Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående löneoch pensionsreglering för professorer och vissa andra akademiska lärare in. fl. jämte i ämnet väckta motioner.

1952-03-14 · 28 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:55, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående löneoch pensionsreglering för professorer och vissa andra akademiska lärare in. fl. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55.

1

Nr 55.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

löne- och pensionsreglering för professorer och vissa

andra akademiska lärare in. fl. jämte i ämnet

väckta motioner.

(2:a och 5:e avd.)

I propositionen nr 12 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över civilärenden för den 28 december 1951,

föreslagit riksdagen att dels godkänna de allmänna riktlinjer för en löneoch

pensionsreglering för professorer och vissa andra akademiska lärare

in. fl., som i propositionen förordats, dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att

utfärda de övergångsbestämmelser, som kunna bli erforderliga vid löneoch

pensionsregleringens genomförande.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom första kammaren av herr Nerman m. fl. väckt motion (I: 87),

vari hemställts, att bestämmelserna angående docents anställningstid utformas

så, att förlängning med högst ett sjunde år må kunna medgivas,

då vederbörande docents forskningsverksamhet blivit förhindrad ej blott

av sådan vikariatstjänstgöring å högre befattning vid universitet eller högskola,

som avses i propositionen, utan även av i motionen angivna andra

skäl;

dels en inom första kammaren av herrar Holmbäck och Herlitz väckt

motion (I: 194), vari hemställts, att riksdagen vid bifall till förevarande

proposition ville göra det uttalandet, att docent, som den 1 juli 1952 innehar

docentstipendium, skall kunna —- oavsett att han under sitt innehav av

docentstipendium eller extra ordinarie anställning icke i avsevärd grad hindrats

i sin forskningsverksamhet av vikariat på högre befattning vid universitet

eller högskola — i särskilda fall berättigas att innehava extra ordinarie

anställning som docent så länge, att den sammanlagda tiden för

hans innehav av docentstipendium och extra ordinarie anställning går upp

till sju år;

dels eu inom första kammaren av herr Holmbäck väckt motion (I: 195),

vari hemställts, att riksdagen med anledning av förevarande proposition

måtte besluta, att de docentkompetenta biträdande lärarna skola uppföras

på löneplan i samma lönegrad som de extra ordinarie docenterna;

dels ock en inom första kammaren av herr Ohlon väckt motion (1:265),

vari hemställts, att riksdagen vid sitt beslut med anledning av förevarande

proposition icke måtte godkänna förslaget om att de från Emily Wijks

1 Bilutng till riksdagens protokoll 1952. (i samt. AV 55.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•2

Statsutskottets utlåtande nr öö.

fond utgående lönetilläggen till innehavarna av vissa professorsänibeten vid

Göteborgs högskola skola upphöra, i den män befattningshavarna övergå å

det nya avlöningssystemet.

Beträffande motiveringen för ovannämnda yrkanden får utskottet hänvisa

till motionerna.

I propositionen föreslås löne- och pensionsreglering från och med den

1 juli 1952 för professorer och vissa andra akademiska lärare in. fl. Sålunda

förordas, att bl. a. professors- och laboratorsbefattningarna vid universiteten,

de medicinska högskolorna samt Stockholms och Göteborgs högskolor

skola inordnas under det för statsförvaltningen i allmänhet gällande

lönesystemet samt att för docentstipendiater och forslcarstipendiater skola

inrättas tidsbegränsade pensionsberättigande tjänster. Vidare föreslås, att

den nuvarande skillnaden i lönehänseende mellan universitetens och fackhögskolornas

professorer skall upphöra.

Löneregleringsförslagen för de akademiska lärarna omfatta universiteten,

de medicinska högskolorna, tandläkarhögskolorna, de tekniska högskolorna,

lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna samt Stockholms och Göteborgs

högskolor. Lönegradsplaceringen föreslås .skola bli för professor

Co 14, för befattningshavare inom laboratorsgruppen Ca 33, för docent och

forskardocent Ce 30 samt för director musices Ca 25.

I anslutning härtill förordas ändrad lönegradsplacering för vissa tjänstemän

vid forskningsinstitutioner in. m. Sålunda föreslås bl. a. att till lönegraden

Co 14 skola hänföras professorerna vid farmacevtiska institutet,

gymnastiska centralinstitutet, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,

statens skogsforskningsinstitut, statens institut för folkhälsan

samt naturhistoriska riksmuseet och statens etnografiska museum samt att

i lönegraden Ca 33 skola placeras vissa laboratorer vid karolinska sjukhuset.

Förslagen ha beräknats medföra en kostnadsökning för löner med i runt

tal två miljoner kronor.

De i propositionen framlagda förslagen grunda sig i första hand på ett

av 1948 års universitetslönekommitté den 17 oktober 1949 avgivet betänkande

angående lönereglering för vissa befattningshavare vid universiteten

och de statliga högskolorna. Över betänkandet ha utlåtanden avgivits av ett

antal myndigheter, institutioner och personalsammanslutningar. I anslutning

till de i betänkandet framlagda förslagen ha till Kung], Maj :t inkommit

åtskilliga framställningar, vari hemställts att vissa andra än de i kommittén

ifrågasatta institutionerna måtte inbegripas i löneregleringen. Löneregleringsfrågan

har därefter varit föremål för beredning inom civildepartementet

med biträde av särskilt tillkallade sakkunniga, varvid överläggningar

i ämnet ägt rum med Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), som företräder bl. a. Sveriges professorers förening och Sveriges

laboratorers förening, samt med Sveriges docentförbund.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55.

3

I fråga om innebörden i universitetslönekommitténs förslag och däröver

avgivna yttranden in. in. får utskottet hänvisa till propositionen, s.

3—48.

Departementschefen har anfört följande.

• De akademiska lärarnas luneställning ni. in.

Under senare år har det för statsförvaltningen i allmänhet gällande lönesystemet

gjorts tillämpligt å så gott som samtliga statstjänstemän och befattningshavare

i sådan statsunderstödd verksamhet, där statsmakterna bestämma

avlöningsförmånerna. Senast ha sålunda präster samt rektorer och

lärare vid privatläroverken, folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna

inordnats under detta system. Å oreglerad stat kvarstå numera huvudsakligen

endast vissa lärargrupper vid universiteten och de medicinska

högskolorna. Frågan om inordnande av sistnämnda befattningshavare under

det vanliga lönesystemet har dock vid flera tillfällen varit aktuell utan att

likväl en dylik åtgärd vidtagits. En av de väsentligaste anledningarna härtill

har, såsom 1948 års universitetslönekommitté framhållit, varit det motstånd

som från universitetshåll tidigare rests mot en sådan anordning. I

samtliga remissyttranden över universitetslönekommitténs förevarande förslag

har emellertid tillstyrkts eller lämnats utan erinran, att de oreglerade

befattningshavarna vid universiteten och de medicinska högskolorna inordnas

under statens allmänna avlöningsreglemente. Skälen till den ändrade

inställning, som sålunda kommit till uttryck, äro dels att det nuvarande

avlöningsreglementet medgiver beaktande av de speciella förhållanden, som

råda inom vissa områden, och dels att några olägenheter icke föranletts av

att professorer och laboratorer vid fackhögskolorna äro underkastade nämnda

reglemente. På grund av vad sålunda anförts vill jag tillstyrka, att de i

det följande angivna oreglerade befattningarna vid universiteten och de medicinska

högskolorna från och med den 1 juli 1952 inordnas under statens

allmänna avlöningsreglemente.

Universitetslönekommittén har med instämmande av flertalet remissmyndigheter

anfört, att en allmän omprövning erfordras av universitets- och

fackhögskolelärarnas löneställning i syfte att åstadkomma en förbättring av

densamma. Angelägenheten av att de högre akademiska lärarna erhålla skälig

ersättning för sin betydelsefulla verksamhet har också vid flera tillfällen

vitsordats av statsmakterna. Detta har kommit till uttryck bl. a. i de

beslut som vid 1949 och 1951 års riksdagar fattats om provisorisk ökning

av professorernas löner utöver vad som följt av höjningen av de rörliga tillläggsförmånerna.

Den omprövning av de högre akademiska lärarnas löneställning,

som därigenom inletts, bör enligt min mening nu fullföljas i anslutning

till att det inom statsförvaltningen i allmänhet gällande avlöningssystemet

göres tillämpligt även å professorer och laboratorer in. fl. vid

universiteten och de medicinska högskolorna.

Universitetslönekommitténs föreliggande förslag avse universiteten, de

medicinska högskolorna, tandläkarhögskolorna, de tekniska högskolorna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr öö.

samt lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna. De sakkunniga, som inom

civildepartementet biträtt vid löneregleringsarbetet, ha förordat, att löneregleringen

därutöver skall i princip omfatta även Stockholms och Göteborgs

högskolor. Denna gränsdragning för löneregleringen anser jag mig

böra godkänna. Till frågan i vilken utsträckning löneställningen för tjänstemän

utanför de akademiska lärosätena i förevarande sammanhang bör omprövas

torde jag senare få återkomma.

Vad först professorerna beträffar erhöllo universitetsprofessorerna vid

1925 års lönereglering en förmånligare löneställning än tjänstemän inom

den s. k. rådsgraden, till vilken professorerna vid fackhögskolorna hänfördes.

Sedan en eftersläpning i lönehänseende efter hand inträtt för universitetsprofessorerna,

återställdes den relation mellan universitets- och fackhögskoleprofessorer,

som avsetts vid 1925 års lönereglering, i huvudsak genom

att de oreglerade professorerna genom beslut vid 1949 års riksdag tillerkändes

en höjning av det då utgående provisoriska lönetillägget med

1 300—1 900 kronor. I samband med 1951 års chefslönereglering uppflyttades

fackhögskoleprofessorerna provisoriskt från lönegraden 33 till lönegraden

37, varjämte de oreglerade professorerna erhöllo ett med 2 400 kronor

för år förhöjt provisoriskt lönetillägg. I likhet med universitetslönekommittén

anser jag, att anledning numera icke finnes att i lönehänseende göra skillnad

mellan professorer vid de skilda läroanstalter, varom här är fråga.

Mot denna åsikt ha ej heller vid remissbehandlingen rests invändningar.

Jag förordar således, att den nuvarande differentieringen av professorslönerna

slopas.

Professorernas löneställning har genom nyssnämnda beslut i högst väsentlig

grad förbättrats. Fackhögskoleprofessor uppbär sålunda för närvarande

dyrortsgraderad lön enligt lönegraden 37 å löneplanen nr 1 samt

universitetsprofessor en begynnelselön, som något överstiger lönen i löneldassen

40 å 3-ort, och en slutlön, som så gott som uppgår till lönen i löneklassen

40 å 5-ort. Jag anser mig emellertid av skäl, som anförts av universitetslönekommittén,

böra föreslå, att åt professorerna beredes en löneställning

som är något förmånligare. I betraktande av de betydande höjningar,

som professorslönen under de senaste åren undergått, måste dock

en ytterligare ökning bli förhållandevis måttlig.

Hur den av mig förordade ytterligare ökningen skall utformas kan givetvis

vara föremål för delade meningar. Jag vill icke motsätta mig, att lönen

till professorerna i enlighet med universitetslönekommitténs förslag omedelbart

vid tjänstetillträdet utgår med sitt slutliga belopp. Detta nödvändiggör

dock icke att löneplanen nr 2 användes utan kan ske även inom ramen

för löneplanen nr 1, nämligen genom att professorerna placeras i lönegraden

Ca 37, löneklassen 40 och utöver lönen enligt nämnda löneklass erhålla

lämpligt avvägt befattningsarvode. Av praktiska skäl synes dock mera

lämpligt att i detta fall löneplanen nr 2 kommer till användning. I likhet

med statens lönenämnd tillstyrker jag, att professorerna inplaceras å den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55.

5

nya löneplanen nr 2 i lönegraden Co 14. Detta förslag har vid de förut omförmälda

överläggningarna med Sveriges akademikers centralorganisation

accepterats av denna. Förslaget innebär, att professorerna vid universiteten

och de medicinska högskolorna utöver de lönehöjningar, som genomfördes

åren 1949 och 1951, nu få sina löner höjda med 2 700 kronor i begynnelseläget

respektive med 1 700 kronor i slutläget samt att fackhögskoleprofessorerna

utöver den löneökning, som bereddes dem den 1 juli 1951, få sina

begynnelselöner höjda med 3 600—4 700 kronor och sina slutlöner höjda

med 1 700—2 700 kronor, allt per år räknat.

Vad härefter angår befattningshavarna inom laboratorsgraden (laboratorer,

prosektorer, observatörer, preceptorer m. fl.) har universitetslönekommittén

förordat, att de skola hänföras till löneplanen nr 1 och inplaceras i

lönegraden Ca 32. Detta har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet

remissinstanser. I några yttranden har emellertid framhållits önskvärdheten

av att relationen i lönehänseende mellan professorer och laboratorer

genom löneregleringen icke förändras till laboratorernas nackdel. I anledning

härav och med beaktande av övriga på frågan inverkande omständigheter

vill jag förorda, att de nu ifrågavarande akademiska lärarna hänföras

till löneplanen nr 1 lönegraden Ca 33. Detta innebär, att laboratorerna

vid universiteten utöver den lönehöjning, som genomfördes år 1949, nu

få begynnelselönerna höjda med 1 359 kronor och slutlönerna med 2 363

kronor, medan höjningen för motsvarande befattningshavare vid t. ex. veterinärhögskolan

utgör 3 036 kronor respektive 2 652 kronor.

Sveriges akademikers centralorganisation har vid överläggningarna i ämnet

förklarat sig visserligen icke kunna acceptera sistnämnda lönegrad för

laboratorsgruppens del men å andra sidan ej vilja motsätta sig, att löneregleringen

för dessa befattningshavare grundas å denna lönegrad. Det har vid

överläggningarna å ömse sidor förutsatts att, därest det nu pågående tjänsteförteckningsrevisionsarbetet

skulle giva anledning därtill, laboratorsgruppens

löneställning skall omprövas och därvid undersökas om och i vilken

utsträckning särskilda arvoden böra utgå till de befattningshavare av ifrågavarande

kategori, som tillika äro institutionsföreståndare.

Sedan åtskilliga år har frågan om beredande av tryggare anställningsförhållanden

för docenterna diskuterats. I anledning av alt 1945 års universitetsberedning

föreslagit införande av tjänste- och familjepensionsrätt för

docenterna med bibehållande av arvodesformen uttalade dåvarande chefen

för ecklesiastikdepartementet i prop. 1946: 273, att det icke syntes önskvärt

att utan tvingande skäl tillskapa nya med pensionsrätt förenade anställningsformer

samt alt några avgörande hinder icke syntes möta mot att

tillämpa extra ordinarie anställning för docenterna under förutsättning att

bestämda regler meddelades om anställningens upphörande efter viss

längsta anställningstid. Vad departementschefen anfört föranledde icke

någon erinran från riksdagens sida.

Jag delar helt de betänkligheter mot införandet av nya med pensions
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Statsutskottets utlåtande ni >5.

rätt förenade anställningsformer, varåt dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

sålunda givit uttryck. Enligt min mening bör vad statsmakterna

vid 1946 års riksdag i princip uttalat sig för nu fullföljas. Jag förordar

följaktligen att åt docentstipendiaterna liksom åt forskarstipendiaterna

beredes tidsbegränsad anställning såsom extra ordinarie tjänstemän.

I likhet med kommittén vill jag med skärpa understryka, att införandet

av extra ordinarie anställning för docenterna icke innebär några förpliktelser

för staten att i särskild ordning bereda dem försörjningsmöjligheter

sedan den begränsade anställningstiden gått till ända. En docent eller

forskardocent, som icke kan påräkna att vid utgången av den avsedda tiden

såsom avlönad docent erhålla befordran vid universitet eller högskola, har

således att söka anställning inom annat verksamhetsfält.

Universitetslönekommittén har föreslagit, alt första extra ordinarie anställning

såsom docent eller forskardocent skulle föregås av en ettårig prövotid

med anställning såsom extra tjänsteman. Den extra ordinarie anställningen

skulle till en början avse 3 år och sedermera, efter särskild prövning

av vederbörandes kvalifikationer, ytterligare en 3-årsperiod med möjlighet

till förlängning högst ett år, därest docenten under tiden för den avlönade

anställningen i mera avsevärd omfattning tagits i anspråk för vikariat

å högre befattning vid universitet eller högskola.

Lämpligheten av den av kommittén föreslagna ettåriga prövotiden synes

mig emellertid kunna ifrågasättas. För docenternas vidkommande torde

tiden vara alltför kort, för alt vederbörande därunder skall hinna framvisa

några resultat av vetenskapligt arbete, som kunna dokumentera hans

lämplighet för anställning såsom extra ordinarie docent. Forskardocenturerna

å andra sidan torde, liksom för närvarande forskarstipendierna,

nästan undantagslöst komma att tilldelas personer, som tidigare innehaft

docentur vid lärosätet i fråga och som därför icke behöva underkastas ytterligare

prövotid. Jag förordar därför, att såväl docenter som forskardocenter

omedelbart erhålla extra ordinarie anställning. Före anställning såsom extra

ordinarie docent torde emellertid vederbörande sökande i regel böra underkastas

undervisningsprov för utrönande av hans skicklighet såsom lärare.

I det föreliggande förslaget till stadgar för tandläkarhögskolorna har eu

bestämmelse av denna innebörd redan intagits.

Därest i enlighet med vad jag sålunda förordat särskild prövotid icke införes

för docenterna, synes anställningstiden lämpligen böra bestämmas till

två 3-årsperioder med möjlighet till förlängning högst ett år i de fall då

forskningsverksamheten blivit förhindrad av sådan vikariatstjänstgöring å

högre befattning vid universitet eller högskola, som förekommit i mera avsevärd

omfattning. Även vikariatsförordnanden av kortare varaktighet än

hel termin böra härvid kunna beaktas.

Vad docenternas lönegradsplacering angår finner jag vad statens lönenämnd

anfört beaktansvärt. Jag anser mig således böra förorda, att forskardocenter

och docenter placeras i samma lönegrad och hänföras till lönegraden

Ce 30. Då anställning såsom forskardocent regelmässigt torde före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55.

7

gås av anställning såsom docent, medför vad jag föreslagit att forskardocent

omedelbart erhåller lön enligt 32 löneklassen. Förslaget om docenternas

lönegradsplacering innebär, att docent och forskardocent erhålla

pensionsberättigade tjänster, vari begynnelselönen överstiger det nuvarande

stipendiet å 3-ort med 2 762 kronor respektive 2 366 kronor per år samt å

5-ort med 3 830 kronor respektive 3 446 kronor per år. En förutsättning för

denna löneökning synes dock, såsom även universitetslönekommittén framhållit,

vara att docenternas undervisningsskyldighet utökas. Jag återkommer

härtill senare.

Sveriges docentförbund har vid de förut omförmälda överläggningarna

förklarat sig till freds med det här framlagda förslaget.

I samband med frågan om inrättandet av docenttjänster torde jag även

få något beröra löne.ställningen för de docentkompetenta biträdande lärarna.

Dessa åtnjuta för närvarande utöver det för biträdande lärare fastställda

arvodet å 12 000 kronor tilläggsarvode med belopp motsvarande skillnaden

mellan de kontanta löneförmåner, som tillkomma docent, och 12 000

kronor. Enligt min mening bör denna princip även i fortsättningen bibehållas

i så måtto, att docentkompetent biträdande lärare erhåller tilläggsarvode

motsvarande skillnaden mellan den kontanta lönen i 30 löneklassen

å universitetets eller högskolans ortsgrupp och det arvode som tillkommer

annan biträdande lärare.

Vad härefter exercitiemåstarna vid universiteten angår har frågan om

organisationen av gymnastikundervisningen vid universiteten ännu icke

lösts, varför anledning torde saknas att i detta sammanhang upptaga de

vakantsatta gymnastiklärartjänsterna till omprövning. De båda ordinarie

tjänster, som inrättats för den musikaliska verksamheten, har universitetslönekommittén

föreslagit skola hänföras till löneplanen nr 1, lönegraden Ca

25 under benämningen director musices. Detta förslag, som innebär en ökning

av begynnelselönen med i runt tal 2 000 kronor per år och av slutlönen

med omkring 2 600 kronor per år, finner jag mig kunna biträda.

De tjänster vid universiteten och de i det föregående angivna högskolorna,

som böra omfattas av den av mig förordade löneregleringen, ha redovisats

i en tablå, vilken torde få fogas vid protokollet i detta ärende såsom Bilaga

A. I tablån har gjorts en gruppering med hänsyn såväl till tjänsternas

art som till sättet för deras avlönande. Härvid ha beaktats även befattningar,

om vilkas inrättande senast den 1 juli 1952 definitiva beslut föreligga.

Beträffande vissa av de ifrågavarande tjänsterna torde följande böra

framhållas.

I fråga om de vid universitetet i Uppsala och karolinska institutet inrättade

personliga professurerna å indragningsstat (1 a i tablån) har universitetslönekommittén

föreslagit, att dessa i de nya personalförteckningarna

skulle upptagas å övergångsstat. T anslutning härtill må erinras, att

i några fall för innehavare av befattning inom laboratorsgraden vid dessa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr öö.

institutioner inrättats en personlig professur, därvid vederbörande åtnjuter

personligt lönetillägg å indragningsstat lika med skillnaden mellan ordinarie

professorslön och lönen å den egna tjänsten. Jag förordar, att jämväl

i dessa fall den personliga professuren uppföres å övergångsstat och att den

ordinarie befattningen vakantsättes under den tid, den personliga professuren

består.

Vad angår de övriga helt av statsmedel avlönade professurerna (1 b i

tablån) må framhållas, att den i tablån särskilt anmärkta B. John F. och

Svea Anderssons professur i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska

urladdningar, vilken icke är personlig, för närvarande redovisas

å indragningsstat. Nämnda professurs framtida bestånd och finansiering

var föremål för överväganden av statsmakterna vid 1950 års riksdag (jämför

prop. 1950: 172). Med hänsyn till vad då förekom föreslår jag, att professuren

överföres å ordinarie stat.

I gällande personalförteckning för Chalmers tekniska högskola finnas

upptagna 32 professurer. Till bestridande av kostnaderna för den från och

med den 1 juli 1951 vid högskolan inrättade professuren i byggnadsekonomi

och byggnadsorganisation under tio år ha dock utlovats årliga bidrag å

sammanlagt 45 000 kronor från Göteborgs stad in. fl. Denna professur har på

grund härav redovisats i tablån bland professurer avlönade helt av andra

medel än statliga.

Bland professurerna vid karolinska institutet har i tablån icke medtagits

professuren i rättspsykiatri. Professurens innehavare åtnjuter å institutets

stat endast ett arvode av 3 500 kronor för år men är tillika överläkare vid

centralfängelsets å Långholmen sinnessjukavdelning. Denna överläkartjänst

är placerad i lönegraden Ca 32 samt förenad med den till överläkare vid

sinnessjukavdelning utgående avlöningsförstärkningen å 5 004 kronor. Därjämte

uppbär överläkaren hyresersättning med 3 000 kronor för år. Vid

professurens inrättande år 1946 avvägdes förenämnda arvode å 3 500 kronor

med beaktande av att professorn skulle bli i avlöningshänseende ungefär likställd

med professorn i psykiatri, vilken utom sin vanliga professorslön

uppbär jämväl ett överläkararvode från karolinska sjukhuset å 1 500 kronor.

På grund av införande från och med den 1 januari 1951 av förenämnda avlöningsförstärkning

å 5 004 kronor åtnjuter emellertid professorn i rättspsykiatri

avlöningsförmåner, som överstiga vad som enligt löneregleringsförslaget

avses skola tillkomma professor med överläkararvode. Någon uppräkning

av det å karolinska institutets stat uppförda arvodet i samband med

löneregleringen bör därför icke ske. Huruvida professuren, såsom lärarkollegiet

vid institutet i anslagsäskandena för nästa budgetår föreslagit, bör

upptagas som en ordinarie tjänst torde få prövas i annat sammanhang.

Under professurer, avlönade delvis av statsmedel, delvis av andra medel

(2 a i tablån) ha redovisats vissa vid statliga lärosäten inrättade donationsprofessurer,

nämligen fem vid Uppsala universitet, tre vid karolinska institutet

och två vid tekniska högskolan i Stockholm. I intet fall har under de

senaste åren den avkastning av donationsmedlen, som stått till förfogande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr ö5.

9

för avlönande av berörda professorer vid de två förstnämnda lärosätena, varit

tillräcklig för att dessa i avlöningshänseende skulle bli jämställda med övriga

professorer.

Jag delar universitetslönekommitténs uppfattning, att donationsprofessorerna

i princip böra komma i åtnjutande av samma förbättring i avlöningshänseende

som föreslagits beträffande övriga professorer. Dessa professorer

ha även erhållit det provisoriska lönetillägg, som utgått under de sista åren.

Då donationsfonderna sålunda redan nu visat sig otillräckliga för befattningshavarnas

avlönande, komma kostnaderna för avlöningsförbättringen i

samband med löneregleringen att i sin helhet falla på statsverket. Beträffande

de två ifrågavarande professurerna vid tekniska högskolan, vilka båda

äro personliga, har redan vid deras tillkomst förutsatts, att de till viss del

skulle bekostas av statsmedel. Emellertid har i båda fallen statens andel i

lönekostnaderna fastställts till ett bestämt belopp, medan vederbörande

donatorer förbundit sig att tillskjuta vad som erfordrades för att professurernas

innehavare skulle bli i avlöningshänseende likställda med ordinarie

professorer vid högskolan. En lönereglering för ifrågavarande befattningshavare

kommer därför icke att belasta statsverket. Detsamma gäller de helt

med enskilda medel bekostade (personliga) professorsbefattningarna (3 i

tablån), av vilka en förekommer vid tekniska högskolan i Stockholm och

två vid Chalmers tekniska högskola.

Under professurer, avlönade delvis av statsmedel, delvis av andra medel (2

i tablån) ha upptagits de professurer vid Stockholms och Göteborgs högskolor,

vilka ansetts i princip böra omfattas av löneregleringen. Vid Stockholms

högskola finnes ytterligare en professur, nämligen i nationalekonomi,

företrädesvis näringsekonomi, vilken tillkom år 1947 genom en donation

såsom en personlig professur. Innehavaren har tillika varit chef för Industriens

utredningsinstitut. Professuren är numera vakant. Frågan om löneförmånerna

å befattningen torde få upptagas vid ett eventuellt återbesättande

av denna.

Nuvarande innehavaren av professuren i internationell rätt vid Stockholms

högskola avlönas efter samma grunder som universitetsprofessor men åtnjuter

dessutom ett personligt lönetillägg å 2 000 kronor och ett ålderstillägg

å 1 000 kronor för år. I samband med löneregleringen bortfaller ålderstilllägget.

Vidare bör det personliga lönetillägget upphöra att utgå.

Sex av professorerna vid Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga

avdelning (2 b i tablån) äga ej uppbära det nu med sammanlagt 6 000

kronor utgående provisoriska lönetillägget. De äro i stället tillförsäkrade

ålderstillägg enligt gynnsammare grunder än övriga professorer med oreglerad

lön samt berättigade till ersättning för indragna terminsavgifter, som

för budgetåret 1950/51 för var oph en av dem utgjorde omkring 7 100 kronor.

För undvikande av inkomstminskning böra dessa professorer vid övergång

till det reglerade lönesystemet erhålla personliga lönetillägg, motsvarande

skillnaden mellan deras lön före löneregleringens genomförande och

lönen i Co 14 närmast därefter. De böra vara underkastade samma tjänstgöringsskyldighet

som övriga professorer vid högskolan.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 5-5.

I tablån ha icke redovisats de vid Stockholms högskola förefintliga arvodesbefattningarna

såsom lärare (professor) i astronomi, lärare (observatör)

i astronomi, lärare (professor) i allmän och jämförande etnografi

samt lärare (professor) i sinologi. Ej heller har i tablån medtagits professor

Bergianus, vilken uppbär särskilt arvode vid högskolan såsom biträdande

lärare i botanik. Innehavarna av ifrågavarande arvodesbefattningar avlönas

i övrigt å andra tjänster.

Utöver de i tablån upptagna professurerna vid Göteborgs högskola finnes

där inrättad en forskningsprofessur i botanik för prefekten vid Göteborgs

botaniska trädgård. Denna är i avlöningsstaten för högskolan upptagen

allenast såsom en arvodesbefattning med ett arvode å 6 500 kronor och bör

med hänsyn härtill ej inbegripas under löneregleringen. Professurens innehavare

avses skola i övrigt avlönas å annan tjänst. Ej heller bör löneregleringen

omfatta den för närvarande icke tillsatta donationsprofessuren i allmän

och jämförande etnografi, vilken skall vara förenad med chefskapet

för vissa av Göteborgs stads vetenskapliga och kulturella institutioner, eller

de tre vakantsatta donationsprofessurer, vilka ej avses skola tillsättas förrän

vederbörande donationsfonder lämna en avkastning, som helt täcker professorslönen.

Till innehavare av sådana professorsämbeten vid Göteborgs högskola,

som inrättats före den 1 januari 1917, kunna utgå särskilda lönetillägg ur

Emily Wijks fond. Av denna fonds avkastning, som år 1950 uppgick till

15 700 kronor, skola 10 procent läggas till kapitalet, 18 procent användas

till upprättande av docentstipendier samt återstoden, 72 procent, användas

till förbättrande av lönerna åt innehavare av nyssnämnda professorsbefattningar,

under förutsättning att dessa professorer av andra medel åtnjuta

minst motsvarande löneförmåner som i allmänhet gälla för innehavare av

professur vid universitet. Av de nuvarande 18 ordinarie professurerna vid

Göteborgs högskola ha 15 tillkommit före den 1 januari 1917. För närvarande

utgå emellertid från fonden lönetillägg endast till 10 professorer med

800—1 000 kronor per år. Avkastningen av fonden har i avvaktan på närmare

utredning rörande tolkningen av donationsvillkoren icke upptagits å inkomststaten

för Göteborgs högskola. Till innehavarna av två professurer

utgick före 1949 lönetillägg om 1 000 kronor från andra medel. För att dessa

båda befattningshavare icke skulle lida inkomstminskning i samband med

att de vid universiteten gällande avlöningsbestämmelserna år 1949 genomfördes

vid Göteborgs högskola beslöts, att de skulle erhålla personliga lönetillägg

å 1 000 kronor vardera av statsmedel. Samtliga nu nämnda lönetillägg

synas böra upphöra i den mån befattningshavarna övergå å det nya avlöningssystemet.

Frågan om dispositionen i framtiden av omförmälda fond

torde få upptagas i annat sammanhang.

Vid ettvart av universiteten i Uppsala och Lund finnes inrättad en personlig

laborator stjänst å indragningsstat (4 a i tablån), vars innehavare

åtnjuter samma avlöningsförmåner som universitetens övriga laboratorer.

Dessa befattningar synas böra innefattas i löneregleringen, varvid tjänster
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr oJ.

11

na — liksom föreslagits i fråga om de personliga professurerna — böra

•uppföras å övergångsstat. Vidare har vid karolinska institutet för en av docenterna

inrättats en personlig extra laboratorsbefattning, förenad med arvode.

Befattningen är en ren forskartjänst. Då arvodesbeloppet vid befattningens

inrättande så sent som år 1950 (VIII ht 1950, s. 121) avsågs skola i

stort sett motsvara de avlöningsförmåner, som då tillkommo en ordinarie

laborator, förordar jag, att arvodets storlek jämväl fortsättningsvis anpassas

efter laboratorslönen.

Bland övriga helt av statsmedel avlönade befattningar inom laboratorsgraden

(4 b i tablån) märkes en observatorstjänst i lönegraden Ce 29 vid

Chalmers tekniska högskola. Befattningen inrättades år 1949 vid det med

anslag av enskilda medel uppförda jonosfärobservatoriet vid högskolan.

Därvid förutsattes, att av befattningens innehavare skulle fordras teknologie

eller filosofie licentiatexamen i till dess område hörande ämnen. Enligt av

Ivungl. Maj :t meddelade bestämmelser skall beträffande observatorn i tilllämpliga

delar gälla vad i stadgarna för de tekniska högskolorna är föreskrivet

i fråga om laborator. Enligt vad jag inhämtat fullgör observatorn

regelbunden undervisning vid högskolan samt har därutöver en betydande

arbetsbörda vid observatoriet. Med hänsyn till angivna förhållanden torde

befattningen böra omfattas av löneregleringen och placeras i den för laborator

föreslagna lönegraden.

Åt en av laboratorerna vid lantbrukshögskolan utgår för närvarande ett

personligt lönetillägg med 504 kronor för år. Lönetillägget tillkom vid lantbrukshögskolans

inrättande (prop. 1931: 143) såsom ersättning för att befattningshavaren

i samband med överflyttande från den dåvarande centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet ålades undervisningsskyldighet

vid lantbrukshögskolan. Då denne befattningshavare icke synes

intaga någon särställning i förhållande till övriga laboratorer, bör det särskilda

lönetillägget vid löneregleringens genomförande bortfalla i överensstämmelse

med vad som skett den 1 juli 1951 beträffande motsvarande tilllägg

till en av högskolans professorer.

Tre av docentstipendiaterna vid Stockholms högskola (7 i tablån) erhålla

för närvarande särskilda tillägg å 2 540 kronor för år jämte därå belöpande

dyrtids- och kristillägg. Denna förmån bör vid inrättandet av extra ordinarie

docenttjänster bortfalla. Ett vid Göteborgs högskola utgående docentstipendium

å 12 000 kronor, som bestrides av avkastningen av vissa fonder

vilka ej upptagits å inkomststaten för högskolan, bör icke omfattas av löneregleringen

och har ej redovisats i tablån.

Vid universitetet i Lund har inrättats ett personligt forskarstipendium

(8 a i tablån). Stipendiets innehavare bar tillförsäkrats samma stipendieförmåner

som innehavare av forskarstipendium för docent vid universitetet.

Stipendiets grundbelopp utgår i form av arvode, varemot övriga förmåner

skola bestridas i samma ordning som motsvarande förmåner för innehavare

av forskarstipendium för docent. Vad i §§ 12—16 av de genom Ivungl. Maj:ts

brev den 8 april 1927 meddelade bestämmelserna angående forskarstipen
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr öö.

dier för docenter föreskrives skall äga tillämpning jämväl beträffande här

ifrågavarande stipendium. Med hänsyn till vad sålunda bestämts bör stipendiets

innehavare komma i åtnjutande av samma löneförmåner som extra

ordinarie forskardocent.

Utöver de befattningar, som hittills berörts och vilka kunna sägas utgöra

de typiska grupperna av lärare med fast anknytning till de akademiska

lärosätena, finnas vid vissa fackhögskolor mera speciella tjänster,

vilka på grund av nuvarande löneställning eller andra förhållanden torde

böra observeras i detta sammanhang.

Den vid veterinärhögskolan inrättade befattningen såsom lärare i hovbeslag

och läran om hovens sjukdomar (9 i tablån) har tidigare i lönehänseende

likställts med de högst avlönade inom laboratorsgruppen. Enligt

beslut vid 1947 års riksdag är tjänsten placerad i lönegraden Ca 31 eller samma

lönegrad som tillkommer laborator vid tandläkarhögskolorna. Enligt

min mening bör befattningshavaren erhålla samma löneförbättring som

tillkommer de nu i lönegraden 31 placerade laboratorerna och således hänföras

till lönegraden Ca 33.

Vid vardera av lantbruks- och skogshögskolorna finnes en extra ordinarie

lektorstjänst i lönegraden Ce 29. Lektorstjänsten vid skogshögskolan var

ursprungligen uppförd å extra stat med arvode motsvarande avlöningen åt

högskolans dåvarande ordinarie lektorer, vilka i avlöningshänseende likställts

med lektorerna vid de allmänna läroverken. Vid 1926 års lönereglering

bibehölls likställdheten med de då oreglerade läroverkslektorerna. När

lektorstjänsten vid lantbrukshögskolan inrättades år 1944 genom omändring

av en tidigare speciallärartjänst vid högskolan, placerades befattningen i

samma lönegrad som motsvarande befattning vid skogshögskolan.

Då frågan om löneställningen för lektorerna vid de allmänna läroverken

för närvarande är föremål för överläggningar mellan 1949 års tjänsteförteckningskommitté

och vederbörande personalorganisationer, är jag icke nu

beredd att taga ställning till spörsmålet om förenämnda två lektorstjänsters

lönegradsplacering utan torde senare få återkomma härtill.

Tandläkarhögskolornas avdelningstandläkarbefattningar äro numera placerade

i lönegraden Ce 22 samt förenade med en tjänstgöringsskyldighet av

i genomsnitt 21 timmar per vecka. Befattningarna tillsättas av universitetskanslern,

varvid sökandena äro skyldiga avlägga lärarprov, om lärarrådet

finner sådant prov önskvärt. I fråga om kompetenskrav föreskrives, att innehavare

av avdelningstandläkarbefattning skola vara legitimerade tandläkare

samt böra ha fullgjort väl vitsordad tjänstgöring vid tandläkarhögskola

eller innehava därmed jämförbara meriter. Vid befattningarnas tillsättande

bör hänsyn jämväl tagas till ådagalagd vetenskaplig skicklighet. Avdelningstandläkarna

tillhöra tandläkarhögskolornas lärarkår och fullgöra undervisningsskyldighet

vid högskolorna. Med hänsyn till avdelningstandläkartjänsternas

särpräglade karaktär anser jag emellertid frågan om löneställningen

för dessa befattningshavare icke böra upptagas i detta sammanhang.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande in• 55.

13

De akademiska lärarnas tjänstgöringsskyldighet.

Universitetslönekommittén har i sitt betänkande framhållit, att de nuvarande

i stadgeväg meddelade bestämmelserna angående professorernas och

laboratorernas tjänstgöringsskyldighet äro svåröverskådliga och oenhetliga

samt enligt kommitténs mening i behov av en översyn. I fråga om vissa befattningshavargrupper

måste vidare en utvidgad tjänstgöringsskyldighet

anses utgöra en förutsättning för den föreslagna löneställningen.

Med anledning härav ha de sakkunniga, som inom civildepartementet biträtt

vid löneregleringsarbetet, utfört särskilda undersökningar rörande de

akademiska lärarnas arbetsbörda. Dessa undersökningar, vilkas närmare detaljer

framgå av handlingarna i ärendet, giva vid handen, att undervisningens

omfattning för de olika befattningshavarna växlar betydligt icke endast

vid olika lärosäten utan ofta även inom en och samma högskola och till och

med inom samma fakultet.

På grund av de skiftande förhållanden, som föreligga inom det akademiska

verksamhetsområdet, torde det icke vara lämpligt eller ens möjligt att

i samband med löneregleringen utfärda några gemensamma mera detaljerade

föreskrifter angående tjänstgöringsförhållandena i allmänhet för professorerna

och befattningshavarna inom laboratorsgraden.

Några i stadgeenlig ordning meddelade föreskrifter angående de akademiska

befattningshavarnas skyldighet att bedriva vetenskaplig forskning

finnas icke. Detta åliggande framgår endast av de allmänna bestämmelserna

rörande de akademiska lärosätenas uppgift. Den fria forskningen låter

sig icke med fördel bindas i några på förhand fastslagna former eller regleras

av allmänna bestämmelser om förläggning till vissa tider eller platser.

Det är heller icke min avsikt att här framlägga förslag i sådan riktning. I

samband med den förbättrade löneställning för forskningens utövare, som

nu avses skola genomföras, synes det emellertid rimligt att klarare än vad

tidigare varit fallet fastslås, att den vetenskapliga forskningen utgör ett de

akademiska befattningshavarnas tjänsteåliggande, som tillsammans med

övriga tjänsteuppgifter skall bereda dem full sysselsättning. En bestämmelse

av denna innebörd bör intagas i universitetsstatuterna och stadgarna

för de olika högskolorna.

Vad härefter angår fördelningen av arbetstiden mellan å ena sidan undervisning

och å den andra forskning och övriga åligganden är det uppenbart,

att en ökad undervisningsbörda skulle minska den tid, som återstår för fullgörandet

av övriga arbetsuppgifter och då främst forskningen. -»lag är av

den uppfattningen, att risk föreligger för att forskningsarbetet skulle eftersättas,

om tiden för den kvalificerade undervisningen utökades. Till denna

räknar jag främst föreläsningarna, vilka påkalla tidskrävande förarbeten.

Även de som undervisningsform alltmer betydelsefulla seminarieövningarna

torde som regel få räknas hit. Vanligen föregås de av ett avsevärt förberedelsearbete

och påfordra en ur kvalitativ synpunkt krävande insats av ledaren.

Enligt gällande bestämmelser för universiteten är det för närvarande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr oö.

tillåtet att utbyta intill tre veckotimmars föreläsningar mot samma timantal

seminarieövningar. Jag har icke något att erinra mot denna princip i och

för sig men anser det angeläget, att det i tillämpningen tillses, att icke

under evalveringsprincipen i fråga inbegripas även övningar av elementär

beskaffenhet. Jag förutsätter alltså, att begreppet seminarieövningar reserveras

för sådan undervisning, som i kvalitativt hänseende är lika krävande

som föreläsningar.

Vid sidan av föreläsningarna och seminarieövningarna ha, främst vid

fackhögskolorna men även vid de medicinska utbildningsanstalterna, såsom

särskilda undervisningsformer tillkommit övningar och demonstrationer av

olika slag, vilka icke kunna anses lika krävande för läraren. Av den gjorda

utredningen framgår att professorerna vid dessa högskolor, särskilt de tekniska,

vid sidan av den kvalificerade undervisningen i icke obetydlig omfattning

påtagit sig ansvaret för och i viss utsträckning även den direkta

ledningen av denna mera elementära undervisning. Hjälpkrafter av icke

alltför kvalificerad art, såsom assistenter och amanuenser, stå emellertid

ofta till förfogande. Även vid universiteten samt Stockholms och Göteborgs

högskolor förekommer åtskillig dylik mera elementär undervisning i form

av särskilda kurser m. in., men denna gives vanligen av andra lärare än

professorer, såsom biträdande lärare in. fl.

Den elementära undervisningen kan alltid sägas stå under överinseende

av vederbörande professor i ämnet, även om denne icke personligen på något

sätt deltager i densamma. I den mån ett ökat behov av sådan undervisning

framväxer vid universiteten och högskolorna, kan det enligt min mening ej

sällan vara lämpligt, att professorn, som måste antagas äga de bästa förutsättningarna

att genom sin personliga ledning och kontroll av verksamheten

tillse, att det avsedda syftet uppnås, tager viss personlig del i densamma.

De tidigare ganska regelmässigt förekommande avgiftsbelagda kurserna

äro numera i huvudsak avvecklade. Med hänsyn härtill och till det i övrigt

anförda bör § 104 universitetsstatuterna ändras så, att därav framgår, att

professor är pliktig att, på förslag av vederbörande fakultet och enligt universitetskanslerns

bestämmande, meddela annan undervisning i sitt läroämne

än föreläsningar och därmed i kvalitativt hänseende jämförbar undervisning,

då sådant för ett ändamålsenligt anordnande av den akademiska

undervisningen finnes oundgängligen erforderligt. Motsvarande bestämmelser

i stadgarna för övriga lärosäten böra utformas i enlighet härmed.

Enligt universitetsstatuterna och stadgarna för karolinska institutet äger

universitetskanslern i vissa fall, där professor på grund av särdeles betungande

examinations- eller andra tjänstegöromål behöver lindring i undervisningsskyldigheten,

medgiva viss nedsättning i denna skyldighet. Enligt

min uppfattning bör sådan befrielse meddelas" endast i fall, då kanslern verkligen

finner särdeles betungande examinations- eller andra tjänstegöromål

motivera densamma. Med anledning härav torde eu översyn böra ske av

de särskilda beslut, som i enskilda fall meddelats rörande nedsättning i den

normala undervisningsskyldigheten.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr J-5.

15

Det torde enligt min mening vidare böra övervägas, om icke den allmänna

skyldighet att övervaka den akademiska undervisningen, som åvilar kanslern

respektive vederbörande högskolestyrelser, bör förtydligas genom omformulering

av gällande bestämmelser på berörda punkter. Frågan torde böra

upptagas i lämpligt sammanhang, för de under kanslerns överinseende

ställda lärosätena förslagsvis i samband med det inom kanslersämbetet pågående

arbetet på en revision av universitetsstatuterna.

1945 års universitetsberedning har i sitt betänkande angående examina,

undervisningen''och universitetsstatistiken (SOU 1949:54) konstaterat, att

en besvärande brist på lämpliga läroböcker föreligger i flertalet ämnen. Enligt

18 § stadgarna för skogshögskolan åligger de!; bl. a. professor och laborator

att, därest i något hans ämne icke finnas tjänliga läroböcker eller kompendier,

så fort ske kan utarbeta sådana och, om han ej själv vill ombesörja

deras utgivande, ställa dem till högskolans eller studentkårens förfogande

för utgivning. Jag förordar, att en bestämmelse av motsvarande innehåll

införes för universiteten och högskolorna i allmänhet.

I framställning den 9 februari 1950, varöver statskontoret, universitetskanslern

och statens lönenämnd avgivit utlåtanden, ha lärarkollegierna vid

Stockholms och Malmö tandläkarhögskolor hemställt, att laboratorerna vid

tandläkarhögskolorna — vilka enligt gällande bestämmelser ha en daglig

tjänstgöringsskyldighet av 6 timmar, varav 4 timmar avsetts för egentlig

undervisningsverksamhet och återstående 2 timmar för tandvårdsutövning

i vederbörande högskolas tjänst, och vilka för sist nämnda tjänstgöring

åtnjuta ett särskilt arvode av 2 004 kronor för år — skulle befrias från

skyldigheten att fullgöra tandvårdsutövningen. I samband därmed skulle

det särskilda arvodet bortfalla. Därjämte skulle enligt framställningen laborator

medgivas rätt att utom tjänstetid bedriva tandvårdsutövning å sådana

vid högskolan inskrivna patienter, som önskade tandvård av laboratorn,

mot av vederbörande myndighet fastställd taxa, vilken skulle helt täcka

de omedelbara kostnaderna för behandlingen, inberäknat skäligt arvode

till laboratorn.

För egen del är jag icke beredd att nu taga ställning till detta förslag.

Därest riksdagen ej har något att erinra däremot, torde det få ankomma

på Kungl. Maj :t att efter ytterligare överväganden pröva, huruvida de nuvarande

arvodena böra bibehållas eller om desamma skola indragas och i

samband därmed tjänstgöringen ändras i den riktning lärarkollegierna ifrågasatt.

Även för de nuvarande docent- och forskarstipendiaterna gäller, alt deras

uppgifter äro undervisning och forskning. I fråga om forskningen torde

vad jag i det föregående anfört beträffande professorer och laboratorer

i allt väsentligt vara tillämpligt å docenterna. Även för dessa bör sålunda

forskningen omfatta den tid som återstår för åt1, bereda vederbörande full

sysselsättning sedan övriga tjänsteåligganden fullgjorts. Vad angår undervisningsskyldigheten

är denna av olika omfattning vid olika lärosäten.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 55.

Vid genomförandet av en lönereglering för docenterna i enlighet med vad

jag i det föregående förordat komma dessa icke endast att erhålla väsentligt

förbättrade avlöningsförhållanden utan därjämte att uppnå en tryggare

ställning såsom extra ordinarie befattningshavare med rätt till pension och

vissa andra förmåner. En ökad undervisningsskvldighet har därför ifrågasatts.

I olika sammanhang har dock betonats att docenturerna i första hand

böra inriktas på forskning. I detta skede av den akademiska karriären förutsättas

nämligen vetenskapsidkarna genom specimensarbetena skola meritera

sig för professurer och övriga akademiska sluttjänster, och de böra

samtidigt äga möjligheter att genom en mera fri utveckling av sin begåvning

kunna föra forskningen framåt utan att i högre grad vara tyngda av undervisning

och administrativa göromål.

Med allt beaktande av dessa synpunkter har jag emellertid kommit till

den uppfattningen, att en något ökad undervisningsskyldighet i förhållande

till vad som nu gäller icke i avsevärd grad behöver minska docenternas

möjligheter till forskning. För närvarande kan en docentstipendiats undervisningsbörda

sägas utgöra omkring hälften av den, som genomsnittligt

åvilar en professor. Efter ingående överväganden med de sakkunniga vill

jag föreslå, att de extra ordinarie docenterna åläggas 75 timmars föreläsningar

eller därmed kvalitativt jämförlig undervisning per läsår. Denna

undervisning bör enligt kanslerns respektive vederbörande högskolestyrelses

bestämmande kunna ersättas av annan, mera elementär undervisning, varvid

timantalet bör ökas i motsvarande grad. I stort sett torde härvid en

timmes föreläsning böra motsvaras av två timmars sådan undervisning,

vilken fordrar mindre förberedelsearbete, såsom demonstrationer, laborationsövningar,

propedeutiska kurser in. in. Utbytas föreläsningarna mot

annan tjänstgöring, vilken påkallar än mindre förberedelsearbete, lärer i

varje särskilt fall få prövas, efter vilka grunder utbytet må ske.

Forskardocenternas undervisningsbörda bör naturligen, liksom hitintills

forskarstipendiaternas, vara betydligt mindre än docenternas. Även för forskardocenterna

anser jag dock en höjning berättigad och föreslår, att forskardocenterna

åläggas upp till 25 timmars föreläsningar eller annan däremot

svarande tjänstgöring per år.

Då sakliga skäl icke synas kunna anföras för ett bibehållande av den

differentiering, som för närvarande råder, i det docentstipendiaterna vid

vissa högskolor ålagts lägre antal undervisningstimmar per år än de övriga,

förordar jag att enhetliga bestämmelser om docenternas undervisningsskyldighet

nu införas i enlighet med det här framförda förslaget.

Enligt min uppfattning böra docenter och forskardocenter i viss utsträckning

kunna taga del i examinationen till lägre examina. För närvarande

har docent vid veterinärhögskolan jämlikt 58 § stadgarna för högskolan

prövningsskyldighet i de ämnen, i vilka han undervisat. Gällande bestämmelser

för universitetens och de övriga högskolornas docenter synas icke

lägga hinder i vägen för ett sådant åläggande. Det må emellertid framhållas,

att examinationsbördan tillsammans med undervisningen för docen
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55.

17

ter och forskardocenter icke får taga så mycken tid i anspråk, att deras

forskningsuppgifter härigenom bli åsidosatta. I den mån en mera betungande

examinationsskyldighet ålägges docenterna, bör det ankomma på vederbörande

myndighet att i motsvarande grad minska undervisningsbördan.

Även de docentkompetenta biträdande lärarna böra i samband med löneregleringen

åläggas en något utvidgad tjänstgöringsskyldighet, eventuellt i

form av skyldighet att i viss utsträckning förrätta examination.

1 likhet med universitetslönekommittén anser jag, att enhetliga bestämmelser

böra införas angående tjänstgöringsskyldigheten för director musices

i Uppsala och kapellmästaren i Lund och att densamma i anslutning till

löneregleringen bör något utökas. Såsom kommittén framhållit inskränker

sig nämnda skyldighet icke till vissa angivna timtal utan innefattar ett avsevärt

arbete därutöver inom den musikaliska verksamheten. I samband

med sitt förslag till lönegradsplacering för de ifrågavarande befattningarna

har universitetslönekommittén gjort vissa jämförelser med de ordinarie

lärarna vid musikhögskolan, vilka äro placerade i den föreslagna lönegraden.

För sistnämnda befattningshavare är en tjänstgöringsskyldighet föreskriven

av minst 10 och högst 20 veckotimmar. Understiger timantalet 20,

sker dock viss reduktion av lönen. Med hänsyn till den dominerande ställning,

director musices måste sägas intaga inom vederbörande universitetsstads

musikliv, och då kravet på undervisningens kvalitet måste ställas

högt, torde tjänstgöringsskyldigheten i omfattning icke böra vara större

för director musices än för lärare vid musikhögskolan. Å andra sidan bör

icke förbises, att universitetens musikdirektörsbefattningar med den löneställning,

som här föreslagits, böra betraktas såsom heltidstjänster.

Vid vägandet av angivna synpunkter mot varandra har jag kommit till

den uppfattningen, att director musices i Uppsala och Lund bör åläggas en

tjänstgöringsskyldighet i princip svarande mot den, som åligger ordinarie

lärare vid musikhögskolan med 20 veckotimmars undervisning. Det är dock

tydligt, att de former, i vilka denna tjänstgöringsskyldighet bör uttagas,

måste bli väsentligt annorlunda för director musices än för nämnda lärare.

Sålunda måste avsevärd tid stå till förfogande för director musices för förberedande

av föreläsningar, eget instuderande av orkesterpartitur m. m. dylikt.

Mot bakgrunden av det anförda anser jag mig icke kunna giva några

bestämda anvisningar, i vilka former åliggandena för director musices böra

uttagas. Det bör därför ankomma å förslagsvis kanslersämbetet att närmare

överväga denna fråga.

Vissa särskilda lönefrågor.

Universitetslönekommittén har i sitt betänkande föreslagit, att universitetens

och högskolornas rektorer i fortsättningen skola erhålla dels särskilt

arvode utöver lön för den administrativa funktion som rektorskapet innebär,

dels bidrag till bestridandet av representationskostnader. Statskontoret

och statens lönenämnd ha emellertid ansett, att represenlationsbidrag icke

2 Jliluuuj till riksdagens protokoll 1932. 6 sarnl. .Yr SO.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr oo.

böra utgå i större utsträckning än vad för närvarande är fallet. Lönenämnden

har därvid hänvisat till att 1949 års reseersättningskommitté enligt sina

direktiv har att utreda hur spörsmålet om bidrag till representationskostnader

tekniskt sett bör lösas.

Avvägningen av ersättningen till rektorerna för deras administrativa funktion

måste bedömas samtidigt med ställningstagandet till frågan om och

i vilken utsträckning representationsbidrag böra utgå. Sistnämnda spörsmål

bör emellertid enligt min mening ej upptagas till prövning förrän resultatet

av nyssnämnda utredning föreligger. Jag förordar därför att nu utgående

ersättningar till rektorerna bibehållas vid oförändrad karaktär och oförändrade

belopp. Detta bör gälla även i fråga om Stockholms och Göteborgs

högskolor, vilkas rektorer för närvarande åtnjuta honorarium å 3 000 kronor.

Även övriga av universitetslönekommittén berörda arvoden synas tills

vidare böra bibehållas vid nuvarande belopp.

Vad universitetslönekommittén förordat i fråga om skyldighet för befattningshavare

inom laboratorsgraden samt docent och forskardocent att mottaga

förordnande å akademisk lärarbefattning anser jag mig böra tillstyrka.

Likaså biträder jag — med de jämkningar som följa av vad jag i det föregående

anfört — kommitténs förslag till bestämmelser i fråga om förmån,

som genom donation eller därmed jämförlig förmån anvisats innehavare av

viss tjänst.

I likhet med universitetslönekommittén anser jag det icke påkallat att

reglerande författningsbestämmelser intagas i statens allmänna avlöningsbestämmelser

utöver de nu förefintliga angående förutsättningarna för beviljande

av tjänstledighet inom förevarande förvaltningsområde. Frågan om

införandet av en regelbundet återkommande s. k. forskningstermin torde få

övervägas i annat sammanhang.

En särskild fråga, som uppmärksammats såväl av universitetslönekommittén

som i vissa remissyttranden, är spörsmålet om de akademiska lärarnas,

särskilt professorernas, innehav av befattningar och uppdrag vid

sidan av tjänsten. Under beredningen inom civildepartementet av löneregleringsfrågan

ha olika lösningar av föreliggande problem diskuterats. Det

har härvid ansetts, att åtminstone för närvarande några speciella reglerande

föreskrifter i detta hänseende icke böra genomföras. Emellertid har

framhållits angelägenheten av att universitetskanslern och övriga berörda

myndigheter ägna särskild uppmärksamhet åt i vilken utsträckning bisysslor

förekomma för de akademiska lärarnas del och vidtaga de åtgärder,

eventuellt i form av framställningar om utfärdande av föreskrifter enligt

7 § 3 mom. Saar, som kunna anses påkallade.

Vad sålunda förordats finner jag mig kunna biträda. Jag vill dock i detta

sammanhang ytterligare understryka vad jag i det föregående anfört om

att forskningen utgör ett de akademiska befattningshavarnas tjänsteåliggande,

som jämte övriga tjänsteuppgifter skall bereda dem full sysselsättning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr i>5.

19

De övergångsbestämmelser, som kunna befinnas erforderliga vid genomförandet

av löneregleringen, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att

utfärda. Härvid ifrågakommer bl. a. förande å övergångsstat av befattningshavare,

som ej önskar övergå å reglerad tjänst, samt medgivande av .s. k.

övergångslön i syfte att befattningshavare vid ingången av den månad,

från och med vilken löneregleringen genomföres, skall komma i ånjutande

av samma lönebelopp som enligt det oreglerade lönesystemet skulle ha tillkommit

honom såsom lön i förskott. Jag vill i detta sammanhang understryka,

att vederbörande befattningshavare, i den mån de ej uttala en önskan

att kvarstå å oreglerad stat, få anses ha godtagit de villkor i fråga

om åtnjutande av arvoden, personliga lönetillägg, avkastningen av vissa fonder

m. in., som förbundits med löneregleringen.

Pensionsfrågor.

För befattningshavare vid Stockholms och Göteborgs högskolor ha hittills

gällt oenhetliga pensionsbestämmelser såväl inom vardera högskolan

som högskolorna emellan. I prop. 1949: 163 upptogs frågan om en reglering

av de vid dessa högskolor utgående pensionerna till behandling. Dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet anförde därvid bl. a., att tjänste- och

familjepensionerna vid Stockholms högskola samt familjepensionerna vid

Göteborgs högskola i regel uppginge till lägre belopp än motsvarande statliga

pensioner. Det syntes skäligt, att pensionsförhållandena vid högskolorna

förbättrades och att de utgående tjänste- och familj epensionerna reglerades

i anslutning till de inom det statliga pensionsväsendet tillämpade grunderna.

På Kungl. Maj :t borde få ankomma att, sedan för frågans bedömande

erforderliga utredning framlagts, besluta om pensionsförmånerna i de särskilda

fallen. Detta uttalande lämnades av riksdagen utan erinran.

Sedan den sakkunnige, som inom civildepartementet biträtt vid löneregleringsarbetet

beträffande frågor rörande Stockholms och Göteborgs högskolor,

avlämnat utredning och förslag i ämnet samt yttranden däröver

avgivits av statskontoret, statens pensionsanstalt, styrelsen för Göteborgs

högskola och rektor vid Stockholms högskola, har Kungl. Maj :t genom

beslut den 21 december 1951 med stöd av riksdagens förenämnda bemyndigande

medgivit bl. a., att nu utgående pensioner från Stockholms och Göteborgs

högskolor till f. d. befattningshavare eller efterlevande till avliden

befattningshavare vid högskolorna, må räknat från och med den 1 juli

1949 omregleras med tillämpning av de i kungörelserna den 30 juni 1947,

nr 657, och den 14 maj 1948, nr 257, angivna grunderna för omreglering

av motsvarande statliga pensioner under förutsättning att pensionen ej

redan fastställts med tillämpning av pensionsunderlag, som angivas i 1947

års allmänna tjänste- och familjcpensionsreglementen. Tillika har förordnats,

att å omreglerad pension må utgå rörligt tillägg enligt samma grunder

och med tillämpning av samma procenttal, som gälla i fråga om pensioner

utgående enligt nyssnämnda reglementen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 55.

De oreglcrade lärarbefattningarna vid universiteten äro alltjämt underkastade

1941 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen. I dessa

föreskrives, att pensionsunderlagen skola för professor motsvara de för

tjänsteman i dåvarande lönegraden 31 (nuvarande 34) gällande samt för

befattningshavare inom laborator sgruppen de för tjänsteman i dåvarande

lönegraden 26 (nuvarande 29) gällande. Pensionerna, som omreglerades

1947 och 1948, äro förenade med rörligt tillägg enligt de grunder, som gälla

i fråga om pensioner enligt 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen.

De reglerade professors- och lahoratorsbefattningarna däremot

äro underkastade sistnämnda reglementen.

Till frågan om vilka ändringar i gällande pensionsreglementen, som kunna

föranledas av löneregleringsförslagen, samt till den definitiva lösningen

av pensionsförhållandena vid Stockholms och Göteborgs högskolor torde jag

få återkomma i samband med framläggandet av de övriga förslag om ändringar

i pensionsreglementena, som äro avsedda att genomföras från och

med den 1 juli 1952.

Under de förut omnämnda överläggningarna med Sveriges akademikers

centralorganisation rörande bl. a. professorernas löneställning ha diskuterats

vissa frågor angående storleken av pensionsförmånerna för professor,

som avgått ur tjänst före den 1 juli 1952. Härvid har enighet nåtts om en

viss förbättring av pensionsförmånerna för professor med oreglerad lön,

som avgått eller avgår ur tjänst under innevarande budgetår. Pensionsunderlagen

för dessa professorer ha före den 1 juli 1951 varit högre än för

de närmast jämförbara tjänstemännen med reglerad lön. Emellertid är att

märka, att löneställningen för såväl reglerade som oreglerade professurer

höjdes den 1 juli 1951, varvid de reglerade befattningarna uppflyttades från

lönegraden 33 till lönegraden 37. Pensionsunderlagen höjdes därigenom för

sistnämnda tjänster och tillämpas för professor som avgått ur tjänst efter

den 30 juni 1951. För de oreglerade befattningarnas del fick löneförbättringen

däremot formen av en höjning av det provisoriska lönetillägget, vilket

icke påverkar pcnsionsunderlagens storlek. På grund härav äro pensionsunderlagen

från och med den 1 juli 1951 lägre för orcglerade än för reglerade

professorstjänster. Med hänsyn till sambandet mellan universitetsprofessorer

och fackhögskoleprofessorer, vilket tagit sig uttryck bl. a. i förslaget

att de efter löneregleringens genomförande skola erhålla lika lön, och med

hänsyn till att universitetsprofessorerna förut intagit en förmånligare ställning

i pensionshänseende än övriga professorer, har det synts mindre tillfredsställande

att de under innevarande budgetår skola intaga en i förhållande

till fackhögskoleprofessorerna försämrad ställning i pensionshänseende.

Jag förordar därför i överensstämmelse med den vid nyssnämnda överläggningar

träffade överenskommelsen, att tjänstepensionsunderlagen för

professorer å oreglerad stat, som avgått eller avgå under innevarande budgetår,

samt motsvarande familjepensionsunderlag skola bestämmas till samma

belopp som pensionsunderlagen för professorer med reglerad lön i mot
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55.

21

svarande fall. Detta synes böra gälla ej blott i fråga om statliga professorer

utan i princip även beträffande professorerna vid Stockholms och Göteborgs

högskolor. Därest riksdagen ej har något att erinra mot förslaget, torde det

få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.

Löneställningen för vissa tjänstemän utanför de akademiska lärosätena.

Såsom redan i det föregående berörts ha i anslutning till universitetslönekommitténs

förslag inkommit ett flertal framställningar, vilka åsyfta att

den för de akademiska befattningshavarna föreslagna löneställningen skulle

tillämpas jämväl vid vissa andra institutioner än de akademiska lärosätena.

De sakkunniga, som inom civildepartementet biträtt vid löneregleringsarbetet,

ha närmare undersökt kompetenskraven, formerna för tjänstetillsättning

samt de instruktionsenligt fastställda arbetsuppgifterna för de professurer

och laboratorsbefattningar, som icke omfattas av löneregleringsförslaget,

sådant detsamma i det föregående utformats.

På grundval av de sakkunnigas undersökningar och de överläggningar

i ämnet, som under ärendets beredning ägt rum dels med berörda fackdepartement

dels ock med de sakkunniga, som med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 30 mars 1951 tillkallats med uppdrag att inom civildepartementet

biträda med översyn av löneställningen för vissa chefstjänstemän

in. in., har jag kommit till den uppfattningen, att endast vid vissa av de

här avsedda institutionerna och allenast i fråga om ett begränsat antal av

deras befattningshavare föreligger en sådan anknytning till den vid universiteten

och högskolorna bedrivna verksamheten, som motiverar enahanda

löneställning för befattningshavarna. Endast i de fall då detta samband är

av sådan art, att vederbörande befattningshavare fullgöra eller lämpligen

kunna åläggas fullgöra viss undervisnings- och examinationsskyldighet vid

universiteten och högskolorna eller jämförliga institutioner, bör samma

löneställning som för motsvarande akademiska befattningshavare ifrågakonima.

Såsom en förutsättning för den höjda lönegradsplacering jag i det

följande förordar för vissa tjänster bör därför gälla, att det skall åligga

tjänsteinnehavarna att utan särskild ersättning vid egen institution eller

akademiskt lärosäte fullgöra den undervisnings- och examinationsskyldighet,

som kan bli dem ålagd av Kungl. Maj :t. Givetvis bör härvid beaktas att

forskningens intressen ej åsidosättas. Vidare bör fordras, att samma kompetenskrav

som för motsvarande universitetstjänster upprätthållas.

Vid institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning

i Stockholm finnes inrättad en personlig professur i statskunskap i lönegraden

37. Innehavaren av professuren är skyldig att utan särskild ersättning

vid Stockholms högskola meddela undervisning och förrätta examination i

statskunskap. Jag förordar, all denna befattning hänföres till den för universitets-

och högskoleprofessorer föreslagna lönegraden.

De två professurerna vid farmacevtiska institutet, professuren vid gymnastiska

centralinstitutet samt de fyra professurerna vid Alnarps lantbruks-,

s. 22 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55.

22

mejeri- och trädgårdsinstitut äro förbundna med arbetsuppgifter, som icke

nämnvärt skilja sig från dem, som äro förenade med motsvarande befattningar

vid högskolorna, även om instituten icke i alla hänseenden kunna

anses jämbördiga med högskolorna. Jag vill därför icke motsätta mig att

lönegraden Co 14 tillämpas jämväl för nämnda professurer. Till frågan om det

till innehavaren av professuren vid gymnastiska centralinstitutet utgående

föreståndararvodet torde jag senare få återkomma.

Beträffande två av avdelningsföreståndarna och professorerna vid statens

skogsforskningsinstitut gäller redan nu, att de äro skyldiga att fullgöra viss

undervisning vid skogsliögskolan. På grund härav och med hänsyn till de

kompetenskrav, som upprätthållas för avdelningsföreståndarbefattningarna

vid institutet, tillstyrker jag, att befattningarna hänföras till lönegraden Co

14. Innehavaren av en av Föreningen Skogsarbeten bekostad personlig professur

i skoglig arbetslära vid institutet, vilken jämväl skall handhava undervisning

vid skogsliögskolan, skall enligt av Kungl. Maj :t den 20 maj 1949

meddelade bestämmelser i avlöningshänseende vara likställd med avdelningsföreståndare

vid institutet. Några särskilda skäl att bryta denna likställdhet

i förevarande sammanhang synas icke föreligga.

Å personalförteckningen för statens institut för folkhälsan finnas för

närvarande upptagna tre professorsbefattningar i lönegraden Ca 37. Innehavarna

av dessa befattningar äro föreståndare för var sin avdelning vid institutet.

En fjärde avdelning vid institutet förestås av professorn i hälsovårdslära

vid karolinska institutet, vilken i denna egenskap omfattas av

löneregleringsförslaget och vilken uppbär ett föreståndararvode å 2 004 kronor.

Enligt min mening böra jämväl de å personalförteckningen för statens

institut för folkhälsan uppförda professorerna hänföras till lönegraden Co

14. I samband med löneregleringens genomförande bör det till professorn i

hälsovårdslära vid karolinska institutet utgående föreståndararvodet bestämmas

till 1 500 kronor eller sålunda samma belopp, som utgår till professor

vid karolinska institutet, vilken är föreståndare för institution vid

karolinska sjukhuset. Löneregleringen föranleder jämväl en omprövning av

det arvode, som utgår till den professor vid institutet för folkhälsan, vilken

är institutets föreståndare. Härtill återkommer jag i det följande.

Vid naturhistoriska riksmuseet finnas sju professorer och avdelningsf öreståndare

samt vid statens etnografiska museum en professor och föreståndare,

alla placerade i lönegraden Ca 37. Befattningshavarna tillsättas efter

sakkunnigförfarande och såsom befordringsgrunder angivas vetenskaplig

förtjänst på det speciella område vederbörande avdelning omfattar samt sökandens

egenskaper såsom institutionsföreståndare. Med hänsyn till de

höga vetenskapliga krav, som ställas på dessa befattningshavare, och den

nära anknytning, som dessa äga till vissa närliggande institutioner vid universiteten,

böra jämväl förevarande befattningshavare enligt min uppfattning

hänföras till lönegraden Co 14. Jag vill i detta sammanhang erinra, att

den nuvarande professorn och föreståndaren för riksmuseets paleozoologiska

avdelning ålagts skyldighet att vid behov fullgöra viss examination och leda

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 56.

23

viss undervisning i paleozoologi vid universiteten i Uppsala och Lund. Det

särskilda lönetillägg å 1 060 kronor, som utgår härför, bör i samband med

löneregleringen bortfalla. Beträffande det arvode, som vid riksmuseet utgår

till den professor, som är museidirektör, torde jag få hänvisa till vad jag i

det följande föreslår. Professorn och föreståndaren för statens etnografiska

museum uppbär såsom lärare (professor) i allmän och jämförande etnografi

vid Stockholms högskola ett arvode å 4 000 kronor. Detta arvode bör med

hänsyn till den förut angivna förutsättningen för lönegradsuppflyttningen

i princip icke vidare utgå. För undvikande av inkomstminskning för den

nuvarande innehavaren av befattningen torde det dock övergångsvis böra

fastställas till i runt tal 2 400 kronor.

Universitetslönekommittén har förordat, att dess förslag skola tillämpas

å tjänsten på indragningsstat såsom föreståndare för de under vitterhetsakademien

hörande ostasiatiska arkeologiska samlingarna, enär tjänstens

innehavare hittills avlönats lika med universitetsprofessor. Detta vill jag icke

motsätta mig. Såsom lärare (professor) i sinologi vid Stockholms högskola

uppbär ifrågavarande befattningshavare ett arvode å 4 000 kronor. Liksom

nyssnämnda arvode till professorn och föreståndaren för statens etnografiska

museum bör detta arvode i princip bortfalla. För undvikande av inkomstminskning

för den nuvarande tjänstinnehavaren bör det emellertid

övergångsvis fastställas till 2 400 kronor.

Under samma motivering som beträffande sistnämnda tjänst har universitetslönekommittén

föreslagit, att löneregleringen skall omfatta även den

personliga professuren i experimentell fysik vid vetenskapsakademiens forskningsinstitut

för experimentell fysik. Jämväl detta förslag vill jag biträda.

Därjämte förordar jag, att den vid samma institut inrättade statliga personliga

laboratorstjänsten i lönegraden Ca 30 placeras i lönegraden Ca 33.

Även vissa andra laboratorstjänster, som ej redovisas å de akademiska

lärosätenas personalförteckningar, böra enligt min mening hänföras till lönegraden

Ca 33, nämligen de tre laboratorerna, tillika avdelningsföreståndare

vid karolinska sjukhusets radiofysiska institution i Ca 31 och laboratorn

i samma lönegrad vid sjukhusets kliniskt-bakteriologiska centrallaboratorium.

De äro samtliga skyldiga att fullgöra viss undervisning vid karolinska

institutet. I samband med lönegradsuppflyttningen bör det till sistnämnde

laborator nu utgående undervisningsarvodet å 1 000 kronor bortfalla.

Vidare böra avlöningsförmåner motsvarande universitetslaborators

utgå till de tre arvodesavlönade laboratorerna vid flyg- och navalmedicinska

nämnden, vilka äro knutna till de fysiologiska institutionerna vid universitetet

i Lund, karolinska institutet och gymnastiska centralinstitutet.

För här ej nämnda laboratorstjänster och vissa andra motsvarande befattningar,

såsom t. ex. statsagronomtjänsterna vid statens lantbruksförsök

och försöksledarbefattningarna vid statens skogsforskningsinstitut, är

anknytningen till den vid de akademiska lärosätena bedrivna verksamheten

ej densamma som för de förut uppräknade. Jag anser mig i avsaknad av

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 55.

närmare utredning icke kunna förorda, att deras löneställning omprövas i

samband med universitetslöneregleringen, men förutsätter att det skall bli

möjligt att i annat sammanhang upptaga denna fråga till övervägande i så

god lid att resultatet därav kan föreläggas 1952 års riksdag.

Utöver de här berörda befattningarna utanför universiteten och högskolorna

torde jag även få i detta sammanhang något beröra vissa chefstjänster.

Till löneplanen 2 lönegraden 14 äro för närvarande hänförda föreståndarbefattningarna

vid statens veterinärmedicinska anstalt, statens bakteriologiska

laboratorium och statens rättskemiska laboratorium. Vidare är i denna

lönegrad placerad tjänsten såsom överinspektör för statens lantbruksförsök.

Däremot är bl. a. tjänsten såsom chef för statens skogsforskningsinstitut

hänförd till lönegraden Cp 15. Med hänsyn till de kvalifikationer som

förutsättas hos innehavarna av dessa befattningar och den ansvarsfulla

ställning som tillkommer dem såsom chefer för förenämnda institutioner

anser jag, att de böra erhålla en löneställning som är något förmånligare än

professors. Jag förordar därför, att de hänföras till lönegraden 15 å löneplanen

2, i vilken lönegrad såsom nyss antytts chefer för verk av motsvarande

art och storleksordning redan nu äro placerade. I samband härmed

böra de i det föregående berörda föreståndararvodena vid gymnastiska centralinstitutet,

statens institut för folkhälsan och naturhistoriska riksmuseet

omregleras. Dessa arvoden äro för närvarande respektive 4 308 kronor, 2 004

kronor och 1 008 kronor. Det förstnämnda arvodet utgår till föreståndaren

för gymnastiska centralinstitutet, om denne tillika innehar tjänst såsom

lärare vid institutet. Eljest utgår ytterligare 5 352 kronor. Ifrågavarande arvoden

böra lämpligen avvägas så, att de motsvara den nuvarande grundlöneskillnaden

mellan lönegraderna 14 och 15 å löneplanen 2 eller således

1 200 kronor, beträffande gymnastiska centralinstitutet dock endast för det

fall att professorn vid institutet är dess föreståndare. För undvikande av

inkomstminskning torde den nuvarande innehavaren av föreståndarbefattningen

vid detta institut böra erhålla ett personligt tillägg å i runt tal 1 500

kronor. Vidare bör det nuvarande arvodet å 1 008 kronor till den avdelningsföreståndare

i Ca 37, som är föreståndare för statens farmacevtiska laboratorium,

i förevarande sammanhang höjas till 1 200 kronor.

Kostnadsberäkning.

De förslag om ändrad löneställning, som i det föregående framlagts, ha

beräknats medföra ökade kostnader för löner med i runt tal två miljoner

kronor per år.

Förslag om anslagsberäkningen för nästa budgetår för de särskilda universiteten,

högskolorna och institutionerna samt om erforderliga ändringar

i personalförteckningar m. in. framläggas i vederbörligt sammanhang av cheferna

för de departement, varunder institutionerna m. in. lyda. De ändringar

i statens allmänna avlöningsreglemente och pensionsreglementena, som påkallas

i anslutning till förslagen, torde jag senare få anmäla.»

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55.

25

Beträffande den i departementschefsanförandet omförmälda Bilagan A

till statsrådsprotokollet får utskottet hänvisa till s. 72 och 73 i propositionen.

Utskottet. Vid sin granskning av propositionsförslaget har utskottet funnit

sig kunna i allt väsentligt biträda de däri uppdragna riktlinjerna för

en Iöne- och pensionsreglering för professorer och vissa andra akademiska

lärare ävensom vissa med dem jämförliga tjänstemän utanför de akademiska

lärosätena. Det måste betecknas som i och för sig tillfredsställande,

att förutsättningar för ett inordnande av de oreglerade befattningarna för

professorer och laboratorer m. fl. vid universiteten och de medicinska högskolorna

under statens allmänna avlöningsreglemente nu befunnits föreligga.

Efter ett sådant inordnande kommer å oreglerad stat icke att kvarstå

någon större grupp av statstjänstemän eller befattningshavare i sådan

statsunderstödd verksamhet, där statsmakterna bestämma avlöningsförmånerna.

Utskottet, som delar departementschefens uppfattning att en löneförbättring

för här ifrågavarande tjänstemän är befogad samt att åtskillnad

vid lönesättningen icke bör göras mellan tjänstemän tillhörande en och

samma befattningshavargrupp vid de akademiska lärosätena, finner de förordade

löneställningarna väl avvägda.

Beträffande den för laboratorsgruppen föreslagna lönegraden, Ca 33, har

departementschefen anfört, att Sveriges akademikers centralorganisation vid

överläggningar i ämnet förklarat sig visserligen icke kunna acceptera nämnda

lönegrad men å andra sidan förklarat sig ej vilja motsätta sig, att löneregleringen

för hithörande befattningshavare grundades å denna lönegrad.

Det hade vid överläggningarna å ömse sidor förutsatts att, därest det nu

pågående tjänsteförteckningsrevisionsarbetet skulle giva anledning därtill,

laboratorsgruppens löneställning skulle omprövas och därvid undersökas,

om och i vilken utsträckning särskilda arvoden borde utgå till de befattningshavare

av ifrågavarande kategori, som tillika vore institutionsföreståndare.

Representanter för nyssnämnda organisation ha vid uppvaktning

inför utskottets vederbörande avdelningar framhållit, att berörda departementschefsuttalande

enligt den uppfattning organisationen vid ifrågavarande

överläggningar hävdat icke finge tilläggas annan innebörd än att organisationen

icke velat motsätta sig, att löneregleringen för laboratorsgruppen

för närvarande grundade sig på lönegrad Ca 33. Vidare hade organisationens

avsikt varit, att, därest arbetet med tjänsteförteckningsrevisionen därtill gåve

anledning, icke endast undersökning skulle verkställas, om och i vilken

utsträckning särskilda institutionsföreståndararvoden borde utgå, utan dessutom

löneställningen i övrigt för laboratorsgruppen omprövas.

I fråga om anställningstiden för docenter har departementschefen föreslagit,

att densamma skulle bestämmas till två 3-årsperioder med möjlighet

till förlängning högst ett år i de fall, då forskningsverksamheten blivit förhindrad

av sådan vikariatstjänstgöring å högre befattning vid universitet

eller högskola, som förekommit i mera avsevärd omfattning. Även vikariats
3

Bihctng till riksdagens protokoll 1952. (i samt. Xr

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 55.

förordnande av kortare varaktighet än hel termin horde härvid kunna beaktas.

I jämförelse med nu gällande bestämmelser angående förlängning av

tiden för innehav av docentstipendium innebär departementschcfsförslaget å

ena sidan den uppmjukningen, att icke såsom hittills hel termins vikariatsförordnande

skall erfordras för förlängning med ett sjunde år, men å andra sidan

sådan skärpning, att icke såsom för närvarande sådan förlängning skall

kunna medgivas oberoende av vikariatstjänstgöring, där så anses befogat

av hänsyn till undervisningens behov eller ifrågavarande docents vetenskapliga

förtjänster. I motionen I: 87 yrkas sådan utformning av bestämmelserna

om docents anställningstid, att förlängning med högst ett sjunde

år må kunna medgivas, då vederbörande docents forskningsverksamhet

blivit förhindrad icke blott av i propositionen avsedd vikariatstjänstgöring,

utan även av annan anledning, t. ex. militärtjänstgöring eller långvarig sjukdom.

Vidare yrkas i motionen I: 194, att riksdagen vid bifall till förevarande

proposition måtte göra det uttalandet att docent, som den 1 juli 1952 innehar

docentstipendium, skall kunna — oavsett att han under sitt innehav av

docentstipendium eller extra ordinarie anställning icke i avsevärd grad hindrats

i sin forskningsverksamhet av vikariat på högre befattning vid universitet

och högskolor — i särskilda fall berättigas att innehava extra ordinarie

anställning som docent så länge, att den sammanlagda tiden för hans

innehav av docentstipendium och extra ordinarie anställning uppgår till

sju år.

Utskottet, som delar de i motionen 1: 87 anförda synpunkterna, tillstyrker,

att förlängning av anställningstiden för docent med högst ett sjunde år

skall kunna ifrågakomma icke blott i de fall, som avses i propositionen, utan

även av sådana anledningar, som angivas i motionen. Vidkommande det i

motionen 1: 194 framställda yrkandet får utskottet erinra, att Kungl. Maj :t

i förevarande proposition hemställt om bemyndigande att utfärda de övergångsbestämmelser,

som kunna bli erforderliga vid löne- och pensionsregleringens

genomförande. Utskottet, som icke har något att erinra mot att ett

sådant bemyndigande lämnas Kungl. Maj :t, utgår från att dylika övergångsbestämmelser

komma att visa sig erforderliga i flera hänseenden, såvitt angår

docenter, som efter att ha innehaft docentstipendium tillträda extra ordinarie

docentanställning, samt att de av motionärerna framförda synpunkterna

därvid bliva beaktade. Något särskilt uttalande från riksdagens sida

synes därför icke erforderligt på denna punkt. Motionen I: 194 avstyrkes således

av utskottet.

För docentkompetenta biträdande lärare föreslås i propositionen ett bibehållande

av det nuvarande avlöningssystemet med tilläggsarvode utöver det

för annan biträdande lärare fastställda arvodet. Tilläggsarvodet föreslås

skola motsvara skillnaden mellan den kontanta lönen i 30 löneklassen å vederbörande

universitets eller högskolas ortsgrupp och det arvode, som tillkommer

annan biträdande lärare. I motionen I: 195 yrkas, att docentkompetenta

biträdande lärare skola erhålla extra ordinarie anställning i samma

lönegrad, som föreslagits för extra ordinarie docenter, eller alltså lönegrad

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 55.

27

Ce 30. Vid uppvaktningar inför utskottets vederbörande avdelningar ha meningarna

på denna punkt brutit sig, i det alt dels representanter för Sveriges

docentförbund såsom sin mening uttalat, alt frågan om beredande av extra

ordinarie anställning för docentkompetenta biträdande lärare vore i behov

av utredning och att förbundet därför för närvarande anslöte sig till departementschefens

uppfattning, dels ock två professorer uttalat sig till förmån

för motionärens uppfattning. Enligt utskottets mening ha sådana skäl icke

förebragts, som f. n. kunna motivera ett frångående av departementschefens

förslag i förevarande avseende. Motionen I: 195 avstyrkes därför av utskottet.

De särskilda uttalanden, som av departementschefen gjorts beträffande

vissa i den såsom Bilaga A till statsrådsprotokollet i ärendet fogade tablån

över befattningar, som föreslås skola omfattas av löneregleringen, giver icke

utskottet anledning till särskilt uttalande utom på en punkt. Departementschefen

föreslår, att de från Emily Wijks donationsfond för närvarande under

i donationsurkunden angivna villkor till innehavare av vissa professorsämbeten

vid Göteborgs högskola utgående lönetilläggen skola upphöra, i den

mån befattningshavarna övergå å det nya avlöningssystemet. Frågan om

dispositionen i framtiden av omförmälda fond har departementschefen ansett

böra få upptagas i annat sammanhang. 1 motionen I: 265 yrkas, att ifrågavarande

förslag icke må av riksdagen godkännas. Utskottet kan för sin del

icke finna det motiverat att i förevarande fall göra avsteg från det eljest i

liknande sammanhang tillämpade tillvägagångssättet att vid löneregleringar

av här ifrågavarande art avskaffa kontanta lönetillägg, i den mån icke löneminskning

därigenom uppstår. Utskottet vill emellertid i anledning av motionen

beträffande den framtida dispositionen av ifrågavarande fond förorda,

att den del av fondens avkastning som nu utgår såsom lönetillägg åt

vissa professorer i stället skall komma högskolans professorer till godo i annan

form, t. ex. såsom bidrag till resor och forskning. Donationens ursprungliga

syfte att bereda högskolans professorer någon ersättning för de

förmåner som universiteten erbjuda med sina större bibliotek, rikare institutioner

och stimulerande umgänge med ett större antal kolleger, skulle därigenom

allt fortfarande kunna förverkligas. Utskottet förutsätter härvid såsom

självklart, att Kungl. Maj :t, innan dylika ändrade bestämmelser utfärdas,

bereder donatrix efterlevande tillfälle att uttala sin mening.

Vad departementschefen anfört rörande de akademiska lärarnas tjänstgöringsskyldighet

finner sig utskottet i princip kunna biträda. Beträffande

särskilt docenter och forskardocenter förutsätter utskottet, att den förordade

utsträckningen av tjänstgöringsskyldigheten skall utgöra ett villkor för den

ifrågasatta löneregleringen. I fråga om den av departementschefen förordade

bestämmelsen om skyldighet för professor och laborator alt i sina ämnen

utarbeta läroböcker eller kompendier, därest tjänliga sådana icke finnas, får

utskottet på förekommen anledning framhålla, att en föreskrift i sådan riktning

givetvis bör tillämpas med en viss urskillning.

Övriga i propositionen framlagda, här ovan icke särskilt berörda förslag

föranleda icke något särskilt uttalande från utskottets sida.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 55.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och

motionen 1: 265, med bifall till motionen 1: 87 samt med avslag

å motionerna I: 194 och I: 195,

1) godkänna de allmänna riktlinjer för en löne- och pensionsreglering

för professorer och vissa andra akademiska

lärare m. fl., som utskottet ovan förordat,

2) bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda de övergångsbestämmelser,

som kunna bli erforderliga vid löne- och pensionsregleringens

genomförande.

Stockholm den 14 mars 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar

Anderson, Näsgård, Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Eric Ericson,

Näsström, Sundelin, Bergh, Ragnar Persson, Bergman och Fridolf Jansson;

samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Bergström,

Svensson i Grönvik, Andersson i Malmö, Mårtensson i Uddevalla, Lindholm,

Rubbestad, Ståhl, Bergstrand, Kollberg, Thapper, fröken Elmén, herrar Birke,

Gustafsson i Skellefteå och fröken Nygren.

127303. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:103 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående löneoch pensionsreglering för professorer och vissa andra akademiska lärare m. fl. jäm s. 1 i texten