Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om förhöjd pension åt f. rf. kammarrättsrådet S. Norrman.

1952-11-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:206, Utlåtande i anledning av väckt motion om förhöjd pension åt f. rf. kammarrättsrådet S. Norrman.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 206—209.

Statsutskottets utlåtande nr 206.

1

Nr 206.

Utlåtande i anledning av väckt motion om förhöjd pension

åt f. rf. kammarrättsrådet S. Norrman.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren väckt motion (II: 373) hemställer herr

Ohlin m. fl., att riksdagen måtte besluta, att f. d. kammarrättsrådet Sune

Norrman må från och med den 1 oktober 1950 under sin återstående livstid

uppbära en till belopp, svarande mot pensionsunderlaget för befattningshavare

i lönegraden Co 19 å löneplan 2, förhöjd pension jämte rörligt tilllägg

därå.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.

Norrman, som är född den 20 maj 1883, utnämndes till kammarrättsråd

den 29 april 1918 samt förordnades den 18 december 1942 till divisionsordförande

i kammarrätten och den 31 december 1945 att från och med den

1 januari 1946 tills vidare under den tid presidenten N. J. E. Quensel utövade

statsrådsämbete uppehålla presidentämbetet i kammarrätten, vilket

förordnande upphörde med utgången av september 1950.

Norrman var — efter att ha haft andra anställningar hos riksdagen åren

1907—1918 och 1923—1937, den senare perioden som biträdande sekreterare

hos riksdagens andra kammare — sekreterare hos riksdagens andra

kammare vid samtliga riksdagar, lagtima och urtima, under åren 1938—

1945.

Sedan Norrman av statskontoret genom beslut den 3 november 1948

förklarats berättigad att vid avgång från kammarrättsrådstjänsten åtnjuta

ålderspension, för tiden intill maj månad 1950 med 10 920 kronor samt för

tiden därefter med 10 128 kronor, i båda fallen för år räknat och jämte rörligt

tillägg, beviljades Norrman av Kungl. Maj :t nådigt avsked från kammarrättsrådstjänsten

med utgången av maj 1950. Han kvarstod emellertid,

såsom redan nämnts, vid förordnandet såsom president till och med utgången

av september 1950.

Till stöd för vår framställning om en tilläggspension åt Norrman tala —

utom redan angivna förhållanden att han under nära 5 år uppehållit presidentämbetet

i kammarrätten och under 9 riksdagar, 8 lagtima och 1 urtima,

varit andra kammarens sekreterare — följande omständigheter.

Genom beslut av 1939 års lagtima riksdag tillerkändes Norrman såsom

andra kammarens sekreterare tilläggsarvode med visst belopp för månad

räknat för tid, varunder han på grund av tjänstgöring hos riksdagen, med

avstående av samtliga med statstjänsten förenade löneförmåner, åtnjutit

ledighet från statstjänsten. Till grund för riksdagens beslut, i vad angick

tilläggsarvodets storlek, låg ett av riksdagens kanslideputerade avgivet yttrande.

Enligt detta yttrande, som finnes återgivet i bankoutskottets vid

1939 års lagtima riksdag utlåtande nr 76, borde tilläggsarvodet bestämmas

till visst angivet belopp av sådan storlek, att arvodet för andra kam
1832

r>2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 206—-209.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 206.

marens sekreterare komme att »överstiga månadsavlöningen till statssekreterare»

(se s. 4).

Norrman lämnade befattningen såsom sekreterare hos riksdagens andra

kammare med 1945 års utgång för att tillträda förordnandet att uppehålla

presidentämbetet i kammarrätten, vilken befattning tillhör lönegraden

Co 19 å löneplan 2 i statens allmänna avlöningsreglemente. Det finns icke

någon anledning antaga annat än att Norrman, därest han icke mottagit

det honom erbjudna presidentförordnandet, årligen skulle hava återvalts till

andra kammarens sekreterare.

Det förtjänar slutligen framhållas, att Norrman efter nettolönesystemets

genomförande faktiskt under åren 1946—1950 erlagt mot pension såsom

president svarande pensionsavgifter samt att pensionsunderlaget efter

Norrmans avgång ur statstjänsten höjts utan att Norrmans dessförinnan

fastställda pension därigenom höjts.

På grund av vad sålunda anförts synes det oss skäligt, att Norrman tillerkännes

tilläggspension, räknat från och med den 1 oktober 1950, med

belopp, motsvarande skillnaden mellan pensionsunderlaget för befattningshavare

i 19 lönegraden å löneplan 2 och den Norrman författningsenligt

tillerkända pensionen, jämte rörligt tillägg.

I en den 2 januari 1950 dagtecknad skrift anhöll Norrman hos Kungl.

Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte tillerkänna honom tilläggspension från och

med månaden näst efter den, då han avgått ur-tjänst, med belopp motsvarande

skillnaden mellan pensionsunderlaget för befattningshavare i 19

lönegraden å löneplan 2 i statens allmänna avlöningsreglemente, 13 812

kronor, och den honom författningsenligt tillerkända pensionen, 10 920

kronor, eller således med 2 982 kronor jämte rörligt tillägg, eller eventuellt

göra framställning i ämnet hos riksdagen.

I häröver avgivet utlåtande anförde statskontoret följande.

Norrman syntes i första hand såsom grund för sin framställning om

tilläggspension ha velat åberopa det förhållandet, att han från och med

den 1 januari 1946 mot vikariatslön uppehållit presidentämbetet i kammarrätten.

Såväl av principiella skäl som med hänsyn till konsekvenserna

kunde statskontoret emellertid icke tillstyrka, att innehav av vikariat å

högre befattning föranledde en höjning av författningsenligt utgående pension.

Huruvida den omständigheten, att Norrman på grund av nämnda

vikariatslöneförordnande varit förhindrad att från och med år 1946 mottaga

fortsatt förordnande såsom sekreterare hos riksdagens andra kammare,

kunde anses utgöra motiv för ett visst tillmötesgående av framställningen,

undandroge sig statskontorets bedömande.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, som bereddes tillfälle avgiva yttrande i

ärendet, anförde följande.

Fullmäktige hade ansett sig böra begränsa sitt yttrande till att avse allenast

frågan om eventuell tilläggspension till Norrman på grund av dennes

tjänstgöring såsom sekreterare hos riksdagens andra kammare. Härvid

ville fullmäktige erinra om ett tidigare likartat fall, som avgjorts genom

beslut av riksdagen.

I anledning av i ämnet väckt motion hade 1921 års riksdag beslutat

tilldela första kammarens sekreterare, f. d. kanslirådet A. W. von Krusenstjerna,

en årlig pension under hans återstående livstid till sådant belopp,

att densamma jämte honom från statsverket tillkommande pension upp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 206.

3

ginge till 9 000 kronor, motsvarande det då högsta medgivna pensionsunderlaget

för civila befattningshavare i statens tjänst, justitieråd och regeringsråd

undantagna. Krusenstjerna hade då tjänstgjort såsom sekreterare

hos första kammaren alltsedan år 1881 och avgått från denna befattning

med 1922 års riksdags slut. Krusenstjerna hade sålunda vid sin

avgång tjänstgjort såsom första kammarens sekreterare under icke mindre

än 42 riksdagar. — Härutöver kunde nämnas, att i ytterligare ett antal fall

förekommit, att riksdagen i anledning av motionsvis gjorda framställningar

tillerkänt tjänstemän hos riksdagen eller dess utskott pension. Förhållandena

hade dock i dessa fall icke varit likartade med det nu ifrågavarande

och kunde således icke tjäna till ledning för bedömande av Norrmans pensionsfråga.

Vid en jämförelse mellan Norrmans och von Ivrusenstjernas pensionsfall

trädde emellertid omedelbart i förgrunden den avsevärt längre tid den

senare tjänstgjort såsom sekreterare i en riksdagens kammare, 42 år mot

Norrmans 8 år. Även om det finge antagas, att Norrman skulle ha erhållit

fortsatt förordnande såsom andra kammarens sekreterare, därest han icke

från och med den 1 januari 1946 förordnats att uppehålla presidentämbetet

i kammarrätten, syntes det fullmäktige, med hänsyn till den relativt

korta tid Norrman tjänstgjort såsom andra kammarens sekreterare,

i viss mån tveksamt, huruvida han borde komma i åtnjutande av någon

tilläggspension enbart på grund av denna sin tjänstgöring. Ett bedömande

av denna fråga syntes ankomma på riksdagen, därest frågan underställdes

denna.

Sedan frågan om tilläggspension åt Norrman numera motionsvägen underställts

riksdagens prövning, har Norrman den 31 januari 1952 återkallat

sin förenämnda hos Kungl. Maj:t gjorda framställning i ämnet.

Utskottet. I den nu väckta motionen åberopas till stöd för förslaget om

beredande av tilläggspension åt Norrman såväl den omständigheten att

Norrman under närmare fem år — mot vikariatslön — uppehållit presidentämbetet

i kammarrätten som att han under nio riksdagar — åtta lagtima

och en urtima — varit andra kammarens sekreterare. Med beaktande

av de av statskontoret åberopade skälen finner utskottet emellertid i likhet

med nämnda ämbetsverk det av Norrman innehavda vikariatslöneförordnandet

icke i och för sig böra föranleda en höjning av den honom författningsenligt

tillkommande pensionen. Vad angår frågan om beviljande

av tilläggspension åt Norrman under hänsynstagande till hans omförmälda

tjänstgöring såsom sekreterare hos riksdagens andra kammare får utskottet

erinra, att frågan om beredande av pension åt den hos riksdagen

tillfälligt anställda personalen för närvarande är under utredning genom

en särskild av riksgäldsfullmäktige tillsatt kommitté. Enligt vad utskottet

inhämtat, har kommitténs arbete ännu icke fortskridit så långt, att ställning

inom kommittén kunnat tagas till principerna för en eventuell pensionsreglering

för ifrågavarande personal. Det synes utskottet därför icke

lämpligt att nu, utan avbidan på resultatet av kommitténs arbete, ingå i

saklig prövning av den väckta motionen, i vad densamma avser att Norrman

skulle beredas pensionsförbättring under hänsynstagande till hans

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 206.

förenämnda tjänstgöring hos riksdagen. Vid angivna förhållanden kan utskottet

icke tillstyrka någon åtgärd i anledning av motionen.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 373 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 12 november 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar

Anderson, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson,

Pålsson, Näsström, Bergh, Hesselbom, Lodenius, Ragnar Persson, Axel

Andersson och Söderquist; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Svensson i Grönvik, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,

Wallentheim, Lindholm, Rubbestad, Åkerström, Thapper, Widén,

Birke, Wedén och Svensson i Alingsås.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.