Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående dispositionen av överskottsmedel från statens krigsförsäkringsnämnds verksamhet jämte i ämnet väckta motioner.
1952-11-18 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1952:212, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående dispositionen av överskottsmedel från statens krigsförsäkringsnämnds verksamhet jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 212.
1
Nr 212.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående dispositionen
av överskottsmedel från statens krigsförsäkringsnämnds
verksamhet jämte i ämnet väckta motioner.
(1 :a avd.)
I propositionen nr 145 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 7 mars 1952, föreslagit
riksdagen medgiva, att statens krigsförsäkringsnämnds överskottsmedel
må användas enligt av departementschefen i berörda statsrådsprotokoll
framlagt förslag.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Hällgren m. fl. (I: 437) och den andra inom andra kammaren av herr
Utbult m. fl. (II: 584), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta, att ett
belopp av 5 miljoner kronor av statens krigsförsäkringsnämnds överskottsmedel
skall avsättas till en särskild fond, som skall disponeras för i motionerna
angivna åtgärder till fiskets främjande, bl. a. för säkerhetsanordningar
till ledning för fiskefartyg, garantikapital för fiskebåtsförsäkringar,
anskaffande av ett nytt undersökningsfartyg m. m. för fiskeriväsendet och
fiskehamnsförbättringar,
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Uhlén och Bergman (I: 438) och den andra inom andra kammaren
av herrar Lindberg och Håstad (11:528), i vilka hemställts, att riksdagen
ville besluta att av överskottsmedlen från krigsförsäkringsnämndens verksamhet
måtte till Kungl. Maj :ts förfogande ställas,
a) ett belopp av 8 miljoner kronor avseende den förbättring av sjöfolkets
pensioner, som föreslagits av 1947 års sjömanspensionsutredning,
b) ett belopp av 7 miljoner kronor att användas till att förbättra sjömanspensioner
i allmänhet,
c) ett belopp av 2 miljoner kronor att användas till sjösäkerhetsanstalter
för sjöfarten, vilka anstalter sortera under lotsstyrelsen,
dels ock en inom andra kammaren av herr Nihlfors väckt motion (II: 583),
vari hemställts, att riksdagen måtte dels avslå Kungl. Maj :ts proposition nr
145 till den del den rör dispositionen av statens krigsförsäkringsnämnds
överskottsmedel för nedsättning av statsskulden, dels i fråga om överskottets
disposition beakta i motionen anförda synpunkter, innebärande att medlen
1 flihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 212.
2
Statsutskottets utlåtande nr 212.
— bortsett från de dispositioner, som departementschefen föreslår skola göras
till handelsflottans välfärdsfond jämte vissa andra sjöfartsändamål samt
pensioner och gratifikationer åt anställda hos krigsförsäkringsnämnden —
skola hållas disponibla för bestridande av »kostnaderna för de livsmedelssubventioner,
som nu planeras och som avses bli av tillfällig karaktär».
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
hänvisas till motionerna 11:528, 11:583 och 11:584.
Under det första världskriget var den enskilda försäkringsverksamheten
i Sverige otillräcklig för att bereda sjöfarten ett erforderligt försäkringsskydd.
Staten meddelade därför sjöförsäkring mot krigsfara. Ehuru de enskilda
försäkringsbolagen i slutet av 1930-talet voro väsentligt bättre rustade
att möta stora risker, ansågs det välbetänkt att 1939 genom särskild
lagstiftning om statlig krigsförsäkring förbereda ett eventuellt förnyat statligt
stöd. Detta kom till stånd samma år vid det andra världskrigets utbrott.
Det hade givetvis främst betydelse för sjöfarten men omfattade denna gång
också annan transportförsäkring ävensom återförsäkring''. Den statliga försäkringsverksamheten,
som handhades av statens krigsförsäkringsnämnd,
upphörde med utgången av år 1946.
De likvidatorer, åt vilka uppdragits att fullfölja avvecklingen av krigsförsäkringsnämndens
rörelse, ha nu anmält, att uppdraget i huvudsak slutförts.
Endast ett fåtal ärenden, som gälla förhållandevis små belopp, äro
ännu icke färdigbehandlade. Föregående års riksdag underströk angelägenheten
av att en slutlig reglering kom till stånd av de spörsmål som sammanhängde
med bl. a. krigsförsäkringsnämndens verksamhet. Det har därför
synts lämpligt, att frågan om dispositionen av nämndens överskottsmedel
nu förelägges riksdagen.
Det överskott, som uppkommit i krigsförsäkringsnämndens verksamhet,
uppgår till ett betydande belopp, ca 304 miljoner kronor. Härav ha i runt
tal 10 miljoner kronor redan tidigare tagits i anspråk eller avsatts för särskilda
ändamål; det återstående överskottet uppgår sålunda till ca 294 miljoner
kronor. De premieavgifter, som erlagts för krigsförsäkring, ha icke
stannat på sjöfartsnäringen utan i sista hand burits av konsumenterna genom
högre varupriser. Huvuddelen av överskottet eller över 200 miljoner
kronor har influtit vid fraktfart mellan främmande hamnar eller för exportgods,
för vilket kostnaderna betalts av utlandet, medan icke fullt 100
miljoner kronor torde ha belastat konsumenter i Sverige. Överskottsmedlen
äro således, framhåller departementschefen, icke av den karaktär, att de i
sin helhet böra reserveras för speciella ändamål, som kunna anses sammanhänga
med deras ursprung. Departementschefen förordar därför, att huvuddelen
av överskottet tillföres riksgäldskontoret att användas för nedbringande
av statsskulden.
Å andra sidan föreligger givetvis, fortsätter departementschefen, ett visst
samband mellan krigsförsäkringsmedlen och sjöfartsnäringen. Under synnerligen
svåra förhållanden och med kännbara förluster gjorde den svenska
Statsutskottets utlåtande nr 212.
3
handelsflottan under krigsåren en betydelsefull och för den svenska folkförsörjningen
avgörande insats. Med hänsyn härtill är det enligt departementschefens
uppfattning både naturligt och önskvärt, att en viss del av det
överskott, som uppstått vid transportförsäkring å svenska fartyg, användes
för särskilda sjöfartsändamål, vilka eljest icke alls eller hlott i otillräcklig
mån tillgodoses genom anslag å riksstaten. Åtskilliga framställningar ha
också ingivits i detta syfte, ehuru somliga nu äro inaktuella eller eljest av
den art, att bidrag icke böra utgå av här ifrågavarande medel. I nuvarande
läge synes departementschefen en särskild medelstilldelning i första hand
kunna komma i fråga för välfärdsanordningar för sjöfolk. Även spörsmålet
om en förbättring av sjöräddningsväsendet bör enligt departementschefen i
detta sammanhang beaktas.
Vid remissbehandlingen av sjömanskommitténs år 1947 avlämnade betänkande
angående välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn vitsordades behovet
av sjöfartshotell och klubbrum in. m. i den omfattning kommittén
föreslagit. Dåvarande chefen för handelsdepartementet framhöll 1948, att
frågan om dispositionen av krigsförsäkringsmedlen icke kunde lösas i det
sammanhanget. Av ekonomiska skäl var det nödvändigt att låta utbyggnaden
av välfärdsanordningarna ske i långsammare takt än vad kommittén
föreslagit och i och för sig vore önskvärt. Riksdagen betonade, att man
borde avvakta erfarenheterna av det efter delvis nya principer bedrivna välfärdsarbetet.
Den verksamhet, som under ledning av handelsflottans välfärdsråd sedan
1948 pågått för att förbättra förhållandena för den ombordanställda arbetskraften,
har varit av stor betydelse. På grundval av de vunna erfarenheterna
torde, framhåller departementschefen, en utbyggnad av verksamheten nu
böra komma till stånd. En sådan utbyggnad har också visat sig önskvärd;
behovet av framför allt sjöfartshotell för det sjöfolk, som i svenska hamnar
avvaktar nya anställningar, har blivit alltmer påtagligt. De statsbidrag, som
beräknas vara erforderliga under den närmaste femårsperioden för att
genomföra det nu aktuella byggnadsprogrammet för sjöfartshotell, ha av
handelsflottans välfärdsråd angivits till minst 4,6 miljoner kronor. Den del
av anslaget till handelsflottans välfärdsfond, som avsetts för investeringar,
har under ettvart av budgetåren 1948/49—1950/51 uppgått till 300 000 kronor,
är innevarande budgetår 200 000 kronor och har för budgetåret 1952/53
föreslagits till likaledes 200 000 kronor. Möjligheterna att med en anslagstilldelning
av denna storleksordning inom rimlig tid tillgodose behovet av sjöfartshotell
äro, framhåller departementschefen, självfallet synnerligen begränsade.
Departementschefen anser därför lämpligt, att vissa av krigsförsäkringsnämndens
medel nu överföras till handelsflottans välfärdsfond. Med
hänsyn till det nyss angivna medelsbehovet samt till att ytterligare välfärdsanordningar
inom den närmaste tiden kunna visa sig erforderliga, föreslås
fonden för den närmaste tioårsperioden skola tillföras tio miljoner kronor.
Av nämnda belopp torde, framhåller departementschefen, under ettvart av
budgetåren 1952/53—1961/62 få disponeras ca en miljon kronor för investe
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 212.
ringsändamål. Därest denna summa icke helt tages i anspråk under ett budgetår,
böra enligt departementschefen återstående medel få utnyttjas under
följande budgetår utöver eljest beräknat belopp. Vid bifall till detta förslag
torde fr. o. in. budgetåret 1953/54 och tills vidare under sammanlagt tio år
särskilda medel för investeringsändamål icke böra beräknas å riksstaten
under anslaget till avsättning till handelsflottans välfärdsfond. Statsbidraget
till löpande utgifter bör däremot enligt departementschefen utgå enligt oförändrade
grunder. I likhet med vad som gäller f. n. förutsättes det få ankomma
på Kungl. Maj :t att efter förslag från handelsflottans välfärdsråd besluta till
vilka välfärdsanordningar medlen skola användas.
Frågan om åtgärder för att effektivisera livräddningsväsendet till sjöss
och kustbevakningen har i anledning av väckta motioner och framställd interpellation
behandlats av de senaste årens riksdagar (statsutsk. uti. 1949:
162 o. 1950: 57, r. skr. 1950: 110, interpellation vid höstsessionen 1950, statsutsk.
uti. 1951:65). Statsutskottet erinrade 1951, att det här var fråga om
ett mycket svårbemästrat problem, och förutsatte, att man vid en inom handelsdepartementet
pågående utredning på detta område prövade alla tänkbara
utvägar i syfte att åstadkomma största möjliga förbättring av vårt
livräddningsväsen. De hittills gjorda undersökningarna utvisa bl. a. att en
förstärkning av de materiella resurserna, främst tillgången på livräddningsbåtar,
är önskvärd. Departementschefen förordar därför, att av krigsförsäkringsnämndens
överskottsmedel två miljoner kronor avsättas till en särskild
diversemedelsfond, som skall disponeras för effektivisering av sjöräddningsväsendet
och därmed jämställda ändamål. Beloppet bör enligt departementschefen
bl. a. kunna tagas i anspråk för anskaffning av snabbgående undsättningsbåtar.
Härigenom torde erfarenheter kunna vinnas till gagn för den
fortsatta prövningen av sjöräddningsväsendets lämpliga utformning. Den
föreslagna fonden förutsättes få disponeras efter Kungl. Maj:ts bestämmande
och förvaltas av statskontoret.
Enligt beslut av Kungl. Maj :t den 7 december 1951 skola två befattningshavare
hos krigsförsäkringsnämnden erhålla årlig pension. I anslutning
härtill föreslår departementschefen, att av nämndens överskottsmedel till
civila pensionsfonden överföres ett belopp, motsvarande det kapitaliserade
värdet av nämnda pensioner eller ca 100 000 kronor. Vidare förordar departementschefen,
att av överskottsmedlen utbetalas gratifikation med högst
2 500 kronor till en tjänsteman hos nämnden, som icke kommer i åtnjutande
av pension.
Det återstående överskottet bör enligt vad departementschefen nyss föreslagit
användas för att nedbringa statsskulden. En mindre del torde dock,
framhåller departementschefen, alltjämt böra stå till likvidatorernas förfogande
för bestridande av eventuellt uppkommande utgifter. Vad som ej åtgår
för dylika utgifter liksom de ytterligare överskottsmedel, vilka möjligen
kunna inflyta, böra enligt departementschefen — när alla ärenden blivit helt
slutförda — ävenledes utnyttjas för statsskuldsamortering.
Statsutskottets utlåtande nr 212.
5
Utskottet. Såsom av propositionen framgår har av de disponibla överskottsmedlen
från statens krigsförsäkringsverksamhet huvuddelen eller över
200 miljoner kronor influtit vid fraktfart mellan främmande hamnar eller
för exportgods, för vilket kostnaderna betalats av utlandet, medan icke fullt
100 miljoner kronor torde ha belastat konsumenter i Sverige. Utskottet kan
tillstyrka departementschefens förslag, att huvuddelen av överskottet tillföres
riksgäldskontoret att användas för nedbringande av statsskulden. Utskottet
vill i detta sammanhang erinra, att under världskriget 1914—1918
staten hade en liknande försäkring. Det då uppkomna överskottet togs i
anspråk för att täcka förluster på kristidskommissionernas verksamhet.
Även om alltså staten iklätt sig den största ekonomiska risken och genom
sin mellankomst i viss mån möjliggjort att sjöfarten kunde vidmakthållas
under krigsåren, bör icke bortses från att den svenska handelsflottan under
riskfyllda förhållanden och stora förluster därunder gjorde en betydelsefull
insats. Det synes utskottet därför vara ett rimligt rättvisekrav, att någon
del av överskottsmedlen avsättes för ändamål, som kunna anses sammanhänga
med sjöfarten. Utifrån denna uppfattning synes utskottet riktigt
och lämpligt, att såsom departementschefen förordat en del av medlen tages
i anspråk för särskilda sjöfartsändamål, vilka eljest icke alls eller blott i
otillräcklig mån tillgodoses genom anslag å riksstaten. I överensstämmelse
härmed vill utskottet tillstyrka, att 10 miljoner kronor anvisas till handelsflottans
välfärdsfond för anordnande av sjöfartshotell m. m. samt att 2
miljoner kronor disponeras för en effektivisering av sjöräddningsväsendet.
I anslutning till vad departementschefen antytt böra sistnämnda medel
främst användas för anskaffning av snabbgående undsättningsbåtar. Utskottet
förutsätter, att nu ifrågavarande medelstilldelningar utan onödig
tidsutdräkt omsättas i praktiska åtgärder.
Departementschefens förslag att visst belopp skall avsättas för pensioner
och gratifikation åt anställda hos krigsförsäkringsnämnden ger icke utskottet
anledning till erinran.
Utskottet övergår härefter till att behandla i anledning av den föreliggande
propositionen väckta motioner.
Vad beträffar det i motionen II: 583 gjorda yrkandet, att överskottet, till
den del det avses för statsskuldens nedbringande, bör disponeras för bestridande
av kostnaderna för livsmedelssubventioner vill utskottet erinra,
att årets riksdag under sin vårsession behandlat frågan om prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område och härför anvisat anslag för innevarande
budgetår. Att nu reservera medel för ändamålet för kommande budgetår
bör icke komma i fråga. Motionen torde med hänsyn till vad nu och i det
föregående anförts icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motionerna 1: 437 och II: 584 har yrkats, att av överskottsmedlen ett
belopp av 5 miljoner kronor avsättes för fiskets befrämjande. Det är visserligen
riktigt, att såsom i motionerna framhållits krigsförsäkringsnämndens
verksamhet omfattade även fiskeflottan. Enligt vad utskottet emellertid
6
Statsutskottets utlåtande nr 212.
under hand från nämnden inhämtat, uppgick därvid summan av erlagda
försäkringspremier till ett belopp av 1 394 000 kronor, under det att statens
utgifter för denna verksamhet belöpte till sammanlagt 2 357 200 kronor.
Underskottet utgjorde alltså 963 200 kronor. Det av staten åtagna försäkringsskyddet
har sålunda varit till nytta för fiskeflottan. Enligt vad av motionerna
framgår avses den föreslagna fonden skola användas för ett flertal
olika fiskeriändamål. Det är icke möjligt för utskottet att bedöma angelägenhetsgraden
av dessa ur sitt sammanhang lösryckta arbetsobjekt i förhållande
till övriga behövliga anstalter på ifrågavarande område. Härtill är att
märka, att möjligheterna att igångsätta nya byggnadsföretag för närvarande
äro begränsade. Det förtjänar erinras om att beträffande byggnad av fiskehamnar
innevarande års riksdag anvisat 1 500 000 kronor härför och avslagit
motionsvis gjorda yrkanden om ytterligare anslag för ändamålet. Det synes
utskottet riktigast, att statsmakterna få pröva såväl de i motionerna gjorda
yrkandena som övriga förslag till åtgärder för fiskerinäringens främjande
i ett sammanhang, på grundval av framställningar, som kunna komma att
göras av de myndigheter, som närmast ha att bevaka de intressen, om vilka
här är fråga. Med hänsyn till det nu anförda finner utskottet sig icke böra
biträda det motionsvis gjorda yrkandet.
Det i motionerna 1:438 och 11:528 gjorda yrkandet att sammanlagt 15
miljoner kronor skulle användas till förbättring av sjöfolkets pensioner avser
visserligen ett ändamål, som kan anses sammanhänga med överskottsmedlens
ursprung. Utskottet, som finner syftet med förslaget behjärtansvärt,
vill emellertid erinra, att Ivungl. Maj :t den 6 juni 1952 uppdragit åt direktionen
över handelsflottans pensionsanstalt att utarbeta och till Kungl.
Maj :t före den 1 oktober 1952 inkomma med förslag till förbättring av sjömanspensioneringen.
Enligt vad utskottet under hand inhämtat lärer proposition
i ämnet vara att förvänta till nästa års riksdag. Utskottet, som
törutsätter att så kommer att bliva fallet, anser, att det under angivna förhållanden
icke kan vara tillrådligt att nu reservera ett penningbelopp för
denna pensionering. Motionerna i här berörd del avstyrkas alltså.
I sistnämnda båda motioner har även yrkats, att 2 miljoner kronor skulle
användas till säkerhetsanstalter för sjöfarten. Av motionerna framgår icke
tör vilka speciella ändamål medlen skulle avses. Utskottet anser försiktigheten
bjuda att härvidlag avvakta lotsstyrelsens äskanden till dylika anstalter
för nästa budgetår, till vilka äskanden riksdagen får tillfälle att taga
ställning i samband med behandlingen av statsverkspropositionen. Utskottet
avstyrker alltså motionerna jämväl i nu berörd del.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) avslå motionerna 1:437 och 11:584;
b) avslå motionerna 1:438 och 11:528;
c) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag
å motionen II: 583 medgiva, att statens krigsförsäkrings
-
Statsutskottets utlåtande nr 212.
7
nämnds överskottsmedel må användas enligt av departementschefen
i statsrådsprotokollet över handelsärenden för
den 7 mars 1952 framlagt förslag.
Stockholm den 18 november 1952.
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson, Pålsson,
Näsström, Sundelin, Rergh, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, fru Svensson
och herr Ragnar Persson; samt
från andra kammaren: herrar Ward, Svensson i Grönvik, Roman i
Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Svensson i Ljungskile, Lindholm, Rubbestad,
Staxäng, Åkerström, Kollberg, Thapper, fröken Elmén, herrar Birke,
Svensson i Alingsås och Karlsson i Olofström.
Reservation
av herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon, Näsström, Sundelin,
Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Svensson i Ljungskile, Staxäng,
Kollberg, fröken Elmén och herr Karlsson i Olofström, vilka ansett, att utskottet
bort tillstyrka motionerna I: 437 och II: 584 och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 5 börjar med orden »I
motionerna» och på s. 6 slutar med orden »gjorda yrkandet», bort ha följande
lydelse:
»I motionerna I: 437 och II: 584 har yrkats, att av överskottsmedlen ett
belopp av 5 miljoner kronor avsättes för fiskets främjande. Även den svenska
fiskeflottan gjorde under kriget en för det svenska folkhushållet betydande
insats. Att riskerna därvid voro stora framgår bl. a. av att i krigsskadeförsäkring
utbetalts ett belopp av 2 357 200 kronor. För fiskerinäringens
vidkommande upphörde emellertid icke krigsskadorna med krigets slut.
Minsprängning av fiskebåtar och förlust av fiskredskap på grund av krigshandlingar
förekomma alltjämt. Det senare slaget av skador vålla fiskarna
stora förluster, enär fiskredskap icke kunna bli föremål för försäkring.
Även för fiskebåtar är det ofta svårt att få försäkring till betryggande belopp.
För att ordna en effektiv fiskebåtsförsäkring erfordras fonder och utskottet
finner det rimligt, att en del av överskottsmedlen från statens krigsförsäkringsnämnds
verksamhet användes för en sådan fond. Då utskottet
8
Statsutskottets utlåtande nr 212.
även i övrigt anser de i motionerna 1: 437 och II: 584 anförda skälen värda
beaktande, har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till det i nämnda
motioner gjorda yrkandet, att 5 miljoner kronor avsättas för fiskets främjande.
»
dels ock utskottets hemställan under a) och c) bort ha följande lydelse:
»a) med bifall till motionerna I: 437 och II: 584 besluta
att av statens krigsförsäkringsnämnds överskottsmedel ett
belopp av 5 000 000 kronor skall avsättas till en särskild
fond för fiskets främjande;
c) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å
motionen II: 583 medgiva, att statens krigsförsäkringsnämnds
överskottsmedel må användas enligt av departementschefen
i statsrådsprotokollet över handelsärenden för
den 7 mars 1952 och av utskottet framlagda förslag.»
527896.
Stockholm. Isa ic Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:423 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa faU eftergiva kronan tillerkänd förmånsrätt s. 1 i texten