Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förstärkning av vissa väganslag in. m.
1952-12-02 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1952:227, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förstärkning av vissa väganslag in. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 227.
1
Nr 227.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
förstärkning av vissa väganslag in. m.
(4:e avd.)
I propositionen nr 250 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 31 oktober
1952, föreslagit riksdagen att dels under sjätte huvudtiteln å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1952/53 anvisa i propositionen närmare
angivna reservationsanslag å sammanlagt 171,5 milj. kronor, dels godkänna
i propositionen föreslaget förfaringssätt för finansiering av en eventuellt
erforderlig ytterligare utvidgning av väg- och brobyggnadsverksamheten
under budgetåret 1952/53, dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i
den mån så visar sig erforderligt av arbetsmarknadsskäl, tillfälligt under
budgetåret 1952/53 överföra medel mellan i propositionen angivna anslag.
I skrivelse den 25 september 1952 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hemställt om anvisande å tilläggsstat av dels 156,5 milj. kronor för vissa
väg- och brobyggnadsändamål, dels 27,o milj. kronor till vägunderhållet.
Vidare har arbetsmarknadsstyrelsen i skrivelse den 23 september 1952
hemställt om förstärkning av anslaget till vissa vägbyggnadsarbeten med
15 milj. kronor. Beträffande den närmare innebörden av styrelsernas
förslag och motiveringen därför torde få hänvisas till propositionen
(s. 2—7).
Föredraganden har anfört följande.
1952 års riksdag har i princip godkänt eu omläggning av medelsberäkningen
för de ordinarie anslagen till statliga väg- och brobyggnadsarbeten
med undantag av anslaget till Förstärkning och förbättring av vägar till
att avse kalenderår i stället för budgetår. För genomförande av denna reform
har ifrågavarande anslag i riksstaten för innevarande budgetår upptagits
med belopp, som avsetts skola motsvara ett och ett halvt års medelsförbrukning,
d. v. s. de beräknade utgifterna under tiden 1 juli 1952 31
december 1953. Anslaget till Förstärkning och förbättring av vägar samt
de båda anslagen till brobyggnader vid Bergnäset och Hjulsta avser däremot
endast budgetåret 1952/53.
Förutsättningarna för den beräkning av väganslagen i 1952 års statsverksproposition,
som låg till grund för riksdagens beslut, har emellertid
nu i väsentlig män ändrats. En förändring i arbetsmarknadsläget har inträtt
i år som gjort det möjligt att öka vägbyggnadsverksamheten vida utöver
vad som kunde förutses, då statsverkspropositionen utarbetades. De
tidigare svårigheterna att tillgodose vägväsendets arbetskraftsbehov har
1988 62
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 sand. Nr 227.
2
Statsutskottets utlåtande nr 227.
successivt avtagit och i viss utsträckning har vägarbetena t. o. in. börjat
att ånyo få betydelse såsom sysselsättningsobjekt för friställd arbetskraft.
Såsom framgår av det i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning
åberopade, av 1952 års riksdag godkända uttalandet av statsutskottet har
riksdagen ställt sig positiv till tanken att omedelbart utnyttja de möjligheter
att öka väginvesteringarna, som det förändrade arbetsmarknadsläget
kunde erbjuda, samt till att bevilja härför erforderliga anslag på tilläggsstat.
Den begränsning av väg- och brobyggnadsanslagen, som jag förordade
i 1952 års statsverksproposition, var betingad av de prognoser rörande
möjligheterna att tillföra vägväsendet ytterligare arbetskraft, som förelåg
när statsverkspropositionen utarbetades. Då arbetsmarknadsmässiga förutsättningar
nu visat sig föreligga att redan i år bringa vägbyggnadsverksamhetens
omfattning i ett bättre förhållande till de föreliggande behoven,
har jag i likhet med riksdagen ansett en sådan ökning böra genomföras,
även om detta skulle komma att kräva anslagsförstärkning på tilläggsstat.
Medelsförbrukningen på de ordinarie anslagen för statliga väg- och brobyggnadsarbeten
beräknades i 1952 års statsverksproposition till högst 140
milj. kronor för år 1952 och till högst 170 milj. kronor för 1953. Såvitt
framgår av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning beräknar styrelsen
nu att denna medelsförbrukning i stället kommer att uppgå till
245 ä 250 milj. kronor för vartdera året. Anslaget till Förstärkning och
förbättring av vägar, på vilket redan vid ingången av budgetåret 1952/53
fanns en över vissa andra anslag balanserad brist av 15,5 milj. kronor, är
numera helt förbrukat och behovet av ytterligare medel för ifrågavarande
ändamål har tills vidare fått tillgodoses genom att anslagen till Ombyggnad
av bygdevägar och ödebygdsvägar samt till Byggande av huvudvägar''i ökad
utsträckning tages i anspråk för dylika förbättringsarbeten. Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen har i anslutning till den i det föregående redovisade
beräkningen av medelsförbrukningen under innevarande budgetår
under hand lämnat följande uppgifter om den beräknade ställningen på
vissa av anslagen per den 1 mars 1953, d. v. s. vid den tidpunkt då ytterligare
anslagsmedel skulle kunna tänkas bli anvisade, därest frågan om
tilläggsanslag uppskötes till 1953 års riksdag.
Av dessa uppgifter framgår, att ett uppskov till nästa år med anvisande
av ytterligare anslagsmedel kommer att medföra, att den nu möjliggjorda
ökningen av väg- och brobyggnadsverksamheten åtminstone temporärt
måste avstanna och att en del av vägväsendets arbetskraft måste friställas
under en tidsperiod, då möjligheterna att finna andra arbetstillfällen kan
väntas bli förhållandevis begränsade. Med hänsyn härtill är det enligt min
mening ofrånkomligt att förslag om tilläggsstatsanslag framlägges för riksdagen
redan vid dess höstsession i år. Härvid synes medel för den ordinarie
väg- och brobyggnadsverksamheten nu i ett sammanhang böra beräknas i sådan
utsträckning, att medelsbehovet täckes fram till den 1 juli 1953 i fråga
om anslaget till Förstärkning och förbättring av vägar och till den 1 januari
Behållning
Milj. kr.
Brist
Milj. kr.
Nyanläggning av bygdevägar ...........................
Nyanläggning av ödebygdsvägar .....................
Byggande av huvudvägar ..............................
Ombyggnad av bygdevägar och ödebygdsvägar ...
Förstärkning och förbättring av vägar ...............
Vägbeläggningar ..........................................
Byggande av broar .......................................
l,i
0,i
6,3
8,7
30,7
Statsutskottets utlåtande nr 227.
3
1954 beträffande övriga ifrågakommande anslag. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har grundat sin anslagsberäkning på den förutsättningen
att verksamheten under 1953 skall få i stort sett samma ekonomiska omslutning
som väntas komma att uppnås under 1952, d. v. s. 245 å 250
milj. kronor. De begärda anslagsbeloppen, 11 milj. kronor till Nyanläggning
av bygdevägar, 6 milj. kronor till Nyanläggning av ödebygdsvägar,
36 milj. kronor till Byggande av huvudvägar, 14 milj. kronor till Ombyggnad
av bygdevägar och ödebygdsvägar, 65 milj. kronor till Förstärkning
och förbättring av vägar, 15,ö milj. kronor till Vägbeläggningar och 9 milj.
kronor till Byggande av broar, innefattar inga reserver i förhållande till
den beräknade medelsförbrukningen annat än i fråga om anslaget till Förstärkning
och förbättring av vägar, för vilket beräknats en marginal av
15,8 milj. kronor. Behovet av denna reserv sammanhänger främst därmed,
att ifrågavarande anslag fortfarande beräknas för budgetår och alltså
inte ger möjlighet att, såsom fallet är beträffande de för kalenderår beräknade
anslagen, vid behov täcka icke förutsedda utgiftsökningar under budgetåret
genom anlitande av sådana för det närmast följande halvåret avsedda
medel, vilka vid kalenderårsberäkningen står till förfogande redan
före budgetårsskiftet. Även bortsett från det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anmälda behovet av medel för igångsättande av extraordinära
arbeten i sysselsättningssyfte torde det av praktiska skäl vara nödvändigt
att ha tillgång till en viss anslagsreserv med hänsyn till svårigheterna att
på förhand exakt beräkna kostnaderna för den normala verksamheten vid
de olika vägförvaltningarna och att mot slutet av budgetåret snabbt omfördela
anvisade medel mellan länen med hänsyn till inträffade avvikelser
från den beräknade medelsförbrukningen.
Den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda framlagda anslagsberäkningen
har inte givit mig anledning till erinran. Jag tillstyrker också
arbetsmarknadsstyrelsens förslag om anvisande av 15 milj. kronor på tillläggsstat
till Vissa vägbyggnadsarbeten ävensom den av styrelsen förordade
utvidgningen av användningsområdet för detta anslag. Däremot anser
jag, att den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anmälda frågan om
anvisande av tilläggsstatsanslag till Vägunderhållet inte behöver föranleda
något förslag förrän till 1953 års riksdag. Jag torde framdeles få återkomma
till denna fråga.
Med den av mig tillstyrkta anslagsförstärkningen skulle den ordinarie
väg- och brobyggnadsverksamheten under nästa år kunna få en omslutning,
som t. o. in. överstiger motsvarande årsbelopp i den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framlagda femårsplan, som redovisats i 1952 års statsverksproposition
och som jag ansett böra uppställas som ett mål. Med
hänsyn bl. a. härtill förutsätter jag, att denna verksamhet i fortsättningen
skall planeras och bedrivas på sådant sätt, att den kan hållas inom den
av statsmakterna godkända anslagsberäkningen. Jag förutsätter även, att
en begränsning av medelsförbrukningen till en nivå, som ligger under anslagsramen,
skall få genomföras för den händelse nya förändringar i konjunktur-
och arbetsmarknadsläget skulle nödvändiggöra en minskning av
väginvesteringarna.
Den påfyllnad av anslagsmedel, som jag i det föregående tillstyrkt, innefattar
inte några särskilda medel för att igångsätta direkta sysselsätlningsarbeten
inom vägväsendet i större omfattning än vad som kan ske inom
ramen för de föreslagna förstärkta anslagen inklusive anslaget till Vissa
vägbyggnadsarbeten. Med hänsyn dels till att utvecklingen på arbetsmarknaden
kan göra det möjligt och önskvärt att sysselsätta ytterligare arbetskraft
inom vägväsendet och dels till önskvärdheten av att en dylik svssel
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 227.
sättningsökning i så fall på smidigaste sätt inordnas i och kommer att
tillgodose den ur angelägenhets-, planläggnings- och andra synpunkter
»normala» verksamheten för vägväsendets upprustning, vill jag emellertid
förorda, att Kungl. Maj:t utverkar vissa befogenheter, varigenom vid behov
en sådan ytterligare utvidgning av sysselsättningen kan åstadkommas
och hållas inom ramen för vägarbetenas reguljära organisation och existerande
planering. Efter den decentralisering som genomförts för väg- och
brobyggnadsverksamheten äger vägförvaltningarna att i stort sett utan
annan begränsning än den som följer av storleken av disponibla anslagsmedel
och arbetskraftsresurser självständigt igångsätta och bedriva i gällande
flerårsplaner upptagna arbeten. Enligt min mening bör även vid
en eventuell extra utvidgning av verksamheten vägförvaltningarna på
samma sätt handha och ansvara för denna, så att i främsta rummet de i
flerårsplanerna upptagna och därmed angelägenhetsprövade arbetena kommer
till utförande och så att i görligaste mån planeringsarbetet kan samordnas,
effektivitets- och säsongfördelningssynpunkter beaktas och eljest
svårfrånkomlig fördyring och snedvridning av den samlade verksamheten
undvikas. Genom den kalenderårsberäkning av flertalet av väg- och brobyggnadsanslagen,
som numera genomförts och som innebär, att anslagsmedlen
för ett kalenderår blir tillgängliga ett halvår före medelsförbrukningsårets
början, kan också vid behov en smidig sådan utvidgning av
den i ordinarie former bedrivna verksamheten genomföras och förskottsvis
finansieras med tillgängliga anslagsmedel, därest Kungl. Maj:t inhämtar
riksdagens medgivande härtill. Det nu rådande läget på arbetsmarknaden
synes mig motivera, att detta nu sker. Jag får därför föreslå,
att Kungl. Maj :t av riksdagen utverkar befogenhet att vid behov bemyndiga
vägförvaltningarna att för igångsättande av arbeten av här ifrågavarande
slag under tiden fram till nästa budgetårsskifte i förväg taga i anspråk
erforderliga belopp av de medel på de kalenderårsberäknade väg- och
brobyggnadsanslagen, som är avsedda för den ordinarie verksamheten
under det därpå följande halvåret, d. v. s. andra halvåret 1953. Jag förutsätter
därvid, att den genom ett sådant bemyndigande uppkommande inedelsbristen
för den ordinarie verksamheten under nämnda halvår provisoriskt
får täckas från de nya anslag, som blir tillgängliga den 1 juli 1953,
samt slutligt regleras påföljande år genom proposition till riksdagen om
tilläggsstatsanslag. Anslaget till Vissa vägbyggnadsarbeten bör vid tilllämpningen
av detta system komma till användning i första hand för att
finansiera sådana arbeten inom vägväsendet, som kan behöva igångsättas
vid sidan av de i flerårsplanerna upptagna väg- och brobyggnadsföretagen.
Jag anser det därjämte önskvärt att Kungl. Maj :t för innevarande budgetår
inhämtar bemyndigande att på liknande sätt som gällde under förra
budgetåret tillfälligt överflytta medel mellan de olika väg- och brobyggnadsanslagen,
i den mån detta visar sig påkallat av arbetsmarknadsskäl.
Behovet av detta bemyndigande sammanhänger främst därmed, att anslaget
till Förstärkning och förbättring av vägar fortfarande beräknas för budgetär
och alltså inte ger samma möjlighet som de för kalenderår beräknade
anslagen att förskottera medel för en utvidgning av verksamheten.
Utskottet. I förevarande proposition har föreslagits att å tilläggsstat till
riksstaten för innevarande budgetår skola anvisas dels sammanlagt 156,r.
milj. kronor såsom förstärkning av vissa av de ordinarie väg- och brobyggnadsanslagen
och dels 15,o milj. kronor såsom förstärkning av det
huvudsakligen för sysselsättningspolitiska syften avsedda anslaget till vissa
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 227.
o
vägbyggnadsarbeten. Därjämte har hemställts om bemyndigande att från
de ordinarie väg- och brobyggnadsanslagen inom vissa gränser förskottera
medel för att under budgetåret 1952/53 ytterligare öka investeringsverksamheten
i den mån så befinnes påkallat av arbetsmarknadsskäl ävensom
att i sådant syfte tillfälligt överflytta medel mellan nämnda anslag.
Såsom i propositionen erinrats har utskottet i sitt av innevarande års
riksdag vid dess vårsession godkända utlåtande nr 6 givit uttryck åt den
uppfattningen, att de möjligheter till utökning av väginvesteringarna som
ett förändrat arbetsmarknadsläge kunde erbjuda borde omedelbart utnyttjas
och härför erforderliga medel anvisas å tilläggsstat. Mot bakgrunden
härav och under beaktande av såväl föreliggande investeringsbehov
på vägväsendets område som den aktuella arbetsmarknadspolitiska situationen
anser utskottet de av Kungl. Maj:t nu framlagda förslagen ändamålsenliga.
Mot vad föredraganden i detta sammanhang anfört och förordat
har utskottet icke funnit anledning till erinran. Utskottet vill för
sin del särskilt understryka angelägenheten av att den ordinarie väg- och
brobyggnadsverksamheten i fortsättningen planeras och bedrives på sådant
sätt, att densamma kan hållas inom den nu avsedda anslagsramen. I
likhet med föredraganden finner utskottet det vidare lämpligt, att anslaget
till vissa vägbyggnadsarbeten bör i första hand disponeras för att finansiera
sådana arbeten inom vägväsendet, som kunna behöva igångsättas vid
sidan av de i vederbörande flerårsplaner upptagna väg- och brobyggnadsföretagen.
Med anledning av den förutsatta utvidgningen av användningsområdet
för sistnämnda anslag vill utskottet slutligen göra det uttalandet,
att förekommande utgifter synas böra redovisas på sådant sätt, att ur
bokföringen kan utläsas i vilken omfattning anslaget utnyttjats för respektive
vägbyggnadsändamål, underhållsverksamhet samt statsbidrag till
enskilda och kommunala vägföretag.
Under åberopande härav får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1952/53 under
sjätte huvudtiteln anvisa följande reservationsanslag, att
avräknas mot automobilskattemedlen, nämligen
a) till Nyanläggning av bygdevägar 11 000 000 kronor,
b) till Nyanläggning av ödebygdsvägar 6 000 000 kronor,
c) till Byggande av huvudvägar 36 000 000 kronor,
d) till Ombyggnad av bygdevägar och ödebygdsvägar
14 000 000 kronor,
e) till Förstärkning och förbättring av vägar 65 000 000
kronor,
f) till Vägbeläggningar 15 500 000 kronor,
g) till Byggande av broar 9 000 000 kronor,
h) till Vissa vägbyggnadsarbeten 15 000 000 kronor;
6
Statsutskottets utlåtande nr 227.
II. godkänna det i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 31 oktober 1952 föreslagna förfaringssättet
för finansiering av en eventuellt erforderlig ytterligare
utvidgning av väg- och brobyggnadsverksamheten under budgetåret
1952/53;
III. bemyndiga Kungl. Maj :t att, i den mån så visar sig erforderligt
av arbetsmarknadsskäl, tillfälligt under budgetåret
1952/53 överföra medel mellan reservationsanslagen till
Nyanläggning av bygdevägar, Nyanläggning av ödebygdsvägar,
Byggande av huvudvägar, Ombyggnad av bygdevägar och ödebygdsvägar,
Förstärkning och förbättring av vägar, Vägbeläggningar
samt Byggande av broar.
Stockholm den 2 december 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar
Anderson, Näsgård, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Pålsson,
Näsström, Sundelin, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, Lundqvist, Ragnar
Persson och Söderquist; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Andersson i Malmö, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,
Wallentheim, Svensson i Ljungskile, Staxäng, Åkerström, Johansson i
Mysinge, Hoppe, Kollberg, Onsjö och Gustafsson i Stockholm.
av herr Lundqvist.
Reservation
Stockholm 1952. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:435 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av vissa väganslag m. m. a1 i texten