Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående löneoch pensionsreglering för professorer och vissa andra akademiska lärare in. fl. jämte i ämnet väckta motioner.
1952-03-14 · 28 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 26 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1952:55, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående löneoch pensionsreglering för professorer och vissa andra akademiska lärare in. fl. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 55.
1
Nr 55.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
löne- och pensionsreglering för professorer och vissa
andra akademiska lärare in. fl. jämte i ämnet
väckta motioner.
(2:a och 5:e avd.)
I propositionen nr 12 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden för den 28 december 1951,
föreslagit riksdagen att dels godkänna de allmänna riktlinjer för en löneoch
pensionsreglering för professorer och vissa andra akademiska lärare
in. fl., som i propositionen förordats, dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att
utfärda de övergångsbestämmelser, som kunna bli erforderliga vid löneoch
pensionsregleringens genomförande.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herr Nerman m. fl. väckt motion (I: 87),
vari hemställts, att bestämmelserna angående docents anställningstid utformas
så, att förlängning med högst ett sjunde år må kunna medgivas,
då vederbörande docents forskningsverksamhet blivit förhindrad ej blott
av sådan vikariatstjänstgöring å högre befattning vid universitet eller högskola,
som avses i propositionen, utan även av i motionen angivna andra
skäl;
dels en inom första kammaren av herrar Holmbäck och Herlitz väckt
motion (I: 194), vari hemställts, att riksdagen vid bifall till förevarande
proposition ville göra det uttalandet, att docent, som den 1 juli 1952 innehar
docentstipendium, skall kunna —- oavsett att han under sitt innehav av
docentstipendium eller extra ordinarie anställning icke i avsevärd grad hindrats
i sin forskningsverksamhet av vikariat på högre befattning vid universitet
eller högskola — i särskilda fall berättigas att innehava extra ordinarie
anställning som docent så länge, att den sammanlagda tiden för
hans innehav av docentstipendium och extra ordinarie anställning går upp
till sju år;
dels eu inom första kammaren av herr Holmbäck väckt motion (I: 195),
vari hemställts, att riksdagen med anledning av förevarande proposition
måtte besluta, att de docentkompetenta biträdande lärarna skola uppföras
på löneplan i samma lönegrad som de extra ordinarie docenterna;
dels ock en inom första kammaren av herr Ohlon väckt motion (1:265),
vari hemställts, att riksdagen vid sitt beslut med anledning av förevarande
proposition icke måtte godkänna förslaget om att de från Emily Wijks
1 Bilutng till riksdagens protokoll 1952. (i samt. AV 55.
opaginerad Kontrollera mot PDF
•2
Statsutskottets utlåtande nr öö.
fond utgående lönetilläggen till innehavarna av vissa professorsänibeten vid
Göteborgs högskola skola upphöra, i den män befattningshavarna övergå å
det nya avlöningssystemet.
Beträffande motiveringen för ovannämnda yrkanden får utskottet hänvisa
till motionerna.
I propositionen föreslås löne- och pensionsreglering från och med den
1 juli 1952 för professorer och vissa andra akademiska lärare in. fl. Sålunda
förordas, att bl. a. professors- och laboratorsbefattningarna vid universiteten,
de medicinska högskolorna samt Stockholms och Göteborgs högskolor
skola inordnas under det för statsförvaltningen i allmänhet gällande
lönesystemet samt att för docentstipendiater och forslcarstipendiater skola
inrättas tidsbegränsade pensionsberättigande tjänster. Vidare föreslås, att
den nuvarande skillnaden i lönehänseende mellan universitetens och fackhögskolornas
professorer skall upphöra.
Löneregleringsförslagen för de akademiska lärarna omfatta universiteten,
de medicinska högskolorna, tandläkarhögskolorna, de tekniska högskolorna,
lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna samt Stockholms och Göteborgs
högskolor. Lönegradsplaceringen föreslås .skola bli för professor
Co 14, för befattningshavare inom laboratorsgruppen Ca 33, för docent och
forskardocent Ce 30 samt för director musices Ca 25.
I anslutning härtill förordas ändrad lönegradsplacering för vissa tjänstemän
vid forskningsinstitutioner in. m. Sålunda föreslås bl. a. att till lönegraden
Co 14 skola hänföras professorerna vid farmacevtiska institutet,
gymnastiska centralinstitutet, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,
statens skogsforskningsinstitut, statens institut för folkhälsan
samt naturhistoriska riksmuseet och statens etnografiska museum samt att
i lönegraden Ca 33 skola placeras vissa laboratorer vid karolinska sjukhuset.
Förslagen ha beräknats medföra en kostnadsökning för löner med i runt
tal två miljoner kronor.
De i propositionen framlagda förslagen grunda sig i första hand på ett
av 1948 års universitetslönekommitté den 17 oktober 1949 avgivet betänkande
angående lönereglering för vissa befattningshavare vid universiteten
och de statliga högskolorna. Över betänkandet ha utlåtanden avgivits av ett
antal myndigheter, institutioner och personalsammanslutningar. I anslutning
till de i betänkandet framlagda förslagen ha till Kung], Maj :t inkommit
åtskilliga framställningar, vari hemställts att vissa andra än de i kommittén
ifrågasatta institutionerna måtte inbegripas i löneregleringen. Löneregleringsfrågan
har därefter varit föremål för beredning inom civildepartementet
med biträde av särskilt tillkallade sakkunniga, varvid överläggningar
i ämnet ägt rum med Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), som företräder bl. a. Sveriges professorers förening och Sveriges
laboratorers förening, samt med Sveriges docentförbund.
Statsutskottets utlåtande nr 55.
3
I fråga om innebörden i universitetslönekommitténs förslag och däröver
avgivna yttranden in. in. får utskottet hänvisa till propositionen, s.
3—48.
Departementschefen har anfört följande.
• De akademiska lärarnas luneställning ni. in.
Under senare år har det för statsförvaltningen i allmänhet gällande lönesystemet
gjorts tillämpligt å så gott som samtliga statstjänstemän och befattningshavare
i sådan statsunderstödd verksamhet, där statsmakterna bestämma
avlöningsförmånerna. Senast ha sålunda präster samt rektorer och
lärare vid privatläroverken, folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna
inordnats under detta system. Å oreglerad stat kvarstå numera huvudsakligen
endast vissa lärargrupper vid universiteten och de medicinska
högskolorna. Frågan om inordnande av sistnämnda befattningshavare under
det vanliga lönesystemet har dock vid flera tillfällen varit aktuell utan att
likväl en dylik åtgärd vidtagits. En av de väsentligaste anledningarna härtill
har, såsom 1948 års universitetslönekommitté framhållit, varit det motstånd
som från universitetshåll tidigare rests mot en sådan anordning. I
samtliga remissyttranden över universitetslönekommitténs förevarande förslag
har emellertid tillstyrkts eller lämnats utan erinran, att de oreglerade
befattningshavarna vid universiteten och de medicinska högskolorna inordnas
under statens allmänna avlöningsreglemente. Skälen till den ändrade
inställning, som sålunda kommit till uttryck, äro dels att det nuvarande
avlöningsreglementet medgiver beaktande av de speciella förhållanden, som
råda inom vissa områden, och dels att några olägenheter icke föranletts av
att professorer och laboratorer vid fackhögskolorna äro underkastade nämnda
reglemente. På grund av vad sålunda anförts vill jag tillstyrka, att de i
det följande angivna oreglerade befattningarna vid universiteten och de medicinska
högskolorna från och med den 1 juli 1952 inordnas under statens
allmänna avlöningsreglemente.
Universitetslönekommittén har med instämmande av flertalet remissmyndigheter
anfört, att en allmän omprövning erfordras av universitets- och
fackhögskolelärarnas löneställning i syfte att åstadkomma en förbättring av
densamma. Angelägenheten av att de högre akademiska lärarna erhålla skälig
ersättning för sin betydelsefulla verksamhet har också vid flera tillfällen
vitsordats av statsmakterna. Detta har kommit till uttryck bl. a. i de
beslut som vid 1949 och 1951 års riksdagar fattats om provisorisk ökning
av professorernas löner utöver vad som följt av höjningen av de rörliga tillläggsförmånerna.
Den omprövning av de högre akademiska lärarnas löneställning,
som därigenom inletts, bör enligt min mening nu fullföljas i anslutning
till att det inom statsförvaltningen i allmänhet gällande avlöningssystemet
göres tillämpligt även å professorer och laboratorer in. fl. vid
universiteten och de medicinska högskolorna.
Universitetslönekommitténs föreliggande förslag avse universiteten, de
medicinska högskolorna, tandläkarhögskolorna, de tekniska högskolorna
4
Statsutskottets utlåtande nr öö.
samt lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna. De sakkunniga, som inom
civildepartementet biträtt vid löneregleringsarbetet, ha förordat, att löneregleringen
därutöver skall i princip omfatta även Stockholms och Göteborgs
högskolor. Denna gränsdragning för löneregleringen anser jag mig
böra godkänna. Till frågan i vilken utsträckning löneställningen för tjänstemän
utanför de akademiska lärosätena i förevarande sammanhang bör omprövas
torde jag senare få återkomma.
Vad först professorerna beträffar erhöllo universitetsprofessorerna vid
1925 års lönereglering en förmånligare löneställning än tjänstemän inom
den s. k. rådsgraden, till vilken professorerna vid fackhögskolorna hänfördes.
Sedan en eftersläpning i lönehänseende efter hand inträtt för universitetsprofessorerna,
återställdes den relation mellan universitets- och fackhögskoleprofessorer,
som avsetts vid 1925 års lönereglering, i huvudsak genom
att de oreglerade professorerna genom beslut vid 1949 års riksdag tillerkändes
en höjning av det då utgående provisoriska lönetillägget med
1 300—1 900 kronor. I samband med 1951 års chefslönereglering uppflyttades
fackhögskoleprofessorerna provisoriskt från lönegraden 33 till lönegraden
37, varjämte de oreglerade professorerna erhöllo ett med 2 400 kronor
för år förhöjt provisoriskt lönetillägg. I likhet med universitetslönekommittén
anser jag, att anledning numera icke finnes att i lönehänseende göra skillnad
mellan professorer vid de skilda läroanstalter, varom här är fråga.
Mot denna åsikt ha ej heller vid remissbehandlingen rests invändningar.
Jag förordar således, att den nuvarande differentieringen av professorslönerna
slopas.
Professorernas löneställning har genom nyssnämnda beslut i högst väsentlig
grad förbättrats. Fackhögskoleprofessor uppbär sålunda för närvarande
dyrortsgraderad lön enligt lönegraden 37 å löneplanen nr 1 samt
universitetsprofessor en begynnelselön, som något överstiger lönen i löneldassen
40 å 3-ort, och en slutlön, som så gott som uppgår till lönen i löneklassen
40 å 5-ort. Jag anser mig emellertid av skäl, som anförts av universitetslönekommittén,
böra föreslå, att åt professorerna beredes en löneställning
som är något förmånligare. I betraktande av de betydande höjningar,
som professorslönen under de senaste åren undergått, måste dock
en ytterligare ökning bli förhållandevis måttlig.
Hur den av mig förordade ytterligare ökningen skall utformas kan givetvis
vara föremål för delade meningar. Jag vill icke motsätta mig, att lönen
till professorerna i enlighet med universitetslönekommitténs förslag omedelbart
vid tjänstetillträdet utgår med sitt slutliga belopp. Detta nödvändiggör
dock icke att löneplanen nr 2 användes utan kan ske även inom ramen
för löneplanen nr 1, nämligen genom att professorerna placeras i lönegraden
Ca 37, löneklassen 40 och utöver lönen enligt nämnda löneklass erhålla
lämpligt avvägt befattningsarvode. Av praktiska skäl synes dock mera
lämpligt att i detta fall löneplanen nr 2 kommer till användning. I likhet
med statens lönenämnd tillstyrker jag, att professorerna inplaceras å den
Statsutskottets utlåtande nr 55.
5
nya löneplanen nr 2 i lönegraden Co 14. Detta förslag har vid de förut omförmälda
överläggningarna med Sveriges akademikers centralorganisation
accepterats av denna. Förslaget innebär, att professorerna vid universiteten
och de medicinska högskolorna utöver de lönehöjningar, som genomfördes
åren 1949 och 1951, nu få sina löner höjda med 2 700 kronor i begynnelseläget
respektive med 1 700 kronor i slutläget samt att fackhögskoleprofessorerna
utöver den löneökning, som bereddes dem den 1 juli 1951, få sina
begynnelselöner höjda med 3 600—4 700 kronor och sina slutlöner höjda
med 1 700—2 700 kronor, allt per år räknat.
Vad härefter angår befattningshavarna inom laboratorsgraden (laboratorer,
prosektorer, observatörer, preceptorer m. fl.) har universitetslönekommittén
förordat, att de skola hänföras till löneplanen nr 1 och inplaceras i
lönegraden Ca 32. Detta har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet
remissinstanser. I några yttranden har emellertid framhållits önskvärdheten
av att relationen i lönehänseende mellan professorer och laboratorer
genom löneregleringen icke förändras till laboratorernas nackdel. I anledning
härav och med beaktande av övriga på frågan inverkande omständigheter
vill jag förorda, att de nu ifrågavarande akademiska lärarna hänföras
till löneplanen nr 1 lönegraden Ca 33. Detta innebär, att laboratorerna
vid universiteten utöver den lönehöjning, som genomfördes år 1949, nu
få begynnelselönerna höjda med 1 359 kronor och slutlönerna med 2 363
kronor, medan höjningen för motsvarande befattningshavare vid t. ex. veterinärhögskolan
utgör 3 036 kronor respektive 2 652 kronor.
Sveriges akademikers centralorganisation har vid överläggningarna i ämnet
förklarat sig visserligen icke kunna acceptera sistnämnda lönegrad för
laboratorsgruppens del men å andra sidan ej vilja motsätta sig, att löneregleringen
för dessa befattningshavare grundas å denna lönegrad. Det har vid
överläggningarna å ömse sidor förutsatts att, därest det nu pågående tjänsteförteckningsrevisionsarbetet
skulle giva anledning därtill, laboratorsgruppens
löneställning skall omprövas och därvid undersökas om och i vilken
utsträckning särskilda arvoden böra utgå till de befattningshavare av ifrågavarande
kategori, som tillika äro institutionsföreståndare.
Sedan åtskilliga år har frågan om beredande av tryggare anställningsförhållanden
för docenterna diskuterats. I anledning av alt 1945 års universitetsberedning
föreslagit införande av tjänste- och familjepensionsrätt för
docenterna med bibehållande av arvodesformen uttalade dåvarande chefen
för ecklesiastikdepartementet i prop. 1946: 273, att det icke syntes önskvärt
att utan tvingande skäl tillskapa nya med pensionsrätt förenade anställningsformer
samt alt några avgörande hinder icke syntes möta mot att
tillämpa extra ordinarie anställning för docenterna under förutsättning att
bestämda regler meddelades om anställningens upphörande efter viss
längsta anställningstid. Vad departementschefen anfört föranledde icke
någon erinran från riksdagens sida.
Jag delar helt de betänkligheter mot införandet av nya med pensions
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Statsutskottets utlåtande ni >5.
rätt förenade anställningsformer, varåt dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
sålunda givit uttryck. Enligt min mening bör vad statsmakterna
vid 1946 års riksdag i princip uttalat sig för nu fullföljas. Jag förordar
följaktligen att åt docentstipendiaterna liksom åt forskarstipendiaterna
beredes tidsbegränsad anställning såsom extra ordinarie tjänstemän.
I likhet med kommittén vill jag med skärpa understryka, att införandet
av extra ordinarie anställning för docenterna icke innebär några förpliktelser
för staten att i särskild ordning bereda dem försörjningsmöjligheter
sedan den begränsade anställningstiden gått till ända. En docent eller
forskardocent, som icke kan påräkna att vid utgången av den avsedda tiden
såsom avlönad docent erhålla befordran vid universitet eller högskola, har
således att söka anställning inom annat verksamhetsfält.
Universitetslönekommittén har föreslagit, alt första extra ordinarie anställning
såsom docent eller forskardocent skulle föregås av en ettårig prövotid
med anställning såsom extra tjänsteman. Den extra ordinarie anställningen
skulle till en början avse 3 år och sedermera, efter särskild prövning
av vederbörandes kvalifikationer, ytterligare en 3-årsperiod med möjlighet
till förlängning högst ett år, därest docenten under tiden för den avlönade
anställningen i mera avsevärd omfattning tagits i anspråk för vikariat
å högre befattning vid universitet eller högskola.
Lämpligheten av den av kommittén föreslagna ettåriga prövotiden synes
mig emellertid kunna ifrågasättas. För docenternas vidkommande torde
tiden vara alltför kort, för alt vederbörande därunder skall hinna framvisa
några resultat av vetenskapligt arbete, som kunna dokumentera hans
lämplighet för anställning såsom extra ordinarie docent. Forskardocenturerna
å andra sidan torde, liksom för närvarande forskarstipendierna,
nästan undantagslöst komma att tilldelas personer, som tidigare innehaft
docentur vid lärosätet i fråga och som därför icke behöva underkastas ytterligare
prövotid. Jag förordar därför, att såväl docenter som forskardocenter
omedelbart erhålla extra ordinarie anställning. Före anställning såsom extra
ordinarie docent torde emellertid vederbörande sökande i regel böra underkastas
undervisningsprov för utrönande av hans skicklighet såsom lärare.
I det föreliggande förslaget till stadgar för tandläkarhögskolorna har eu
bestämmelse av denna innebörd redan intagits.
Därest i enlighet med vad jag sålunda förordat särskild prövotid icke införes
för docenterna, synes anställningstiden lämpligen böra bestämmas till
två 3-årsperioder med möjlighet till förlängning högst ett år i de fall då
forskningsverksamheten blivit förhindrad av sådan vikariatstjänstgöring å
högre befattning vid universitet eller högskola, som förekommit i mera avsevärd
omfattning. Även vikariatsförordnanden av kortare varaktighet än
hel termin böra härvid kunna beaktas.
Vad docenternas lönegradsplacering angår finner jag vad statens lönenämnd
anfört beaktansvärt. Jag anser mig således böra förorda, att forskardocenter
och docenter placeras i samma lönegrad och hänföras till lönegraden
Ce 30. Då anställning såsom forskardocent regelmässigt torde före
-
Statsutskottets utlåtande nr 55.
7
gås av anställning såsom docent, medför vad jag föreslagit att forskardocent
omedelbart erhåller lön enligt 32 löneklassen. Förslaget om docenternas
lönegradsplacering innebär, att docent och forskardocent erhålla
pensionsberättigade tjänster, vari begynnelselönen överstiger det nuvarande
stipendiet å 3-ort med 2 762 kronor respektive 2 366 kronor per år samt å
5-ort med 3 830 kronor respektive 3 446 kronor per år. En förutsättning för
denna löneökning synes dock, såsom även universitetslönekommittén framhållit,
vara att docenternas undervisningsskyldighet utökas. Jag återkommer
härtill senare.
Sveriges docentförbund har vid de förut omförmälda överläggningarna
förklarat sig till freds med det här framlagda förslaget.
I samband med frågan om inrättandet av docenttjänster torde jag även
få något beröra löne.ställningen för de docentkompetenta biträdande lärarna.
Dessa åtnjuta för närvarande utöver det för biträdande lärare fastställda
arvodet å 12 000 kronor tilläggsarvode med belopp motsvarande skillnaden
mellan de kontanta löneförmåner, som tillkomma docent, och 12 000
kronor. Enligt min mening bör denna princip även i fortsättningen bibehållas
i så måtto, att docentkompetent biträdande lärare erhåller tilläggsarvode
motsvarande skillnaden mellan den kontanta lönen i 30 löneklassen
å universitetets eller högskolans ortsgrupp och det arvode som tillkommer
annan biträdande lärare.
Vad härefter exercitiemåstarna vid universiteten angår har frågan om
organisationen av gymnastikundervisningen vid universiteten ännu icke
lösts, varför anledning torde saknas att i detta sammanhang upptaga de
vakantsatta gymnastiklärartjänsterna till omprövning. De båda ordinarie
tjänster, som inrättats för den musikaliska verksamheten, har universitetslönekommittén
föreslagit skola hänföras till löneplanen nr 1, lönegraden Ca
25 under benämningen director musices. Detta förslag, som innebär en ökning
av begynnelselönen med i runt tal 2 000 kronor per år och av slutlönen
med omkring 2 600 kronor per år, finner jag mig kunna biträda.
De tjänster vid universiteten och de i det föregående angivna högskolorna,
som böra omfattas av den av mig förordade löneregleringen, ha redovisats
i en tablå, vilken torde få fogas vid protokollet i detta ärende såsom Bilaga
A. I tablån har gjorts en gruppering med hänsyn såväl till tjänsternas
art som till sättet för deras avlönande. Härvid ha beaktats även befattningar,
om vilkas inrättande senast den 1 juli 1952 definitiva beslut föreligga.
Beträffande vissa av de ifrågavarande tjänsterna torde följande böra
framhållas.
I fråga om de vid universitetet i Uppsala och karolinska institutet inrättade
personliga professurerna å indragningsstat (1 a i tablån) har universitetslönekommittén
föreslagit, att dessa i de nya personalförteckningarna
skulle upptagas å övergångsstat. T anslutning härtill må erinras, att
i några fall för innehavare av befattning inom laboratorsgraden vid dessa
8
Statsutskottets utlåtande nr öö.
institutioner inrättats en personlig professur, därvid vederbörande åtnjuter
personligt lönetillägg å indragningsstat lika med skillnaden mellan ordinarie
professorslön och lönen å den egna tjänsten. Jag förordar, att jämväl
i dessa fall den personliga professuren uppföres å övergångsstat och att den
ordinarie befattningen vakantsättes under den tid, den personliga professuren
består.
Vad angår de övriga helt av statsmedel avlönade professurerna (1 b i
tablån) må framhållas, att den i tablån särskilt anmärkta B. John F. och
Svea Anderssons professur i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska
urladdningar, vilken icke är personlig, för närvarande redovisas
å indragningsstat. Nämnda professurs framtida bestånd och finansiering
var föremål för överväganden av statsmakterna vid 1950 års riksdag (jämför
prop. 1950: 172). Med hänsyn till vad då förekom föreslår jag, att professuren
överföres å ordinarie stat.
I gällande personalförteckning för Chalmers tekniska högskola finnas
upptagna 32 professurer. Till bestridande av kostnaderna för den från och
med den 1 juli 1951 vid högskolan inrättade professuren i byggnadsekonomi
och byggnadsorganisation under tio år ha dock utlovats årliga bidrag å
sammanlagt 45 000 kronor från Göteborgs stad in. fl. Denna professur har på
grund härav redovisats i tablån bland professurer avlönade helt av andra
medel än statliga.
Bland professurerna vid karolinska institutet har i tablån icke medtagits
professuren i rättspsykiatri. Professurens innehavare åtnjuter å institutets
stat endast ett arvode av 3 500 kronor för år men är tillika överläkare vid
centralfängelsets å Långholmen sinnessjukavdelning. Denna överläkartjänst
är placerad i lönegraden Ca 32 samt förenad med den till överläkare vid
sinnessjukavdelning utgående avlöningsförstärkningen å 5 004 kronor. Därjämte
uppbär överläkaren hyresersättning med 3 000 kronor för år. Vid
professurens inrättande år 1946 avvägdes förenämnda arvode å 3 500 kronor
med beaktande av att professorn skulle bli i avlöningshänseende ungefär likställd
med professorn i psykiatri, vilken utom sin vanliga professorslön
uppbär jämväl ett överläkararvode från karolinska sjukhuset å 1 500 kronor.
På grund av införande från och med den 1 januari 1951 av förenämnda avlöningsförstärkning
å 5 004 kronor åtnjuter emellertid professorn i rättspsykiatri
avlöningsförmåner, som överstiga vad som enligt löneregleringsförslaget
avses skola tillkomma professor med överläkararvode. Någon uppräkning
av det å karolinska institutets stat uppförda arvodet i samband med
löneregleringen bör därför icke ske. Huruvida professuren, såsom lärarkollegiet
vid institutet i anslagsäskandena för nästa budgetår föreslagit, bör
upptagas som en ordinarie tjänst torde få prövas i annat sammanhang.
Under professurer, avlönade delvis av statsmedel, delvis av andra medel
(2 a i tablån) ha redovisats vissa vid statliga lärosäten inrättade donationsprofessurer,
nämligen fem vid Uppsala universitet, tre vid karolinska institutet
och två vid tekniska högskolan i Stockholm. I intet fall har under de
senaste åren den avkastning av donationsmedlen, som stått till förfogande
Statsutskottets utlåtande nr ö5.
9
för avlönande av berörda professorer vid de två förstnämnda lärosätena, varit
tillräcklig för att dessa i avlöningshänseende skulle bli jämställda med övriga
professorer.
Jag delar universitetslönekommitténs uppfattning, att donationsprofessorerna
i princip böra komma i åtnjutande av samma förbättring i avlöningshänseende
som föreslagits beträffande övriga professorer. Dessa professorer
ha även erhållit det provisoriska lönetillägg, som utgått under de sista åren.
Då donationsfonderna sålunda redan nu visat sig otillräckliga för befattningshavarnas
avlönande, komma kostnaderna för avlöningsförbättringen i
samband med löneregleringen att i sin helhet falla på statsverket. Beträffande
de två ifrågavarande professurerna vid tekniska högskolan, vilka båda
äro personliga, har redan vid deras tillkomst förutsatts, att de till viss del
skulle bekostas av statsmedel. Emellertid har i båda fallen statens andel i
lönekostnaderna fastställts till ett bestämt belopp, medan vederbörande
donatorer förbundit sig att tillskjuta vad som erfordrades för att professurernas
innehavare skulle bli i avlöningshänseende likställda med ordinarie
professorer vid högskolan. En lönereglering för ifrågavarande befattningshavare
kommer därför icke att belasta statsverket. Detsamma gäller de helt
med enskilda medel bekostade (personliga) professorsbefattningarna (3 i
tablån), av vilka en förekommer vid tekniska högskolan i Stockholm och
två vid Chalmers tekniska högskola.
Under professurer, avlönade delvis av statsmedel, delvis av andra medel (2
i tablån) ha upptagits de professurer vid Stockholms och Göteborgs högskolor,
vilka ansetts i princip böra omfattas av löneregleringen. Vid Stockholms
högskola finnes ytterligare en professur, nämligen i nationalekonomi,
företrädesvis näringsekonomi, vilken tillkom år 1947 genom en donation
såsom en personlig professur. Innehavaren har tillika varit chef för Industriens
utredningsinstitut. Professuren är numera vakant. Frågan om löneförmånerna
å befattningen torde få upptagas vid ett eventuellt återbesättande
av denna.
Nuvarande innehavaren av professuren i internationell rätt vid Stockholms
högskola avlönas efter samma grunder som universitetsprofessor men åtnjuter
dessutom ett personligt lönetillägg å 2 000 kronor och ett ålderstillägg
å 1 000 kronor för år. I samband med löneregleringen bortfaller ålderstilllägget.
Vidare bör det personliga lönetillägget upphöra att utgå.
Sex av professorerna vid Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga
avdelning (2 b i tablån) äga ej uppbära det nu med sammanlagt 6 000
kronor utgående provisoriska lönetillägget. De äro i stället tillförsäkrade
ålderstillägg enligt gynnsammare grunder än övriga professorer med oreglerad
lön samt berättigade till ersättning för indragna terminsavgifter, som
för budgetåret 1950/51 för var oph en av dem utgjorde omkring 7 100 kronor.
För undvikande av inkomstminskning böra dessa professorer vid övergång
till det reglerade lönesystemet erhålla personliga lönetillägg, motsvarande
skillnaden mellan deras lön före löneregleringens genomförande och
lönen i Co 14 närmast därefter. De böra vara underkastade samma tjänstgöringsskyldighet
som övriga professorer vid högskolan.
10
Statsutskottets utlåtande nr 5-5.
I tablån ha icke redovisats de vid Stockholms högskola förefintliga arvodesbefattningarna
såsom lärare (professor) i astronomi, lärare (observatör)
i astronomi, lärare (professor) i allmän och jämförande etnografi
samt lärare (professor) i sinologi. Ej heller har i tablån medtagits professor
Bergianus, vilken uppbär särskilt arvode vid högskolan såsom biträdande
lärare i botanik. Innehavarna av ifrågavarande arvodesbefattningar avlönas
i övrigt å andra tjänster.
Utöver de i tablån upptagna professurerna vid Göteborgs högskola finnes
där inrättad en forskningsprofessur i botanik för prefekten vid Göteborgs
botaniska trädgård. Denna är i avlöningsstaten för högskolan upptagen
allenast såsom en arvodesbefattning med ett arvode å 6 500 kronor och bör
med hänsyn härtill ej inbegripas under löneregleringen. Professurens innehavare
avses skola i övrigt avlönas å annan tjänst. Ej heller bör löneregleringen
omfatta den för närvarande icke tillsatta donationsprofessuren i allmän
och jämförande etnografi, vilken skall vara förenad med chefskapet
för vissa av Göteborgs stads vetenskapliga och kulturella institutioner, eller
de tre vakantsatta donationsprofessurer, vilka ej avses skola tillsättas förrän
vederbörande donationsfonder lämna en avkastning, som helt täcker professorslönen.
Till innehavare av sådana professorsämbeten vid Göteborgs högskola,
som inrättats före den 1 januari 1917, kunna utgå särskilda lönetillägg ur
Emily Wijks fond. Av denna fonds avkastning, som år 1950 uppgick till
15 700 kronor, skola 10 procent läggas till kapitalet, 18 procent användas
till upprättande av docentstipendier samt återstoden, 72 procent, användas
till förbättrande av lönerna åt innehavare av nyssnämnda professorsbefattningar,
under förutsättning att dessa professorer av andra medel åtnjuta
minst motsvarande löneförmåner som i allmänhet gälla för innehavare av
professur vid universitet. Av de nuvarande 18 ordinarie professurerna vid
Göteborgs högskola ha 15 tillkommit före den 1 januari 1917. För närvarande
utgå emellertid från fonden lönetillägg endast till 10 professorer med
800—1 000 kronor per år. Avkastningen av fonden har i avvaktan på närmare
utredning rörande tolkningen av donationsvillkoren icke upptagits å inkomststaten
för Göteborgs högskola. Till innehavarna av två professurer
utgick före 1949 lönetillägg om 1 000 kronor från andra medel. För att dessa
båda befattningshavare icke skulle lida inkomstminskning i samband med
att de vid universiteten gällande avlöningsbestämmelserna år 1949 genomfördes
vid Göteborgs högskola beslöts, att de skulle erhålla personliga lönetillägg
å 1 000 kronor vardera av statsmedel. Samtliga nu nämnda lönetillägg
synas böra upphöra i den mån befattningshavarna övergå å det nya avlöningssystemet.
Frågan om dispositionen i framtiden av omförmälda fond
torde få upptagas i annat sammanhang.
Vid ettvart av universiteten i Uppsala och Lund finnes inrättad en personlig
laborator stjänst å indragningsstat (4 a i tablån), vars innehavare
åtnjuter samma avlöningsförmåner som universitetens övriga laboratorer.
Dessa befattningar synas böra innefattas i löneregleringen, varvid tjänster
-
Statsutskottets utlåtande nr oJ.
11
na — liksom föreslagits i fråga om de personliga professurerna — böra
•uppföras å övergångsstat. Vidare har vid karolinska institutet för en av docenterna
inrättats en personlig extra laboratorsbefattning, förenad med arvode.
Befattningen är en ren forskartjänst. Då arvodesbeloppet vid befattningens
inrättande så sent som år 1950 (VIII ht 1950, s. 121) avsågs skola i
stort sett motsvara de avlöningsförmåner, som då tillkommo en ordinarie
laborator, förordar jag, att arvodets storlek jämväl fortsättningsvis anpassas
efter laboratorslönen.
Bland övriga helt av statsmedel avlönade befattningar inom laboratorsgraden
(4 b i tablån) märkes en observatorstjänst i lönegraden Ce 29 vid
Chalmers tekniska högskola. Befattningen inrättades år 1949 vid det med
anslag av enskilda medel uppförda jonosfärobservatoriet vid högskolan.
Därvid förutsattes, att av befattningens innehavare skulle fordras teknologie
eller filosofie licentiatexamen i till dess område hörande ämnen. Enligt av
Ivungl. Maj :t meddelade bestämmelser skall beträffande observatorn i tilllämpliga
delar gälla vad i stadgarna för de tekniska högskolorna är föreskrivet
i fråga om laborator. Enligt vad jag inhämtat fullgör observatorn
regelbunden undervisning vid högskolan samt har därutöver en betydande
arbetsbörda vid observatoriet. Med hänsyn till angivna förhållanden torde
befattningen böra omfattas av löneregleringen och placeras i den för laborator
föreslagna lönegraden.
Åt en av laboratorerna vid lantbrukshögskolan utgår för närvarande ett
personligt lönetillägg med 504 kronor för år. Lönetillägget tillkom vid lantbrukshögskolans
inrättande (prop. 1931: 143) såsom ersättning för att befattningshavaren
i samband med överflyttande från den dåvarande centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet ålades undervisningsskyldighet
vid lantbrukshögskolan. Då denne befattningshavare icke synes
intaga någon särställning i förhållande till övriga laboratorer, bör det särskilda
lönetillägget vid löneregleringens genomförande bortfalla i överensstämmelse
med vad som skett den 1 juli 1951 beträffande motsvarande tilllägg
till en av högskolans professorer.
Tre av docentstipendiaterna vid Stockholms högskola (7 i tablån) erhålla
för närvarande särskilda tillägg å 2 540 kronor för år jämte därå belöpande
dyrtids- och kristillägg. Denna förmån bör vid inrättandet av extra ordinarie
docenttjänster bortfalla. Ett vid Göteborgs högskola utgående docentstipendium
å 12 000 kronor, som bestrides av avkastningen av vissa fonder
vilka ej upptagits å inkomststaten för högskolan, bör icke omfattas av löneregleringen
och har ej redovisats i tablån.
Vid universitetet i Lund har inrättats ett personligt forskarstipendium
(8 a i tablån). Stipendiets innehavare bar tillförsäkrats samma stipendieförmåner
som innehavare av forskarstipendium för docent vid universitetet.
Stipendiets grundbelopp utgår i form av arvode, varemot övriga förmåner
skola bestridas i samma ordning som motsvarande förmåner för innehavare
av forskarstipendium för docent. Vad i §§ 12—16 av de genom Ivungl. Maj:ts
brev den 8 april 1927 meddelade bestämmelserna angående forskarstipen
-
12
Statsutskottets utlåtande nr öö.
dier för docenter föreskrives skall äga tillämpning jämväl beträffande här
ifrågavarande stipendium. Med hänsyn till vad sålunda bestämts bör stipendiets
innehavare komma i åtnjutande av samma löneförmåner som extra
ordinarie forskardocent.
Utöver de befattningar, som hittills berörts och vilka kunna sägas utgöra
de typiska grupperna av lärare med fast anknytning till de akademiska
lärosätena, finnas vid vissa fackhögskolor mera speciella tjänster,
vilka på grund av nuvarande löneställning eller andra förhållanden torde
böra observeras i detta sammanhang.
Den vid veterinärhögskolan inrättade befattningen såsom lärare i hovbeslag
och läran om hovens sjukdomar (9 i tablån) har tidigare i lönehänseende
likställts med de högst avlönade inom laboratorsgruppen. Enligt
beslut vid 1947 års riksdag är tjänsten placerad i lönegraden Ca 31 eller samma
lönegrad som tillkommer laborator vid tandläkarhögskolorna. Enligt
min mening bör befattningshavaren erhålla samma löneförbättring som
tillkommer de nu i lönegraden 31 placerade laboratorerna och således hänföras
till lönegraden Ca 33.
Vid vardera av lantbruks- och skogshögskolorna finnes en extra ordinarie
lektorstjänst i lönegraden Ce 29. Lektorstjänsten vid skogshögskolan var
ursprungligen uppförd å extra stat med arvode motsvarande avlöningen åt
högskolans dåvarande ordinarie lektorer, vilka i avlöningshänseende likställts
med lektorerna vid de allmänna läroverken. Vid 1926 års lönereglering
bibehölls likställdheten med de då oreglerade läroverkslektorerna. När
lektorstjänsten vid lantbrukshögskolan inrättades år 1944 genom omändring
av en tidigare speciallärartjänst vid högskolan, placerades befattningen i
samma lönegrad som motsvarande befattning vid skogshögskolan.
Då frågan om löneställningen för lektorerna vid de allmänna läroverken
för närvarande är föremål för överläggningar mellan 1949 års tjänsteförteckningskommitté
och vederbörande personalorganisationer, är jag icke nu
beredd att taga ställning till spörsmålet om förenämnda två lektorstjänsters
lönegradsplacering utan torde senare få återkomma härtill.
Tandläkarhögskolornas avdelningstandläkarbefattningar äro numera placerade
i lönegraden Ce 22 samt förenade med en tjänstgöringsskyldighet av
i genomsnitt 21 timmar per vecka. Befattningarna tillsättas av universitetskanslern,
varvid sökandena äro skyldiga avlägga lärarprov, om lärarrådet
finner sådant prov önskvärt. I fråga om kompetenskrav föreskrives, att innehavare
av avdelningstandläkarbefattning skola vara legitimerade tandläkare
samt böra ha fullgjort väl vitsordad tjänstgöring vid tandläkarhögskola
eller innehava därmed jämförbara meriter. Vid befattningarnas tillsättande
bör hänsyn jämväl tagas till ådagalagd vetenskaplig skicklighet. Avdelningstandläkarna
tillhöra tandläkarhögskolornas lärarkår och fullgöra undervisningsskyldighet
vid högskolorna. Med hänsyn till avdelningstandläkartjänsternas
särpräglade karaktär anser jag emellertid frågan om löneställningen
för dessa befattningshavare icke böra upptagas i detta sammanhang.
Statsutskottets utlåtande in• 55.
13
De akademiska lärarnas tjänstgöringsskyldighet.
Universitetslönekommittén har i sitt betänkande framhållit, att de nuvarande
i stadgeväg meddelade bestämmelserna angående professorernas och
laboratorernas tjänstgöringsskyldighet äro svåröverskådliga och oenhetliga
samt enligt kommitténs mening i behov av en översyn. I fråga om vissa befattningshavargrupper
måste vidare en utvidgad tjänstgöringsskyldighet
anses utgöra en förutsättning för den föreslagna löneställningen.
Med anledning härav ha de sakkunniga, som inom civildepartementet biträtt
vid löneregleringsarbetet, utfört särskilda undersökningar rörande de
akademiska lärarnas arbetsbörda. Dessa undersökningar, vilkas närmare detaljer
framgå av handlingarna i ärendet, giva vid handen, att undervisningens
omfattning för de olika befattningshavarna växlar betydligt icke endast
vid olika lärosäten utan ofta även inom en och samma högskola och till och
med inom samma fakultet.
På grund av de skiftande förhållanden, som föreligga inom det akademiska
verksamhetsområdet, torde det icke vara lämpligt eller ens möjligt att
i samband med löneregleringen utfärda några gemensamma mera detaljerade
föreskrifter angående tjänstgöringsförhållandena i allmänhet för professorerna
och befattningshavarna inom laboratorsgraden.
Några i stadgeenlig ordning meddelade föreskrifter angående de akademiska
befattningshavarnas skyldighet att bedriva vetenskaplig forskning
finnas icke. Detta åliggande framgår endast av de allmänna bestämmelserna
rörande de akademiska lärosätenas uppgift. Den fria forskningen låter
sig icke med fördel bindas i några på förhand fastslagna former eller regleras
av allmänna bestämmelser om förläggning till vissa tider eller platser.
Det är heller icke min avsikt att här framlägga förslag i sådan riktning. I
samband med den förbättrade löneställning för forskningens utövare, som
nu avses skola genomföras, synes det emellertid rimligt att klarare än vad
tidigare varit fallet fastslås, att den vetenskapliga forskningen utgör ett de
akademiska befattningshavarnas tjänsteåliggande, som tillsammans med
övriga tjänsteuppgifter skall bereda dem full sysselsättning. En bestämmelse
av denna innebörd bör intagas i universitetsstatuterna och stadgarna
för de olika högskolorna.
Vad härefter angår fördelningen av arbetstiden mellan å ena sidan undervisning
och å den andra forskning och övriga åligganden är det uppenbart,
att en ökad undervisningsbörda skulle minska den tid, som återstår för fullgörandet
av övriga arbetsuppgifter och då främst forskningen. -»lag är av
den uppfattningen, att risk föreligger för att forskningsarbetet skulle eftersättas,
om tiden för den kvalificerade undervisningen utökades. Till denna
räknar jag främst föreläsningarna, vilka påkalla tidskrävande förarbeten.
Även de som undervisningsform alltmer betydelsefulla seminarieövningarna
torde som regel få räknas hit. Vanligen föregås de av ett avsevärt förberedelsearbete
och påfordra en ur kvalitativ synpunkt krävande insats av ledaren.
Enligt gällande bestämmelser för universiteten är det för närvarande
14
Statsutskottets utlåtande nr oö.
tillåtet att utbyta intill tre veckotimmars föreläsningar mot samma timantal
seminarieövningar. Jag har icke något att erinra mot denna princip i och
för sig men anser det angeläget, att det i tillämpningen tillses, att icke
under evalveringsprincipen i fråga inbegripas även övningar av elementär
beskaffenhet. Jag förutsätter alltså, att begreppet seminarieövningar reserveras
för sådan undervisning, som i kvalitativt hänseende är lika krävande
som föreläsningar.
Vid sidan av föreläsningarna och seminarieövningarna ha, främst vid
fackhögskolorna men även vid de medicinska utbildningsanstalterna, såsom
särskilda undervisningsformer tillkommit övningar och demonstrationer av
olika slag, vilka icke kunna anses lika krävande för läraren. Av den gjorda
utredningen framgår att professorerna vid dessa högskolor, särskilt de tekniska,
vid sidan av den kvalificerade undervisningen i icke obetydlig omfattning
påtagit sig ansvaret för och i viss utsträckning även den direkta
ledningen av denna mera elementära undervisning. Hjälpkrafter av icke
alltför kvalificerad art, såsom assistenter och amanuenser, stå emellertid
ofta till förfogande. Även vid universiteten samt Stockholms och Göteborgs
högskolor förekommer åtskillig dylik mera elementär undervisning i form
av särskilda kurser m. in., men denna gives vanligen av andra lärare än
professorer, såsom biträdande lärare in. fl.
Den elementära undervisningen kan alltid sägas stå under överinseende
av vederbörande professor i ämnet, även om denne icke personligen på något
sätt deltager i densamma. I den mån ett ökat behov av sådan undervisning
framväxer vid universiteten och högskolorna, kan det enligt min mening ej
sällan vara lämpligt, att professorn, som måste antagas äga de bästa förutsättningarna
att genom sin personliga ledning och kontroll av verksamheten
tillse, att det avsedda syftet uppnås, tager viss personlig del i densamma.
De tidigare ganska regelmässigt förekommande avgiftsbelagda kurserna
äro numera i huvudsak avvecklade. Med hänsyn härtill och till det i övrigt
anförda bör § 104 universitetsstatuterna ändras så, att därav framgår, att
professor är pliktig att, på förslag av vederbörande fakultet och enligt universitetskanslerns
bestämmande, meddela annan undervisning i sitt läroämne
än föreläsningar och därmed i kvalitativt hänseende jämförbar undervisning,
då sådant för ett ändamålsenligt anordnande av den akademiska
undervisningen finnes oundgängligen erforderligt. Motsvarande bestämmelser
i stadgarna för övriga lärosäten böra utformas i enlighet härmed.
Enligt universitetsstatuterna och stadgarna för karolinska institutet äger
universitetskanslern i vissa fall, där professor på grund av särdeles betungande
examinations- eller andra tjänstegöromål behöver lindring i undervisningsskyldigheten,
medgiva viss nedsättning i denna skyldighet. Enligt
min uppfattning bör sådan befrielse meddelas" endast i fall, då kanslern verkligen
finner särdeles betungande examinations- eller andra tjänstegöromål
motivera densamma. Med anledning härav torde eu översyn böra ske av
de särskilda beslut, som i enskilda fall meddelats rörande nedsättning i den
normala undervisningsskyldigheten.
Statsutskottets utlåtande nr J-5.
15
Det torde enligt min mening vidare böra övervägas, om icke den allmänna
skyldighet att övervaka den akademiska undervisningen, som åvilar kanslern
respektive vederbörande högskolestyrelser, bör förtydligas genom omformulering
av gällande bestämmelser på berörda punkter. Frågan torde böra
upptagas i lämpligt sammanhang, för de under kanslerns överinseende
ställda lärosätena förslagsvis i samband med det inom kanslersämbetet pågående
arbetet på en revision av universitetsstatuterna.
1945 års universitetsberedning har i sitt betänkande angående examina,
undervisningen''och universitetsstatistiken (SOU 1949:54) konstaterat, att
en besvärande brist på lämpliga läroböcker föreligger i flertalet ämnen. Enligt
18 § stadgarna för skogshögskolan åligger de!; bl. a. professor och laborator
att, därest i något hans ämne icke finnas tjänliga läroböcker eller kompendier,
så fort ske kan utarbeta sådana och, om han ej själv vill ombesörja
deras utgivande, ställa dem till högskolans eller studentkårens förfogande
för utgivning. Jag förordar, att en bestämmelse av motsvarande innehåll
införes för universiteten och högskolorna i allmänhet.
I framställning den 9 februari 1950, varöver statskontoret, universitetskanslern
och statens lönenämnd avgivit utlåtanden, ha lärarkollegierna vid
Stockholms och Malmö tandläkarhögskolor hemställt, att laboratorerna vid
tandläkarhögskolorna — vilka enligt gällande bestämmelser ha en daglig
tjänstgöringsskyldighet av 6 timmar, varav 4 timmar avsetts för egentlig
undervisningsverksamhet och återstående 2 timmar för tandvårdsutövning
i vederbörande högskolas tjänst, och vilka för sist nämnda tjänstgöring
åtnjuta ett särskilt arvode av 2 004 kronor för år — skulle befrias från
skyldigheten att fullgöra tandvårdsutövningen. I samband därmed skulle
det särskilda arvodet bortfalla. Därjämte skulle enligt framställningen laborator
medgivas rätt att utom tjänstetid bedriva tandvårdsutövning å sådana
vid högskolan inskrivna patienter, som önskade tandvård av laboratorn,
mot av vederbörande myndighet fastställd taxa, vilken skulle helt täcka
de omedelbara kostnaderna för behandlingen, inberäknat skäligt arvode
till laboratorn.
För egen del är jag icke beredd att nu taga ställning till detta förslag.
Därest riksdagen ej har något att erinra däremot, torde det få ankomma
på Kungl. Maj :t att efter ytterligare överväganden pröva, huruvida de nuvarande
arvodena böra bibehållas eller om desamma skola indragas och i
samband därmed tjänstgöringen ändras i den riktning lärarkollegierna ifrågasatt.
Även för de nuvarande docent- och forskarstipendiaterna gäller, alt deras
uppgifter äro undervisning och forskning. I fråga om forskningen torde
vad jag i det föregående anfört beträffande professorer och laboratorer
i allt väsentligt vara tillämpligt å docenterna. Även för dessa bör sålunda
forskningen omfatta den tid som återstår för åt1, bereda vederbörande full
sysselsättning sedan övriga tjänsteåligganden fullgjorts. Vad angår undervisningsskyldigheten
är denna av olika omfattning vid olika lärosäten.
16
Statsutskottets utlåtande nr 55.
Vid genomförandet av en lönereglering för docenterna i enlighet med vad
jag i det föregående förordat komma dessa icke endast att erhålla väsentligt
förbättrade avlöningsförhållanden utan därjämte att uppnå en tryggare
ställning såsom extra ordinarie befattningshavare med rätt till pension och
vissa andra förmåner. En ökad undervisningsskvldighet har därför ifrågasatts.
I olika sammanhang har dock betonats att docenturerna i första hand
böra inriktas på forskning. I detta skede av den akademiska karriären förutsättas
nämligen vetenskapsidkarna genom specimensarbetena skola meritera
sig för professurer och övriga akademiska sluttjänster, och de böra
samtidigt äga möjligheter att genom en mera fri utveckling av sin begåvning
kunna föra forskningen framåt utan att i högre grad vara tyngda av undervisning
och administrativa göromål.
Med allt beaktande av dessa synpunkter har jag emellertid kommit till
den uppfattningen, att en något ökad undervisningsskyldighet i förhållande
till vad som nu gäller icke i avsevärd grad behöver minska docenternas
möjligheter till forskning. För närvarande kan en docentstipendiats undervisningsbörda
sägas utgöra omkring hälften av den, som genomsnittligt
åvilar en professor. Efter ingående överväganden med de sakkunniga vill
jag föreslå, att de extra ordinarie docenterna åläggas 75 timmars föreläsningar
eller därmed kvalitativt jämförlig undervisning per läsår. Denna
undervisning bör enligt kanslerns respektive vederbörande högskolestyrelses
bestämmande kunna ersättas av annan, mera elementär undervisning, varvid
timantalet bör ökas i motsvarande grad. I stort sett torde härvid en
timmes föreläsning böra motsvaras av två timmars sådan undervisning,
vilken fordrar mindre förberedelsearbete, såsom demonstrationer, laborationsövningar,
propedeutiska kurser in. in. Utbytas föreläsningarna mot
annan tjänstgöring, vilken påkallar än mindre förberedelsearbete, lärer i
varje särskilt fall få prövas, efter vilka grunder utbytet må ske.
Forskardocenternas undervisningsbörda bör naturligen, liksom hitintills
forskarstipendiaternas, vara betydligt mindre än docenternas. Även för forskardocenterna
anser jag dock en höjning berättigad och föreslår, att forskardocenterna
åläggas upp till 25 timmars föreläsningar eller annan däremot
svarande tjänstgöring per år.
Då sakliga skäl icke synas kunna anföras för ett bibehållande av den
differentiering, som för närvarande råder, i det docentstipendiaterna vid
vissa högskolor ålagts lägre antal undervisningstimmar per år än de övriga,
förordar jag att enhetliga bestämmelser om docenternas undervisningsskyldighet
nu införas i enlighet med det här framförda förslaget.
Enligt min uppfattning böra docenter och forskardocenter i viss utsträckning
kunna taga del i examinationen till lägre examina. För närvarande
har docent vid veterinärhögskolan jämlikt 58 § stadgarna för högskolan
prövningsskyldighet i de ämnen, i vilka han undervisat. Gällande bestämmelser
för universitetens och de övriga högskolornas docenter synas icke
lägga hinder i vägen för ett sådant åläggande. Det må emellertid framhållas,
att examinationsbördan tillsammans med undervisningen för docen
-
Statsutskottets utlåtande nr 55.
17
ter och forskardocenter icke får taga så mycken tid i anspråk, att deras
forskningsuppgifter härigenom bli åsidosatta. I den mån en mera betungande
examinationsskyldighet ålägges docenterna, bör det ankomma på vederbörande
myndighet att i motsvarande grad minska undervisningsbördan.
Även de docentkompetenta biträdande lärarna böra i samband med löneregleringen
åläggas en något utvidgad tjänstgöringsskyldighet, eventuellt i
form av skyldighet att i viss utsträckning förrätta examination.
1 likhet med universitetslönekommittén anser jag, att enhetliga bestämmelser
böra införas angående tjänstgöringsskyldigheten för director musices
i Uppsala och kapellmästaren i Lund och att densamma i anslutning till
löneregleringen bör något utökas. Såsom kommittén framhållit inskränker
sig nämnda skyldighet icke till vissa angivna timtal utan innefattar ett avsevärt
arbete därutöver inom den musikaliska verksamheten. I samband
med sitt förslag till lönegradsplacering för de ifrågavarande befattningarna
har universitetslönekommittén gjort vissa jämförelser med de ordinarie
lärarna vid musikhögskolan, vilka äro placerade i den föreslagna lönegraden.
För sistnämnda befattningshavare är en tjänstgöringsskyldighet föreskriven
av minst 10 och högst 20 veckotimmar. Understiger timantalet 20,
sker dock viss reduktion av lönen. Med hänsyn till den dominerande ställning,
director musices måste sägas intaga inom vederbörande universitetsstads
musikliv, och då kravet på undervisningens kvalitet måste ställas
högt, torde tjänstgöringsskyldigheten i omfattning icke böra vara större
för director musices än för lärare vid musikhögskolan. Å andra sidan bör
icke förbises, att universitetens musikdirektörsbefattningar med den löneställning,
som här föreslagits, böra betraktas såsom heltidstjänster.
Vid vägandet av angivna synpunkter mot varandra har jag kommit till
den uppfattningen, att director musices i Uppsala och Lund bör åläggas en
tjänstgöringsskyldighet i princip svarande mot den, som åligger ordinarie
lärare vid musikhögskolan med 20 veckotimmars undervisning. Det är dock
tydligt, att de former, i vilka denna tjänstgöringsskyldighet bör uttagas,
måste bli väsentligt annorlunda för director musices än för nämnda lärare.
Sålunda måste avsevärd tid stå till förfogande för director musices för förberedande
av föreläsningar, eget instuderande av orkesterpartitur m. m. dylikt.
Mot bakgrunden av det anförda anser jag mig icke kunna giva några
bestämda anvisningar, i vilka former åliggandena för director musices böra
uttagas. Det bör därför ankomma å förslagsvis kanslersämbetet att närmare
överväga denna fråga.
Vissa särskilda lönefrågor.
Universitetslönekommittén har i sitt betänkande föreslagit, att universitetens
och högskolornas rektorer i fortsättningen skola erhålla dels särskilt
arvode utöver lön för den administrativa funktion som rektorskapet innebär,
dels bidrag till bestridandet av representationskostnader. Statskontoret
och statens lönenämnd ha emellertid ansett, att represenlationsbidrag icke
2 Jliluuuj till riksdagens protokoll 1932. 6 sarnl. .Yr SO.
18
Statsutskottets utlåtande nr oo.
böra utgå i större utsträckning än vad för närvarande är fallet. Lönenämnden
har därvid hänvisat till att 1949 års reseersättningskommitté enligt sina
direktiv har att utreda hur spörsmålet om bidrag till representationskostnader
tekniskt sett bör lösas.
Avvägningen av ersättningen till rektorerna för deras administrativa funktion
måste bedömas samtidigt med ställningstagandet till frågan om och
i vilken utsträckning representationsbidrag böra utgå. Sistnämnda spörsmål
bör emellertid enligt min mening ej upptagas till prövning förrän resultatet
av nyssnämnda utredning föreligger. Jag förordar därför att nu utgående
ersättningar till rektorerna bibehållas vid oförändrad karaktär och oförändrade
belopp. Detta bör gälla även i fråga om Stockholms och Göteborgs
högskolor, vilkas rektorer för närvarande åtnjuta honorarium å 3 000 kronor.
Även övriga av universitetslönekommittén berörda arvoden synas tills
vidare böra bibehållas vid nuvarande belopp.
Vad universitetslönekommittén förordat i fråga om skyldighet för befattningshavare
inom laboratorsgraden samt docent och forskardocent att mottaga
förordnande å akademisk lärarbefattning anser jag mig böra tillstyrka.
Likaså biträder jag — med de jämkningar som följa av vad jag i det föregående
anfört — kommitténs förslag till bestämmelser i fråga om förmån,
som genom donation eller därmed jämförlig förmån anvisats innehavare av
viss tjänst.
I likhet med universitetslönekommittén anser jag det icke påkallat att
reglerande författningsbestämmelser intagas i statens allmänna avlöningsbestämmelser
utöver de nu förefintliga angående förutsättningarna för beviljande
av tjänstledighet inom förevarande förvaltningsområde. Frågan om
införandet av en regelbundet återkommande s. k. forskningstermin torde få
övervägas i annat sammanhang.
En särskild fråga, som uppmärksammats såväl av universitetslönekommittén
som i vissa remissyttranden, är spörsmålet om de akademiska lärarnas,
särskilt professorernas, innehav av befattningar och uppdrag vid
sidan av tjänsten. Under beredningen inom civildepartementet av löneregleringsfrågan
ha olika lösningar av föreliggande problem diskuterats. Det
har härvid ansetts, att åtminstone för närvarande några speciella reglerande
föreskrifter i detta hänseende icke böra genomföras. Emellertid har
framhållits angelägenheten av att universitetskanslern och övriga berörda
myndigheter ägna särskild uppmärksamhet åt i vilken utsträckning bisysslor
förekomma för de akademiska lärarnas del och vidtaga de åtgärder,
eventuellt i form av framställningar om utfärdande av föreskrifter enligt
7 § 3 mom. Saar, som kunna anses påkallade.
Vad sålunda förordats finner jag mig kunna biträda. Jag vill dock i detta
sammanhang ytterligare understryka vad jag i det föregående anfört om
att forskningen utgör ett de akademiska befattningshavarnas tjänsteåliggande,
som jämte övriga tjänsteuppgifter skall bereda dem full sysselsättning.
Statsutskottets utlåtande nr i>5.
19
De övergångsbestämmelser, som kunna befinnas erforderliga vid genomförandet
av löneregleringen, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att
utfärda. Härvid ifrågakommer bl. a. förande å övergångsstat av befattningshavare,
som ej önskar övergå å reglerad tjänst, samt medgivande av .s. k.
övergångslön i syfte att befattningshavare vid ingången av den månad,
från och med vilken löneregleringen genomföres, skall komma i ånjutande
av samma lönebelopp som enligt det oreglerade lönesystemet skulle ha tillkommit
honom såsom lön i förskott. Jag vill i detta sammanhang understryka,
att vederbörande befattningshavare, i den mån de ej uttala en önskan
att kvarstå å oreglerad stat, få anses ha godtagit de villkor i fråga
om åtnjutande av arvoden, personliga lönetillägg, avkastningen av vissa fonder
m. in., som förbundits med löneregleringen.
Pensionsfrågor.
För befattningshavare vid Stockholms och Göteborgs högskolor ha hittills
gällt oenhetliga pensionsbestämmelser såväl inom vardera högskolan
som högskolorna emellan. I prop. 1949: 163 upptogs frågan om en reglering
av de vid dessa högskolor utgående pensionerna till behandling. Dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet anförde därvid bl. a., att tjänste- och
familjepensionerna vid Stockholms högskola samt familjepensionerna vid
Göteborgs högskola i regel uppginge till lägre belopp än motsvarande statliga
pensioner. Det syntes skäligt, att pensionsförhållandena vid högskolorna
förbättrades och att de utgående tjänste- och familj epensionerna reglerades
i anslutning till de inom det statliga pensionsväsendet tillämpade grunderna.
På Kungl. Maj :t borde få ankomma att, sedan för frågans bedömande
erforderliga utredning framlagts, besluta om pensionsförmånerna i de särskilda
fallen. Detta uttalande lämnades av riksdagen utan erinran.
Sedan den sakkunnige, som inom civildepartementet biträtt vid löneregleringsarbetet
beträffande frågor rörande Stockholms och Göteborgs högskolor,
avlämnat utredning och förslag i ämnet samt yttranden däröver
avgivits av statskontoret, statens pensionsanstalt, styrelsen för Göteborgs
högskola och rektor vid Stockholms högskola, har Kungl. Maj :t genom
beslut den 21 december 1951 med stöd av riksdagens förenämnda bemyndigande
medgivit bl. a., att nu utgående pensioner från Stockholms och Göteborgs
högskolor till f. d. befattningshavare eller efterlevande till avliden
befattningshavare vid högskolorna, må räknat från och med den 1 juli
1949 omregleras med tillämpning av de i kungörelserna den 30 juni 1947,
nr 657, och den 14 maj 1948, nr 257, angivna grunderna för omreglering
av motsvarande statliga pensioner under förutsättning att pensionen ej
redan fastställts med tillämpning av pensionsunderlag, som angivas i 1947
års allmänna tjänste- och familjcpensionsreglementen. Tillika har förordnats,
att å omreglerad pension må utgå rörligt tillägg enligt samma grunder
och med tillämpning av samma procenttal, som gälla i fråga om pensioner
utgående enligt nyssnämnda reglementen.
20
Statsutskottets utlåtande nr 55.
De oreglcrade lärarbefattningarna vid universiteten äro alltjämt underkastade
1941 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen. I dessa
föreskrives, att pensionsunderlagen skola för professor motsvara de för
tjänsteman i dåvarande lönegraden 31 (nuvarande 34) gällande samt för
befattningshavare inom laborator sgruppen de för tjänsteman i dåvarande
lönegraden 26 (nuvarande 29) gällande. Pensionerna, som omreglerades
1947 och 1948, äro förenade med rörligt tillägg enligt de grunder, som gälla
i fråga om pensioner enligt 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen.
De reglerade professors- och lahoratorsbefattningarna däremot
äro underkastade sistnämnda reglementen.
Till frågan om vilka ändringar i gällande pensionsreglementen, som kunna
föranledas av löneregleringsförslagen, samt till den definitiva lösningen
av pensionsförhållandena vid Stockholms och Göteborgs högskolor torde jag
få återkomma i samband med framläggandet av de övriga förslag om ändringar
i pensionsreglementena, som äro avsedda att genomföras från och
med den 1 juli 1952.
Under de förut omnämnda överläggningarna med Sveriges akademikers
centralorganisation rörande bl. a. professorernas löneställning ha diskuterats
vissa frågor angående storleken av pensionsförmånerna för professor,
som avgått ur tjänst före den 1 juli 1952. Härvid har enighet nåtts om en
viss förbättring av pensionsförmånerna för professor med oreglerad lön,
som avgått eller avgår ur tjänst under innevarande budgetår. Pensionsunderlagen
för dessa professorer ha före den 1 juli 1951 varit högre än för
de närmast jämförbara tjänstemännen med reglerad lön. Emellertid är att
märka, att löneställningen för såväl reglerade som oreglerade professurer
höjdes den 1 juli 1951, varvid de reglerade befattningarna uppflyttades från
lönegraden 33 till lönegraden 37. Pensionsunderlagen höjdes därigenom för
sistnämnda tjänster och tillämpas för professor som avgått ur tjänst efter
den 30 juni 1951. För de oreglerade befattningarnas del fick löneförbättringen
däremot formen av en höjning av det provisoriska lönetillägget, vilket
icke påverkar pcnsionsunderlagens storlek. På grund härav äro pensionsunderlagen
från och med den 1 juli 1951 lägre för orcglerade än för reglerade
professorstjänster. Med hänsyn till sambandet mellan universitetsprofessorer
och fackhögskoleprofessorer, vilket tagit sig uttryck bl. a. i förslaget
att de efter löneregleringens genomförande skola erhålla lika lön, och med
hänsyn till att universitetsprofessorerna förut intagit en förmånligare ställning
i pensionshänseende än övriga professorer, har det synts mindre tillfredsställande
att de under innevarande budgetår skola intaga en i förhållande
till fackhögskoleprofessorerna försämrad ställning i pensionshänseende.
Jag förordar därför i överensstämmelse med den vid nyssnämnda överläggningar
träffade överenskommelsen, att tjänstepensionsunderlagen för
professorer å oreglerad stat, som avgått eller avgå under innevarande budgetår,
samt motsvarande familjepensionsunderlag skola bestämmas till samma
belopp som pensionsunderlagen för professorer med reglerad lön i mot
-
Statsutskottets utlåtande nr 55.
21
svarande fall. Detta synes böra gälla ej blott i fråga om statliga professorer
utan i princip även beträffande professorerna vid Stockholms och Göteborgs
högskolor. Därest riksdagen ej har något att erinra mot förslaget, torde det
få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.
Löneställningen för vissa tjänstemän utanför de akademiska lärosätena.
Såsom redan i det föregående berörts ha i anslutning till universitetslönekommitténs
förslag inkommit ett flertal framställningar, vilka åsyfta att
den för de akademiska befattningshavarna föreslagna löneställningen skulle
tillämpas jämväl vid vissa andra institutioner än de akademiska lärosätena.
De sakkunniga, som inom civildepartementet biträtt vid löneregleringsarbetet,
ha närmare undersökt kompetenskraven, formerna för tjänstetillsättning
samt de instruktionsenligt fastställda arbetsuppgifterna för de professurer
och laboratorsbefattningar, som icke omfattas av löneregleringsförslaget,
sådant detsamma i det föregående utformats.
På grundval av de sakkunnigas undersökningar och de överläggningar
i ämnet, som under ärendets beredning ägt rum dels med berörda fackdepartement
dels ock med de sakkunniga, som med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 30 mars 1951 tillkallats med uppdrag att inom civildepartementet
biträda med översyn av löneställningen för vissa chefstjänstemän
in. in., har jag kommit till den uppfattningen, att endast vid vissa av de
här avsedda institutionerna och allenast i fråga om ett begränsat antal av
deras befattningshavare föreligger en sådan anknytning till den vid universiteten
och högskolorna bedrivna verksamheten, som motiverar enahanda
löneställning för befattningshavarna. Endast i de fall då detta samband är
av sådan art, att vederbörande befattningshavare fullgöra eller lämpligen
kunna åläggas fullgöra viss undervisnings- och examinationsskyldighet vid
universiteten och högskolorna eller jämförliga institutioner, bör samma
löneställning som för motsvarande akademiska befattningshavare ifrågakonima.
Såsom en förutsättning för den höjda lönegradsplacering jag i det
följande förordar för vissa tjänster bör därför gälla, att det skall åligga
tjänsteinnehavarna att utan särskild ersättning vid egen institution eller
akademiskt lärosäte fullgöra den undervisnings- och examinationsskyldighet,
som kan bli dem ålagd av Kungl. Maj :t. Givetvis bör härvid beaktas att
forskningens intressen ej åsidosättas. Vidare bör fordras, att samma kompetenskrav
som för motsvarande universitetstjänster upprätthållas.
Vid institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning
i Stockholm finnes inrättad en personlig professur i statskunskap i lönegraden
37. Innehavaren av professuren är skyldig att utan särskild ersättning
vid Stockholms högskola meddela undervisning och förrätta examination i
statskunskap. Jag förordar, all denna befattning hänföres till den för universitets-
och högskoleprofessorer föreslagna lönegraden.
De två professurerna vid farmacevtiska institutet, professuren vid gymnastiska
centralinstitutet samt de fyra professurerna vid Alnarps lantbruks-,
Statsutskottets utlåtande nr 55.
22
mejeri- och trädgårdsinstitut äro förbundna med arbetsuppgifter, som icke
nämnvärt skilja sig från dem, som äro förenade med motsvarande befattningar
vid högskolorna, även om instituten icke i alla hänseenden kunna
anses jämbördiga med högskolorna. Jag vill därför icke motsätta mig att
lönegraden Co 14 tillämpas jämväl för nämnda professurer. Till frågan om det
till innehavaren av professuren vid gymnastiska centralinstitutet utgående
föreståndararvodet torde jag senare få återkomma.
Beträffande två av avdelningsföreståndarna och professorerna vid statens
skogsforskningsinstitut gäller redan nu, att de äro skyldiga att fullgöra viss
undervisning vid skogsliögskolan. På grund härav och med hänsyn till de
kompetenskrav, som upprätthållas för avdelningsföreståndarbefattningarna
vid institutet, tillstyrker jag, att befattningarna hänföras till lönegraden Co
14. Innehavaren av en av Föreningen Skogsarbeten bekostad personlig professur
i skoglig arbetslära vid institutet, vilken jämväl skall handhava undervisning
vid skogsliögskolan, skall enligt av Kungl. Maj :t den 20 maj 1949
meddelade bestämmelser i avlöningshänseende vara likställd med avdelningsföreståndare
vid institutet. Några särskilda skäl att bryta denna likställdhet
i förevarande sammanhang synas icke föreligga.
Å personalförteckningen för statens institut för folkhälsan finnas för
närvarande upptagna tre professorsbefattningar i lönegraden Ca 37. Innehavarna
av dessa befattningar äro föreståndare för var sin avdelning vid institutet.
En fjärde avdelning vid institutet förestås av professorn i hälsovårdslära
vid karolinska institutet, vilken i denna egenskap omfattas av
löneregleringsförslaget och vilken uppbär ett föreståndararvode å 2 004 kronor.
Enligt min mening böra jämväl de å personalförteckningen för statens
institut för folkhälsan uppförda professorerna hänföras till lönegraden Co
14. I samband med löneregleringens genomförande bör det till professorn i
hälsovårdslära vid karolinska institutet utgående föreståndararvodet bestämmas
till 1 500 kronor eller sålunda samma belopp, som utgår till professor
vid karolinska institutet, vilken är föreståndare för institution vid
karolinska sjukhuset. Löneregleringen föranleder jämväl en omprövning av
det arvode, som utgår till den professor vid institutet för folkhälsan, vilken
är institutets föreståndare. Härtill återkommer jag i det följande.
Vid naturhistoriska riksmuseet finnas sju professorer och avdelningsf öreståndare
samt vid statens etnografiska museum en professor och föreståndare,
alla placerade i lönegraden Ca 37. Befattningshavarna tillsättas efter
sakkunnigförfarande och såsom befordringsgrunder angivas vetenskaplig
förtjänst på det speciella område vederbörande avdelning omfattar samt sökandens
egenskaper såsom institutionsföreståndare. Med hänsyn till de
höga vetenskapliga krav, som ställas på dessa befattningshavare, och den
nära anknytning, som dessa äga till vissa närliggande institutioner vid universiteten,
böra jämväl förevarande befattningshavare enligt min uppfattning
hänföras till lönegraden Co 14. Jag vill i detta sammanhang erinra, att
den nuvarande professorn och föreståndaren för riksmuseets paleozoologiska
avdelning ålagts skyldighet att vid behov fullgöra viss examination och leda
Statsutskottets utlåtande nr 56.
23
viss undervisning i paleozoologi vid universiteten i Uppsala och Lund. Det
särskilda lönetillägg å 1 060 kronor, som utgår härför, bör i samband med
löneregleringen bortfalla. Beträffande det arvode, som vid riksmuseet utgår
till den professor, som är museidirektör, torde jag få hänvisa till vad jag i
det följande föreslår. Professorn och föreståndaren för statens etnografiska
museum uppbär såsom lärare (professor) i allmän och jämförande etnografi
vid Stockholms högskola ett arvode å 4 000 kronor. Detta arvode bör med
hänsyn till den förut angivna förutsättningen för lönegradsuppflyttningen
i princip icke vidare utgå. För undvikande av inkomstminskning för den
nuvarande innehavaren av befattningen torde det dock övergångsvis böra
fastställas till i runt tal 2 400 kronor.
Universitetslönekommittén har förordat, att dess förslag skola tillämpas
å tjänsten på indragningsstat såsom föreståndare för de under vitterhetsakademien
hörande ostasiatiska arkeologiska samlingarna, enär tjänstens
innehavare hittills avlönats lika med universitetsprofessor. Detta vill jag icke
motsätta mig. Såsom lärare (professor) i sinologi vid Stockholms högskola
uppbär ifrågavarande befattningshavare ett arvode å 4 000 kronor. Liksom
nyssnämnda arvode till professorn och föreståndaren för statens etnografiska
museum bör detta arvode i princip bortfalla. För undvikande av inkomstminskning
för den nuvarande tjänstinnehavaren bör det emellertid
övergångsvis fastställas till 2 400 kronor.
Under samma motivering som beträffande sistnämnda tjänst har universitetslönekommittén
föreslagit, att löneregleringen skall omfatta även den
personliga professuren i experimentell fysik vid vetenskapsakademiens forskningsinstitut
för experimentell fysik. Jämväl detta förslag vill jag biträda.
Därjämte förordar jag, att den vid samma institut inrättade statliga personliga
laboratorstjänsten i lönegraden Ca 30 placeras i lönegraden Ca 33.
Även vissa andra laboratorstjänster, som ej redovisas å de akademiska
lärosätenas personalförteckningar, böra enligt min mening hänföras till lönegraden
Ca 33, nämligen de tre laboratorerna, tillika avdelningsföreståndare
vid karolinska sjukhusets radiofysiska institution i Ca 31 och laboratorn
i samma lönegrad vid sjukhusets kliniskt-bakteriologiska centrallaboratorium.
De äro samtliga skyldiga att fullgöra viss undervisning vid karolinska
institutet. I samband med lönegradsuppflyttningen bör det till sistnämnde
laborator nu utgående undervisningsarvodet å 1 000 kronor bortfalla.
Vidare böra avlöningsförmåner motsvarande universitetslaborators
utgå till de tre arvodesavlönade laboratorerna vid flyg- och navalmedicinska
nämnden, vilka äro knutna till de fysiologiska institutionerna vid universitetet
i Lund, karolinska institutet och gymnastiska centralinstitutet.
För här ej nämnda laboratorstjänster och vissa andra motsvarande befattningar,
såsom t. ex. statsagronomtjänsterna vid statens lantbruksförsök
och försöksledarbefattningarna vid statens skogsforskningsinstitut, är
anknytningen till den vid de akademiska lärosätena bedrivna verksamheten
ej densamma som för de förut uppräknade. Jag anser mig i avsaknad av
24
Statsutskottets utlåtande nr 55.
närmare utredning icke kunna förorda, att deras löneställning omprövas i
samband med universitetslöneregleringen, men förutsätter att det skall bli
möjligt att i annat sammanhang upptaga denna fråga till övervägande i så
god lid att resultatet därav kan föreläggas 1952 års riksdag.
Utöver de här berörda befattningarna utanför universiteten och högskolorna
torde jag även få i detta sammanhang något beröra vissa chefstjänster.
Till löneplanen 2 lönegraden 14 äro för närvarande hänförda föreståndarbefattningarna
vid statens veterinärmedicinska anstalt, statens bakteriologiska
laboratorium och statens rättskemiska laboratorium. Vidare är i denna
lönegrad placerad tjänsten såsom överinspektör för statens lantbruksförsök.
Däremot är bl. a. tjänsten såsom chef för statens skogsforskningsinstitut
hänförd till lönegraden Cp 15. Med hänsyn till de kvalifikationer som
förutsättas hos innehavarna av dessa befattningar och den ansvarsfulla
ställning som tillkommer dem såsom chefer för förenämnda institutioner
anser jag, att de böra erhålla en löneställning som är något förmånligare än
professors. Jag förordar därför, att de hänföras till lönegraden 15 å löneplanen
2, i vilken lönegrad såsom nyss antytts chefer för verk av motsvarande
art och storleksordning redan nu äro placerade. I samband härmed
böra de i det föregående berörda föreståndararvodena vid gymnastiska centralinstitutet,
statens institut för folkhälsan och naturhistoriska riksmuseet
omregleras. Dessa arvoden äro för närvarande respektive 4 308 kronor, 2 004
kronor och 1 008 kronor. Det förstnämnda arvodet utgår till föreståndaren
för gymnastiska centralinstitutet, om denne tillika innehar tjänst såsom
lärare vid institutet. Eljest utgår ytterligare 5 352 kronor. Ifrågavarande arvoden
böra lämpligen avvägas så, att de motsvara den nuvarande grundlöneskillnaden
mellan lönegraderna 14 och 15 å löneplanen 2 eller således
1 200 kronor, beträffande gymnastiska centralinstitutet dock endast för det
fall att professorn vid institutet är dess föreståndare. För undvikande av
inkomstminskning torde den nuvarande innehavaren av föreståndarbefattningen
vid detta institut böra erhålla ett personligt tillägg å i runt tal 1 500
kronor. Vidare bör det nuvarande arvodet å 1 008 kronor till den avdelningsföreståndare
i Ca 37, som är föreståndare för statens farmacevtiska laboratorium,
i förevarande sammanhang höjas till 1 200 kronor.
Kostnadsberäkning.
De förslag om ändrad löneställning, som i det föregående framlagts, ha
beräknats medföra ökade kostnader för löner med i runt tal två miljoner
kronor per år.
Förslag om anslagsberäkningen för nästa budgetår för de särskilda universiteten,
högskolorna och institutionerna samt om erforderliga ändringar
i personalförteckningar m. in. framläggas i vederbörligt sammanhang av cheferna
för de departement, varunder institutionerna m. in. lyda. De ändringar
i statens allmänna avlöningsreglemente och pensionsreglementena, som påkallas
i anslutning till förslagen, torde jag senare få anmäla.»
Statsutskottets utlåtande nr 55.
25
Beträffande den i departementschefsanförandet omförmälda Bilagan A
till statsrådsprotokollet får utskottet hänvisa till s. 72 och 73 i propositionen.
Utskottet. Vid sin granskning av propositionsförslaget har utskottet funnit
sig kunna i allt väsentligt biträda de däri uppdragna riktlinjerna för
en Iöne- och pensionsreglering för professorer och vissa andra akademiska
lärare ävensom vissa med dem jämförliga tjänstemän utanför de akademiska
lärosätena. Det måste betecknas som i och för sig tillfredsställande,
att förutsättningar för ett inordnande av de oreglerade befattningarna för
professorer och laboratorer m. fl. vid universiteten och de medicinska högskolorna
under statens allmänna avlöningsreglemente nu befunnits föreligga.
Efter ett sådant inordnande kommer å oreglerad stat icke att kvarstå
någon större grupp av statstjänstemän eller befattningshavare i sådan
statsunderstödd verksamhet, där statsmakterna bestämma avlöningsförmånerna.
Utskottet, som delar departementschefens uppfattning att en löneförbättring
för här ifrågavarande tjänstemän är befogad samt att åtskillnad
vid lönesättningen icke bör göras mellan tjänstemän tillhörande en och
samma befattningshavargrupp vid de akademiska lärosätena, finner de förordade
löneställningarna väl avvägda.
Beträffande den för laboratorsgruppen föreslagna lönegraden, Ca 33, har
departementschefen anfört, att Sveriges akademikers centralorganisation vid
överläggningar i ämnet förklarat sig visserligen icke kunna acceptera nämnda
lönegrad men å andra sidan förklarat sig ej vilja motsätta sig, att löneregleringen
för hithörande befattningshavare grundades å denna lönegrad.
Det hade vid överläggningarna å ömse sidor förutsatts att, därest det nu
pågående tjänsteförteckningsrevisionsarbetet skulle giva anledning därtill,
laboratorsgruppens löneställning skulle omprövas och därvid undersökas,
om och i vilken utsträckning särskilda arvoden borde utgå till de befattningshavare
av ifrågavarande kategori, som tillika vore institutionsföreståndare.
Representanter för nyssnämnda organisation ha vid uppvaktning
inför utskottets vederbörande avdelningar framhållit, att berörda departementschefsuttalande
enligt den uppfattning organisationen vid ifrågavarande
överläggningar hävdat icke finge tilläggas annan innebörd än att organisationen
icke velat motsätta sig, att löneregleringen för laboratorsgruppen
för närvarande grundade sig på lönegrad Ca 33. Vidare hade organisationens
avsikt varit, att, därest arbetet med tjänsteförteckningsrevisionen därtill gåve
anledning, icke endast undersökning skulle verkställas, om och i vilken
utsträckning särskilda institutionsföreståndararvoden borde utgå, utan dessutom
löneställningen i övrigt för laboratorsgruppen omprövas.
I fråga om anställningstiden för docenter har departementschefen föreslagit,
att densamma skulle bestämmas till två 3-årsperioder med möjlighet
till förlängning högst ett år i de fall, då forskningsverksamheten blivit förhindrad
av sådan vikariatstjänstgöring å högre befattning vid universitet
eller högskola, som förekommit i mera avsevärd omfattning. Även vikariats
3
Bihctng till riksdagens protokoll 1952. (i samt. Xr
26
Statsutskottets utlåtande nr 55.
förordnande av kortare varaktighet än hel termin horde härvid kunna beaktas.
I jämförelse med nu gällande bestämmelser angående förlängning av
tiden för innehav av docentstipendium innebär departementschcfsförslaget å
ena sidan den uppmjukningen, att icke såsom hittills hel termins vikariatsförordnande
skall erfordras för förlängning med ett sjunde år, men å andra sidan
sådan skärpning, att icke såsom för närvarande sådan förlängning skall
kunna medgivas oberoende av vikariatstjänstgöring, där så anses befogat
av hänsyn till undervisningens behov eller ifrågavarande docents vetenskapliga
förtjänster. I motionen I: 87 yrkas sådan utformning av bestämmelserna
om docents anställningstid, att förlängning med högst ett sjunde
år må kunna medgivas, då vederbörande docents forskningsverksamhet
blivit förhindrad icke blott av i propositionen avsedd vikariatstjänstgöring,
utan även av annan anledning, t. ex. militärtjänstgöring eller långvarig sjukdom.
Vidare yrkas i motionen I: 194, att riksdagen vid bifall till förevarande
proposition måtte göra det uttalandet att docent, som den 1 juli 1952 innehar
docentstipendium, skall kunna — oavsett att han under sitt innehav av
docentstipendium eller extra ordinarie anställning icke i avsevärd grad hindrats
i sin forskningsverksamhet av vikariat på högre befattning vid universitet
och högskolor — i särskilda fall berättigas att innehava extra ordinarie
anställning som docent så länge, att den sammanlagda tiden för hans
innehav av docentstipendium och extra ordinarie anställning uppgår till
sju år.
Utskottet, som delar de i motionen 1: 87 anförda synpunkterna, tillstyrker,
att förlängning av anställningstiden för docent med högst ett sjunde år
skall kunna ifrågakomma icke blott i de fall, som avses i propositionen, utan
även av sådana anledningar, som angivas i motionen. Vidkommande det i
motionen 1: 194 framställda yrkandet får utskottet erinra, att Kungl. Maj :t
i förevarande proposition hemställt om bemyndigande att utfärda de övergångsbestämmelser,
som kunna bli erforderliga vid löne- och pensionsregleringens
genomförande. Utskottet, som icke har något att erinra mot att ett
sådant bemyndigande lämnas Kungl. Maj :t, utgår från att dylika övergångsbestämmelser
komma att visa sig erforderliga i flera hänseenden, såvitt angår
docenter, som efter att ha innehaft docentstipendium tillträda extra ordinarie
docentanställning, samt att de av motionärerna framförda synpunkterna
därvid bliva beaktade. Något särskilt uttalande från riksdagens sida
synes därför icke erforderligt på denna punkt. Motionen I: 194 avstyrkes således
av utskottet.
För docentkompetenta biträdande lärare föreslås i propositionen ett bibehållande
av det nuvarande avlöningssystemet med tilläggsarvode utöver det
för annan biträdande lärare fastställda arvodet. Tilläggsarvodet föreslås
skola motsvara skillnaden mellan den kontanta lönen i 30 löneklassen å vederbörande
universitets eller högskolas ortsgrupp och det arvode, som tillkommer
annan biträdande lärare. I motionen I: 195 yrkas, att docentkompetenta
biträdande lärare skola erhålla extra ordinarie anställning i samma
lönegrad, som föreslagits för extra ordinarie docenter, eller alltså lönegrad
Statsutskottets utlåtande nr 55.
27
Ce 30. Vid uppvaktningar inför utskottets vederbörande avdelningar ha meningarna
på denna punkt brutit sig, i det alt dels representanter för Sveriges
docentförbund såsom sin mening uttalat, alt frågan om beredande av extra
ordinarie anställning för docentkompetenta biträdande lärare vore i behov
av utredning och att förbundet därför för närvarande anslöte sig till departementschefens
uppfattning, dels ock två professorer uttalat sig till förmån
för motionärens uppfattning. Enligt utskottets mening ha sådana skäl icke
förebragts, som f. n. kunna motivera ett frångående av departementschefens
förslag i förevarande avseende. Motionen I: 195 avstyrkes därför av utskottet.
De särskilda uttalanden, som av departementschefen gjorts beträffande
vissa i den såsom Bilaga A till statsrådsprotokollet i ärendet fogade tablån
över befattningar, som föreslås skola omfattas av löneregleringen, giver icke
utskottet anledning till särskilt uttalande utom på en punkt. Departementschefen
föreslår, att de från Emily Wijks donationsfond för närvarande under
i donationsurkunden angivna villkor till innehavare av vissa professorsämbeten
vid Göteborgs högskola utgående lönetilläggen skola upphöra, i den
mån befattningshavarna övergå å det nya avlöningssystemet. Frågan om
dispositionen i framtiden av omförmälda fond har departementschefen ansett
böra få upptagas i annat sammanhang. 1 motionen I: 265 yrkas, att ifrågavarande
förslag icke må av riksdagen godkännas. Utskottet kan för sin del
icke finna det motiverat att i förevarande fall göra avsteg från det eljest i
liknande sammanhang tillämpade tillvägagångssättet att vid löneregleringar
av här ifrågavarande art avskaffa kontanta lönetillägg, i den mån icke löneminskning
därigenom uppstår. Utskottet vill emellertid i anledning av motionen
beträffande den framtida dispositionen av ifrågavarande fond förorda,
att den del av fondens avkastning som nu utgår såsom lönetillägg åt
vissa professorer i stället skall komma högskolans professorer till godo i annan
form, t. ex. såsom bidrag till resor och forskning. Donationens ursprungliga
syfte att bereda högskolans professorer någon ersättning för de
förmåner som universiteten erbjuda med sina större bibliotek, rikare institutioner
och stimulerande umgänge med ett större antal kolleger, skulle därigenom
allt fortfarande kunna förverkligas. Utskottet förutsätter härvid såsom
självklart, att Kungl. Maj :t, innan dylika ändrade bestämmelser utfärdas,
bereder donatrix efterlevande tillfälle att uttala sin mening.
Vad departementschefen anfört rörande de akademiska lärarnas tjänstgöringsskyldighet
finner sig utskottet i princip kunna biträda. Beträffande
särskilt docenter och forskardocenter förutsätter utskottet, att den förordade
utsträckningen av tjänstgöringsskyldigheten skall utgöra ett villkor för den
ifrågasatta löneregleringen. I fråga om den av departementschefen förordade
bestämmelsen om skyldighet för professor och laborator alt i sina ämnen
utarbeta läroböcker eller kompendier, därest tjänliga sådana icke finnas, får
utskottet på förekommen anledning framhålla, att en föreskrift i sådan riktning
givetvis bör tillämpas med en viss urskillning.
Övriga i propositionen framlagda, här ovan icke särskilt berörda förslag
föranleda icke något särskilt uttalande från utskottets sida.
28
Statsutskottets utlåtande nr 55.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och
motionen 1: 265, med bifall till motionen 1: 87 samt med avslag
å motionerna I: 194 och I: 195,
1) godkänna de allmänna riktlinjer för en löne- och pensionsreglering
för professorer och vissa andra akademiska
lärare m. fl., som utskottet ovan förordat,
2) bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda de övergångsbestämmelser,
som kunna bli erforderliga vid löne- och pensionsregleringens
genomförande.
Stockholm den 14 mars 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar
Anderson, Näsgård, Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Eric Ericson,
Näsström, Sundelin, Bergh, Ragnar Persson, Bergman och Fridolf Jansson;
samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Bergström,
Svensson i Grönvik, Andersson i Malmö, Mårtensson i Uddevalla, Lindholm,
Rubbestad, Ståhl, Bergstrand, Kollberg, Thapper, fröken Elmén, herrar Birke,
Gustafsson i Skellefteå och fröken Nygren.
127303. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 1952.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:103 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående löneoch pensionsreglering för professorer och vissa andra akademiska lärare m. fl. jäm s. 1 i texten