Utlåtande i anledning av väckta motioner om pension eller understöd åt vissa anställningshavare i statens tjänst m. fl.
1952-03-21 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1952:59, Utlåtande i anledning av väckta motioner om pension eller understöd åt vissa anställningshavare i statens tjänst m. fl.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 59.
1
Nr 59.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om pension eller understöd
åt vissa anställningshavare i statens tjänst
m. fl.
(5:e avd.)
Statsutskottet får härmed avgiva utlåtande i anledning av väckta motioner
om beredande av pension eller understöd åt vissa anställningshavare i
statens tjänst in. fl.
Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,
i den mån ej redogörelse i det följande lämnas, hänvisa till vederbörande
motioner.
l:o) Byråsekreteraren K. G. Redin. I de likalydande motionerna 1:64 och
II: 93, väckta den förra av herr Lundqvist m. fl. och den senare av herrar
Håstad och Kyling, har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att Redin
vid avskedstagandet kommer i åtnjutande av pensionsförmåner enligt lönegrad
Ca 27 i stället för enligt lönegrad Ca 24.
Till stöd för det väckta förslaget anföres i motionen II: 93 följande.
Byråsekreteraren hos försvarets civilförvaltning Karl G. Redin, Stockholm,
antogs såsom extra tjänsteman hos kungl. arméförvaltningen 1914,
vikarie å vakant notarietjänst 1923 och erhöll notarietjänst å extra stat 1924
samt fullmakt å notarietjänst 1931. Han blir pensionsberättigad den 1 oktober
1952.
Under tiden 1 oktober 1932—30 juni 1937 uppehöll Redin en å extra stat
i nuvarande 27 lönegraden uppförd befattning såsom sekreterare å dåvarande
arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Enligt 1936 års härorganisation
utbyttes emellertid nämnda sekreterarbefattning mot notariebefattning (byråsekreterare)
i nuvarande 24 lönegraden från och med den 1 juli 1937.
Redin uppbar lön enligt dåvarande 26 löneklassen men var i sin ordinarie
befattning hänförd till dåvarande 24 löneklassen. Såsom kompensation för
den avlöningsminskning Redin sålunda skulle komma att vidkännas från
och med den 1 juli 1937 föreslog Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen till
1937 års riksdag, att Redin så länge han kvarstode i dåvarande 21 lönegraden
för notarie måtte tillerkännas ett personligt tillägg motsvarande skillnaden
mellan nettobeloppet å de båda tjänsterna uppgående till 807 kronor,
inberäknat dyrortstillägg men icke dyrtidstillägg.
Mot nämnda förslag fann riksdagen ej anledning till erinran.
Med hänsyn till de nya avlöningsbestämmelser, som skulle gälla från och
med den 1 juli 1939, föreslog Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen till 1939
års riksdag, att ifrågavarande lönetillägg måtte upptagas med 873 kronor,
motsvarande skillnaden mellan nettolönerna enligt 26 och 24 löneklasserna
i löneplan A i det nya civila avlöningsreglementet. Förslaget vann riksdagens
bifall, och under budgetåren 1939/1940—1946/1947 utgick lönetillägget
med nämnda belopp. Från och med budgetåret 1947/1948 har tillägget
liihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 59.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Statsutskottets utlåtande nr 59.
enligt Kungl. Maj :ts särskilda brev, senast den 1 juni 1951, utgått med ett
till 876 kronor för år avrundat belopp.
Redin, som den 30 juni 1931 erhöll fullmakt å innevarande befattning,
har sålunda enligt ämbetsverkets förordnande samt Kungl. Maj :ts och riksdagens
beslut åtnjutit lön enligt 27 lönegraden under närmare 20 år. Denna
tidsperiod utgör mer än hälften av hans anställningstid hos ämbetsverket
och sammanfaller — med undantag för tiden 1 juli 1931—9 oktober 1932
eller endast omkring 1 år och 3 månader — med den tid han såsom ordinarie
tjänsteman varit med fullmakt knuten till ämbetsverket.
Det torde därför vara med rättvisa överensstämmande att Redin vid avskedstagande!
erhåller pension.
Utskottet. Enligt utskottets mening hör det i första hand ankomma på
Kungl. Maj :t att pröva, huruvida de i motionerna anförda omständigheterna
kunna motivera, att Redin vid avgång ur tjänst beredes pension på
grundval av pensionsunderlaget i en högre lönegrad än den för hans innehavande
befattning gällande. På grund härav hemställer utskottet,
alt motionerna I: 64 och II: 93 icke må av riksdagen bifallas.
2:o) F. d. kaptenen och gymnastikläraren M. Uhlin. I motionen 1:284
hemställer herr Bergh, att riksdagen måtte tillerkänna f. d. kaptenen och
gymnastikläraren Martin Uhlin samma militära tillägg, som Kungl. Maj :t
förut tillerkänt vissa andra f. d. officerare desslikes gymnastiklärare.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.
F. d. kaptenen och gymnastikläraren Martin Uhlin erhöll 1936 avsked
från sin befattning som kapten vid I 23; kapten på övergångsstat blev Uhlin
1926.
Uhlin, som 1908—1917 var reservofficer, har tjänstgjort på aktiv stat vid
I 23 under tiden 1917—1926.
Under åren 1920—1928 var Uhlin gymnastiklärare vid G.C.I. samt tjänstgjorde
efter särskild inkallelse under åren 1928—1936 som intendent, gymnastik-
och idrottsledare. Under åren 1927—1944 har Uhlin innehaft olika
militära kommenderingar.
Uhlin åtnjuter nu pension som f. d. kapten, men ej som gymnastiklärare.
I ett par fall ha vissa officerare och gymnastiklärare av Kungl. Maj :t erhållit
militära tillägg. Vid jämförelse mellan dessa fall och Uhlins visar det
sig, att Uhlin gjort lika lång militärtjänst som de ifrågavarande officerarna.
Hos Kungl. Maj:t anhöll Uhlin år 1945 om rätt att, utan hinder av
föreskrifterna i 7 § 1 mom. civila tjänstepensionsreglementet, uppbära oavkortade
pensionsförmåner såsom förutvarande kapten å övergångsstat och
gymnastiklärare vid Gävle högre allmänna läroverk. Till stöd härför åberopade
Uhlin, att han före pensioneringen ägt uppbära lön för båda tjänsterna
oavkortad.
I häröver avgivet utlåtande anförde försvarets civilförvaltning i huvudsak
följande.
Uhlin hade i en den 18 mars 1930 dagtecknad skrift hos Kungl. Maj:t
anhållit att få uppbära oavkortad lön såsom officer å övergångsstat, ehuru
Statsutskottets utlåtande nr 59.
3
han samtidigt innehade befattning såsom ordinarie gymnastiklärare vid
Gävle högre allmänna läroverk. Genom beslut den 9 maj 1930 hade Kungl.
Maj :t förklarat hinder icke möta för Uhlin att vid ifrågavarande tjänsteförening
uppbära lönen å övergångsstat oavkortad. Enligt vad som inhämtats,
hade Uhlin, som den 1 april 1936 tillträtt pension såsom kapten på övergångsstat
enligt militära tjänstepcnsionsreglementet, tillerkänts pension såsom
gymnastiklärare enligt civila tjänstepensionsreglementet fr. o. in. den 1
juli 1945. Jämlikt bestämmelserna i 7 § 1 mom. sistnämnda reglemente hade
pensionsförmånerna därvid reducerats. Då Uhlin icke anfört några omständigheter
av beskaffenhet att böra medföra avsteg från ifrågavarande bestämmelser
om reducering vid sammanträffande av pensionsförmåner, ansåge civilförvaltningen
sig icke kunna tillstyrka ansökningen.
Statskontoret anförde i utlåtande över ansökningen huvudsakligen följande.
Genom beslut den 26 maj 1945 hade statskontoret, med stöd av civila tjänstepensionsreglementet
den 30 juni 1934 (nr 442) samt kungörelserna den 4
januari 1938 (nr 3) och den 15 juni 1939 (nr 372), förklarat Uhlin,
som fr. o. in. den 1 april 1936 i egenskap av f. d. kapten å övergångsstat
uppbure en årlig pension av 4 644 kronor enligt bestämmelserna i
militära tjänstepensionsreglementet, berättigad att, vid avgång från gymnastiklärartjänsten
tidigast med uppnådd pensionsålder den 30 juni 1945,
åtnjuta eu pension å 4 152 kronor för år. På grund av bestämmelserna i 7 g
civila tjänstepensionsreglementet hade vid utbetalandet fr. o. in. den 1 juli
1945 reduktion vidtagits av sistnämnda pension så, att till Uhlin utbetalades
4 644 kronor och 1 384 (= V:s 4 152), tillhopa 6 028 kronor för år, jämte
därå belöpande dyrtidsti llägg och kristillägg.
Enligt 5 § 2 mom. militära tjänstepensionsreglementet i dess ursprungliga
lydelse skulle vid tillämpning av reduktionsregeln i 1 inom. samma paragraf
hänsyn i vissa fall icke tagas till lön för gymnastiklärarbefattning. 1934
års militärpensionssakkunniga hade i sitt betänkande med förslag till militära
tjänstepensionsreglementet (SOU 1934: 49, s. 67 —68) erinrat om att
1921 års pensionskommitté i sina förslag till militär tjänstepensionslag upptagit
eu reduktionsregel, som i stort sett överensstämde med 7 g civila tjänstepensionsreglementet.
I yttrande över sistnämnda förslag hade arméförvaltningen
hemställt alt, därest reduktionsregeln icke ansåges kunna helt uteslutas,
föreskrift måtte meddelas, att från regelns tillämpning skulle undantagas
beställningshavare, som åtnjöte lön eller pension såsom gymnastiklärare.
Militärpensionssakkunniga hade ansett sig böra föreslå, att minskning
av den militära pensionen icke skulle ske vid förening med lön för gymnastiklärarbefattning.
Såsom av det anförda framginge. hade reduktionsregeln
i militära tjänstepensionsreglementet utformats i enlighet med militärpensionssakkunnigas
förslag. Därest från reduktionsregelns tillämpning
skulle undantagits jämväl pension såsom gymnastiklärare, hade motsvarande
ändring måst vidtagas av 7 i) civila tjänstepensionsreglementet, enär
vid sammanträffande av pension enligt civila och militära tjänstepensionsreglementena
på grund av bestämmelserna i 5 § sistnämnda reglemente pensionerna
skulle reduceras enligt civila tjänstepensionsreglementet. Detta senare
hade också tillämpats vid utbetalandet av Uhlin tillkommande sammanträffande
pensionsförmåner.
Av vad sålunda anförts framginge, att frågan om medgivande av förening
utan reducering av pension såsom f. d. militär med gymnasliklärarpension
varit föremål för prövning utan att någon bestämmelse med dylik
4
Statsutskottets utlåtande nr ö9.
innebörd intagits i ifrågavarande pensionsreglementen. Vid nu angivna förhållanden
ansåge statskontoret Uhlins framställning icke böra föranleda
någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd.
Genom beslut den 8 mars 1946 fann Kungl. Maj:t ansökningen icke
föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.
Med skrivelse den 12 oktober 1948 underställde statskontoret, jämlikt 6 §
kungörelsen nr 657/1947 angående omreglerad tjänste- och familjepension
in. in., Kungl. Maj :ts prövning frågan huruvida och med vilket belopp omreglerad
tjänstepension skulle utgå för, utom andra, Uhlin. Därvid hemställde
ämbetsverket, att de sammanlagda pensionsförmånerna för Uhlin
skulle, räknat fr. o. in. den 1 juli 1947, utgå med 8 364 kronor för år före
67 års ålder och med 7 896 kronor för år efter 67 års ålder.
Genom beslut den 11 februari 1949 bar Kungl. Maj:t förordnat angående
omreglering av pensionsförmånerna för Uhlin i enlighet med statskontorets
nyssnämnda förslag.
Utskottet får erinra, att i fråga om reglering av sammanträffande pensionsförmåner
den principen numera tillämpas, att de sammanlagda förmånerna
icke må överstiga hel pension i den högsta av de befattningar, varom
fråga är. Beträffande pensionstagare, vilken åtnjuter pension såsom kapten
å aktiv stat eller övergångsstat vid sidan av pension såsom gymnastiklärare
vid läroverk, beräknas härvid de sammanlagda pensionsförmånerna
regelmässigt till belopp, svarande mot den pension som tillkommer f. d.
kapten å aktiv stat, vilken efter pensionsavgången intill fyllda 60 år uppehållit
för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning vid försvaret, eller
8 364 kronor före och 7 572 kronor efter 67 års ålder, jämte därå belöpande
rörliga tilläggsförmåner. Då Uhlins pensionsförmåner fastställts till 8 364
kronor för år före 67 års ålder och 7 896 kronor för år efter nämnda ålder,
saknar utskottet anledning tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionen I: 284 icke må av riksdagen bifallas.
3:o) F. d. majoren och gymnastikläraren B. Steckzén. I motionen 1:285
hemställer herr Bergh, att riksdagen måtte tillerkänna f. d. majoren och
gymnastikläraren Bertil Steckzén från avgången som gymnastiklärare samma
militära tillägg, som Kungl. Maj :t förut tillerkänt vissa andra f. d. officerare
desslikes gymnastiklärare.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande:
F. d. majoren och gymnastikläraren Bertil Steckzén erhöll avsked från
sin befattning som kapten vid I 19 den 20 oktober 1935 på grund av uppnådd
pensionsålder. Steckzén hade då tjänstgjort vid regementet och under
skilda militära kommenderingar sedan 1904.
1934 blev Steckzén ordinarie gymnastiklärare vid högre allmänna läroverket
i Boden.
1935—1942 uppehöll Steckzén befattningen som befälhavare för Bodens
lst-område och har under tiden augusti 1941—juni 1942 tjänstgjort som
bataljonschef. Under tiden september 1942—oktober 1944 tjänstgjorde
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 59.
o
Steckzén som personalofficer vid Bodens försvarsområde samt har under
hösten 1942 gjort tjänst som bataljonschef. Under året 1945 hade Steckzén
viss militär tjänstgöring under 2 månader.
Av det ovanstående synes att Steckzén har gjort oavbruten militärtjänst
under tiden 1904—1944, inalles 40V2 år.
Steckzén åtnjuter nu pension såsom f. d. kapten men icke som gymnastiklärare.
I ett par fall ha vissa officerare och gymnastiklärare erhållit av Kungl.
Maj:t militära tillägg. Vid jämförelse mellan dessa fall och Steckzéns visar
det sig, att Steckzén gjort avsevärt längre militär tjänst samt dessutom, under
vissa perioder, betydligt svårare och ansvarsfullare tjänst än de ifrågavarande
officerarna.
Med skrivelse den 19 november 1948 underställde statskontoret Kungl.
Maj :ts prövning frågan om reglering av sammanträffande pensionsförmåner
för Steckzén och anförde därvid följande.
Jämlikt 6 § kungörelsen nr 657/1947 angående omreglerad tjänste- och
familjepension in. m. får statskontoret härmed underställa Kungl. Maj :ts
prövning frågan, huruvida och med vilket belopp omreglerad tjänstepension
skall utgå till majoren B. Steckzén, vilken ämbetsverket genom beslut den
22 oktober 1948 med stöd av kungörelsen nr 3/1938 angående utsträckt
tillämpning av civila tjänstepensionsreglementet och 1907 års civila pensionslag
tillerkänt pension vid hans avgång från anställning såsom gymnastiklärare.
Steckzén åtnjuter härjämte pension såsom f. d. kapten å aktiv stat.
Sistnämnda pension utgår enligt militära tjänstepensionsreglementet och
utgjorde ursprungligen 4 644 kronor för år med rätt till dyrtids- och kristillägg''.
Efter omreglering enligt kungörelsen nr 402/1946 har pensionen
uppgått till 5 400 kronor för år. Härå beräknades rörligt tillägg och kristillägg.
Därest Steckzén icke vore berättigad till annan pension, skulle hans
militära pension jämlikt kungörelsen nr 657/1947 ha uppräknats till 8 160
kronor före och 7 368 kronor efter 67 års ålder jämte rörligt tillägg enligt
1947 års grunder.
Den Steckzén tillerkända pensionen såsom gymnastiklärare utgör jämlikt
övergångsbestämmelserna till ovannämnda kungörelse nr 3/1938 2 136
kronor. Med tillämpning av 7 § civila tjänstepensionsreglementet skulle
denna pension på grund av att han innehar militär tjänstepension ha reducerats
till en tredjedel eller alltså till 703 kronor för år. Hel pension såsom
gymnastiklärare, omreglerad enligt kungörelsen nr 657/1947, utgör 7 128
kronor för år.
I skrivelse den 12 oktober 1948 har statskontoret föreslagit vissa grunder
för omreglering jämlikt kungörelsen nr 657/1947 av sammanträffande pensionsförmåner.
Härvid har förordats den huvudregeln, att de sammanlagda
pensionsförmånerna på grund av anställning i två befattningar, vilka numera
icke kunna förenas, icke få överstiga hel pension i den högsta av de
båda befattningarna. Dock har för pensionstagare, som åtnjuter pension såsom
kapten å aktiv stat eller övergångsstat vid sidan av pension såsom gymnastiklärare
vid läroverk, föreslagits att de sammanlagda pensionsförmånerna
skola få uppgå till den pension som tillkommer f. d. kapten å aktiv
stat, vilken efter pensionsavgången intill fyllda 60 år uppehållit för pensionerad
personal avsedd arvodesbefattning vid försvaret, eller 8 364 kronor
före och 7 572 kronor efter (i7 års ålder.
I överensstämmelse med angivna grunder synas Steckzéns sammanlagda
pensionsförmåner eller avsked från gymnastiklärarbefattningen böra fast
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 60.
ställas till sistnämnda belopp, 8 364 kronor före och 7 572 kronor efter 67
års ålder. Steckzéns månatliga pension skulle härigenom komma att — inberäknat
nu utgående rörligt tillägg å 12 procent — utgöra 780 kronor 64
öre för månad före och 714 kronor 64 öre efter 67 års ålder.
I olika skrivelser till statskontoret har Steckzén hävdat bl. a., att hans
sammanlagda pensionsförmåner genom 1947 års omreglering skulle understiga
vad han vore berättigad till utan nämnda omreglering. En omräkning
av Steckzéns pensionsförmåner med tillämpning av grunder, gällande omedelbart
före den 1 juli 1947, skulle ge följande resultat. Jämlikt 7 § civila
tjänstepensionsreglementet skulle de sammanlagda förmånerna uppgått till
(4 644 -f- Va • 2 136 =) 5 347 kronor med rätt till dyrtids- och kristillägg.
Efter omreglering enligt kungörelsen nr 402/1946 — innebärande en totalförbättring
i detta fall av 300 kronor för år — hade pensionerna tillhopa
kommit att utgöra 6 000 kronor för år jämte rörligt tillägg och kristillägg.
Det månatliga pensionsbeloppet hade härigenom blivit 680 kronor. En omreglering
enligt kungörelsen nr 657/1947 på sätt ovan förordats kommer
alltså att medföra ökning av Steckzén tillkommande pensionsförmåner i
förhållande till vad som eljest skolat tillkomma honom.
Statskontoret föreslår, att Kungl. Maj :t förklarar, att de sammanlagda
pensionsförmånerna för Steckzén skola uppgå till 8 364 kronor före och
7 572 kronor efter 67 års ålder jämte rörligt tillägg enligt 1947 års grunder.
Genom beslut den 11 februari 1949 har Kungl. Maj.t förordnat, att reglering
av pensionsförmånerna för Steckzén skall äga rum i enlighet med de
grunder, som förordats av statskontoret.
Utskottet. Under hänvisning till förestående redogörelse för Steckzéns pensionsförhållanden
och under åberopande i tillämpliga delar av vad utskottet
under nästföregående punkt anfört hemställer utskottet,
att motionen I: 285 icke må av riksdagen bifallas.
4:o) Förre soldaten K. E. Ragnar. I motionen I: 153 hemställer herr Lindgren,
att riksdagen måtte medgiva, att förre soldaten And Skaraborgs regemente
Karl Ragnar må från Vadstena krigsinanshuskassa tilldelas underhåll
enligt samma grunder som om han tjänat för underhålls erhållande föreskrisen
tid.
Utskottet. Då den väckta underhållsfrågan är av beskaffenhet att böra
prövas av försvarets civilförvaltning, hemställer utskottet,
att motionen I: 153 icke må av riksdagen bifallas.
5:o) Skomakaren O. E. L. Graaf och skräddaren O. F. Svensson. I motionen
II: 455 hemställer herr Henriksson, att riksdagen måtte besluta tillerkänna
Graaf och Svensson årlig ersättning med belopp som av vederbörande
utskott kan anses skäligt.
Till stöd för ifrågavarande förslag anför motionären följande.
I samband med centraliseringen av tvätt- och reparationsverksamheten
inom försvaret blevo skomakaren Otto Einar Leonard Graaf och skräddaren
Osvald Favere Svensson vid flottans station i Stockholm utan det arbete de
Statsutskottets utlåtande nr 59.
7
i egenskap av entreprenörer åt kronan tidigare utfört. I anledning härav ha
de i framställning till Kungl. Maj:t av den 20 september 1947 anhållit att
få komma i åtnjutande av pension, årlig ersättning eller avskedsersättning.
Handlingarna i ärendet överlämnades till statsutskottet. I beslut den 15 juni
1951 har Graaf tillerkänts ett engångsbelopp av femtusen kronor och Svensson
ett belopp av tvåtusenfemhundra kronor.
Med hänsyn till den långa tid ifrågavarande yrkesmän fullgjort arbete åt
kronan och till den svåra belägenhet centraliseringen ställt dem i, förefaller
det mig skäligt att de beredas ytterligare ekonomisk gottgörelse i form av
årlig ersättning.
Utskottet. Enär Graaf och Svensson icke innehaft anställning i statens
tjänst och då enligt utskottets mening, såväl av principiella skäl som med
tanke på konsekvenserna, hänsyn icke kan tagas till den omständigheten
att de i egenskap av entreprenörer ombesörjt vissa reparationsarbeten för
kronans räkning, avstyrker utskottet motionärens förslag om att Graaf och
Svensson — vilka av Kungl. Maj :t nyligen tillerkänts engångsgottgörelse å
5 000 resp. 2 500 kronor — skulle genom särskilda beslut av riksdagen
beredas årligt understöd.
Utskottet hemställer förty,
att motionen 11:455 icke må av riksdagen bifallas.
6:o) Förra ombudet hos pensionsstyrelsen N. Hedin. I de likalydande motionerna
I: 97 och II: 130, väckta den förra av herr Werner in. fl. och den
senare av herr Hallén ni. fl., hemställes, att riksdagen måtte besluta att tillerkänna
pensionsstyrelsens före detta ombud för mellersta och norra Värmland,
Nath. Hedin, Sunne, en årlig pension beräknad efter 60 procent av
hans utgående slutlön 4 200 kronor, jämte det tillägg som kan ifrågakomma
på grund av inträffad indexstegring, allt från och med den 1 juli 1950.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att fledin är född den 19 mars 1880 och således 72 år gammal;
att han under tiden 1 januari 1916—30 juni 1950 varit pensionsstyrelsens
ombud, åren 1916—1925 för Fryksdals-området, vilket omfattade 16
pensionsdistrikt och ca 42 000 invånare, åren 1926—1929 för Fryksdalsoch
Jösse-områdena med 31 distrikt och omkring 84 000 invånare (fr. o. in.
den 1 september 1927 36 distrikt och ca 95 000 invånare) samt åren 1930
—1950 för Sunne-området i Värmland, omfattande 37 distrikt och omkring
107 000 invånare;
att han för uppdragets fullgörande åtnjutit arvode med 400 kronor år
1916, med 500 kronor år 1917, med 580 kronor år 1918, med 450 kronor år
1919, med 700 kronor ettvart av åren 1920 och 1921, med 630 kronor år
1922, med 565 kronor ettvart av åren 1923—1925, med 800 kronor för år
under tiden 1 januari 1926—30 juni 1927, med 1 800 kronor för år under
tiden 1 juli—31 augusti 1927, med 1 900 kronor för år under tiden 1 september
1927—30 juni 1937, med 2 000 kronor för år under tiden 1 juli 1937
30 juni 1939, med 2 200 kronor för år under tiden 1 juli 1939—30 juni
8
Statsutskottets utlåtande nr ■59.
1947, med 3 500 kronor för år under tiden 1 juli 1947—30 juni 1948 och
med 4 200 kronor för år under tiden 1 juli 1948—30 juni 1950;
samt att uppdraget såsom pensionsstyrelsens ombud utgjort hans huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla alltsedan den 1 juli 1927.
Hos Kungl. Maj :t anhöll Hedin år 1950 att bliva tillerkänd pension.
Pensionsstyrelscn, som vitsordade att Hedin under utövningen av sitt uppdrag
visat ett utomordentligt nit och intresse samt ådagalagt stor duglighet,
till styrkte bifall till ansökningen.
Statskontoret anförde i avgivet utlåtande i huvudsak följande.
I utlåtande den 3 mars 1950 rörande pension åt pensionsstyrelsens ombud
A. Enefält hade statskontoret erinrat, att, såsom ämbetsverket tidigare framhållit
i samband med behandlingen av frågan om pension för pensionsstyrclsens
ombud K. A. Karlsson, vilken av 1947 års riksdag tillerkänts årlig
pension av statsmedel, befattningen som sådant ombud enligt ämbetsverkets
mening icke vore av beskaffenhet att böra föranleda pension av statsverket.
Ämbetsverket vidhölle alltjämt denna uppfattning och ville samtidigt
erinra om att, då pension beviljats förenämnda ombudet Karlsson,
det uttryckligen uttalats, att fråga därvid varit om ett särfall med hänsyn
till längden och omfattningen av Karlssons tjänstgöring samt den insats,
han gjort inom pensionsförsäkringens område. Särskilt kunde framhållas,
att pensionsstyrelsen efter verkställd utredning rörande de av styrelsens dåvarande
76 ombud, vilka i en följd innehaft ombudsförordnande sedan tid
före den 1 januari 1930, konstaterat, att ehuru två ombud haft lika lång
förordnandetid som Karlsson, ombudsskapet icke för något ombud varit
den huvudsakliga sysselsättningen och förvärvskällan under lika lång tid
som för Karlsson. Under åberopande av vad sålunda anförts och med hänsyn
jämväl till Hedins ekonomiska förhållanden avstyrkte statskontoret bifall
till framställningen.
Genom beslut den 21 juli 1950 fann Kungl. Maj.t den av Hedin gjorda
framställningen icke föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.
Till stöd för det i de föreliggande motionerna väckta förslaget anföres i
motionen I: 97 bl. a. följande.
Till följd av att Hedins uppdrag kommit att förvandlas från en bisyssla
till huvudsakligen en heltidstjänst hade ombudsskapet för Hedin, som på
grund av sitt levande intresse för folkpensionsväsendet ej velat lämna tjänsten,
på ett olyckligt sätt kommit att inkräkta på hans övriga förvärvsverksamhet.
Det förtjänade vidare framhållas, att Hedin under pensionsväsendets
första årtionden bedrivit en framgångsrik och populär föreläsningsoch
föredragsverksamhet om folkpensioneringen utan att han därför erhållit
någon ersättning.
Under en tjänsteresa i öppen bil år 1927 hade Hedin ådragit sig en bestående
hörselskada på grund av att lokala nervbanor skadats av det kalla luftdraget.
Någon ersättning för denna skada i tjänsten hade Hedin ej erhållit.
Kroppsskadan hade varit så pass allvarlig att den tvungit Hedin att nästan
helt lämna sitt yrke som köpman och överlämna sin affär till sin son.
1 samband med den år 1950 hos Kungl. Maj :t gjorda ansökningen om pension
hade Hedin åberopat, förutom sin långa tjänstgöring med dess ytterst
otillfredsställande lön, sin ekonomiska ställning, som talade för att han ägde
Statsutskottets utlåtande nr J9.
9
behov av ett pensionstillskott. Sökanden vore visserligen ägare till en behållen
förmögenhet av cirka 50 000 kronor. Men denna bestode i bundna
värden såsom en husfastighet in. in. Hedins inkomster belystes bäst av taxeringarna
för åren 1947—1949, som utvisade en inkomst av resp. 6 092, 4 958
och 2 080 kronor. Taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för år 1950 upptoge ett taxerat belopp av 4 470 kronor, med beskattningsbara
1 840 kronor. Ändock inginge häri ett mindre pensionsbelopp till
hustrun på grund av frivilligt inbetalda pensionsavgifter.
Det förtjänade här anmärkas att pensionsstyrelsens ombud Enefält, trots
statskontorets avstyrkande, av Kungl. Maj :t år 1950 tillerkänts pension av
statsmedel med 1 356 kronor per år.
Utskottet. Av den lämnade redogörelsen framgår, att pension av statsmedel
på grund av uppdrag att vara pensionsstyrelsens ombud hittills beviljats
endast i två fall, där uppdragen haft särskild längd och omfattning och
vederbörandes insatser på pensionsförsäkringens område framstått såsom
särskilt meriterande. I sakens natur ligger också, att pensionering av statsmedel
på ett område sådant som det nu förevarande endast i rena undantagsfall
bör ifrågakomma. Mot bakgrunden härav har utskottet icke kunnat
undgå att ställa sig betänksamt till det nu föreliggande motionsförslaget,
enär ett bifall, helt eller delvis, till detsamma sannolikt skulle vara ägnat
att vidga kretsen av de personer, som i fortsättningen kunna resa anspråk
på att bliva tillerkända pension på grund av sådant uppdrag, varom här är
fråga. Då utskottet likväl icke anser sig böra ställa sig avvisande till tanken
på beredande av en statspension i det nu föreliggande fallet, oaktat frågan
härom redan prövats av Kungl. Maj :t utan att föranleda någon Kungl.
Maj :ts åtgärd, bör detta främst ses mot bakgrunden av att uppdraget under
en lång följd av år — från 1927 fram till 1950, då förordnandet upphörde
— i realiteten utgjort Hedins huvudsakliga sysselsättning och att han
— mot en förhållandevis blygsam ersättning — städse nedlagt ett enligt
vad som allmänt omvittnats synnerligen intresserat och oegennyttigt arbete
på sin uppgift. Ett beslut om pension åt Hedin synes utskottet därför ur
flera synpunkter välmotiverat. Med hänsyn till omständigheterna i det föreliggande
fallet synes ett dylikt beslut knappast behöva få några mera vittgående
konsekvenser. Emellertid kan utskottet icke tillstyrka en pension
av den storleksordning, som i motionerna föreslagits. Såsom skäligt pensionsbelopp
vill utskottet förorda 1 200 kronor för år, att utgå räknat
fr. o. in. den 1 januari 1952.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:97 och
11:130, medgiva, att förra ombudet hos pensionsstyrelsen
Natli. Hedin må, räknat från och med den 1 januari 1952,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd in. m. uppbära en årlig pension av
1 200 kronor.
10
Statsutskottets utlåtande nr JO.
7:o) Biträdande arbetsledaren N. E. Tengström. I de likalvdande motionerna
I: 98 och II: 129, väckta den förra av herr Ed in samt den senare av
herrar Kärrlander och Andersson i Alfredshem, har hemställts, att riksdagen
måtte bevilja arbetsledaren, diplomingenjören Nils Edvard Tengström,
Helgum, en årlig pension fr. o. in. den 1 juli 1952 med belopp, som prövas
skäligt.
Av handlingarna inhämtas,
att Tengström är född den 5 juli 1884 och således G7 år;
att han innehade uppdrag såsom ordförande i livsmedelsnämnden i Helgum
under tiden 1 september 1917—1 maj 1918;
att han utförde stakningsarbeten i dåvarande Ramsele väghållningsdistrikt
under tiden 1 oktober—30 november 1932;
att han tjänstgjorde som elev hos statens arbetslöshetskommission under
tiden 15 februari 1933—31 mars 1934;
att han var anställd som biträdande platsledare och platsledare hos statens
arbetslöshetskommission under tiden 1 april 1934—15 oktober 1936;
att han utförde stakningsarbeten i dåvarande Ramsele väghållningsdistrikt
under tiden 20 oktober—26 november 1936;
att han var anställd som biträdande platsledare hos statens arbetslöshetskommission
under tiden 15 januari—20 maj 1937;
att han utförde stakningsarbeten resp. innehade anställning som platsledare
hos dåvarande Ramsele m. fl. vägdistrikt under tidsperioderna 1—15
augusti 1937, 1 september—30 oktober 1938, 1 juni 1939—28 februari 1940,
15—24 juli 1940, 10 juni—16 augusti 1941 samt 1 september 1941—28
februari 1942;
att han var anställd som utsättare och biträdande schaktmästare hos vattenfallsstyrelsen
under tiden 27 juli 1942—21 augusti 1943;
att han var anställd som platsledare hos Ramsele vägdistrikt under tiden
22 augusti—31 december 1943;
att han varit anställd som biträdande platsledare vid vägförvaltningen i
Västernorrlands län sedan 21 januari 1944;
samt att han i sistnämnda befattning varit inplacerad i arvodesgruppen
5, arvodesklassen 17, jämlikt 6 § av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbet
sledarreglemente, innebärande avlöningsförmåner motsvarande Cg 17.
Hos Kungl. Maj :t anhöll Tengström — under förmälan att han såsom biträdande
platsledare vid vägförvaltningen i Västernorrlands län icke vore
berättigad till tjänstepension — att bliva tillerkänd sådan förmån.
I häröver avgivet utlåtande anförde väg- och vattenbyggnadsstyrclsen alt,
därest Tengströms anställningar och uppdrag i statlig eller annan allmän
tjänst med avseende å arten och omfattningen fyllde de krav, som enligt
tillämpade principer plägade uppställas för beviljande av pension i särskild
ordning genom Kungl. Maj :ts eller riksdagens beslut, styrelsen icke hade
något att erinra mot bifall till framställningen.
Statsutskottets utlåtande nr 59.
11
Statskontoret framhöll, att Tengströms sammanlagda tjänstgöringstid i
statens tjänst — bortsett från elevanställningen hos arbetslöshetskommissionen,
vartill hänsyn icke borde tagas i förevarande sammanhang — omfattade
knappt 11 år, därav 9 år 6 månader före 65 års ålder. Även om hänsyn
jämväl toges till hans anställningstider inom vägväsendet — vilket på
grund av denna anställnings sporadiska karaktär enligt statskontorets mening
ej borde ifrågakomma •— uppginge hans totala anställningstid till endast
13 år 3 månader. Vid angivna förhållanden kunde ämbetsverket icke
tillstyrka, att Tengström erhölle pension av statsmedel.
Genom beslut den 30 mars 1951 fann Kungl. Maj.t Tengströms ansökan
icke föranleda någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd.
Frågan om beredande av pension av statsmedel åt Tengström var föremål
för riksdagens prövning i anledning av två vid 1951 års riksdag väckta
motioner (I: 54 och II: 108).
I utlåtande över nyssnämnda motioner anförde statsutskottet (uti. nr 118,
p. 5) följande.
1 likhet med statskontoret finner utskottet Tengströms anställningar i
statlig och allmän tjänst hava varit av alltför kort varaktighet för att motivera,
att — på sätt i motionerna föreslås — riksdagen genom särskilt beslut
skulle tillerkänna honom en pension av statsmedel.
Vid sådant förhållande och under erinran att Tengströms pensioneringsfråga
helt nyligen prövats av Kungl. Maj :t utan att föranleda någon Kungl.
Maj ris åtgärd hemställde utskottet, att motionerna icke måtte av riksdagen
bifallas.
1951 års riksdag beslöt i enlighet med utskottets hemställan.
Till stöd för det nu väckta förslaget anföres i motionen II: 129 följande.
Enligt vad som framgår av bilagan till tjänsteförteckningen skulle frågan
om tjänstepension för Tengström hava lösts automatiskt därest större hänsyn
tagits till hans jämförelsevis goda tekniska underbyggnad vid inplacering
i lönegrad år 1944, då staten övertog vägväsendet. Oavsett denna omständighet
synes det undertecknade att Tengström, som alltjämt uppehåller
förordnande hos vägförvaltningen tills vidare intill den 1 juli 1952,
varigenom tjänstetiden utökas till 16T/L> år, utom av billighetsskäl väl gjort
sig förtjänt av att erhålla pension.
Utskottet. Vad i de nu föreliggande motionerna anförts till stöd för förslaget
om beredande av pension av statsmedel åt Tengström utgör enligt
utskottets mening icke tillräcklig anledning att frångå den ståndpunkt, utskottet
i fjol intog i förevarande pensionsfråga.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionerna I: 98 och II: 129 icke må av riksdagen bifallas.
8:o) Förre vägarbetaren N. O. Molander. I de likalydande motionerna 1:39
och II: 11, väckta den förra av herr Pålsson in. fl. och den senare av herr
Hedlund i Östersund in. fl., har hemställts, all riksdagen måtte tillerkänna f.
12
Statsutskottets utlåtande nr -59.
vägarbetaren Nils Oskar Molander ett årligt understöd med det belopp,
som riksdagen finner skäligt.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: It följande.
Förre vägarbetaren Nils Oskar Molander, Frösön, född den 27 december
1900, har under 16 år haft anställning hos förutvarande Revsunds vägdistrikt.
Sedan staten övertog vägväsendet har Molander icke haft stadigvarande
anställning hos Jämtlands läns vägförvaltning. Orsaken härtill är
att Molander vid tiden för vägväsendets omorganisation drabbades av en
svårartad sjukdom, som sedan dess gjort honom arbetsoförmögen. Under
sin anställning hos Revsunds vägdistrikt ådagalade Molander stort intresse
och stor skicklighet vid utförandet av sina arbetsuppgifter.
Hos vägförvaltningen i Jämtlands län har Molander efterhört om möjligheter
förefinnas för honom att erhålla pension. Vägförvaltningen meddelade
därvid, att enär Molander icke efter den 1 januari 1944 vunnit mera
stadigvarande anställning vid vägväsendet han enligt gällande föreskrifter
icke kan beredas pension. Vägförvaltningen, som rådgjort med kungl.
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i ärendet, tillrådde dock Molander att
försöka få frågan prövad av riksdagen.
Då Molander — om han icke hade drabbats av sjukdom — skulle ha
vunnit anställning vid vägväsendet efter den 1 januari 1944 och därigenom
vid framdeles uppkommen fråga om pension sannolikt ägt rätt att tillgodoräkna
sig de tjänstår han haft hos Revsunds vägdistrikt, synes det oss rättvist
att han nu tillerkännes pension i någon form för de år han arbetat
inom vägväsendet.
Utskottet. Då den väckta pensionsfrågan i första hand bör prövas av
Kungl. Maj :t, får utskottet hemställa,
alt motionerna 1:39 och II: 11 icke må av riksdagen bifallas.
9:o) F. d. bokhållaren, kaptenen i reserven H. J. S. Kleberg. I motionen
1: 283 hemställer herr Elmgren, att riksdagen måtte medgiva, att till kaptenen
Johan Kleberg skall retroaktivt från den 1 oktober 1949 utgå pension
enligt Ca 33 eller i varje fall lägst enligt Ca 29 i stället för som nu enligt
Ca 24.
Ifrågavarande förslag har föranletts av Klebergs nedan omförmälda anställning
såsom sekreterare hos riksheraldikerämbetet.
Av handlingarna inhämtas,
att Kleberg är född år 1883 och således under innevarande år uppnår 69
års ålder;
att han åren 1921—1948 innehaft tjänst såsom bokhållare hos arméförvaltningen,
vilken tjänst fr. o. in. den 1 juli 1937 överförts till övergångsstat;
att
han åren 1931—1937 vid sidan av nämnda tjänst bestritt befattningen
såsom sekreterare hos riksheraldikerämbetet;
Statsutskottets utlåtande nr 50.
13
att han fr. o. in. den 1 juli 1937 icke bestritt sin bokhållartjänst utan
t. o. in. den 30 september 1948, då han avgick med pension, haft sin tjänstgöring
förlagd till riksheraldikerämbetet, vilken tjänstgöring därefter fortsatt
intill den 1 oktober 1949;
att den honom sedan den 1 oktober 1948 tillkommande ålderspensionen
såsom f. d. bokhållare hos arméförvaltningen utgår enligt lönegrad Ca 24;
samt att sekreterarbefattningen bos riksheraldikerämbetet icke är förenad
med pensionsrätt.
Frågan om beredande av tilläggspension åt Kleberg har tidigare varit föremål
för riksdagens prövning i anledning av en vid 1950 års riksdag väckt
motion (I: 233). Över denna motion avgav statskonioret, efter därom i vederbörlig
ordning gjord framställning, yttrande och anförde därvid, efter att
ha erinrat om Klebergs tjänstgöringsförhållanden, följande.
För bedömande av arten och beskaffenheten av ifrågavarande sekreterarbefattning
hos riksheraldikerämbetet torde vidare böra framhållas, att
den nuvarande innehavaren medgivits rätt att förena sekreterarskapet med
ordinarie befattning i riksarkivet. Vid här angivna förhållanden måste befattningen,
även om densamma under vissa år synes ha utgjort Klebergs
huvudsakliga sysselsättning, anses ha karaktären av bisyssla. Det må vidare
beaktas, att befattningen icke blivit i avlöningshänseende reglerad. De
inkomster, som inflyta genom riksheraldikerämbetets verksamhet, ha fördelats
mellan befattningshavarna. Statskontoret kan på grund av vad sålunda
anförts icke finna det förenligt med de principer, som hittills varit
bestämmande för beviljande av pension åt statliga befattningshavare, att
tillerkänna Kleberg särskild tilläggspension på grund av hans anställning
hos riksheraldikerämbetet. Ämbetsverket anser förty, att motionen icke bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.
För egen del anförde statsutskottet vid 1950 års riksdag i anledning av den
då väckta motionen följande (uti. nr 92, p. 19).
Med hänsyn till arten och omfattningen av den befattning Kleberg innehaft
hos riksheraldikerämbetet anser utskottet — med beaktande jämväl av
vad statskontoret anfört — tillräckliga skäl icke föreligga för att Kleberg
skulle, på sätt i motionen föreslagits, tillerkännas högre pension än den för
honom i hans egenskap av f. d. bokhållare hos arméförvaltningen gällande.
På hemställan av utskottet beslöt 1950 års riksdag, att motionen icke
skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda. I
I den nu föreliggande motionen anföres till stöd för det däri framförda
förslaget bl. a. följande.
1950 års statsutskotts avstyrkande av motionen och kammarens beslut
att lämna den utan bifall synas ha baserats på ofullständiga upplysningar
om ifrågavarande förste sekreterartjänsts natur. I likhet med statskontoret
ansåg statsutskottet nämligen, att denna tjänst haft karaktären av bisyssla
och att därför såväl principiella betänkligheter som risk för skapande av
prejudikat i fråga om pensionsrätt vid bisysslor förclågo.
Såväl ett riksdagens tidigare beslut — av år 1937 — beträffande Klebergs
tjänstgöring som statsutskottets egen sammanfattning av handlingarna i
ärendet tala emellertid enligt mitt förmenande absolut mot all det här
skulle vara fråga om eu bisyssla.
14
Statsutskottets utlåtande nr 69.
Vidare bör påpekas, att riksheraldikerämbetet hos Kungl. Maj :t år 1936
begärde, att Kleberg skulle överflyttas från bokhållartjänsten i arméförvaltningen
till att definitivt placeras som förste sekreterare hos ämbetet.
Kungl. Maj :t avslog framställningen, men sedan ärendet underställts riksdagen,
placerade riksdagen själv Kleberg på den ifrågavarande förste sekreterarbefattningen.
Under debatten framgick också, att talesmännen för statsutskottets avstyr
kande av motionen uteslutande togo sikte på förste sekreterareänstens
påstådda karaktär av bisyssla, och därvid gjordes gällande, att ett bifall till
det i motionen framförda förslaget skulle kunna bli prejudicerandc för en
mångfald andra krav på pensionsrätt vid bisysslor. Det måste väl emellertid
kunna anses till fullo ådagalagt att det i detta fall inte gäller en bisyssla
och att — genom riksdagens eget ingripande med hänsyn till föreliggande
speciella omständigheter — det här rör sig om ett särfall, som inte kan
konstituera något prejudikat. Tilläggas kan för övrigt, att riksdagen genom
sin åtgärd att förflytta Kleberg från bokhållartjänsten till förste sekreterartjänsten
— vilken sistnämnda tjänst enligt riksheraldikerns eget vitsord är
jämställd med en kanslirådstjänst — också bör ta motsvarande ansvar,
när det gäller pensionsfrågan.
Utskottet. På de skäl, vilka år 1950 föranledde utskottet att ställa sig
avvisande till det då motionsvis framställda yrkandet om förhöjning av
Klebergs pensionsunderlag från 24 till 33 lönegraden, finner sig utskottet
höra avstyrka bifall till motsvarande yrkande i den nu föreliggande motionen.
Huruvida skäl kunna anses föreligga för en åtgärd i enlighet med
det i motionen alternativt framställda förslaget om pensionsförhöjning upp
till lönegraden Ca 29 utgör enligt utskottets mening en fråga, som i första
hand bör bli föremål för prövning av Kungl. Maj :t.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionen I: 283 icke må av riksdagen bifallas.
10:o) Verkstadschefen E. Thanderz. I motionen 11:278 hemställer herr
Svensson i Alingsås, att riksdagen måtte besluta, att hel förordnandepension
skall utgå till verkstadschefen vid statens hantverksinstitut vid hans
avgång ur tjänsten.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.
Verkstadschefen vid statens hantverksinstitut Einar Thanderz förordnades
i juni 1942 i sin nuvarande befattning. Då han i höst uppnår 65 års
ålder, uppgår hans tjänstetid till 101 ,/4 år. För hel förordnandepension erfordras
emellertid att tjänst innehafts i minst 12 år.
Thanderz ingav förra året till Kungl. Maj :t framställning om att i tjänstetiden
måtte inräknas den tid om nära tre år, under vilken han varit av
Kungl. Maj :t förordnad att mot särskilt arvode vara sakkunnigt biträde med
vissa arbetsuppgifter inom hantverksinstitutet. Av formella skäl ansåg sig
Kungl. Maj :t icke kunna bifalla framställningen.
Thanderz har varit anställd ända sedan 1922 hos hantverksinstitutet, de
senare åren såsom föreståndare för samtliga verkstäder och yrkesutbildningsverksamheten
i dess helhet till dess staten övertog institutet. Starka
skäl synas därför föreligga för att han måtte tillgodoräkna sig åtminstone så
lång tid av denna tjuguåriga tjänstgöring, att han kan anses ha erforderliga
12 år för erhållande av full förordnandepension.
Statsutskottets utlåtande nr 50.
15
Såsom i motionen erinras, anhöll Thanderz år 1951 hos Kungl. Maj:t, atl
såsom tjänstår för bestämmande av förordnandepension åt honom i befattningen
såsom verkstadschef vid statens hantverksinstitut finge tillgodoräknas
bl. a. tid, varunder han med avlöning i form av arvode uppehållit befattningen
såsom verkstadschef vid institutet. Ansökningen var av följande
lydelse.
Genom Kungl. Maj :ts beslut den 19 juni 1942 och 4 juni 1948 förordnades
jag att för tiden 1 juli 1942—30 juni 1948 respektive 1 juli 1948—30 september
1952 vara verkstadschef vid statens hantverksinstitut.
Under verksamhetsåren 1940—1941 och 1941—1942 hade jag genom Kungl.
Maj :ts särskilda beslut förordnats vara verkstadschef vid institutet med rätt
att för befattningen uppbära arvode ur anslagspost, som i då gällande avlöningsstat
upptagits och av Kungl. Maj :t bestämts skola disponeras för bl. a.
verkstadschefsbefattningen vid institutet. I min egenskap av verkstadschef
vid det av Sveriges Hantverksorganisation tidigare bedrivna hantverksinstitutet,
vilken befattning jag i oavbruten följd innehaft sedan år 1922, anställdes
jag jämlikt Kungl. Maj :ts skrivelse den 29 september 1939 att mot
särskilt arvode såsom sakkunnig biträda med vissa arbetsuppgifter inom
statens hantverksinstitut under budgetåret 1939/40. Befattningen såsom
verkstadschef är fr. o. in. den 1 juli 1947 inplacerad i lönegrad Cp 5 på den
statliga löneplanen. För tiden 1 juli 1942—30 juni 1947 var befattningen
hänförd till lönegrad C 3 i då gällande löneplan.
Den 28 september 1952 uppnår jag eu ålder av 65 år, varför jag jämlikt
6 § 2 mom. första stycket allmänna tjänstepensionsreglementet skulle vara
skyldig avgå ur tjänsten med rätt att komma i åtnjutande av förordnandepension.
Jämlikt 22 § nyssnämnda reglemente erfordras för hel förordnandepension,
att tjänsten innehafts i minst 12 år i oavbruten följd. Den tid jag
i pensionshänseende har att tillgodoräkna mig utgör 10 V, år.
Med anledning härav och under hänvisning till bilagda utdrag ur tjänstematrikel1
samt avskrift av tjänstgöringsbetyg från min anställning hos Sveriges
Hantverksorganisation1 får jag i underdånighet anhålla att jämlikt 15 §
3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet av min tjänstgöringstid före
den 1 juli 1942 få såsom tjänstår tillgodoräkna mig den tid, som erfordras
för erhållande av hel förordnandepension.
Styrelsen för liantverksinstitutct tillstyrkte, atl Thanderz av sin före den
1 juli 1942 fullgjorda tjänstgöring finge i tjänstårshänseende tillgodoräkna
sig så lång lid, som erfordrades för att han vid avgång ur tjänsten den 30
september 1952 skulle kunna tillerkännas hel förordnandepension.
Statskontoret anförde i utlåtande över Thanderz’ ansökning följande.
Då tillgodoräkning för tjänstepension i förordnandetjänst regelmässigt
icke ansetts böra ifrågakomma, anser sig statskontoret icke kunna tillstyrka,
att Thanderz för bestämmande av dylik pension medgives tillgodoräkna i
framställningen åberopade anställningar.
Ämbetsverket vill erinra, att Kungl. Maj:t genom beslut den 19 januari
1951 funnit en av överdirektören H. F. Nordström i enahanda syfte gjord
framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Däremot vill statskontoret icke motsätta sig, alt vid bestämmande av familjepension
till Thanderz’ efterlevande må tillgodoräknas eller 1 år
4 månader av tiden 1 juli 1940 30 juni 1942, varunder han med avlöning i
1 Här uleslutna.
16
Statsutskottets utlåtande nr 59.
form av arvode uppehållit befattningen såsom verkstadschef vid statens
hantverksinstitut. Såsom förutsättning för dylikt medgivande bör dock gälla,
att Thanderz icke före 65 års ålder frivilligt avgår från sin befattning.
Kungl. Maj.t beslöt den 20 juli 1951 i enlighet med statskontorets hemställan.
Utskottet. Såsom utredningen i ärendet giver vid handen, kan Thanderz
vid uppnående av 65 års ålder räkna en tjänstetid i sin förordnandetjänst av
10 år 3 månader. I betraktande av den relativt obetydliga reduktion av pensionsunderlaget,
som Thanderz i följd härav har att vidkännas, får utskottet
— under erinran jämväl att tillgodoräkning för tjänstepension i förordnandebefattning
regelmässigt ansetts icke böra förekomma samt att frågan
om tillgodoräkning för Thanderz i tjänstepensionshänseende redan prövats
av Kungl. Maj :t utan att föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd — avstyrka
bifall till motionen.
Utskottet hemställer förty,
att motionen II: 278 icke må av riksdagen bifallas.
11 :o) F. d. kriminalöverkonstapeln B. H. Frimanzon. I motionen II: 41 hemställer
herr Sundström m. fl., att riksdagen måtte tillerkänna f. d. kriminalöverkonstapeln
Bror Herman Frimanzon, Skövde, tilläggspension för den
tid av 7 år 5 månader som nu fattas för erhållande av full pension (30
tjänstår) från Sveriges kommunalanställdas pensionskassa och vilken tid
han innehaft anställning i statens tjänst.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.
F. d. kriminalöverkonstapeln Bror Herman Frimanzon, född den 6 april
1889, Skövde, har under tiden 11 februari 1919—1 november 1927 enligt
Kungl. Maj ;ts befallningshavandes i Norrbottens län förordnande innehaft
anställning såsom polisman vid gränspolisen i Tornedalen. Därefter har Frimanzon
innehaft ordinarie anställning under tiden 1 november 1927—18
februari 1944 såsom kriminalkonstapel och under tiden 19 februari 1944—
1 maj 1950 såsom kriminalöverkonstapel vid Skövde stads poliskår, från
vilken anställning han den 1 maj 1950 avgick med pension. Han åtnjuter nu
från Sveriges kommunalanställdas pensionskassa pension, beräknad för en
tjänstetid av 22 år 7 månader, således reducerad pension.
Före sin anställning vid gränspolisen i Tornedalen innehade Frimanzon
under tiden 1911—1918 anställning såsom poliskonstapel vid Göteborgs poliskår.
För denna anställning vid Göteborgs poliskår kan han icke erhålla
pension på grund av vid tidenv för anställningen gällande pensionsbestämmelser
för Göteborgs stads befattningshavare.
Efter en sammanlagd tjänstgöring av 39 år vid polisväsendet erhåller Frimanzon
nu endast pension, beräknad för en tjänstetid av 22 år 7 månader,
vilket icke synes vara skäligt.
Utskottet. Då den föreliggande pensionsfrågan i första hand bör prövas
av Kungl. Maj :t, hemställer utskottet,
att motionen 11:41 icke må av riksdagen bifallas.
Statsutskottets utlåtande nr ö9.
17
12 :o) Förra städerskan Ellen Karlsson. I motionen I: 15 hemställer herr
Lindahl, att riksdagen må bevilja f. d. städerskan vid Frövi station fru
Ellen Karlsson en årlig pension, som kan anses skälig.
Av handlingarna inhämtas,
att fru Karlsson är född den 26 juli 1881 och således 70 år gammal;
att hon varit anställd såsom rumsstäderska vid statens järnvägar under
tiden den 14 juli 1936—den 30 september 1951;
att hennes dagliga tjänstgöringstid utgjort söckendagar 3V2 timmar samt
sön- och helgdagar 3 timmar;
att hennes sammanlagda tjänstetid utgjort 15 år 2 månader 17 dagar,
varav emellertid endast 8 år 13 dagar infallit före 63 års ålder.
Hos järnvägsstyrelsen anhöll fru Karlsson år 1951 att erhålla pension.
Genom beslut den 10 september 1951 fann sig järnvägsstyrelsen icke
kunna bifalla den gjorda framställningen, enär fru Karlsson icke innehaft
anställning i den omfattning, som erfordrades för erhållande av pension
eller understöd.
Utskottet. Enär av fru Karlssons tjänstetid allenast omkring 8 år och således
icke föreskrivna 12 år infallit före 63 års ålder, är hon icke författningsenligt
berättigad till erhållande av s. k. summarisk arbetarpension;
dock har riksdagen tidigare beviljat pension i med det nu förevarande likartade
fall. Då emellertid den nu väckta frågan i första hand bör prövas av
Kungl. Maj:t, hemställer utskottet,
att motionen I: 15 icke må av riksdagen bifallas.
13 :o) Förre banmästaren E. N. Persson-Ängman. I motionen II: 10 hemställer
herr Hedlund i Östersund m. fl., att riksdagen måtte tillerkänna
förre banmästaren Erik Nikolaus Persson-Ångman ett årligt understöd med
belopp, som riksdagen finner skäligt.
Av handlingarna inhämtas,
att Persson-Ångman är född den 8 maj 1887 och således 64 år gammal;
att han åren 1912—1926 innehaft olika arbetsanställningar vid statens
järnvägars byggnadsarbeten med en styrkt effektiv tjänstetid av tillhopa
11 år 3 månader 9 dagar;
alt han åren 1927—1930 samt 1940 och 1941 innehaft anställning vid
vissa vägarbeten inom Bergs socken av Jämtlands län med en sammanlagd
effektiv tjänstetid av 2 år 4 månader 24 dagar;
att han åren 1931 och 1932 varit anställd såsom banarbetare vid Västergötlands—Göteborgs
järnvägar under sammanlagt omkring 1 år 2 månader;
all han under tiden 1 juli 1932—31 oktober 1938 innehaft anställning
såsom ordinarie banmästare vid sistnämnda järnväg;
samt att han den 1 november 1938 lämnat sin anställning vid nämnda
järnväg på egen begäran.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. G samt. Nr 5.9.
18
Statsutskottets utlåtande nr 59.
Baningenjören vid statens järnvägars 36 bansektion har i en den 24 november
1951 dagtecknad skrivelse lämnat följande uppgifter rörande Persson-Ångman.
Vid byggnad av Västergötlands—Göteborgs järnvägars nya ingångslinje
till Göteborg hade Persson-Ångman anställts såsom lagförman. På grund
av härvid visad duglighet hade han efter nämnda arbetes slutförande anställts
såsom banmästare å avdelningen närmast Göteborg. Efter några månaders
tjänstgöring såsom dåvarande banmästarens närmaste man hade
han blivit föreståndare för avdelningen. På grund av hans ålder och därav
följande höga avgifter, om han anslutits till pensionskassan, hade för hans
del tecknats en penningförsäkring att utfalla vid pensionsåldern. Viss del
av premien hade betalats av järnvägen och viss del av Persson-Ångman.
Han hade på egen begäran avgått ur tjänst den 1 november 1938. Enligt
uppgift hade försäkringsbolaget då till honom utbetalt värdet av försäkringen.
Detta värde vore obekant men syntes ej ha uppgått till 3 000 kronor.
— Enligt vad som försports från f. d. kamrater till Persson-Ångman hade
han efter avgången varit sjuklig och haft det mindre gott ställt i ekonomiskt
avseende, varför han syntes vara i stort behov av hjälp.
Hos järnvägsstyrelsen anhöll Persson-Ångman år 1951 att erhålla pension.
Genom beslut den 7 december 1951 fann järnvägsstyrelsen, enär PerssonÅngman
utan rätt till pension avgått ur Västergötlands—Göteborgs järnvägars
tjänst med utgången av oktober 1938 och då han därefter icke innehaft
anställning vid statens järnvägar, icke skäl bifalla den gjorda framställningen.
Utskottet. Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, lämnade PerssonÅngman
år 1938 vid en levnadsålder av allenast 51 år utan rätt till pension
sin anställning vid de då ännu icke förstatligade Västergötlands—Göteborgs
järnvägar. Han har därefter icke innehaft anställning vid statens järnvägar.
Däremot har han tidigare — åren 1912—1926 — innehaft anställningar vid
statens järnvägars byggnadsarbeten med en styrkt effektiv tjänstetid av något
mera än 11 år. Denna anställningstid är emellertid alltför kort och alltför
långt tillbaka i tiden liggande för att kunna motivera en pension åt
Persson-Ångman. Icke ens om hänsyn skulle kunna tagas jämväl till den
tid av omkring 2 år 5 månader, varunder Persson-Ångman innehaft anställningar
vid vägarbeten, kan hans sammanlagda tjänstetid sägas ha haft sådan
omfattning, att pensionering av statsmedel bör ifrågakomma.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionen IT: 10 icke må av riksdagen bifallas.
14:o) F. bergsarbetaren H. Hedberg. I motionen 11:279 hemställer herr
Svensson i Alingsås, att riksdagen måtte besluta, att skälig pension skall
utgå till förre bergsarbetaren Hjalmar Hedberg, Hjärtum.
Av handlingarna inhämtas,
att Hedberg är född den 27 januari 1883 och således 69 år gammal;
Statsutskottets utlåtande nr 59.
19
att han enligt företedda arbetsbetyg innehaft anställningar vid Trollhätte
kanal och vattenverk resp. vid vattenfallsstyrelsens arbeten i Trollhättan
dels under tiden den 10 april 1907—den 3 december 1909, dock med avbrott
under tiden den 4 augusti—den 12 september 1909,
dels under tiden den 29 april 1910—den 19 april 1915,
dels ock under tiden den 20 april 1915—den 26 mars 1924;
samt att hans sammanlagda tjänstetid sålunda utgjort 16 år 5 månader
11 dagar.
Utskottet. Då Hedberg, enligt vad handlingarna utvisa, slutat sin anställning
i statens tjänst redan år 1924 vid en levnadsålder av allenast 41 år,
avstyrker utskottet bifall till motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att motionen II: 279 icke må av riksdagen bifallas.
15 :o) F. timmermannen A. F. Andersson. I motionen II: 280 hemställer herr
Svensson i Alingsås, att riksdagen måtte besluta, att skälig pension skall
utgå till förre timmermannen Alfred Fritjof Andersson, Trollhättan.
Av handlingarna inhämtas,
att Andersson är född den 22 november 1883 och således 68 år gammal;
samt att han åren 1907—1928 innehaft anställningar vid statens vattenfallsverk
under sammanlagt effektiva 16 år 2 månader 15 dagar.
Utskottet. Då, såsom handlingarna i ärendet utvisa, Anderssons anställning
i statens tjänst upphört redan år 1928, vid vilken tidpjinkt Andersson
uppnått en levnadsålder av allenast 44 år, avstyrker utskottet bifall till motionen.
Utskottet hemställer förty,
att motionen II: 280 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 21 mars 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
20
Statsutskottets utlåtande nr 59.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Näsgård, Ohlon, fröken
Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson, Sundelin, Bergh.
Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, Birger Andersson och Fridolf Jansson;
samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Mårtensson i Uddevalla, Wallentheim, Lindholm, Rubbestad,
Åkerström, Johansson i Mysinge, Kollberg, fröken Elmén, herrar Jansson i
Kalix, Gustafsson i Stockholm, Nihlfors och Hjalmarson.
Reservationer,
1) vid punkten 2:o) (F. d. kaptenen och gymnastikläraren M. Uhlin) av
herr Bergh.
2) vid punkten 3:o) (F. d. majoren och gymnastikläraren B. Steckzén)
av herr Bergh.
627S22. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:107 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning rörande förbättrade pensionsförmåner för den vid Aktiebolaget Statens skogsindustrier anstäl a1 i texten