Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om omedelbar utredning och förslag i de ämnen, som berörts i motionerna. Motionärerna ha till stöd för sitt förslag anfört följande.
1952-11-25 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1952:216, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om omedelbar utredning och förslag i de ämnen, som berörts i motionerna. Motionärerna ha till stöd för sitt förslag anfört följande.
Dokumentets text
4
Statsutskottets utlåtande nr 216.
\r 216.
Utlåtande i anledning au väckta motioner 0112 den kvinnliga
arbetskraftens rationella utnyttjande, inom det totala
försvaret.
(1 :a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fröken Andersson m. fl. (I: 334) och den andra inom andra kammaren av
fröken Wetterström m. fl. (11:475), har hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om omedelbar utredning och förslag i de
ämnen, som berörts i motionerna.
Motionärerna ha till stöd för sitt förslag anfört följande.
Det har under de senaste åren vid upprepade tillfällen och i skilda sammanhang
framhållits, huru stort behovet är av kvinnornas insats inom det
totala försvaret och huru oundgängligen nödvändigt det är att skyndsamt
fylla detta behov. Vi förutsätta, att det numera knappast kan råda delade
meningar om denna frågas stora vikt och omfattning. Det är i nuvarande
situation icke blott angeläget att skapa förståelse hos kvinnorna härför,
utan också att skapa förutsättningar för att de i väsentligt större utsträckning
än vad hittills skett frivilligt anmäla sig till försvarsuppgifter. Lika
nödvändigt är det att skapa samordning mellan det civila, ekonomiska och
militära försvaret, så att en riktig avvägning sker mellan dessa olika försvarsorganisationers
anspråk på kvinnlig arbetskraft.
När det gäller civilförsvaret är varje medborgare mellan 16 och 65 år
civilförsvarspliktig. Vad beträffar det ekonomiska försvaret förfogar detta
ej över något tvångsmedel. Tjänstepliktslagen, för så vitt den kommer att
tagas i bruk, kan i varje fall icke sättas i kraft förrän vid mobilisering
eller förstärkt försvarsberedskap. Det militära försvaret måste ju helt bygga
på frivilligheten, när det gäller rekrytering av kvinnliga befattningshavare.
Civilförsvarets behov utgör omkring 900 000 personer, varav ca 500 000
kunna beräknas utgöra kvinnor. Inom det ekonomiska försvaret torde ersättningsbehovet
av arbetskraft uppgå till åtskilliga hundratusen personer.
Bristen på manlig arbetskraft efter avgången av värnpliktig personal torde
göra det nödvändigt, att kvinnlig arbetskraft i mycket stor utsträckning
tages i anspråk för att fylla nämnda behov. Numera ställer även det militära
försvaret icke obetydliga anspråk på kvinnlig rekrytering, ehuru behovet
här är betydligt mindre än vad gäller de tidigare nämnda två försvarsorganisationerna.
Av det sagda torde framgå att frågan om den kvinnliga arbetskraftens
rationella utnyttjande innefattar en rad mycket omfattande och svårbemästrade
problem. Hur skall rekryteringen bedrivas, så att de tre olika områdena
för det totala försvaret tillföras arbetskraft i förhållande till det inbördes
behovet? Vilka åtgärder kunna vidtagas för att på ett rationellt sätt
utnyttja kvinnornas utbildning och erfarenheter från det civila livet? På
vad sätt kunna kvinnorna dirigeras till rätt plats inom det ena eller andra
Statsutskottets utlåtande nr 216.
5
området? Hur skall utbildningen exempelvis av reservarbetskraft för det
ekonomiska försvaret ordnas? Vilka ekonomiska villkor kunna tillförsäkras
kvinnorna under utbildning och tjänstgöring? Vilka åtgärder kunna
myndigheterna vidtaga för att göra det möjligt för mödrar med minderåriga
barn att deltaga i utbildning och fullgöra tjänstgöring?
Dessa frågor avse endast att fästa uppmärksamheten på några av de
problem, som här möta. Därtill kommer en mängd detaljer, som icke berörts,
vilka var för sig hänföra sig till de olika områdena inom det totala
försvaret. Att gå in på dem skulle här föra alltför långt.
Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttrande begärts av civilförsvarsstyrelsen, vilket yttrande fogats till
detta utlåtande (Bilaga A).
över två vid 1951 års riksdag väckta likalydande motioner (1:245 och
II: 323) om utredning rörande behovet av kvinnlig arbetskraft inom totalförsvarets
olika grenar in. m. inhämtade utskottet yttrande av överbefälhavaren.
Detsamma inkom icke till utskottet i sådan tid, att utskottet vid
avgivande av sitt utlåtande (nr 205) över motionerna kunde taga del av
de synpunkter, överbefälhavaren hade i frågan. Detta yttrande bifogas här
i transumt (Bilaga B) jämte det yttrande, som riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen i ärendet avgav
till överbefälhavaren (Bilaga C).
Utskottet. Den i motionerna förordade utredningen avses skola omfatta
dels frågan om rekryteringen av kvinnor till totalförsvaret jämte därmed
sammanhängande problem, dels vissa frågor i samband med utbildningen
och tjänstgöringen.
Det är givetvis angeläget, att den kvinnliga arbetskraften i största möjliga
utsträckning utnyttjas inom det totala försvaret. De i motionerna berörda
frågorna äro därför av betydelse och äro värda uppmärksamhet från
statsmakternas sida. Utskottet kan dock knappast finna, att en utredning
i ämnet på sätt i motionerna hemställts kan vara behövlig. Utskottet vill
i detta sammanhang erinra, att föregående års riksdag avslog då väckta
motioner i med förevarande i viss mån liknande syfte.
Utskottet lämnar i det följande en redogörelse för de åtgärder, som i
här angivna hänseenden vidtagits eller planerats inom civilförsvaret samt
det militära och ekonomiska försvaret.
Vad först beträffar civilförsvaret får utskottet erinra, att inom detsamma
personalbehovet tillgodoses genom i lag stadgad civilförsvarsplikt. Rekryteringen
till civilförsvaret ombesörjes lokalt av civilförsvarscheferna genom
inskrivning. Enligt vad civilförsvarsstyrelsen i sitt i ärendet avgivna yttrande
framhållit har civilförsvaret goda möjligheter att på ett rationellt
sätt tillgodose sitt behov av kvinnlig personal och även sörja för densamma.
I frågor, som röra personalrekryteringen, sker kontakt mellan civilförsvarsstyrelsen
samt det militära och ekonomiska försvarets centrala myndigheter.
Det kan nämnas, att inom styrelsen nya anvisningar för inskrivning
av personal i civilförsvaret utarbetats delvis i samråd med försvarsstaben
6
Statsutskottets utlåtande nr 216.
och arbetsmarknadsstyrelsen. De ekonomiska villkor, som kunna tillförsäkras
kvinnorna under utbildning och övning, regleras genom särskilda
författningar gällande all civilförsvarspliktig personal. Frågan om ersättning
för mistad arbetsförtjänst vid deltagande i central civilförsvarsutbildning
har underställts Kungl. Maj :ts prövning. Även frågan om åtgärder
för att göra det möjligt för mödrar med minderåriga barn att deltaga i utbildning
och fullgöra tjänstgöring är uppmärksammad.
Vidkommande det militära försvaret göres i motionerna gällande, att
man på detta område måste helt bygga på frivilligheten, när det gäller
rekrytering av kvinnlig personal. Utskottet vill med anledning härav
erinra, att genom en den 30 maj 1952 utfärdad lag stadgats skyldighet för
civilförsvarspliktig att tjänstgöra vid krigsmakten i sådan tjänst, som icke
är förenad med egentliga stridsuppgifter. Kvinnor kunna alltså med stöd
av denna lag numera uttagas med tvång till viss tjänstgöring vid krigsmakten
vid krigstillfälle och beredskapstillstånd, t. ex. till luftbevakning.
För tillgodoseendet av försvarsväsendets behov av erforderlig kvinnlig
personal äro flera frivilliga organisationer i verksamhet. De genom dessa
organisationer för det militära försvaret utbildade kvinnorna registreras
bl. a. i länsarbetsnämndernas beredskapsregister för tjänstgöring vid tillfälle
vid krigsmakten.
Det ekonomiska försvaret innebär bl. a., att erforderliga åtgärder förberedas
och vidtagas för att produktionen vid för krigsmakten, civilförsvaret
och folkförsörjningen viktiga industrier och näringsområden skall
kunna uppehållas i nödig omfattning. Enligt gällande riktlinjer för planläggningen
på detta område (jfr prop. 1948: 100) ankommer det på överbefälhavaren,
civilförsvarsstyrelsen och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
att i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och efter utredning
av övriga berörda myndigheter överväga i vad mån krigstjänstskyldiga eller
för civilförsvarsuppgifter avsedd personal kunna avstås för ekonomisk
verksamhet. I övrigt ankommer det på arbetsmarknadsstyrelsen att enligt
anvisningar av riksnämnden svara för försvarsberedskapsåtgärderna på
arbetsmarknadens område. Enligt vad utskottet under hand inhämtat pågå
på det ekonomiska försvarets område omfattande planläggningsarbeten,
därvid den i motionerna berörda frågan om utbildning av reservarbetskraft
är föremål för särskild uppmärksamhet.
Utskottet vill erinra, att överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen
och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap nyligen
gemensamt utfärdat anvisningar till ledning för rekrytering av frivillig,
kvinnlig personal till det militära, ekonomiska och psykologiska försvaret
samt civilförsvaret.
Enligt vad utskottet under hand inhämtat har överbefälhavaren i samband
med yttrande den 25 september 1951 över frivilligkommitténs betänkande
framlagt förslag till kungörelse angående frivillig försvarsverksamhet,
omfattande upplysning samt rekrytering, utbildning, antagning, re
-
Statsutskottets utlåtande nr 216.
7
gistrering och krigsplacering av frivillig personal ävensom ekonomiskt
understödjande verksamhet. Av förslaget framgår bl. a. att det skall åligga
överbefälhavaren (chefen för försvarsstaben) att i samråd med riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen
samordna den statligt ledda frivilliga försvarsverksamheten
inom krigsmakten, överbefälhavaren (chefen för försvarsstaben)
skulle vidare åligga, ävenledes i samråd med förenämnda myndigheter, att
verka för samordning av denna verksamhet mellan krigsmakten, civilförsvaret
och det ekonomiska försvaret samt av den av de frivilliga försvarsorganisationerna
ledda försvarsverksamheten. Härvid skulle chefen för försvarsstaben
bl. a. meddela anvisningar för beräkning av maximistyrkor för
personal, som efter frivilligt åtagande krigsplaceras vid krigsorganisation
inom det totala försvaret, samt för de personalkategorier, från vilka dylik
personal icke utan synnerliga skäl bör rekryteras, ävensom verka dels för
enhetliga bestämmelser rörande antagning av samt skyldigheter och förmåner
för i frivillig försvarsverksamhet deltagande personal, dels för en
rationell fördelning av uppgifter mellan de frivilliga försvarsorganisationerna.
Försvarsgrenschef (motsvarande civil myndighet) skulle åläggas
bl. a. att lämna frivillig försvarsorganisation uppgift på behovet inom
vederbörlig försvarsgren (motsvarande civil myndighet) av frivilligt rekryterad
och utbildad personal samt lämna sådan organisation uppgift på
det årliga utbildningsbehovet för beräkning av erforderliga statsanslag
ävensom utfärda bestämmelser för utbildningen av frivilligt rekryterad personal
inom vederbörlig försvarsgren (motsvarande civil myndighet).
Utskottet har vidare inhämtat, att överbefälhavaren i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 28 december 1951 framlagt förslag angående förmåner m. m.
för frivillig personal inom krigsmakten under fredsförhållanden.
Överbefälhavarens förenämnda båda förslag äro för närvarande föremål
för Kungl. Maj :ts prövning.
Av det anförda framgår, att omfattande åtgärder redan vidtagits eller
planerats på här ifrågavarande område. Med hänsyn härtill och till vad
myndigheterna i ärendet anfört kan utskottet icke finna, att någon särskild
utredning på sätt i motionerna föreslagits är påkallad. I vart fall bör resultatet
av de gjorda anstalterna avvaktas. Motionerna avstyrkas alltså.
Utskottet hemställer,
att motionerna 1:334 och 11:475 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 november 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 215.
8
Statsutskottets utlåtande nr 216.
Bilaga A.
Till Riksdagens statsutskott.
Genom remiss den 8 mars 1952 har civilförsvarsstyrelsen anbefallts avgiva
yttrande till riksdagens statsutskott över två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren av fröken Andersson m. fl. (I: 334)
och den andra inom andra kammaren av fröken Wetterström m. fl. (II:
475), angående den kvinnliga arbetskraftens rationella utnyttjande inom det
totala försvaret, ävensom till inrikesdepartementet insända avskrift av
samma yttrande.
Civilförsvarsstyrelsen får med anledning härav anföra följande.
Den av motionärerna förordade utredningen skulle omfatta dels frågan
om rekryteringen av kvinnor tili totalförsvaret jämte därmed sammanhängande
problem, dels vissa frågor i samband med utbildningen och tjänstgöringen.
Personalbehovet inom civilförsvaret tillgodoses genom i lag stadgad civilförsvarsplikt.
Enligt denna är varje i riket boende svensk medborgare skyldig
att fullgöra tjänst i civilförsvaret från och med det kalenderår, varunder
han fyller 10 år, till och med det kalenderår, varunder han fyller 65 år,
med den begränsning vartill kroppskrafter och hälsotillstånd giva anledning.
Rekryteringen till civilförsvaret erbjuder sålunda i princip inga problem.
Den ombesörj es lokalt av civilförsvarscheferna genom inskrivning.
Civilförsvaret räknar med att i betydande utsträckning taga kvinnor i
anspråk för att fylla sitt personalbehov. Inom flera av civilförsvarets tjänstegrenar
äro för övrigt uppgifterna av sådan art, att de bäst lösas av kvinnor.
Detta gäller framför allt observations- och förbindelsetjänsten, sjukvårdstjänsten
samt utrymnings- och socialtjänsten. Den inom de båda sistnämnda
tjänstegrenarna inskrivna personalen utgöres till cirka 75 % av kvinnor.
Inom civilförsvaret såväl som inom andra verksamhetsområden är det
givetvis av största betydelse att kunna icke blott fylla personalbehovet utan
även få för de olika befattningarna lämpade personer, vilkas utbildning och
erfarenheter göra dem särskilt lämpade till tjänsterna. I flera län och orter
ha, mångenstädes på initiativ av landshövdingen, Centralkommittén för Folk
och Försvar eller de militära myndigheterna, samarbetskommittéer bildats
för att bl. a. ändamålsenligt fördela det kvinnliga rekryteringsunderlaget
på olika frivilliga försvarsorganisationer. Därjämte finnas i flertalet län
»kvinnornas civilförsvarskommittéer», vilka bildats av regionala och lokala
kvinnoorganisationer med anslutning i vissa fall även av regionala organ
av frivilliga försvarsorganisationer. Dessa sistnämnda kommittéer ha till
uppgift bl. a. att förmedla kontakten mellan civilförsvaret och kvinnovärlden
för åstadkommande av en rationell placering av kvinnor i civilförsvaret.
Civilförsvarsstyrelsen är väl medveten om att vårt lands relativa folkfattighet
medför betydande svårigheter när det gäller att fylla personalbehovet
inom skilda områden av det totala försvaret. Styrelsen har därför alltid
funnit angeläget att hålla erforderlig kontakt med det militära och det
ekonomiska försvarets centrala myndigheter i frågor, som röra personalrekryteringen.
De nya anvisningar för inskrivning av personal i civilförsvaret,
som styrelsen avser att fastställa inom kort, utarbetas sålunda i
vissa delar i samråd med försvarsstaben och arbetsmarknadsstyrelsen.
På initiativ av chefen för försvarsstaben har nyligen under medverkan
av civilförsvarsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap utarbetats förslag till anvisningar till ledning
Statsutskottets, utlåtande nr 216.
9
för rekryteringsarbetet i vad avser frivillig, kvinnlig personal till det militära,
ekonomiska och psykologiska försvaret samt civilförsvaret. Definitiva
anvisningar äro att förvänta inom närmaste tiden.
Yad beträffar de ekonomiska villkor, som kunna tillförsäkras kvinnorna
under utbildning och övning, regleras detta för civilförsvarets del genom
särskilda författningar gällande all civilförsvarspliktig personal. Styrelsen
har nyligen funnit anledning att hos Kungl. Maj :t påkalla uppmärksamhet
rörande principerna för utbetalande av mistad arbetsförtjänst vid deltagande
i central civilförsvarsutbildning för bl. a. hushållsarbetande kvinna,
som genom frånvaro från hemmet får vidkännas extra utgifter.
I motionerna påkallas vidare åtgärder för att göra det möjligt för mödrar
med minderåriga barn att deltaga i utbildning och fullgöra tjänstgöring.
Civilförsvarsstyrelsen vill med anledning härav erinra om att civilförsvaret
i största möjliga utsträckning söker undvika att inskriva kvinna med barn
före skolåldern. Därjämte beräknas huvudparten av civilförsvarets personal
komma att inkallas till tjänstgöring endast i samband med krigshandlingar
mot hemorten. Skulle i ett sådant läge behov uppkomma av att taga hand om
barn till civilförsvarspersonal, har civilförsvarets utrymnings- och socialtjänst
möjlighet att exempelvis avdela ett särskilt härbärge för sådant ändamål.
Av vad ovan anförts torde framgå, att civilförsvaret har goda möjligheter
att på ett rationellt sätt tillgodose sitt behov av kvinnlig personal och även
sörja för denna. Det föreligger fördenskull knappast något behov för civilförsvarets
vidkommande av en utredning av det slag, som föreslås i motionerna.
I den mån emellertid detta anses erforderligt för andra grenar av
totalförsvaret, vill civilförsvarsstyrelsen icke motsätta sig förslaget. Om en
utredning verkställes, bör den omfatta hela totalförsvaret, sålunda även
civilförsvaret.
Slutligen får styrelsen meddela, att jämväl styrelsens kvinnoutskott behandlat
förenämnda motioner och därvid betonat värdet av att frågorna
bleve allsidigt belysta och att en samordning av den kvinnliga arbetskraftens
utnyttjande komme till stånd. Då det samarbete i dessa frågor, som
påginge mellan civilförsvarsstyrelsen, den militära försvarsledningen och
arbetsmarknadsstyrelsen, icke borde föregripas ville utskottet dock rekommendera
avslag till särskild utredning. Kvinnoutskottet består av representanter
för folkpartiets kvinnoförbund, Fredrika-Bremer-förbundet, högerns
kvinnoförbund, kooperativa kvinnogillesförbundet, kristna kvinnors samarbetskommitté,
kvinnliga akademikers förening, landsorganisationens
kvinnoråd, svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges flickors scoutförbund,
Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund och yrkeskvinnors samarbetsförbund,
Generaldirektör Sundelin, som för närvarande åtnjuter semester, har
deltagit i handläggningen av detta ärende.
Stockholm den 17 maj 1952.
KUNGL. CIVILFÖRSVARSSTYRELSEN
lvm■ Muller
Herman Löfgren
Bihamj till riksdagens protokoll ti)52. 6 samt. Nr 213—
2-1888 r.2
■216.
10
St åt sid skottets utlåtande nr 216.
3/iä 1951.
Bilaga B.
Till Konungen.
Genom äs 31 mars 1951, dnr 1271, anbefalld avgiva utlåtande över två
likalydande motioner om utredning rörande behovet av kvinnlig arbetskraft
inom totalförsvarets olika grenar, får jag — efter försvarsgrenschefernas,
civilförsvarsstyrelsens och riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap
hörande — i underdånighet anföra följande.
III. Sammanfattning.
Det är önskvärt att kvinnor i ökad utsträckning kunna utnyttjas inom det
totala försvaret. Totala behovet av kvinnlig arbetskraft är varierande och
sammanhänger med tillgången på övrig personal. Behovet kan därför icke
utredas utan en kontinuerlig planläggning kräves av vederbörande myndigheter.
Möjligheterna att bekläda ett större antal poster med kvinnor synes
främst vara en fråga om medel för utbildningskurser och i vilken utsträckning
deltagande i dessa sker. Om den kvinnliga personalens användbarhet
på detta sätt kan ökas komma flera befattningar automatiskt att besättas
med kvinnor. Vilka befattningar detta i sådant fall bör vara torde kunna
överlämnas till vederbörande myndighets avgörande. Den samordning, som
under detta arbete kan vara erforderlig, bör ske i enlighet med underdånigt
förslag till frivilligkungörelse (Fst, sekt I nr 49: 30 25 september 1951), som
tidigare avgivits. I denna lämnas bl. a. (i § 8) bestämmelser rörande fortgående
beräkning av rekryteringens omfattning och fördelning.
Någon särskild utredning synes därför f. n. icke vara motiverad. Det närmaste
önskemålet är att fylla de personalbrister, som redan föreligga. Skulle
detta icke lyckas, kan en senare utredning rörande de personella och materiella
möjligheterna att fylla behoven övervägas.
Underdånigst
N. Swedlund
Överbefälhavare
/Richard Åkerman
Statsutskottets utlåtande nr 216.
11
Bilaga C.
Till Chefen för Försvarsstaben Stockholm 90.
Med anledning av Eder skrivelse den 31 maj 1951 (Fst/Adj 30: 6) angående
inom riksdagen väckta motioner om utredning rörande behovet av
kvinnlig arbetskraft inom det totala försvarets olika grenar m. m. får riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap, efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen,
anföra följande.
I likhet med motionärerna anser riksnämnden det angeläget, att den
kvinnliga arbetskraften i full utsträckning utnyttjas även för tillgodoseende
under krig av det totala försvarets behov och att detta förberedes under
fredstid.
Enligt gällande riktlinjer för planläggningen på det ekonomiska området
(jfr. prop. 100/19481 ankommer det på överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen
och riksnämnden att i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och
efter utredning av övriga berörda myndigheter överväga i vad mån krigstjänstskyldiga''eller
för civilförsvarsuppgifter avsedd personal kan avstås
för ekonomisk verksamhet. I övrigt ankommer det på arbetsmarknadsstyrelsen
att enligt anvisningar av riksnämnden svara för försvarsberedskapsåtgärderna
på arbetsmarknadens område.
I försvarsförberedelserna ingår att klargöra tillgången på arbetskraft i
olika lägen och behoven för olika ändamål, ävensom att planera arbetskraftens"
fördelning, anskaffning och utbildning av reservarbetskraft, bl. a.
kvinnlig sådan, in. m. Enligt de" nu tillämpade principerna för arbetskraftsplaneringen
skall uppskov för värnpliktig personal under krigstillstånd endast
komma i fråga då så oundgängligen erfordras för försvars- och annan
samhällsviktig verksamhet och endast i den mån det icke beräknas vara
möjligt att på annat sätt — t. ex. genom omflyttning inom företaget, förlängning
av arbetstid, reservarbetskraft, arbetslösa, överflyttning från
mindre krigsviktiga företag med stöd av tjänsteplikt — tillgodose behovet.
Undersökningen av arbetskraftbehoven och möjligheterna att tillgodose
dem måste framför allt göras av företagen själva i samråd med vederbörande
arbetsmarknadsorgan och länsstyrelser. Grundvalen för bedömandet av vilka
företag som anses vara av särskild betydelse i krig eller krigsfara äro de
utredningar och överväganden som göras av riksnämnden och övriga berörda
myndigheter. I samarbete med ett stort antal företag pågår f. n. undersökningar
av företagens beräknade produktion i krig och möjligheterna
härför. I samband därmed ha företagen anmodats att vända sig till länsarbetsnämnderna
för att undersöka möjligheterna att täcka beräknade brister
i arbetskraften.
Av det anförda torde framgå att utredning i de frågor, som avses i motionen,
redan pågår på den ekonomiska försvarsberedskapens område. Någon
särskild utredning vid sidan av den, som redan åligger vederbörande myndigheter,
synes för övrigt, med hänsyn till att arbetskraftplanläggningen intimt
hänger samman med försvarsberedskapsplanläggningen i övrigt för
de skilda grenarna av det totala försvaret, icke lämplig och skulle i nuvarande
läge innebära ett opåkallat dubbelarbete.
Stockholm den 20 juni 1951.
RIKSNÄMNDEN FÖR EKONOMISK FÖRSVARSBEREDSKAP
II. Qvistgaard
Wilhelm von Schwerin
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.