Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om familjepensionsrätt för efterlevande till vissa befattningshavare, som varit i statens tjänst eller tillhört någon av staten övertagen enskild pensionskassa.

1952-11-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:208, Utlåtande i anledning av väckt motion om familjepensionsrätt för efterlevande till vissa befattningshavare, som varit i statens tjänst eller tillhört någon av staten övertagen enskild pensionskassa.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 208.

Nr 208.

Utlåtande i anledning av väckt motion om familjepensionsrätt

för efterlevande till vissa befattningshavare, som

varit i statens tjänst eller tillhört någon av staten övertagen

enskild pensionskassa.

(5 :e avd.)

I en inom första kammaren väckt motion (I: 38) hemställer herr Lundqvist,

att riksdagen må hos Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t efter

erforderlig utredning ville förelägga riksdagen förslag om beredande av

pension eller understöd åt efterlevande till befattningshavare, som varit

i statens tjänst eller som tillhört någon av staten övertagen enskild pensionskassa,

även i sådana fall, då den i vissa äldre reglementen föreskrivna

maximiåldern för äktenskapets ingående överskridits eller då äktenskapet

ingåtts efter avslcedstagandet.

Till stöd för ifrågavarande förslag anför motionären i huvudsak följande.

Innan 1936 års familjepensionsreglemente trädde i kraft, var familjepensioneringen

för statens tjänstemän ordnad genom icke-statliga änkeoch

pupillkassor, vilka åtnjöto statsunderstöd enligt mycket växlande grunder,

samt genom statens pensionsanstalt, som år 1926 övertog lärarnas vid

elementarläroverken nya änke- och pupillkassa.

Enligt nu gällande familj epensionsreglementen för statens befattningshavare

och för arbetare i statens tjänst, liksom enligt 1936 och 1941 års

motsvarande reglementen, skall såsom förutsättning för rätt till familjepension

eller familjelivränta bl. a. gälla, att äktenskapet icke ingåtts efter

det befattningshavaren uppnått en levnadsålder av 60 år.

För det stora flertalet befattningshavare låg denna åldersgräns enligt de

enskilda änke- och pupillkassorna vid 65 år. Men enligt bestämmelse i

reglementet för statens järnvägars änke- och pupillkassa den 30 december

1910 (nr 162) § 6 måste äktenskap, på grund varav anspråk å familjepension

framställes, vara ingånget före delägarnas avskedstagande och innan

han fyllt 50 år. Dock kunde den, som ingått äktenskap efter uppnådda 50

år och fortfarande var anställd i ordinarie tjänst vid statens järnvägar,

förvärva pensionsrätt, om han till kassan erlade vissa avgifter.

Jämlikt de ursprungliga bestämmelserna för enskilda järnvägarnas pensionskassa

medförde äktenskap, ingånget efter fyllda 50 år, icke familjepensionsrätt.

I det från och med den 1 juli 1940 gällande reglementet för

nämnda kassa hade emellertid genom en ny bestämmelse möjlighet öppnats

för delägare, som vid tiden för äktenskapets ingående fyllt 50 men ej 55

år, att mot särskild avgift bereda sina efterlevande pensionsrätt.

Med hänsyn till dessa bestämmelser i sistnämnda kassor ha en del efterlevande

efter äldre befattningshavare vid statens järnvägar och vid av staten

övertagna enskilda järnvägar kommit i en ogynnsam ställning. Flera

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 208.

9

sådana befattningshavare, som blivit änkeman upp i femtioårsåldern, ha

sedan gift om sig. Detta har i många fall skett utan närmare kännedom

om eller tanke på bestämmelserna om viss åldersgräns, enär de under första

hustruns livstid i föreskriven ordning inbetalt sina avgifter till pensionskassan.

Följden har blivit, att hustrun och minderåriga barn i äktenskap,

som ingåtts efter det mannen fyllt 50 år, icke ha rätt till familjepension.

Då flera änkor till här berörda befattningshavare befinna sig i ömmande

omständigheter och med hänsyn till att åldersgränsen för äktenskaps ingående

varit särskilt låg för järnvägstjänstemännen i jämförelse med vad som

varit fallet för andra statstjänstemän, synes det vara rättvist och billigt,

att ifrågavarande efterlevande i någon form beviljas pension eller understöd.

Efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning har statskontoret,

efter hörande av järnvägsstyrelsen, avgivit utlåtande över motionen.

Järnvägsstyrelsen anför.

Samtidigt som det svenska järnvägsväsendets enhetliggörande genom

statsinköp av enskilda järnvägar närmar sig sin avslutning, hava de stora

olikheterna i de från järnvägstjänst pensionerade befattningshavarnas och

deras efterlevandes pensionsförhållanden i avsevärd mån utjämnats. Pensionerna

enligt förutvarande enskilda men av staten övertagna pensionsinrättningars

reglementen eller stadgar hava nämligen vid skilda tidpunkter

förhöjts med av statsmedel utgående tilläggsförmåner av olika slag,

och viss omreglering har jämväl verkställts — från och med den 1 juli

1947 — i enlighet med föreskrifterna i kungl. kungörelsen den 30 juni

1947, nr 657. Genom dessa åtgärder har pensionsnivån generellt sett dock

icke uppbringats till den, som innefattas i 1947 års pensionsreglementen,

och förhöjningarna hava i stort icke heller konstruerats på sådant sätt,

att de förhöjda pensionerna kommit att stå i viss i förväg bestämd relation

till pensionerna enligt de statliga pensionsreglementena för motsvarande

pensionstagare vid statens järnvägar. En ytterligare förbättring av

pensionerna i vissa fall har emellertid genomförts enligt grunder, som bestämts

i Kungl. Maj :ts brev den 18 mars 1949 angående omreglering av

pensionsförmånerna för vissa förutvarande anställningshavare vid av staten

övertagna enskilda trafikföretag m. fl. ävensom efterlevande till sådana

anställningshavare. Vid fastställandet av nyssnämnda grunder har

hänsyn särskilt tagits till att en stor del av ifrågavarande pensioner voro

mycket låga. De sämst ställda pensionärerna från av staten övertagna enskilda

järnvägar hava härigenom kommit i åtnjutande av en jämförelsevis

stor pensionsförbättring. Från och med den 1 januari 1949 uppbära

sålunda pensionsberättigade efterlevande till sådana delägare i numera

statsövertagna pensionskassor, vilka avgått ur tjänst vid det enskilda företaget,

innan detta sedermera förstatligats, så stort tillägg till kassapensionen,

att totalbeloppet utgör minst 80 % av motsvarande statlig pension.

Det synes styrelsen, att de skäl, som legat till grund för denna i vissa fall

betydande förhöjning av kassapensionernas storlek, kunde befinnas hållbara,

även då det gäller eu sådan utsträckning av rätten att över huvud

erhålla pension, att jämväl dylik rätt närmare anslötes till för de statsanställda

i allmänhet gällande familjepensionsbestämmelser. Ett steg i

denna riktning vore genomförandet av större likformighet beträffande den

åldersgräns, som gäller för ingående av äktenskap medförande familjepensionsrätt.

Medan före detta ordinarie tjänstinnehavare vid statens järnvägar med

delaktighet i förutvarande statens järnvägars änke- och pupillkassa hade

2 — is»* 5* Bihawj till riksdagens protokoll 11)52. (> sand. Nr 208—209.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 208.

möjlighet att — såsom i föreliggande motion framhållits — genom erläggande

av särskilda avgifter bereda familjepensionsrätt åt sina efterlevande

även i fall, då äktenskapet ingåtts efter uppnåendet av den eljest stadgade

åldersgränsen — 50 år — har i regel sådan utväg enligt tillämpade

föreskrifter vid de för privatbanepersonalen avsedda pensionskassorna antingen

saknats, eller också har dylik utväg förefunnits — såsom i fråga

om bl. a. före detta Enskilda Järnvägarnes Pensionskassa — blott i begränsad

omfattning och från en ganska sen tidpunkt. Det synes styrelsen

skäligt, att pension eller understöd i någon form måtte — åtminstone i fall

av ömmande omständigheter — kunna beredas efterlevande till i förevarande

motion avsedda före detta befattningshavare.

Under åberopande av vad ovan anförts och med hänsyn till de skäl, som

angivits i motionen, anser sig styrelsen för sin del böra förorda, att fråga

om rätt att komma i åtnjutande av här ifrågavarande förmån ävensom storleken

av densamma måtte få ankomma på Kungl. Maj:ts avgörande efter

prövning i varje särskilt fall.

Statskontoret anför:

I samband med statsverkets övertagande av de särskilda pensionskassor,

som tidigare ombesörjt familjepensioneringen för statliga befattningshavare,

ha kassornas pensionstagare som regel tillerkänts vissa särskilda förmåner

av statsmedel. Vid beviljande av sådana förmåner ävensom vid de

förbättringar av utgående pensioner, som följt av 1946 och 1947 års omregleringar

av äldre pensioner, har dock någon rubbning av den grundläggande

rätten till pension icke ansetts böra ifrågakomma. Ett avsteg från

denna principiella ståndpunkt, såsom förutsättes i föreliggande motion,

är enligt statskontorets mening ägnat att ingiva betänkligheter, så mycket

mer som numera en sä förhållandevis lång tidrymd som inemot 15 år förflutit

sedan den tidpunkt, då flertalet pensionskassor övertogos av statsverket.

En reglering av de i motionen avsedda förhållandena med giltighet

exempelvis från och med den 1 januari 1953 skulle för övrigt med säkerhet

komma att utfalla mycket ojämnt för de fall, där pensionsfrågan för här

avsedda befattningshavares efterlevande varit aktuell dessförinnan.

I fråga om statens järnvägars änke- och pupillkassa må särskilt erinras,

dels att avgiftsbetalningen till kassan upphörde för den som efter uppnådda

50 levnadsår ej ägde pensionsberättigade efterlevande, dels ock att

möjlighet förefanns för ordinarie tjänsteman vid järnvägen att vid ingående

av äktenskap efter 50 års ålder förvärva pensionsrätt åt maka och

barn i det nya äktenskapet, så framt han till kassan erlade avgifter, motsvarande

fulla värdet av sådan förmån.

Statskontoret vill emellertid icke bestrida att billighetsskäl tala för att

syftet med föreliggande motion i viss utsträckning tillgodoses. Härvid förtjänar

framhållas, att vid beviljande av familjepension i särskild ordning

åt efterlevande till icke pensionsberättigade anställningshavare i statens

tjänst pension ansetts böra — därest omständigheterna i övrigt befunnits

föranleda därtill — beviljas, om äktenskapet ingåtts innan mannen uppnått

60 års ålder.

Vid sitt slutliga ståndpunktstagande till föreliggande fråga har statskontoret

ansett sig icke böra förorda en allmän reglering av de i motionen

åsyftade familjepensionsförhållandena men vill icke motsätta sig, att frågan

om pension upptages till prövning från fall till fall med iakttagande

av de förutsättningar som i övrigt gälla i fråga om i särskild ordning beviljade

familjepensioner.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 208.

11

Utskottet finner det vara med rättvisa och billighet förenligt, att pension

eller understöd må kunna beredas efterlevande till i förevarande

motion avsedda före detta befattningshavare. Beslut i sådan riktning synes

lämpligen böra meddelas efter prövning av Kungl. Maj :t från fall till fall.

Någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionen synes utskottet

vid angivna förhållande icke påkallad.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionen I: 38 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 12 november 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 207.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.