Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fråga om befrielse från betalningsskyldighet till kronan.

1952-11-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:201, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fråga om befrielse från betalningsskyldighet till kronan.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 201—202.

Statsutskottets utlåtande nr 201.

1

Nr 201.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

fråga om befrielse från betalningsskyldighet till kronan.

(3:e avd.)

I propositionen nr 191 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 4

april 1952, föreslagit riksdagen medgiva, att stadsfogden i Linköping Per

David Ejeman, därest han inom tid som Kungl. Maj :t bestämmer till länsstyrelsen

i Östergötlands län inbetalar ett belopp av 1 000 kronor, befrias

från återstående ersättningsskyldighet till kronan i det i statsrådsprotokollet

avsedda fallet.

Genom dom den 17 december 1951, som vunnit laga kraft, har Göta hovrätt

dömt stadsfogden i Linköping Per David Ejeman att för försummelse

i tjänsten såsom utmätningsman i staden böta tjugufem dagsböter samt

förpliktat honom att i ersättning till kronan utgiva 11 034 kronor 45 öre

jämte fem procent ränta därå från den 11 mars 1951 tills betalning sker. I

en till Kungl. Maj :t inkommen skrift har Ejeman anhållit om åtgärder i syfte

att kronans ersättningsanspråk måtte eftergivas.

Av handlingarna i ärendet framgår bl. a. följande angående de bakom

domen liggande omständigheterna: Vid en av Ejeman i maj 1948 verkställd

inventering hos exekutionsbiträdet i femte distriktet i Linköping uppdagades,

att exekutionsbiträdet, som avled den 28 maj 1948, förskingrat

indrivna, kronan och kommuner tillkommande skattemedel till ett belopp

av omkring 33 000 kronor. Ejeman ställdes under tilltal för det han gjort

sig skyldig till försummelse såsom utmätningsman bestående däri att han

vid inventeringar under åren 1946—1948 hos stadens exekutionsbiträden endast

genom stickprov kollationerat utdragen av respektive postgirokonton

jämte utdragen vidfogade kuponger med inkomstposterna i kassaboken samt

att han under åren 1946—1948 verkställt endast en kassaavstämning per

exekutionsdistrikt i vissa av stadens distrikt. Genom försummelserna vid

inventeringarna hade Ejeman underlättat den uppdagade förskingringen.

Hovrätten — liksom underdomstolen, rådhusrätten i Linköping -— fann

Ejeman förfallen till ansvar och ådömde honom straff på sätt förut angivits.

Anmärkas må, att domstolarna i domsmotiveringen anfört, rådhusrätten

att Ejemans arbetsbörda ostridigt varit för stor och att hans stora

arbetsbörda borde beaktas som en förmildrande omständighet vid straffmätningen

samt hovrätten att Ejeman haft en mycket stor arbetsbörda och

i sin tjänst lidit brist på kontorspersonal. Domstolarna ha emellertid där
1

Dihang till riksdagens protokoll 1952. G samt. Nr 201 - 202.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 201.

jämte gjort uttalanden av den innebörden att Ejeman ej hos stadens anslagsbeviljande

myndigheter gjort de framställningar om utökning av kontorspersonalen

som han bort.

Ejeman, som är född 1898 och som 1924 tillträdde tjänsten såsom stadsfogde

i Linköping, har i sitt år 1946 genom äktenskapsskillnad upplösta

äktenskap två barn, en son född 1933 och en dotter född 1939. Ejeman har

vårdnaden om sonen, som är studerande och vilkens studier ej kunna väntas

bli avslutade förrän tidigast om fyra år. Vårdnaden om dottern tillkommer

hennes moder. I sin år 1952 avlämnade självdeklaration har Ejeman

angivit sin sammanräknade inkomst till 23 321 kronor. Hans tillgångar uppgå

till omkring 2 000 kronor, huvudsakligen i bankfordringar, samt vissa

lösören, vilka tagits i mät för kronans ifrågavarande fordran och därvid

värderats till 1 300 kronor. Han har ej annan skuld än den varom i detta

ärende är fråga. Ejeman har att utgiva årligt underhållsbidrag till sin frånskilda

hustru med 600 kronor och till dottern med 1 800 kronor, varjämte

han svarar för vissa dotterns kostnader, såsom för skolgång och kläder.

Preliminärskatt uttages för närvarande med omkring 7 000 kronor för år.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har i avgivet yttrande tillstyrkt Ejemans

framställning, medan statskontoret framhållit, att i fall av förevarande

art kronans ersättningsanspråk icke borde helt efterskänkas, varför

ämbetsverket föreslagit, att Ejeman skulle befrias från återstående ersättningsskyldighet,

därest han inbetalade ett belopp av förslagsvis 5 000 kronor.

Departementschefen har anfört följande.

De omständigheter, under vilka Ejeman ådragit sig förevarande ersättningsskyldighet

till statsverket, måste anses innefatta mycket mildrande

moment. Med hänsyn härtill och med beaktande därjämte av hans ekonomiska

ställning tala billighetsskäl för att Ejeman befrias från en väsentlig

del av det honom ådömda skadeståndet till kronan. Jag vill därför förorda,

att Ejemans ersättningsskyldighet nedsättes till ett belopp av 1 000 kronor

under förutsättning att beloppet inbetalas inom viss tid. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att bestämma denna tid.

Utskottet. Även om vissa skäl tala för att ersättningsskyldigheten bort

bestämmas till högre belopp än det av departementschefen föreslagna, har

utskottet likväl ej velat motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag. Utskottet hemställer

alltså,

att riksdagen må medgiva, att stadsfogden i Linköping

Per David Ejeman, därest han inom tid som Kungl. Maj :t bestämmer

till länsstyrelsen i Östergötlands län inbetalar ett

belopp av 1 000 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet

till kronan i det fall, som angives i statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för den 4 april

1952.

Stockholm den 12 november 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 201.

3

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar

Anderson, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson, Pålsson,

Näsström, Bergh, Hesselbom, Lodenius, Ragnar Persson, Axel Andersson

och Söderquist; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Svensson i Grönvik, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,

Wallentheim, Lindholm, Rubbestad, Åkerström, Thapper, Widén, Birke,

Wedén och fröken Nygren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:420 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående skärpt tuberkuloskontroll av skolpersonal. a1 i texten