Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående anordnande av en direktförbindelse i form av bro eller tunnel mellan Sverige och Danmark.

1952-12-02 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:229, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående anordnande av en direktförbindelse i form av bro eller tunnel mellan Sverige och Danmark.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 229.

7

Nr 229.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående anordnande

av en direktförbindelse i form av bro eller tunnel mellan

Sverige och Danmark.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Cassel (I: 84) samt den andra inom andra kammaren av herrar Dickson och

Ericsson i Näs (II: 124), har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t begära, att en utredning snarast må påbörjas i fråga om en

direktförbindelse i form av bro eller tunnel mellan Sverige och Danmark.

Till stöd för sitt yrkande ha motionärerna anfört följande.

Mellan Sverige och Danmark är samfärdseln i båda riktningarna livlig.

Den reguljära trafiken löper huvudsakligen på vattnet över linjerna Göteborg—Fredrikshavn,

Hälsingborg—Helsingör och Malmö—Köpenhamn; därtill

komma flygförbindelserna från Stockholm, Göteborg och Malmö till

Köpenhamn.

Dessa trafikleder fungera efter omständigheterna väl, men ingen lärer väl

tvivla på att en direktförbindelse i form av en bro eller en tunnel mellan

Skåne och Själland förr eller senare kommer att bli verklighet.

För lekmannen är det svårt att få en säker uppfattning om den riktiga tidpunkten

för arbetets påbörjande. Säkerligen kräver projektet omsorgsfulla

förberedelser och överväganden. Att sådana förberedelser måste innefatta

intim kontakt med danskarna är självklart.

Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden avgivits av järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt länsstyrelsen i Malmöhus län.

Järnvägsstyrelsen har inledningsvis lämnat en översiktlig redogörelse för

de förslag om en fast förbindelse mellan Sverige och Danmark som alltsedan

slutet av 1800-talet framlagts i olika sammanhang. De tidigare av

dessa förslag avsågo allenast en fast järnvägsförbindelse. I de projekt som

sedermera framkommit har däremot landsvägstrafikens tillgodoseende med

en obruten förbindelse alltmer trätt i förgrunden. Bland dessa projekt bör

enligt styrelsens mening framför allt beaktas ett år 1936 framlagt förslag

till bro över Öresund, utarbetat av de tre svenska byggnadsfirmorna AB

Armerad Betong, Byggnads AB Contractor och AB Skånska Cementgjuteriet

i samarbete med tre danska företag. Om detta förslag har styrelsen lämnat

följande upplysningar.

I vad gäller förbindelsen över Öresund beräknades detta förslag, som avsåg

enkelspårig järnväg, 9,2 in körbana och 2,8 in cykelbana och som med

hänsyn till dagens standardkrav således måste betecknas som ett minimi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 229.

förslag, draga en anläggningskostnad av 132 milj. kronor. I dagens prisläge

torde kostnaden redan för en sådan bro och i samband därmed erforderliga

anordningar röra sig om storleksordningen minst 500 milj. kronor. Förslaget

syftade till att bli en länk i ett system av autoslrador i nord-sydlig och

öst-västlig riktning genom Danmark och innefattade jämväl förslag till

brobyggnader över Stora Bält samt mellan Rödby och Femern. Vid sidan

av sin funktion som landsvägsbroar skulle broarna även tjäna som järnvägsbroar.

Järnvägsstyrelsen har vidare framhållit, att de hittills verkställda utredningarna

i huvudsak tagit sikte på frågans byggnadstekniska sida, medan

de allmänekonomiska, trafikpolitiska och militära aspekterna endast i ringa

män och i vissa fall icke alls blivit belysta. Det framstår emellertid enligt

styrelsens mening som självklart, att ett projekt av denna storleksordning

kräver en allsidig och djupgående bedömning även i sistnämnda hänseenden.

I anslutning härtill har järnvägsstyrelsen anfört följande.

Självfallet kunna stora fördelar vinnas genom en fast förbindelse över

Öresund, dels i form av avsevärt minskad restid, dels tack vare att eu dylik

förbindelse får en helt annan och större trafikkapacitet än de nuvarande

tärje- och båtlederna. För järnvägarna medför en fast förbindelse bl. a. att

flera direkta personvagnar kunna framföras och att ett ökat antal godsvagnar

kunna överföras utan besvärande vagnanhopning på ömse sidor om

sundet. För att vinna dessa fördelar kräves emellertid, såsom redan framhållits,

en mycket betydande kapitalinsats med däremot svarande årliga

ränte-, avskrivnings-, underhålls- och driftkostnader. De årliga kostnaderna

för förbindelsen komma sannolikt att uppgå till minst dubbelt så stort belopp

som de nuvarande kostnaderna för färje- och båttrafiken. Även om

trafiken med fast förbindelse skulle avgiftsbeläggas och förbliva avgiftsbelagd,

synes det föga troligt, att de sålunda inflytande avgifterna kunna uppväga

dessa höga kostnader. Härvid måste även beaktas, att krav torde komma

att framställas icke blott på att bibehålla båt- eller färjeförbindelse på

den led, där en fast förbindelse icke anordnas, utan även på viss färjemateriel

som en försvarsberedskapsreserv för den fasta förbindelsen, särskilt

om denna utgöres av bro.

Att en dylik förbindelse kommer att medföra en betydande ökning av

landsvägstrafiken får anses uppenbart. En del av denna ökning kommer

antagligen att föranledas av trafik, som eljest skulle ha ombesörjts genom

järnvägarnas försorg. Det synes styrelsen föga sannolikt att den på grund

av detta trafikbortfall uppkommande inkomstminskningen för järnvägarna

kan kompenseras genom kostnadsminskningar.

Vidare är att beakta, att en fast förbindelse över Öresund i och för sig

icke är tillfyllest för att undanröja de nuvarande svårigheterna för framförandet

av direkta person- och godsvagnar mellan Sverige och kontinenten.

Om Sveriges förbindelse med kontinenten via Danmark skall bli av samma

kvalitet som över Öresund, måste sagda förbindelse kompletteras med liknande

trafikleder över Stora Bält och/eller över Rödby—Femern. En bro

eller tunnel mellan Malmö och Köpenhamn eller mellan Hälsingborg och

Helsingör förbättrar alltså strängt taget endast Sveriges förbindelse med

Själland.

Sin uppfattning i utredningsfrågan har järnvägsstyrelsen uttryckt sålunda.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande ni• 229.

9

Eu utredning av den art, varom här är fråga, måste bli synnerligen komplicerad

och — om underlag för ett slutligt ställningstagande skall erhållas

— såväl tidsödande som kostnadskrävande. Styrelsen utgår ifrån, att

järnvägsintresset måste bliva representerat i en sådan utredning. Styrelsen

kan självfallet icke uttala sig om tillgången på kvalificerade utredningsmän

i allmänhet inom landet. För egen del vill styrelsen emellertid framhålla,

att det i nuvarande brytningsläge framstår mera angeläget ur såväl järnvägarnas

som nationalhushållets synpunkt, att i första hand insätta tillgänglig

kvalificerad arbetskraft på rationaliseringsuppgifter in. in. än på det

nu ifrågavarande projektet. Den ökning av trafiken som kan vara att motse

genom tillkomsten av en synnerligen kostbar bro- eller tunnelförbindelse

över Öresund torde nämligen åtminstone till den icke oväsentliga del, som

härleder sig från de närmaste orterna på ömse sidor om sundet, anses

vara mindre nyttobetonad. Mot bakgrunden härav synes det kunna ifrågasättas,

huruvida här föreligger ett kommunikationsbehov av sådan valör,

att i dagens läge utredningskrafter böra tagas i anspråk härför och framtida

investeringsresurser redan nu mer eller mindre inriktas på ändamålet.

Frågan kommer enligt styrelsens mening i annat läge, sedan nu eftersläpande

investeringsbehov av hög angelägenhetsgrad hunnit mera tillgodoses

än idag.

Utredningsarbetet måste under alla omständigheter bedrivas i samarbete

med de danska intressenterna. Med hänsyn härtill framstår det som önskvärt

att dessas inställning, åtminstone i princip, till frågan är klarlagd,

innan beslut om utredning fattas från svensk sida. Huruvida och när tanken

på en bro eller tunnel över Öresund skall kunna förverkligas beror

nämligen ej oväsentligt på vilken prioritet man från dansk sida vill giva

detta projekt i jämförelse med planerna på att förbättra trafiklederna över

Stora Bält och Femern Bält. Och denna prioritetsbedömning torde i sin tur

bliva beroende på huru kostnaderna för den fasta öresundsförbindelsen

fördelas mellan de båda länderna. Det framstår därför som ett önskemål

att fördelningsfrågan är åtminstone i huvudsak fastslagen redan innan en

utredning beslutas.

Sammanfattningsvis har järnvägsstyrelsen uttalat, att tidpunkten ännu

ej synes vara inne att igångsätta en utredning av sedvanlig fullständig och

därigenom i detta fall utomordentligt omfattande karaktär. Styrelsen skulle

däremot gärna se, att initiativ från svensk sida toges för att i stora drag —

och sålunda utan att närmare ingå på frågan var och hur en fast förbindelse

över Öresund skall anordnas — vinna klarhet rörande dennas betydelse

som ett led i den större frågan, huru Sveriges och Danmarks förbindelser

med kontinenten skola rationellt ordnas på längre sikt.

Väg- och vaitenbgggnadsstgrelsen har inledningsvis erinrat om det år

1936 utarbetade förslaget, för vilket eu kortfattad redogörelse lämnats i det

föregående. Enligt styrelsens mening synes den i samband därmed verkställda

utredningen vara tillfyllest, för att man skall erhålla en ungefärlig

uppfattning om storleken av detta projekt.

I anslutning härtill har styrelsen anfört följande.

Förslagsställarna ha utgått från att trafikleden, om den kommer till

stånd, icke av respektive statsmakter pålägges någon förräntningsskyldighet

samt att den i fråga om kulturellt värde och direkt eller indirekt ekonomisk

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 229.

betydelse för vårt land kunde jämföras med kulturbanorna och med en

stor del av de väganläggningar, som kommit till utförande, dels i syfte att

avhjälpa arbetslösheten, dels för att främja det allmänna kommunikationsintresset.

I utredningen räknades med betydande årliga kostnader för underhåll,

drift och administration. Dessa förutsattes eventuellt täckas genom upptagande

av trafikavgifter.

Vidare anfördes att de delar av anläggningen, vilkas kostnader förutsatts

bestridas av Sverige, d. v. s. arbetena innanför svenska kusten jämte hälften

av den gemensamma brosträckan, beräknades fordra en genomsnittlig arbetarestam

under 6 års byggnadstid av 500—600 man.

Enligt styrelsens mening bör i nuvarande läge personal icke engageras i

en utredningsuppgift avseende ett ytterligare klarläggande av detta projekt.

Uppgiften är av en karaktär och omfattning, som kräver att särskild personal

disponeras för ändamålet utöver den, som för närvarande finnes att

tillgå inom verket.

Under förevarande förhållanden anser sig styrelsen icke kunna förorda

påbörjandet av den i motionen begärda utredningen i fråga om en direktförbindelse

mellan Sverige och Danmark.

Länsstyrelsen har bifogat yttranden från poliskamrarna i Malmö och

Hälsingborg, stadsfiskalen i Landskrona, Trelleborgs stad, Skånes handelskammare

och KAK, södra avdelningen, ävensom en av vägdirektören utarbetad

promemoria samt ett antal tidningsartiklar in. in. i ämnet. För egen del

har länsstyrelsen, som utgått från att broalternativet nu närmast bör övervägas,

inledningsvis framhållit följande.

Det faktum, som nu förtjänar särskilt beaktande, är enligt länsstyrelsens

mening, att teknikens utveckling bragt inom räckhåll en fullgod lösning av

problemet om en direktförbindelse över Öresund. Detta har visserligen inte

skett under de allra senaste årtiondena. Redan för 15 år sedan framlades

ett tekniskt genomarbetat förslag. Då i den allmänna diskussionen efter riksdagsmotionernas

tillkomst åtskilliga uttalanden framkommit, som återspegla

uppfattningen att en bro över Öresund är ett på grund av sina proportioner

och de med den förenade kostnaderna i vår tid hart när outförbart företag,

vill länsstyrelsen erinra om att statsmakterna i de av en Öresundsbro berörda

länderna på grund av andra världskriget och dess efterverkningar icke

haft tillfälle att taga ställning till ett sådant företags tekniska och ekonomiska

utförbarhet sedan genomarbetade projekt framkommit. Länsstyrelsen

kan icke dela uppfattningen att en Öresundsbro skulle vara ogenomförbar i

vår tid.

Länsstyrelsen vill med styrka hävda att Sveriges förbindelser med Danmark

och —- indirekt — med den europeiska kontinenten genom frånvaron

av en broförbindelse över det smala Öresund onödigtvis hämmas, och att

tillkomsten av en sådan förbindelse skulle för vårt lands näringsliv och för

det nationella livet överhuvudtaget medföra ofantliga fördelar. Till förmån

för ett brobygge talar också den omständigheten att en bro skulle genom en

direkt vägförbindelse förena även Norge med i första hand det folkrika Själland

och den danska huvudstaden och i andra hand det europeiska fastlandet,

i den mån en fast förbindelse kan skapas för den sydligare etappen.

Även för Finlands del borde detta få betydelse.

Beträffande frågans betydelse för de fyra nämnda nordiska länderna har

länsstyrelsen ytterligare anfört bl. a. följande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 229.

11

De ekonomiska förhållandena i Sverige, Norge och för Danmarks del Själiand

ha sedan gammalt utformats efter de betingelser, som bestått däri att

dessa delar av Norden praktiskt taget för alla förbindelser med utlandet

kommit att bero av sjötransporter, d. v. s. levat som på en ö. Så är för förbindelserna

västerut numera även fallet med Finland. En stor del av industrien

i Norden har icke hämmats utan snarare gagnats härav, nämligen

i den mån varor kunnat föras från produktionsområdet till konsumtionsområdet

väsentligen med fartyg. Sjötransporterna ha inneburit fördelar då det

gällt frakter till avlägsna länder. I avseende på transporter över kortare distanser

har emellertid en betungande fördyring inträffat då varor måst omlastas

en eller flera gånger, från järnväg till fartyg i exporthamnen samt

ånyo från fartyg till järnväg i den främmande mottagningshamnen. För att

övervinna denna olägenhet tillgreps i detta sekels början färjetrafiken i stor

skala, och Sverige hade för sin del i färjeleden Trelleborg—Sassnitz en utomordentligt

stor tillgång under en lång följd av år. Det bör dock anmärkas

att färjetrafiken i och för sig är en dyrbar anordning eftersom de transporterade

varorna måste framföras lastade i tunga järnvägsvagnar, som göra

anspråk på en stor del av fartygstonnaget.

Länsstyrelsen anser nu för sin del att planerna på ett återställande av

färjetrafiken Trelleborg—Sassnitz icke böra uppgivas utan att man bör räkna

med en sådan trafik i en framtid i den mån de politiska förhållandena så

medgiva. Redan dessförinnan böra givetvis alla möjligheter tillvaratagas

att åstadkomma en annan färjeförbindelse, lämpligast mellan färjehamnen

Trelleborg och någon hamn på det europeiska fastlandet. Detta bör enligt

länsstyrelsens mening ske i första hand därför att en fast förbindelse —

en öresundsbro — under alla förhållanden kommer att taga jämförelsevis

lång tid att utföra och i andra hand därför att i en framtid, även om en sådan

bro tillkommer, fullt tillräckligt utrymme torde komma att finnas för

en särskild färjelinje. I denna del vill länsstyrelsen alltså instämma i de synpunkter,

som framförts från Trelleborgs stad. Däremot^ kan länsstyrelsen

icke dela den uppfattning som staden givit uttryck åt då den avstyrker en

utredning om en öresundsbro. Länsstyrelsen håller för sin del för sannolikt

att i en framtid — då varuutbytet mellan den skandinaviska halvön och

kontinenten ytterligare differentierats, delvis under inflytandet av de lättnader

en broförbindelse medför —- en färjeförbindelse med förankring i

Trelleborg på den svenska sidan väl kommer att försvara sin plats som en

transportled för främst tyngre järnvägstransporterat gods utan anlitande

av ett annat lands järnvägsnät.

Som av det förda resonemanget framgår är det, enligt länsstyrelsens mening,

icke i första hand nedläggandet av Trelleborg—Sassnitz-linj en som

aktualiserat behovet av en öresundsbro. Det avgörande är fastmera motorismens

utveckling, som kommit till synes dels i en överflyttning till landsvägstransporter

av därför med hänsyn till mängden, avståndet och kostnaderna

lämpade varor, dels en mycket stor ökning av turisttrafiken. Det

torde vara obestridligt att tillkomsten av en direktförbindelse, som, sedan

den helt utbyggts, skulle göra det möjligt att anlita vägtrafik från Finland,

Norge, Sverige och Danmark, och som skulle infoga dessa länder i ett stort

europeiskt försörjningsområde, skulle i olika avseenden skänka de nämnda

länderna ökad konkurrenskraft. Länsstyrelsen är icke blind för att åtskilliga

faktorer kunna befaras ännu under lång lid hämma den utveckling, som

en fri samfärdsel och ett fritt varuutbyte skapa. Praktiska åtgärder för att

öka förbindelserna mellan länderna torde dock i längden komma att verka

i riktning mot friare förhållanden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 229.

Länsstyrelsen har vidare utvecklat vissa synpunkter på turisttrafiken

och därvid anfört följande.

Att en långt större turisttrafik än hittills kan tillföras de fyra nordiska

länderna därest större möjligheter erbjudas att utan dröjsmål färdas med

bil och buss till och från dessa länder, synes länsstyrelsen vara klart ådagalagt

av de starka påfrestningar på trafiken över Öresund som framträtt

särskilt under den senaste sommaren. Uppenbarligen har trafikökningen

starkt påverkats av den under sommaren införda passfriheten för medborgare

i de nordiska länderna. Det är till följd av denna som trängseln vid Öresund

under vissa tider blivit närmast olidlig — och länsstyrelsen vill i detta

sammanhang starkt understryka riktigheten av den bild som tecknats av

polismyndigheterna i städerna vid Öresund samt Skånes handelskammare

— men det är uppenbart att till skärpningen av svårigheterna bidrager en

stark ökning av resandeströmmen från andra delar av världen, i första hand

de europeiska länderna. Denna ökning av biltrafiken är ett utslag av den

snabbt fortskridande motorisering, som nu satt in i Europa med full kraft

efter andra världskrigets slut och som otvivelaktigt kommer att fortsätta i

snabb takt även om den hindras av ogynnsamma ekonomiska och politiska

förhållanden och kan komma att tillfälligt avbrytas.

Länsstyrelsen är väl medveten om de skäl som kunna anföras mot en

alltför stark uppmuntran av turisttrafiken. I nu förevarande sammanhang

vill länsstyrelsen icke lägga huvudvikten vid turistväsendet, utan —- som av

det anförda framgått — på betydelsen för den allmänna utvecklingen i de

nordiska länderna av direktförbindelser med kontinenten. Den gångna sommaren

har emellertid, särskilt efter upphävandet av passtvånget för medborgare

i de nordiska länderna, ådagalagt att det finns ett utomordentligt

starkt behov för nutidsmänniskorna att se sig om och att de möjligheter

motorismen erbjuder utnyttjas med stor villighet. Med hänsyn härtill torde

statsmakterna i de nordiska länderna icke kunna intaga en negativ eller ens

tveksam ståndpunkt till turisttrafiken nu eller i framtiden, detta därför att

den nordiska kulturen är starkt inriktad på ett fritt kulturutbyte med den

övriga världen. Ett helhjärtat godtagande av ett fritt och rörligt samliv mellan

Nordens folk och den övriga världen är det enda alternativ, som i längden

kan godtagas av opinionen i dessa länder. Även hänsynen till turistlivet

talar därför, enligt länsstyrelsens mening, till förmån för att en bro

kommer till stånd.

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang starkt understryka nödvändigheten

av att statsmakterna i avvaktan på tillkomsten av en Örcsundsbro

vidtaga alla möjliga åtgärder för att förbättra trafiken över Öresund. Det

kan med fog kritiseras att resande, som äro ute i fullt legitima ärenden, få

se sina resemöjligheter så allvarligt försvårade som här är fallet. Det bör

anmärkas att om man även i en framtid måste räkna med så starka fluktuationer

i resandetrafiken som särskilt under senare år varit fallet, det

måste bli mycket dyrbart att hålla ett tillräckligt antal fartyg i reserv för

de »toppar» som infalla under några månader om året. En bro har inga

sådana olägenheter.

Länsstyrelsen har avslutningsvis framhållit följande.

Det ligger i sakens natur att en Öresundsbro måste tillkomma i samverkan

mellan Danmark och Sverige och länsstyrelsen föreställer sig att den

utredning, som länsstyrelsen förordar, bör ske i samarbete med danska

myndigheter. I Danmark pågå nu vissa utredningar om en bro över Stora

Bält, ett projekt, som givetvis har ett intimt samband med öresundsbropro
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 229.

13

jektet. Att dessa broar byggdes samtidigt vore eu idealisk lösning. Ä andra

sidan kan en partiell lösning såsom en första etapp skapa underlag för en

fortsättning i en andra etapp, möjligen också i ekonomisk mening. Länsstyrelsen

föreställer sig att kostnaderna för en Öresundsbro med rimliga

trafikavgifter skulle bli täckta på några tiotal år.

Utöver det anförda önskar länsstyrelsen peka på ytterligare ett skäl för

att en utredning om öresundsbroprojektet nu kommer till utförande. Länsstyrelsen

syftar bär på det förhållandet att en planering nu pågår inom

Malmöhus län i syfte att efter generalplaneringar på olika håll komma fram

till en regionplanering för länet i dess helhet. Malmöhus län är det län i

Sverige, som mer än något annat är beroende av hur trafikförhållandena

genom länet till yttervärlden bli ordnade. Regionplaneproblemet har sålunda

här i viss mån en annan karaktär än på andra håll i landet, därför att

det påverkas intimt av förhållandena utanför det egna landet och i vissa

avseenden måste ses som ett led i en riksplanering. Särskilt för städerna är

det av stor. vikt att i görligaste mån få en föreställning om de faktorer, som

i en framtid kunna påverka deras utveckling. Sålunda kan nämnas att det

för generalplaneringen i Malmö, Hälsingborg och Landskrona (vilken sistnämnda

stad redan färdigställt en generalplan) givetvis är en stor fråga

om det kan bli tal om att draga en bro över någon av dem till Danmark.

Frågor av regionplanekaraktär, som uppstå i samband med spörsmålet om

en fast förbindelse med Danmark, röra exempelvis sträckningen av vissa

järnvägar, utformningen av landsvägsnätet, hamntrafiken och industrilokaliseringen.

Därtill kommer en alldeles speciell fråga. Ett ganska stort intresse

för fritidsbebyggelse i södra Sverige — Malmöhus län, Kristianstads

län samt södra Småland och Halland — har under de senaste tio åren och

särskilt efter kriget framträtt från danskt håll. Då planeringen av fritidsbebyggelsen

är en betydande uppgift för myndigheterna i dessa län är det

av -sikt för dem att kunna överblicka huruvida detta intresse i fortsättningen

liksom hittills kommer att motverkas av de underdimensionerade

trafikmedlen eller icke. För sin del ser länsstyrelsen positivt på tendensen

att Skåne i viss omfattning kommer att utnyttjas som fritidsområde för

J>efolkningen på Själland, liksom länsstyrelsen över huvud taget bedömer

den ökade kontakt mellan Danmark och Sverige som genom en bro bleve

möjlig såsom en i hög grad värdefull och utvecklingsbefrämjande faktor.

Utskottet. Sedan 1800-talets slut ha i olika sammanhang förslag framlagts

om en fast förbindelse mellan Sverige och Danmark. Det mest uppmärksammade

av dessa förslag är otvivelaktigt det projekt som år 1936 utarbetades

av tre svenska byggnadsföretag i samarbete med tre danska firmor. Detta

projekt, som avsåg en kombinerad järnvägs- och landsvägsbro över Öresund

med brofästen vid respektive Malmö och Köpenhamn, kostnadsberäknades

på sin tid till 132 milj. kronor. En överarbetning härav har skett innevarande

höst, varvid bl. a. framkommit att anläggningskostnaderna i dagens prisläge

skulle komma att uppgå till 41-1 milj. kronor.

I de båda likalydande motionerna I: 84 och II: 124 bar nu hemställts, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla, att en utredning snarast

måtte påbörjas om en direklförbindclsc i form av bro eller tunnel mellan

Sverige och Danmark.

Av de i ärendet hörda remissmyndigheterna har länsstyrelsen i Malmöhus

län, med understrykande av den betydelse eu dylik förbindelse skulle få för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 229.

befrämjandet av de nordiska ländernas närings- och kulturliv, tillstyrkt förslaget.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen däremot har avstyrkt detsamma.

Som skäl för sin ståndpunkt har styrelsen framför allt framhållit, att den

här ifrågavarande utredningsuppgiften är av en karaktär och omfattning,

som kräver att särskild personal disponeras för ändamålet utöver den som

f. n. finnes tillgänglig inom verket. Även järnvägsstyrelsen —- som bl. a.

erinrat om att de hittills verkställda utredningarna i huvudsak tagit sikte

på frågans byggnadstekniska sida, medan de allmänekonomiska, trafikpolitiska

och militära aspekterna endast i ringa mån och i vissa fall icke alls

blivit belysta — har av liknande skäl ställt sig tveksam till motionärernas

förslag. Styrelsen har dock ansett sig kunna förorda, att initiativ från svensk

sida tages för att i stora drag vinna klarhet rörande det ifrågavarande projektets

betydelse som ett led i det större problemet, huru Sveriges och Danmarks

förbindelser med kontinenten skola rationellt ordnas på längre sikt.

Utskottet, som varit i tillfälle att taga närmare del av förenämnda förslag

av år 1936 i dess nu föreliggande skick, har för egen del den uppfattningen,

att frågan om en fast förbindelse mellan Sverige och Danmark icke kan sägas

vara direkt aktuell för dagen. Någon anledning att nu igångsätta en utredning

av sedvanlig karaktär torde därför icke föreligga. Däremot synes lämpligt,

att vissa förberedande undersökningar komma till stånd rörande de allmänna

förutsättningarna för projektets förverkligande. Med hänsyn till den

snabba utvecklingen på kommunikationsväsendets område är det nämligen

sannolikt, att statsmakterna i sinom tid finner anledning upptaga frågan till

närmare behandling. Innan så sker bör enligt utskottets mening vara klarlagt

vilken ståndpunkt vederbörande danska myndigheter intaga. Av särskild

vikt är därvid att få utrönt i vad mån en eventuell direktförbindelse över

eller under Öresund kan infogas som ett led i planerna på Själlands sammanbindande

med den europeiska kontinenten, vilket torde vara ett villkor

för att projektet skall bli till avsedd nytta. Vad järnvägsstyrelsen härutinnan

anfört anser utskottet böra beaktas. Initiativet till den kontakt med de danska

myndigheterna som i nu berörda syfte synes erforderlig bör enligt utskottets

mening tagas av Kungl. Maj :t, som jämväl bör avgöra vid vilken tid-1

punkt och under vilka former så lämpligen kan ske. Utskottet förbiser härvidlag

ingalunda, att inom vårt land alltjämt eftersatta bro- och vägbehov av

hög angelägenhetsgrad föreligga.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att riksdagen må, med anledning av motionerna I: 84 och

II: 124, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet

ovan anfört.

Stockholm den 2 december 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 228.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 229.

15

Reservation

av herrar Pålsson, Ragnar Persson, Mårtensson i Uddevalla, Åkerström,

Onsjö och Gustafsson i Stockholm, vilka ansett att det stycke i utskottets

yttrande på s. 14, som börjar med orden »Utskottet, som» och slutar med

orden »angelägenhetsgrad föreligga», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som varit i tillfälle att taga närmare del av förenämnda förslag

av år 1936 i dess nu föreliggande skick, har för egen del den uppfattningen, att

frågan om en fast förbindelse mellan Sverige och Danmark icke kan sägas

vara aktuell för dagen. Någon anledning att nu igångssätta en utredning i

egentlig mening torde därför icke föreligga. Utskottet vill dock icke motsätta

sig, att vissa förberedande undersökningar komma till stånd rörande de allmänna

förutsättningarna för projektets förverkligande. Därvid bör enligt utskottets

mening klarläggas vilken ståndpunkt vederbörande danska myndigheter

intaga. Av särskild betydelse är vidare att få utrönt i vad mån en

direktförbindelse över eller under Öresund kan infogas som ett led i planerna

på Själlands sammanbindande med den europeiska kontinenten, vilket

utskottet finner vara ett ofrånkomligt villkor för att projektet skall bli till

avsedd nytta. Vad järnvägsstyrelsen härutinnan anfört anser utskottet vara

förtjänt av det största beaktande. Initiativet till den kontakt med de danska

myndigheterna som i nu berörda syfte synes erforderlig bör enligt utskottets

mening tagas av Kungl. Maj :t, som jämväl bör avgöra vid vilken tidpunkt

och under vilka former så lämpligen kan ske. I detta sammanhang vill utskottet

slutligen understryka vikten av att förevarande projekt icke ges företrädesrätt

framför inom landet aktuella kommunikationsfrågor av hög angelägenhetsgrad.

»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:437 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner a1 i texten