastighetsböcker för landet. I

enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 23, s. 35), vilket innebär oförändrad

medelsanvisning, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Häradsrätterna: Uppläggande av nya

fastighetsböcker för landet för budgetåret 1952/53 anvisa

ett reservationsanslag av 40 000 kronor.

22:o) Häradsrätterna: Anskaffande av nya förmynderskapsböcker. Kungl.

Maj :t har (punkt 24, s. 35 och 36) föreslagit riksdagen att till Häradsrätterna:

Anskaffande av nya förmynderskapsböcker för budgetåret 1952/53 anvisa

ett reservationsanslag av 75 000 kronor.

Inom justitiedepartementet har under år 1950 upprättats en promemoria

med förslag till ändrade bestämmelser om handläggning och redovisning

vid underrätter och hos överförmyndare av ärenden rörande förmynderskap

och godmanskap. Förslaget innebär i huvudsak följande. Vid underrätt

skall protokolleringen i nu ifrågavarande ärenden slopas utom i de fall då

förhandling äger rum. De nuvarande fasta förmynderskapsböckerna hos

rätten och överförmyndarna skola ersättas med böcker förda enligt lösbladssystem.

De i ett ärende för rätten och överförmyndaren erforderliga

registreringsbladen samt expeditioner till förmyndare och parter skola utskrivas

på en gång med begagnande av ett genomskriftsförfarande. Med

stöd av särskilt medgivande tillämpas systemet för närvarande på försök

vid rådhusrätten i Västerås. Omläggningen av bokföringen, som beräknas

medföra en betydande arbetsbesparing för såväl underrätter som överförmyndare,

föreslås ske successivt från och med ingången av år 1953. Kostnaderna

för anskaffande av de nya böckerna för häradsrätter och överförmyndare

anses böra åvila statsverket; kostnaderna för rådhusrätternas

böcker anses däremot böra bestridas av vederbörande städer. Enligt infordrade

offerter skulle statsverkets kostnader för böckerna och en första uppsättning

blad belöpa sig till omkring 75 000 kronor. De årliga kostnaderna

för blad kunna beräknas motsvara de nuvarande kostnaderna för kompletteringsband,

vilka bestridas från justitiedepartementets omkostnadsanslag,

och för papper till expeditioner. Under förevarande punkt behöver därför

endast upptagas ett engångsanslag för ifrågavarande ändamål av 75 000

kronor.

2 llihanij till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 2.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 2.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må till Häradsrätterna: Anskaffande av nya

förmynderskapsböcker för budgetåret 1952/53 anvisa ett

reservationsanslag av 75 000 kronor.

Rättegångsväsendet i allmänhet.

23:o) Ersättning åt domare, vittnen och parter. Kungl. Maj :t har (punkt

27, s. 38 och 39) föreslagit riksdagen att till Ersättning åt domare, vittnen

och parter för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 2 400 000

kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 2 000 000 kronor.

Med hänsyn till angelägenheten av att vid särskild förundersökning i

brottmål kunna i vidgad utsträckning införskaffa företrädesvis av psykiater

utfärdat läkarintyg, varom stadgas i 4 § lagen om sådan undersökning, tillstyrker

departementschefen att det för dylikt intyg utgående arvodet höjes

till 75 kronor. Merkostnaden med anledning härav uppskattas till något över

60 000 kronor för år. I enlighet med vad riksdagens justitieombudsman

föreslagit anses — därest riksdagen icke reser någon invändning däremot

— det högre arvodet böra få utbetalas för intyg som komma att avgivas under

innevarande budgetår, efter det att riksdagen meddelat beslut i ämnet.

Med hänsyn härtill och de senast redovisade utgifterna under anslaget anses

detta böra uppräknas med förslagsvis 400 000 kronor till 2 400 000 kronor.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

hemställer,

att riksdagen må till Ersättning åt domare, vittnen och

parter för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av

2 400 000 kronor.

24 :o) Kostnader enligt lagen om fri rättegång. I enlighet med Kungl. Maj :ts

förslag (punkt 28, s. 39), vilket innebär en uppräkning med 550 000 kronor,

föranledd av inträdda prisstegringar för resor m. m. och hänsyn till

den senast redovisade belastningen, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Kostnader enligt lagen om fri rättegång

för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av

1 750 000 kronor.

25 :o) Understöd för utomprocessuell rättshjälp. I enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 29, s. 40), vilket innebär oförändrad medelsanvisning,

hemställer utskottet,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

19

att riksdagen må till Understöd för utomprocessuell rättshjälp

för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av

200 000 kronor.

26 :o) Tornedalens rättshjälpsanstalt. Kungl. Maj:t har (punkt 30, s. 40 och

41) föreslagit riksdagen att till Tornedalens rättshjälpsanstalt för budgetåret

1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 40 600 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 35 900 kronor.

I avbidan på statsmakternas ställningstagande till 1949 års rättshjälpskommittés

betänkande och pågående löneutredningar är departementschefen

icke nu beredd att föreslå någon ändring i löneställningen för personalen

vid rättshjälpsanstalten. Med anledning av den under fjolåret genomförda

arvodesregleringen anses emellertid anslaget böra uppräknas med

4 700 kronor.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må till Tornedalens rättshjälpsanstalt för

budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 40 600 kronor.

27 :o) Resestipendier åt domare m. fl. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

(punkt 31, s. 41), vilket innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer

utskottet,

att riksdagen må till Resestipendier åt domare m. fl. för

budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 10 000

kronor.

28 :o) Kurser för expropriationstekniker. Kungl. Maj :t har (punkt 32, s.

41 43) föreslagit riksdagen att till Kurser för expropriationstekniker för

budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 75 000 kronor.

Vid höstriksdagen 1949 genomfördes omfattande ändringar i lagstiftningen

om expropriation. Ett huvudsyfte med denna reform var att söka erhålla

en jämnare och mera systematisk värdering av exproprierad mark

samt att motverka den tendens till överbetalning, som varit vanlig. Detta

syfte sökte man fullfölja genom flera olika åtgärder, lagtekniska såväi som

organisatoriska. I lagtexten inskrevs en vägledande princip för värderingen.

Det planerades, att mera detaljerade utläggningar av lagregeln senare

skulle utformas på vetenskaplig grundval till ledning för praxis. Vidare överflyttades

uppgiften att bestämma expropriationsersättningarna från expropriationsnämnderna

till domstolar, varigenom vanns att värderingen blir i

detalj motiverad och kan överklagas så att det kan bli konsekvens och

system i praxis. För ändamålet inrättades i första instans nya domstolar,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 2.

kallade expropriationsdomstolar, med särskilda värderingsexperter bland

ledamöterna, benämnda expropriationstekniker. I propositionen i ämnet

framhölls att till främjande av en enhetlig praxis borde anordnas regelbundna

sammankomster för rådplägning mellan de lokala expropriationsorganen.

Till dessa sammankomster, vilka borde komma till stånd på initiativ

av chefen för justitiedepartementet, syntes främst expropriationsteknikerna

böra kallas.

Till justitiedepartementet ha gjorts flera framställningar om att dylika

överläggningar nu borde anordnas; från olika håll har uttalats, att behovet

därav är stort och intresset därför bland expropriationsteknikerna livligt.

Särskilda sakkunniga ha förklarat att de funnit det praktiskt icke lämpligt

att lägga upp ett sådant arbete huvudsakligen från teoretiska utgångspunkter.

De ha i stället föreslagit, att de avsedda överläggningarna med

expropriationsteknikerna anordnades snarast och att man på grundval av

de föredrag och andra inlägg som därvid föfekomme och med utnyttjande

av aktuella praktiska erfarenheter skulle utarbeta vissa skriftliga redogörelser

för olika sidor av värderingstekniken. Departementschefen finner

det angeläget att dessa vid lagens antagande förutsatta överläggningar snarast

komma till stånd. Dessa anses kunna få formen av kurser och begränsas

till en vecka vardera. Expropriationsteknikerna äro till antalet cirka

260, och det anses önskvärt att alla deltaga i kurserna. Till en början föreslås

dock ske en begränsning, förslagsvis till 150 deltagare fördelade på

tre grupper. Programmet för överläggningarna samt ledningen för dessa

anses böra ankomma på en av chefen för justitiedepartementet tillsatt kommitté

om fem ledamöter. Som förebild för anordningarna kunna tjäna de fortbildningskurser,

som för några år sedan höllos rörande jordbrukets rationalisering,

samt de som anordnades i samband med tillkomsten av nya rättegångsbalken.

Förutom att handhava de direkta administrativa uppgifterna i

samband med överläggningarna anses kommittén i samråd med olika myndigheter

och experter böra biträda vid insamling och sammanställning av

material för överläggningarna. Dessa förarbeten kunna beräknas taga avsevärd

tid i anspråk. Kommitténs verksamhet får förutsättas kräva biträde

av en heltidssysselsatt kvalificerad arbetskraft under några månader. Överläggningarna

anses böra förläggas till Stockholm. En förläggning till annan

ort anses icke kunna väntas avsevärt minska deltagarnas kostnader men

däremot öka utgifterna och medföra olägenheter för ledningen och föredragshållarna.

Vederbörande länsstyrelser böra få föreslå vilka expropriationstekniker

som skola få tillfälle att deltaga, varvid de ordinarie anses böra ha

företräde framför suppleanterna. Deltagandet anses böra vara frivilligt. Det

förutsättes skola få ankomma på kommittén att fördela deltagarna på de

olika grupperna efter vad som finnes lämpligt. Kostnaderna för den kommitté,

som skall förbereda kurserna och leda dem, anser departementschefen

böra bestridas på samma sätt som för andra kommittéer, och den närmare

regleringen härav förutsättes få ankomma på Kungl. Maj :t. För själva

kursernas anordnande erfordras däremot ett särskilt anslag, avsett att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

21

täcka föreläsarnas arvoden och resor, kursdeltagarnas resor och traktamenten,

anskaffande av statistiskt material och liknande för utdelning till deltagarna

m. m. Dessa kostnader kunna beräknas till omkring 75 000 kronor.

Utgifterna för sammanställningar i skrift av föredrag och annat kursmaterial

föreslås få upptagas i ett senare sammanhang då det kan bättre bedömas,

i vilken form denna anordning bör ske och vilka kostnader den kan

medföra.

Utskottet, som i likhet med departementschefen finner det angeläget att

ifrågavarande kurser komma till stånd, har intet att erinra mot de av departementschefen

förordade riktlinjerna för kursernas anordnande.

Utskottet har tagit del av de till grund för anslagsäskandet liggande kostnadsberäkningarna

och därvid funnit, att de —• förutom visst belopp till förförfattararvoden

för ett kompendium, varom nu ej är fråga — upptaga ett

belopp av 18 000 kronor för arvoden till föreläsare. Därvid har förutsatts

att ersättning till experter och föreläsare skall utgå med 150—200 kronor

för föreläsningstimme jämte ett lika stort engångsbelopp som ersättning

för skriftlig sammanfattning, avsedd som underlag för kompendiet. Utskottet

— som icke förbisett att stora krav måste ställas på förberedelser

och på hopsamling av material samt att föreläsarna böra deltaga i efterföljande

diskussion i sitt ämne — har icke kunnat undgå att finna dessa ersättningsbelopp

höga. Utskottet vill nämna, att fångvårdsstyrelsen i ett ungefär

samtidigt avgivet yttrande räknat med genomsnittsarvoden av 65 kronor,

respektive 50 kronor för timme för föreläsare vid föreslagna utbildningskurser

för fångvårdstjänstemän. Då sistnämnda belopp synas utskottet

bättre motsvara de föreläsararvoden, som eljest utgå av statsmedel, förutsätter

utskottet, att Kungl. Maj:t tager storleken av nu ifrågavarande

arvoden under omprövning. Under denna förutsättning kan det av Kungl.

Maj :t äskade beloppet nedräknas med 7 000 kronor till 68 000 kronor.

Då Kungl. Maj :ts förslag i övrigt icke givit utskottet anledning till erinran,

hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag till

Kurser för expropriationstekniker för budgetåret 1952/53

anvisa ett reservationsanslag av 68 000 kronor.

Fångvården m. m.

29:o) Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Maj :t har (punkt 33, s. 44—

46) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga av

departementschefen föreslagna ändringar i fångvårdsstyrelsens personalförteckning,

dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för

fångvårdsstyrelsen, att tillämpas under budgetåret 1952/53, dels ock till

Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag

av 735 300 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 2.

Anslaget är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med 587 500

kronor.

Den inom 1951 års fångvårdsutredning pågående utredningen angående

uppdelning av fångvårdsanstalterna i räjonger kan komma att leda till

ändringar även i fångvårdsstyrelsens organisation. Med hänsyn härtill är

departementschefen icke beredd att nu taga ställning till ett förslag om

överförande av vissa befattningar till ordinarie stat. Av samma skäl kan

departementschefen ej heller tillstyrka förstärkning av styrelsens personal

1 vidare mån än att han på grund av rådande arbetsanhopning för biträdespersonalen

föreslår, att ett belopp av 6 200 kronor beräknas för extra skrivhjälp.

Departementschefen förutsätter emellertid att den medelsreserv motsvarande

lönen till två kontorsbiträden, som i samband med beslut år 1949

om styrelsens omorganisation övergångsvis ställts till Kungl. Maj :ts förfogande,

alltjämt skall kunna tagas i anspråk efter Kungl. Maj :ts bemyndigande.

Beträffande vissa från anslaget utgående arvoden anses en uppräkning

skälig. Departementschefen föreslår sålunda följande arvodeshöjningar,

nämligen för envar av två fångvårdsfullmäktige från 504 kronor till

564 kronor, för en sakkunnig i hälsovårdsärenden från 3 000 kronor till

3 300 kronor, för en sakkunnig i utbildningsärenden från 2 004 kronor till

2 208 kronor och för portvakt i styrelsens ämbetsbyggnad från 300 kronor

till 360 kronor. Merkostnaden härför utgör i runt tal 700 kronor. För utgiftsökningar

av automatisk natur anses i enlighet med styrelsens förslag

böra beräknas i runt tal 132 600 kronor. Vidare föreslås att på fångvårdsstyrelsens

personalförteckning uppföras ytterligare 1 kansliskrivare i Ca 15

i utbyte mot 1 kanslibiträde i Ca 11 samt 3 kanslibiträden i Ca 11 i utbyte

mot 3 kontorsbiträden i Ca 8. Kostnaderna härför beräknas till 4 700 kronor.

Härjämte anses ett belopp av 3 600 kronor böra beräknas för 1 kansliskrivare

i Ce 15 och 1 kanslibiträde i Ce 11 i stället för 2 biträden i reglerad

befordringsgång. Anslaget uppräknas alltså med tillhopa 147 800 kronor.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Söderquist och Lodenius (I: 182) och den andra inom andra kammaren

av herr Gustafsson i Bogla m. fl. (II: 240), har, såvitt nu är i fråga,

hemställts, att riksdagen måtte höja det i statsverkspropositionen upptagna

anslaget till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar med 5 032 kronor för att möjliggöra

anställande av två skrivbiträden.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas

till motionen I: 182.

Utskottet är i princip ense med motionärerna därom, att genomförandet

av önskvärda reformer i fångbehandlingen icke får äventyras genom bristfälligheter

i den centrala administrationen. I nuvarande läge och då den

medelsreserv motsvarande lönen till två kontorsbiträden som tidigare övergångsvis

ställts till Kungl. Maj :ts förfogande, enligt utskottets förslag alltjämt

skall kunna tagas i anspråk efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, anser

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

23

sig utskottet likväl böra godtaga departementschefens förslag. Härav följer,

att utskottet icke kan tillstyrka yrkandet i ifrågavarande motioner om ytterligare

medelsanvisning för att möjliggöra anställande av två skrivbiträden

hos fångvårdsstyrelsen.

Kungl. Maj :ts förslag har icke heller i övrigt givit anledning till erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 182 och II: 240, i vad de

avse förevarande anslag,

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i fångvårdsstyrelsens personalförteckning

vidtaga de ändringar, som angivits av departementschefen

i statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

för den 4 januari 1952;

b) fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen,

att tillämpas under budgetåret 1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 318 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis .................. 14 500

3. Avlöningar till övrig iclce-ordinarie personal . . 228 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... 174 300

Summa kronor 735 300;

c) till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1952/

53 anvisa ett förslagsanslag av 735 300 kronor.

30:o) Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt 34, s.

46 och 47) föreslagit riksdagen att till Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader för

budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 96 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 80 000 kronor.

Medelsanvisningen till sjukvård föreslås höjd med 2 000 kronor. Beträffande

posten till reseersättningar och delposten till övriga expenser förordas

en höjning med 4 000 kronor resp. 10 000 kronor i stället för av fångvårdsstyrelsen

begärda 8 000 kronor resp. 13 600 kronor. Anslagsposten till

publikationstryck anses böra upptagas med oförändrat belopp. Anslaget ökas

alltså med 16 000 kronor till 96 000 kronor.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande

motioner, i vad de avse förevarande anslag, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Sunne och Weiland (I: 181) och den andra inom andra kammaren

av fröken Elmén m. fl. (II: 325), i vilka hemställts, att riksdagen måtte

höja det av Kungl. Maj :t föreslagna anslaget till Fångvårdsstyrelsen: Om
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 2.

kostnader, i vad angår reseersättningar och expenser, till det av fångvårdsstyrelsen

begärda beloppet,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar Söderquist och Lodenius (I: 182) och den andra inom andra kammaren

av herr Gustafsson i Bogla m. fl. (II: 240), i vilka hemställts, att

riksdagen måtte höja det i statsverkspropositionen upptagna anslaget till

Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader med 4 000 kronor till reseersättningar och

3 600 kronor till övriga expenser eller tillhopa med 7 600 kronor.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna II: 325 och I: 182.

Utskottet. Av fångvårdsstyrelsens framställningar beträffande medelsbehovet

för nästkommande budgetår kan anses framgå, att såväl styrelsen

själv som fångvårdsanstalterna och skyddskonsulentorganisationen bl. a. till

följd av den utvidgade fritidsverksamheten äro i behov av ökade medel för

resor och expenser. Denna uppfattning har även kommit till uttryck i motionerna

1:181 och 11:325 samt såvitt angår fångvårdsstyrelsens omkostnadsanslag

i motionerna I: 182 och II: 240. Utskottet har i anledning av

ifrågavarande motioner funnit att vissa skäl kunna anföras för anslagsökningar

till ifrågavarande ändamål. Det måste nämligen anses otillfredsställande,

om tjänstemännens arbetskraft icke kan effektivt utnyttjas på grund

av otillräcklig medelsanvisning till nödvändiga resor och telefonsamtal m. m.

Även om utskottet såsom framgår av det anförda har en positiv inställning

till ifrågavarande motionsyrkanden, måste utskottet likväl ställa sig

betänksamt till att föreslå någon åtgärd från riksdagens sida i det i motionerna

avsedda syftet. Prövningen av dessa frågor bör nämligen i första

hand ankomma på Kungl. Maj :t. Utskottet vill också erinra om att samtliga

ifrågavarande anslag äro av förslagsanslags natur och att syftet med

motionerna, därest så befinnes nödvändigt, kan tillgodoses utan riksdagens

medverkan. Av nu angivna skäl är utskottet icke berett att tillstyrka bifall

till ifrågavarande motioner i vad de avse förevarande anslag.

Under åberopande av det anförda och då Kungl. Maj :ts förslag icke givit

utskottet anledning till annat uttalande hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt

med avslag å motionerna I: 181 och II: 325 samt I: 182 och

II: 240, i vad de avse förevarande anslag, till Fångvårdsstyrelsen:

Omkostnader för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag

av 96 000 kronor.

31 :o) Fångvårdsanstalterna: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 35, s.

47—86) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga av

departementschefen föreslagna ändringar i fångvårdsanstalternas personalförteckning,

dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för

fångvårdsanstalterna, att tillämpas under budgetåret 1952/53, dels ock till

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

25

Fångvårdsanstalterna: Avlöningar för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag

av 10 549 200 kronor.

Utskottet har i förevarande sammanhang till behandling förehaft följande

motioner i vad de avse förevarande anslag, nämligen

från första kammaren:

I: 82 av fru Sjöström-Bengtsson in. fl.,

I: 179 av fru Sjöström-Bengtsson och herr Bergman,

I: 180 av herr Holmbäck samt

I: 182 av herrar Söderquist och Lodenius,

från andra kammaren:

II: 18 av fru Gärde Widemar in. fl.,

II: 115 av herr Andersson i Linköping in. fl.,

II: 235 av herr Olsson i Mellerud m. fl.,

II: 236 av fröken Öberg m. fl.,

11:240 av herr Gustafsson i Bogla in. fl. samt

II: 444 av herr Henriksson.

Yrkandena i nämnda motioner redovisas i det följande.

Propositionen.

Vid ingången av budgetåret 1951/52 funnos vid de statliga fångvårdsanstalterna

1 158 heltidsanställda befattningshavare. Utöver sålunda beklädda

befattningar funnos ytterligare 43 tjänster disponibla för anstalternas räkning.

I samband med inrättande av en ny avdelning för svårdisciplinerade

straff- och fängelsefångar vid anstalten på Långholmen har Kungl. Maj :t

sedermera medgivit anställande av ytterligare 14 befattningshavare.

Av hela antalet befattningshavare skola 1 198 uppbära avlöning från fångvårdsanstalternas

avlöningsanslag. Dessa befattningshavare fördela sig på

olika kategorier sålunda:

Allmän administration............................................... 161

Administration vid psykiatrisk avdelning.............................. 46

Arbetsledare........................................................ 194

Allmän bevakning.................................................... 607

Bevakning vid psykiatrisk avdelning.................................. 86

Ekonomipersonal.................................................... 92

Personal med specialuppdrag m. m.................................... 12

Den egentliga bevakningspersonalen uppgår till 693 befattningshavare.

Antalet under fångvårdsanstalternas avlöningsanslag för innevarande budgetår

beräknade heltidstjänster uppgår till 1 135, vilket innebär att 63

tjänstemän finnas tillsatta utom anslagsramen.

Med stöd av Kungl. Maj :ts den 9 mars 1951 givna bemyndigande ha särskilda

sakkunniga tillkallats, vilka antagit benämningen 1951 års fångvårdsutredning.

Utredningens hittills avgivna förslag behandlas i fortsättningen

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 2.

under följande rubriker, nämligen fritidsverksamheten och normaldagschemat,

personalbehovet vid fångvårdsanstalterna, personalutbildningen samt

säranstalter för unga fångar.

Utredningen angående fritidsverksamheten och normaldagschemat.

Som en förstahandsuppgift har för utredningen framstått att åstadkomma

lugnare förhållanden vid de slutna anstalterna för förvar av straff- och

fängelsefångar. I detta syfte har utredningen uppgjort ett normaldagschema

för sådana anstalter. Beträffande utredningens närmare motivering för sitt

förslag om riktlinjerna för normaldagschemat får utskottet hänvisa till

propositionen s. 49—51.

Beträffande fångvårdens nuvarande resurser för fritidsverksamheten konstaterar

utredningen allvarliga brister såväl personellt som materiellt. Anslagen

äro blygsamma; till undervisning och fritidssysselsättning anvisade

medel uppgå icke ens till 20 kronor per intagen och år. Man saknar personal,

lämpliga lokaler, redskap och material. Utredningens förslag till fritidsverksamhetens

förbättrande innefattar följande huvudpunkter:

1. I avbidan på förestående omprövning inom utredningen av den centrala

organisationen av fångvårdens ledning bör vidtagas en omgruppering av

ärendenas handläggning inom fångvårdsstyrelsen. Sålunda bör den tjänsteman

i byråchefs ställning som tilldelats styrelsen för vissa med straffverkställighetsreformens

genomförande sammanhängande organisationsfrågor

gemensamt med styrelsens förste byråsekreterare för utbildningsfrågor

handlägga de centrala uppgifterna för såväl utbildning som fritidsverksamhet

enligt den fördelning som kan befinnas lämplig. Den befattningshavare

som svarar för fritidsverksamheten skall vara styresmännens rådgivare,

och han skall hålla en intim förbindelse med centralorganen för bildningsförbunden,

ungdomsorganisationerna och ideella rörelser i allmänhet i syfte

att erhålla så många frivilliga medverkande som möjligt till fångvårdens

fritidsverksamhet.

2. Lokalt skall styresmannen personligen ansvara för fritidsverksamheten,

varom han bör lägga sig särskilt vinn. Han bör biträdas av präst,

assistent eller annan lämplig befattningshavare beträffande rutinfrågorna.

Skulle ingen befattningshavare vara lämplig eller kunna lösgöras i behövlig

utsträckning, bör någon utomstående hel- eller deltidsanställd person mot

lämpligt arvode anförtros ledningen av fritidsverksamheten.

3. Utöver nu disponibla medel för fritidsverksamhet bör anvisas ett belopp

av 120 000 kronor för år, avsett dels för anställande mot arvode !av

fem fritidsledare vid fångvårdsanstalterna å Långholmen och Härianda

samt i Malmö och Härnösand (42 000) samt dels för anordnande av studiecirklar

(30 000), föreläsningar (24 000), musik (12 000), hobbyverksamhet

(7 200) och föreningsmässig aktivitet (4 800).

4. För att erhålla stöd av de folkliga organisationerna i en strävan att

upprätta en kår av fängelsebesökare — med uppgift att fungera som avledare

för den intagnes kontakt- och sällskapsbehov —■ föreslås, att 800 kro
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

27

nor ställas till fångvårdsstyrelsens förfogande för anordnandet av en kontaktkonferens.

5. Till förstärkande av det religiösa inslaget i anstalternas liv föreslås

att nuvarande predikantsystem vid småanstalterna utbytes mot ett system

som ger friare valmöjligheter, varigenom statskyrka och frikyrkliga samfund

skulle kunna omväxlande svara för anstaltsgudstjänsterna.

Beträffande de över utredningens ifrågavarande förslag avgivna yttrandena

hänvisar utskottet till propositionen s. 52—54.

Utredningen angående personalbehovet vid fångvårdsanstalterna.

Vid sin personalgenomgång har 1951 års fångvårdsutredning beträffande

de slutna anstalterna för straff- och fängelsefångar utgått från det personalbesparande

normaldagschemat. Vad angår övriga anstalter har utredningen

i stort sett byggt på gällande dagscheman. Grundlinjerna för utredningen

redovisas å s. 54 och 55 i propositionen. Den verkställda personalgenomgången

resulterar i förslag om ökning av nuvarande personal med 1 social

kurator, 1 skrivbiträde och 1 ekonomibiträde samt minskning med 1 överkonstapel,

9 vaktkonstaplar och 3 vaktfruar. Förslaget innebär sålunda, att

personalen vid befintliga anstalter skulle kunna minskas med 10 befattningshavare.

Skulle emellertid i stället för föreslaget normaldagschema hittills

tillämpade regler för det dagliga livet inom de slutna anstalterna för

straff- och fängelsefångar alltfort bestå, beräknar utredningen tvärtom en

förstärkning nödvändig med ej mindre än 43 befattningshavare.

I fråga om de icke-statliga anstalterna föreslår utredningen, att anstalten

Sjöliden, som användes såsom koloni för kvinnligt klientel, snarast nedlägges.

Kolonien Eleonora torde för lång tid framåt förslå för den öppna vården

av kvinnor. Skulle ytterligare behov av öppna platser uppstå, synes

det utredningen riktigare, att fångvården finge disponera över någon lämplig

villa i Växjös närhet. Vidare föreslås, att den Centralföreningen till stöd för

frigivna tillhöriga anstalten Åby, som utnyttjas såsom koloni för manligt

klientel, övertages av statsverket med hänsyn till att det ur principiella

skäl synes oriktigt, att nämnda formellt privata sammanslutning bedriver

fångvårdande verksamhet.

Utredningen har ägnat särskild uppmärksamhet åt rekryteringsförhållandena

inom fångvården. Sedan antalet befattningar i allmän bevakning

fastställts, böra dessa tjänster uppehållas av ordinarie och extra ordinarie

befattningshavare. I avbidan på att utredningen tagit ställning till personalbehovet

vid den planerade räjongindelningen av fångvården bör däremot

ordinarie- och extra ordinariesättning ej ske beträffande övriga befattningar

annat än efter prövning i varje enskilt fall. Då väntetiden för erhållande av

extra ordinarie anställning nu uppgår till över sju år för vaktkonstapelsgraden,

anser utredningen det vara ur rekryteringssynpunkt synnerligen betydelsefullt

att allmänna regler för vinnande av extra ordinarie ställning bli

gällande även för fångvården.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 2.

För att avhjälpa fångvårdens rekryteringssvårigheter föreslås, att ett antal

aspiranter anställes med garanti för ständig tjänstgöring till dess vederbörande

färdigprövats med hänsyn till sin lämplighet och med säker utsikt att, i de

fall då provet utfallit väl, vinna extra ordinarie anställning inom den tid som

avlöningsreglementet förutsätter, nämligen tre år. Genom att förlägga aspiranttjänsterna

gruppvis till vissa större anstalter, varifrån ett antal med dem samverkande

anstalter vid behov kunna erhålla aspiranter såsom vikarier, synas

aspiranterna kunna utnyttjas på bästa sätt. Det lämpliga antalet aspiranttjänster

kan icke fixeras utan en ingående undersökning, som bör verkställas av

fångvårdsstyrelsen och taga hänsyn till den årliga avgången av befattningshavare

inom fångvården. Ehuru det totala behovet av vaktkonstapelsvikarier

aldrig torde understiga 150, föreslår utredningen, att antalet aspiranter

nu bestämmes till 75. Skulle det anses olämpligt att angiva ett bestämt

antal, kan i stället den vägen väljas, att fångvårdsstyrelsen årligen äger anställa

så många aspiranter som beräknas kunna vid godkända prov erhålla

extra ordinarie anställning inom högst tre år.

Över ifrågavarande förslag avgivna yttranden redovisas i propositionen å

s. 58—61.

Utredningen angående personalutbildningen.

Straffverkställighetslagen fastslår, att intagen skall behandlas med fasthet

och allvar och med aktning för hans människovärde. Han skall sysselsättas

med lämpligt arbete och i övrigt erhålla sådan behandling att hans

anpassning i samhället främjas. Skadliga verkningar av frihetsförlusten

skola såvitt möjligt förebyggas. Det är enligt fångvårdsutredningens mening

tydligt, att om dessa principer angående en anpassningsfrämjande behandling

skola kunna tillämpas i praktiken, personalen måste vara väl skickad

att utföra behandlingen. Det är med andra ord först och främst frågan om

att åstadkomma ett gott personalurval. Den som står i fångvårdens tjänst

bör ha förmåga att kunna uppnå och behålla en god kontakt med andra

människor och ha en sådan allmän inställning till de intagna som går i linje

med lagens humana syn på fångbehandlingen. Aldrig så höga kvalifikationer

i andra personlighetshänseenden, intelligens, skicklighet och effektivitet,

kunna icke uppväga framträdande brister i kontaktförmågan eller den allmänna

inställningen. Den som utväljes bör få en utbildning som rent tekniskt

förhöjer den behandlingsförmåga som grundar sig på hans personliga

egenskaper. Utredningen förmenar, att en verklig fångvårdsutbildning icke

bara kan väntas bliva till fördel genom att befattningshavarna bliva skickligare

utan även kommer att verka starkt lockande på personer, intresserade

för människovärd, och sålunda automatiskt bidraga till en förbättring av

rekryteringen.

Utredningen föreslår, att utbildningen av personalen ordnas efter två linjer,

av utredningen kallade den läkepedagogiska linjen och anstaltsvårds
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

29

linjen. Till den förra böra hänvisas alla aspiranter på direktörsbefattningar,

alltså assistenter och kuratorer. Det kan övervägas att även låta skyddskonsulenter

och aspiranter på skyddskonsulenttjänster utbildas på denna linje.

Utbildningen på anstaltsvårdslinjen bör omfatta tillsyns- och arbetsledarpersonal.

Sådana på sistnämnda linje utbildade tjänstemän som nått goda

resultat i arbete och studier böra ha möjlighet att fortsätta sin utbildning

på den läkepedagogiska linjen, under förutsättning att vederbörande tillägnar

sig den förbättrade grundutbildning som kan vara behövlig. För uppläggningen

av utbildningen på den läkepedagogiska linjen bör utgångspunkten

vara, att de personer som i fortsättningen anställas inom

fångvården på befattningar som kunna leda till direktörstjänst böra äga

socialpolitisk, psykologisk eller pedagogisk skolning och helst även ha erfarenhet

av praktiskt socialt eller pedagogiskt arbete. De sakkunniga angiva

vissa framtidsmål för utbildningen samt den tänkta gången av utbildningen

på den läkepedagogiska linjen. Utbildningen på anstaltsvårdslinjen

föreslås av fångvårdsutredningen uppdelad i tre avsnitt: aspiranttjänstgöring,

grundkurs och påbyggnadskurs. Beträffande vad utredningen förordar

i fråga om gången av ifrågavarande utbildning hänvisas till propositionen

s. 63—65.

Utredningen föreslår, att under de närmaste fem åren, med början år

1952, anordnas fortbildningskurser för äldre personal enligt

följande plan:

1. För administrativ personal — med företräde för direktörer, assistenter

1 direkt fångvårdsarbete och kuratorer — en två veckors kurs varje år för

högst 30 deltagare per gång. Första året skall kursen behandla allmänna

spörsmål inom anstaltspsykologien. Därpå skola följa specialkurser (gruppterapi,

djuppsykologi, psykometri, psykiatri).

2. För befattningshavare i befälsställning inom tillsynstjänsten en årlig

kurs för 30 deltagare i tre veckor.

3. För befattningshavare inom tillsyns- och arbetsledargrupperna två treveckorskurser

årligen. Under de första två—tre åren böra så många som möjligt

av den nu outbildade personalen utbildas i dessa kurser. Därefter böra

aspiranter som godkänts i den föreslagna nya aspirantutbildningen få företräde.

Vid sidan av denna allmänna personalutbildning föreslår utredningen, att

de möjligheter till specialutbildning som nu finnas för arbetsledarpersonal

och personal vid de psykiatriska avdelningarna bibehållas och utbyggas på

så sätt att även personalen i jordbruksdriften inneslutes i arbetsledarutbildningen.

Kostnaderna för personalutbildningen enligt utredningens förslag

beräknas till 102 000 kronor per år, vartill kommer en engångskostnad å

2 000 kronor för kompendium i anstaltspedagogik och handledning i anstaltstjänst.

De årliga kostnaderna fördela sig med 48 000 kronor på löner

för vikarier och med 54 000 kronor på kursutgifter, reseersättningar in. m.

Av sistnämnda belopp avse 500 kronor studienämnden, 500 kronor litteratur,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 2.

500 kronor tentamensavgifter, 10 000 kronor en tvåveckorskurs för 30 deltagare

i direktörs-, assistent- och kuratorsställning, 13 000 kronor en treveckorskurs

för 30 deltagare i föreståndar-, uppsyningsmans- och överkonstapelsställning,

26 000 kronor två treveckorskurser för personal i tillsynstjänst

med 30 deltagare i varje kurs och 3 500 kronor utbildning av

personal vid de psykiatriska avdelningarna. Vid kostnadsberäkningen har

utredningen utgått från bl. a. ett genomsnittspris för kursdeltagarnas resor,

beräknat efter tredje klass å järnväg, traktamenten och inackorderingsavgifter

efter 11 kronor per person och dygn samt föreläsningsarvoden

av 40 kronor per timme vid direktörskurs och 30 kronor per timme vid

övriga kurser. Härjämte har i fråga om vikariat på direktörs-, assistent- och

kuratorstjänster förutsatts, att vikarie samtidigt skall kunna uppehålla sin

egen befattning. Då för närvarande 79 500 kronor — varav 42 500 kronor

beräknats för vikarier och 37 000 kronor för kursutgifter och reseersättning

— stå till förfogande för personalutbildning skulle ett genomförande av

utredningens förslag medföra en årlig kostnadsökning av 22 500 kronor.

Yttranden över ifrågavarande förslag redovisas i propositionen å s. 66

—69.

Utredningen angående säranstalter för unga fångar.

Enligt särskilt givna direktiv har 1951 års fångvårdsutredning undersökt

frågan om anordnande av en särbehandling inom fångvården av yngre manligt

klientel som ådömts straffarbete och fängelse. Den 15 oktober 1951 utgjorde

det manliga klientelet inom straff- och fängelsefångegrupperna 20

personer i åldern 15—18 år och 125 i åldern 18—21 år, tillhopa 145 personer,

varav cirka 50 hade en strafftid som understeg sex månader. Klientelet

var utspritt på 25 anstalter. På öppna anstalter vistades endast omkring

20 intagna.

Utredningen föreslår, att Västerås- och Uppsalaanstalterna avdelas såsom

slutna anstalter för den ifrågasatta särbehandlingen av unga fångar,

Västeråsanstalten omedelbart och anstalten i Uppsala så snart den efter

tillkomsten av en ny ungdomsanstalt för svårbehandlade kan friställas för

nya ändamål. Till Västeråsanstalten bör anslutas en koloni. Då icke någon

lämplig närbelägen sådan nu finnes, bör nyförvärv ske. För Uppsalaanstaltens

del bör kolonien Äby utnyttjas. Till dess att anstalten i Uppsala kan

fungera såsom anstalt för yngre straff- och fängelsefångar, böra Västeråsanstalten

och den koloni som kan anslutas till densamma utnyttjas för det

ungdomliga klientel som enligt fångvårdsstyrelsens mening främst bör komma

i fråga för den avsedda särbehandlingen, i första hand givetvis de

yngsta. Utbildningen bör ledas av en tekniskt utbildad assistentlärare. För

socialtjänsten föreslår utredningen en kurator, verksam på både den slutna

och den öppna anstalten. Fängelsebesökarsystem och en livlig fritidsverksamhet

böra upptagas. Vad angår Uppsalaanstalten behövs icke någon an
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

31

nan förändring i personalorganisationen än att befattningen som assistentlärare

besättes med en person som har erforderlig teknisk utbildning för att

kunna ansvara för såväl den teoretiska som den verkstadsmässigt bedrivna

utbildningen. För Västeråsanstaltens del föreslås tillkomma en assistentlärare

i Ce 22 och en kurator i Ce 17. För nästkommande budgetår föreslår

utredningen, att medel beräknas för Västeråsanstaltens del — förutom till

kostnader för föreslagen personalökning — till inrednings- och reparationsarbeten,

171 000 kronor, samt till maskin- och inventarieutrustning, 120 000

kronor.

De över utredningens ifrågavarande förslag avgivna yttrandena redovisas

i propositionen å s. 71—73.

Anslagsäskanden för budgetåret 1952/53.

Fångvårdsstyrelsen har hemställt, att anslaget höjes med 1 700 500 kronor

på sätt närmare angives å s. 74—77 i propositionen.

Departementschefen.

Till en början erinrar departementschefen därom, att 1950 års riksdag i

princip godkänt vissa uppdragna riktlinjer för fångvårdens framtida organisation.

I enlighet härmed skulle behövlig omorganisation av fångvården i

stort sett genomföras i tre etapper. Därvid skulle upptagas i främsta rummet

ungdomsbehandlingen, därnäst det abnorma klientelets behandlingsfrågor

samt slutligen anstaltsfrågorna för det klientel, som icke behöver specialbehandling,

och för de häktade. Vid sidan av denna långtidsplanering,

som måste kräva en avsevärd tid, skulle bedrivas en korttidsplanering,

varvid sikte skulle tagas på de omedelbara behoven. Hela reformarbetet

skulle av praktiska skäl verkställas inom justitiedepartementet under

ledning av en särskild sakkunnig med biträde av olika experter och under

fortlöpande samarbete med strafflagberedningen och fackämbetsverk. Vissa

spörsmål beräknades dock kunna föranleda en kommittémässig utredning

av sedvanligt slag.

I enlighet härmed har långtidsplaneringen hittills varit koncentrerad på

ungdomsbehandlingen. Riksdagen har år 1951 i princip beslutat att en ny

anstalt för svårbehandlade inom ungdomsfängelseorganisationen skall komma

till stånd. Riksdagen förordade därvid, att en översyn av ungdomsanstaltsutredningens

förslag verkställdes i kostnadsbesparande syfte. För fullgörande

av detta uppdrag ha sedermera särskilda sakkunniga tillkallats,

vilka inom kort komma att avlämna sitt betänkande. Sedan vederbörlig remissbehandling

skett, är det departementschefens avsikt att föreslå Kungl.

Maj :t att underställa anslagsfrågan årets riksdag i särskild proposition.

Beträffande korttidsplaneringen hade departementets sakkunnige i början

av förra året uppgjort vissa förslag. På 1951 års fångvårdsutrednings

program kvarstår framför allt frågan om uppdelning av fång vårdsanstalter
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 2.

11a i räjonger för att förenkla administrationen och begränsa fångtransporterna.

I det förslag härom, som väntas bliva färdigställt instundande vår,

komma även att behandlas vissa spörsmål om fångvårdens arbetsdrift,

psykiatrisk rådgivning rörande fångbehandlingen samt kuratorsverksamheten

ävensom övriga frågor angående fångvårdens socialtjänst. Vad beträffar

fångvårdsutredningens under år 1951 avgivna förslag anför departementschefen

i huvudsak följande.

Det första förslaget avser ordnandet av fritidsverksamheten

i de anstalter som användas för verkställighet av straffarbete och fängelse.

Därmed sammanhänger ett samtidigt överlämnat förslag till normaldagschema

för de berörda anstalterna. Normaldagschemat, som innehåller regler

för anstaltslivets dagliga rytm — tiden för uppstigning, sänggående,

arbete, måltider, promenader i det fria och fritid — samt för de skillnader

i behandlingen som skola förekomma i den dagliga rutinen för olika grupper

av intagna, utgör i själva verket grunden för utredningens beräkningar

av såväl behovet av fritidsverksamhet som personalbehovet. Erfarenheterna

från den tid som förflutit, sedan verkställighetsreformen genomfördes, ha

övertygat mig om nödvändigheten av att för de kategorier intagna, varom

nu är fråga, införa mera detaljerade föreskrifter rörande det dagliga livet

i anstalterna än som hittills tillämpats. För närvarande gälla mycket olikartade

regler vid skilda anstalter. Det föreslagna normaldagschemat, som

jag finner riktigt upplagt med hänsyn till verkställighetslagens utformning,

kan förväntas medföra en bättre ordning vid många anstalter, där osäkerhet

för närvarande råder beträffande tolkningen av verkställighetslagens

bestämmelser. Jag utgår därför ifrån att fångvårdsstyrelsen, på vilken det

ankommer att utfärda administrativa föreskrifter av ifrågavarande slag,

fullgör detta åliggande så snart förutsättningar härför föreligga. Enligt vad

jag inhämtat tillämpas normaldagschemat i huvuddrag försöksvis vid vissa

anstalter, där de lokala förhållandena varit gynnsamma härför.

När normaldagschemat blir genomfört torde man alltså få en väl avpassad

yttre ram för fångvårdsarbetets bedrivande. I fråga om de tidsavsnitt, som

äro avsedda för arbete, måltider, motion och sömn, synes schemat i och för

sig ge nödigt utrymme för såväl ordnings- som vårdsynpunkter. Däremot

erfordras ytterligare åtgärder för genomförande av schemats fritidsavsnitt,

d. v. s. kvällar, lördagseftermiddagar och helgdagsaftnar samt sön- och

helgdagar. Erfarenheten har givit vid handen, att det företrädesvis är under

dessa tidsmoment, som svårigheter uppstå i fråga om disciplinen inom anstalterna,

olämplig påverkan de intagna emellan o. s. v. Ur ordningssynpunkt

är det därför icke tillrådligt att medgiva en okontrollerad samvaro mellan

alla interner, även de mindre pålitliga, under fritiden. Härvidlag innebär

alltså schemat en nödvändig åtstramning av praxis på vissa håll. Å andra

sidan måste emellertid understrykas, att det med hänsyn till vårdsynpunkterna

icke får bli fråga om någon slags återgång till cellsystemet.''

Enligt verkställighetslagen, som i princip "avskaffade cellstraffet, skall

fången icke blott arbeta tillsammans med andra intagna utan även tillbringa

sin fritid med andra, det senare dock i regel endast om ordnad fritidsverksamhet

förekommer. Lagen utgår därvid ifrån att sådan verksamhet skall

bedrivas i stor utsträckning. Uppfylles icke denna förutsättning, sättas lagstiftningens

intentioner ur spel på en mycket betydelsefull punkt. Mot bakgrunden

av den verkställda utredningen synes det mig uppenbart, att fritidsverksamheten

måste snabbt utvidgas för att normaldagschemats fritidsregler

skola kunna tillämpas och nödig förbättring av förhållandena inom fång
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

33

vårdsanstalterna skall kunna åstadkommas. Utredningen föreslår att, i samband

med att normaldagschemat sättes i kraft, ett belopp av 120 000

kronor för år räknat — utöver de för sådant ändamål för närvarande anvisade

medlen — ställes till förfogande för fritidsverksamhet. Jag biträder i huvudsak

vad utredningen i dessa delar föreslagit. Den för ändamålet begärda

anslagsökningen torde dock böra begränsas till 106 000 kronor, varav 36 000

kronor böra upptagas under förevarande anslag för arvoden åt fritidsledare

och återstoden, 70 000 kronor, under fångvårdsanstalternas omkostnadsanslag.

Av olika skäl anser jag, att fritidsledarna icke böra vara heltidstjänstgörande,

och förutsätter därför att det för dem beräknade beloppet

disponeras på ett flertal deltidsarvoden. Med hänsyn till den stora betydelsen

av att normaldagschemat så snart som möjligt bringas i tillämpning

hör — därest riksdagen icke reser någon invändning däremot — den planerade

utvidgningen av fritidsverksamheten igångsättas redan under innevarande

budgetår. Då kostnaderna härför utgå från förslagsvis anvisade poster,

är särskild medelsanvisning icke erforderlig för detta budgetår.

I likhet med fångvårdsstyrelsen tillstyrker jag, att nuvarande system

med särskilt förordnade predikanter vid de mindre anstalterna avskaffas

och ersättes av ett system, som medgiver friare valmöjligheter bland lämpliga

predikanter. På sätt fångvårdsstyrelsen föreslagit böra de för religionsvård,

orgelspelning och sångundervisning anvisade medlen lämpligen sammanföras

till en särskild post.

Fångvårdsutredningens genomgång av personalbehovet bygger,

som förut antytts, på tidsindelningen i normaldagschemat. Ändras schemat

på någon punkt, kunna också förutsättningarna för de uppgjorda personalplanerna

förändras. Enligt sina direktiv har utredningen sökt att så långt

som möjligt begränsa personalåtgången inom den befattningshavargrupp

som fullgör tillsynstjänst. Övriga grupper ha i huvudsak lämnats å sido i

avbidan på den tidigare omnämnda räjongindelningen av fångvårdens anstalter.

Eftersom räjongplanen ej kommer att i nämnvärd grad inverka på

personalbehovet inom tillsynstjänsten — utredningen har tagit hänsyn till

den beräknade nedgången i antalet fångtransportdagar — anser jag det

vara lämpligt, att frågorna rörande hithörande befattningshavares antal och

sammansättning in. in. nu prövas.

De allmänna principer, på vilka utredningens förslag grundar sig, finner

jag mig kunna godkänna. Bevakningsbefäl bör sålunda alltid finnas tillgängligt

i anstalten under dagtid. 1 viss utsträckning blir det nödvändigt

att vid mindre anstalter binda tjänstgöringen för styresmän och assistenter

vid ett visst schema för att kunna bereda bevakningsbefälet lindring i söndagstjänstgöringen.

Befattningshavarnas individuella tjänstgöringsscheman

böra icke innehålla alltför långa tjänstgöringspass.

Vad angår beräkningarna av personalbehovet vid de skilda anstalterna föranleder

utredningens förslag endast följande erinringar från min sida. Med

hänsyn till det stora antalet häktade vid Härlandafängelset delar jag fångvårdsstyrelsens

uppfattning, att en vaktkonstapcl utöver de av utredningen

beräknade är behövlig för nämnda anstalt. På de skäl som anförts av styrelsen

föreslår jag vidare alt för Långholmsanstalten beräknas ytterligare en

vaktkonstapcl för visitationstjänst samt att vid kolonien Halmsjön antalet

vaktkonstaplar ökas med en. Då utredningen numera förordat Västeråsanstalten

för yngre svårskött klientel — vilket förslag jag, på sätt framgår

av det följande, biträder — torde en vaktkonstapcl böra överflyttas från

Gävle till Västerås. Med hänsyn till säkerhetskraven kan jag icke godtaga

organisationsnämndcns förslag att ens på prov indraga porlvaktstjänsten

:! liihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 2.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 2.

nattetid vid fångvårdsanstalterna på Härianda samt i Malmö och Norrköping-

^ ....

Utredningens förslag om nedläggande av kvinnoavdelningen vid Langholmsanstalten

och mansavdelningen vid anstalten i Växjö är ur fångvårdssynpunkt

i princip välbetänkt. Att på samma fångvårdsanstalt förvara både

män och kvinnor har nämligen enligt vad erfarenheten visat varit förbundet

med stora olägenheter. Då därtill den föreslagna åtgärden, som i praktiken

innebär ett byte av avdelningar de båda anstalterna emellan, skulle medföra

en personalbesparing på sju befattningshavare, finner jag övervägande skäl

tala för förslagets genomförande. Detta torde dock böra ske först sedan

möjligheter vunnits att, utan förlängning av undersökningstiden, till annan

anstalt överflytta de sinnesundersökningar av manligt klientel, som nu

äga rum i Växjö. Därjämte finner jag det naturligt, att hänsyn tages till den

av förändringarna berörda personalen.

I enlighet med utredningens förslag komma överläggningar att upptagas

med Centralföreningen till stöd för frigivna om överförande av kolonien

Åby i kronans ägo. Verksamheten vid kolonien Sjöliden är numera nedlagd.

På sätt fångvårdsstyrelsen ifrågasatt böra i detta sammanhang indragas

följande övertaliga befattningar, som ingå i den för koloniorganisationens

utbyggande förefintliga personalreserven, nämligen 7 extra vaktkonstaplar

och 3 extra ekonomibiträden.

I enlighet med mitt ställningstagande till frågan om fångvårdsanstalternas

personalbehov och med hänsyn tagen till tidigare fattade beslut om personaluppsättningarna

vid en nyinrättad specialavdelning på Långholmen och

vid kolonien Hildero böra medel sålunda beräknas för följande utanför nuvarande

anslagsram fallande befattningshavare, nämligen 1 social kurator

Ce 17, 1 uppsyningsman Cg 17, 1 arbetsterapeut Cg 13, 1 biträdande husföreståndare

Cg 13, 40 vaktkonstaplar Ce 11, 4 biträden i reglerad befordringsgång

och 1 deltidsanställd kurator med ett arvode av 1 800 kronor; å

andra sidan bör anslaget nedsättas med ett belopp, motsvarande lönen till

ett ekonomibiträde i Cg 8. Med hänsyn till ovissheten om tidpunkten för det

förordade nedläggandet av mansavdelningen vid anstalten i Växjö böra härutöver

tillsvidare beräknas medel även för de till indragning föreslagna

sex manliga befattningshavarna vid denna avdelning (1 överkonstapel och

5 vaktkonstaplar) jämte ett biträde i reglerad befordringsgång.

Sedan behovet av bevakningspersonal sålunda blivit klarlagt, ämnar jag

beträffande denna kategori inom den närmaste tiden till prövning upptaga

frågan om överförande till extra ordinarie ställning av viss extra personal.

Utredningens förslag om upprättande av en aspirantkår finner jag mig

böra tillstyrka med hänsyn till de goda verkningar en dylik anordning kan

förväntas medföra för rekryteringen till fångvårdsmannabanan. Det torde

få ankomma på fångvårdsstyrelsen att, efter ingående undersökning av den

årliga avgången av befattningshavare inom fångvården samt av andra på

frågan inverkande omständigheter, avgiva förslag till de närmare bestämmelser

i ämnet, vilka böra meddelas av Ivungl. Maj :t. Förslagets genomförande

beräknas icke medföra något ökat medelsbehov.

Fångvårdsutredningens förslag angående personalutbildningen

går i stora drag ut på att beträffande nyanställd personal anordna utbildning

efter två "linjer, dels en s. k. läkepedagogisk linje för personal inom

det egentliga vårdarbetet som har socialpolitisk eller akademisk grundutbildning

och dels en anstaltsvårdslinje för övrig personal inom tillsynstjänst

och arbetsdrift. För redan anställd personal skulle anordnas fortbildningskurser.

På längre sikt bör enligt utredningen den s. k. läkepedagogiska utbildningen

utformas gemensamt för de nordiska länderna. Den föreslagna

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

35

uppläggningen av utbildningen synes mig i princip riktig och lämplig att läggas

till grund för ordnandet av ifrågavarande verksamhet. Tanken på nordisk

samverkan på förevarande område anser jag vara ett värdefullt uppslag.

Detta har ock mötts av instämmanden från övriga nordiska länder, och inbjudan

till överläggningar i ämnet kommer att utgå från svensk sida.

I nuvarande läge är det emellertid icke möjligt att i full utsträckning anordna

en så kostnadskrävande personalutbilding som här föreslagits. Det

är dock givetvis angeläget, att det nya utbildningsprogrammet igångsättes

i den mera begränsade omfattning som förhållandena medgiva. I detta syfte

förordar jag att, utöver de för närvarande anvisade medlen, ett belopp av

15 000 kronor beräknas under fångvårdsanstalternas omkostnadsanslag. De

sålunda till förfogande stående medlen böra givetvis disponeras på sådant

sätt, att de komma fångvården till största nytta. Enligt min mening är det

för närvarande mest betydelsefullt att befattningshavare i direktörs-, assistent-

och kuratorsställning givas en kursmässig utbildning. Likaså anser

jag det vara av särskild vikt att kurser anordnas för föreståndare, uppsvningsmän

och överkonstaplar. Därnäst bör man, så långt tillgängliga medel

förslå, söka upprätthålla utbildningen av arbetsledarpersonal, personal

vid de psykiatriska avdelningarna och personal i tillsynstjänst.

I sitt betänkande med förslag angående säranst alter för det

yngre, ordinära fångklientelet uttalar fångvårdsutredningen

bl. a., att det klientel bland straff- och fängelsefångarna som tillhör 15—

18-årsgruppen snarast bör överföras till socialvården. Jag ansluter mig till

denna uppfattning. Förslag till de lagändringar och organisatoriska åtgärder,

som härför erfordras, äro för närvarande under utarbetande av sakkunnigutredningar

i enlighet med uppdrag som jag meddelat. Intill dess denna

reform blivit fullständigt genomförd, är det tyvärr ofrånkomligt att ett antal

15——16- och 17-åringar undergår straffarbete och fängelsestraff med därav

följande särskilda risker för att dessa ungdomars asociala tendenser skärpas

och deras framtida anpassning till ett laglydigt liv försvåras. Det gäller

då att under övergångstiden i möjligaste mån nedbringa dessa skadeverkningar.

I detta syfte synes det, såsom utredningen framhåller, nödvändigt

att underkasta dessa ungdomar behandling på säranstalter på samma sätt

som utredningen förordar för 18—21-årskategorien. I anledning av fångvårdsstyrelsens

uttalande om sammanförande av intagna ur den yngsta åldersgruppen

med vuxna på kolonier vill jag framhålla, att enligt min mening

ett sådant sammanförande ej bör äga rum, sedan fångvården erhållit

de planerade nya differentieringsmöjligheterna för ungdom, med mindre

alldeles speciella skäl kunna åberopas.

I princip innebär utredningens förslag, att straff- och fängelsefångar under

21 år som regel skola intagas på särskilda öppna eller slutna anstalter.

Utredningen räknar med ett behov av två slutna anstalter av medelstorlek

och en öppen koloni till vardera anstalten. Jag ansluter mig till

förslaget att i en första omgång inreda Västeråsanstalten för det yngsta klientelet

och hemställer under kapitalbudgeten om anvisande av "härför erforderliga

medel. Sedermera bör till denna anstalt anslutas en passande

koloni. Längre fram kan del befinnas lämpligt att fullfölja planen med all

avdela även Uppsalaanstalten och kolonien Åby för den föreslagna särbehandlingen.

Till detta senare spörsmål behöver emellertid ställning icke lagas

nu.

Jag biträder utredningens förslag om förstärkning av personalen vid Västeråsanstalten

med en assistent i Ce 22 såsom skolchef och en kurator i

Ce 17. Därjämte finner jag emellertid på de av fångvårdsstyrelsen anförda

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 2.

vaktkonstaplar. Då, såsom jag förut anfört, en av dessa kan erhållas genom

överflyttning av en befattningshavare från Gävleanstalten, krävas såvitt arigår

ifrågavarande personalgrupp medel endast för ytterligare två vaktkonstaplar.

I avvaktan på fångvårdsutredningens kommande förslag rörande

arbetsdriften inom fångvården är jag icke beredd att nu taga ställning till

den av fångvårdsstyrelsen väckta frågan om ändrad löneställning för viss

arbctsledarpersonal vid anstalten i Västerås.

Mot den föreslagna uppläggningen av utbildning och arbetsdrift har jag

intet att erinra liksom ej heller mot det för maskin- och inventarieutrustning

för Västeråsanstalten beräknade beloppet. Särskilda medel begäras för

sistnämnda ändamål.

Departementschefen erinrar om att beslut innevarande budgetår fattats

om inrättande av kolonien Hildero i Malmöhus län för ungdomsfängelse

ådömda och en koloni, Sjöboda i Södermanlands län, avsedd för förvarade

och internerade. Trots detta har på grund av stegring av fångantalet en

betydande överbeläggning måst ske av vissa anstalter, såväl slutna anstalter

som kolonier. Den 1 december 1951 var beläggningssiffran 2 810, den högsta

som uppnåtts sedan krigstiden i slutet av år 1944. Med hänsyn till det höga

fångantalet och behovet av ökat antal öppna vårdplatser anses — ehuru personal

redan finnes säkerställd för ännu en ny koloni — erforderliga medel

böra beräknas enligt gängse norm för personal till en koloni härutöver. Hinder

bor enligt departementschefens mening icke möta att till föreståndare

återföra styresmännen vid anstalterna i Halmstad och Hudiksvall. Med uppflyttning

till föreståndare i 19 lönegraden följer rätt till särskilt lönetilllägg,

för närvarande 630 kronor för år. Tjänsten som styresman vid Faluanstalten

föreslås tills vidare placerad i direktörsgrad i Ce 27. I samband

därmed anses kunna från fångvårdsanstalternas personalförteckning avföras

den för anstalten avsedda föreståndarbefattningen i Ca 20 och en å övergångsstat

upptagen befattning som direktör i Ca 27. Frågan om beredande

av förmånligare löneställning för socialassistenterna anses vara av synnerlig

vikt och förutsättes komma att lösas i ett större sammanhang. Till arvoden

och särskilda ersättningar beräknas ytterligare 74 000 kronor för sinnesundersökningar.

Nu utgående arvode för observationsundersökningar föreslås

höjt med 5 kronor till 35 kronor. I fråga om övriga från arvodesposten

utgående ersättningar finner departementschefen skäligt föreslå, att höjning

genomföres av arvodet till den förste läkare, som förestår den rättspsjrkiatriska

undersökningsavdelningen vid anstalten på Håga, från 1 200 kronor till

1 320 kronor, av arvodet till styresmän vid vissa anstalter för bestyr med

kolonier från 300 kronor till 360 kronor, av ersättningen för passning av

port och grind vid anstalten i Norrköping från 600 kronor till 700 kronor,

av risktillägget för vissa tjänstemän vid säkerhetsanstalterna i Norrköping

och Karlstad från 216 kronor till 264 kronor samt av arvodet till styresmannen

vid anstalten på Långholmen för bestyr med Stockholms stads rannsakningsfångar

m. fl. från 1 008 kronor till 1 200 kronor. För att möjliggöra

vissa jämkningar av de föregående år fastställda arvodesbeloppen för

kroppssjukläkare in. fl. läkare anses anslaget vidare böra uppräknas med

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

37

förslagsvis 5 800 kronor. Med anledning av riksdagens beslut angående ändrad

lönegradsplacering för viss vård- och ekonomipersonal m. in. anses medel

böra beräknas för 2 översköterskor i Ca 14 i stället för Ca 12 samt för 1

översköterska i Ce 14 i stället för Ce 12. Vidare föreslås, att medel beräknas

för 4 kanslibiträden i Ca 11 i stället för 4 kontorsbiträden i Ca 8 samt

för 1 kontorist i Ce 13 och 2 kanslibiträden i Ce 11 i stället för 3 biträden

i reglerad befordringsgång.

Anslaget uppräknas med 414 792 kronor med anledning av den verkställda

översynen av anstalternas personalbehov, med 36 000 kronor för arvoden

åt fritidsledare, med 38 496 kronor för förstärkning av personalen vid

säranstalten för unga fångar i Västerås, med 52 092 kronor för personal till

en ny koloni, med 5 028 kronor för uppflyttning av uppsyningsmännen vid

anstalterna i Halmstad och Hudiksvall till föreståndare, med 2 016 kronor

för lönereglering för översköterskor, med 10 044 kronor för lönereglering

för biträdespersonal, med 121 872 kronor för arvodesregleringar, med 10 000

kronor för särskilt lönetillägg åt styresmän och assistenter samt med

1 475 500 kronor för ökat rörligt tillägg. Anslaget skulle alltså höjas med

2 165 840 kronor eller i runt tal 2 165 900 kronor.

Motionerna.

I de likalydande motionerna I: 82 (av fru Sjöström-Bengtsson m. fl.) och

11: 115 (av herr Andersson i Linköping m. fl.) har hemställts, att riksdagen

måtte överföra en nu på fångvårdsanstalternas övergångsstat uppförd tjänst

såsom arbetsledare i Ca 22 till ordinarie stat under tjänstebenämningen

assistent och anvisa medel till därav föranlett provisoriskt lönetillägg, 780

kronor.

I de likalydande motionerna 1: 179 (av fru Sjöström-Bengtsson och herr

Bergman) och II: 236 (av fröken Öberg m. fl.) har hemställts, att anslaget

till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar måtte för budgetåret 1952/53 höjas

med belopp motsvarande avlöningar till ytterligare två vaktkonstaplar vid

fångvårdsanstalten å Härianda.

I de likalydande motionerna I: 180 (av herr Holmbäck) och II: 235 (av

herr Olsson i Mellerud m. fl.) har, i vad avser förevarande anslag, hemställts,

att riksdagen måtte höja i statsverkspropositionen föreslaget anslag

till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar med 11 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 182 (av herrar Söderquist och Lodenius)

och II: 2b0 (av horr Gustafsson i Bogla m. fl.) har, i vad avser förevarande

anslag, hemställts, att riksdagen måtte höja det i statsverkspropositionen

upptagna anslaget till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar med 6 000 kronor

till arvoden för fritidsledare.

I motionen II: 18 (av fru Gärde Widemar in. fl.) har hemställts, att riksdagen

vid behandlingen av andra huvudtiteln måtte avslå Kungl. Maj:ts

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Statsutskottets utlåtande nr 2.

förslag om nedläggande av kvinnoavdelningen vid tångvårdsanstalten å

Långholmen.

I motionen II: Ui- (av herr Henriksson) har hemställts, att riksdagen

måtte anvisa det belopp, som erfordras för att nu genomföra den av 1951

års fångvårdsutredning föreslagna utbildningsplanen för fångvårdspersonal.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, hänvisas

till motionerna II: 115, II: 236, II: 235, I: 182, II: 18 och II: 444.

Utskottet.

I skilda sammanhang har utskottet tidigare framhållit, att det svenska

fångvårdsväsendet icke befinner sig i sådant skick, som svarar mot de

straffverkställighetsprinciper, vilka numera äro avsedda att tillämpas. Såsom

framgår av propositionen har departementschefen nu i huvudsak förordat

olika av 1951 års fångvårdsutredning avgivna förslag med syfte att

åstadkomma en skyndsam förbättring av förhållandena.

Det första förslaget avser ordnandet av fritidsverksamheten i

anstalterna för verkställighet av straffarbete och fängelse. Förslaget bygger

på ett normaldagschema, som innehåller regler för anstaltslivets dagliga

gång
Utskottet

ansluter sig till departementschefens uppfattning att införandet

av normaldagschemat vid ifrågavarande anstalter och i anslutning därtill

en snabb utvidgning av fritidsverksamheten borde kunna utgöra en grund

för åstadkommande av en bättre ordning på anstalterna. Utskottet tillstyrker

därför i princip vad departementschefen härutinnan föreslagit och har

intet att erinra mot att fritidsverksamheten utvidgas redan under innevarande

budgetår. Då normaldagschemat innebär en icke genomprövad nyhet

— hittills föreliggande erfarenheter av detsamma synas icke tillräckliga

för att tillåta ett allsidigt bedömande av dess verkningar i olika hänseenden

— förutsätter utskottet likväl att införandet av schemat sker med

varsamhet och tills vidare betraktas som en försöksverksamhet. Önskvärt

vore enligt utskottets mening exempelvis att schemats regler gjordes i någon

mån elastiska, så att styresmännen finge möjlighet att anpassa tillämpningen

efter de skilda förhållandena på oJika anstalter.

Av det anförda framgår, att utskottet icke kan tillstyrka motionerna

1:182 och 11:240 i vad de avse ökade medel till fritidsledare. Beträffande

den i motionerna I: 82 och II: 115 behandlade detaljfrågan är utskottet däremot

ense med motionärerna om att fritidsverksamheten vid Skenäsanstalten

icke bör få äventyras genom att möjlighet skulle saknas att bereda

fortsatt förordnande i lämplig lönegrad å den för nämnda verksamhet avsedda

tjänsten. Då slutlig ståndpunkt till frågan om denna tjänstemans

lönegradsplacering icke bör tagas, förrän 1951 års fångvårdsutredning hunnit

granska även ungdomsanstalterna, förordar utskottet i anledning av

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

39

motionerna, att Kungl. Maj:t bemyndigas att, för den händelse den å övergångsstat

uppförde arbetsledaren i Ca 22 skulle erhålla pension under budgetåret

1952/53, medgiva fortsatt förordnande för fritidsassistenten vid

Skenäs i lämplig icke-ordinarie anställningsform intill utgången av sagda

budgetår. Med hänsyn till ovissheten om den å övergångsstat uppförda

tjänstemannen verkligen kommer att söka pension under sagda budgetår

finner utskottet icke erforderligt att för nyss angivna bemyndigande beräkna

särskilda medel.

Fångvårdsutredningen har vidare verkställt en genomgång av personalbehovet.

Utskottet kan i likhet med departementschefen ansluta sig till de allmänna

principer, på vilka utredningens förslag grundar sig.

I motionerna I: 179 och 11:236 framhålles, att personalstyrkan för Härlandaanstalten

beräknats för låg. Särskilda svårigheter ha enligt vad utskottet

inhämtat också förelegat vid denna anstalt. Då det emellertid icke

varit möjligt för utskottet att avväga personalbehovet för de olika anstalterna,

förutsätter utskottet, att Kungl. Maj :t vid prövningen av personalfrågan

tar erforderlig hänsyn till den höga medelbeläggning, som f. n. är

rådande vid fångvårdsanstalterna — i stället för en av fångvårdsutredningen

antagen medelbeläggning av 2 400 intagna är totalbeläggningen f. n.

omkring 3 000 intagna — samt i övrigt beaktar de svårigheter, som i vissa

fall kunna vara rådande.

Som av motionen 11:18 framgår kunna, vad angår frågan om nedläggande

av kvinnoavdelningen vid Långholmen, skäl anföras både för och

emot en sådan åtgärd. Utskottet har dock funnit de av departementschefen

och utredningen anförda synpunkterna för nedläggandet av kvinnoavdelningen

vid Långholmsanstalten och mansavdelningen vid anstalten

i Växjö så bärande, att utskottet icke velat motsätta sig departementschefens

förslag. Utskottet förutsätter emellertid, att de organisatoriska svårigheter,

som kunna uppstå, bliva föremål för ingående prövning innan slutlig

ställning tages till ifrågavarande omorganisation.

Vid besök å kolonien Åby har utskottet fått ett gott intryck av verksamheten

där. Utskottet, som förutsätter att vid de förestående förhandlingarna

möjligheterna undersökas att i pensionshänseende ansluta anstaltens

befattningshavare till statens pensionsanstalt, är icke berett att nu taga

ställning till frågan om anstaltens överförande i kronans ägo.

Fångvårdsutredningens förslag angående personalutbildningen

går i stora drag ut på att beträffande nyanställd personal anordna utbildning

efter två linjer, nämligen dels eu s. k. läkepedagogisk linje och dels

en anstaltsvårdslinje. För redan anställd personal skulle anordnas fortbildningskurser.

Utskottet har tidigare givit uttryck åt uppfattningen, att personaluppsättningen

är av utomordentlig betydelse för att de resultat skola uppnås,

till vilka den nuvarande straffverkställigheten syftar. Det har därför ansetts

angeläget att finna de rätta formerna för rekrytering och utbildning

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 2.

av fångvårdspersonalen. Utskottet har emellertid som sin mening framhållit,

att man härvidlag rent allmänt sett icke får överdriva betydelsen av teoretisk

utbildning i olika avseenden. Stor vikt bör i stället fästas vid vederbörandes

personliga lämplighet för en verksamhet av ifrågavarande slag.

Utskottet har icke funnit anledning frångå vad utskottet sålunda tidigare

uttalat. Härav följer att utskottet anser att den föreslagna uppläggningen

av utbildningen bör uppfattas som ett försök, vari man efter hand får vidtaga

de jämkningar som de successiva erfarenheterna göra påkallade. Även

om utskottet förordar, att utbildningsverksamheten enligt av departementschefen

förordade linjer omedelbart påbörjas på försök, har utskottet icke

kunnat undgå att finna vissa av fångvårdsutredningens förslag i behov av

ytterligare prövning. Sålunda synes benämningen »läkepedagogisk linje»

böra utbytas mot en benämning som klarare anger syftet att göra deltagarna

skickade att handhava anstaltsvård. Såsom i motionerna I: 180 och II:

235 framhållits förefaller det vidare i skilda hänseenden mindre välbetänkt,

att personalen i högre grader skulle äga företräde till den utbildning,

som närmast kan komma i fråga. Utskottet anser för sin del lika

angeläget att personalen i tillsynstjänst, som genom den direkta dagliga

kontakten i första hand skall påverka klientelet, erhåller den utbildning

som kan bjudas.

För att möjliggöra anordnande av utbildning för personal i tillsynstjänst

även vid ungdomsanstalterna förordar utskottet att motionerna I: 180 och

II: 235 samt II: 444 bifallas på det sätt, att för utbildningsändamål under

budgetåret 1952/53 anvisas 7 000 kronor utöver det av departementschefen

äskade beloppet, ökningen bör i sin helhet falla på fångvårdsanstalternas

oinkostnadsanslag. I vidare mån är utskottet icke berett att tillstyrka

ifrågavarande motioner. Utskottet, som under nästföljande punkt tillstyrker

bifall till motionerna i nu angiven utsträckning, föreslår därför att de

avslås i vad de avse förevarande anslag.

Vad departementschefen anfört i fråga om sär anstalter för det

yngre, ordinära fångklientelet föranleder icke, liksom ej heller

vad som i övrigt anförts i nu förevarande sammanhang, erinran från

utskottets sida.

Utskottet vill slutligen anmäla, att utskottet, som under hösten 1951 var

i tillfälle att närmare studera förhållandena vid fångvårdsanstalterna i Uppsala

och å Skenäs samt vid kolonien Åby, i år avlagt besök vid fångvårdsanstalten

å Långholmen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

• I. besluta, att motionerna I: 182 och II: 240, i vad de avse

ökade medel till fritidsledare, icke må av riksdagen bifallas;

II. besluta, att motionerna I: 180 och II: 235 samt 11:444,

i vad de avse förevarande anslag, icke må av riksdagen bifallas;
III.

beträffande förslaget i motionerna I: 82 och II: 115

om överförande av en tjänst å övergångsstat såsom arbets
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

41

ledare i Ca 22 till ordinarie stat under tjänstebenämningen

assistent godkänna vad utskottet anfört;

IV. besluta, att motionen II: 18 icke må av riksdagen bifallas;
V.

med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 179 och II: 236

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i

fångvårdsanstalternas personalförteckning, vilka angivits i

statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för

den 4 januari 1952;

b) fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsanstalterna,

att tillämpas under budgetåret 1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vis

.................................. 3 828 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ............ 370 700

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ............................ 3 900 900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 2 449 000

Summa kronor 10 549 200

c) till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar för budgetåret

1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 10 549 200 kronor.

32:o) Fångvårdsanstalterna: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt 36,

s. 86—89) föreslagit riksdagen att till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader

för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 5 420 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 4 005 000 kronor.

Departementschefen tillstyrker höjning av posterna till utspisning med

260 000 kronor, till omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna

med 70 000 kronor och till understöd åt intagnas familjer med 10 000 kronor.

Vidare förordas uppräkning av posterna till sjukvård m. in. för personal

med 15 000 kronor, till bränsle, lyse och vatten med 200 000 kronor, till

övriga expenser med 50 000 kronor, till inköp och underhåll av inventarier

med 25 000 kronor, till renhållning av fängelscområden och fängelselokaler

med 40 000 kronor, till beklädnad och sängkläder med 480 000 kronor,

till hälso- och sjukvård med 25 000 kronor, till fångtransport med 125 000

kronor och till tjänstedräkt åt befattningshavare med 30 000 kronor. För

undervisning och fritidssysselsättning under omkostnadsanslaget beräknas

ytterligare 70 000 kronor. Departementschefen anser lämpligt, att för personalutbildning

avsedda medel i fortsättningen sammanföras under en särskild

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 2.

post. Till denna post böra på grund härav överföras dels 25 000 kronor från

posten till reseersättningar, dels ock 12 000 kronor från posten till diverse

utgifter. Därjämte föreslås, att för ändamålet anvisas ytterligare ett belopp

av 15 000 kronor. Posten till utbildning av personal uppföres sålunda med

52 000 kronor. Posten till reseersättningar föreslås höjd med 2 000 kronor

samt posten till diverse utgifter nedsatt med likaledes 2 000 kronor. Anslaget

höjes alltså med 1 415 000 kronor till 5 420 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande motioner,

i vad de avse förevarande anslag, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Holmbäck (I: 180) och den andra inom andra kammaren av herr Olsson

i Mellerud m. fl. (II: 235), i vilka hemställes, att riksdagen måtte höja

det i statsverkspropositionen upptagna anslaget till Fångvårdsanstalterna:

Omkostnader, posten till utbildning av personal, med 31 500 kronor,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Sunne och Weiland (I: 181) och den andra inom andra kammaren

av fröken Elmén m. fl. (II: 325), i vilka hemställes, att riksdagen måtte

höja det av Kungl. Maj :t föreslagna anslaget till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader,

i vad angår reseersättningar och expenser, till det av fångvårdsstyrelsen

begärda beloppet,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Söderquist och Lodenius (I: 182) och den andra inom andra kammaren

av herr Gustafsson i Bogla m. fl. (11:240), i vilka hemställes, att

riksdagen måtte höja det i statsverkspropositionen upptagna anslaget till

Fångvårdsanstalterna: Omkostnader med 10 000 kronor till inköp och underhåll

av inventarier och med 18 000 kronor till undervisning och fritidssysselsättning,

dels ock en av herr Henriksson inom andra kammaren väckt motion

(II: 444), vari hemställes, att riksdagen måtte anvisa det belopp som erfordras

för att nu genomföra den av 1951 års fångvårdsutredning föreslagna

utbildningsplanen för fångvårdspersonal.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna II: 235, II: 325, I: 182 samt II: 444.

Utskottet. Av motsvarande skäl som av utskottet åberopats under punkt

30 :o) i detta utlåtande till stöd för avslagsyrkandet å motionerna I: 181 och

II: 325 i vad de avse det under sagda punkt behandlade anslaget, avstyrker

utskottet nämnda motioner jämväl i vad de avse nu förevarande anslag.

Med hänsyn till det ekonomiska läget kan utskottet icke heller tillstyrka

yrkandet i motionerna I: 182 och II: 240 om uppräkning av nu ifrågavarande

anslag med 10 000 kronor till inköp och underhåll av inventarier samt

18 000 kronor till undervisning och fritidssysselsättning.

Under hänvisning till vad utskottet under nästföregående punkt anfört

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2. 43

förordar utskottet att den av departementschefen föreslagna posten till utbildning

av personal i anledning av motionerna I: 180 och II: 235 samt II: 444

uppräknas från 52 000 kronor med 7 000 kronor till 59 000 kronor.

Departementschefens förslag har i övrigt icke givit utskottet anledning

till erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

samt motionerna I: 180 och 11:235 ävensom 11:444 samt

med avslag å motionerna I: 181 och II: 325 samt I: 182 och

II: 240, samtliga motioner i vad de avse förevarande anslag,

till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader för budgetåret 1952/

53 anvisa ett förslagsanslag av 5 427 000 kronor.

33:o) Fångvårdsanstalterna: Maskin- och verktygsutrustning m. m. Kungl.

Maj :t har (punkt 37, s. 90) föreslagit riksdagen att till Fångvårdsanstalterna:

Maskin- och verktygsutrustning m. in. för budgetåret 1952/53 anvisa

ett reservationsanslag av 120 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 43 000 kronor.

Under kapitalbudgeten komma i enlighet med förslag av 1951 års fångvårdsutredning

att begäras medel för ombyggnad av fångvårdsanstalten i

Västerås — innefattande bland annat inredning av verkstadslokaler — i

samband med anstaltens omändring till säranstalt för unga fångar. För

maskin- och inventarieutrustning vid denna anstalt anser departementschefen

böra anvisas ett belopp av 120 000 kronor.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Maskin- och

verktygsutrustning m. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett

reservationsanslag av 120 000 kronor.

34:o) Fångvårdsanstalterna: Inventarier m. m. för fångkolonier. Kungl.

Maj:t har (punkt 38, s. 90 och 91) föreslagit riksdagen att till Fångvårdsanstalterna:

Inventarier in. in. för fångkolonier för budgetåret 1952/53 anvisa

ett reservationsanslag av 87 000 kronor.

Till inköp av inventarier in. in. för fångkolonier har anslag senast upptagits

å riksstaten för budgetåret 1950/51, då ett reservationsanslag av 88 000

kronor anvisades för ändamålet. Med anslaget avsågs att, jämte befintlig

reservation å ett äldre anslag för samma ändamål, täcka de till 120 000 kronor

beräknade kostnaderna för utrustning av tre kolonier med inventarier

in. in. Straffverkställighetsreformen har nödvändiggjort en betydande utbyggnad

av fångvårdens kolonisystem. För inköp av nya kolonier ha inves
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 2.

teringsanslag anvisats av 1945 och 1947 års riksdagar. Av dessa anslag återstår

ett avsevärt belopp, huvudsakligen beroende därpå att åtskilliga nya

kolonier kunnat inrättas på kronojord. För förvärv av i fångvårdsstyrelsens

framställning berörda nya kolonier erfordras därför icke någon ytterligare

medelsanvisning. Hinder anses ej böra möta att med anlitande av ifrågavarande

investeringsanslag inköpa även egendomen Ödevata, vilken för

närvarande arrenderas av kronan för koloniändamål. För utrustning av nu

avsedda nya kolonier och övertagande av inventarier på egendomen ödevata

i samband med förvärv av egendomen begäras ytterligare medel. Departementschefen

kan tillstyrka att anslag för ändamålet upptages med 87 000

kronor.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

hemställer,

att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Inventarier

m. m. för fångkolonier för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag

av 87 000 kronor.

35:o) Fångvårdsanstalterna: Montering och transport av baracker nu m.

I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 39, s. 91 och 92), vilket innebär

oförändrad medelsanvisning, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Montering och

transport av baracker m. m. för budgetåret 1952/53 anvisa

ett reservationsanslag av 40 000 kronor.

36:o) Ersättning för vård av fångar på anstalter, som ej tillhöra fångvården,

m. m. Kungl. Maj :t har (punkt 40, s. 92—94) föreslagit riksdagen att

till Ersättning för vård av fångar på anstalter, som ej tillhöra fångvården,

in. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 50 600 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 166 000 kronor.

Den ökning av driftkostnaderna vid det av föreningen Skyddsvärnet i

Stockholm disponerade Björkahemmet, som inträtt sedan nu tillämpat avtal

rörande hemmet ingicks, anser departementschefen otvivelaktigt motivera

en höjning av nu utgående ersättningsbelopp. En höjning med kronor 2: 50

till kronor 12: 50 för intagen och dag synes departementschefen skälig. Hinder

förutsättes ej möta för Kungl. Maj :t att fastställa ny överenskommelse

med föreningen Skyddsvärnet i Stockholm i enlighet härmed. Det högre ersättningsbeloppet

anses därvid skäligen böra bestämmas att utgå från och

med den 1 juli 1951. För nästa budgetår beräknas under anslaget i enlighet

härmed ett belopp av 45 600 kronor för verksamheten vid Björkahemmet.

Härutöver anses, med hänsyn till att verksamheten vid egendomen Sjöliden

numera nedlagts och att egendomen Åby föreslagits bliva överförd i fångvårdens

ägo, erforderligt att räkna endast med ett medelsbehov såsom hit
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

45

tills av 5 000 kronor till avgifter för inackordering i enskilda hem av personer

som ådömts ungdomsfängelse. I enlighet härmed anses anslaget böra

bestämmas till 50 600 kronor.

Utskottet har under punkt 31 :o) i detta utlåtande förklarat sig icke berett

att taga ställning till frågan om överförande av anstalten Åby till statsverket.

Då slutlig ställning icke behöver tagas till denna fråga i år, tillstyrker

utskottet Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må till Ersättning för vård av fångar på

anstalter, som ej tillhöra fångvården, m. m. för budgetåret

1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 50 600 kronor.

37:o) Interneringsnämnden. Kungl. Maj :t har (punkt 41, s. 94—96) föreslagit

riksdagen att dels fastställa av departementschefen förordad stat för

interneringsnämnden, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1952/53, dels till Interneringsnämnden för budgetåret 1952/53 anvisa ett

förslagsanslag av 67 500 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 56 000 kronor.

Ett förslag om att förändra sekreterarbefattningen hos nämnden till extra

ordinarie kan departementschefen i rådande läge icke biträda. Däremot tillstyrkes

att medel beräknas för ytterligare ett heltidsanställt biträde i reglerad

befordringsgång, varvid dock de för tillfällig skrivhjälp in. in. beräknade

medlen anses böra nedsättas med 3 000 kronor; merkostnaden begränsas

härigenom till 3 300 kronor i avrundat tal. I anslutning till den

genomförda förhöjningen av rörliga tillägget anses för arvoden åt nämndens

sekreterare och vikarie för denne böra anvisas ytterligare 3 700 kronor.

Posten till rörligt tillägg föreslås vidare ökad med 2 300 kronor. För omkostnader

föreslås en uppräkning med 2 200 kronor. Anslagsökningen uppgår

sålunda till 11 500 kronor.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må

a) fastställa följande stat för interneringsnämnden, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1952/53:

Stat.

Avlöningar.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis................... 33 700

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal in. in., för
slagsvis

................................... 16 600

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 5 300

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 2.

Omkostnader.

Omkostnader, föiwslagsvis........................ 11 900

Summa kronor 67 500;

b) till Interneringsnämnden för budgetåret 1952/53 anvisa

ett förslagsanslag av 67 500 kronor.

38:o) Ungdomsfängelsenämnden. Kungl. Maj:t har (punkt 42, s. 96 och 97)

föreslagit riksdagen att dels fastställa av departementschefen förordad stat

för ungdomsfängelsenämnden, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1952/53, dels ock till Ungdomsfängelsenämnden för budgetåret 1952/

53 anvisa ett förslagsanslag av 26 400 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 23 000 kronor.

Departementschefen kan av hänsyn till det rådande ekonomiska läget ej

biträda ett förslag av fångvårdsstyrelsen om att inrätta en heltidstjänst i

Cg 30 för nämndens sekreterare. Då departementschefen finner skäligt att

viss höjning sker beträffande de för sekreteraren och dennes vikarie beräknade

arvodena, föreslås att anslaget på grund härav uppräknas med 300

kronor. För omkostnader beräknas en ökning med 1 100 kronor, varav 600

kronor för reseersättningar och 500 kronor för expenser. Höjningen av rörliga

tillägget föranleder en uppräkning med 2 000 kronor. Anslaget ökas sålunda

med tillhopa 3 400 kronor.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Albert Hermansson och herr Elmgren (I: 249) och den andra inom

andra kammaren av herrar Wiklund i Stockholm och Andersson i Linköping

(II: 324), hemställes, att riksdagen måtte besluta att sekreterarbefattningen

hos ungdomsfängelsenämnden skall förändras till heltidstjänst i Cg

30 samt anvisa därav föranledd höjning av anslaget till ungdomsfängelsenämnden.

Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande,

hänvisas till motionen 1: 249.

Utskottet tillstyrker departementschefens förslag, vilket i vad det avser

frågan om en heltidstjänst för nämndens sekreterare bestämts av hänsyn

till det rådande ekonomiska läget. Av detta ställningstagande följer, att utskottet

avstyrker motionerna I: 249 och II: 324.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

samt med avslag å motionerna 1: 249 och II: 324

a) fastställa följande stat för ungdomsfängelsenämnden,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1952/53:

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2. 47

Stat.

Avlöningar.

1. Avlöning till ordinarie tjänsteman, förslagsvis .. 100

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis .................. 7 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal m. m. . . 9 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 2 800

Omkostnader.

Omkostnader, förslagsvis ...................... 7 500

Summa kronor 26 400;

b) till Ungdomsfängelsenämnden för budgetåret 1952/53

anvisa ett förslagsanslag av 26 400 kronor.

39:o) Länsstyrelsernas kostnader för fångtransport. I enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 43, s. 97), vilket innebär oförändrad medelsanvisning,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Länsstyrelsernas kostnader för fångtransport

för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag

av 250 000 kronor.

40:o) Skyddskonsulentorganisationen: Avlöningar. Kungl. Maj :t har

(punkt 44, s. 97—100) föreslagit riksdagen att dels fastställa av departementschefen

förordad avlöningsstat för skyddskonsulentorganisationen, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1952/53, dels till Skyddskonsulentorganisationen:

Avlöningar för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag

av 390 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 324 700 kronor.

En inom justitiedepartementet under hösten 1951 företagen undersökning

angående läget inom skyddsverksamheten visar i huvudsak följande.

Den 1 oktober 1951 stodo 8 996 villkorligt dömda under övervakning och

896 villkorligt frigivna under tillsyn (91 % resp. 9 % av sammanlagda antalet,

9 892). övervakning och tillsyn besörjdes i 4 684 fall (47 %) av

personer, yrkesmässigt verksamma inom socialvården, därav i 228 (2 %)

av skyddskonsulenter eller skyddsassistenter, i 2 001 (20 %) av tjänstemän

vid skyddsföreningarna samt i 2 455 (25 %) av tjänstemän vid fångvårdsanstalter,

anstalter tillhörande barnavården, alkoholistanstalter och arbetsförmedlingar

eller av andra socialvårdstjänstemän. Antalet övervakare och

tillsynsmän var 4 784. Av dessa hade 4 589 1—5 uppdrag var, 116 6—10

uppdrag, 28 11—15 uppdrag, 16 16—20 uppdrag, 5 21—25 uppdrag, 16

26—50 uppdrag, 4 51—75 uppdrag, 1 76—100 uppdrag, 3 101—125 uppdrag,

5 126—150 uppdrag samt 1 151—175 uppdrag. Av de 14 övervakare

och tillsynsmän, som hade mer än 50 uppdrag var, tillhörde 7 första skydds
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 2.

konsulentdistriktet (Stockholms stad) och återstående 7 sjunde distriktet

(Göteborgs och Bohus samt Hallands län). Dessa 14 personer voro alla

heltidsanställda tjänstemän vid skyddsförening. Av de 2 001 övervakningsoch

tillsynsuppdrag, som omhänderhades av tjänstemän vid skyddsföreningarna,

kommo 834 på första distriktet och 885 på sjunde distriktet. En jämförelse

med vid en föregående undersökning framkomna uppgifter, vilka

avsågo läget den 1 september 1950, giver vid handen bl. a. att antalet villkorligt

dömda under övervakning ökat nära 12 % från 8 064 till 8 996 och

att också antalet villkorligt frigivna under tillsyn visar en mindre ökning

med drygt 5 % från 852 till 896. Ökningen av antalet villkorligt dömda är

mest framträdande i Stockholmsdistriktet (24 % från 1 797 till 2 221) och

i Göteborgsdistriktet (20 % från 1 083 till 1 297). Antalet övervakare och

tillsynsmän har stigit med nära 9 % från 4 404 till 4 784. Över 150 uppdrag

hade vid den senaste undersökningen en person mot två vid den förra; antalet

personer med mer än 100 resp. 50 uppdrag har däremot stigit från 4

till 9 resp. 10 till 14.

Departementschefen anser det angeläget att frivilliga krafter i väsentligt

vidgad omfattning tagas i anspråk såsom övervakare och tillsynsmän. Särskilt

anser departementschefen böra eftersträvas att till ifrågavarande verksamhet

knyta representanter för ledande idrotts- och ungdomsorganisationer

samt andra ideella folkrörelser. Med hänsyn till den inträdda ökningen

av övervaknings- och tillsynsklientelet kunna enligt departementschefen

samtidigt vissa skäl åberopas för en utbyggnad av den fasta skyddskonsulentorganisationen.

I nuvarande läge är departementschefen dock förhindrad

att framlägga förslag härom. Emellertid tillstyrkes att ett belopp av 10 000

kronor anvisas för anställande mot arvode av en skyddsassistent i åttonde

skyddskonsulentdistriktet. Departementschefen anser vidare skäligt, att det

till skyddskonsulenten i femte distriktet (Gotlands län) nu utgående årsarvodet

av 1 500 kronor höjes till 1 700 kronor. Den automatiska utgiftsökningen

på grund av genomförd höjning av rörliga tillägget, löneklassuppflyftningar

m. m. kan beräknas till 55 100 kronor. Anslaget skulle sålunda

höjas med 65 300 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande motioner,

nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Johannesson (I: 250) och den andra inom andra kammaren av herr

Ohlsson i Kastlösa (II: 364), i vilka hemställts, att riksdagen dels anvisar

10 000 kronor till kursverksamhet för tillsyningsmän och övervakare,

dels begär utredning angående skyddskonsulentorganisationens behov och

resurser, dels ock förordar att arbetsmarknadsstyrelsens kansli förstärkes

med en tjänsteman med specialuppgift att biträda vid handläggning av

ärenden rörande de förut dömdas yrkesvägledning och inpassning i arbetslivet,

dels en av herr Wiklund i Stockholm m. fl. inom andra kammaren väckt

motion (11:239), vari, såvitt nu är i fråga, hemställts, att tre arvodestjänster

som skyddsassistenter inom den öppna kriminalvården förändras

till extra ordinarie-tjänster.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

49

Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden,

hänvisas till motionerna I: 250 och II: 239.

Utskottet. Lagstiftningen om kriminalvård i frihet har lett till en mycket

stark ökning på senare år av det klientel, som står under övervakning

och tillsyn, en ökning, som hittills icke resulterat i motsvarande effektivisering

och förbättring av övervaknings- och tillsynsapparaten. Om icke de

friare vårdformerna ur samhällets synpunkt skola visa sig förfelade, är det

ofrånkomligt att skyddsax-betet på detta område kan bedrivas på mest ändamålsenliga

sätt.

Den i propositionen lämnade redogörelsen för läget inom skyddsverksamheten

under hösten 1951 visar, att övervakning och tillsyn icke i tillfredsställande

omfattning besörjdes av personer, som icke äro anställda inom

socialvården.

I motionerna 1: 250 och II: 364 har föreslagits, att riksdagen skall anvisa

10 000 kronor till kursverksamhet för tillsynsmän och övervakare. Utskottet

delar i princip motionärernas uppfattning, att dylika kurser kunde vara

värdefulla för att stimulera intresset och förbättra övervakarnas och tillsynsmännens

förutsättningar för att fullgöra uppdragen. Även det i motionen

II: 239 gjorda uttalandet om justering av de till övervakare och tillsynsmän

utgående arvodena på sådant sätt, att deras realvärde återställes, synes

utskottet värt beaktande. Däremot kan utskottet icke tillstyrka förslaget i

sistnämnda motion om förändring av tre arvodestjänster som skyddsassistenter

till e. o.-tjänster. Utskottet förutsätter emellertid att denna fråga blir

föremål för Kungl. Maj :ts prövning. Icke heller förslaget i motionerna 1: 250

och 11:364 om förstärkning av arbetsmarknadsstyrelsens kansli med en

tjänsteman med specialuppgift att biträda vid handläggning av ärenden rörande

de förut dömdas yrkesvägledning och inpassning i arbetslivet kan av

utskottet förordas, då förslaget principiellt sett skulle innebära en sammanblandning

av arbetsuppgifter för skyddskonsulentorganisationen och arbetsmarknadsorganisationen.

I anslutning till det nu anförda och med hänvisning till vad riksdagen

uttalat såväl år 1950 som år 1951 angående skyddskonsulentorganisationens

problem förutsätter utskottet att Kungl. Maj :t ägnar denna fråga erforderlig

uppmärksamhet och för riksdagen framlägger de förslag, som kunna anses

erforderliga. I vidare män är utskottet icke berett att tillstyrka ifrågavarande

motioner.

Kungl. Maj:ts förslag ha icke givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. i anledning av motionerna 1:250 och II: 364 samt motionen

II: 239, i vad den avser förevarande anslag, i skrivelse

till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet ovan anfört;
4

liihany till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 2.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 2.

II. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

a) fastställa följande avlöningsstat för skyddskonsulentorganisationen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1952/53:

Avlöningsstat.

1. Arvode, bestämt av Kungl. Maj:t.............. 1 700

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ 324 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 64 300

Summa kronor 390 000;

b) till Skyddskonsulentorganisationen: Avlöningar för

budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 390 000

kronor.

41 :o) Skyddskonsulentorganisationen: Omkostnader. Kungl. Maj:t har

(punkt 45, s. 101) föreslagit riksdagen att till Skyddskonsulentorganisationen:

Omkostnader för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av

94 500 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 86 500 kronor.

Fångvårdsstyrelsen hemställer att anslaget höjes med 16 000 kronor, att

lika fördelas på posterna till reseersättningar och expenser. Höjningarna

motiveras med de inträdda prisstegringarna samt, såvitt avser expensposten,

därjämte med att denna anses för knappt beräknad. Departementschefen

anser, att medelsanvisningen till reseersättningar bör höjas med 8 000 kronor.

Från posten till expenser skall avgå det under densamma för innevarande

budgetår för engångsutgifter beräknade beloppet, 10 000 kronor. Med

hänsyn till prisstegringar in. m. förordar departementschefen emellertid,

att posten uppföres med oförändrat belopp.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Sunne och Weiland (I: 181) och den andra inom andra kammaren av

fröken Elmén m. fl. (II: 325), har, såvitt nu är i fråga, hemställts, att riksdagen

måtte höja det i statsverkspropositionen upptagna anslaget till Skyddskonsulentorganisationen:

Omkostnader, i vad angår expenser, till det av

fångvårdsstyrelsen begärda beloppet.

Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande, hänvisas

till motionen II: 325.

Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkt 30:o) i detta

utlåtande anfört i anledning av motionerna I: 181 och II: 325 är utskottet

icke berett att tillstyrka dessa motioner i vad de avse förevarande anslag.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

51

Kungl. Maj :ts förslag har icke givit anledning till erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt

med avslag å motionerna I: 181 och 11:325, i vad de avse

förevarande anslag, till Skyddskonsulentorganisationen: Omkostnader

för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag

av 94 500 kronor.

42:o) Övervakning av villkorligt dömda. Kungl. Maj:t har (punkt 46, s. 101

och 102) föreslagit riksdagen att till Övervakning av villkorligt dömda för

budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 475 000 kronor.

Kungl. Maj :ts förslag innebär oförändrad medelsanvisning. Den av 1950

års riksdag beslutade höjningen av övervakarnas arvoden föranledde en

uppräkning från 200 000 till 475 000 kronor.

I en av herr Wiklund i Stockholm m. fl. inom andra kammaren väckt

motion (II: 239) har, såvitt nu är i fråga, hemställts, att riksdagen till återställande

av realvärdet hos arvodena åt frivilliga övervakare medverkar till

en justering av dessa genom att bevilja ett förslagsanslag å 570 000 kronor

till dylika arvoden.

Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande,

hänvisas till motionen.

Utskottet har från fångvårdsstyrelsen under hand inhämtat, att anslaget

vid den av 1950 års riksdag beslutade höjningen av övervakarnas arvoden

uppräknades för högt. Anledningen härtill har angivits vara dels att övervakningstiderna

beräknats regelmässigt bliva tre år, medan de i själva verket

ofta sättas kortare, och dels att en eftersläpning förekommer så till vida

att räkningar, lydande å tidigare gällande, lägre övervakningsarvoden alltjämt

inkomma. Från fångvårdsstyrelsens sida har uttalats, att en nedräkning

av anslaget för budgetåret 1952/53 med 125 000 kronor syntes möjlig.

Med hänsyn till de osäkra faktorer som påverka belastningen förordar utskottet,

att anslaget för nästa budgetår tillfälligt nedräknas med allenast

50 000 kronor till 425 000 kronor.

Under punkt 40 :o) i detta utlåtande har utskottet beträffande yrkandet i

motionen 11:239 om justering av arvodena till övervakare och tillsynsmän

uttalat, att det synes utskottet värt beaktande. I vidare mån kan utskottet

icke tillstyrka detsamma.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och

med avslag å motionen II: 239, i vad den avser förevarande

anslag, till övervakning (tv villkorligt dömda för budgetåret

1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 425 000 kronor.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr 2.

43:o) Tillsyn över villkorligt frigivna m. fl. Kungl. Maj :t har (punkt 47,

s. 102) föreslagit riksdagen att till Tillsyn över villkorligt frigivna m. fl.

för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 75 000 kronor.

Kungl. Maj :ts förslag innebär oförändrad medelsanvisning. Anslaget uppräknades

av 1950 års riksdag från 30 000 kronor till 75 000 kronor.

I en av herr Wiklund i Stockholm m. fl. inom andra kammaren väckt

motion (II: 239) har, såvitt nu är i fråga, hemställts att riksdagen till återställande

av realvärdet hos arvodena åt frivilliga tillsyningsmän medverkar

till en justering av dessa genom att bevilja ett förslagsanslag å 90 000

kronor till dylika arvoden.

Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande, hänvisas

till motionen.

Utskottet hänvisar beträffande motionen 11:239 i vad den avser förevarande

anslag till vad utskottet under nästföregående punkt anfört. Av enahanda

skäl som där angivits är utskottet icke berett att tillstyrka motionen

såvitt nu är i fråga.

Då Kungl. Maj :ts anslagsberäkning icke givit utskottet anledning till erinran,

hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

och med avslag å motionen II: 239, i vad den avser förevarande

anslag, till Tillsyn över villkorligt frigivna m. fl. för

budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 75 000 kronor.

44 :o) Understöd åt verksamhet för frigivna fångar m. fl. Kungl. Maj :t har

(punkt 48, s. 102 och 103) föreslagit riksdagen att till Understöd åt verksamhet

för frigivna fångar in. fl. för budgetåret 1952/53 anvisa ett anslag av

165 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 140 000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen har hemställt om en ökning av anslaget med 60 000

kronor. Höjningen motiveras dels med ökningen av klientelet och det som

följd därav stegrade hjälpbehovet, dels ock med inträdda kostnadsstegringar

för uppehälle, hyra, kläder m. m. Av dessa skäl anser departementschefen

en uppräkning av anslaget starkt påkallad. För närvarande kan departementschefen

emellertid ej tillstyrka en höjning med mer än 25 000

kronor. Härmed anses i främsta rummet böra tillgodoses hjälpverksamheten

i de största städerna, där klientelökningen är mest betydande.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Sten och Sunne (I: 183) och den andra inom andra kammaren av

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

53

herr Wiklund i Stockholm m. fl. (11:238), har hemställts, att riksdagen

måtte besluta att till understöd åt verksamhet för frigivna fångar m. fl. för

budgetåret 1952/53 anvisas ett anslag av 200 000 kronor.

Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande,

hänvisas till motionen II: 238.

Utskottet. Vad av fångvårdsstyrelsen samt i motionerna I: 183 och II: 238

anförts har övertygat utskottet om att behov av ökad medelsanvisning föreligger

för ifrågavarande ändamål. Utskottet, som under punkt 42 :o) i detta

utlåtande förordat en minskning av anslaget till övervakning av villkorligt

dömda, anser sig likväl icke kunna förorda att det av Kungl. Maj :t föreslagna

beloppet uppräknas med mer än 25 000 kronor.

Utskottet vill framhålla önskvärdheten av att frågan om understöd åt

verksamhet för frigivna fångar m. fl. blir föremål för närmare prövning.

Vid denna prövning bör särskilt beaktas att största möjliga likställighet i

avseende å förmånerna åstadkommes mellan olika kategorier anstaltsvårdade.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet

anfört i fråga om önskvärdheten av en prövning av den

verksamhet, som avses med förevarande anslag;

b) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna

I: 183 och II: 238 till Understöd åt verksamhet för frigivna

fångar m. fl. för budgetåret 1952/53 anvisa ett anslag av

190 000 kronor.

45 :o) Bidrag till svenska skyddsförbundet. Kungl. Maj :t har (punkt 49,

s. 103) föreslagit riksdagen att till Bidrag till svenska skyddsförbundet för

budgetåret 1952/53 anvisa ett anslag av 125 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 100 000 kronor.

En uppräkning av anslaget anser departementschefen nödvändig, särskilt

med hänsyn till angelägenheten av att föreningen Skyddsvärnet i Göteborg

skall kunna fortsätta sin verksamhet i oförminskad omfattning. För närvarande

kan departementschefen emellertid icke tillstyrka höjning av anslaget

med mer än 25 000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Göransson och Mogård (I: 330) och den andra inom andra kammaren

av herr Gustafson i Göteborg (II: 437), har hemställts, att dels ett anslag

av 48 000 kronor upptages å tilläggsstat för budgetåret 1951/52 att

täcka brist hos Skyddsvärnet i Stockholm och Skyddsvärnet i Göteborg,

dels att anslaget till svenska skyddsförbundet för budgetåret 1952/53 höjes

till 108 000 kronor.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 2.

Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden,

hänvisas till motionen 1: 330.

Utskottet. Även i detta fall har vad i ärendet förekommit givit utskottet

den uppfattningen, att en ökad medelsanvisning är påkallad. I rådande läge

anser sig utskottet dock icke kunna tillstyrka att medel anvisas å tilläggsstat

för budgetåret 1951/52. Utskottet förordar i stället, att för tillgodoseende

av de mest trängande behoven det av Kungl. Maj :t föreslagna beloppet

för budgetåret 1952/53 uppräknas med 25 000 kronor till 150 000 kronor.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

samt motionerna I: 330 och II: 437 till Bidrag till svenska

skyddsförbundet för budgetåret 1952/53 anvisa ett anslag

av 150 000 kronor.

Diverse.

46 :o) Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Fångvårdsstyrelsens

delfond. Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Byggnadsstyrelsens

delfond. Ersättning till statens domäners fond för upplåten mark. I enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 50, 51 och 52, s. 104) hemställer utskottet,

att riksdagen må för budgetåret 1952/53 såsom förslagsanslag

anvisa

a) ; till Ersättning till statens allmänna fastighetsfond:

Fångvårdsstyrelsens delfond 879 000 kronor;

b) till Ersättning till statens allmänna fastighetsfond:

Byggnadsstyrelsens delfond 851 000 kronor;

c) till Ersättning till statens domäners fond för upplåten

mark 41 300 kronor.

47 :o) Bidrag till utgivande av författningskommentarer m. m. Kungl. Maj:t

har (punkt 53, s. 105) föreslagit riksdagen att till Bidrag till utgivande av

författningskommentarer m. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag

av 100 kronor.

Ifrågavarande bidragsverksamhet handhaves av en särskild nämnd, kallad

nämnden för utgivande av förvaltningsrättsliga publikationer. Med hänsyn

till befintlig reservation å anslaget vid utgången av budgetåret 1949/50,

96 345 kronor, erfordrades icke någon medelsanvisning under anslaget för

innevarande budgetår. Vid senaste budgetårsskifte uppgick reservationen

till 136 354 kronor. Anslaget anses — i avvaktan på att behov av ytterligare

medel blir aktuellt — böra uppföras med ett formellt belopp av 100 kronor.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

55

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer,

att riksdagen må till Bidrag till utgivande av författningskommentarer

m. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag

av 100 kronor.

48:o) Bidrag till utgivande av lagsamling. Kungl. Maj:t har (punkt 54, s.

105 och 106) föreslagit riksdagen att till Bidrag till utgivande av lagsamling

för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 125 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 125 000 kronor.

Vid behandlingen av anslagsfrågan vid 1951 års riksdag påpekade statsutskottet

angelägenheten av att under rådande ekonomiska förhållanden

möjligheterna att nedbringa kostnaderna under anslaget noggrant prövades.

Sålunda borde enligt utskottet utrönas, huruvida utgivandet av sådana

delar av lagsamlingen, vilka berörde områden där stora författningsändringar

voro att vänta eller vilkas författare endast till ringa del påbörjat

arbetet, tills vidare kunde uppskjutas. På grund därav kunde utskottet icke

tillstyrka att anslaget för innevarande budgetår uppfördes med högre belopp

än 125 000 kronor, innebärande en nedräkning av det av Kungl. Maj:t äskade

beloppet med 25 000 kronor. Riksdagen beslöt i överensstämmelse med

vad utskottet föreslagit. I fjolårets statsverksproposition redovisades dittills

utkomna delar av lagsamlingen. Sedan dess ha följande delar utgivits, nämligen

Kommunallagarna, Skattelagar, Hälso- och sjukvård, Penning- och

bankväsende, Jakt, fiske och naturskydd samt Skogen. I anledning av statsutskottets

nyssnämnda uttalande har gjorts en undersökning, som resulterat

i att utgivningstiden för vissa delar uppskjutits i avbidan på väntade

större författningsändringar. Beträffande några delar har utgivningen uppskjutits

på obestämd tid. En mera väsentlig rubbning av utgivningsplanen

anses emellertid icke möjlig utan stora kostnader för statsverket. Med hänsyn

till under arbete varande delar av verket anses anslaget icke kunna

nedsättas för nästa budgetår. Anslaget föreslås därför i statsverkspropositionen

uppfört med oförändrat belopp.

Utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

hemställer,

att riksdagen må till Bidrag till utgivande av lagsamling

för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av

125 000 kronor.

49 :o) Bidrag till internationella byrån i Bern för skydd av litterära och

konstnärliga verk. Bidrag till internationella institutet för unifiering av privaträtten.

Bidrag till Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskab. Bidrag till

Tidskrift för kriminalvård. I enlighet med Kungl. Maj:ls förslag (punkterna

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande nr 2.

55—58, s. 106 och 107), vilka innebära oförändrad medelsanvisning, hemställer

utskottet,

att riksdagen må för budgetåret 1952/53 anvisa

a) till Bidrag till internationella byrån i Bern för skydd

av litterära och konstnärliga verk ett förslagsanslag av

8 500 kronor;

b) till Bidrag till internationella institutet för nnifiering

av privaträtten ett förslagsanslag av 3 000 kronor;

c) till Bidrag till Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskab

ett anslag av 3 000 kronor;

d) till Bidrag till Tidskrift för kriminalvård ett anslag

av 1 000 kronor.

50:o) Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. I enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 59, s. 107), vilket innebär en anslagsökning med

85 000 kronor, föranledd av chefslönerevisionen och höjningen av det rörliga

tillägget, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Kommittéer och utredningar genom

sakkunniga för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag

av 635 000 kronor.

51 :o) Extra utgifter. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 60, s.

107), vilket innebär en ökning med 5 000 kronor för att täcka kostnader för

resor m. m., föranledda av deltagande från svensk sida i olika internationella

konferenser o. d., hemställer utskottet,

att riksdagen må till Extra utgifter för budgetåret 1952/

53 anvisa ett reservationsanslag av 40 000 kronor.

52 :o) Barntillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst. I enlighet

med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 61, s. 107 och 108), vilket innebär en

anslagsminskning med 5 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Barntillägg åt vissa befattningshavare

i statens tjänst för budgetåret 1952/53 anvisa ett

förslagsanslag av 15 000 kronor.

53:o) Uppskjutna frågor. Utskottet kommer framdeles att avgiva utlåtande

beträffande nedannämnda, av Kungl. Maj:t under följande punkter framställda

förslag, nämligen

punkten 14: Regeringsrätten: Avlöningar;

punkten 15: Regeringsrätten: Omkostnader;

punkten 25: Vattendomstolarna: Avlöningar;

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

57

punkten 26: Vattendomstolarna: Omkostnader; vilket utskottet härmed

får för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 22 februari 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, kwar

Anderson, Näsgård, Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Eric Ericson,

Pålsson, Näsström, Sundelin, Bergh, Edin, fru Lindström och herr Ragnar

Persson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Mårtensson i

Uddevalla, Wallentheim, Rubbestad, Eriksson i Sandby, Bergstrand, Åkerström,

Johansson i Mysinge, Petterson i Degerfors, fröken Elmén, herr

Birke, fru Ericsson i Luleå, herrar Wedén, Karlsson i Olof ström och Gustafsson

i Skellefteå.

Reservationer.

1) vid punkten 17:o) (Häradsrätterna: Avlöningar) av herrar Karl Andersson,

Mårtensson i Uddevalla, Wallentheim, Rubbestad, Åkerström, Johansson

i Mysinge och Petterson i Degerfors, vilka under hänvisning till den

vid utskottets utlåtande nr 13 fogade reservationen nr 2 ansett, att anslaget

bort nedräknas med kostnaden för uppflyttning av tingsdomarna från Ca

33 till Ca 37 eller 58 600 kronor och att därför utskottets hemställan bort

ha följande lydelse:

»att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i häradsrätternas personalförteckning

minska antalet kontorsbiträden från 73 till 70;

b) fastställa följande avlöningsstat för häradsrätterna, att

tillämpas under budgetåret 1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis

............................... 5 090 400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestäm
da

av Kungl. Maj :t, förslagsvis.......... 5 400

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för
slagsvis

............................... 4 271 200

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 1 954 400

Summa kronor 11 321 400;

5 Jlilumg till riksdagens protokoll 1952. G samt. Nr 2.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande nr 2.

c) till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret 1952/53

anvisa ett förslagsanslag av 11 321 400 kronor.»

2) vid punkten 19:o) (Häradsrätterna: Reseersättningar till nämndemän)

av herr Karlsson i Olofström.

3) vid punkten 29:o) (Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar) av herr Ohlon,

fröken Andersson, fröken Elmén, herrar Wedén och Gustafsson i Skellefteå,

vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka förslaget i motionerna I: 182 och

II: 240 om höjning av anslaget för att möjliggöra anställandet av två skrivbiträden

och att därför

dels utskottets yttrande (s. 22 och 23) bort hava följande lydelse:

»Utskottet är ense med motionärerna därom, att genomförandet av önskvärda

reformer i fångbehandlingen icke får äventyras genom bristfälligheter

i den centrala administrationen. På grund härav och då enligt vad som

framgår av statsverkspropositionen det råder arbetsanhopning för fångvårdsstyrelsens

biträdespersonal har utskottet funnit sig böra tillstyrka yrkandet

i ifrågavarande motioner om uppräkning av anslaget med 5 032 kronor, eller

i avrundat tal 5 000 kronor.

Kungl. Maj :ts förslag har icke i övrigt givit anledning till erinran.»

dels ock utskottets hemställan i nedan angivna delar bort hava följande

lydelse :

»att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

samt med bifall till motionerna I: 182 och II: 240, i vad de

avse förevarande anslag,

b) fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen,

att tillämpas under budgetåret 1952/53:

Avlöningsstat:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 318 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis .................... 14 500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .. 233 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis................... 174 300

Summa kronor 740 300;

c) till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret

1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 740 300 kronor.»

4) punkten 30:o) (Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader) av herr Ohlon, fröken

Andersson, herrar Sundelin, Bergstrand, fröken Elmén, herrar Wedén

och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka förslagen

i motionerna I: 181 och II: 325 samt I: 182 och II: 240 om höjning av

posten till reseersättningar med 4 000 kronor och av beloppet till övriga

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2.

59

expenser med 3 600 kronor utöver vad departementschefen föreslagit och

att därför

dels andra stycket av utskottets yttrande på s. 24 bort hava följande lydelse:
»Såsom

framgår av det anförda har utskottet en positiv inställning till

ifrågavarande motionsyrkanden. Utskottet respekterar helt den strävan till

återhållsamhet, som ligger bakom den rutinmässiga prutningen i statsverkspropositionen

på myndigheternas äskanden beträffande oinkostnadsanslagen.

Å andra sidan har utskottet icke kunnat undgå känslan av att denna

schablonmässiga prutning stundom genomföres på ett sådant sätt, att verksamheten,

som utskottet ovan antytt, icke kan bedrivas rationellt. Ihågkommas

bör även —- och detta har man måhända icke alltid gjort — att reseersättningar

och expenser icke kunna beräknas enligt samma grunder då det

gäller tjänstemän med människovårdande uppgifter som då det gäller ren

förvaltningspersonal. Av nu angivna skäl har utskottet funnit sig böra tillstyrka

bifall till ifrågavarande motioner i vad de avse förevarande anslag.»

dels ock utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

»att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

samt med bifall till motionerna I: 181 och II: 325 samt I: 182

och II: 240, i vad de avse förevarande anslag, till Fångvårdsstyrelsen:

Omkostnader för budgetåret 1952/53 anvisa ett

förslagsanslag av 103 600 kronor.»

5) vid punkten 31 :o) (Fångvårdsanstalterna: Avlöningar) av fröken Elmén,

herrar Wedén och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett, att utskottet

bort avstyrka Kungl. Maj :ts förslag om nedläggande av kvinnoavdelningen

å Långholmen och mansavdelningen vid anstalten i Växjö och att därför
dels

den del av utskottets yrkande som på s. 39 börjar med orden »Som

av» och slutar med orden »ifrågavarande omorganisation» bort ersättas med

text av följande lydelse:

»Vid sitt besök på fångvårdsanstalten på Långholmen har utskottet iakttagit,

att sådana anordningar vidtagits för särskiljande av män och kvinnor

att den samtidiga förvaringen av klientel av båda könen på denna anstalt

praktiskt taget icke synes vara förbunden med några olägenheter. Då staten

enligt avtal med Stockholms stad är skyldig att omhändertaga inom staden

häktade kvinnor på Långholmen och medeltalet sådana häktade uppgivits

uppgå till 7, är utskottet icke övertygat om att det finns praktiska möjligheter

att nedlägga kvinnoavdelningen. Ett nedläggande av mansavdelningen

vid fångvårdsanstalten i Växjö skulle medföra, att de vid S:t Sigfrids sjukhus

anställda psykiatrerna icke längre skulle kunna medverka vid sinnesundersökningarna

av manligt klientel, vilket får antagas ha till följd att

undersökningstiderna ytterligare förlängas. På grund härav och under åberopande

av de skäl, som anförts av fångvårdsstyrelsen och i motionen II: 18,

— utskottet har icke kunnat undgå att tillmäta de rent humanitära syn
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande nr 2.

punkterna en särskild vikt — har utskottet funnit sig böra avslå Kungl.

Maj :ts ifrågavarande förslag.»

dels ock utskottets hemställan under IV bort ha följande lydelse:

»IV. besluta att med bifall till motionen II: 18 avslå Kungl.

Maj :ts förslag om nedläggande av kvinnoavdelningen å

Långholmen och mansavdelningen vid anstalten i Växjö;»

6) vid punkten 32:o) (Fångvårdsanstalterna: Omkostnader) av herr Ohlon,

fröken Andersson, herrar Sundelin, Bergstrand, fröken Elmén, herrar Wedén

och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka förslaget

i motionerna I: 181 och 11:325 om höjning av posten till reseersättningar

med 7 000 kronor och av beloppet till övriga expenser med 15 000

kronor utöver vad departementschefen föreslagit och att därför

dels första stycket av utskottets yttrande på s. 42 bort ersättas med text

av följande lydelse:

»Av motsvarande skäl, som av utskottet åberopats under punkt 30:o) i

detta utlåtande till stöd för tillstyrkandet av motionerna I: 181 och II: 325,

i vad de avse det under sagda punkt behandlade anslaget, tillstyrker utskottet

nämnda motioner jämväl i vad de avse nu förevarande anslag.»

dels ock utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

»att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

samt motionerna 1:180 och 11:235 samt 11:444 ävensom

med bifall till motionerna 1:181 och 11:325 samt med

avslag å motionerna I: 182 och 11:240, samtliga motioner i

vad de avse förevarande anslag, till Fångvårdsanstalterna:

Omkostnader för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag

av 5 449 000 kronor.»

7) vid punkten M:o) (Skyddskonsulentorganisationen: Omkostnader) av

herr Ohlon, fröken Andersson, herrar Sundelin, Bergstrand, fröken Elmén,

herrar Wedén och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett, att utskottet bort

tillstyrka förslaget i motionerna 1:181 och 11:325 om höjning av posten

till expenser med 8 000 kronor utöver vad departementschefen föreslagit och

att därför

dels utskottets yttrande bort ersättas med text av följande lydelse:

»Under hänvisning till vad utskottet under punkt 30 :o) i detta utlåtande

anfört i anledning av motionerna I: 181 och II: 325 tillstyrker utskottet, att

anslaget uppräknas i enlighet med vad i nämnda motioner yrkats.»

dels ock utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

»att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

samt med bifall till motionerna 1:181 och 11:325, i vad de

avse förevarande anslag, till Skyddskonsulentorganisationen:

Omkostnader för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag

av 102 500 kronor.»

527179. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:136 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1952/53 till lindring i mindre bemedlades kostnader för djursj s. 4 i texten
  2. Rskr. 1952:2 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1952/53 und s. 1 i texten