Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande statligt stöd åt konstnärligt inriktad svensk spelfi Im sprodukt i on.

1952-12-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:225, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande statligt stöd åt konstnärligt inriktad svensk spelfi Im sprodukt i on.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 225—226.

Statsutskottets utlåtande nr 225.

1

Nr 225.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande

statligt stöd åt konstnärligt inriktad svensk spelfi

Im sprodukt i on.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Bengtson och Söderquist (1:341) och den andra inom andra kammaren

av herr Ericsson i Näs (II: 352) har hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kung], Maj :t måtte anhålla om utredning rörande statligt stöd åt

konstnärligt inriktad svensk spelfilmsproduktion.

I den mån redogörelse i det följande icke lämnas för motiveringen till

ifrågavarande yrkande hänvisas till motionen I: 341.

Frågan om statligt stöd åt svensk filmproduktion har under de senare

åren vid åtskilliga tillfällen aktualiserats.

Den 31 augusti 1942 avgav 1941 års filmutredning betänkande med förslag

rörande statligt stöd åt svensk filmproduktion (SOU 1942: 36). Betänkandet

utmynnade i ett förslag om stödåtgärder till förmån för såväl

spelfilm som kortfilm. Beträffande spelfilmen skulle ekonomisk garanti i

viss omfattning och på vissa villkor beviljas till framställning av filmer,

vilka befunnos äga synnerligt värde ur konstnärliga och kulturella synpunkter,

och särskilt filmer med nationell syftning. Prövningen av vilka filmer

som skulle komma i åtnjutande av statligt stöd avsågs som regel ske efter

en förhandsbedömning på manuskriptstadiet genom eu av Kungl. Maj :t tillsatt

statens filmnämnd.

I fråga om kortfilmen förordades dels statligt initiativ till produktion av

sådana kortfilmer, som ur allmänt kulturella synpunkter kunde betecknas

som värdefulla och även konstnärligt sett motsvarade höga krav, dels ock

ekonomiskt stöd åt producent, som planerade inspelning av sådan film, genom

bidrag av statsmedel till framställningskostnaden. Handhavandet av

kortfilmstödet skulle åvila den föreslagna filmnämnden.

Över betänkandet inhämtades yttranden av vederbörande myndigheter.

De i betänkandet framställda förslagen ha hittills icke föranlett någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

Den 3 januari 1949 bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla sakkunniga med uppdrag — förutom att verkställa en översyn

av fihngranskningsverksamheten — att utreda frågan om för barn lämpad

film. Av direktiven för utredningen (1949 års filmkommitté) framgår, att

de sakkunniga i sistnämnda del hade att överväga bl. a. spörsmålet om ett

statligt stöd i någon form i syfte att stimulera produktionen av goda barn
t

Iiihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 22G—22G.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 225.

filmer, i första hand efter linjer, som anvisats i det av 1941 års filmutredning

avgivna betänkandet. Den 19 maj 1949 överlämnades sistnämnda betänkande

från ecklesiastikdepartementet till 1949 års filmkommitté.

Sedan vid 1949 års riksdag frågan om statligt stöd åt den svenska filmproduktionen

tagits upp genom två då väckta motioner (I: 217 och II: 271),

hemställde riksdagen i skrivelse 1949: 254 om utredning i ämnet. Den i anledning

härav igångsatta utredningen — 1950 års filmutredning — överlämnade

den 20 januari 1951 betänkande angående statligt stöd åt svensk

filmproduktion (SOU 1951: 1). Den verkställda utredningen visade, att den

svenska filmproduktionen under de senaste åren före betänkandets avgivande

arbetat under ekonomiskt besvärliga förhållanden. Dess genomsnittliga

förluster hade varit betydande. Den ekonomiska kris, som sålunda uppstått

inom branschen, hade — konstaterade utredningen — resulterat i att

praktiskt taget alla de inhemska producenterna beslutat att från och med

årsskiftet 1950/51 upphöra med att spela in långfilmer.

Sedan det av 1950 års filmutredning avgivna betänkandet varit föremål

för vederbörlig remissbehandling, framlade Kungl. Maj :t för 1951 års riksdag

förslag om statligt stöd åt den svenska filmproduktionen (proposition

1951: 152). Beträffande formen för den statliga bidragsgivningen innebar

propositionsförslaget, att producent av svensk långfilm skulle berättigas till

bidrag, utgående med 20 procent av statens andel i nöjesskatten för biografiöreställning,

vid vilken sådan film visades. Stödet skulle utgå utan föregående

behovs- eller kvalitetsprövning i det enskilda fallet. Vid propositionen

voro fogade förslag till dels förordning om särskilt bidrag till producent av

svensk film, dels ock förordning om tillägg till förordningen den 21 december

1945 (nr 823) om nöjesskatt.

I två likalydande, i anledning av propositionen väckta motioner, I: 550 och

II: 513, hemställdes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

om en förutsättningslös utredning om möjligheterna att utsträcka det statliga

filmstödet till s. k. kortfilmer (filmer under 2 000 meters längd), samt

om de former, under vilka ett sådant stöd eventuellt borde utgå.

I sitt den 18 maj 1951 dagtecknade utlåtande, nr 162, hemställde statsutskottet

bl. a. att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj :ts i propositionen 142

framställda förslag och antaga de vid propositionen fogade förordningsförslagen

samt att motionerna I: 440 och II: 513 icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Beträffande nämnda motioner framhöll utskottet bl. a. att det enligt utskottets

mening framstode såsom i och för sig önskvärt att en ur konstnärliga

och kulturella synpunkter högklassig svensk kortfilmsproduktion

i möjligaste mån befrämjades av det allmänna. Förslag i sådant syfte hade

framlagts i det av 1941 års filmutredning avgivna betänkandet. Då nämnda

förslag ännu icke blivit föremål för slutlig prövning och Kungl. Maj :ts uppmärksamhet

sålunda redan blivit fäst på föreliggande spörsmål, ansåge sig

utskottet icke för närvarande böra påkalla någon ytterligare utredning i

ämnet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 225.

3

I en vid utlåtandet fogad reservation ansågo herrar Södercjuist in. fl., att

utskottet bort föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t göra följande

uttalande.

»Utskottet vill givetvis icke bestrida det konstnärliga och allmänt kulturella

värdet av vissa delar av svensk filmproduktion. Även efter här angiven

förstärkning av biograf- och filmindustriens ekonomiska underlag är det väl

möjligt att produktionen av sådan film kan möta väsentliga svårigheter.

Statligt understöd bör emellertid liksom understöd åt konstnärligt värdefull

teater, litteratur in. in. utgå med hänsyn till kvaliteten. De svårigheter, som

härvid kunna möta, torde såsom statens biografbyrå jämte andra remissinstanser

framhållit och erfarenheter från våra nordiska grannländer visa

icke vara oövervinneliga. Understöd i denna form torde även böra innefatta

den konstnärliga och dokumentariska kortfilmen, som ofta är av stort kulturellt

värde, men ingalunda alltid drar så stor betalande publik som de

ofta mindervärdiga filmer, vilka enligt Kungl. Maj :ts förslag i molsats till

kortfilmen skulle komma i åtnjutande av statsunderstöd. En förutsättningslös

utredning härom torde böra vidtagas.»

I skrivelse 1951: 305 anmälde riksdagen att riksdagen fattat beslut i överensstämmelse

med vad statsutskottet i sitt utlåtande nr 162 föreslagit med

den ändring beträffande utskottets hemställan att riksdagen bifallit motionerna

I: 440 och II: 513.

Till stöd för det i de nu föreliggande motionerna I :3M och ll: 352 framställda

yrkandet har anförts bland annat följande.

När nu filmproduktionen sedan några månader tillbaka återupptagits om

ock med påtaglig tveksamhet och i relativt begränsad omfattning, måste

man göra klart för sig att de ekonomiska förutsättningarna för tillkomsten

av konstnärligt värdefull film icke äro avsevärt bättre än vad de voro då

filmstoppet satte in för nu drygt ett år sedan. Att driva en verkligt ambitiös

och kvalitetsbetonad filmproduktion med det uppbåd av kvalificerade personliga

och ateljémässiga insatser, som behövas därför, är fortfarande ett

ekonomiskt vågspel. Häri ligger en fara för att den svenska filmens utveckling

som konstform hejdas. I dagens läge får det anses helt uteslutet, att

någon producent med hänsyn till de betydande förlustriskerna skulle våga

eu investering i film av konstnärligt experimentell karaktär eller ta upp

ett filmuppslag, som i fråga om ämne eller idéuIformning liai eu mera exklusiv

prägel. Sannolikt är däremot, att den kommersiella inriktningen —

i och för sig ofrånkomlig i en affärsmässigt bedriven verksamhet -- kommer

att bli helt dominerande och avsätta eu mängd mer eller mindre habila

men i grund och botten tämligen likgiltiga s. k. publikfilmer.

Med detta perspektiv för ögonen synes det vara välbetänkt att snarast

möjligt söka motverka filmbranschens nu rätt tydliga tendens att med en ensidig

affärsmässighet eftersätta den konstnärligt värdefulla filmen. De helhjärtade

positiva stödåtgärder från statens sida, som i sådant syfte äro

önskvärda, böra självfallet inte uteslutande ta sikte på spelfilmen utan också

på kortfilmen och dokumentärfilmen.

Vad sistnämnda slag av film angår är den f. n. så gott som helt och hållet

en sak för produktionsbolagens beställningsfilmavdelningar. Det skall inte

förnekas, att artistiskt framstående produktion även åstadkommits i denna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 225.

ordning. De tillhöra dock undantagen. De allra flesta av dagens kortfilmer

tvingas in i en utformning, som dikteras av reklamteknikers försäljningsargument

eller propagandakrav och som för dem in i en slentrian fjärran

från elementära pretentioner på konstnärlig halt. Detta är beklagligt eftersom

eu på konstnärliga resultat syftande kortfilinsproduktion skulle kunna

verka i riktning mot en konstnärlig höjning av filmproduktionen i dess

helhet.

En målmedveten ekonomisk uppmuntran från statens sida av den konstnärliga

filmproduktionen skulle inte blott betyda en eggelse till krafttag

för dem som företräda filmproduktionens konstnärliga ansvarskänsla utan

också bidraga till att skapa god svensk propaganda i ordets bästa bemärkelse

ute i världen. Därtill kommer svensk film att få ett internationellt

saluvärde, som i någon mån skulle kunna motverka disproportionen mellan

dagens stora utlägg för utländsk film — här kan upplysningsvis nämnas,

att dollarutflödet genom importen av amerikansk film uppgår till ett belopp

motsvarande 10 miljoner svenska kronor årligen — och de mycket

obetydliga intäkterna som svensk film för närvarande kan räkna med på

den utländska marknaden. Det är nämligen endast med filmer av hög konstnärlig

kvalitet som den svenska filmproduktionen kan hävda sig utomlands

och spränga de snäva gränser, som vårt språk eljest hänvisar den att hålla

sig inom.

Under vilka former och i vilken utsträckning staten skall engagera sig,

i den stödverksamhet till förmån för den svenska filmens konstnärliga förkovran,

som i det föregående förordats, torde icke kunna klarläggas utan

närmare utredning. Klart synes emellertid vara, att det här ej kan bli tal

om annan bedömning än av redan färdiga filmer, förslagsvis vid filmsäsongens

slut, och att denna göres av en jury, innefattande representanter för

förslagsvis Kungl. Maj :t, filmkritiken, filmcensuren, det allmänna kulturlivet

och Svenska filmsamfundet. Ett lämpligt antal penningpriser (premier)

för utdelning till de producenter, som under året framställt de konstnärligt

mest värdefulla spelfilmerna, böra stå till förfogande. Premierna

kunde inom långfilmsgruppen förslagsvis variera inom en skala från 100 000

kronor till 25 000 kronor. Ett stöd i denna form skulle för vederbörande producent

antingen innebära en kompensation för lidna förluster eller en uppmuntran

att även i fortsättningen bemöda sig om produktionen av värdefull

film. Vidare borde penningpremier å förslagsvis vardera 10 000 kronor

utgå till manuskriptförfattare respektive den regissör, fotograf och skådespelare

som på sitt område gjort den förtjänstfullaste insatsen inom produktionen

under det gångna filmåret. — Det sagda utesluter givetvis inte,

att även andra lösningar av frågan böra övervägas vid utredningen.

Frågan om behovet av ett stöd till den konstnärliga kort- och dokumentärfilmens

företrädare har uppmärksammats av 1951 års riksdag, som begärde

en utredning i ämnet. I denna del inskränka vi oss till att framhålla

önskvärdheten av att sagda utredning utan ytterligare dröjsmål igångsättes.

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår fann 1951 års

riksdag, att en förutsättningslös utredning angående stöd till den konstnärliga

och dokumentariska kortfilmen borde komma till stånd. Samtidigt

härmed anslöt sig emellertid riksdagen till den av föredragande departementschefen

i propositionen 1951:142 intagna avvisande ståndpunkten till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 225.

5

införandet av en kvalitetsbedömning av värdet av de filmer, som enligt propositionen

skulle komma i åtnjutande av statligt stöd i form av visst bidrag

av de på vederbörande film belöpande statliga nöjesskatteintäkterna.

Erinras må emellertid därom, att 1941 års filmutrednings förslag om stöd

åt filmer, som äga synnerligt värde ur konstnärliga och kulturella synpunkter,

alltjämt är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Med anledning härav synes det utskottet kunna ifrågasättas, om icke de

i motionerna I: 341 och II: 352 angivna uppslagen beträffande statligt stöd

åt konstnärligt inriktad spelfilmsproduktion lämpligen böra upptagas till

bedömande i samband med dels ett slutligt ställningstagande till 1941 års

filmutrednings ovannämnda förslag, dels ock den av 1951 års riksdag begärda

utredningen. Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:341 och

11:352, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 2 december 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar

Anderson, Näsgård, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric

Ericson, Näsström, Sundelin, Bergh, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson,

Söderquist och Nils Theodor Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Andersson i Malmö, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,

Wallentheim, Svensson i Ljungskile, Staxäng, Åkerström, Johansson

i Mysinge, Hoppe, Onsjö, Gustafsson i Stockholm och Gustafsson i Skellefteå.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:433 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning rörande statligt stöd åt konstnärligt inriktad svensk spelfilmsproduktion. a1 i texten