Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om begränsning av de statliga arbetsuppgifternas omfång i besparingssyfte.

1952-11-12 · 42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:205, Utlåtande i anledning av väckta motioner om begränsning av de statliga arbetsuppgifternas omfång i besparingssyfte.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

1

Nr 205.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om begränsning av de

statliga arbetsuppgifternas omfång i besparingssyfte.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Nordenson m. fl (1:246) och den andra inom andra kammaren av

herr Hjalmarson m. fl. (11:433), har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t, i anslutning till de huvudlinjer som i motionerna

anförts, anhålla att Kungl. Maj:t måtte a) framlägga en plan för de begränsningar

av arbetsuppgifterna, som äro möjliga inom statsförvaltningen,

särskilt inom verksamhetsområdena för bostadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

arbetarskyddsstyrelsen, veterinärstyrelsen, fiskeristyrelsen, skogsstyrelsen,

priskontrollnämnden, statens hyresråd, jordbruksnämnden, konjunkturinstitutet

samt krigsmaterielverket — med underställda organ i den

mån sådana förekomma — ävensom lantbruksnämnderna liksom en plan

för de organisatoriska förenklingar detta gör möjligt, b) överväga i vad

mån det allmännas rätt må kunna på ett effektivare sätt än hittills tillvaratagas

inom statens bidrags-, understöds- och låneverksamhet, c) företaga

en översyn av de avgifter statsverket upptager för särskilda tjänster, varmed

ej avses de affärsdrivande verkens taxor, i syfte att statsverkets kostnader

skola täckas samt framlägga de förslag detta kan föranleda, d) framlägga

förslag om fortsatt avveckling av allmänna prissubventioner i sådan

takt att nödvändiga prisjusteringar kunna ske utan häftiga förskjutningar

i efterfrågan, e) efter hörande av vederbörande myndigheter framlägga de

förslag till begränsningar i den statliga verksamheten, vilka visat sig lämpliga

med utgångspunkt i en generell besparingsnorm med för varje förvaltningsgren

angiven riktpunkt.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 433 följande:

I samfälligheter av begränsad omfattning framstår sambandet mellan de

gemensamma utgifterna och anspråken på den enskildes kassa som självklart

och påtagligt. Varje ny eller ökad utgift betyder nya eller ökade krav,

som ingen samfällighetsmedlem kan undkomma. Den enskilde kan taga

sin ståndpunkt i klart medvetande om dess konsekvenser. Han väljer —

mellan utgifter, mellan fördelar och nackdeler av en gemensam eller individuell

disposition av personliga resurser.

Mycket av den finansiella sundheten i en äldre tids smärre svenska kommuner

kan föras tillbaka på detta levande samband och den känsla av

direkt personligt ansvar det främjade.

1 llihang till riksdagens protokoll 1952. 6 saml. Nr 205.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Ju mer omfattande den statliga verksamheten och ju mer komplicerade

de statsfinansiella förhållandena blivit, desto svagare avtecknar sig det i

själva verket självklara orsakssammanhanget mellan statsutgifter och

skattetryck. Människorna synas i växande omfattning föreställa sig att det

skulle vara möjligt att isolera dessa båda sidor av samma problem från

varandra. Bakom många anspråk på utvidgad statlig verksamhet kunna

visserligen spåras speciella gruppintressen men också en tilltagande benägenhet

att godtaga uppfattningen att staten skall allting bestyra. Det behöver

ingalunda vara fråga om särintressen i ordets mera begränsade eller

materialistiska bemärkelse utan kan lika ofta röra sig om organiserade

eller oorganiserade framstötar för ändamål, som i och för sig kunna betraktas

som behjärtansvärda. Ej sällan utgår man därvid från den icke

närmare övervägda ståndpunkten att, om statens resurser räcka för allt

annat, böra de även vara tillräckliga för det nya ändamålet — särskilt som

begynnelsekostnaden ofta förefaller begränsad. Den samlade effekten ■—

ur skattebetalarsynpunkt — av dessa utgifter är högst påtaglig.

Under senare år ha i stigande utsträckning så kallade principbeslut

fattats om utvidgningen av den statliga verksamheten på olika områden.

Bakom dessa beslut har ofta stått en enhällig riksdag. Det kan knappast

heller råda tvekan om att det i stort sett varit fråga om både angelägna

och önskvärda reformer, vilka i den mån icke oöverstigliga ekonomiska

hinder möta böra fullföljas. Själva sättet för beslutens fattande har emellertid

medfört att riksdagen knappast varit fullt medveten om de statsfinansiella

konsekvenserna av sina beslut — måhända icke ens av varje

beslut för sig och än mindre om de sammanlagda konsekvenserna.

Organisatoriska utvidgningar ha en tendens att skapa behov av nya

utvidgningar. Administrationen växer av sig själv. Kostnaden har en benägenhet

att stiga automatiskt till aktningsvärda belopp. Detta gäller såväl

central som mera lokal administration. Beslut om nya utvidgningar

framstå därför ofta som ofrånkomliga.

Att fristående institutioner beviljas statsanslag för sin verksamhet kan

vara ett sätt att få nödvändiga uppgifter fullföljda på ett smidigare och

billigare sätt än genom den statliga administrationen. Ej sällan medför

emellertid ett under flera år utgående anslag att ifrågavarande institution

inrättar sig efter bidraget, skapar en fast organisation med detta som utgångspunkt

och därifrån framställer anspråk såväl på bibehållet som ökat

statsbidrag. Ur statens synpunkt rör det sig om betydande belopp — sammanlagt

— av detta slags anslag.

Ovan antydda och andra omständigheter äro de drivande omständigheterna

bakom den så kallade automatiska utgiftsstegringen. Denna som numera

uppgår till hundratals miljoner, även om man borträknar penningvärdeförsämringens

effekt på de statliga utgifterna, är det mest tyngande

hindret för den ur alla synpunkter nödvändiga anpassningen av den statliga

utgiftsramen efter de statliga inkomster som kunna åstadkommas

utan skadeverkningar på arbetsvilja, sparande och riskvilja i samhället.

En fast beslutsamhet att bryta utvecklingen mot ständigt stegrade statsutgifter

hos beslutande och förslagsgivande instanser är den första förutsättningen

för att verkliga resultat skola kunna nås. Ansvaret vilar främst

på regering och riksdag men därutöver också på de instanser som hava att

avgiva petita. Ytterst är det emellertid fråga om att väcka allmänna opi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

3

nionen, att mobilisera en skattebetalaropinion för förnuftig återhållsamhet,

att få människorna att inse sambandet mellan deras egen skatt, deras

egen ekonomiska framtid och deras egna krav på olika åtgärder från det

allmänna. Inkomstfördelningen i vårt land är sådan och skattebördan spelar

för de flesta svenska medborgare en sådan roll att detta ej borde vara

omöjligt.

Möjligheterna att mera väsentligt sänka redan utgående anslag äro naturligtvis

icke stora på kort sikt. Beloppen äro i stor utsträckning bundna

på olika sätt. Detta understryker emellertid endast nödvändigheten att

omedelbart planera för utgiftssänkningar. De utgiftsbegränsningar som

äro möjliga att tämligen omedelbart göra ha dock trots sin måhända begränsade

räckvidd påtaglig betydelse — dels som »marginalansträngningar»

dels för att markera allvaret i beslutsamheten att motsätta sig

utgiftsökningar. Det gäller att redan i vår förbereda marken för en återhållsam

statsverksproposition för budgetåret 1953/54 — det första budgetår

då ifrågasatta skattelindringar få sin fulla statsfinansiella effekt.

Från början bör klart sägas ifrån att en begränsning av den statliga

organisationsapparaten icke är möjlig utan en begränsning av de statliga

arbetsuppgifternas omfång. I själva verket torde läget inom flertalet förvaltningsgrenar

vara sådant att tjänstemännen måste åläggas en arbetsbörda

intill och över gränsen för vad som rimligen kan krävas. För undvikande

av missförstånd bör det måhända också samtidigt framhållas, att

något försök att för statstjänstemännens del hävda möjligheten av en lönesättning,

som avviker från vad vederbörandes utbildning och arbetsinsatser

samt läget på arbetsmarknaden motiverar, självfallet icke får ifrågakomma.

Vad de praktiska åtgärderna till en begränsning av de statliga arbetsuppgifterna

angår kan det icke av en meningsriktning utan tillgång till

den administrativa apparaten begäras, att denna skall kunna framlägga

detaljerade eller på varje enskild punkt underbyggda förslag. Det enda som

kan fordras är en allmän målsättning, konkreta exemplifikationer samt

att den initiativtagande åsiktsriktningen tar de politiska konsekvenserna

av och det politiska ansvaret för sin målsättning.

Arbetsuppgifternas begränsning måste dels inriktas på reformer inom

de verk och styrelser som måste bliva bestående, dels på avveckling snarast

möjligt av icke absolut nödvändiga verksamhetsgrenar. Som exempel på

centrala styrelser, som i särskild grad borde bliva föremål för omedelbar

granskning ur denna synpunkt, kunna nämnas arbetsmarknadsstyrelsen

och bostadsstyrelsen med underlydande organ — länsarbetsnämnder och

länsbostadsnämnder. Inom båda arbetsområdena torde finnas uppgifter,

vilka även om de kunna betraktas som i och för sig viktiga, dock ej äro

ofrånkomliga. På det mera lokala planet kan samma omdöme fällas till

exempel om viss del av den verksamhet som bedrives av de offentliga arb

e t s för in ed 1 i ngar na.

Stora delar av det arbete arbetarskyddsstyrelsen, veterinärstyrelsen, fiskeristyrelsen

och skogsstyrelsen utföra är säkerligen nödvändigt. Även för

deras del uppställer sig emellertid frågan om möjliga begränsningar av

arbetsuppgifterna, varvid jämväl spörsmålet om den tillämpade organisationsformen

med ett självständigt ämbetsverk är den rationella och nödvändiga

bör upptagas till förutsättningslös prövning. Mycket talar för att

så ej är fallet utan att de arbetsuppgifter inom ifrågavarande arbetsområ
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 205.

den, som nödvändigtvis måste fyllas, kunna hänskjutas till en särskild

sektion eller byrå inom andra verk.

Det möter betydande svårigheter att avgöra huruvida de avgifter statsverket

upptager för särskilda tjänster som dess organ bereder medborgarna

äro så avvägda att de täcka statens självkostnader. Vi syfta i detta sammanhang

ej på de affärsdrivande verkens taxor utan på de mångahanda

avgifter av annat slag som uttagas. Statsrevisorerna hava vid olika tillfällen

efter granskning konstaterat att flera av dessa ej kunna anses tillräckliga.

Som exempel kan erinras om revisorernas synpunkter på vattendomstolsavgifterna,

på avgifter för registrering av anmälningar till handels-

och föreningsregister, för vissa extra tullförrättningar och för vissa

provningar och undersökningar. På vissa punkter hava justeringar vidtagits.

Fältet är emellertid så stort och svåröverskådligt och de berörda avgifternas

sammanlagda belopp så betydande att en allmän översyn borde

vara lämplig.

Vissa slag av lagstiftning — då speciellt koncessionslagstiftningen -—

skapar ett behov av centrala och lokala övervakningsorgan. Man kan

nämna de under senare år tillkomna jordlagarna. Även om det avgörande

skälet för en avveckling av dessa lagar icke är möjligheten att rationalisera

förvaltningen kan man icke bortse från denna biverkan. Försvunne till

exempel jordförvärvslagen och lagen om kronans förköpsrätt, skulle verksamheten

inom lantbruksnämnden bliva så litet omfattande att den kunde

i allt väsentligt överlåtas på hushållningssällskapen.

En allmänekonomisk politik, som möjliggör ett snabbt avvecklande av

kvarstående krisregleringar, skulle också skapa rationaliseringsmöjligheter.

Byggnadsregleringens avskaffande, vilket förefaller möjligt utan alltför

stora risker, skulle lätta trycket på både centrala och lokala myndigheter.

Prisregleringens successiva avveckling möjliggör avveckling av priskontrollnämnden,

hyresregleringens av hyresrådet. Avvecklingen av vissa

andra krisuppgifter möjliggör en begränsning av jordbruksnämndens

»krisavdelningar». De belopp som på detta sätt skulle kunna sparas äro

ingalunda oväsentliga.

Även om de rapporter och analyser konjunkturinstitutet sammanställer

äro både vägledande och intressanta borde detta instituts verksamhet

kunna begränsas.

Vad den militära förvaltningsapparaten angår torde inom 1949 års försvarsutredning

visst material av vikt för bedömandet av rationaliseringsmöjligheterna

hava sammanställts, vilket bör bliva föremål för ståndpunktstagande

från statsledningens sida. I detta sammanhang bör även

frågan om krigsmaterielverkets framtida ställning övervägas.

Att angiva ens ett ungefärligt mått på den sammanlagda summan av

alla de olika slag av bidrag, understöd, ersättningar och lån, som av staten

utlämnas till kommuner och andra samfälligheter, föreningar och organisationer

samt enskilda är omöjligt. Det rör sig emellertid säkerligen om miljardbelopp

årligen. För svensk rätt är det karakteristiskt att den innefattar

en rad institut till skydd för den enskildes rätt, för allas lika rätt att erhålla

de bidrag, vartill de äro författningsmässigt berättigade. Det är också väsentligt

att så är förhållandet. Det måste dock också framstå som angeläget

att statens rätt blir säkerställd, att det sörjes för att icke större belopp

utbetalas än som avsetts, att inga andra än verkligt berättigade er
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

5

hålla stöd, att det allmänna återfår utlånade medel och att de villkor som

uppställts för lån eller bidrag också bliva uppfyllda. Uppenbart är det här

fråga om ett avvägningsproblem, där lämplighet, rimlig hänsyn och kostnader

för kontroll och övervakning få vägas mot statens intresse av att

ej större summor än nödvändigt åtgå för de avsedda ändamålen. I detta

sammanhang kan erinras om de förslag som framställts om samordning

av socialpolitiken samt på ett annat område om övergången till kreditgarantisystem

för bostadslån. Problemet i sina huvuddrag har mera utförligt

behandlats i motion nr 1: 114: 1943 om tillvaratagande av statens

rätt inom dess bidrags-, låne- och understödsverksamhet, till vilken motion

hänvisas. Här skall endast den meningen uttalas, att denna frågeställning

måste vara väsentlig i varje besparingsaktion samtidigt som det erinras

om att statens intresse härvidlag betyder skattebetalarnas.

Sambandet mellan växande statsutgifter och riskerna för en fortgående

penningvärdeförsämring anmäler sig också i detta sammanhang, varmed

ånyo kravet på återhållsamhet i nya utgifter får aktualitet. Läget för

ögonblicket och den närmaste framtiden torde kunna ges i påståendet att

nationalinkomsten utan störande ingrepp måste ges tid att växa ifatt statsutgifterna.

Vi måste nå en säkrare grund för de behövliga inkomsterna än

inflation och stigande skattetryck.

En förutsättningslös genomgång av redan nu utgående anslag skulle

emellertid säkerligen även den ge vissa besparingsmöjligheter på olika huvudtitlar.

Vi vilja sålunda endast erinra om de så kallade bostadssubventionerna,

där reduktioner förefalla möjliga utan allvarligare risker.

Över huvud taget är det angeläget att rensa bort så mycket som möjligt

av allmänna och mera permanenta subventioner ur budgeten. Med allmänna

subventioner syfta vi icke på bidrag som motiveras av socialpolitiska skäl

utan på subventioner som utgivas i syfte att dirigera prissättningen på olika

varor. Dylika subventioner äro samhällsekonomiskt snedvridande och

statsfinansiellt tyngande. De ge endast skenbara fördelar åt konsumenterna.

Subventionernas fortsatta avveckling måste emellertid ske i sådan

takt att nödvändiga prisjusteringar kunna genomföras utan häftiga förskjutningar

i efterfrågan, vilket tar tid. Det måste alltså bli fråga om en

successiv avveckling men framför allt om beslutsamt motstånd mot nya

bestående subventionsformer. Endast i den mån detta slag av statsutgifter

avse att undanröja tillfälliga övergångssvårigheter och redan vid sitt införande

äro kompletterade med en plan för avvecklingen böra de godtagas.

På framställning av 1949 års skatteutredning uppdrog Kungl. Maj:t på

sin tid åt direktören Tage Wärn att avgiva en översiktlig redogörelse för

de möjligheter till besparingar som enligt hans mening förefunnos. Riksdagen

bereddes sedan tillfälle att mera allmänt uttala sig rörande denna.

1 vissa hänseenden hava utredningsmannens förslag redan lett till resultat

men knappast i den utsträckning man väntat. Det skulle onekligen vara av

värde att som ett underlag för budgetbehandlingen erhålla en sammanfattande''

redogörelse från Kungl. Maj:t, dels över i vad mån utredningen resulterat

i åtgärder, dels i vad mån nya regeringsförslag i anledning av densamma

kunna förväntas. Utredningen är visserligen offentlig handling

men dels har sedan utredningen avgavs så lång tid förflutit att nya moment

tillkommit som endast kunna bedömas av dem som hava den administrativa

expertisen till sill förfogande, dels är det i främsta rummet regeringen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 205.

som kan äga den allmänna överblick konkreta förslag i ett komplicerat

sammanhang förutsätta. Därtill kommer den avgörande omständigheten

att nuvarande parlamentariska situation knappast ger möjlighet att vinna

tillfredsställande anslutning till konkreta förslag som icke äro beredda av

Kungl. Maj:t. I den mån utredningsmannens besparingsförslag i huvudsak

skulle medföra en övervältring på kommunerna eller andra samfälligheter

av utgifter, äro de ur allmän synpunkt knappast besparingar och sakna ur

här hävdade synpunkter större betydelse.

Som ovan framhållits är det väsentligt att engagera hela administrationen

och all dess expertis i besparingsarbetet. För att nå största möjliga

resultat utan skadeverkningar bör den speciella sakkunskap som finns

inom varje förvaltningsgren utnyttjas. I vissa länder har man sökt erhålla

denna effekt genom allmänna deklarationer. Även om det icke kan betvivlas

att sådana även i vårt land skulle vara till gagn böra måhända även

andra framgångsvägar prövas. Det gäller icke minst att fasthålla synpunkten

att arbetsuppgifternas omfång skall begränsas.

Det borde därför vara möjligt att — med nödvändiga undantag — ålägga

centrala ämbetsverk och myndigheter att anvisa utvägar till ordnande av

den verksamhet, för vilken vederbörande svarar, under förutsättning av

ett med bestämd procentsats begränsat anslag räknat i fast penningvärde.

Med den överblick över förvaltningen som bör finnas inom Kungl. Maj:ts

kansli bör det vara möjligt att bestämma besparingsprocenten för varje

särskild förvaltningsgren. På så sätt skulle det bliva möjligt för de i sista

hand avgörande instanserna att på varje särskilt förvaltningsområde mot

varandra väga fördelarna av besparingarna och nackdelarna av begränsningarna.

Undantagen från besparingsregeln böra av naturliga skäl vara så få

som möjligt. Försvarsutgifterna äro i den mån de bestämma försvarets

slagkraft principiellt sett av annan art än övriga utgifter. Deras nivå beror

i hög grad på det internationella lägets utveckling, över detta ha vi här i

landet intet bestämmande inflytande. Barnbidragen äro att anse som i huvudsak

en form av skattelindring åt barnfamiljerna. Vad folkpensionerna

angår föreligga särskilda mänskliga och andra hänsyn. En begränsning av

dessa skulle i betydande utsträckning endast medföra en övervältring av

utgifter på kommunerna. Kostnaderna för den ofrånkomliga upprustningen

av vårt vägväsende bestridas av särskilda inkomster, vilka varken ingå eller

böra ingå bland »statsinkomsterna» i mera allmän bemärkelse.

Dessa undantag från den allmänna besparingsnormen begränsa naturligtvis

i hög grad området för besparingarna — måhända till hälften av

statsutgifternas totalsumma. Den skisserade normen bör emellertid trots

detta kunna ge icke oväsentliga resultat och dessutom vara en första utgångspunkt

för fortsatta ansträngningar i samma riktning.

Att i siffror angiva den omedelbara effekten av en sparsamhetspolitik

efter ovan angivna huvudlinjer är icke utan omfattande utredningsarbete

möjligt. Klart är emellertid att redan för nästa budgetår vissa resultat

skulle kunna ernås men att det mest betydande genomslaget skulle komma

först budgetåret därefter.

över motionerna ha arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statskontoret,

riksräkenskapsverket, konjunkturinstitutet, statens sakrevision,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

7

statens organisationsnämnd och lantbruksstyrelsen avgivit yttranden, varjämte

Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige och Kooperativa

förbundet begagnat sig av erhållet tillfälle att yttra sig över motionerna.

Samtliga ifrågavarande yttranden bifogas detta utlåtande (Bil.

A—K).

Utskottet. I vad de väckta motionerna tager sikte på begränsningar av de

statliga arbetsuppgifterna anser sig utskottet i likhet med flera av de hörda

myndigheterna främst böra peka på den verksamhet syftande till förenklingar

och besparingar inom den statliga förvaltningsapparaten, som

sedan flera år utövas av, bland andra, statens sakrevision och statens organisationsnämnd

samt, i viss utsträckning, av och inom verken själva. Att

besparingsarbetet — om vars önskvärdhet i och för sig några delade meningar

inte torde råda — i princip måste inriktas på åtgärder, som kan

förverkligas inom ramen för de olika organens nuvarande arbetsuppgifter,

ligger i sakens natur. Även om de resultat, som redan nåtts på denna väg,

inte bör underskattas, är det utskottets övertygelse, att de fortsatta rationaliseringssträvandena

kan -— utan uppgivande av de stora målsättningarna

— leda till ytterligare icke oväsentliga förenklingar och inskränkningar

inom åtskilliga verksamhetsområden. I vilken omfattning och med vilken

styrka besparingsarbetet bör bedrivas är naturligtvis ytterst en avvägningsfråga,

men utskottet kan för sin del icke anse, att underlag finnes för så

långt gående ingripanden, som innefattas i motionerna på förevarande

punkt. Denna sin uppfattning finner utskottet ytterligare bestyrkt genom

den allsidiga belysning, som i remissvaren ägnats de nu berörda spörsmålen.

Erfarenhetsmässigt och på de skäl i övrigt, som framkommit i flera av

de hörda myndigheternas yttranden, kan utskottet inte heller understödja

tanken på en generell besparingsnorm som utgångspunkt för vidtagande

av begränsningar i statsverksamheten.

Vad angår de i motionerna framförda önskemålen om ett mera effektivt

tillvaratagande av det allmännas rätt inom statens bidrags-, understöds- och

låneverksamhet samt om en översyn av de avgifter statsverket upptager för

särskilda tjänster får utskottet, med hänvisning särskilt till vad statens

sakrevision härutinnan anfört, som sin mening uttala, att några åtgärder

i av motionärerna antydd riktning icke synes påkallade.

Beträffande slutligen den i motionerna berörda frågan om formerna för

avvecklingen av de allmänna prissubventionerna instämmer utskottet i

statskontorets uttalande, att dessa inte gärna kan göras till föremål för

någon allmän reglering utan torde få övervägas i samband med de särskilda

subventionernas avveckling.

Det må i detta sammanhang tilläggas, att ett avskaffande av nu tillämpade

regleringar av olika slag, t. ex. byggnadsreglering och priskontroll,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 205.

när så kan ske, givetvis kommer att automatiskt medföra betydande utgiftsminskningar.

Sammanfattningsvis får utskottet uttala, att några omedelbara åtgärder

från riksdagens sida icke synes utskottet påkallade i anledning av de

väckta motionerna.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna 1:246 och 11:433 ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 november 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar

Anderson, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson, Pålsson,

Näsström, Bergh, Hesselbom, Lodenius, Ragnar Persson, Axel Andersson

och Söderquist; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Svensson i Grönvik, Mårtensson i Uddevalla, Wallentheim, Lindholm,

Rubbestad, Åkerström, Thapper, Widén, Birke, Wedén, Svensson i

Alingsås och Nihlfors.

Reservationer.

1) av fröken Andersson, herrar Bergh, Skoglund i Doverstorp och Birke,

vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lvdelse:

»Utskottet anser det angeläget och med hänsyn till den rådande statsfinansiella

situationen direkt påkallat att bestämt understryka den i de

behandlade motionerna och i vissa remissyttranden över desamma hävdade

ståndpunkten att en begränsning av de statliga utgifterna är en

ofrånkomlig nödvändighet. De statliga utgifterna taga i vårt land en så

betydande del av den samlade nationalinkomsten i anspråk, att det icke

utan bestående skadeverkningar torde vara möjligt att öka densamma.

Under senare år har dock den ständiga stegringen i statsutgifterna i viss

mån kunnat kompenseras genom en samtidig, förhållandevis stark ökning

av nationalinkomsten. Att denna senare under alla förhållanden kommer

att fortsätta kan icke utan vidare antagas.

Av avgörande vikt för utgiftsutvecklingen under de närmaste åren är

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

9

den s. k. automatiska utgiftsökningen samt det förhållandet att inflationen,

som i sitt tidigare skede måhända främst märkts på inkomstsidan, med

ökad styrka framträder som kostnad även för det allmänna. Dessutom

torde det vara bekant dels att ej obetydliga ökningar av försvarsutgifterna

komma att aktualiseras inom den närmaste framtiden, dels att nya åtgärder

av socialpolitisk natur förberedas, vilka torde komma att medföra

betydande statsutgifter. Samtidigt kvarstår behovet att statsfinansiellt möjliggöra

en fullt ut genomförd reform av den direkta beskattningen.

Uskottet finner det således i nuvarande situation särskilt väsentligt att

största möjliga eftertryck gives åt alla försök att begränsa de statliga utgifterna

och fäster därvid vikt vid att en omedelbar planering för utgiftssänkningar

påbörjas. Erfarenheten visar nämligen att det tar tid innan

mera omfattande besparingsaktioner hinna mogna ut i konkreta resultat.

I ett flertal remissyttranden har framhållits, att verkligt betydande besparingar

ur statens synpunkt endast kunna ernås genom en på olika

områden ändrad målsättning för den statliga verksamheten. Detta förutsätter

emellertid »politiska avväganden» som ämbetsverk eller underlydande

styrelser icke anse sig berättigade att göra eller närmare diskutera.

Detta förhållande har starkt understrukits i de här behandlade motionerna.

För utskottet framstår detta som ett faktum, i anledning av vilket

utskottet anser det nödvändigt att framhålla vikten av att sådana nya avvägningar

snarast komma till stånd. Utskottet finner det alltså vara ett

villkor för att den allmänna viljan att minska statens utgifter skall ge

praktiska resultat, att riksdag och regering ompröva målsättningen inom

betydande delar av den statliga verksamheten, och hänvisar i detta sammanhang

till de exemplifikationer, som givits i motionerna. Så som den

statliga verksamheten utvecklats under senare decennier är det emellertid

icke möjligt för riksdagen eller dess utskott eller för enskilda ledamöter

av riksdagen att härvidlag taga konkreta initiativ. Detta torde helt få

ankomma på Kungl. Maj:t. Vad riksdagen kan göra är att principiellt

uttala sin önskan om omprövningar av ifrågasatt slag och att begära förslag

härutinnan.

Motionärerna hava i särskild grad fäst uppmärksamheten vid de statliga

subventioner, som icke kunna direkt socialpolitiskt motiveras. Det är enligt

utskottets mening angeläget att en omprövning av dessa snarast kommer

till stånd och att den kan ske efter en på förhand uppgjord plan. Att så

sker är av betydelse icke minst med hänsyn till avtalsrörelserna på arbetsmarknaden.

Även om utskottet således finner att de stora resultaten endast kunna

nås efter nya politiska bedömningar, anser det att ett fortgående besparingsarbete

inom den givna ramen också bör kunna leda till ej obetydliga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 205.

begränsningar i de nödvändiga anslagen. Det inom förvaltningarna kontinuerligt

pågående besparingsarbetet skall icke underskattas, antingen

det planeras och ledes inom de särskilda förvaltningarna eller med hjälp

av de två speciella organ som för dessa ändamål stå till förfogande. I rådande

läge måste emellertid särskilt eftertryck läggas vid besparingsansträngningarna,

varför utskottet finner det lämpligt att riksdagen hos

Kungl. Maj:t begär dels konkreta förslag, dels att de olika förvaltningarna

ännu en gång göras uppmärksamma på nödvändigheten att begränsa utgifterna.

Vad särskilt de i motionerna berörda ämbetsverk angår, vilka

enligt motionärernas uppfattning borde underkastas speciell granskning,

känner sig utskottet icke övertygat av de i remisserna framförda erinringarna.

Att dessa institutioner liksom andra inom statsförvaltningen utföra

ett nyttigt och önskvärt arbete kan icke betvivlas. Frågeställningen är

emellertid dels huruvida den valda organisationsformen är den enda möjliga,

dels huruvida det utförda arbetet med hänsyn till den statsfinansiella

situationen är ofrånkomligt. Två omständigheter äro enligt utskottets mening

härvidlag av betydelse. Samtliga de nya ämbetsverken äro utbrytningar ur

tidigare existerande. Frågan är då huruvida dessa begränsningar medfört

de minskningar i anslagskraven från de tidigare existerande verken, som

planmässigt skulle ha kommit till stånd. Dessutom förefalla de vid ämbetsverkens

tillkomst uppgjorda kalkylerna icke att hava hållit. Utgifterna

ha blivit större än de beräknade.

Tanken att låta verken inom en av Kungl. Maj:t fastställd sänkt kostnadsram

uppgöra förslag till sin verksamhet förefaller utskottet möjlig att

genomföra under förutsättning att Kungl. Maj:t vid fastställande av denna

ram tar hänsyn till de för varje verk speciella omständigheter, som för en

bedömning av ifrågavarande art kunna anses väsentliga.

Utskottet har av inkomna remisser funnit att ansträngningar redan

gjorts i syfte att bevaka Kungl. Maj ds rätt vid den omfattande statliga

bidrags- och låneverksamheten men kan icke frigöra sig från föreställningen

att på detta område ytterligare skulle stå att vinna genom en rationell

översyn. Samma omdöme gäller den i motionerna framförda tanken

om en översyn av de avgifter statsverket uttagit för särskilda tjänster.

Utskottet finner icke tillsättandet av någon särskild besparingsberedning

nödvändigt utan anser att Kungl. Majd bör efter de huvudlinjer som riksdagen

uppdrager kunna direkt genomföra eller föreslå de behövliga åtgärderna.

Av vikt är emellertid att detta besparingsarbete omedelbart kommer

i gång.

Under åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må med bifall till motionerna I: 246 och

II: 433 i skrivelse till Kungl. Majd anhålla, att Kungl. Majd

måtte

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

11

a) framlägga en plan för de begränsningar av arbetsuppgifterna,

som äro möjliga inom statsförvaltningen, särskilt

inom verksamhetsområdena för bostadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

arbetarskyddsstyrelsen, veterinärstyrelsen,

fiskeristyrelsen, skogsstyrelsen, priskontrollnämnden,

statens hyresråd, jordbruksnämnden, konjunkturinstitutet

samt krigsmaterielverket — med underställda organ i den

mån sådana förekomma — ävensom lantbruksnämnderna

liksom en plan för de organisatoriska förenklingar detta

gör möjligt;

b) överväga i vad mån det allmännas rätt må kunna

på ett effektivare sätt än hittills tillvaratagas inom statens

bidrags-, understöds- och låneverksamhet;

c) företaga en översyn av de avgifter statsverket upptager

för särskilda tjänster, varmed ej avses de affärsdrivande

verkens taxor, i syfte att statsverkets kostnader skola

täckas samt framlägga de förslag detta kan föranleda;

d) framlägga förslag om fortsatt avveckling av allmänna

prissubventioner i sådan takt att nödvändiga prisjusteringar

kunna ske utan häftiga förskjutningar i efterfrågan;

e) efter hörande av vederbörande myndigheter framlägga

de förslag till begränsningar i den statliga verksamheten,

vilka visat sig lämpliga med utgångspunkt i en generell

besparingsnorm med för varje förvaltningsgren angiven

riktpunkt.»

2) av herrar Söderquist, Malmborg i Skövde, Widén och Wedén, vilka

ansett, att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

»I vad de väckta motionerna tager sikte på begränsningar av de statliga

arbetsuppgifterna anser sig utskottet i likhet med flera av de hörda myndigheterna

främst böra peka på den verksamhet syftande till förenklingar

och besparingar inom den statliga förvaltningsapparaten, som sedan flera

år utövas av, bland andra, statens sakrevision och statens organisationsnämnd

samt, i viss utsträckning, av och inom verken själva. Att besparingsarbetet

■— om vars önskvärdhet i och för sig några delade meningar inte

torde råda -— i princip måste inriktas på åtgärder, som kan förverkligas

inom ramen för de olika organens nuvarande arbetsuppgifter, ligger i sakens

natur. Även om de resultat, som redan nåtts på denna väg, inte bör

underskattas, är det utskottets övertygelse, att de fortsatta rationaliseringssträvandena

kan — utan uppgivande av de stora målsättningarna — leda

till ytterligare icke oväsentliga förenklingar och inskränkningar inom åtskilliga

verksamhetsområden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 205.

I den utsträckning, som begränsningar av den statliga verksamheten och

besparingar kan och bör drivas utöver den ram, inom vilken t. ex. statens

organisationsnämnd och statens sakrevision har att verka, beror detta, som

många remissinstanser påpekat och även motionärerna synes inse, på i vad

mån ändringar i målsättningarna och i de av inksdagen godkända arbetsuppgifterna

för vederbörande statliga verk och förvaltningar i dagens läge

är betingade. Utskottet kan väl förstå den i motionerna uttryckta uppfattningen,

att närmare utformade förslag i dessa avseenden icke kan framläggas

av enskilda motionärer utan tillgång till den statliga administrativa

apparaten. Utskottet delar emellertid motionärernas uppfattning, att konkreta

exemplifikationer liksom en allmän målsättning beträffande de olika

berörda områdena av förslagsställarna bör framläggas men finner att sådana

målsättningar och exemplifikationer i stort sett saknas i de förevarande

motionerna.

Motionärerna har visserligen uttalat, att besparingar inom statsförvaltningen

skulle vara möjliga t. ex. i samband med avveckling av byggnadsregleringen,

prisregleringen och hyresregleringen samt inskränkningar i

konjunkturinstitutets verksamhet och av bostadssubventionerna.

I detta sammanhang vill utskottet först uttala, att ett successivt avskaffande

av t. ex. byggnadsregleringen och väsentliga reduktioner av priskontrollapparaten,

som den inträffade konjunkturomsvängningen nu ger

ökade möjligheter till, givetvis bör medföra betydande utgiftsminskningar.

Hyresregleringen och bostadssubventionerna har nyligen under vårriksdagen

varit föremål för riksdagens ställningstagande och deras framtida

utformning behandlas av särskilda utredningar. Konkreta förslag i dessa

avseenden — sådana finnes icke i förevarande motioner — kommer alltså

att föreligga inom kort. Till dessa får således riksdagen mycket snart tillfälle

att taga ställning.

Därefter vill utskottet framhålla, att, då motionärerna i övrigt avstått

från att precisera några aktuella allmänna målsättningar ägnade att möjliggöra

väsentliga begränsningar inom av dem nämnda områden av den

statliga verksamheten, ett närmare ställningstagande från dess sida icke är

möjligt, förrän förslag till sådana målsättningar föreligger. Utskottet anser

dock, med anledning av tungt vägande remissyttranden, påkallat uttala,

att motionärernas önskemål om en inskränkning av konjunkturinstitutets

verksamhet saknar fog.

Motionärerna har vidare uppräknat en rad ämbetsverk och andra institutioner,

inom vilka besparingar i första hand borde kunna ske. Någon

närmare motivering, varför just dessa utvalts, ges emellertid inte, ej heller

exemplifieras i vilka särskilda grenar av respektive ämbetsverks och institutioners

verksamhet besparingar skulle sättas in.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

13

Utskottet, som helt delar motionärernas intresse för besparingar och

effektivitet inom statsförvaltningen, ser således ingen möjlighet att på i

motionerna angivna grunder förorda en hänvändelse till Kungl. Maj:t. Med

anledning av att krigsmaterielverkets organisation varit föremål för ingående

utredning har riksdagen redan tidigare anhållit, att Kungl. Maj:t i

detta avseende skall framlägga förslag, senast för nästa års riksdag. Den större

frågan om högre effektivitet inom statsförvaltningen i allmänhet aktualiserar

1949 års rationaliseringsutrednings förslag till sammanslagning av

statskontoret, sakrevisionen och organisationsnämnden. Utskottet förutsätter

även, att Kungl. Maj:t ånyo tar upp detta spörsmål till prövning.

Erfarenhetsmässigt och på de skäl i övrigt, som framkommit i flera av

de hörda myndigheternas yttranden, kan utskottet inte heller understödja

tanken på en generell besparingsnorm som utgångspunkt för vidtagande

av begränsningar i statsverksamheten.

Vad angår de i motionerna framförda önskemålen om ett mera effektivt

tillvaratagande av det allmännas rätt inom statens bidrags-, understöds- och

låneverksamhet samt om en översyn av de avgifter statsverket upptager

för särskilda tjänster utgår utskottet, under hänsyn till vad statens sakrevision

anfört, ifrån att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följer dessa

angelägenheter.

Beträffande slutligen den i motionerna berörda frågan om formerna för

avvecklingen av de allmänna prissubventionema instämmer utskottet i

statskontorets uttalande, att dessa icke gärna kan göras till föremål för

någon gemensam och allmän avvecklingsplan utan deras avveckling torde

få övervägas inom varje subventionsområde för sig.

Utskottet hemställer,»

3) av herrar Pålsson, Lodenius, Svensson i Grönvik och Rubbestad.

4) av herr Wallentheim.

Till Riksdagens statsutskott.

Bilaga A.

Genom remiss den 27 februari 1952 har Kungl. Maj:t anbefallt arbetsmarknadsstyrelsen

avgiva yttrande över inom riksdagen väckta likalydande

motioner I: 246 och II: 433 om begränsning av de statliga arbetsuppgifternas

omfång i besparingssyfte m. m. Med anledning härav får styrelsen

anföra följande.

1 motionerna framhålles bland annat arbetsmarknadsstyrelsen och dess

underlydande organ såsom exempel på sådana statliga verk och styrelser,

vilka borde bli föremål för omedelbar granskning, syftande till avveckling

snarast möjligt av icke absolut nödvändiga verksamhetsgrenar. Enligt

motionärerna finnas inom styrelsen arbetsuppgifter, vilka, även om de

Arbetsmarknadsstyrelsen, yttrande över motionerna 1:246 och 11:433 om begränsning

av de statliga arbetsuppgifterna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 205.

kunna betraktas som i och för sig viktiga, dock ej äro ofrånkomliga. På

det lokala planet anse motionärerna, att samma omdöme kan fällas om

viss del av den verksamhet, som bedrives av de offentliga arbetsförmedlingarna.

Motionärerna precisera icke, vilka arbetsuppgifter som åsyftas.

Den av motionärerna föreslagna granskningen bar redan verkställts inom

arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsområde. 1950 års arbetsförmedlingsutredning

har nämligen bland annat haft till uppgift att undersöka, huruvida

inskränkning eller förenkling i något hänseende av arbetsförmedlingens

verksamhet kan anses försvarlig ur allmänna arbetsmarknadspolitiska

synpunkter, översynen avsåg icke bara arbetsförmedlingen utan

även arbetsmarknadsstyrelsen. Utredningen har numera avslutat sitt arbete.

Dess förslag beträffande den offentliga arbetsförmedlingens organisation

voro föremål för behandling av 1951 års riksdag, och förslagen

beträffande arbetsmarknadsstyrelsens organisation behandlas av innevarande

års riksdag. Härutöver kan nämnas att en tämligen omfattande organisationsundersökning

pabörjats inom verket. Den utföres av statens organisationsnämnd.

Arbetsmarknadsverket har såsom framgår av ovanstående under senare

år varit föremål^ för grundlig översyn. Arbetets ytterligare effektivisering

kommer att ingående studeras vid den nu planerade organisationsundersökningen.

De i motionerna framförda synpunkterna äro följaktligen redan

beaktade vid arbetsmarknadsstyrelsen och dess underlydande organ.

frågan om byggnadsregleringen behandlas av riksdagen i anledning av

proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen om

tillståndstvång för byggnadsarbete. En redogörelse för läget på byggnadsmarknaden

lämnas i ifrågavarande proposition.

I anledning av den föreslagna översynen av de avgifter statsverket upptager

för särskilda tjänster kan erinras om att Sverige genom ratificering

av den vid Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens

1948 antagna konventionen angående den offentliga arbetsförmedlingens

organisation förbundit sig att upprätthålla en offentlig avgiftsfri arbetsförmedling.

Motionärerna föreslå även, att Kungl. Maj:t måtte överväga i vad mån

det allmännas rätt må kunna på ett effektivare sätt än hittills tillvaratagas

inom statens bidrags-, understöds- och låneverksamhet. I anledning härav

kan nämnas att 19ol års utredning om arbetslöshetsförsäkringen bland

annat har till uppgift att granska statsbidragsgrunderna för de erkända

arbetslöshetskassorna ur statsfinansiell synpunkt. Enligt direktiven för utredningen

bör densamma bedrivas med skyndsamhet, så att dess förslår

om möjligt kunna föreläggas 1953 års riksdag.

Vid den slutliga handläggningen av detta ärende ha deltagit undertecknad

Vahlberg, generaldirektör och chef, överdirektören och souschefen

Curtman, ledamöterna Västberg, Andersson, Adamsson, Saemund och Norrman

samt ersättarna G. Larsson och Jönsson. Ärendet har föredragits av

tjf förste byråsekreteraren Petersson.

Stockholm den 28 mars 1952.

Gust. Vahlberg.

Bertil Johansson.

_ Olof Petersson.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

15

Bilaga B.

Till Riksdagens statsutskott.

I anledning av Kungl. Maj ds remiss den 27 februari 1952 har bostadsstyrelsen

att avgiva yttrande över två likalydande motioner väckta, den

ena (I: 246) inom första kammaren av herr Nordenson m. fl. och den andra

(II: 433) inom andra kammaren av herr Hjalmarson in. fl. De av motionärerna

framställda förslagen avse i huvudsak att åstadkomma besparingar

genom en begränsning av de statliga arbetsuppgifterna, särskilt inom verksamhetsområdena

för vissa myndigheter, bland dem bostadsstyrelsen och

länsbostadsnämnderna.

Styrelsens och nämndernas långivning har till huvudsaklig uppgift att

stödja produktionen av goda bostäder och bereda densamma sådana ekonomiska

villkor, att de blivande årliga bostadskostnaderna kunna hållas

vid en rimlig nivå. För detta ändamål utlämnas såväl räntebärande som

icke räntebärande lån.

Det huvudsakliga syftet med bidragsgivningen kan sägas vara att skapa

möjligheter för barnfostrande familjer med begränsade inkomster att erhålla

den större och bekvämare lägenhet som barnantalet motiverar.

Vid sidan av dessa två huvudsakliga uppgifter, långivningen och bidragsgivningen,

har bostadsstyrelsen och i viss mån även länsbostadsnämnderna

en del särskilda uppgifter, av vilka må nämnas den statistik som föres på

styrelsens planeringsbyrå och de utredningar som där förekomma i syfte

att skapa möjligheter att följa utvecklingen på bostads- och byggnadsmarknaderna,

att bedöma resultatet av statens bostadspolitiska åtgärder, att

möjliggöra en planläggning på de särskilda orterna av bostadsförsörjningen

och att överhuvud taget frambringa material till ledning för statens och

kommunernas bostadspolitiska verksamhet. En annan sådan särskild uppgift

av tillräcklig betydelse för att böra nämnas i detta sammanhang är

den som omhänderhaves av styrelsens byrå för teknisk-ekonomiska utredningar.

Den innebär att dels följa utvecklingen av byggnadskostnader och

underhållskostnader och dels söka motverka byggnadskostnadsstegringen

genom att undersöka och sprida kännedom om billigare material och materialbesparande

konstruktioner och arbetsmetoder, vilken arbetsuppgift icke

utföres inom någon annan institution. En del av denna verksamhet kan

med fördel överflyttas till ett byggnadstekniskt forskningsinstitut, sedan

ett sådant blivit inrättat. Byrån för teknisk-ekonomiska utredningar är

emellertid under nuvarande förhållanden underförsörjd med arbetskraft,

om tillräcklig hänsyn tages till storleken av de besparingar för bostadsbyggandet

i dess helhet som stå att vinna genom detta slags insatser.

Om båda de nu nämnda, särskilda uppgifterna gäller, att de icke böra

nedläggas eller väsentligt inskränkas, så länge långivningen består — till

en del skulle de behövas, även om den direkta stödverksamheten upphörde

— och motionärernas huvudfråga är alltså, för den bostadspolitiska

verksamhetens del, om långivningen och bidragsverksamheten kunna inskränkas.

Bostadsstyrelsen, angående väckta motioner om en begränsning av de statliga arbetsuppgifternas

omfång.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 205.

I denna huvudfråga får styrelsen hänvisa till det arbete, som bedrives

av 1951 års bostadsutredning. Avsikten är, att bostadspolitikens mål och

medel skola tagas under omprövning av statsmakterna, sedan kommittén

avslutat sitt arbete, vilket nu bedrives med största skyndsamhet. En sådan

översyn som den motionärerna efterlyser kan alltså sägas redan vara påbörjad,

såvitt avser bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas arbetsuppgifter-

Det må erinras om att till utredningens uppdrag hör bedömningen

av frågan, om statens stöd åt bostadsbyggandet skall lämnas i form

av kreditgaranti i stället för lån.

Summan av de anslag till avlöningar och omkostnader för bostadsstyrelsen

och länsbostadsnämnderna, som riksdagen anvisat för budgetåret

1952/53, uppgår till i runt tal 6 000 000 kronor. Detta belopp utgör 0,4 procent

av de av dessa myndigheter förvaltade räntebärande lån, som beräknas

komma att utestå vid budgetårets ingång, eller 1,7 procent av summan

av de räntebärande och räntefria lån, som beräknas bliva utbetalade under

innevarande budgetår. Möjligheterna att begränsa administrationen utan

minskning av arbetsuppgifterna ha ingående uppmärksammats i anslutning

till organisationsnämndens i november 1950 avslutade genomgång

av arbetsrutinerna bos bostadsstyrelsen och vissa länsbostadsnämnder. De

utredningar och överväganden som förekommit ha givit vid handen, att

den fortsatta rationalisering som bör bedrivas numera icke kan leda till

ytterligare besparingar av större format.

Motionärerna ha även hemställt om övervägande av i vad mån det allmännas

rätt må kunna på ett effektivare sätt än hittills tillvaratagas inom

statens bidrags-, understöds- och låneverksamhet. Till den del det här icke

är fråga om uppgifter, som böra ankomma på en i förhållande till själva

verksamheten fristående revision, torde redogöraransvaret i regel vara en

tillräcklig sporre för myndigheterna att ha omsorg om, exempelvis, att icke

större belopp utbetalas än som avses i de bestämmelser, som gälla för verksamheten.

Emellertid äro ofta myndigheternas beslut beroende av förhållanden,

som icke kunna beaktas vid en revision, exempelvis riktigheten

av de uppgifter, på vilka besluten grundas; för bostadsstyrelsens del gäller

det bland annat de kommunala förmedlingsorganens intyg och besiktningsinstrument,

vilkas vederhäftighet då och då bör underkastas en viss stickprovsgranskning.

Att utvidga kontrollen utöver vad styrelsen beräknar i

sina framställningar om anslag för verksamheten skulle möjligen ge tillräckligt

utbyte för att kunna anses påkallat. Detta är en avvägningsfråga,

och det kan ifrågasättas, huruvida bedömningen av densamma kan vinna

på att den prövas av en utredning, som avser hela den statliga låne- och

bidragsverksamheten över huvud.

Ett mera betydande utbyte skulle erhållas genom en vidgad konsultationsverksamhet

i samband med granskningen av projekterade byggnadsföretag,

vare sig syftet i det enskilda fallet skulle vara att utvinna större

bostadsvärde inom en given kostnadsram eller att nedbringa byggnadskostnaderna

utan försämring av bostadsvärdet. I bostadsstyrelsens verksamhet

är det förhållandevis bättre sörjt för kontrollen över att utbetalningarna

äro författningsenliga och att villkoren för lån och bidrag uppfyllas än

tillsynen över att lånemedlen i de särskilda fallen komma till en nytta,

som svarar mot deras storlek och riskläge.

Sammanfattningsvis vill styrelsen uttala, att frågan om en begränsning

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

17

av styrelsens och länsbostadsnämndernas arbetsuppgifter helt beror på den

statliga bostadspolitikens mål och medel, vilka nu äro under omprövning,

och att utan förändring av arbetsuppgifterna en nämnvärd besparing av

statens utgifter till förbättrande av bostadsförhållandena endast kan vinnas

genom förstärkning av administrationen.

I handläggningen av detta ärende ha deltagit generaldirektören Johansson,

ledamöterna herrar Bernhard Fant, Eriksson, fru Lewén-Eliasson och

herr Hansson, byråcheferna Bergman, föredragande, och Strokirk, chefen

för sociala sektionen Persson samt t. f. byråcheferna Grefelt och Gun

Sjödin.

Stockholm den 21 april 1952.

Alf Johansson.

Erik Bergman.

Till Riksdagens statsutskott.

Bilaga C.

Genom remiss den 27 februari 1952 har Kungl. Maj:t anbefallt statskontoret

att avgiva och till riksdagens statsutskott inkomma med yttrande över

två inom riksdagen väckta likalydande motioner 1:246 och 11:433 om en

begränsning av de statliga arbetsuppgifternas omfång i besparingssyfte

m. m. I anledning härav får ämbetsverket anföra följande.

Statskontoret vill till en början framhålla, att enighet i princip torde

råda därom, att åtgärder, så långt detta är möjligt, böra vidtagas i syfte

att begränsa statsutgifterna. Erinras må sålunda, att en systematisk genomgång

av statsbudgeten under åren 1941—43 verkställdes av den då tillkallade

besparingsberedningen. Genom statsmakternas beslut år 1943 om

inrättandet av statens sakrevision och statens organisationsnämnd hava

vidare särskilda organ tillkommit med uppgift att ur allmänt ekonomiska

synpunkter granska statlig och statsunderstödd verksamhet, respektive att

utföra organisationsundersökningar inom den statliga förvaltningen. Frågan

om en effektivisering av den statliga rationaliseringsverksamlieten har

därefter varit föremål för utredning av särskilda sakkunniga (1949 års

rationaliseringsutredning). Slutligen har 1950 års besparingsutredning framlagt

förslag till besparingar på olika områden av den statliga verksamheten.

Såsom i motionerna framhållits, torde några nedskärningar över huvud

taget icke böra övervägas beträffande sådana statsutgifter, som avse försvaret,

barnbidragen, folkpensionerna och vägväsendet. Förutom anslagen

för dessa ändamål, vilka sammanlagt motsvara omkring hälften av statsverkets

årliga utgifter, lära emellertid även åtskilliga andra anslag få anses

ligga utanför området för praktiskt möjliga besparingar, exempelvis anslagen

för civilförsvaret och det statliga pensionsväsendet. Utrymmet för

Statskontoret, ang. motionerna 1:246 och 11:433 om begränsning av de statliga arbetsuppgifternas

omfång i besparingssyfte m. m.

2 B i haag till riksdagens protokoll 1952. 6 sand. Nr 205.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 205.

en reducering av statsutgifterna torde därför få anses vara jämförelsevis

begränsat. Detta förhållande får dock självfallet icke minska kravet på

ett tillvaratagande av alla möjligheter till besparingar och rationaliseringar.

Vad härefter angår de i motionerna antydda möjligheterna till en begränsning

av den statliga organisationsapparaten genom reformering av

vissa verk och styrelser samt avveckling av icke absolut nödvändiga verksamhetsgrenar,

vill statskontoret uttala, att en dylik begränsning mestadels

måste förutsätta en radikal omläggning av den statliga verksamheten på

ifrågavarande områden. Därest de statliga åtgärderna i fråga om bostadspolitiken,

hyresmarknaden och jordbrukets rationalisering upphörde, skulle

givetvis såväl bostadsstyrelsen som hyresrådet och lantbruksnämnderna

kunna avvecklas. I anslutning härtill må framhållas, att vid inrättandet av

de i motionerna åsyftade organen (sammanlagt 12), vilka i allmänhet tillkommit

under senare år och icke i något fall före år 1939, motsättningar

i principiellt hänseende icke förelågo i riksdagen utom beträffande bostadsstyrelsen,

arbetarskyddsstyrelsen, fiskeristyrelsen och lantbruksnämnderna.

Vad särskilt konjunkturinstitutet angår, lär det med fog kunna

ifrågasättas, om icke en inskränkning av dess verksamhet direkt skulle

motverka strävandena att få till stånd en skälig avvägning av statsutgifterna.

Vidare må här erinras, att frågan om avveckling av skogsstyrelsen

varit föremål för riksdagens prövning såväl år 1948 som 1950, därvid

motionsvis framförda förslag i ämnet icke vunno bifall (se jordbr.-utsk. uti.

1948:1 p. 93 och 1950:56). Spörsmålet om krigsmaterielverkets framtida

ställning har slutligen övervägts av 1946 års militära förvaltningsutredning

i dess betänkande angående försvarets centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltning

(SOU 1950:36 och 37). Detta betänkande har ännu icke föranlett

något slutligt ställningstagande från Kungl. Maj:ts sida. Härutöver

vill statskontoret framhålla, att det icke kan anses uteslutet, att erfarenheterna

från nyinrättade myndigheters tre eller fyra första verksamhetsår

kunna giva anledning till en närmare prövning av möjligheterna till rationalisering.

I detta sammanhang må jämväl erinras, att principbeslut i organisationsfrågor

icke böra fattas, utan tillgång till detaljerade kostnadsberäkningar.

I avsaknad av dylika beräkningar motsatte sig också statskontoret

i utlåtande den 28 november 1948 angående förslag till riktlinjer

för det svenska skolväsendets utveckling ett principbeslut om införande av

nioårig skolplikt.

Såsom i motionerna erinrats, har frågan i vad mån det allmännas rätt

skulle kunna på ett effektivare sätt än hittills tillvaratagas inom statens

bidrags-, understöds- och låneverksamhet varit föremål för övervägande

vid 1943 års riksdag. En i ämnet väckt motion (I: 114) föranledde därvid

icke någon åtgärd från riksdagens sida. I sitt utlåtande över motionen uttalade

statsutskottet bl. a., att utskottet förutsatte, att de myndigheter, som

handlade och kontrollerade ifrågavarande verksamhetsgrenar, själva skulle

taga initiativ till åstadkommande av de förbättringar, som kunde anses erforderliga,

samt att den blivande sakrevisionen kunde förutsättas komma

att följa verksamheten (statsutsk. uti. 1943:203).

Enligt sin instruktion har statens sakrevision att tillse, att skäligt vederlag

erhålles för av staten tillhandahållna prestationer. De avgifter, som

statsverket upptager för utförda tjänster, äro sålunda underkastade fortlöpande

granskning från sakrevisionens sida. Att företaga en särskild över
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

19

syn av ifrågavarande avgifter synes därför icke påkallat. Framhållas må

för övrigt, att enligt statsmakternas beslut avgifterna understundom bestämts

till belopp, som innebära subvention i betydande omfattning (se

exempelvis beträffande lantmäteriförrättningar jordbr.-utsk. uti. 1950: 30).

Beträffande formerna för avvecklingen av de allmänna prissubventionerna

vill statskontoret endast erinra, att dessa knappast kunna göras till

föremål för någon allmän reglering utan torde få övervägas i samband

med de särskilda subventionernas avveckling.

Vad angår möjligheterna till begränsningar i den statliga verksamheten

med utgångspunkt från någon generell besparmgsnorm må erinras om den

reducering av anslagsposterna till icke-ordinarie personal, som beslöts av

1951 års riksdag. Erfarenheterna härav torde emellertid ännu icke kunna

skönjas. Det lärer likväl ligga i sakens natur, att en dylik anslagsminskning

i och för sig är ägnad att framtvinga önskvärda rationaliseringar.

Generella anslagsreduceringar, som ej förbindas med en minskning av

arbetsuppgifterna, kunna dock uppenbarligen icke vidtagas med alltför

korta tidsmellanrum.

I likhet med motionärerna anser statskontoret, att genom statsutgifternas

starka stegring efter kriget, nationalinkomstens fortskridande ökning blivit

förhandsdiskonterad. Intill dess en ur allmänna synpunkter godtagbar relation

mellan statsutgifterna och nationalinkomsten åvägabragts, måste

därför enligt ämbetsverkets mening sträng återhållsamhet beträffande nya

utgiftsändamål iakttagas. Vid den granskning av myndigheternas anslagsäskanden,

som ingår som ett betydelsefullt led i statskontorets allmänna

verksamhet, har ämbetsverket städse funnit angeläget att avråda från utgiftsökningar

av icke strängt nödvändig art. Statskontoret håller också före,

att en restriktiv politik med avseende å nya uppgifter för statsförvaltningen

eller vidgad bidragsverksamhet är av avgörande betydelse ur statsfinansiell

synpunkt.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får statskontoret som sin mening

uttala, att några omedelbara åtgärder från riksdagens sida icke torde

böra vidtagas i anledning av förevarande motioner.

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit

statskommissarierna Björn, Lindbergson, Jerdenius och Kull samt t. f. statskommissarien

Lundh.

Stockholm den 6 mars 1952.

Wilhelm Björck.

Curt Werner.

/ M. Franzén.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Till Riksdagens statsutskott.

Bilaga D.

Sedan riksräkenskapsverket genom Kungl. Maj ds remiss den 27 februari

1952 anmodats att till riksdagens statsutskott inkomma med yttrande över

inom riksdagen väckta likalydande motioner 1:246 och 11:433 om en begränsning

av de statliga arbetsuppgifternas omfång i besparingssyfte in. in.,

får ämbetsverket anföra följande.

Vad beträffar det i motionerna framställda förslaget om en plan för de

begränsningar av arbetsuppgifterna, som äro möjliga inom statsförvaltningen,

må till en början framhållas, att en verksamhet av sådan art, att den kan

leda till förenklingar och besparingar, redan utövas av, bland andra, statens

sakrevision och statens organisationsnämnd. Det ligger dock i sakens

natur att dessa myndigheters verksamhet i huvudsak är begränsad till att

avse sådana besparings- och rationaliseringsåtgärder som kunna genomföras

inom ramen för myndigheternas nuvarande arbetsuppgifter.

Riksräkenskapsverket finner det icke osannolikt, att vid en allmän undersökning

av arbetsuppgifterna i statsförvaltningen förslag kunna framläggas

beträffande en reducering av vissa myndigheters arbetsuppgifter, utan

att man på väsentliga punkter skulle behöva frångå det nuvarande syftet

med verksamheten. Några från den statliga budgetens synpunkt mera betydande

utgiftsminskningar torde emellertid knappast kunna vinnas, utan

att målsättningen för vissa myndigheters arbete väsentligt förändras. Det

är sålunda uppenbart, att stora kostnadsbesparingar skulle kunna ernås

exempelvis genom slopande av byggnads-, pris- och hyresregleringarna.

Dylika frågor äro emellertid ytterst av politisk karaktär, och riksräkenskapsverket

anser sig fördenskull icke böra närmare gå in på desamma.

Beträffande vissa av de myndigheter, som i motionerna särskilt omnämnas,

vill riksräkenskapsverket dock framhålla följande.

Arbetsuppgifterna för vissa av ifrågavarande myndigheter ha nyligen

varit föremål för särskilda undersökningar. Detta gäller främst arbetsmarknadsstyrelsen

och krigsmaterielverket, som behandlats av 1950 års

arbetsförmedlingsutredning respektive 1946 års militära förvaltningsutredning.

Vad bostadsstyrelsen beträffar må nämnas, att 1950 års besparingsutredning

framlagt vissa förslag, som innebära en begränsning av styrelsens

arbetsuppgifter. Styrelsen och länsbostadsnämnderna ha även varit

föremål för organisationsundersökning genom organisationsnämndens försorg.

Härvid framlagda förslag ha prövats av 1951 års riksdag. Vidare ha

skogsstyrelsens verksamhet och organisation granskats av statens sakrevision.

Det kan med hänsyn till det anförda ifrågasättas, huruvida en särskild

granskning av nämnda statsorgan nu är påkallad.

Arbetarskyddsstyrelsen, veterinärstyrelsen och fiskeristyrelsen äro samtliga

relativt nybildade statsorgan, som utbrutits från respektive riksförsäkringsanstalten,

medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen och vilkas verksamhetsområden

i samband härmed hlivit föremål för statsmakternas bedömande.

Med hänsyn härtill synes anledning knappast föreligga att ompröva

dessa myndigheters nuvarande ställning såsom fristående organ.

Riksräkenskapsverket, angående motionerna i 1:246 och 11:433 om en begränsning av

de statliga arbetsuppgifternas omfång i besparingssyfte m. m.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

21

Motionärernas uppfattning, att de i besparingssyfte ifrågasatta begränsningarna

av myndigheternas arbetsuppgifter jämväl skulle avse konjunkturinstitutet,

kan riksräkenskapsverket icke dela.

I fråga om tillvaratagandet av det allmännas rätt inom statens bidrags-,

understöds- och låneverksamhet vill riksräkenskapsverket framhålla, att

ämbetsverkets verksamhet under senare år särskilt inriktats på en skärpt

kontroll över statsbidragen. Såsom framgår av de till Kungl. Maj:t av

ämbetsverket avlämnade revisionsberättelserna för statsverket, avsedda

för riksdagens revisorer, ha sålunda anmärkningar framställts beträffande

exempelvis statsbidrag till skolmåltider, bidrag till privatläroverk, hyresbidrag

vid folkskolor, byggnadsbidrag för äldre skollokaler, bidrag till avlöningar

m. in. vid folkskoleväsendet och lantmannaskolor, bidrag till

driftkostnader vid lantbruksskolor, statsbidrag till högre kommunala skalor

och yrkesskolor, statsbidrag till folktandvården samt bidrag till avlöningar

till hemvårdarinnor, distriktstandläkare m. fl. Även om denna

granskning närmast gällt avvägningen mellan statens och kommunernas

bidrag, har därvid även ägnats uppmärksamhet åt bidragsgivningen till

enskilda.

Vad angår motionärernas förslag om en översyn av de avgifter statsverket

upptager för särskilda tjänster, får riksräkenskapsverket erinra, att

statens sakrevision efter framställning från riksdagen år 1947 erhållit

Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa en allmän översyn av det statliga taxeväsendet,

vilken redan resulterat i ett stort antal taxejusteringar.

Vad slutligen angår förslaget om en schematisk besparingsnorm må erinras,

att ett dylikt besparingssystem — på förslag av 1950 års besparingsutredning

— tillämpats vid fastställande av flertalet avlöningsanslag för

innevarande budgetår. Motionärerna föreslå nu, att centrala ämbetsverk

och myndigheter •— med nödvändiga undantag — skola åläggas att anvisa

utvägar till ordnande av den verksamhet, för vilken vederbörande svarar,

under förutsättning av ett med bestämd procentsats begränsat anslag räknat

i fast penningvärde. Besparingsprocenten skulle fastställas särskilt för

var och en av de olika förvaltningsgrenarna. Riksräkenskapsverket vill för

sin del betona, att möjligheterna till besparingar på många håll torde vara

begränsade. Den rekommenderade metoden skulle dessutom kunna komma

att drabba myndigheterna orättvist, då vissa myndigheter i förhållande till

förelagda uppgifter äro förhållandevis väl tillgodosedda medan andra

arbeta under knappare villkor.

I handläggningen av detta ärende ha, förutom undertecknade, byråcheferna

Ehnbom, Faxelius, Wildeman och Stenström samt tillförordnade byråchefen

Thorson deltagit.

Stockholm den 18 mars 1952.

Bernt Nevrcll.

Evert Cronmark.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Bilaga E.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 27 februari 1952 har Kungl. Maj:t anbefallt konjunkturinstitutet

att före den 1 april 1952 till riksdagens statsutskott inkomma

med yttrande över inom riksdagen väckta likalydande motioner I: 246 och

II: 433 om en begränsning av de statliga arbetsuppgifternas omfång i besparingssyfte

m. m. Med anledning härav får institutet anföra följande.

De besparingsåtgärder som åsyftas i motionen gälla bl. a. en begränsning

av de statliga arbetsuppgifterna på vissa nämnda områden. Till dessa hör

även konjunkturinstitutets verksamhet. Institutet, som saknar anledning

att yttra sig om möjligheterna till besparingar inom de övriga institutioner

som anges i motionen, ämnar i det följande begränsa sitt yttrande till sådana

upplysningar som kunna tänkas tjäna till ledning för en bedömning

av arten och värdet av dess egen verksamhet.

Enligt Kungl. Maj:ts instruktion åligger det konjunkturinstitutet

1) att följa och analysera den ekonomiska utvecklingen inom och utom

landet,

2) att följa den vetenskapliga diskussionen inom de områden av nationalekonomien,

som beröra institutets verksamhet,

3) att i anslutning härtill utföra den forskning, vartill institutet finner

anledning, samt

4) att i samråd med verk och myndigheter, föreningar och sammanslutningar,

vilka arbeta inom närliggande områden, verka för att statistiskt

material av betydelse för studiet av den ekonomiska utvecklingen insamlas

och bearbetas.

Den första uppgiften, att följa och analysera den ekonomiska utvecklingen,

fullgör institutet genom att två gånger årligen utge rapporter över

det ekonomiska läget (A-serien av institutets meddelanden). Man kan ha

olika mening om institutets sätt att fylla denna uppgift, men ingen torde

kunna bestrida den stora betydelsen av ekonomisk information som grundval

för exempelvis ekonomisk-politisk debatt och för uppgörelser på arbetsmarknaden.

Att det även i övrigt föreligger ett stort behov av ekonomisk

vägledning framgår av den mängd konjunkturöversikter som förekomma i

olika facktidskrifter med såväl ekonomisk som mera allmän inriktning.

De olika tidskriftöversikterna kunna emellertid lätt bli färgade av speciella

intressen och behandla dessutom inte sällan problemen med ett ganska kort

perspektiv, vilket är naturligt, då man icke har resurser för ett mer ingående

studium. Institutet lägger vikt vid att i sina rapporter ge en ingående

statistisk orientering av konjunkturutvecklingen och söker på grundval

därav göra en så objektiv analys som möjligt.

Uppgiften att följa den ekonomiska forskningen underlättas genom den

nära kontakt som upprätthålles med Stockholms högskola, där institutets

nuvarande chef är professor. Institutet följer även den vetenskapliga diskussionen

i utlandet, dels via facktidskrifter, dels genom personliga kontakter.

Flera av institutets anställda ha längre eller kortare tid vistats utomlands

för studier eller arbete i internationella organisationer, och representanter

för institutet deltaga ofta i internationella ekonomiska och statistiska

konferenser. Institutet har också, särskilt under senare år, fått

mottaga utländska besökande. Bl. a. får institutet vägleda ekonomer som

komma till Sverige som FN-stipendiater och skola studera ämnen som

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

23

ligga inom institutets verksamhetsområde. Allmänt kan sägas, att internationell

rapportering och upplysning intar en allt viktigare plats bland

institutets löpande arbetsuppgifter.

Till sina viktigaste uppgifter räknar konjunkturinstitutet den grundläggande

forskning som åligger det enligt instruktionens tredje punkt. Det är

av stor betydelse att personal och resurser kunna friställas för sådan

grundforskning. På grund av den ekonomiska vetenskapens natur att ligga

väl till för lättvindig popularisering och förenkling, finns det alltid en stor

risk för att diskussion och analys förytligas, om det grundläggande ekonomiska

studiet åsidosättes. En sådan utveckling vore synnerligen olycklig

även för institutets löpande arbete. Det har också varit avsikten att anställning

vid institutet skall innebära ett led i utbildningen för unga forskare.

Tyvärr ha under senare tid de löpande uppgifterna vid institutet snarast

kommit att ta för mycket av resurserna i anspråk för att detta syfte skulle

kunna tillgodoses i önskvärd utsträckning.

Den fjärde punkten i instruktionen gäller uppgiften att verka för den

ekonomiska statistikens förkovran. Bland institutets löpande statistiska

arbete kan nämnas beräkningar över import- och exportvolym, sammanställning

av statistiska serier för Konjunkturjournalen o. d. Till denna

punkt kan dock främst hänföras det på senare tid allt mer omfattande

arbetet med nationalinkomstberäkningar o. d. Detta är ett område, där den

internationella utvecklingen gått mycket snabbt. 1 flera länder, däribland

de nordiska, ha sådana beräkningar numera karaktären av en självständig

statistikgren och äro förlagda till något statistiskt verk. Den arbetskraft

som sysslar med dem är också betydligt större än den i Sverige, där samordningen

och större delen av det direkta beräkningsarbetet utföres inom

konjunkturinstitutet. Å ena sidan måste det anses som en väsentlig fördel,

att nationalinkomstberäkningarna äro förlagda till ett verk, som självt använder

detta material för ekonomisk analys. Härigenom vinnes, att beräkningarna

mer smidigt kunna anpassas till de aktuella behoven för en sådan

statistik. Å andra sidan kan omfattningen av beräkningarna bli lidande på

att de få avvägas mot andra viktiga arbetsuppgifter vid institutet inom

givna resurser. Detta vållar bl. a. svårigheter vid rapporteringen till de

internationella organisationerna, från vilka ofta infordras mycket detaljerad

statistik, som ur svensk synpunkt icke ansetts oundgängligen nödvändig

att utarbeta.

Om Sverige skall kunna upprätthålla en nationalinkomststatistik i det

omfång som blivit vanligt i många västeuropeiska länder, måste institutet

sannolikt i eu nära framtid få större resurser för att utvidga sina nationalinkomstberäkningar.

Dessutom anser institutet, att mer arbete bör nedläggas

på bearbetning och analys av detta material.

Det kan i detta sammanhang nämnas, att den inom institutet utförda

bearbetningen av nationalinkomststatistik (innefattande bl. a. sammanställning

av nationalräkenskap, försörjningsbalanser m. m.) kommer till

användning vid uppgörande av nationalbudgeten. Detta senare arbete utföres

dock icke inom konjunkturinstitutet utan inom Kungl. Maj:ts kansli

av en särskild delegation. Nationalbudgeten, som har karaktären av ett

direkt hjälpmedel i den ekonomiska politiken, fordrar nämligen på många

punkter politiska överväganden som icke böra hemma inom institutets

verksamhetsområde.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Någon motivering att nedskära just konjunkturinstitutets verksamhet

förekommer icke i motionen. Den enda sakbedömning som finnes är en

förklaring att institutets rapporter äro både vägledande och intressanta.

Skälet måste därför sökas under mer allmänna kriterier. Om man önskar

en inskränkning av den statliga verksamheten är det naturligt att man vill

pröva olika möjligheter att skära ned även sådana utgifter, som gå till i

och för sig värdefulla ändamål. Enligt institutets mening är emellertid en

stor del av ovan nämnda uppgifter, som det åligger konjunkturinstitutet att

fullgöra, inte tillgodosedda i på långt när tillräcklig utsträckning. I detta

sammanhang må erinras om att 1950 års långtidsutredning framhållit

vikten av att institutet gives tillfälle att kontinuerligt ägna sig även åt

undersökningar rörande långsiktiga strukturella tendenser inom den svenska

ekonomien. Såsom utredningen påpekar, förutsätter ett sådant forskningsprogram

en utvidgning av institutets resurser.

Internationella jämförelser visa tydligt att Sverige i fråga om konjunkturstudier

och nationalinkomststatistik ligger avsevärt efter ledande länder

som England och USA och i vissa avseenden även efter Danmark, Norge

och Holland. Motionärernas besparingssträvan på detta område kan därför

enligt institutets mening endast få betyda, att en del av institutets nuvarande

uppgifter överföras på andra statliga verk eller på privata forskningsinstitut.

Det förra alternativet kan knappast medföra en total nedskärning

av statsutgifterna; det senare alternativet är givetvis en möjlighet,

som kan prövas, om statsmakterna äro beredda att acceptera ett överlämnande

av centrala ekonomiska forskningsuppgifter, som äro av vikt för

uppläggningen av den statliga ekonomiska politiken, till det privata initiativet.

Slutligen vill institutet betona att relativt små belopp stå att vinna på

en inskränkning av institutets verksamhet. För budgetåret 1951/52 uppgingo

institutets totala anslag endast till 226 600 kronor. Förutom chef och

sekreterare har institutet rätt att anställa två sakkunniga och sammanlagt

8 assistenter och amanuenser. Dessutom har institutet en kansliskrivare och

5 kontorsbiträden. Det kan inte anses överdimensionerat i jämförelse med

de institut med liknande verksamhetsområde, som bekostas av det privata

näringslivet. Som exempel kunna nämnas industriens utredningsinstitut

(18—20 anställda, varav hälften akademiker), jordbrukets utredningsinstitut

(26 anställda, varav 12 akademiker) och företagsekonomiska forskningsinstitutet

(15—20 anställda, i allmänhet med akademisk utbildning).

Stockholm den 31 mars 1952.

KONJUNKTURINSTITUTET.

Erik Lundberg.

Margareta Blohm.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

25

Till Riksdagens statsutskott.

Bilaga F.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 februari 1952 bär statens sakrevision

anbefallts att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande över inom riksdagen

väckta likalydande motioner 1:246 och 11:433 om en begränsning

av de statliga arbetsuppgifternas omfång i besparingssyfte m. m. I anledning

härav får sakrevisionen anföra följande.

Sakrevisionen vill härvid till en början erinra, att frågan om vidtagande

av besparingsåtgärder inom statsförvaltningen varit föremål för ökad uppmärksamhet

från statsmakternas sida, särskilt sedan den starka utgiftsökningen

satte in i samband med det senaste världskrigets utbrott. Sålunda

må framhållas, att redan i februari 1940 inrättades en särskild sakrevision

-— statens krisrevision — med direkt inriktning på de militära utgiftsfragorna

och på den statliga krisförvaltningen samt att i november samma år

en särskild beredning tillsattes inom finansdepartementet för handläggning

av det fortsatta statliga besparingsarbetet -— den s. k. besparingsberedningen.

Dennas utredningsarbete var slutfört i februari 1943 utom i vad

avsåg organisationsundersökningar inom verken samt utredningar i fråga

om statens järnvägar, folkbokföringen och hyressättningen i staten tillhöriga

fastigheter. Besparingsutredningens utlåtanden och förslag ha sedermera

varit föremål för statsmakternas överväganden i olika sammanhang.

För fullföljande av sålunda påbörjade organisationsundersökningar och

för planläggande och utförande över huvud taget av dylika undersökningar

inom statliga förvaltningsgrenar bildades 1943 statens organisationsnämnd,

som från och med år 1944 bedriver sin verksamhet inom den militära och

civila förvaltningen. Samma år inrättades statens sakrevision med huvuduppgift

att ur allmänt ekonomiska synpunkter granska statlig och statsunderstödd

verksamhet. Sakrevisionen, som därvid övertog krisrevisionens

uppgifter beträffande den militära förvaltningen, skall öva tillsyn över att

den verksamhet, som faller under revisionens granskning, anordnas på ett

ändamålsenligt, planmässigt och sparsamt sätt och har därvid bland annat

att tillse, att statens inkomster inflyta utan att onödiga kostnader förorsakas

statsverket, att skäligt vederlag erhålles för av staten tillhandahållna

prestationer, att , där myndighet bedriver upphandling, tillverkning, försäljning

eller ekonomisk verksamhet i övrigt, affärsmässiga grunder bliva

tillämpade, samt att granskade myndigheters organisation är den lämpligaste

för arbetsuppgifternas utförande. I detta sammanhang må nämnas,

att krisrevisionens uppgifter beträffande krisförvaltningen vid sakrevisionens

inrättande övertogos av ett särskilt organ — överrevisionen för krisförvaltningen

— vilket bedrivit sin verksamhet intill den 1 juli 1951. Dess

kamerala granskningsuppgifter ha därefter överförts till riksräkenskapsverket

och dess sakrevisionella till sakrevisionen.

Sålunda finnas för närvarande inom statsförvaltningen två permanenta

organ, vilkas verksamhet är inriktad på besparingsarbete i olika former

inom statsförvaltningen. Vad särskilt sakrevisionen beträffar utföres dess

verksamhet genom stickprovsundersökningar, vilka emellertid ofta föranleda

vissa genomgående undersökningar, som sträcka sig över flera förvalt
-

Med yttrande ang. motionerna nr 1:246 och 11:433.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 205.

ningsområden. Ehuru det sålunda finnes särskilda organ för besparingsoch

rationaliseringsarbetet, är det likväl så att tyngdpunkten i denna verksamhet

måste ligga bos de särskilda förvaltningsmyndigheterna själva.

Utom däri att särskilda rationaliseringsavdelningar inrättats inom åtskilliga

myndigheter, har nämnda förhållande även kommit till uttryck däri, att

varje myndighet inom den civila statsförvaltningen enligt Kungl. Maj:ts

cirkulär till statsmyndigheterna den 16 februari 1951 (nr 81) ålagts att vidtaga

de åtgärder, som erfordras för att verksamheten inom myndighetens

ämbetsområde skall kunna utövas så enkelt, snabbt och ekonomiskt som

möjligt utan att säkerheten eftersättes. Detta rationaliseringsarbete skall

avse icke blott myndigheternas inre organisation och arbetsformer utan

även myndighetens förhållande till allmänheten och till andra myndigheter.

Särskilda organisationsföredragande under ledning av myndighets

chef eller den han sätter i sitt ställe skola även vara utsedda hos vissa verk

och myndigheter. I detta sammanhang må ock nämnas, att Kungl. Maj:t i

särskilda skrivelser till verk och myndigheter understrukit angelägenheten

av att myndigheterna på eget initiativ vidtaga åtgärder för ett effektivare

utnyttjande av disponibel arbetskraft eller sådana rationaliseringsåtgärder,

varigenom behovet av arbetskraft kan minskas eller åtgången av förnödenheter

begränsas.

Det ansträngda statsfinansiella läget har ock föranlett Kungl. Maj:t att

under år 1950 genom den s. k. Wärnska utredningen låta undersöka besparingsmöjligheterna

inom utgående anslag på riksstaten. Utredningen

har därvid haft att undersöka i vad mån möjligheter förelåge att ernå besparingar

genom att begränsa eller slopa understöd från statens sida till

sådan verksamhet, som på grund av utvecklingens gång icke längre vore i

samma behov av stöd från det allmännas sida som tidigare, samt huruvida

utan alltför allvarliga olägenheter viss statsverksamhet kunde åtminstone

temporärt helt eller delvis upphöra. Sedan utredningen samma år slutfört

sitt arbete, ha framförda förslag, som i betydande utsträckning berört

grunderna för utgifterna, varit föremål för statsmakternas överväganden i

olika sammanhang och besparingsåtgärder i särskilda hänseenden vidtagits.

Den verksamhet, som utövas av kommittéer tillsatta av Kungl. Maj :t, har

ofta ett tydligt besparings- och rationaliseringssyfte liksom även den

granskning av anslagsäskanden, som äger rum inom olika myndigheter

och sist inom Kungl. Maj:ts kansli. En mycket väsentlig del av kontrollen

över myndigheternas ekonomiska förvaltning utövas även genom de kamerala

revisionsorganen, främst riksräkenskapsverket.

Ehuru sålunda myndigheternas skyldighet att tillse, att deras verksamhet

bedrives ekonomiskt och rationellt såväl inbördes som i förhållande

till varandra utgör ett tjänsteåliggande, och kontroll däröver utövas och

bistånd däri gives på olika sätt samt myndigheternas äskanden äro föremål

för ingående granskning, är det obestridligt, att ytterligare besparingsmöjligheter

äro till finnandes. Ett tillvaratagande av dessa är givetvis angeläget,

men detta är å andra sidan förknippat med ofta ingående och tidskrävande

undersökningar. Att snabbt vinna resultat, som kunna ha annat

än begränsad betydelse för statsutgifternas omfattning, är av erfarenheten

att döma i allmänhet icke möjligt. De stora utgiftsposterna äro ju grundade

på politiska överväganden och det är uppenbart, att en radikalt" ändrad

politik, som väsentligt begränsar statens reglerande verksamhet å det

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

27

samhällsekonomiska området, automatiskt öppnar möjligheter till omedelbara

utgiftsminskningar av mycket betydande storleksordning. På dylika

frågors lösning kunna emellertid varken tillfälliga besparingsberedningar,

permanenta besparings- och rationaliseringsorgan eller förvaltningsmyndigheterna

öva något "egentligt inflytande. Ställningstagandet till dessa utgifter

ankommer helt på de ansvariga statsmakterna och ytterst på folket

i val. Å andra sidan åligger det myndigheterna att inom ramen för av statsmakterna

meddelade beslut och med ledning av lämnade föreskrifter och

anvisningar under eget ansvar vidtaga de närmare åtgärderna för bringande

av statsmakternas intentioner till verkställighet genom organisatoriska

anordningar och avgöranden i det enskilda fallet och därvid bedriva denna

verksamhet ekonomiskt och rationellt. Det är på dessa åtgärder, som besparingsaktioner

böra sättas in såväl av myndigheterna själva genom löpande

tillsyn och översyn som genom permanenta och tillfälliga organ. Att väsentliga

besparingar härigenom kunna ernås är erfarenhetsmässigt bestyrkt.

I vilken omfattning och med vilken intensitet besparings- och

rationaliseringsarbetet bör bedrivas, torde närmast 1’å anses vara en ekonomisk

avvägningsfråga. Sakrevisionens hittillsvarande verksamhet visar, att

de nedlagda personalkostnaderna mångdubbelt uppvägas av vunna kostnadsminskningar

och förbättrad effektivitet samt att en ökad investering

kan bliva lönsam. För egen del vill sakrevisionen i detta sammanhang

endast framhålla, att sakrevisionen söker att efter måttet av sina resurser

fullgöra sina åligganden inom besparingsarbetet efter de linjer, som ovan

angivits.

Vad därefter beträffar innehållet i motionerna antydas däri olika möjligheter,

som enligt motionärernas mening skulle vara ägnade att begränsa

statens utgifter och därigenom minska skattebördan.

I fråga om den automatiska utgiftsstegringen och de drivande omständigheterna

till denna, vill sakrevisionen understryka angelägenheten av

att man vid fattande av principbeslut i möjligaste mån klarlägger de ekonomiska

konsekvenserna, så att de framlagda förslagen kunna bedömas

med beaktande av kostnaderna och de möjligheter, som stå till buds att

bestrida dessa inom nationalinkomstens ram. Sakrevisionen vill ock framhålla

angelägenheten av att kostnadsberäkningar vid inrättande av bland

annat nya statliga organ eller utbyggnad av desamma underkastas ingående

prövning. Vid revisionens granskningsverksamhet ha nämligen uppmärksammats

fall, där de verkliga kostnaderna, sedan organet trätt i verksamhet,

stått i en sådan disproportion till de beräknade, som endast låter sig

förklaras av att de ursprungliga beräkningarna icke varit sakligt grundade

eller varit alltför optimistiska. Sakrevisionens erfarenheter giva ock vid

handen betydelsen av att man — framför allt då fråga är om utbyggnad^ av

organisationen för en myndighet, som har att mot betalning tillhandahålla

prestationer — vid prövning av utgiftssidan beaktar inkomstsidan och

tillser, att de ändringar i denna bliva vidtagna, som kunna föranledas av

de ökade utgifterna.

Som en annan orsak till den automatiska utgiftsstegringen påtalas i molioncrna

till fristående institutioner under flera år beviljade statsanslag,

som bidraga bil att skapa en fast organisation inom institutionen och därmed

även kunna föranleda framställningar om anslagsökningar. Sakrevisionen

har i sin granskningsverksamhet kunnat motverka dylika tendenser

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 205.

och fått till stånd utgiftsminskningar, varigenom anspråk på anslagsökningar

med hänsyn till inträffade kostnadsfördyringar kunnat undgås eller

åtminstone reduceras. Det är ock enligt vad erfarenheten utvisar angeläget,

att dylika fördyringar och andra utgifter i samband med en utvidgning

av verksamheten icke tillåtas bli helt övervältrade på statsverket utan få

bäras även av övriga intressenter. Anmärkas må, att ifrågavarande bidrag

i stor utsträckning äro bundna till löner vid institutioner, varför lönestegringar

sätta sina spår även i form av höjningar av statsbidragen.

I motionerna framhålles vidare, att en begränsning av den statliga organisationsapparaten

icke är möjlig utan en begränsning av de statliga arbetsuppgilternas

omfång och att sistnämnda begränsning bland annat måste

inriktas på avveckling snarast möjligt av icke absolut nödvändiga verksamhetsgrenar.

Såsom förut anförts kunna möjligheterna till begränsningar i statsutgifterna

genom en ändring av den sociala och ekonomiska politiken icke

på något avgörande sätt påverkas av myndigheterna eller särskilda besparings-

och rationaliseringsorgan. Med hänsyn härtill måste de rationaliserings-

och besparingsmöjligheter, som i motionerna angivits kunna ernås

genom borttagande av subventioner, upphävande av koncessionslagstiftningen

beträffande jordförvärv och kronans förköpsrätt samt slopande av

byggnads-, pris- och hyresregleringarna, lämnas ur räkningen, då det gäller

praktiskt genomförbara besparingsåtgärder genom myndigheter eller särskilda

organ. Däremot böra och kunna — såsom jämväl förut anförts —

besparingssträvandena inriktas på de vidtagna organisatoriska anordningarna

och myndigheternas avgöranden i enskilda fall för verkställandet

av den ansvariga statsledningens beslut och intentioner. Så är redan förhållandet,

men ansträngningarna kunna givetvis ökas. Det i motionerna

gjorda uttalandet, att arbetsuppgifternas begränsning måste inriktas på

reformer inom de verk och styrelser, som måste bliva bestående, må här

understrykas, liksom de svårigheter som föreligga att på förhand uppgöra

en plan för möjliga begränsningar av myndigheternas arbetsuppgifter. En

dvhk plan förutsätter ingående undersökningar och torde taga avsevärda

arbetskrafter och betydande tid i anspråk. Enligt sakrevisionens mening

torde det vara det fördelaktigaste, att verk efter verk ingående överses i

den takt tillgängliga resurser medgiva och i den ordning, vartill erfarenheten

eller annat kan giva anledning.

I motionerna ha i detta sammanhang uttalats, att framför allt arbetsmarknadsstyrelsen

och bostadsstyrelsen med underlydande organ borde

bli föremål för särskild granskning i angivet syfte. Sakrevisionen vill i

anledning härav framhålla, att arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet och

organisation nyligen undergått undersökning genom särskilda sakkunniga,

vilkas förslag numera underställts 1952 års riksdags prövning (prop. nr

127). Bostadsstyrelsens organisation prövades i vissa delar av 1951 års riksdag

på grundval av förslag, som framkommit i samband med en av organisationsnämnden

företagen undersökning. Det vill under sådana omständigheter

synas sakrevisionen, att anledning knappast föreligger att nu

underkasta dessa verk förnyad granskning i särskild ordning, därest icke

en begränsning av arbetsuppgifterna skulle befinnas påkallad. Beträffande

arbetarskyddsstyrelsen, veterinärstyrelsen, fiskeristyrelsen och skogsstyrelsen

uttalas i motionerna, att bland annat spörsmålet, om den tillämpade

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

29

organisationsformen med ett självständigt verk är den rationella och nödvändiga,

bör upptagas till förutsättningslös prövning. Oberoende därav

att nämnda ämbetsverk tillkommit efter ingående överväganden relativt

nyligen, blir det berörda spörsmålet givetvis föremål för prövning vid den

granskning av dessa myndigheters verksamhet, som kan komma att företagas.

Sakrevisionen har för icke länge sedan verkställt granskning av

skogsstyrelsens verksamhet i samband med en översyn av arbetet inom

skogsvårdsstyrelserna. Härvid har intet framkommit, som kunnat löranleda

sakrevisionen att föreslå skogsstyrelsens upphörande som självständigt

verk. Det må ock nämnas, att förevarande spörsmål jämväl prövats av

1950 års riksdag i anledning av väckt motion i ämnet. Vad i nu föreliggande

motioner anförts om önskvärdheten att underkasta frågan om krigsmaterielverkets

framtida ställning övervägande, föranleder sakrevisionen

att erinra, att detta spörsmål innefattas i det av 1946 års militära förvaltningsutredning

avgivna förslaget till ordnande av den militära centrala

förvaltningen, vilket förslag är föremål för beredning inom försvarsdepartementet.

Det i motionerna gjorda yrkandet om begränsning av konjunkturinstitutets

verksamhet finner sakrevisionen icke böra föranleda åtgärd,

enär det torde vara oundgängligen nödvändigt för en statsledning att äga

tillgång till ett organ, som i obeskuren omfattning kan verkställa särskilt

i nu rådande situation särdeles betydelsefulla utredningar och analyser

berörande det ekonomiska läget och dettas möjligheter i olika hänseenden.

I motionerna ha vidare framförts önskemål om en allmän översyn av

de avgifter statsverket upptager för särskilda tjänster, som dess organ

bereder medborgarna. Härvid åsyftas icke de affärsdrivande verkens taxor.

Sakrevisionen vill i anledning härav framhålla, att revisionen på grund av

sin allmänna granskningsskyldighet och enligt Kungl. Maj ds uppdrag,

grundat på 1947 års riksdags beslut i ämnet (r. skr. nr 329, p 13), företagit

översyn av flertalet av de taxor, som torde avses i motionerna. Sålunda

har i huvudsaklig anslutning till av sakrevisionen framlagda förslag

nya taxor fastställts under åren 1950 och 1951 för statens institut för folkhälsan,

statens skeppsprovningsanstalt, statens provningsanstalt, statens

rättskemiska laboratorium, sjökarteverket, statens farmacevtiska laboratorium,

statens veterinärmedicinska anstalt, statens lantbrukskemiska kontrollanstalt

och statens växtskyddsanstalt. För mynt- och justeringsverket

har ny justerartaxa, ny taxa för justering av särskilda vägnings- och mätningsredskap

och för prägling av medaljer m. m. fastställts under de sista

åren. Vidare ha nya grunder fastställts år 1949 för debitering av uppdrag

utförda av statens geotekniska institut. Avgifterna i statens biografbyrås

verksamhet ha ock behandlats av sakrevisionen, och spörsmålet härom

övervägs för närvarande av Kungl. Majd i annat Sammanhang. Avgifterna

för vissa prestationer från rikets allmänna kartverk och taxorna för flygtekniska

försöksanstalten, försvarets forskningsanstalt, vid länsarkitektorganisationen

in. fl. äro vidare föremål för undersökningar inom revisionen.

Härutöver må nämnas, att bl. a. patent- och varumärkes- samt registreringsavgifterna

och lantmäteritaxan nyligen väsentligt justerats på

förslag av vederbörande myndigheter. Statens centrala frökontrollanstalts

avgifter ha ock provisoriskt höjts 1951 i avvaktan på en föreslagen omorganisations

fastställande. Beträffande vattendomstolsavgifterna, vilka äro

av ringa storleksordning och till övervägande delen betalas av statlig myn
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 205.

dighet, har sakrevisionen gjort viss framställning. För extra tullförrättningar

ha avgifterna justerats. I prop. nr 134 till 1952 års riksdag ha förslag

till höjning av lotstaxan samt fyr- och båkavgifterna framlagts. De nya

taxorna bygga på ingående självkostnadsberäkningar med beaktande jämväl

av fastighets-, löne- och s. k. sociala kostnader, till vilka kostnadselement

tidigare tillräcklig hänsyn icke tagits. Taxeförslagen ha ock utarbetats

från den principiella ståndpunkten, att statliga myndigheter skola erlägga

ersättning för utförda prestationer enligt gällande taxa och att rabatter

av subventionskaraktär icke böra medgivas för beställning. Taxor, som

äro avsedda att tillämpas i anslutning till ett kommersiellt förhållande mellan

statlig myndighet och uppdragsgivare, ha ansetts böra fastställas av

respektive myndighets direktion eller styrelse och icke av Kungl. Maj:t,

varigenom man ernår en önskvärd decentralisering av ärenden från Kungl.

Maj:t och bättre förutsättningar för en smidigare anpassning av debiteringsnormerna

etter uppkommande förändringar i marknadsläget. De nya taxorna

förete högst väsentliga höjningar i förhållande till de förut gällande.

Sakrevisionen har för avsikt att kontinuerligt tillse, att inträffade förändringar

i utgittsläget bli beaktade i taxe- och avgiftshänseende.

Vad angår de i motionerna gjorda uttalandena rörande beaktande av att

statens rätt säkerställes i fråga om utbetalning av bidrag, understöd, ersättningar

och lån, må endast erinras, att — förutom den ingående granskningen

hos vederbörande förvaltningsmyndighet vid utanordnandet — riksräkenskapsverket

utövar efterhandsgranskning, vilken enligt sakrevisionens

mening fyller stora anspråk på effektivitet. Sakrevisionen får jämväl

beröring med dylika spörsmål vid sin stickprovsgranskning.

Värdet av det i motionerna upptagna förslaget om en generell besparingsnorm

med för varje förvaltningsgren angiven riktpunkt är enligt

sakrevisionens mening mycket svårbedömbart, ehuru ett dylikt åläggande

givetvis tvingar myndigheterna till självprövning. Fn procentuell reduk-i

tion kan emellertid drabba myndigheterna väsentligt olika hårt, beroende

bland annat på den förda personalpolitiken. Det må framhållas, att eu

dylik reduktion verkställts för ett flertal verk och myndigheter i fråga

om viss delpost å avlöningsanslagen för innevarande budgetår. Huruvida

sålunda redan vidtagna åtgärder lett till några mera väsentliga utgiftsminskningar

eller till ett intensivare utnyttjande av övrig befintlig personal,

är för sakrevisionen obekant.

Sakrevisionen finner sig böra giva sin principiella anslutning till motionärernas

uppfattning om angelägenheten av att statsmakterna vid prövningen

av frågor om nya utgiftsändamål eller utbyggnad av den statliga

organisationen vinnlägga sig om den största återhållsamhet. Det bör vara

en primär uppgift för statsmakterna att tillse, att utgiftsläget snarast görligt

anpassas efter de nationella resurserna; ett krav som nödvändiggör en

synnerligt restriktiv budgetgranskning.

Såsom av det nu anförda framgår, äro betydelsefulla åtgärder i besparingssyfte

vidtagna inom statsförvaltningen. Beaktas det faktiska förhållandet

att de för utgiftsbudgetens storlek avgörande utgifterna äro grundade

pa Kungl. Maj ds och riksdagens beslut och därvid gjorda överväganden

i politiskt avseende, äro möjligheterna att mera väsentligt nedbringa

utgifter av denna art huvudsakligen att hänföra till statsmakterna själva

De största besparingarna torde vara att ernå på detta plan. Däremot är det

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

31

möjligt att med av erfarenheten att döma goda resultat insätta besparingsaktioner

genom myndigheter och särskilda organ beträffande de åtgärder,

som vidtagas för fullföljande av statsmakternas beslut. En intensifiering,

i den mån så är möjligt och praktiskt genomförbart, av de åtgärder,

som i besparingsavseende redan äro vidtagna, framstår enligt sakrevisionens

mening såsom särskilt angelägen.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad

ordförande, ledamöterna Ljungdahl, Lindencrona, Ward, Cardelius och

Lundgren. Ledamoten Lindencrona har avgivit ett särskilt yttrande, som

bifogas.

Stockholm den 31 mars 1952.

STATENS SAKREVISION.

Wilhelm Björck.

Elof Cardelius.

Herr Lindencronas yttrande.

I vad sakrevisionens majoritet anfört kan jag instämma. Det är sålunda

riktigt att de väsentliga inskränkningar av statsutgifterna, som av motionärerna

åsyftas, torde kunna ernås allenast vid ett annat politiskt bedömande

av statsverksamhetens omfattning, än som gjorts av riksdagen.

Därom bör sakrevisionen som sådan icke ge uttryck för någon mening.

Det förefaller också som om motionärerna icke skulle vara helt förtrogna

med det omfattande arbete i motionernas syfte, som fortlöpande bedrives

genom sakrevisionen och i annan ordning. Detta arbete, icke minst myndigheternas

egen rationaliseringsverksamhet, bör förvisso ej underskattas.

Icke desto mindre är detta enligt min mening otillräckligt. Det kan ej

rimligen förväntas av myndigheter eller krisorgan att de vid behov skola

avskaffa sig själva eller ens mera väsentligt inskränka sin verksamhet.

Härför fordras initiativ utifrån och för att sådana skola komma då de äro

objektivt påkallade och icke allenast såsom uttryck för allmän olust över

statsutgifternas storlek eller i tider av särskilt ansträngt statsfinansiellt

läge, erfordras ett särskilt organ med både uppgift och resurser att fortlöpande

granska statsverksamheten i stort.

Enligt min mening borde sakrevisionen begagna det tillfälle det över motionerna

infordrade yttrandet giver till att framhålla angelägenheten av

att det av rationaliseringsutredningen framlagda förslaget om en sammanslagning

av statskontor, sakrevision och organisationsnämnd förverkligas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Bilaga G.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom nådig remiss 27/2 1952 anbefalld att till utskottet inkomma med

yttrande över inom riksdagen väckta motioner om begränsning av de statliga

arbetsuppgifterna m. m., får statens organisationsnämnd anföra följande:
De

besparingar inom statsförvaltningen, som kunna vinnas genom organisationsomläggningar

m. m. efter organisationsundersökningar av det

slag organisationsnämnden hittills i regel utfört, äro> i och för sig betydande.

Väsentligt större besparingar skulle emellertid vinnas, om uppgifterna

för olika verk m. in. kunde begränsas. Nämnden har beaktat nu ifrågavarande

förhållanden och nämnden har under föregående år beslutat, att

vid kommande organisationsundersökningar i regel gå till väga på så sätt,

att nämnden efter den första detaljerade genomgången av ett verks arbetsuppgifter

där så anses lämpligt lägger fram alternativa förslag angående

verksamhetens omfattning och den grad av service, som skall lämnas.

De ekonomiska konsekvenserna av olika alternativ anges samtidigt.

Först sedan med beaktande härav beslut fattats om verksamhetens omfattning

m. m. och nämnden erhållit erforderliga direktiv, utarbetas detaljerade

organisationsförslag. Beträffande vissa verksamheter av mera sekundär

natur, t. ex. viss bokföring o. d., brukar nämnden i samband med

definitiva förslags avgivande direkt föreslå de inskränkningar, som nämnden

anser befogade.

Inom nämnden pågår för närvarande en »kartläggning» av den statliga

förvaltningen, varvid organens verksamheter samt deras ställning i olika

avseenden i förhållande till varandra komma att belysas. I samband härmed

komma även att genomgås vissa andra organs arbetsuppgifter, i den

mån de ha anknytning till den statliga förvaltningen. Arbetet kommer

sannolikt att taga ett par år i anspråk. Genom »kartläggningen» komma

möjligheterna att påvisa dubbelarbete att ökas, och den kommer att möjliggöra

den överblick, som erfordras för att förekommande uppgifter skola

kunna fördelas på lämpligt sätt mellan olika verk m. m. Arbetet torde

dessutom kunna få stor direkt betydelse ur de synpunkter som behandlas

i motionerna.

Nämnden har för avsikt att enligt i det föregående omnämnda linjer

undersöka större delen av statsförvaltningen. På grund av bl. a. nämndens

begränsade personella resurser kommer arbetet att taga lång tid. Förslag

från nämndens sida syftande till besparingar genom begränsningar av

olika verks uppgifter in. m. komma därför icke att i någon större utsträckning

kunna framläggas inom den närmaste tiden. Nämnden vill framhålla,

att uppkommande större frågor rörande målsättningen för olika

verksamheter m. m. i regel torde vara av politisk natur och att parlamentarisk

medverkan därför kan vara önskvärd, om särskild utredning skall

göras. Emellertid torde ställning knappast kunna tagas till förekommande

frågor utan grundval av metodiska organisationsundersökningar, och

nämnden ställer sig därför mycket tveksam till möjligheten att komma

till resultat genom t ex en parlamentariskt förankrad kommitté med uppgift

att snabbutreda frågorna.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

33

Nämnden vill i detta sammanhang även framhålla betydelsen av att, då

frågor uppkomma om att tillföra verk m. m. nya arbetsuppgifter, de avsedda

fördelarna i större utsträckning än som hittills varit vanligt vägas

mot olägenheterna av den administrativa apparatens utsvällning. Det är

även av betydelse, att vid utarbetandet av författningar och andra föreskrifter

på skilda områden de olika bestämmelsernas konsekvenser för

förvaltningsorganens arbete m. m. beaktas, så att t. ex. icke utan tillräckligt

starka skäl sådana åtgärder föreskrivas, att kostnader för personalökning

uppstå eller eljest befintliga möjligheter till personalminskning

bortfalla.

Beträffande de i motionerna särskilt angivna verken m. m. vill nämnden

anföra följande. Nämnden har 1950 efter undersökningar framlagt

förslag till omorganisation av bostadsstyrelsen. Förslaget, vars genomförande

kommer att medföra ganska avsevärda besparingar, innefattar

bl. a. begränsning av vissa arbetsuppgifter. Arbetsmarknadsstyrelsen är

för närvarande föremål för undersökningar av nämnden. Dessa utföras

på sätt angivits i det föregående. Nämnden har för 1946 års militära förvaltningsutredning

verkställt undersökningar av krigsmaterielverket. Förvaltningsutredningen

har därefter i sitt 1950 avgivna betänkande föreslagit,

att verket skall upphöra och att arbetsuppgifterna i huvudsak skola

fördelas på andra organ.

I detta ärendes handläggning ha förutom undertecknad generaldirektör

deltagit ledamöterna Andersson, Björck, Fahlander och Eugen Olsson.

STATENS ORGANISATIONSNÄMND.

C. Tarras Sällfors.

Ivar lnsulander.

Till Riksdagens statsutskott.

Bilaga H.

Genom remiss den 27 februari 1952 har Kungl. Maj:t anbefallt lantbruksstyrelsen

att till riksdagens statsutskott inkomma med yttrande över

inom riksdagen väckta likalydande motioner I: 246 och II: 433 om en begränsning

av de statliga arbetsuppgifternas omfång i besparingssyfte m. m.

och får styrelsen i anledning härav anföra följande.

Styrelsen vill till eu början erinra, att på olika områden som av motionärerna

berörts, rationaliseringsverksamhet pågår genom såväl kommittéer

som särskilt för ändamålet tillsatta organ. Bland de senare må

nämnas statens organisationsnämnd, som utövar en kontinuerlig granskning

av statsförvaltningen i syfte att föreslå rationella och förenklade metoder

samt nedbringa personalbehovet och därmed statsutgifterna. Ett annat

permanent rationaliseringsorgan är statens sakrevision, som åligger

Angående genom motionerna 1:246 ocli 11:433 väckt förslag om begränsning av de

statliga arbetsuppgifternas omfång i besparingssyfte m. m.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1052. 6 sand. Nr 205.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 205.

att ur allmänt ekonomiska synpunkter granska statlig och statsunderstödd

verksamhet. Även riksdagens revisorer utöva förvaltningskontroll, som

huvudsakligen är av sakrevisionell innebörd. Det bör vidare framhållas,

att genom Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna den 16 februari

1951 (nr 81) angående rationaliseringsverksamhet inom den civila statsförvaltningen

fastslagits, att denna verksamhet är en ämbetsuppgift för

alla förvaltande organ vid sidan av och i samband med deras egentliga

förvaltningsuppgifter.

Av vad nu anförts torde framgå, att en fortlöpande rationaliseringsverksamhet

bedrives inom den statliga förvaltningen. Frånsett att de särskilda

rationaliseringsorganen måhända behöva förstärkas torde ytterligare åtgärder

från Kungl. Maj ds sida i detta hänseende för närvarande icke vara

erforderliga.

I motionerna har föreslagits, att myndighet skulle åläggas att anvisa utvägar

till ordnande av sin verksamhet, under förutsättning att anslaget till

verksamheten på visst sätt begränsades. Styrelsen vill erinra, att Kungl.

Maj:t under senaste tid i vissa fall vidtagit väsentliga beskärningar av anslag

å den löpande budgeten. Dessa åtgärder, som särskilt drabbat avlöningsanslagen,

ha nödgat myndigheterna att företaga omläggningar av

verksamheten med hänsyn till minskad personaltillgång.

Motionärerna ha även ifrågasatt, att de statliga arbetsuppgifterna skulle

kunna inskränkas genom en avveckling av icke absolut nödvändiga verksamhetsgrenar.

Som exempel härpå har anförts, att om jordförvärvslagen

och lagen om kronans förköpsrätt försvunne, verksamheten inom lantbruksnämnderna

skulle bliva så litet omfattande, att den kunde i allt väsentligt

överlåtas på hushållningssällskapen. Styrelsen vill i anledning härav

hänvisa till att chefen för jordbruksdepartementet enligt bemyndigande

den 1 november 1951 tillkallat särskilda sakkunniga för att verkställa

översyn av dessa lagar. Det måste emellertid även framhållas, att den förhållandevis

ringa arbetskraft, som skulle kunna frigöras, om lagarna upp^

hävdes, omedelbart finge insättas på andra arbetsuppgifter, beträffande

vilka underskott på personal för närvarande föreligger. Nämnderna ha

nämligen alltsedan sin tillkomst måst arbeta med en i förhållande till

hittillsvarande omfattning av deras arbetsuppgifter alltför begränsad personalutrustning.

Detta förhållande har givetvis tvingat styrelsen och nämnderna

att söka på bästa sätt i största möjliga utsträckning tillvarataga den

arbetskraft, som stått till förfogande, genom bl. a. förenkling av arbetsmetoderna.

Detta rationaliseringsarbete bedrives för närvarande med all

kraft. Sedan ytterligare några års erfarenhet vunnits av verksamheten vid

nämnderna torde det bli aktuellt att göra en översyn av organisationen, varvid

även sådana frågor som fördelning av uppgifter och samarbete mellan

hushållningssällskap och lantbruksnämnd torde böra upptagas.

I motionerna har föreslagits, att en översyn borde företagas av de avgifter,

som av statsverket upptagas för vissa av de statliga organen utförda

tjänster. Vad särskilt beträffar lantbruksstyrelsens verksamhetsområde vill

styrelsen framhålla, att styrelsen så sent som åren 1950 och 1951 fastställt

höjda taxor för statens centrala frökontrollanstalt, statens lantbrukskemiska

kontrollanstalt och statens maskinprovningar samt att styrelsen har

för avsikt alt inom kort underställa Kungl. Maj ds prövning förslag till ny

lantbruksnämnds- och lantbruksingenjörstaxa.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

35

I handläggningen av detta ärende ha deltagit generaldirektören, överdirektören

Wetterhall, t. f. byråchefen Grönlund och tjf. byrådirektören

Högström.

Stockholm den 29 mars 1952.

För generaldirektören

G. R. Ytterborn.

Erik Högström.

Bilaga I.

Till Riksdagens statsutskott.

Med skrivelse den 16 februari 1952 har statsutskottet berett Sveriges

industriförbund tillfälle att avgiva yttrande över två inom riksdagen väckta

likalydande motioner (1:346, 11:433) om en begränsning av de statliga

arbetsuppgifternas omfång i besparingssyfte m. m. Med anledning härav

får förbundet anföra följande.

De föreliggande motionerna angripa, från delvis nya utgångspunkter,

ett ofta aktualiserat, stundom nonchalerat men städse lika viktigt samhällsproblem.

Statsutgifternas ansvällning och den offentliga sektorns tillväxt ha sedan

årtionden tillbaka utgjort ett av finanspolitikens mest omhuldade

studieobjekt. På få områden av samhällslivet ha meningarna brutit sig

starkare än i denna fråga. Redan på 1870-talet formulerade en framstående

finansvetenskapsman tesen, att den offentliga verksamheten har en

inneboende benägenhet att växa snabbare än den enskilda, genom att staten

ständigt påtager sig nya uppgifter, samtidigt som förvaltningen kvalitativt

förbättras och effektiviseras. Därmed skulle den kollektivistiska

karaktären av samhället steg för steg bliva alltmer utpräglad.

Denna sats har ingalunda fått stå oemotsagd. Andra ledande teoretiker

ha bestritt både den så att säga ödesbestämda tendensen hos statsutgifterna

att ständigt ökas och framför allt tesen, att det allmänna alltid fullgör

sina uppgifter med tilltagande effektivitet.

Nationalekonomer i skilda länder ha understundom hävdat, att statsutgifterna

borde begränsas till något visst procenttal av nationalinkomsten,

varvid såväl 10 som 15 och 25 procent anförts såsom rimligt mått.

Det torde vara uppenbart, att varje objektivt underlag för en sådan schematisk

begränsning saknas, men likväl är det sannolikt, att det ges en

gräns, vars överskridande innebär, att nackdelarna av de stigande statsutgifterna

väga tyngre än fördelarna för samhället i dess helhet. Var

denna gräns går bestämmes emellertid av en rad specifika förhållanden,

såsom den tekniska, samhällsekonomiska och utrikespolitiska utvecklingen

i varje land och vid varje särskild tidpunkt.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Det är av intresse att konstatera, att den offentliga sektorn inom vårt

land, enligt en nyligen gjord uppskattning, år 1950 tog inte mindre än

31 °/o av nationalinkomsten i anspråk. Utvecklingen sedan slutet av 1930- talet framgår av följande sammanställning:

Medeltal

Nationalinkomst

(milj. kr.)

Offentl. sektorns

andel i procent

1938—39

12 930

21

1946

23 820

27

1947

26 960

27

1948

28 960

28

1949

29 420

31

1950

31 600

31

Dessa siffror visa, att den andel av nationalinkomsten, som på skilda

vägar överföres till den offentliga förvaltningen, har kraftigt stigit sedan

krigsslutet, liksom att den nu är avsevärt större än omedelbart före andra

världskriget. Det innebär visserligen icke, att utgifterna för den egentliga

statsförvaltningen vuxit i samma mån, eftersom inkomstöverflyttningar

under perioden fått en allt större betydelse för att numera omfatta

sannolikt omkring 1/3 av statsbudgeten. Men eftersom statsorganen och

icke de enskilda medborgarna bestämma över motsvarande del av inkomstanvändningen,

utgör nu nämnda förhållande icke något argument för att

dessa områden skulle kunna lämnas utanför en allmän strävan till bättre

ekonomi.

Enligt Industriförbundets bestämda uppfattning måste en av den ekonomiska

politikens angelägnaste uppgifter i rådande läge vara att främja

klok ekonomisering, ökad effektivitet och minskade kostnader inom alla

områden av enskild och offentlig hushållning. Härför tala såväl det alltjämt

rådande inflationstrycket inom vår interna ekonomi som den hårdnande

konkurrensen från utlandets sida. Kravet på kostnadsanpassning

kan rimligtvis icke gälla enbart det enskilda näringslivet. Just det faktum,

att en så stor del av nationalinkomsten passerar genom statsförvaltningen,

gör det ofrånkomligt, att staten aktivt medverkar i dessa strävanden och

gör vad på den själv ankommer i detta hänseende. Eljest kunna de enskilda

insatserna i besparingssyfte bli meningslösa och i varje fall skulle

de förlora i effektivitet.

På flera håll inom statsförvaltningen pågår ett betydelsefullt rationaliseringsarbete,

exempelvis inom statens organisationsnämnd och de affärsdrivande

verken. För att få full effekt måste dessa strävanden stödjas av

de politiska instanserna, och genom erforderlig direktivgivning måste regeringen

och riksdagen föra denna anda vidare till de centrala och lokala

ämbetsverken över hela fältet. Av särskild vikt är, att riksdagen och dess

utskott såsom medborgarnas representanter icke släppa ur sikte orsakssammanhanget

mellan statsutgifter och skattetryck. Även om en detaljgranskning

av det övervägande antalet smärre riksstatsanslag icke skulle

ådagalägga möjligheten av mera väsentliga besparingar i varje särskilt fall,

har dock medvetandet om en besparingsvänlig inställning hos riksdagen

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

37

sin stora betydelse för ämbetsverkens och regeringens budgetbehandling.

Redan detta kan medverka till att hejda den fortgående automatiska ntgiftsstegringen.

Men framför allt måste tillväxten av de relativt fåtaliga,

mycket stora anslagen städse uppmärksammas och den hittills icke sällan

tillämpade metoden att prejudicera väldiga framtida utgifter genom principbeslut

i möjligaste mån undvikas, eftersom det sällan är möjligt att

långt i förväg bedöma folkhushållets bärkraft vid den tidpunkt, då principbesluten

mogna ut och belasta skattebetalarna.

Till vad motionärerna anfört i fråga om de områden av statens verksamhet,

där en begränsning kan ifrågakomma, liksom även om de metoder,

enligt vilka besparingar synas kunna uppnås, kan förbundet i huvudsak

ansluta sig. Vad särskilt beträffar en avveckling av kvarstående krisregleringar,

vill förbundet framhålla de indirekta besparingar, som därigenom

skulle uppnås genom en minskad arbetsbelastning för näringslivet. Vidare

kan förbundet till fullo instämma i motionärernas förord för en successiv

avveckling av olika subventionsformer, en tanke som förbundet för egen

del i flera tidigare sammanhang framfört. I övrigt finner förbundet det

icke möjligt att ingå på en detaljgranskning av de i motionen angivna tänkbara

områdena för en besparingsverksamhet men vill helt allmänt uttala

sin förhoppning, att fortsatt positivt intresse ägnas de av den Wärnska

besparingsutredningen framlagda förslagen. Vad det ytterst kommer an på

är dock, att riksdagen, efter högkonjunkturens expansiva finanspolitik,

åter accepterar sparsamhet i statsförvaltning och med statsutgifter såsom

en ledstjärna för sitt arbete.

Av det anförda framgår, att förbundet för sin del livligt tillstyrker, att

åtgärder snarast möjligt vidtagas i det av motionärerna angivna syftet.

Stockholm den 15 oktober 1952.

SVERIGES INDUSTRIFÖRBUND

C. A. Jacobsson.

Ragnar Sundén.

Bilaga J.

Till Statsutskottet.

Genom remiss den 26 februari 1952 har Landsorganisationen i Sverige

heretts tillfälle avgiva yttrande över två likalydande motioner, väckta den

ena inom första kammaren av herr Nordenson m. fl. (I: 246) och den

andra inom andra kammaren av herr Hjalmarson m. fl. (II: 433), om en

begränsning av de statliga arbetsuppgifternas omfång i besparingssyfte

in. in. Med anledning härav får Landsorganisationen anföra följande.

Motionärerna efterlyser en plan för möjliga begränsningar och organisatoriska

förenklingar inom olika delar av statsförvaltningen. De önskar

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 205.

översyn av statens bidrags-, understöds- och låneverksamhet samt av de

avgifter staten upptar inom annan verksamhet än de affärsdrivande verken,

en fortsatt avveckling av allmänna prissubventioner samt utarbetandet

av en generell besparingsnorm för varje förvaltningsgren.

Givet är att den statliga verksamheten liksom varje verksamhet är i

behov av fortlöpande översyn för att undvika onödiga kostnader och skapa

effektivast möjliga administration till lägsta möjliga kostnader. En dylik

översyn kan sägas bli verkställd varje år i samband med upprättandet av''

riksstaten. Statens organisationsnämnd behandlar olika rationaliseringsfrågor

inom förvaltningen och söker åstadkomma en så rationell organisation

som möjligt. Även den av statens sakrevision och statsrevisorerna

bedrivna verksamheten har samma syfte. 1950 års besparingsutredning

lämnade en katalog av besparingsförslag, som emellertid vid närmare prövning

från olika utgångspunkter blott i ringa mån kunde realiseras.

Enligt Landsorganisationens uppfattning måste olika begränsningar och

organisatoriska förenklingar inom statsförvaltningen noga avvägas i förhållande

till de syftemål den statliga verksamheten avser att tjäna och de

uppgifter medborgarna anförtrott samhället att verkställa. Ej sällan skall

det då visa sig att besparingar som på papperet förefaller lätta att genomföra

i själva verket måste ske på bekostnad av samhällets möjligheter att

fullgöra sina uppgifter. Man får nämligen utgå ifrån att statliga utgifter

för olika ändamål göres för att tjäna allmänna, medborgerliga intressen

som lämpligen ej kan tillgodoses på annat sätt. Motionärerna har i sin motion

riktat uppmärksamheten i särskilt hög grad på förvaltningsorgan,

som uppbyggts eller förstärkts under senaste decennium. Omöjligt är icke

att inom ett och annat arbetsområde finna exempel på överorganisation,

där förenklingar skulle vara på sin plats, men det vore helt säkert felaktigt

att av ett sådant förhållande, som kan vara tillfinnandes även inom

privat och kommunal verksamhet, dra slutsatsen att stora besparingar vore

möjliga att genomföra med mindre en radikal begränsning av statens nuvarande

insatser på det ekonomiska och sociala området ägde rum. Om en

sådan begränsning är förutsättningen för mera betydande besparingar, vilket

förefaller vara sannolikt, vill Landsorganisationen för sin del bestämt

avstyrka att motionen föranleder någon riksdagens åtgärd. I nära nog

samtliga de yttranden Landsorganisationen avlämnat under efterkrigstiden

rörande olika sociala, ekonomiska och sysselsättningspolitiska frågor har

Landsorganisationen gett uttryck för uppfattningen att samhället bör äga

ett ökat ansvar för vidmakthållande av full sysselsättning med bevarad

samhällsekonomisk balans. Med ett ökat ansvar från samhällets sida följer

också med nödvändighet att samhället måste ha betydande administrativa

resurser och befogenheter. Utifrån de synpunkter fackföreningsrörelsen

har att företräda kan det te sig som motsatsen till sparsamhet om

samhället på grund av otillräcklig planering och beredskap i olika krissituationer

brister i sin förmåga att lösa uppkommande ekonomiska och

sociala problem.

Landsorganisationen finner alltså att de av motionärerna väckta förslagen

lämpligen bör hänskjutas till de nu existerande organen för övervakning

av den statliga administrationens effektivitet. Dessa organ har ju

som arbetsuppgift att kontinuerligt verkställa den översyn som motionä
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

39

rema anser önskvärd. Någon speciell utredning eller någon speciell hemställan

från riksdagen till Kungl. Maj:t med begäran om en »plan» eller

om särskilda förslag för besparingar synes inte vara behövlig.

Stockholm den 17 mars 1952.

LANDSORGANISATIONEN I SVERIGE.

Axel Strand.

Nils Kellgren.

Till Riksdagens statsutskott.

Bilaga K.

Sedan riksdagens statsutskott i skrivelse av den 26 februari innevarande

år givit Kooperativa förbundet tillfälle inkomma med remissutlåtande

över den av herr Jarl Hjalmarson m. fl. avgivna motionen nr 433 i andra

kammaren (och över likalydande motion nr 246 av herr Nordenson m. fl.

i första kammaren), får styrelsen anföra följande i ärendet.

Den i bägge kamrarna framlagda motionen hemställer om att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en rad åtgärder av skilda

slag avseende besparingar i statsförvaltningen och beträffande statsutgifterna

över huvud taget. Enligt motionärerna har den statliga verksamheten

utvidgats och därmed statsutgifterna ökats och i samband därmed

skattetrycket utan att medborgarna samtidigt gjort fullt klart för sig, att

dessa båda företeelser äro sammanhörande. Riksdagen har genom principbeslut,

avseende reformer av i stort sett angeläget och önskvärt slag, bundit

statsbudgeten vid fortlöpande utgifter. Dessa beslut ha -— fortfarande

enligt motionärerna — fattats på ett sådant sätt, att riksdagen knappast

varit fullt medveten om de statsfinansiella konsekvenserna av sina beslut.

De av motionen begärda besparingsåtgärdernas syfte är, i enlighet med

dessa uppfattningar, att — såsom motionärerna säga — markera allvaret

i beslutsamheten att motsätta sig nya utgiftsökningar. En besparingsak - tion enligt de uppdragna linjerna skulle följaktligen avse att beteckna ett

bestämt stopp för utvidgning av statsverksamheten på åtminstone vissa

områden. Man skulle på så sätt få medborgarna att klarare inse sambandet

mellan deras egen skatt och ekonomiska framtid å ena sidan och å den

andra de krav de ställa på olika åtgärder från det allmänna.

De konkreta förslag till besparingar, som motionärerna framlägga, avse

i huvudsak sådana åtgärder, som förutsätta en begränsning av statsverksamheten

genom riksdagsbeslut i varje särskilt fall. Motionärernas första

förslag innebär, att Kungl. Maj:t måtte framlägga en plan för arbetsuppgifternas

begränsning inom en rad av uppräknade ämbetsverk och institutioner

och i samband därmed eu plan för organisatoriska förenklingar

inom dessa verk. Motionärerna äro fullt medvetna om att detta icke kan

sättas i verket annat än efter beslut om begränsning av själva arbetsuppgifterna.

Motionärerna ange icke själva vilka delar av de uppräknade ver
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 205.

kens arbetsuppgifter, som böra begränsas. Det synes emellertid icke möjligt

att upprätta en så omfattande förslagsplan utan en föregående utredning

rörande vilka delar av verkens uppgifter, som icke äro »absolut nödvändiga

verksamhetsgrenar», och det är påtagligt, att en sådan utredning

både skulle bli tidskrävande och beröra många områden, där verksamheten

nu är betingad av tidigare riksdagsbeslut. Omfattningen av utredningen

torde i någon mån framgå av listan på de verk, som enligt motionärerna

skola ingå i beskärningsplanen: bostadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

arbetarskyddsstyrelsen, veterinärstyrelsen, fiskeristvrelsen, skogsstyrelsen,

priskontrollnämnden. statens hyresråd, jordbruksnämnden, konjunkturinstitutet,

krigsmaterialverket med underställda organ samt lantbruksnämnderna.

I denna förteckning ha, som synes, motionärerna upptagit åtskilliga av

de statliga verk, vilka helt tillkommit för att handha krisregleringar, respektive

sådana, vilkas arbetsbörda väsentligt belastats genom handhavande

av krisregleringar eller av regleringar, som införts för speciella ändamål,

oberoende av kristiden. Bland kristidsregleringarna nämna motionärerna

särskilt priskontrollen och byggnadstillståndsgivningen. Kooperativa förbundets

styrelse har i tidigare yttranden till statsmyndigheterna givit uttryck

åt den uppfattningen, att den statliga priskontrollen bör av skäl, som

beröra det ekonomiska livet i dess helhet i landet, avvecklas så snart detta

är möjligt, liksom även bvggnadsregleringen. På det hela taget bör krisregleringarnas

fortsatta avveckling kunna medföra en minskning av arbetsbörda

och utgifter för de ämbetsverk, som äro anförtrodda tillsynen av

dessa regleringar. Denna avveckling har dock nu framskridit så långt, att

väsentligen endast två centrala krismyndigheter — statens priskontrollnämnd

och statens handels- och industrikommission — återstå, och även

den verksamhet, som bedrives av dessa, synes vara under successiv avveckling.

Beträffande de övriga regleringar, som styrelsen i detta sammanhang

åsyftar, torde det kunna sägas, att åtskilliga av dessa medfört en onödig och

dyrbar ansvällning av statsapparaten. Detta gäller särskilt de detaljregleringar

av olika slag, som steg för steg anknutits till de ursprungliga regleringarna,

såväl beträffande jordbruket som på en de! andra områden.

Det skulle obestridligen vara till stor nytta för strävandena att hålla nere

statsutgifterna, om regering och riksdag visade större återhållsamhet inför

krav, som ofta driva rättvise- och inkomstutjämningssynpunktema in absurdum

och som söka ge intressesynpunkterna en social omklädnad. Styrelsen

vill i detta samband fästa statsutskottets uppmärksamhet på den

skrivelse med anledning av den i andra kammaren väckta motionen nr

229 om tobakshandelsregleringens avskaffande, som styrelsen den 6 mars

innevarande år avlåtit till andra kammarens allmänna beredningsutskott.

Det är icke blott i anslutning till statens tobaksnämnd, som invecklade

detaljregleringar av arbets- och kostnadskrävande natur utvecklats kring

regleringsåtgärder, vilka även ur allmänt samhälleliga synpunkter borde

omprövas och alla dessa äro öppna för liknande initiativ i riksdagen med

motsvarande besparingsmöjligheter för det allmänna.

Motionärerna ha i övrigt tänkt sig, att riksdagen i den ifrågasatta skrivelsen

till Kungl. Maj:t skulle bl. a. fästa uppmärksamheten på den statsfinansiella

betydelsen av prissubventionerna och förorda deras avveckling.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

41

Som exempel på subventioner, där, enligt motionärernas mening, »reduktioner

förefalla möjliga utan allvarligare risker», nämnas bostadssubventionerna.

Styrelsen hyser den uppfattningen, att subventioner åt konsumenter

eller producenter endast böra tillgripas som nödfallsåtgärd i verkliga

krislägen och att avvecklingen bör gälla såväl producent- som konsumentsubventioner.

Också beträffande subventioneringspolitiken föreligger

enligt styrelsens mening ett område, där såväl regering som riksdag

genom större återhållsamhet skulle kunna bidraga till att hålla statsutgifterna

nere och ge det ekonomiska livet i dess helhet en sundare inriktning.

Styrelsen har icke varit i tillfälle alt bilda sig en uppfattning om huruvida

och i vilken omfattning besparingar i statsutgifterna kunna göras

genom en översyn av statens bidrags-, understöds- och låneverksamhet,

lika litet som av statliga verks avgifter för särskilda tjänster sådana som

registreringsavgifter, vattendomstolsavgifter, provningsavgifter etc. (de affärsdrivande

verkens taxor avses ej i detta samband av motionärerna).

Över huvud taget torde klarhet häri också endast kunna nås genom ingående

utredning, omfattande ett mycket stort antal grenar av statsförvaltningen.

Detsamma kan sägas om motionärernas förslag om en genomgående

nedsättning av statsutgifterna, så att centrala ämbetsverk och myndigheter

ålades »att anvisa utvägar till ordnande av den verksamhet, för

vilken vederbörande svarar under förutsättning av ett med bestämd procentsats

begränsat anslag räknat i fast penningvärde». Ett sådant »normsparande»

(från vilket enligt motionärernas mening dock försvarsutgifterna

samt vissa socialutgifter, såsom barnbidragen och folkpensionerna

skulle vara undantagna) synes dessutom vara förenat med betydande svårigheter

beträffande genomförandet i praktiken.

Som sammanfattning av sin syn på den utomordentligt viktiga frågan

om sparsamhet i statsförvaltningen och allmän återhållsamhet beträffande

statsutgifterna vill styrelsen framhålla, att största möjliga begränsning av

den statliga utgiftsbudgeten är nödvändig för att medverka till att hejda

inflationen. Å andra sidan är styrelsen, såsom i det föregående framhållits,

tveksam om huruvida de förslag till särskilda åtgärder, som framlagts av

motionärerna, äro de lämpligaste för genomförande av fortsatta sparsamhetsaktioner.

Vad beträffar arbetet med organisatoriska förenklingar inom statlig

verksamhet är sedan 1946 statens organisationsnämnd sysselsatt med eu

genomgång av dess olika områden i syfte att ge råd och anvisningar för

att genomföra rationaliseringar och förebygga dubbelarbete. Nämndens

verksamhet omfattar också den militära förvaltningen. Styrelsen har sig

bekant, att organisationsnämnden för någon tid sedan igångsatt en omfattande

kartläggning av statsverksamheten för att tjäna som utgångspunkt

för nya, fortlöpande rationaliseringsförslag. I den mån rationaliseringen

motverkar ett oekonomiskt användande av statens medel, uppstår därigenom

uppenbart en besparingseffekt, som icke skiljer sig från direkta

utgiftsbeskämingar. Organisationsnämndens i instruktionen av den 27 september

1946 angivna uppgift »att planlägga och i samverkan med vederbörande

verk utföra organisatoriska undersökningar inom statliga förvaltningsgrenar»

synes ej utesluta ett uppdrag att också undersöka möjligheterna

till viss begränsning av förvaltningsorganens verksamhet och

4 ISihaag till riksdagens protokoll 1952. (i sand. Nr 205.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 205.

framlägga förslag till organisatoriska förenklingar i anslutning härtill.

Även motionärernas förslag om en översyn av avgifter m. in. för tjänster

av statliga verk torde böra anförtros åt organisationsnämnden. Att uppdraga

åt ett nytt organ att behandla samma problem synes komma att

innebära, att ett sådant dubbelarbete kommer till stånd, som organisationsnämnden

i besparingssyfte skall beivra.

Stockholm den 8 april 1952.

KOOPERATIVA FÖRBUNDET.

Styrelsen.

Albin Johansson.

G. Osvald.

T horsten Odhe.

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1952

400052

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.