Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande förbättrade ''pensionsförmåner för den vid Aktiebolaget statens skogsindustrier anställda, till bolagets pensionskassa anslutna arbetarpersonalen.

1952-03-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:57, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande förbättrade ''pensionsförmåner för den vid Aktiebolaget statens skogsindustrier anställda, till bolagets pensionskassa anslutna arbetarpersonalen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 57.

1

Nr 57.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande

förbättrade ''pensionsförmåner för den vid Aktiebolaget

statens skogsindustrier anställda, till bolagets

pensionskassa anslutna arbetarpersonalen.

(5:e avd.)

I tva likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Grym m. fl. (I: 95) och den andra inom andra kammaren av herr Wiklund

i Öjebyn m. fl. (II: 127), har hemställts, att riksdagen ville besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning rörande möjligheterna

att åstadkomma förbättrade pensionsförmåner för den vid Aktiebolaget

statens skogsindustrier anställda, till bolagets pensionskassa anslutna

arbetarpersonalen.

Vid 194.1 års riksdag fattades beslut om att domänverkets skogsindustriella

rörelse, vilken dittills drivits i domänstyrelsens egen regi, skulle

överföras till ett för ändamålet särskilt bildat aktiebolag, Aktiebolaget statens

skogsindustrier. I sammanhang därmed prövades också pensionsfrågorna

för personalen vid den industriella rörelsen. Före rörelsens överlåtande

på bolaget åtnjöt arbetarpersonalen pensionsrätt enligt 1934 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare, 1934 års kungörelse angående s. k. summarisk

arbetarpension och 1936 års familjepensionsreglemente för arbetare.

Rörande pensionsfrågans ordnande efter övergången till bolagsdrift anförde

chefen för jordbruksdepartementet i propositionen nr 68/1941 bland

annat följande.

För den arbetarpersonal, som övertoges av bolaget vid dess bildande,

finge man räkna med att bolaget ordnade pensioneringen efter samma grunder

som enligt gällande författningar vore fastställda för arbetare i statens

tjänst. Frågan, huru pensionsvillkoren borde utformas för den personal,

som framdeles anställdes av bolaget, borde enligt departementschefens mening

för det dåvarande lämnas öppen. I överensstämmelse med vad som i

allmänhet vore brukligt beträffande statlig verksamhet som bedreves i det

privata företagets form borde lösningen av pensioneringsfrågan för sådan

personal som senast nämnts i första hand ankomma på bolagets ledning.

I sitt utlåtande nr 32/1941 anslöt sig jordbruksutskottet till departementschefens

uppfattning, att någon rubbning i pensionerna för de arbetare

eller andra befattningshavare, som voro anställda hos domänverket och

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 57.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 57.

övergingo i bolagets tjänst, icke kunde ifrågakomma. Beträffande pensioneringen

av de anställda, vilkas pensionsförhållanden voro oreglerade vid

bolagets övertagande av rörelsen, liksom av den personal, som därefter anställdes

bos bolaget, ville utskottet icke motsätta sig att frågan om dessa

personalgruppers pensionering tills vidare lämnades öppen och i första band

bleve beroende av en uppgörelse mellan bolagets ledning och personalen.

Utskottet utgick härvid emellertid från att »pensionsfrågan ordnades på

ett tillfredsställande sätt och under hänsynstagande till personalens berättigade

intressen».

Riksdagen godkände vad utskottet sålunda uttalat (skr. nr 243/1941).

Sedan härefter bolagsbildningen kommit till stånd i enlighet med statsmakternas

beslut, träffade Aktiebolaget statens skogsindustrier vissa anstalter

i syfte att ordna pensioneringen såväl för den från domänverket

övertagna personal, vilken icke tidigare haft sina pensionsförhållanden

reglerade, som för den personal, som anställts efter bolagets övertagande

av rörelsen eller som kunde komma att senare anställas. I vad angick arbetarpersonalen

utarbetade bolagsledningen i huvudsaklig överensstämmelse

med de villkor, som tillämpades vid försäkring hos Arbetarpensionskassan

(APK), förslag till pensionsbestämmelser för framtida arbetare, vilket förslag

under år 1942 blev föremål för vissa överläggningar med personalen.

Förslaget innebar i huvudsak, att egen pension skulle intill fyllda 67 år

utgå med 800 kronor, efter nämnda ålder med 400 kronor; änkepension

skulle utgöra högst 300 kronor om året. (A dessa belopp skulle några rörliga

tilläggsförmåner icke utgå.) Från bolagsledningens sida underströks,

att de erbjudna pensionsvillkoren, såvitt bolaget hade sig bekant, vore

jämförliga med de bästa som för det dåvarande erbjödos inom den privata

skogsindustrien, »vilket villkor under ärendets tidigare behandling under

hand uppställts». Under förhandlingarna uttalades från arbetarpartens

sida, att även om de erbjudna förmånerna i huvudsak överensstämde med

vad som erbjödes i sådana enskilda skogsindustriella företag, vilka bäst

tillgodosåge arbetarnas intressen, så vore förmånerna trots detta otillräckliga.

Arbetarna begärde därför en viss ökning av pensionerna; egen pension

borde sålunda utgå med 1 000 respektive 500 kronor i stället för 800

respektive 400 kronor. Bolaget tillmötesgick emellertid icke arbetarnas

begäran (frånsett en obetydlig justering av änkepensionen), utan fastställde,

sedan förslaget i juni 1942 underställts Kungl. Maj:ts prövning,

pensionsreglemente enligt grunderna för försäkring hos Arbetarpensionskassan

(APK) på basis av bolagets tidigare gjorda erbjudanden, varefter för

ändamålet bildades en särskild pensionskassa.

Vid 1946 års riksdag framfördes motionsvägen förslag om åtgärder i syfte

att förbättra de pensioner, varom här är fråga (motion II: 170).

Motionen avstyrktes av domänstyrelsen och statskontoret.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets xitlåtande nr 57. 3

För egen del anförde bankoutskottet i utlåtande nr 41 i huvudsak följande.

De enligt Aktiebolaget statens skogsindustriers pensionskassa utgående

pensionerna vore icke oväsentligt lägre än de pensioner, som tillkomme

arbetare med pensionsrätt enligt de statliga arbetarpensionsreglementena.

Under sådana förhållanden vore det förklarligt, att de genom bolagets försorg

pensionsförsäkrade arbetarna kunde anse sig missgynnade i jämförelse

med den från domänverket övertagna personalen med pensioner enligt statliga

grunder. Det borde dock framhållas, att enligt vad handlingarna i ärendet

utvisade beslutet om pensionsförsäkringen föregåtts av förhandlingar

mellan bolaget och arbetarna samt att från arbetarpartens sida vitsordats,

att bolaget gjort sitt bästa för att åstadkomma pensionsvillkor jämförliga

med de förmånligaste inom den privata skogsindustrien förekommande. Mot

bakgrunden härav syntes fog knappast föreligga för den av motionärerna

företrädda uppfattningen, att de av statsmakterna angivna riktlinjerna för

pensioneringens ordnande skulle ha blivit åsidosatta av bolaget. Det borde

vidare icke förbises, att bolaget vore organiserat som ett affärsföretag, vars

verksamhet skulle bedrivas i konkurrens med den enskilda skogsindustrien.

Frågan om pensionernas storlek syntes vid sådant förhållande vara av beskaffenhet

att böra lösas genom avtal mellan bolaget och personalen. Att

riksdagen genom särskilt beslut skulle ingripa reglerande i fråga om pensionsförhållandena

inom bolaget syntes utskottet icke kunna ifrågakomma.

En åtgärd i sådan riktning vore ägnad att inskränka den handlingsfrihet

för bolagsledningen, som man velat vinna genom bolagsformens användning

i detta fall. Med hänsyn till det anförda funne utskottet sig böra avstyrka,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle hemställa om åtgärder

beträffande pensionsförhållandena vid bolaget.

Fem reservanter inom utskottet ansågo, att utskottet bort föreslå riksdagen

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning, huruvida

och i vad mån den efter Aktiebolaget statens skogsindustriers tillkomst

anställda arbetarpersonalen kunde anses ha kommit i åtnjutande av de

pensionsförmåner, som riksdagen förutsatt i samband med beslutet om

bolagets bildande.

19^6 års riksdag beslöt i enlighet med bankoutskottets hemställan, att

motionen icke skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Till stöd för det i de nu föreliggande motionerna väckta förslaget anföres

i motionen IT: 127 huvudsakligen följande.

Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att de mellan bolagsledningen

och arbetarparten förda »underhandlingarna» om pensionsförmånerna

för den personal, som anställts efter bolagets tillkomst respektive kunde

komma att senare anställas, liksom för den från domänverket övertagna

personal, som icke tidigare haft sina pensionsförhållanden reglerade, näppeligen

hade karaktären av förhandlingar i egentlig mening. Arbetarparten

saknade i själva verket möjlighet att i detta sammanhang göra sina anspråk

gällande. Redan efter kort tid förspordes också bland de berörda

arbetarna ett utbrett missnöje med den lösning pensionsfrågan för deras

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 57.

vidkommande erhållit. Det framstod ur deras synpunkt såsom i hög grad

orättvist, att de enligt bolagets pensionskassa utgående pensionerna avsevärt

understego de pensioner, som tillförsäkrats den personal, vilken vid

övergången till bolagsdrift redan förvärvat pensionsrätt enligt de statliga

pensionsreglementena. Man kunde icke finna, att bolagsledningen följt de

av jordbruksutskottet och riksdagen angivna riktlinjerna, nämligen att pensionsfrågan

skulle ordnas under hänsynstagande till personalens berättigade

intressen. I syfte att söka åstadkomma en förbättring av pensionsvillkoren

tillsattes i januari 1943 från arbetarsidan en delegation, vilken trädde

i förbindelse med bolagsledningen. Det visade sig emellertid icke möjligt

att på denna väg nå det åsyftade målet på grund av de avsevärt ökade

pensionsavgifter, som en höjning av pensionsbeloppen skulle förutsätta.

De skäl, som år 1940 föranledde riksdagen att icke vidtaga några positiva

åtgärder till förbättrande av de pensionsförmåner det här gäller, torde

väl mindre ha bottnat i någon principiell ovilja från riksdagens sida att

åstadkomma en i och för sig välmotiverad utjämning av åtskillnaden i

pensionshänseende mellan å ena sidan den från domänverket övertagna

personalen med pensionsrätt enligt de statliga reglementena och å andra

sidan den efter bolagets bildande nyanställda — tvärtom vitsordade ju

bankoutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande att det vore förklarligt,

att de genom bolagets försorg pensionsförsäkrade arbetarna kände

sig missgynnade — än däri att Aktiebolaget statens skogsindustrier organiserats

som ett affärsföretag, vars verksamhet avsetts att bedrivas i konkurrens

med den enskilda skogsindustrien, och att man ställde sig tvekande

inför en åtgärd, som skulle kunna framstå som ett ingripande i bolagsledningens

åtgöranden. Även med beaktande av dessa synpunkter bör enligt

vår mening icke förbises, att utskottet och riksdagen i samband med

bolagets bildande uttalade såsom en given förutsättning, att pensionsfrågan

skulle lösas under hänsynstagande till personalens berättigade intressen.

Huruvida bolagsledningen verkligen kan anses ha ställt sig dessa riksdagens

intentioner till efterrättelse synes med fog kunna diskuteras; vi

hänvisa härvidlag till den i det föregående lämnade redogörelsen. I varje

fall har den »pensionering» som åstadkommits genom bolagets försorg

aldrig från arbetarsidan erkänts som någon godtagbar uppgörelse. Oavsett

det nu sagda tala enligt vår mening flera skäl för att pensionsfrågan bringas

till en ur personalens synpunkt acceptabel lösning. Under den tioårsperiod

som förflutit sedan bolaget bildades har bolagets verksamhet utvidgats

högst avsevärt, och dess ställning är för närvarande synnerligen väl konsoliderad.

Bland annat ha genom avskrivningar betydande vinstmedel

direkt investerats i nyanläggningar. Icke minst mot bakgrunden härav

framstår det som en gärd av rättvisa att personalen genom ökat pensionsskydd

beredes sin skäliga andel i produktionsökningen. En speciell anledning

att vidtaga eu justering av pensionsbeloppen ligger också däri, att

realvärdet av pensionsförsäkringarna, vilka ju i motsats till de statliga

pensionerna icke äro förenade med några rörliga tilläggsförmåner utan en

gång för alla fixerade, till följd av penningvärdesförsämringen successivt

nedgått, vilket haft till följd att den redan tidigare avsevärda klyftan i

pensionshänseende mellan å ena sidan de enligt de statliga pensionsreglementena

pensionsberättigade anställningshavarna och å andra sidan den

personal varom här är fråga ytterligare markerats. Det förtjänar i detta

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 57.

5

sammanhang slutligen omnämnas, att enligt vad som uppgivits vissa enskilda

skogsindustriföretag på sistone sett sig föranlåtna att bereda sina

anställda ett efter de inträdda förändringarna avpassat ökat pensionsskydd.

Då den väckta frågan synes kunna giva anledning till överväganden i

ett vidare sammanhang, bör densamma lämpligen göras till föremål för

närmare utredning genom Kungl. Maj:ts försorg.

Utskottet. Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, har frågan om en

förbättring av pensionsförmånerna för den vid Aktiebolaget statens skogsindustrier

anställda, till bolagets pensionskassa anslutna arbetarpersonalen

redan vid ett tidigare tillfälle prövats av riksdagen, nämligen år 1946

i anledning av en då väckt motion. Även vid detta tidigare tillfälle påtalades

från vederbörande motionärers sida det otillfredsställande i att den

till pensionskassan anslutna personalens pensioner avsevärt understego

pensionerna för arbetare med pensionsrätt enligt de statliga reglementena.

Bland annat med hänsyn till att pensionsvillkoren från början fastställts

att i huvudsak svara mot vad som inom enskilda skogsindustriella företag

högst erbjödes och då vidare en åtgärd i motionens syfte kunde tydas som

ett ingrepp i bolagsledningens åtgöranden, föranledde motionen icke någon

riksdagens åtgärd.

Då nu frågan om en förbättring av de pensioner varom här är fråga ånyo

förts på tal, har utskottet icke kunnat undgå att taga intryck av de synpunkter,

som i de föreliggande motionerna anförts till stöd för en åtgärd

i sådan riktning. Särskilt vid jämförelse med pensionerna enligt de statliga

arbetarpensionsreglementena framstå de från pensionskassan utgående pensionerna

numera såsom otillräckliga. Till följd av att förstnämnda pensioner

icke äro förenade med några rörliga tilläggsförmåner utan en gång för

alla fastlåsta vid bestämda belopp — högst 800 kronor om året — har

den redan tidigare bestående, avsevärda skillnaden i pensionshänseende

efter hand ytterligare vidgats. Ur personalens synpunkt måste det givetvis

te sig otillfredsställande, att pensionerna inom ett i bolagsform drivet statsföretag

så avsevärt som fallet här är skola behöva understiga de pensioner,

som utgå i statlig arbetaranställning i allmänhet, detta i synnerhet som,

på sätt i motionerna anföres, vissa enskilda skogsindustriföretag ordnat

pensioneringen för sina anställda på ett mera tillfredsställande sätt än vad

fallet är för i motionerna berörda arbetare. Ur rättvisesynpunkt finner utskottet

starka skäl tala för att denna fråga upptages till förnyad behandling

av bolagets ledning. Det synes lämpligt att parterna genom överläggningar

söka träffa en för dem båda rimlig överenskommelse. Utskottet har

i anledning av motionerna velat uttala nu anförda synpunkter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 57.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 95 och

II: 127, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad

utskottet ovan anfört.

Stockholm den 21 mars 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Näsgård, Ohlon, fröken

Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson, Sundelin, Bergh,

Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, Birger Andersson och Fridolf Jansson;

samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Mårtensson i Uddevalla, Wallentheim, Lindholm, Rubbestad,

Åkerström, Johansson i Mysinge, Kollberg, fröken Elmén, herrar

Jansson i Kalix, Gustafsson i Stockholm, Nihlfors och Hjalmarson.

Stockholm 1952 Ivar Hajggströms Boktryckeri A. B.

5*0702

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:106 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning rörande förbättrade pensionsförmåner för den vid Aktiebolaget Statens skogsindustrier anstäl a1 i texten