Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förhöjt pensionsunderlag för förre arbetsläraren vid dövstumskolan i Härnösand N. P. Nilsson.

1952-02-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:37, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förhöjt pensionsunderlag för förre arbetsläraren vid dövstumskolan i Härnösand N. P. Nilsson.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 37—40.

Statsutskottets utlåtande nr 37.

1

Nr 37.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förhöjt pensionsunderlag

för förre arbetsläraren vid dövstumskolan

i Härnösand N. P. Nilsson.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Bergh (I: 66) och den andra inom andra kammaren av fru Hellström

(II: 92), har hemställts, att riksdagen måtte besluta att f. d. arbetsläraren

Nils Petter Nilssons pensionsunderlag måtte beräknas efter hela hans tjänstgöringstid,

23 år, och alltså fastställas till 3 816 kronor för tid före 67 års

ålder och 3 144 kronor för tid därefter.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 92 bland annat

följande.

Genom beslut vid 1937 års riksdag hade staten övertagit ansvaret för

dövstumsundervisningen. Sedan skolöverstyrelsen verkställt utredning rörande

de erforderliga åtgärderna för beslutets genomförande fr. o. m. den 1

juli 1938, hade frågan upptagits i proposition nr 212 till 1938 års riksdag.

Rörande de dåvarande ordinarie lärarnas övergång till de statliga dövstumskolorna

hade skolöverstyrelsen anfört bland annat, att det finge anses, att

de intoge en sådan rättslig ställning gentemot landstingen, att de icke kunde

entledigas utan måste bibehållas vid de förmåner, som tillförsäkrats dem i

egenskap av ordinarie lärare; till dessa förmåner hörde i främsta rummet

rätt till avlöning och pension samt erforderlig tjänstårsberäkning. Departementschefen

hade för egen del uttalat, att överstyrelsen syntes ha förutsatt,

att kompensation i förekommande fall skulle utgå för minskning i pensionsförmånerna.

Intill dess det visats, att en sådan minskning komme att

inträda, hade departementschefen ansett sig icke böra framställa något förslag

i detta hänseende.

Bland de av staten övertagna dövstumskolorna hade befunnit sig den i

Härnösand, för vilken Västernorrlands läns landsting tidigare varit huvudman.

Arbetsläraren Nils Petter Nilsson vid denna skola hade avgått i juni

1950 från sin befattning efter uppnådd pensionsålder. Han hade då haft 23

tjänstår.

Den 25 augusti 1950 hade Kungl. Maj:t företagit beslut angående Nilssons

pension. Skolöverstyrelsen hade i ett utlåtande framhållit att, därest

icke dövstumväsendet förstatligats, Nilssons pensionsunderlag skulle ha

varit 3 816 kronor före 67 år och 3 144 kronor efter denna ålder. Dessa belopp

hade även tillstyrkts av skolöverstyrelsen. Statskontoret hade emellertid

ansett att den tid av 11 år 6 månader, varunder Nilsson varit anställd

vid dövstumskolan före förstatligandet, icke skulle medräknas helt utan

1 — Dihang till riksdagens protokoll 1952. 6 saml. Nr 37—1)0.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 87.

endast till två tredjedelar, varför Nilsson icke borde tillgodoräknas mer än

7 år 8 månader av denna tid. Kungl. Maj:t hade beslutat i enlighet härmed,

och Nilsson hade medgivits ett pensionsunderlag å 2 988 kronor för tid före

67 års ålder och 2 472 kronor för tid därefter.

Av det tidigare anförda framginge, att skolöverstyrelsen vid framläggandet

av sitt förslag 1938 förutsatt, att de ordinarie lärarna vid dövstumskolorna

icke skulle försättas i sämre ställning genom förstatligandet. Av

departementschefens uttalande 1938 syntes också framgå, att detta icke

heller varit hans avsikt. Den försämring för Nilsson i pensionshänseende,

som uppkommit genom att riksdagen icke 1938 eller senare fattat något

beslut i den år 1938 ifrågasatta riktningen, torde sålunda icke ha varit

avsedd. Under sådana förhållanden syntes det rimligt och rättvist att riksdagen

beslutade sådan höjning av Nilssons pensionsunderlag att vederbörlig

rättvisa åstadkommes.

Jämlikt riksdagens skrivelse år 1938, nr 438, har Kungl. Maj:t bemyndigats

besluta, huruvida och med vilket belopp kompensation för minskning

av pensionsförmåner må utgå till sådan befattningshavare vid läroanstalt

för dövstumma, som i samband med dövstumundervisningsväsendets förstatligande

övergått i statstjänst.

Med skrivelse den 12 juni 1950 överlämnade skolöverstyrelsen till Kungl.

Maj:t en av ordinarie arbetsläraren med undervisning i skrädderi vid dövstumskolan

i Härnösand Nils Petter Nilsson gjord ansökan om rätt att vid

beräkning av honom tillkommande ålderspension helt tillgodoräkna tiden

den 1 januari 1927—den 30 juni 1938, varunder han före dövstumundervisningens

förstatligande innehaft ordinarie lärartjänst vid skolan. Ansökningen

hade tillstyrkts av rektor vid döv stumskolan, vilken i skrivelse den

23 mars 1950 anfört följande.

Enligt av sjunde dövstumskoldistriktets landsting fastställt pensionsreglemente

av år 1916 för viss personal vid dövstumskolan i Härnösand

samt av samma landsting i pensionsfrågor prejudicerande beslut av senare

datum hade skolans lärare i skrädderi intill tiden för dövstumundervisningens

förstatligande den 1 juli 1938 varit berättigad att vid uppnådda

65 levnads- och 30 tjänstår i pension erhålla 60 procent av den årslön, han

vid avskedet från tjänsten uppburit ävensom dyrtidstillägg såsom till f. d.

befattningshavare i statens tjänst enligt de i 4 § kungörelsen den 18 juni

1925 angivna grunder. I och med dövstumundervisningens förstatligande

hade detta pensionsreglemente upphört att gälla. För befattningshavare

vid inrättningar tillhörande Västernorrlands läns landsting gällde emellertid

från den 1 januari 1948 ett nytt pensionsreglemente, enligt vilket dess

personal tillförsäkrats ungefär samma förmåner i pensionshänseende som

tillkomme statliga befattningshavare. Om dövstumundervisningsväsendet

icke förstatligats, hade säkerligen dessa bestämmelser kommit att tillämpas

vid pensionering av dövstumskolans i Härnösand befattningshavare.

I en den 5 juni 1950 dagtecknad skrivelse hade rektor vidare anfört.

Om dövstumundervisningsväsendet icke förstatligats utan Nilsson fått

vara kvar i sjunde dövstumskoldistriktets tjänst, skulle han i enlighet med

övergångsbestämmelserna i 1948 års pensionsreglemente för landstingens

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 37.

3

befattningshavare vid beräkning av honom tillkommande ålderspension

såsom tjänstår fått tillgodoräkna sig alla de år han tjänstgjort vid dövstumskolan

i Härnösand. Beträffande storleken av den pension, Nilsson skulle

ha erhållit, därest dövstumundervisningen icke förstatligats den 1 juli 1938,

syntes — enär Nilsson åtnjöte lön enligt Ca 15: 18 — pensionsunderlaget

för hans tjänst vara 4 644 kronor såväl enligt bestämmelserna i landstingens

pensionsreglemente (§ 14) som enligt motsvarande bestämmelser i 1947 års

allmänna tjänstepensionsreglemente (14 §). Pensionsunderlaget för löneklass

18 i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente motsvarades emellertid

av pensionsunderlaget för lönegrad 15 i landstingens pensionsreglemente.

I sin förberörda skrivelse av den 12 juni 1950 anförde skolöverstyrelsen

följande.

Enligt pensionsreglementet för landstingens befattningshavare syntes

Nilssons pension — beräknad i enlighet med vad som framginge av en

skrivelsen bifogad promemoria — skolat vid avgång den 31 juli 1951 ha

uppgått till 3 816 kronor före och 3 144 kronor efter 67 års ålder. Rörligt

tillägg utginge enligt samma grunder, som gällde för statens befattningshavare.

Då alltså de pensionsförmåner, som skulle tillkommit Nilsson, därest

icke dövstumundervisningen förstatligats, överstege dem, som erhölles

i hans statliga tjänst, tillstyrkte överstyrelsen medgivande, att Nilsson

finge av anställningstid före den 1 juli 1938 tillgodoräkna så lång tid, som

erfordrades för att pensionens grundbelopp skulle uppgå till nämnda belopp.

I utlåtande den 8 augusti 1950 över den av Nilsson gjorda ansökningen

anförde statskontoret följande.

Ämbetsverket hade icke något att erinra mot att rätt medgåves Nilsson

tillgodoräkna två tredjedelar eller 7 år 8 månader av tiden 1 januari 1927

—30 juni 1938, varunder han innehaft icke pensionsberättigande anställning

vid dövstumskolan i Härnösand. Med en dylik tillgodoräkning komme

pensionen att uppgå till 2 988 kronor för år före 67 års ålder och 2 472 kronor

för år för tiden därefter. Enligt vad statskontoret under hand inhämtat,

skulle en pension för Nilsson, beräknad enligt de grunder, som gällde för

dövstumskolans personal vid statsövertagandet den 30 juni 1938, ha understigit

den pension han med av statskontoret föreslagen tillgodoräkning

komme att erhålla.

Genom beslut den 25 augusti 1950 medgav Kungl. Maj:t med stöd av

15 § 3 mom. 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente, att Nilsson finge

såsom tjänstår för pension enligt reglementet tillgodoräkna 7 år 8 månader

av tiden 1 januari 1927—30 juni 1938, varunder han före tillträde den 1 juli

1938 av pensionsberättigande statstjänst innehaft anställning vid dövstumskolan

i Härnösand.

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Kungl.

Maj:t med stöd av 15 § 3 mom. 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente

medgivit Nilsson rätt att såsom tjänstår i pensionshänseende tillgodoräkna

7 år 8 månader av tiden 1 januari 1927—30 juni 1938, varunder

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 37.

han före tillträde den 1 juli 1938 av pensionsberättigande statstjänst innehaft

anställning vid dövstumskolan i Härnösand. Beslutet innebär, att tillgodoräkning

medgivits med två tredjedelar av den å tiden före dövstumundervisningens

förstatligande belöpande tjänstetiden. Utskottet vill erinra

om att den praxis, som vid handläggningen av frågor om tillgodoräkning i

pensionshänseende av utomstatlig tjänstgöring utbildats, innebär att allenast

viss del därav — högst två tredjedelar (den s. k. två-tredjedelsregeln)

— må tagas i beräkning. Nilssons pensionsfråga har således av Kungl.

Maj:t prövats under hänsynstagande till vedertagna normer.

Emellertid göres i motionerna gällande, att Nilsson skäligen bör medgivas

tillgodoräkna hela den å tiden intill den 1 juli 1938 belöpande tjänstetiden,

varigenom pensionens grundbelopp skulle höjas från 2 988 kronor

för tid före och 2 472 kronor för tid efter 67 års ålder till 3 816 respektive

3 144 kronor. Till stöd härför anföres, att därest dövstumundervisningen

icke förstatligats, Nilsson jämlikt 1948 års efter statligt mönster utformade

pensionsreglemente för landstingens befattningshavare skulle ägt tillgodoräkna

hela sin föregående tjänstetid och därmed blivit tillförsäkrad pensionsunderlag

å 3 816 respektive 3 144 kronor. Enligt utskottets mening

bör emellertid 1938 års riksdagsbeslut rimligen icke tilläggas den innebörden,

att jämförelse i förevarande hänseende överhuvudtaget kan få göras

med pensionsutfästelserna enligt ett pensioneringssystem, som landstingen

infört först lång tid efter dövstumundervisningens förstatligande; ett dylikt

betraktelsesätt måste otvivelaktigt leda till icke önskvärda konsekvenser

på pensionsväsendets område. Nilssons pensionsfråga bör fastmera bedömas

med utgångspunkt från de pensionsvillkor, som för hans vidkommande

gällde vid tidpunkten för dövstumundervisningens förstatligande.

Enligt för utskottet tillgängliga uppgifter skulle Nilsson jämlikt de vid

denna tidpunkt gällande pensioneringsgrundema vid uppnådd pensionsålder

blivit berättigad till en årlig pension å 1 800 kronor jämte därå belöpande

dyrtidstillägg. Såsom statskontoret framhållit, understiger detta

belopp den pension, som — även med tillämpning av den s. k. två-tredjedelsregeln

— enligt Kungl. Maj:ts omförmälda beslut tillförsäkrats Nilsson.

Nilsson torde alltså enligt utskottets mening ha blivit i skälig omfattning

tillgodosedd genom nämnda beslut.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 66 och II: 92 icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 26 februari 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 37.

5

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar

Anderson, Näsgård, Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström,

Pålsson, Näsström, Sundelin, Bergh, Hesselbom, Ragnar Persson och Edvin

Thun; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Svensson

i Grön vik, Andersson i Malmö, Wallentheim, Lindholm, Ståhl, Staxäng,

Johansson i Mysinge, Hoppe, Kollberg, Andersson i Munkaljungby, Wedén,

Gustafsson i Stockholm och Nihlfors.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.