Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om omedelbar utredning och förslag i de ämnen, som berörts i motionerna. Motionärerna ha till stöd för sitt förslag anfört följande.

1952-11-25 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:216, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om omedelbar utredning och förslag i de ämnen, som berörts i motionerna. Motionärerna ha till stöd för sitt förslag anfört följande.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 216.

\r 216.

Utlåtande i anledning au väckta motioner 0112 den kvinnliga

arbetskraftens rationella utnyttjande, inom det totala

försvaret.

(1 :a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

fröken Andersson m. fl. (I: 334) och den andra inom andra kammaren av

fröken Wetterström m. fl. (11:475), har hemställts, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om omedelbar utredning och förslag i de

ämnen, som berörts i motionerna.

Motionärerna ha till stöd för sitt förslag anfört följande.

Det har under de senaste åren vid upprepade tillfällen och i skilda sammanhang

framhållits, huru stort behovet är av kvinnornas insats inom det

totala försvaret och huru oundgängligen nödvändigt det är att skyndsamt

fylla detta behov. Vi förutsätta, att det numera knappast kan råda delade

meningar om denna frågas stora vikt och omfattning. Det är i nuvarande

situation icke blott angeläget att skapa förståelse hos kvinnorna härför,

utan också att skapa förutsättningar för att de i väsentligt större utsträckning

än vad hittills skett frivilligt anmäla sig till försvarsuppgifter. Lika

nödvändigt är det att skapa samordning mellan det civila, ekonomiska och

militära försvaret, så att en riktig avvägning sker mellan dessa olika försvarsorganisationers

anspråk på kvinnlig arbetskraft.

När det gäller civilförsvaret är varje medborgare mellan 16 och 65 år

civilförsvarspliktig. Vad beträffar det ekonomiska försvaret förfogar detta

ej över något tvångsmedel. Tjänstepliktslagen, för så vitt den kommer att

tagas i bruk, kan i varje fall icke sättas i kraft förrän vid mobilisering

eller förstärkt försvarsberedskap. Det militära försvaret måste ju helt bygga

på frivilligheten, när det gäller rekrytering av kvinnliga befattningshavare.

Civilförsvarets behov utgör omkring 900 000 personer, varav ca 500 000

kunna beräknas utgöra kvinnor. Inom det ekonomiska försvaret torde ersättningsbehovet

av arbetskraft uppgå till åtskilliga hundratusen personer.

Bristen på manlig arbetskraft efter avgången av värnpliktig personal torde

göra det nödvändigt, att kvinnlig arbetskraft i mycket stor utsträckning

tages i anspråk för att fylla nämnda behov. Numera ställer även det militära

försvaret icke obetydliga anspråk på kvinnlig rekrytering, ehuru behovet

här är betydligt mindre än vad gäller de tidigare nämnda två försvarsorganisationerna.

Av det sagda torde framgå att frågan om den kvinnliga arbetskraftens

rationella utnyttjande innefattar en rad mycket omfattande och svårbemästrade

problem. Hur skall rekryteringen bedrivas, så att de tre olika områdena

för det totala försvaret tillföras arbetskraft i förhållande till det inbördes

behovet? Vilka åtgärder kunna vidtagas för att på ett rationellt sätt

utnyttja kvinnornas utbildning och erfarenheter från det civila livet? På

vad sätt kunna kvinnorna dirigeras till rätt plats inom det ena eller andra

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 216.

5

området? Hur skall utbildningen exempelvis av reservarbetskraft för det

ekonomiska försvaret ordnas? Vilka ekonomiska villkor kunna tillförsäkras

kvinnorna under utbildning och tjänstgöring? Vilka åtgärder kunna

myndigheterna vidtaga för att göra det möjligt för mödrar med minderåriga

barn att deltaga i utbildning och fullgöra tjänstgöring?

Dessa frågor avse endast att fästa uppmärksamheten på några av de

problem, som här möta. Därtill kommer en mängd detaljer, som icke berörts,

vilka var för sig hänföra sig till de olika områdena inom det totala

försvaret. Att gå in på dem skulle här föra alltför långt.

Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttrande begärts av civilförsvarsstyrelsen, vilket yttrande fogats till

detta utlåtande (Bilaga A).

över två vid 1951 års riksdag väckta likalydande motioner (1:245 och

II: 323) om utredning rörande behovet av kvinnlig arbetskraft inom totalförsvarets

olika grenar in. m. inhämtade utskottet yttrande av överbefälhavaren.

Detsamma inkom icke till utskottet i sådan tid, att utskottet vid

avgivande av sitt utlåtande (nr 205) över motionerna kunde taga del av

de synpunkter, överbefälhavaren hade i frågan. Detta yttrande bifogas här

i transumt (Bilaga B) jämte det yttrande, som riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen i ärendet avgav

till överbefälhavaren (Bilaga C).

Utskottet. Den i motionerna förordade utredningen avses skola omfatta

dels frågan om rekryteringen av kvinnor till totalförsvaret jämte därmed

sammanhängande problem, dels vissa frågor i samband med utbildningen

och tjänstgöringen.

Det är givetvis angeläget, att den kvinnliga arbetskraften i största möjliga

utsträckning utnyttjas inom det totala försvaret. De i motionerna berörda

frågorna äro därför av betydelse och äro värda uppmärksamhet från

statsmakternas sida. Utskottet kan dock knappast finna, att en utredning

i ämnet på sätt i motionerna hemställts kan vara behövlig. Utskottet vill

i detta sammanhang erinra, att föregående års riksdag avslog då väckta

motioner i med förevarande i viss mån liknande syfte.

Utskottet lämnar i det följande en redogörelse för de åtgärder, som i

här angivna hänseenden vidtagits eller planerats inom civilförsvaret samt

det militära och ekonomiska försvaret.

Vad först beträffar civilförsvaret får utskottet erinra, att inom detsamma

personalbehovet tillgodoses genom i lag stadgad civilförsvarsplikt. Rekryteringen

till civilförsvaret ombesörjes lokalt av civilförsvarscheferna genom

inskrivning. Enligt vad civilförsvarsstyrelsen i sitt i ärendet avgivna yttrande

framhållit har civilförsvaret goda möjligheter att på ett rationellt

sätt tillgodose sitt behov av kvinnlig personal och även sörja för densamma.

I frågor, som röra personalrekryteringen, sker kontakt mellan civilförsvarsstyrelsen

samt det militära och ekonomiska försvarets centrala myndigheter.

Det kan nämnas, att inom styrelsen nya anvisningar för inskrivning

av personal i civilförsvaret utarbetats delvis i samråd med försvarsstaben

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 216.

och arbetsmarknadsstyrelsen. De ekonomiska villkor, som kunna tillförsäkras

kvinnorna under utbildning och övning, regleras genom särskilda

författningar gällande all civilförsvarspliktig personal. Frågan om ersättning

för mistad arbetsförtjänst vid deltagande i central civilförsvarsutbildning

har underställts Kungl. Maj :ts prövning. Även frågan om åtgärder

för att göra det möjligt för mödrar med minderåriga barn att deltaga i utbildning

och fullgöra tjänstgöring är uppmärksammad.

Vidkommande det militära försvaret göres i motionerna gällande, att

man på detta område måste helt bygga på frivilligheten, när det gäller

rekrytering av kvinnlig personal. Utskottet vill med anledning härav

erinra, att genom en den 30 maj 1952 utfärdad lag stadgats skyldighet för

civilförsvarspliktig att tjänstgöra vid krigsmakten i sådan tjänst, som icke

är förenad med egentliga stridsuppgifter. Kvinnor kunna alltså med stöd

av denna lag numera uttagas med tvång till viss tjänstgöring vid krigsmakten

vid krigstillfälle och beredskapstillstånd, t. ex. till luftbevakning.

För tillgodoseendet av försvarsväsendets behov av erforderlig kvinnlig

personal äro flera frivilliga organisationer i verksamhet. De genom dessa

organisationer för det militära försvaret utbildade kvinnorna registreras

bl. a. i länsarbetsnämndernas beredskapsregister för tjänstgöring vid tillfälle

vid krigsmakten.

Det ekonomiska försvaret innebär bl. a., att erforderliga åtgärder förberedas

och vidtagas för att produktionen vid för krigsmakten, civilförsvaret

och folkförsörjningen viktiga industrier och näringsområden skall

kunna uppehållas i nödig omfattning. Enligt gällande riktlinjer för planläggningen

på detta område (jfr prop. 1948: 100) ankommer det på överbefälhavaren,

civilförsvarsstyrelsen och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

att i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och efter utredning

av övriga berörda myndigheter överväga i vad mån krigstjänstskyldiga eller

för civilförsvarsuppgifter avsedd personal kunna avstås för ekonomisk

verksamhet. I övrigt ankommer det på arbetsmarknadsstyrelsen att enligt

anvisningar av riksnämnden svara för försvarsberedskapsåtgärderna på

arbetsmarknadens område. Enligt vad utskottet under hand inhämtat pågå

på det ekonomiska försvarets område omfattande planläggningsarbeten,

därvid den i motionerna berörda frågan om utbildning av reservarbetskraft

är föremål för särskild uppmärksamhet.

Utskottet vill erinra, att överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen

och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap nyligen

gemensamt utfärdat anvisningar till ledning för rekrytering av frivillig,

kvinnlig personal till det militära, ekonomiska och psykologiska försvaret

samt civilförsvaret.

Enligt vad utskottet under hand inhämtat har överbefälhavaren i samband

med yttrande den 25 september 1951 över frivilligkommitténs betänkande

framlagt förslag till kungörelse angående frivillig försvarsverksamhet,

omfattande upplysning samt rekrytering, utbildning, antagning, re
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 216.

7

gistrering och krigsplacering av frivillig personal ävensom ekonomiskt

understödjande verksamhet. Av förslaget framgår bl. a. att det skall åligga

överbefälhavaren (chefen för försvarsstaben) att i samråd med riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen

samordna den statligt ledda frivilliga försvarsverksamheten

inom krigsmakten, överbefälhavaren (chefen för försvarsstaben)

skulle vidare åligga, ävenledes i samråd med förenämnda myndigheter, att

verka för samordning av denna verksamhet mellan krigsmakten, civilförsvaret

och det ekonomiska försvaret samt av den av de frivilliga försvarsorganisationerna

ledda försvarsverksamheten. Härvid skulle chefen för försvarsstaben

bl. a. meddela anvisningar för beräkning av maximistyrkor för

personal, som efter frivilligt åtagande krigsplaceras vid krigsorganisation

inom det totala försvaret, samt för de personalkategorier, från vilka dylik

personal icke utan synnerliga skäl bör rekryteras, ävensom verka dels för

enhetliga bestämmelser rörande antagning av samt skyldigheter och förmåner

för i frivillig försvarsverksamhet deltagande personal, dels för en

rationell fördelning av uppgifter mellan de frivilliga försvarsorganisationerna.

Försvarsgrenschef (motsvarande civil myndighet) skulle åläggas

bl. a. att lämna frivillig försvarsorganisation uppgift på behovet inom

vederbörlig försvarsgren (motsvarande civil myndighet) av frivilligt rekryterad

och utbildad personal samt lämna sådan organisation uppgift på

det årliga utbildningsbehovet för beräkning av erforderliga statsanslag

ävensom utfärda bestämmelser för utbildningen av frivilligt rekryterad personal

inom vederbörlig försvarsgren (motsvarande civil myndighet).

Utskottet har vidare inhämtat, att överbefälhavaren i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 28 december 1951 framlagt förslag angående förmåner m. m.

för frivillig personal inom krigsmakten under fredsförhållanden.

Överbefälhavarens förenämnda båda förslag äro för närvarande föremål

för Kungl. Maj :ts prövning.

Av det anförda framgår, att omfattande åtgärder redan vidtagits eller

planerats på här ifrågavarande område. Med hänsyn härtill och till vad

myndigheterna i ärendet anfört kan utskottet icke finna, att någon särskild

utredning på sätt i motionerna föreslagits är påkallad. I vart fall bör resultatet

av de gjorda anstalterna avvaktas. Motionerna avstyrkas alltså.

Utskottet hemställer,

att motionerna 1:334 och 11:475 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 november 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 215.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 216.

Bilaga A.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 8 mars 1952 har civilförsvarsstyrelsen anbefallts avgiva

yttrande till riksdagens statsutskott över två likalydande motioner,

väckta den ena inom första kammaren av fröken Andersson m. fl. (I: 334)

och den andra inom andra kammaren av fröken Wetterström m. fl. (II:

475), angående den kvinnliga arbetskraftens rationella utnyttjande inom det

totala försvaret, ävensom till inrikesdepartementet insända avskrift av

samma yttrande.

Civilförsvarsstyrelsen får med anledning härav anföra följande.

Den av motionärerna förordade utredningen skulle omfatta dels frågan

om rekryteringen av kvinnor tili totalförsvaret jämte därmed sammanhängande

problem, dels vissa frågor i samband med utbildningen och tjänstgöringen.

Personalbehovet inom civilförsvaret tillgodoses genom i lag stadgad civilförsvarsplikt.

Enligt denna är varje i riket boende svensk medborgare skyldig

att fullgöra tjänst i civilförsvaret från och med det kalenderår, varunder

han fyller 10 år, till och med det kalenderår, varunder han fyller 65 år,

med den begränsning vartill kroppskrafter och hälsotillstånd giva anledning.

Rekryteringen till civilförsvaret erbjuder sålunda i princip inga problem.

Den ombesörj es lokalt av civilförsvarscheferna genom inskrivning.

Civilförsvaret räknar med att i betydande utsträckning taga kvinnor i

anspråk för att fylla sitt personalbehov. Inom flera av civilförsvarets tjänstegrenar

äro för övrigt uppgifterna av sådan art, att de bäst lösas av kvinnor.

Detta gäller framför allt observations- och förbindelsetjänsten, sjukvårdstjänsten

samt utrymnings- och socialtjänsten. Den inom de båda sistnämnda

tjänstegrenarna inskrivna personalen utgöres till cirka 75 % av kvinnor.

Inom civilförsvaret såväl som inom andra verksamhetsområden är det

givetvis av största betydelse att kunna icke blott fylla personalbehovet utan

även få för de olika befattningarna lämpade personer, vilkas utbildning och

erfarenheter göra dem särskilt lämpade till tjänsterna. I flera län och orter

ha, mångenstädes på initiativ av landshövdingen, Centralkommittén för Folk

och Försvar eller de militära myndigheterna, samarbetskommittéer bildats

för att bl. a. ändamålsenligt fördela det kvinnliga rekryteringsunderlaget

på olika frivilliga försvarsorganisationer. Därjämte finnas i flertalet län

»kvinnornas civilförsvarskommittéer», vilka bildats av regionala och lokala

kvinnoorganisationer med anslutning i vissa fall även av regionala organ

av frivilliga försvarsorganisationer. Dessa sistnämnda kommittéer ha till

uppgift bl. a. att förmedla kontakten mellan civilförsvaret och kvinnovärlden

för åstadkommande av en rationell placering av kvinnor i civilförsvaret.

Civilförsvarsstyrelsen är väl medveten om att vårt lands relativa folkfattighet

medför betydande svårigheter när det gäller att fylla personalbehovet

inom skilda områden av det totala försvaret. Styrelsen har därför alltid

funnit angeläget att hålla erforderlig kontakt med det militära och det

ekonomiska försvarets centrala myndigheter i frågor, som röra personalrekryteringen.

De nya anvisningar för inskrivning av personal i civilförsvaret,

som styrelsen avser att fastställa inom kort, utarbetas sålunda i

vissa delar i samråd med försvarsstaben och arbetsmarknadsstyrelsen.

På initiativ av chefen för försvarsstaben har nyligen under medverkan

av civilförsvarsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap utarbetats förslag till anvisningar till ledning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets, utlåtande nr 216.

9

för rekryteringsarbetet i vad avser frivillig, kvinnlig personal till det militära,

ekonomiska och psykologiska försvaret samt civilförsvaret. Definitiva

anvisningar äro att förvänta inom närmaste tiden.

Yad beträffar de ekonomiska villkor, som kunna tillförsäkras kvinnorna

under utbildning och övning, regleras detta för civilförsvarets del genom

särskilda författningar gällande all civilförsvarspliktig personal. Styrelsen

har nyligen funnit anledning att hos Kungl. Maj :t påkalla uppmärksamhet

rörande principerna för utbetalande av mistad arbetsförtjänst vid deltagande

i central civilförsvarsutbildning för bl. a. hushållsarbetande kvinna,

som genom frånvaro från hemmet får vidkännas extra utgifter.

I motionerna påkallas vidare åtgärder för att göra det möjligt för mödrar

med minderåriga barn att deltaga i utbildning och fullgöra tjänstgöring.

Civilförsvarsstyrelsen vill med anledning härav erinra om att civilförsvaret

i största möjliga utsträckning söker undvika att inskriva kvinna med barn

före skolåldern. Därjämte beräknas huvudparten av civilförsvarets personal

komma att inkallas till tjänstgöring endast i samband med krigshandlingar

mot hemorten. Skulle i ett sådant läge behov uppkomma av att taga hand om

barn till civilförsvarspersonal, har civilförsvarets utrymnings- och socialtjänst

möjlighet att exempelvis avdela ett särskilt härbärge för sådant ändamål.

Av vad ovan anförts torde framgå, att civilförsvaret har goda möjligheter

att på ett rationellt sätt tillgodose sitt behov av kvinnlig personal och även

sörja för denna. Det föreligger fördenskull knappast något behov för civilförsvarets

vidkommande av en utredning av det slag, som föreslås i motionerna.

I den mån emellertid detta anses erforderligt för andra grenar av

totalförsvaret, vill civilförsvarsstyrelsen icke motsätta sig förslaget. Om en

utredning verkställes, bör den omfatta hela totalförsvaret, sålunda även

civilförsvaret.

Slutligen får styrelsen meddela, att jämväl styrelsens kvinnoutskott behandlat

förenämnda motioner och därvid betonat värdet av att frågorna

bleve allsidigt belysta och att en samordning av den kvinnliga arbetskraftens

utnyttjande komme till stånd. Då det samarbete i dessa frågor, som

påginge mellan civilförsvarsstyrelsen, den militära försvarsledningen och

arbetsmarknadsstyrelsen, icke borde föregripas ville utskottet dock rekommendera

avslag till särskild utredning. Kvinnoutskottet består av representanter

för folkpartiets kvinnoförbund, Fredrika-Bremer-förbundet, högerns

kvinnoförbund, kooperativa kvinnogillesförbundet, kristna kvinnors samarbetskommitté,

kvinnliga akademikers förening, landsorganisationens

kvinnoråd, svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges flickors scoutförbund,

Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund och yrkeskvinnors samarbetsförbund,

Generaldirektör Sundelin, som för närvarande åtnjuter semester, har

deltagit i handläggningen av detta ärende.

Stockholm den 17 maj 1952.

KUNGL. CIVILFÖRSVARSSTYRELSEN

lvm■ Muller

Herman Löfgren

Bihamj till riksdagens protokoll ti)52. 6 samt. Nr 213—

2-1888 r.2

■216.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

St åt sid skottets utlåtande nr 216.

3/iä 1951.

Bilaga B.

Till Konungen.

Genom äs 31 mars 1951, dnr 1271, anbefalld avgiva utlåtande över två

likalydande motioner om utredning rörande behovet av kvinnlig arbetskraft

inom totalförsvarets olika grenar, får jag — efter försvarsgrenschefernas,

civilförsvarsstyrelsens och riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap

hörande — i underdånighet anföra följande.

III. Sammanfattning.

Det är önskvärt att kvinnor i ökad utsträckning kunna utnyttjas inom det

totala försvaret. Totala behovet av kvinnlig arbetskraft är varierande och

sammanhänger med tillgången på övrig personal. Behovet kan därför icke

utredas utan en kontinuerlig planläggning kräves av vederbörande myndigheter.

Möjligheterna att bekläda ett större antal poster med kvinnor synes

främst vara en fråga om medel för utbildningskurser och i vilken utsträckning

deltagande i dessa sker. Om den kvinnliga personalens användbarhet

på detta sätt kan ökas komma flera befattningar automatiskt att besättas

med kvinnor. Vilka befattningar detta i sådant fall bör vara torde kunna

överlämnas till vederbörande myndighets avgörande. Den samordning, som

under detta arbete kan vara erforderlig, bör ske i enlighet med underdånigt

förslag till frivilligkungörelse (Fst, sekt I nr 49: 30 25 september 1951), som

tidigare avgivits. I denna lämnas bl. a. (i § 8) bestämmelser rörande fortgående

beräkning av rekryteringens omfattning och fördelning.

Någon särskild utredning synes därför f. n. icke vara motiverad. Det närmaste

önskemålet är att fylla de personalbrister, som redan föreligga. Skulle

detta icke lyckas, kan en senare utredning rörande de personella och materiella

möjligheterna att fylla behoven övervägas.

Underdånigst

N. Swedlund

Överbefälhavare

/Richard Åkerman

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 216.

11

Bilaga C.

Till Chefen för Försvarsstaben Stockholm 90.

Med anledning av Eder skrivelse den 31 maj 1951 (Fst/Adj 30: 6) angående

inom riksdagen väckta motioner om utredning rörande behovet av

kvinnlig arbetskraft inom det totala försvarets olika grenar m. m. får riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap, efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen,

anföra följande.

I likhet med motionärerna anser riksnämnden det angeläget, att den

kvinnliga arbetskraften i full utsträckning utnyttjas även för tillgodoseende

under krig av det totala försvarets behov och att detta förberedes under

fredstid.

Enligt gällande riktlinjer för planläggningen på det ekonomiska området

(jfr. prop. 100/19481 ankommer det på överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen

och riksnämnden att i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och

efter utredning av övriga berörda myndigheter överväga i vad mån krigstjänstskyldiga''eller

för civilförsvarsuppgifter avsedd personal kan avstås

för ekonomisk verksamhet. I övrigt ankommer det på arbetsmarknadsstyrelsen

att enligt anvisningar av riksnämnden svara för försvarsberedskapsåtgärderna

på arbetsmarknadens område.

I försvarsförberedelserna ingår att klargöra tillgången på arbetskraft i

olika lägen och behoven för olika ändamål, ävensom att planera arbetskraftens"

fördelning, anskaffning och utbildning av reservarbetskraft, bl. a.

kvinnlig sådan, in. m. Enligt de" nu tillämpade principerna för arbetskraftsplaneringen

skall uppskov för värnpliktig personal under krigstillstånd endast

komma i fråga då så oundgängligen erfordras för försvars- och annan

samhällsviktig verksamhet och endast i den mån det icke beräknas vara

möjligt att på annat sätt — t. ex. genom omflyttning inom företaget, förlängning

av arbetstid, reservarbetskraft, arbetslösa, överflyttning från

mindre krigsviktiga företag med stöd av tjänsteplikt — tillgodose behovet.

Undersökningen av arbetskraftbehoven och möjligheterna att tillgodose

dem måste framför allt göras av företagen själva i samråd med vederbörande

arbetsmarknadsorgan och länsstyrelser. Grundvalen för bedömandet av vilka

företag som anses vara av särskild betydelse i krig eller krigsfara äro de

utredningar och överväganden som göras av riksnämnden och övriga berörda

myndigheter. I samarbete med ett stort antal företag pågår f. n. undersökningar

av företagens beräknade produktion i krig och möjligheterna

härför. I samband därmed ha företagen anmodats att vända sig till länsarbetsnämnderna

för att undersöka möjligheterna att täcka beräknade brister

i arbetskraften.

Av det anförda torde framgå att utredning i de frågor, som avses i motionen,

redan pågår på den ekonomiska försvarsberedskapens område. Någon

särskild utredning vid sidan av den, som redan åligger vederbörande myndigheter,

synes för övrigt, med hänsyn till att arbetskraftplanläggningen intimt

hänger samman med försvarsberedskapsplanläggningen i övrigt för

de skilda grenarna av det totala försvaret, icke lämplig och skulle i nuvarande

läge innebära ett opåkallat dubbelarbete.

Stockholm den 20 juni 1951.

RIKSNÄMNDEN FÖR EKONOMISK FÖRSVARSBEREDSKAP

II. Qvistgaard

Wilhelm von Schwerin

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.