Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om förhöjd livränteersättning åt riksbanksvaktmästaren R. H. Brohn.

1952-02-26 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:41, Utlåtande i anledning av väckt motion om förhöjd livränteersättning åt riksbanksvaktmästaren R. H. Brohn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 41.

1

Nr 41.

Utlåtande i anledning av väckt motion om förhöjd livränteersättning

åt riksbanksvaktmästaren R. H. Brohn.

(5:e avd.)

I en inom första kammaren av herr Lundqvist väckt motion (I: 100) har

hemställts, att riksdagen ville besluta, att den livränteersättning, som enligt

beslut av riksförsäkringsanstalten den 6 juli 1950 utgår till riksbanksvaktmästaren

Bror Herbert Brohn, skall, räknat fr. o. m. den 1 juli 1946, under

hans återstående livstid utgå med ett från 146 kronor och 84 öre för månad

till 350 kronor för månad förhöjt belopp.

I motionen upplyses till en början, bl. a.,

att Brohn, som är född den 12 november 1909, under tiden den 21 september

1942—den 3 februari 1943 fullgjort beredskapstjänstgöring i Boden och

Kiruna;

att han enligt uppgift vid inryckningen i militärtjänst varit tuberkulinnegativ,

varför han i slutet av september 1942 underkastades calmettevaccinering;
att

han den 3 maj 1943 intogs å karolinska sjukhusets ögonavdelning

för ögonsjukdom — enligt uppgift av tuberkulos natur — och kvarlåg där

till och med den 26 juni samma år;

att han den 3 juli 1943 drabbades av förlamning i båda benen och i urinblåsan

och då intogs på serafimerlasarettet, där han den 27 i sistnämnda månad

underkastades operation;

att han numera med hjälp av två käppar med stor ansträngning kan förflytta

sig kortare sträckor samt att han är nästan fullständigt blind på

vänster öga;

att han — efter att tre gånger ha erhållit avslag från riksförsäkringsanstalten

på ansökningar om ekonomisk ersättning för sin sjukdom — genom

beslut av anstalten den 6 juli 1950 tillerkändes en månatlig ersättning av

146 kronor 84 öre att utgå räknat från och med den 1 juli 1946 för hans

återstående livstid;

samt att en av Brohn den 27 oktober 1950 gjord underdånig ansökning

om erhållande av eu livränta om ytterligare 500 kronor för månad av Kungl.

Maj:t lämnats utan bifall.

Härefter anföres i motionen följande.

Enligt vad vill synas av handlingarna hade ovannämnda framställning

(till Kungl. Maj:t) remitterats till försvarets civilförvaltning, vilken i under
t

Biluing till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 41.

opaginerad Kontrollera mot PDF

-7

Statsutskottets utlåtande in• 41.

dånigt remissutlåtande den 17 april 1951 avstyrkte den gjorda framställningen

under erinran bl. a. att förvaltningen — gemensamt med dåvarande

försvarets sjukvårdsavdelning — genom beslut den 31 oktober 1944 funnit

gottgörelse icke kunna från militär myndighet utgå till sökanden och att

sjukvårdsstyrelsen icke ansåg det sannolikt, att sökanden vaccinerats enligt

calmettemetod. För egen del tilläde civilförvaltningen följande: ''Även om

den läkarbehandling, sökanden undergått vid ifrågavarande tillfälle, mot förmodan

skulle vara orsak till sökandens sjukdom, kan enligt civilförvaltningens

mening skadan icke anses stå i sådant sammanhang med behandlingen,

att den utgör grund för skadestånd.’

Detta uttalande och ställningstagande, vilket av allt att döma varit avgörande

för Kungl. Majts avslag, strida uppenbart mot riksförsäkringsanstaltens

ståndpunkt av den 2 juni 1950. Uppfattningen synes även — att

döma av avgivet läkarintyg — på läkarhåll vara en annan än den, åt vilken

civilförvaltningen här givit uttryck.

Då riksförsäkringsanstalten efter ingående prövning så sent som 1950

funnit grundad anledning föreligga för antagande av sådant orsakssamband

mellan Brolins militärtjänstgöring och här ovan berörda sjukdomar, att

anstalten tillerkänt honom livränta, måste sambandet få anses vara erkänt.

Det bör då också få anses både rimligt och riktigt, att den gottgörelse, som

det allmänna sålunda lämnar, blir av sådan storleksordning, att den kan

anses innebära någorlunda tillfredsställande kompensation för såväl det

ekonomiska avbräck skadan direkt vållar som ock det påfrestande psykiska

lidande som den ådragna sjukdomen och lytet ofrånkomligt måste förorsaka.

Att den hittills utgående ersättningen icke tillnärmelsevis uppfyller

detta krav framgår med full tydlighet bl. a. av Brohns förutnämnda framställning

till Konungen den 27 oktober 1950. Här må särskilt erinras om

alt ingen som helst ersättning lämnats för tiden före 1 juli 1946 och att

Brolin, som enligt föreliggande intyg är en duglig och plikttrogen tjänsteman

och som därför eljest haft goda utsikter erhålla befordran inom riksbanken,

på grund av sjukdomen icke längre kan räkna med någon sådan,

samtidigt som hans rese- och levnadskostnader i övrigt på grund av den

starkt nedsatta rörelse- och arbetsförmågan mycket kännbart stegrats. —

Beträffande närmare detaljer rörande det föreliggande fallet ber jag få

hänvisa till de handlingar i ärendet, vilka jag kommer att överlämna till

vederbörande utskott.

Av vad ovan framhållits måste det anses vara i hög grad både behjärtansvärt

och sakligt motiverat, att nu utgående ersättning till Brohn väsentligt

höjes, förslagsvis från nu utgående 146 kronor och 84 öre per månad

till 350 kronor per månad.

Det förtjänar även framhållas, att det här är fråga om en ytterligt sällsynt

sjukdom, varför prejudikatrisken i detta fall är utomordentligt ringa.

Brohns ifrågavarande framställning till Kungl. Maj:t har varit remitterad

icke blott till försvarets civilförvaltning utan även till riksförsäkringsanstalten.

Anstaltens den 23 november 1951 dagtecknade utlåtande är av följande

lydelse:

Genom remiss den 10 oktober 1951 har Kungl. Maj:t anbefallt riksförsäkringsanstalten

avgiva utlåtande över eu av riksbanksvaktmästaren Herbert

Brohn, Stockholm, gjord framställning om viss ytterligare livränta på grund

av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, över vilken framställning

försvarets civilförvaltning den 17 april 1951 avgivit underdånigt utlåtande.

Med anledning härav får riksförsäkringsanstalten anföra följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 41.

3

Med stöd av nådigt brev den 20 juni 1947 angående prövning av vissa ärenden

rörande ersättning i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring,

tillerkände riksförsäkringsanstalten genom beslut den 2 juni 1950

Brohn ersättning enligt grunderna i 1927 års militärersättningsförordning

för ögonsjukdom och ryggmärgsinflammation. Enligt anstaltens mening

fanns nämligen grundad anledning antaga, att orsakssamband kunde föreligga

mellan Brolins ifrågavarande sjukdomar och hans militärtjänstgöring

under tiden 22 september 1942—4 februari 1943. Anstalten utgick härvid

från att Brohn, såsom i ärendet hade uppgivits, under militärtjänstgöringen

blivit vaccinerad enligt Calmettes metod. Ersättningen är för

tiden från och med den 1 juli 1950 bestämd enligt grunderna i förordningen

den 2 juni 1950 angående omreglering av vissa ersättningar i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, och utgår i form av livränta

efter en invaliditetsgrad av 50 procent med ett belopp av 146 kronor

84 öre för månad.

Av den utredning, sam numera verkställts av försvarets sjukvårdsstyrelse,

måste anses framgå, att Brohn icke undergått vaccination enligt ovannämnda

metod. Vidare har framkommit, att en vid inryckningen till militärtjänstgöring

företagen tuberkulinprövning å Brohn utfallit positivt. Med anledning

härav har riksförsäkringsanstalten, efter samråd med sin sakkunnige

i fråga om ögonsjudomar, docenten T. Kornerup, och en av sina sakkunniga

på lungsjukdomarnas område, docenten T. Bruce, funnit synnerligen tveksamt,

huruvida grundad anledning finnes för antagande, att orsakssamband

kan föreligga mellan Brolins sjukdomar och hans militärtjänstgöring. Då

emellertid ett dylikt samband icke torde helt kunna uteslutas, anser sig

anstalten icke böra vidtaga någon åtgärd syftande till omprövning av Brolins

ersättningsrätt. Anstalten äger icke i fall som förevarande själv besluta om

eventuell indragning av tillerkänd livränta, utan tillkommer det försäkringsrådet

att meddela beslut härom.

I sin framställning har Brolin icke anfört några omständigheter av beskaffenhet

att kunna föranleda höjning av den från anstalten utgående livräntan.

Enligt anstaltens mening synes ej heller skäl föreligga att i särskild

ordning bereda honom ytterligare ersättning. Riksförsäkringsanstalten avstyrker

därför bifall till framställningen.

Vad beträffar Brohns uppgift, att han tillskyndats sjukvårdskostnader

för tiden till och med den 7 februari 1947, får anstalten meddela, att anstalten

utgivit ersättning för dylika kostnader enligt inkomna räkningar för tiden

efter den 30 juni 1946 — för tid dessförinnan utgår ej ersättning enligt

ovan nämnda nådiga brev — i den mån kostnaderna ej ersatts av riksbanken

enligt gällande avlöningsbestäminelser. Brohn har på förfrågan uppgivit,

att han numera ej har några anspråk på ersättning för sjukvårdskostnader

för lid efter den 30 juni 1946.

Utskottet. Av den lämnade redogörelsen framgår, att riksförsäkringsanstalten

numera drager i tvivelsmål, huruvida över huvud taget grundad anledning

finnes till antagande, alt orsakssammanhang kan föreligga mellan

Brohns sjukdomar och hans militärtjänstgöring. Utan att ingå på denna

fråga, vilken icke är av direkt betydelse i förevarande sammanhang, anser

utskottet sådana omständigheter icke vara för handen, alt anledning föreligger

att genom särskilt riksdagsbeslut bereda Brohn längre gående ersättning

än den han enligt riksförsäkringsanstaltens beslut redan erhållit, nämligen

146 kronor 84 öre i månaden utöver full lön såsom riksbanksvakt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 41.

mästare i lönegraden Ca 11, löneklass 14. Det förtjänar här framhållas, dels

att Brolin icke, såvitt visats, hos försäkringsrådet fört talan mot riksförsäkringsanstaltens

ersättningsbeslut, dels ock att en av Brohn hos Kungl. Maj :t

gjord framställning om förhöjd ersättning av Kungl. Maj:t lämnats utan

åtgärd.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionen I: 100 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 februari 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar

Anderson, Näsgård, Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström,

Pålsson, Näsström, Sundelin, Bergh, Hesselbom, Ragnar Persson och Edvin

Thun; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Svensson

i Grönvik, Andersson i Malmö, Wallentheim, Lindholm, Ståhl, Staxäng,

Johansson i Mysinge, Hoppe, Kollberg, Andersson i Munkaljungby, Wedén,

Gustafsson i Stockholm och Nihlfors.

527241. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.