Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande tilläggspension åt vissa pensionerade statliga befattningshavare.

1952-02-19 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:36, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande tilläggspension åt vissa pensionerade statliga befattningshavare.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 36.

Nr 36.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande

tilläggspension åt vissa pensionerade statliga befattningshavare.

(5:e avd.)

I Ivå likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Sunne och Söderquist (I: 4) samt den andra inom andra kammaren

av fröken Vinge och fröken Höjer (II: 4), har hemställts, att riksdagen

ville besluta hemställa hos Kungl. Maj:t om utredning, förslagsvis genom

1951 års pensionsutredning, om tilläggspension åt i motionerna nämnd

kategori av pensionerade statliga befattningshavare i huvudsaklig överensstämmelse

med i motionerna uppdragna riktlinjer.

Till stöd för det väckta förslaget anföres i motionen 11:4 följande.

1951 års riksdags beslut om ändrade bestämmelser rörande avgångsåldern

för civila anställningshavare i statens tjänst var bl. a. gynnsamt

för den kategori av befattningshavare, som vid inträdet i den tidigare gällande

pensionsåldern ännu inte hade tillräckligt antal tjänstår för att

erhålla full pension men som genom de ändrade bestämmelserna kunde

kvarstå i tjänst ytterligare något år och därigenom erhålla en viss pensionsförbättring.

De befattningshavare, som redan uppnått pensionsåldern då 1951 års

riksdagsbeslut trädde i kraft, hade emellertid inte denna möjlighet att öka

det antal tjänstår, som fick tillgodoräknas, även om de fortfarande voro

i tjänst, antingen efter att ha erhållit anstånd med avsked eller efter att

ha återanställts omedelbart efter avskedet. I intetdera fallet fick nämligen

enligt de tidigare gällande bestämmelserna tjänstgöringen efter uppnådd

pensionsålder tillgodoräknas. De befattningshavare, som det här gäller,

torde huvudsakligen utgöras av gifta eller förut gifta kvinnor, som en följd

av år ägnat hela sin tid åt skötseln av hem och barn och som därför icke

haft så många år i statstjänst. Antalet personer, som uppfylla de tre villkoren

att ha uppnått pensionsåldern före den 20 juni 1951, att icke ha

haft för full pension erforderliga tjänstår vid uppnåendet av pensionsåldern

samt att fortfarande vara i statens tjänst, är säkerligen ringa, och

kostnaderna för att ge dem en tilläggspension måste följaktligen vara små.

Rimligt synes vara, att dessa personer erhålla en sådan tilläggspension,

att deras sammanlagda pensionsförmåner komma att motsvara det belopp,

som de skulle ha erhållit, om nuvarande pensionsbestämmelser hade gällt

vid den tidpunkt, då de enligt tidigare bestämmelser uppnådde pensionsåldern.

Utskottet. Enligt övergångsbestämmelserna till förordningen den 1 juni

1951, nr 335, om ändrade bestämmelser rörande avgångsåldern för civila

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 36.

7

statstjänstemän m. m. äger tjänsteman, som vid förordningens ikraftträdande

uppnått den nedre men icke den övre gränsen av vederbörande pensioneringsperiod

och till följd av anstånd med avgång blir underkastad de

i förordningen meddelade bestämmelserna, såsom tjänstår tillgodoräkna

den tid före periodens utgång, under vilken han kvarstått i tjänst. Detsamma

skall även gälla tjänsteman, som vid förordningens ikraftträdande

uppnått vederbörande pensioneringsperiods övre gräns men på grund av

anstånd med avgång kvarstår i tjänst.

Genom nämnda bestämmelser lärer motionernas syfte redan få anses

tillgodosett vad beträffar befattningshavare, som vid ikraftträdandet av

1951 års riksdagsbeslut uppnått tidigare gällande pensionsålder men erhållit

anstånd med avsked.

Vad angår den i motionerna berörda frågan om tilläggspension åt befattningshavare,

som redan vid ikraftträdandet av ifrågavarande förordning

pensionerats och därefter återanställts, skulle ett bifall till motionerna

i denna del innebära ett avsteg från vedertagna pensioneringsprinciper.

Tillgodoräknande av tjänstgöringstid efter uppnådd pensionsålder såsom

tjänstår i pensionshänseende har nämligen hittills icke ansetts böra medgivas.

Med hänsyn härtill anser sig utskottet icke kunna tillstyrka motionerna

i denna del.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna 1:4 och 11:4 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 33.

av herr Söderqnist.

RESERVATION.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.