Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa frågor om statsbidrag till vägoch gatuhållning i städer och stadsliknande samhällen.

1952-11-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:221, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa frågor om statsbidrag till vägoch gatuhållning i städer och stadsliknande samhällen.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 221.

5

Nr 221.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa frågor om

statsbidrag till väg- och gatuhållning i städer och

stadsliknande samhällen.

(4:e avd.)

I en inom första kammaren av herr Edvin Thun väckt motion (I: 256) har

anhållits, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa dels om

utredning, där städer och stadsliknande samhällen äro väghållare, huruvida

nu gällande uppfattning av begreppet »för biltrafiken viktiga gator och vägar»

får anses vara rättvisande med hänsyn tagen till det ökade motorfordonsbeståndet,

dels om utredning med avseende på ändrade bestämmelser,

där städer och stadsliknande samhällen äro väghållare, för erhållande av

retroaktivt statsbidrag för gatu- och vägarbeten, som finnas upptagna i godkänd

femårsplan men som på grund av speciella omständigheter ansetts

nödvändiga att utföra, innan statsbidrag härför kunnat erhållas, dels ock

om utredning av möjligheten, oberoende av om väghållningsåtagande föreligger,

att inordna vissa allmänna parkeringsplatser under de statsbidragsbestämmelser,

som nu gälla med avseende å för biltrafiken viktiga vägar

och gator.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet

hänvisa till motionen.

Över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttrande avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, varjämte svenska

stadsförbundet beretts tillfälle att uttala sig i frågan.

Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen har inledningsvis framhållit följande.

Beslut om det allmänna vägnätets och det för biltrafiken viktiga gatunätets

omfattning i städer och stadsliknande samhällen, som äro väghållare,

fattas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter vederbörlig utredning enligt

de härför gällande bestämmelserna i väglagen och statsbidragsförordningen

(SFS 438/43). Bevideringen av städernas och samhällenas bidragsberättigade

väg- och gatunät sker från tid till annan. De till grund härför

liggande utredningarna basera sig emellertid på den praxis, som utbildats på

grundval av vissa av 1935 års vägsakkunniga verkställda utredningar. Med

hänsyn till att en relativt lång tid med betydande utveckling av biltrafiken

förflutit, sedan dessa utredningar verkställdes, kan en omprövning ifrågasättas.

I remissyttrandet har vidare erinrats om att styrelsen nyligen, i anslutning

till vissa påpekanden av överrevisorerna för väg- och vattenbyggnadsväsendet,

föreslagit tillkallande av särskilda sakkunniga för utredning av frågan

om ändrade bestämmelser rörande statsbidrag till städernas väg- och

gatuhållning. Genom beslut den 14 mars 1952 hade Kungl. Maj:t förklarat,

att detta förslag skulle tagas under omprövning framdeles. Därest den så
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 221.

lunda ifrågasatta kommittén tillsattes, syntes enligt styrelsens mening de av

motionären väckta spörsmålen om den närmare innebörden av begreppet

»för biltrafiken viktiga gator och vägar» och om möjligheten att inordna

vissa allmänna parkeringsplatser under statsbidragsbestämmelserna kunna

bli föremål för kommitténs utredningar.

Vad beträffar frågan om möjlighet för städer och stadsliknande samhällen

att utöka sin väg- och gatubyggnadsverksamhet i avvaktan på framtida

statsbidrag har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, att möjlighet

redan nu förelåge att inom ramen för gällande statsbidragsbestämmelser

medgiva, att företag finge påbörjas innan statsbidrag beviljats. Detta hade

dock tillämpats endast i vissa fall, då särskilda omständigheter förelegat,

och därvid undantagslöst avsett företag som kunnat förutses komma att inrymmas

i nästpåföljande flerårsplan.

I anslutning härtill har styrelsen uttalat följande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen får för sin del bestämt avstyrka en utvidgning

av möjligheten att igångsätta företag, i den omfattning vartill motionären

synes syfta, i avvaktan på framtida statsbidrag, då härigenom planmässigheten

i bidragsgivningen helt skulle äventyras. Styrelsen vill i detta

sammanhang erinra om utvecklingen i början på 1930-talet, då tillstånd att

påbörja vägföretag i avvaktan på framtida statsbidrag meddelades de dåvarande

vägdistrikten i sådan omfattning, att statsmakterna senare föranleddes

att till finansiering av utförda företag bevilja betydande anslag för

att de ordinarie vägbyggnadsanslagen skulle kunna utnyttjas för fortsatt

vägbyggnadsverksamhet.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har anfört följande.

Motionärens yrkande på en allmän omprövning av frågan om rätta tilllämpningen

av begreppet »för biltrafiken viktiga gator» är säkerligen befogat.

Det bör ligga i sakens natur, att biltrafikens snabba stegring ger anledning

att till denna kategori efter hand hänföra allt flera leder inom städernas

och de stadsliknande samhällenas gatunät. I detta avseende torde också

böra beaktas, att just biltrafikens utveckling föranlett en vidgning av den

statliga medelsanvisningen för motsvarande trafikleder på landsbygden genom

statsbidrag till den enskilda väghållningen. Enligt styrelsens mening

bör den begärda utredningen ta sikte på att åt städer och stadsliknande samhällen

genom bestämmandet av den statsbidragsberättigade delen av gatunätet

säkerställa en fullvärdig kompensation för den statliga insatsen beträffande

motsvarande trafikleder på landet.

I fråga om motionärens andra utredningsyrkande — om retroaktivt statsbidrag

— är styrelsen mera tveksam av det skälet, att gällande statsbidragsbestämmelser

för gatu- och vägarbeten i städer och samhällen icke föreskriva

några femåriga utan tvååriga fördelningsplaner. Emellertid är det givetvis

ett önskemål för städer och samhällen, som äro väghållare, att få

största möjliga frihet att själva bestämma om tidpunkten för igångsättandet

av dylika arbeten, som äro erkänt behövliga. Styrelsen skulle därför

gärna se, att riksdagen uttalade sig för en utredning om vad som i denna

del möjligen kan göras i motionens syfte.

Vad slutligen angår frågan om statsbidrag även till parkeringsplatser,

torde styrelsen icke behöva särskilt understryka, att denna fråga gäller en

ekonomiskt mycket krävande uppgift i tätorterna. Det kan ej heller gärna

förnekas, att statligt bidrag — med anlitande av bilskattemedlen — till denna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 221.

7

av motorfordonstrafiken direkt betingade uppgift principiellt bör vara lika

befogat som till väg- och gatuhållningen. Även utan någon mera ingående

motivering i detta avseende anser sig styrelsen därför kunna påstå, att

fullt giltiga skäl föreligga att till utredning^upptaga frågan om införande av

statsbidrag till anläggande av parkeringsplatser för motorfordon.

Av nu anförda skäl har stadsförbundets styrelse tillstyrkt, att hemställan

göres om utredning i de hänseenden som angivits i förevarande motion.

Utskottet. Med hänsyn till motorfordonstrafikens starka utveckling under

senare år med därav föranledda ökade kostnader för väg- och gatuhållningen

i städer och stadsliknande samhällen, som äro väghållare, finner

utskottet i likhet med motionären och de i ärendet hörda remissorganen

starka skäl tala för att en utredning verkställes rörande tolkningen och tilllämpningen

av det i gällande statsbidragsförordning förekommande uttrycket

»allmän väg eller gata, som är för biltrafiken viktig». Jämväl frågan om

vissa allmänna parkeringsplatsers ställning i statsbidragshänseende synes

vara förtjänt att närmare undersökas. Däremot kan utskottet icke ansluta

sig till motionärens uppfattning angående lämpligheten av utsträckt retroaktivitet

med avseende på statsbidragsgivningen. Utöver de synpunkter som

härutinnan anförts av remissinstanserna vill utskottet erinra om att pa

förevarande område redan nu föreligger en stark eftersläpning, vilken medför

betydande administrativa olägenheter.

Såsom av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens yttrande framgår, har styrelsen

nyligen föreslagit tillkallande av särskilda sakkunniga för utredning

av frågan om ändrade bestämmelser rörande statsbidrag till städernas vägoch

gatuhållning. Genom beslut den 14 mars 1952 har Kungl. Maj :t förklarat,

att detta förslag framdeles skall tagas under omprövning. Därest en

sådan utredning igångsättes, vilket utskottet finner befogat, torde av densamma

till behandling böra upptagas de av motionären aktualiserade spörsmålen

i av utskottet tillstyrkt omfattning. De ekonomiska konsekvenserna

av ett genomförande av de förslag som utredningen må framlägga torde

jämväl böra närmare belysas.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att riksdagen må, med anledning av motionen I: 256, i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville

föranstalta om åtgärder i av utskottet angivet syfte.

Stockholm den 27 november 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 219.

Reservation

av herr Edvin Thun.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:430 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande statsbidrag till enskild väghållning. a1 i texten