Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning åt G. Karlström på grund av olycksfall i arbete.

1952-03-04 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:42, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning åt G. Karlström på grund av olycksfall i arbete.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 42—43.

Statsutskottets utlåtande nr 4%-

1

Nr 42.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning åt

G. Karlström på grund av olycksfall i arbete.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Ernst Hjalmar Nilsson och Edin (I: 99) och den andra inom andra

kammaren av herr Kärrlander m. fl. (II: 125), har hemställts, att riksdagen

må bevilja Gustav Karlström, Långsele, ersättning i anledning av honom

den 5 oktober 1949 övergånget olycksfall med belopp, som skulle ha utgått,

därest lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete varit

tillämplig å olycksfallet.

I motionerna upplyses bland annat

att Karlström, som är född år 1911, under plöjning med sin gummihjulstraktor

för grannen Gunnar Jakobssons räkning den 5 oktober 1949 genom

olycksfall fått sitt huvud överkört av ett traktorhjul och därvid erhållit

brott på ansiktsben, vanställt ansiktet och fått synen på vänstra ögat

förstörd;

att Karlström enligt läkarintyg till följd av olycksfallet blivit oförmögen

att utföra mera krävande arbete och att nämnda oförmåga torde bli bestående;
att

Karlström före olycksfallet bedrev eget jordbruk å en gård omfattande

8 tunnland åker och 2 tunnland äng samt vid sidan därav annat

förvärvsarbete som bland annat träarbetare och byggnadssnickare;

att Karlström, som tidigare hållit en häst på sin gård hösten 1948 försålt

denna och i maj 1949 i stället inköpt en traktor;

att traktorköpet, som skett utan statligt bidrag, ägt rum efter ekonomiska

överväganden, därvid detsamma med hänsyn till hans sammanlagda

inkomster av jordbruket och annan verksamhet framstått som överkomligt;

att Karlström icke utfört någon legokörning med traktorn förrän vid

olyckstillfället, då han övertalats därtill av Jakobsson;

att någon ersättning icke avtalats före plöjningen men att Jakobsson

sagt sig förutsätta, att vanlig timersättning, 12 kronor, skulle utgå, därvid

Karlström skulle bestrida alla kostnader för motorbränsle, reparationer,

körning till och från arbetsplatsen m. m.;

att riksförsäkringsanstalten efter ansökan av Karlström genom beslut

den 3 november 1949 förklarat ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen

1 — Ii i han g till riksdagens protokoll 1952. 6 saml. Nr 42—4S.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr få.

icke kunna utgå i anledning av olycksfallet, enär Karlström med avseende

å det arbete, i vilket olycksfallet inträffat, måste anses såsom självständig

företagare;

att försäkringsrådet på besvär av Karlström icke funnit skäl göra ändring

i riksförsäkringsanstaltens beslut;

samt att anstalten på förfrågan anfört, att Karlström av anstalten ansetts

bedriva rörelse med den honom tillhöriga traktorn, enär hans jordbruk

med hänsyn till dess ringa omfattning icke ansetts kunna motivera innehavet

av traktor.

Riksförsäkringsanstaltens sist angivna uppfattning har utförligt bemötts

av motionärerna. Beträffande deras argumentering får utskottet hänvisa

till motionen II: 125.

Utskottet. Vid sin prövning av den föreliggande ersättningsfrågan har

utskottet av principiella skäl funnit sig förhindrat tillstyrka åtgärder i

motionernas syfte. Ett bifall till motionerna skulle nämligen innebära, att

i begreppet självständig företagare inlades en annan innebörd än den, som

detta begrepp enligt stadgad administrativ praxis erhållit vid handläggning

av hithörande ärenden inom riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet.

Huruvida lagstiftningen på förevarande område kan anses vara i behov av

översyn utgör ett spörsmål, som från utskottets sida i detta sammanhang

lämnas öppet.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 99 och II: 125 icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 4 mars 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Ivvar Anderson, Näsgård,

fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson, Pålsson,

Näsström, Sundelin, Bergh, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, Ragnar

Persson och Söderquist; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Bergström, Svensson i Grönvik, Andersson i Malmö, Boman

i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Lindholm, Rubbestad, Eriksson i

Sandby, Staxäng, Bergstrand, Hoppe och Wedén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.