Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt till semester och vissa andra förmåner för pensionerade statliga befattningshavare, som återanställas i tjänst.
1952-02-19 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1952:33, Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt till semester och vissa andra förmåner för pensionerade statliga befattningshavare, som återanställas i tjänst.
Dokumentets text
Nr 33—36.
Statsutskottets utlåtande nr 33.
1
Nr 33.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt till semester
och vissa andra förmåner för pensionerade statliga befattningshavare,
som återanställas i tjänst.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Lundqvist m. fl. (I: 63) och den andra inom andra kammaren av
herr Kyling m. fl. (II: 89), har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
bestämmelserna för ordinarie befattningshavare angående semester, sjukledighet
och sjukledighetsersättning, fri läkarvård och medicin samt begravningshjälp
skola gälla jämväl för återanställd pensionär så länge han
är anställd.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 89 följande.
Under de senaste åren har rekryteringen av personal för statlig verksamhet
erbjudit allt större svårigheter bl. a. på grund av en alltjämt ökad
förskjutning mellan löner i statlig och enskild tjänst.
En allvarlig brist på personal inom vissa områden har därigenom uppstått
hos ämbetsverk och myndigheter, vilken medfört en ökning i balansen
av oavgjorda ärenden och en försening av verksamhetens resultat. Även
inom de affärsdrivande verken gör sig bristen på personal kännbar med
därav följande svårigheter att erbjuda allmänheten önskvärd service. Någon
lättnad har emellertid ernåtts genom att man i viss utsträckning förmått
pensionärer att taga återanställning i sådana fall där de ansetts arbetsföra
och kapabla för erforderliga uppgifter. De avlöningsförmåner som därvid
erbjudas äro relativt blygsamma. Huruvida denna lönepolitik är förenlig
med statsnyttan vid nuvarande rekryteringsförhållanden — särskilt i fråga
om kvalificerad arbetskraft —- skola vi här icke ingå på. Däremot anse vi
oss ifrågasätta, om icke de allmänna förmåner som de ordinarie tjänstemännen
åtnjuta borde tillerkännas pensionärer som återanställas.
Nu får den återanställde icke åtnjuta annan semester än den med återanställningsbefattningen
förknippade, vilket ofta innebär en reduktion med
10 dagar, icke åtjuta fri sjukledighet (10 dagar), icke åtnjuta sjukledighetsersättning
(s. k. B-avdrag), icke åtnjuta fri läkarvård (fria läkarintyg),
icke åtnjuta fri medicin, och hans dödsbo erhåller icke begravningshjälp.
Då man väl icke kan göra gällande, att en tjänsteman i pensionsåldern
skulle vara i mindre behov av semester, mindre utsatt för sjuklighet därefter
eller ha lättare att själv bestrida läkarvård och medicin än före pensioneringen,
äro bestämmelserna i fråga all betrakta som eu icke oväsentlig
reduktion av löneförhållandena för den återanställdes arbete.
Med hänsyn till statens intresse av att i möjligaste utsträckning kunna
tillvarataga de pensionerades arbetskraft anse vi det vara nödvändigt och
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 33—36.
2
Statsutskottets utlåtande nr 33.
lämpligt att tillgodose deras berättigade krav, att få behålla de allmänna
förmåner, de som ordinarie tjänstemän hade.
Utskottet får erinra, att 1948 års pensionsålderskommitté i sitt den 29
december 1950 avgivna betänkande med förslag rörande avgångsåldern för
civila anställningshavare i statens tjänst m. m. till behandling upptog även
frågan om avlöning och övriga förmåner till återanställda pensionerade
befattningshavare. Enligt vad utskottet inhämtat är förevarande spörsmål
f. n. föremål för övervägande inom civildepartementet; ett ställningstagande
i frågan kan förväntas inom den närmaste tiden. Att märka är att det
gäller förmåner, beträffande vilka det enligt gällande avlöningsbestämmelser
ligger i Kungl. Maj :ts hand att besluta. Med hänsyn härtill finner
utskottet — som vill understryka motionärernas uppfattning om angelägenheten,
särskilt under nuvarande arbetskraftsbrist, av att i de i motionerna
berörda hänseendena i skälig omfattning tillgodose ifrågavarande
befattningshavargrupp — något beslut i saken från riksdagens sida icke
för närvarande vara påkallat.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionerna 1: 63 och II: 89 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 19 februari 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Iwar Anderson, Näsgård, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström,
Eric Ericson, Sundelin, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, Lundqvist, Edvin
Thun, Söderquist och Nils Theodor Larsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Svensson i Grönvik, Boman i Kieryd, Wallentheim,
Svensson i Ljungskile, Lindholm, Rubbestad, Staxäng, Petterson i
Degerfors, Andersson i Munkaljungby, Gustafsson i Stockholm och Nihlfors.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.