Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt till semester och vissa andra förmåner för pensionerade statliga befattningshavare, som återanställas i tjänst.

1952-02-19 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:33, Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt till semester och vissa andra förmåner för pensionerade statliga befattningshavare, som återanställas i tjänst.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 33—36.

Statsutskottets utlåtande nr 33.

1

Nr 33.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt till semester

och vissa andra förmåner för pensionerade statliga befattningshavare,

som återanställas i tjänst.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Lundqvist m. fl. (I: 63) och den andra inom andra kammaren av

herr Kyling m. fl. (II: 89), har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att

bestämmelserna för ordinarie befattningshavare angående semester, sjukledighet

och sjukledighetsersättning, fri läkarvård och medicin samt begravningshjälp

skola gälla jämväl för återanställd pensionär så länge han

är anställd.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 89 följande.

Under de senaste åren har rekryteringen av personal för statlig verksamhet

erbjudit allt större svårigheter bl. a. på grund av en alltjämt ökad

förskjutning mellan löner i statlig och enskild tjänst.

En allvarlig brist på personal inom vissa områden har därigenom uppstått

hos ämbetsverk och myndigheter, vilken medfört en ökning i balansen

av oavgjorda ärenden och en försening av verksamhetens resultat. Även

inom de affärsdrivande verken gör sig bristen på personal kännbar med

därav följande svårigheter att erbjuda allmänheten önskvärd service. Någon

lättnad har emellertid ernåtts genom att man i viss utsträckning förmått

pensionärer att taga återanställning i sådana fall där de ansetts arbetsföra

och kapabla för erforderliga uppgifter. De avlöningsförmåner som därvid

erbjudas äro relativt blygsamma. Huruvida denna lönepolitik är förenlig

med statsnyttan vid nuvarande rekryteringsförhållanden — särskilt i fråga

om kvalificerad arbetskraft —- skola vi här icke ingå på. Däremot anse vi

oss ifrågasätta, om icke de allmänna förmåner som de ordinarie tjänstemännen

åtnjuta borde tillerkännas pensionärer som återanställas.

Nu får den återanställde icke åtnjuta annan semester än den med återanställningsbefattningen

förknippade, vilket ofta innebär en reduktion med

10 dagar, icke åtjuta fri sjukledighet (10 dagar), icke åtnjuta sjukledighetsersättning

(s. k. B-avdrag), icke åtnjuta fri läkarvård (fria läkarintyg),

icke åtnjuta fri medicin, och hans dödsbo erhåller icke begravningshjälp.

Då man väl icke kan göra gällande, att en tjänsteman i pensionsåldern

skulle vara i mindre behov av semester, mindre utsatt för sjuklighet därefter

eller ha lättare att själv bestrida läkarvård och medicin än före pensioneringen,

äro bestämmelserna i fråga all betrakta som eu icke oväsentlig

reduktion av löneförhållandena för den återanställdes arbete.

Med hänsyn till statens intresse av att i möjligaste utsträckning kunna

tillvarataga de pensionerades arbetskraft anse vi det vara nödvändigt och

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 33—36.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 33.

lämpligt att tillgodose deras berättigade krav, att få behålla de allmänna

förmåner, de som ordinarie tjänstemän hade.

Utskottet får erinra, att 1948 års pensionsålderskommitté i sitt den 29

december 1950 avgivna betänkande med förslag rörande avgångsåldern för

civila anställningshavare i statens tjänst m. m. till behandling upptog även

frågan om avlöning och övriga förmåner till återanställda pensionerade

befattningshavare. Enligt vad utskottet inhämtat är förevarande spörsmål

f. n. föremål för övervägande inom civildepartementet; ett ställningstagande

i frågan kan förväntas inom den närmaste tiden. Att märka är att det

gäller förmåner, beträffande vilka det enligt gällande avlöningsbestämmelser

ligger i Kungl. Maj :ts hand att besluta. Med hänsyn härtill finner

utskottet — som vill understryka motionärernas uppfattning om angelägenheten,

särskilt under nuvarande arbetskraftsbrist, av att i de i motionerna

berörda hänseendena i skälig omfattning tillgodose ifrågavarande

befattningshavargrupp — något beslut i saken från riksdagens sida icke

för närvarande vara påkallat.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna 1: 63 och II: 89 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 19 februari 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Iwar Anderson, Näsgård, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström,

Eric Ericson, Sundelin, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, Lundqvist, Edvin

Thun, Söderquist och Nils Theodor Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Bergström, Svensson i Grönvik, Boman i Kieryd, Wallentheim,

Svensson i Ljungskile, Lindholm, Rubbestad, Staxäng, Petterson i

Degerfors, Andersson i Munkaljungby, Gustafsson i Stockholm och Nihlfors.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.