Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förstärkning av vissa väganslag in. m.

1952-12-02 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:227, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förstärkning av vissa väganslag in. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

1

Nr 227.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

förstärkning av vissa väganslag in. m.

(4:e avd.)

I propositionen nr 250 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 31 oktober

1952, föreslagit riksdagen att dels under sjätte huvudtiteln å tilläggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1952/53 anvisa i propositionen närmare

angivna reservationsanslag å sammanlagt 171,5 milj. kronor, dels godkänna

i propositionen föreslaget förfaringssätt för finansiering av en eventuellt

erforderlig ytterligare utvidgning av väg- och brobyggnadsverksamheten

under budgetåret 1952/53, dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i

den mån så visar sig erforderligt av arbetsmarknadsskäl, tillfälligt under

budgetåret 1952/53 överföra medel mellan i propositionen angivna anslag.

I skrivelse den 25 september 1952 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hemställt om anvisande å tilläggsstat av dels 156,5 milj. kronor för vissa

väg- och brobyggnadsändamål, dels 27,o milj. kronor till vägunderhållet.

Vidare har arbetsmarknadsstyrelsen i skrivelse den 23 september 1952

hemställt om förstärkning av anslaget till vissa vägbyggnadsarbeten med

15 milj. kronor. Beträffande den närmare innebörden av styrelsernas

förslag och motiveringen därför torde få hänvisas till propositionen

(s. 2—7).

Föredraganden har anfört följande.

1952 års riksdag har i princip godkänt eu omläggning av medelsberäkningen

för de ordinarie anslagen till statliga väg- och brobyggnadsarbeten

med undantag av anslaget till Förstärkning och förbättring av vägar till

att avse kalenderår i stället för budgetår. För genomförande av denna reform

har ifrågavarande anslag i riksstaten för innevarande budgetår upptagits

med belopp, som avsetts skola motsvara ett och ett halvt års medelsförbrukning,

d. v. s. de beräknade utgifterna under tiden 1 juli 1952 31

december 1953. Anslaget till Förstärkning och förbättring av vägar samt

de båda anslagen till brobyggnader vid Bergnäset och Hjulsta avser däremot

endast budgetåret 1952/53.

Förutsättningarna för den beräkning av väganslagen i 1952 års statsverksproposition,

som låg till grund för riksdagens beslut, har emellertid

nu i väsentlig män ändrats. En förändring i arbetsmarknadsläget har inträtt

i år som gjort det möjligt att öka vägbyggnadsverksamheten vida utöver

vad som kunde förutses, då statsverkspropositionen utarbetades. De

tidigare svårigheterna att tillgodose vägväsendets arbetskraftsbehov har

1988 62

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 sand. Nr 227.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 227.

successivt avtagit och i viss utsträckning har vägarbetena t. o. in. börjat

att ånyo få betydelse såsom sysselsättningsobjekt för friställd arbetskraft.

Såsom framgår av det i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning

åberopade, av 1952 års riksdag godkända uttalandet av statsutskottet har

riksdagen ställt sig positiv till tanken att omedelbart utnyttja de möjligheter

att öka väginvesteringarna, som det förändrade arbetsmarknadsläget

kunde erbjuda, samt till att bevilja härför erforderliga anslag på tilläggsstat.

Den begränsning av väg- och brobyggnadsanslagen, som jag förordade

i 1952 års statsverksproposition, var betingad av de prognoser rörande

möjligheterna att tillföra vägväsendet ytterligare arbetskraft, som förelåg

när statsverkspropositionen utarbetades. Då arbetsmarknadsmässiga förutsättningar

nu visat sig föreligga att redan i år bringa vägbyggnadsverksamhetens

omfattning i ett bättre förhållande till de föreliggande behoven,

har jag i likhet med riksdagen ansett en sådan ökning böra genomföras,

även om detta skulle komma att kräva anslagsförstärkning på tilläggsstat.

Medelsförbrukningen på de ordinarie anslagen för statliga väg- och brobyggnadsarbeten

beräknades i 1952 års statsverksproposition till högst 140

milj. kronor för år 1952 och till högst 170 milj. kronor för 1953. Såvitt

framgår av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning beräknar styrelsen

nu att denna medelsförbrukning i stället kommer att uppgå till

245 ä 250 milj. kronor för vartdera året. Anslaget till Förstärkning och

förbättring av vägar, på vilket redan vid ingången av budgetåret 1952/53

fanns en över vissa andra anslag balanserad brist av 15,5 milj. kronor, är

numera helt förbrukat och behovet av ytterligare medel för ifrågavarande

ändamål har tills vidare fått tillgodoses genom att anslagen till Ombyggnad

av bygdevägar och ödebygdsvägar samt till Byggande av huvudvägar''i ökad

utsträckning tages i anspråk för dylika förbättringsarbeten. Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen har i anslutning till den i det föregående redovisade

beräkningen av medelsförbrukningen under innevarande budgetår

under hand lämnat följande uppgifter om den beräknade ställningen på

vissa av anslagen per den 1 mars 1953, d. v. s. vid den tidpunkt då ytterligare

anslagsmedel skulle kunna tänkas bli anvisade, därest frågan om

tilläggsanslag uppskötes till 1953 års riksdag.

Av dessa uppgifter framgår, att ett uppskov till nästa år med anvisande

av ytterligare anslagsmedel kommer att medföra, att den nu möjliggjorda

ökningen av väg- och brobyggnadsverksamheten åtminstone temporärt

måste avstanna och att en del av vägväsendets arbetskraft måste friställas

under en tidsperiod, då möjligheterna att finna andra arbetstillfällen kan

väntas bli förhållandevis begränsade. Med hänsyn härtill är det enligt min

mening ofrånkomligt att förslag om tilläggsstatsanslag framlägges för riksdagen

redan vid dess höstsession i år. Härvid synes medel för den ordinarie

väg- och brobyggnadsverksamheten nu i ett sammanhang böra beräknas i sådan

utsträckning, att medelsbehovet täckes fram till den 1 juli 1953 i fråga

om anslaget till Förstärkning och förbättring av vägar och till den 1 januari

Behållning

Milj. kr.

Brist

Milj. kr.

Nyanläggning av bygdevägar ...........................

Nyanläggning av ödebygdsvägar .....................

Byggande av huvudvägar ..............................

Ombyggnad av bygdevägar och ödebygdsvägar ...

Förstärkning och förbättring av vägar ...............

Vägbeläggningar ..........................................

Byggande av broar .......................................

l,i

0,i

6,3

8,7

30,7

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

3

1954 beträffande övriga ifrågakommande anslag. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har grundat sin anslagsberäkning på den förutsättningen

att verksamheten under 1953 skall få i stort sett samma ekonomiska omslutning

som väntas komma att uppnås under 1952, d. v. s. 245 å 250

milj. kronor. De begärda anslagsbeloppen, 11 milj. kronor till Nyanläggning

av bygdevägar, 6 milj. kronor till Nyanläggning av ödebygdsvägar,

36 milj. kronor till Byggande av huvudvägar, 14 milj. kronor till Ombyggnad

av bygdevägar och ödebygdsvägar, 65 milj. kronor till Förstärkning

och förbättring av vägar, 15,ö milj. kronor till Vägbeläggningar och 9 milj.

kronor till Byggande av broar, innefattar inga reserver i förhållande till

den beräknade medelsförbrukningen annat än i fråga om anslaget till Förstärkning

och förbättring av vägar, för vilket beräknats en marginal av

15,8 milj. kronor. Behovet av denna reserv sammanhänger främst därmed,

att ifrågavarande anslag fortfarande beräknas för budgetår och alltså

inte ger möjlighet att, såsom fallet är beträffande de för kalenderår beräknade

anslagen, vid behov täcka icke förutsedda utgiftsökningar under budgetåret

genom anlitande av sådana för det närmast följande halvåret avsedda

medel, vilka vid kalenderårsberäkningen står till förfogande redan

före budgetårsskiftet. Även bortsett från det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anmälda behovet av medel för igångsättande av extraordinära

arbeten i sysselsättningssyfte torde det av praktiska skäl vara nödvändigt

att ha tillgång till en viss anslagsreserv med hänsyn till svårigheterna att

på förhand exakt beräkna kostnaderna för den normala verksamheten vid

de olika vägförvaltningarna och att mot slutet av budgetåret snabbt omfördela

anvisade medel mellan länen med hänsyn till inträffade avvikelser

från den beräknade medelsförbrukningen.

Den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda framlagda anslagsberäkningen

har inte givit mig anledning till erinran. Jag tillstyrker också

arbetsmarknadsstyrelsens förslag om anvisande av 15 milj. kronor på tillläggsstat

till Vissa vägbyggnadsarbeten ävensom den av styrelsen förordade

utvidgningen av användningsområdet för detta anslag. Däremot anser

jag, att den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anmälda frågan om

anvisande av tilläggsstatsanslag till Vägunderhållet inte behöver föranleda

något förslag förrän till 1953 års riksdag. Jag torde framdeles få återkomma

till denna fråga.

Med den av mig tillstyrkta anslagsförstärkningen skulle den ordinarie

väg- och brobyggnadsverksamheten under nästa år kunna få en omslutning,

som t. o. in. överstiger motsvarande årsbelopp i den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framlagda femårsplan, som redovisats i 1952 års statsverksproposition

och som jag ansett böra uppställas som ett mål. Med

hänsyn bl. a. härtill förutsätter jag, att denna verksamhet i fortsättningen

skall planeras och bedrivas på sådant sätt, att den kan hållas inom den

av statsmakterna godkända anslagsberäkningen. Jag förutsätter även, att

en begränsning av medelsförbrukningen till en nivå, som ligger under anslagsramen,

skall få genomföras för den händelse nya förändringar i konjunktur-

och arbetsmarknadsläget skulle nödvändiggöra en minskning av

väginvesteringarna.

Den påfyllnad av anslagsmedel, som jag i det föregående tillstyrkt, innefattar

inte några särskilda medel för att igångsätta direkta sysselsätlningsarbeten

inom vägväsendet i större omfattning än vad som kan ske inom

ramen för de föreslagna förstärkta anslagen inklusive anslaget till Vissa

vägbyggnadsarbeten. Med hänsyn dels till att utvecklingen på arbetsmarknaden

kan göra det möjligt och önskvärt att sysselsätta ytterligare arbetskraft

inom vägväsendet och dels till önskvärdheten av att en dylik svssel
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 227.

sättningsökning i så fall på smidigaste sätt inordnas i och kommer att

tillgodose den ur angelägenhets-, planläggnings- och andra synpunkter

»normala» verksamheten för vägväsendets upprustning, vill jag emellertid

förorda, att Kungl. Maj:t utverkar vissa befogenheter, varigenom vid behov

en sådan ytterligare utvidgning av sysselsättningen kan åstadkommas

och hållas inom ramen för vägarbetenas reguljära organisation och existerande

planering. Efter den decentralisering som genomförts för väg- och

brobyggnadsverksamheten äger vägförvaltningarna att i stort sett utan

annan begränsning än den som följer av storleken av disponibla anslagsmedel

och arbetskraftsresurser självständigt igångsätta och bedriva i gällande

flerårsplaner upptagna arbeten. Enligt min mening bör även vid

en eventuell extra utvidgning av verksamheten vägförvaltningarna på

samma sätt handha och ansvara för denna, så att i främsta rummet de i

flerårsplanerna upptagna och därmed angelägenhetsprövade arbetena kommer

till utförande och så att i görligaste mån planeringsarbetet kan samordnas,

effektivitets- och säsongfördelningssynpunkter beaktas och eljest

svårfrånkomlig fördyring och snedvridning av den samlade verksamheten

undvikas. Genom den kalenderårsberäkning av flertalet av väg- och brobyggnadsanslagen,

som numera genomförts och som innebär, att anslagsmedlen

för ett kalenderår blir tillgängliga ett halvår före medelsförbrukningsårets

början, kan också vid behov en smidig sådan utvidgning av

den i ordinarie former bedrivna verksamheten genomföras och förskottsvis

finansieras med tillgängliga anslagsmedel, därest Kungl. Maj:t inhämtar

riksdagens medgivande härtill. Det nu rådande läget på arbetsmarknaden

synes mig motivera, att detta nu sker. Jag får därför föreslå,

att Kungl. Maj :t av riksdagen utverkar befogenhet att vid behov bemyndiga

vägförvaltningarna att för igångsättande av arbeten av här ifrågavarande

slag under tiden fram till nästa budgetårsskifte i förväg taga i anspråk

erforderliga belopp av de medel på de kalenderårsberäknade väg- och

brobyggnadsanslagen, som är avsedda för den ordinarie verksamheten

under det därpå följande halvåret, d. v. s. andra halvåret 1953. Jag förutsätter

därvid, att den genom ett sådant bemyndigande uppkommande inedelsbristen

för den ordinarie verksamheten under nämnda halvår provisoriskt

får täckas från de nya anslag, som blir tillgängliga den 1 juli 1953,

samt slutligt regleras påföljande år genom proposition till riksdagen om

tilläggsstatsanslag. Anslaget till Vissa vägbyggnadsarbeten bör vid tilllämpningen

av detta system komma till användning i första hand för att

finansiera sådana arbeten inom vägväsendet, som kan behöva igångsättas

vid sidan av de i flerårsplanerna upptagna väg- och brobyggnadsföretagen.

Jag anser det därjämte önskvärt att Kungl. Maj :t för innevarande budgetår

inhämtar bemyndigande att på liknande sätt som gällde under förra

budgetåret tillfälligt överflytta medel mellan de olika väg- och brobyggnadsanslagen,

i den mån detta visar sig påkallat av arbetsmarknadsskäl.

Behovet av detta bemyndigande sammanhänger främst därmed, att anslaget

till Förstärkning och förbättring av vägar fortfarande beräknas för budgetär

och alltså inte ger samma möjlighet som de för kalenderår beräknade

anslagen att förskottera medel för en utvidgning av verksamheten.

Utskottet. I förevarande proposition har föreslagits att å tilläggsstat till

riksstaten för innevarande budgetår skola anvisas dels sammanlagt 156,r.

milj. kronor såsom förstärkning av vissa av de ordinarie väg- och brobyggnadsanslagen

och dels 15,o milj. kronor såsom förstärkning av det

huvudsakligen för sysselsättningspolitiska syften avsedda anslaget till vissa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

o

vägbyggnadsarbeten. Därjämte har hemställts om bemyndigande att från

de ordinarie väg- och brobyggnadsanslagen inom vissa gränser förskottera

medel för att under budgetåret 1952/53 ytterligare öka investeringsverksamheten

i den mån så befinnes påkallat av arbetsmarknadsskäl ävensom

att i sådant syfte tillfälligt överflytta medel mellan nämnda anslag.

Såsom i propositionen erinrats har utskottet i sitt av innevarande års

riksdag vid dess vårsession godkända utlåtande nr 6 givit uttryck åt den

uppfattningen, att de möjligheter till utökning av väginvesteringarna som

ett förändrat arbetsmarknadsläge kunde erbjuda borde omedelbart utnyttjas

och härför erforderliga medel anvisas å tilläggsstat. Mot bakgrunden

härav och under beaktande av såväl föreliggande investeringsbehov

på vägväsendets område som den aktuella arbetsmarknadspolitiska situationen

anser utskottet de av Kungl. Maj:t nu framlagda förslagen ändamålsenliga.

Mot vad föredraganden i detta sammanhang anfört och förordat

har utskottet icke funnit anledning till erinran. Utskottet vill för

sin del särskilt understryka angelägenheten av att den ordinarie väg- och

brobyggnadsverksamheten i fortsättningen planeras och bedrives på sådant

sätt, att densamma kan hållas inom den nu avsedda anslagsramen. I

likhet med föredraganden finner utskottet det vidare lämpligt, att anslaget

till vissa vägbyggnadsarbeten bör i första hand disponeras för att finansiera

sådana arbeten inom vägväsendet, som kunna behöva igångsättas vid

sidan av de i vederbörande flerårsplaner upptagna väg- och brobyggnadsföretagen.

Med anledning av den förutsatta utvidgningen av användningsområdet

för sistnämnda anslag vill utskottet slutligen göra det uttalandet,

att förekommande utgifter synas böra redovisas på sådant sätt, att ur

bokföringen kan utläsas i vilken omfattning anslaget utnyttjats för respektive

vägbyggnadsändamål, underhållsverksamhet samt statsbidrag till

enskilda och kommunala vägföretag.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1952/53 under

sjätte huvudtiteln anvisa följande reservationsanslag, att

avräknas mot automobilskattemedlen, nämligen

a) till Nyanläggning av bygdevägar 11 000 000 kronor,

b) till Nyanläggning av ödebygdsvägar 6 000 000 kronor,

c) till Byggande av huvudvägar 36 000 000 kronor,

d) till Ombyggnad av bygdevägar och ödebygdsvägar

14 000 000 kronor,

e) till Förstärkning och förbättring av vägar 65 000 000

kronor,

f) till Vägbeläggningar 15 500 000 kronor,

g) till Byggande av broar 9 000 000 kronor,

h) till Vissa vägbyggnadsarbeten 15 000 000 kronor;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 227.

II. godkänna det i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för den 31 oktober 1952 föreslagna förfaringssättet

för finansiering av en eventuellt erforderlig ytterligare

utvidgning av väg- och brobyggnadsverksamheten under budgetåret

1952/53;

III. bemyndiga Kungl. Maj :t att, i den mån så visar sig erforderligt

av arbetsmarknadsskäl, tillfälligt under budgetåret

1952/53 överföra medel mellan reservationsanslagen till

Nyanläggning av bygdevägar, Nyanläggning av ödebygdsvägar,

Byggande av huvudvägar, Ombyggnad av bygdevägar och ödebygdsvägar,

Förstärkning och förbättring av vägar, Vägbeläggningar

samt Byggande av broar.

Stockholm den 2 december 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar

Anderson, Näsgård, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Pålsson,

Näsström, Sundelin, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, Lundqvist, Ragnar

Persson och Söderquist; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Andersson i Malmö, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,

Wallentheim, Svensson i Ljungskile, Staxäng, Åkerström, Johansson i

Mysinge, Hoppe, Kollberg, Onsjö och Gustafsson i Stockholm.

av herr Lundqvist.

Reservation

Stockholm 1952. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:435 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av vissa väganslag m. m. a1 i texten