Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i dyrortsgrupperingen.

1952-02-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:39, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i dyrortsgrupperingen.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 39.

7

Nr 39.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar

i dyrortsgrupperingen.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Ebbe Ohlsson m. fl. (I: 76) och den andra inom andra kammaren av

herr Nilsson i Svalöv m. fl. (II: 128), har hemställts, att riksdagen måtte

besluta dels att ortsgrupp I bör uppflyttas till ortsgrupp II från den 1

januari 1953, dels att de storkommuner, som äro indelade i olika dyrorter,

från samma tid skola vara enhetligt indelade i dyrortshänseende.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 128 i huvudsak

följande.

Enligt vår mening skulle ett slopande av den lägsta dyrorten eliminera

en stor del av de orättvisor som nu förefinnas i och med att delar av en

och samma storkommun tillhöra olika dyrorter. Det torde icke, enligt vår

mening, föreligga några risker för att en från lägsta dyrorten uppflyttad

dyrort ånyo skall behöva nedflyttas. Prisolikhetema, som legat till grund

för placeringen i de olika dyrortema, torde nämligen sedan dess i hög grad

ha utjämnats. Dessutom torde den planerade indelningen i dyrortsområden

komma att medföra en mera enhetlig indelning.

Att en storkommuns indelning i olika dyrorter orsakar irritation och

orättvisor torde vara alldeles självklart, och att så skall behöva vara fallet

ter sig säkerligen för invånarna i dessa kommuner som utslag av byråkratism.

Följden blir ju nämligen att lönerna för exempelvis lärarpersonal,

kommunalarbetare m. fl. komma att variera, likaså skatteavdraget, bostadstilläggen

till pensionerna o. s. v. Detta är ägnat att skapa olust inom

de nya kommunerna, där i stället alla åtgärder behövde vidtagas för att

underlätta skapandet av en ny gemensamhetskänsla. Vi anse följaktligen

att den pågående dyrortsundersökningen bör erhålla i uppdrag att framlägga

förslag angående slopande av den lägsta dyrorten i så god tid att

förslaget kan bliva föremål för prövning redan vid innevarande års riksdag.

Utskottet får erinra, att de i föreliggande motioner väckta frågorna voro

föremål för prövning av fjolårets riksdag på grund av vissa i anledning

av propositionen nr 111/1951 angående anslag till en dyrortsundersökning

m. m. väckta motioner. Sålunda yrkades dels i två likalydande

motioner (1:426 och II: 533), att riksdagen ville besluta om ome
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 39.

delbart avskaffande av ortsgrupp 1, dels ock i två likalydande motioner

(I: 427 och II: 532), att de från och med den 1 januari 1952 nybildade storkommunerna

skulle vara enhetligt organiserade i dyrortshänseende. I sitt

utlåtande nr 132 uttalade utskottet, att utskottet vore väl medvetet om att

en uppdelning av de nya storkommunerna i olika dyrortsgrupper måste

medföra olägenheter och irritation. Det vore därför enligt utskottets mening

önskvärt, att största möjliga enhetlighet snarast åvägabringades i

detta hänseende. En uppdelning av storkommunema borde sålunda icke

ges längre giltighetstid än som vore oundgängligen nödvändigt. Å andra

sidan kunde utskottet icke bortse från att en provisorisk justering av den

gällande ortsgrupperingen icke finge ske på ett sådant sätt, att den nya

grupperingen föregrepes genom provisoriska uppflyttningar, som senare

måste återgå.

De i de nu väckta motionerna berörda spörsmålen ingå som ett led i den

av 1951 års riksdag beslutade, nu pågående dyrortsundersökningen. Enligt

vad utskottet inhämtat kan denna undersökning planenligt väntas bli slutförd

under instundande höst, varefter förslag i ämnet torde vara att motse

till 1953 års riksdag i syfte att den nya lönegrupperingen — såsom avsett

är — skall kunna träda i kraft den 1 juli 1953. Vid angivna förhållanden

finner sig utskottet liksom i fjol sakna anledning tillstyrka vidtagandet av

provisoriska justeringar av gällande dyrortsindelning, vilka kunna verka

föregripande på den blivande nya grupperingen.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 76 och II: 128 icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 26 februari 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 37.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 39.

9

Reservation

av herr Näsgård, fröken Andersson, herrar Pålsson, Bergh, Skoglund i Doverstorp,

Svensson i Grönvik, Staxäng och Johansson i Mysinge, vilka ansett,

att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Enligt utskottets mening äro de olägenheter, som vållas av att delar av

en och samma storkommun tillhöra skilda dyrorter, i flera avseenden så

framträdande, att det är högeligen angeläget, att de med det snaraste

undanröjas. Utskottet biträder därför den i motionerna framkastade tanken

på att den nu pågående dyrortsundersökningen anbefalles att avgiva

förslag om slopande av den lägsta dyrorten i så god tid, att förslaget kan

hinna underställas innevarande års riksdag och genomföras med verkan

redan från ingången av år 1953. Såvitt utskottet kan finna, lärer en dylik

begränsad åtgärd på förevarande område knappast behöva befaras verka

föregripande på resultatet av den pågående undersökningen. Grundad anledning

finnes nämligen att antaga, att den fortskridande prisutjämningen

kommer att framtvinga en mera enhetlig indelning i dyrortsområden.

Någon risk för att en från lägsta dyrortsgrupp uppflyttad dyrort ånyo skall

behöva nedflyttas föreligger enligt utskottets uppfattning icke.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 76 och

II: 128, besluta

a) att ortsgrupp 1 från och med den 1 januari 1953 uppflyttas

till ortsgrupp 2;

b) att de storkommuner, som äro indelade i olika dyrorter,

skola från och med den 1 januari 1953 vara enhetligt

indelade i dyrortshänseende.»

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. C saml. Nr 37—40.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.