Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående frågor om befrielse från betalningsskyldighet till kronan.
1952-04-01 · 6 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1952:75, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående frågor om befrielse från betalningsskyldighet till kronan.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 75.
1
Nr 75.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående
frågor om befrielse från betalningsskyldighet till
kronan.
(l:a avd.)
l:o) Avgörandet av frågor om befrielse från ersättningsskyldighet i
vissa fall m. m. I proposition-en nr 54 har Kungl. Maj:t (punkt 1 av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 1 februari 1952)
föreslagit riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t att under budgetåret 1952/53
avgöra dels frågor om befrielse från i judiciell ordning ålagd ersättningsskyldighet
till kronan på grund av förlust av eller skada å egendom tillhörig
krigsmakten, dels ook frågor om efterskänkande av fordran, som grundar
sig på kronans regressrätt mot förare av kronans motorfordon, luftfartyg etc.
enligt'' de i ämnet gällande ansvarsreglema, allt i den mån kronans fordran i
det särskilda fallet icke överstiger femtusen kronor.
Bemyndigande för Kungl. Maj:t att avgöra frågor om befrielse från ersättningsskyldighet
till kronan i angiven utsträckning har tidigare av riksdagen
lämnats för ettvart av budgetåren 1945/52. Ehuru här avsedda ärenden
numera icke uppgå till samma betydande antal som under åren närmast efter
beredskapstidens slut, ha dock såväl ärendenas art som deras antal synte
departementschefen motivera det förenklade behandlingssätt, som vinnes
om dessa frågor i vass utsträckning kunna avgöras av Kungl. Maj:t.
Utskottet tillstyrker att bemyndigande av här avsett innehåll lämnas även
för nästa budgetår. I likhet med vad som gällt för innevarande budgetår bör
Kungl. Maj:t även till 1953 års riksdag lämna en redogörelse för av Kungl.
Maj:t meddelade beslut om befrielse från ersättningsskyldighet, varom här
är fråga.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att under budgetåret
1952/53 avgöra, dels frågor om befrielse från i judiciell ordning
ålagd ersättningsskyldighet till kronan på grund av förlust
av eller skada å egendom tillhörig krigsmakten, dels ock frågor
om efterskänkande av fordran, som grundar sig på kronans regressrätt
mot förare av kronans motorfordon, luftfartyg etc. enligt
de i ämnet gällande ansvarsreglema, allt i den män kronans
fordran i det särskilda fallet icke överstiger femtusen kronor.
03i r>2 Bihang till riksdagens protokoll 1952.
ti samt. Nr 75.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 75.
2:o) Befrielse för värnpliktige nr 3161—1—42 P. A. Kraft m. fl. från
viss skadestandsskyldigliet in. m. Kungl. Maj:t har (punkterna 2—12) föreslagit
riksdagen medgiva i förberörda statsrådsprotokoll den 1 februari 1952
angivna personer och underofficerskår befrielse i vissa fall helt och i övriga
delvis från dem åliggande skadeståndsskyldighet in. in.
Departementschefen har beträffande vart och ett av ifrågavarande ärenden
lämnat eu redogörelse för de omständigheter, som föranlett åläggande av
ersättningsskyldighet till kronan, och för de skäl, varå förslag om befrielse
helt eller delvis från ersättningsskyldighet grundas. Härutmnan torde få
hänvisas till propositionen.
Utskottet. Under erinran om att riksdagen i tidigare liknande fall medgivit
befrielse från ersättningsskyldighet till kronan enligt i huvudsak samma
grunder, som av departementschefen nu förordats, får utskottet tillstyrka bifall
till Kungl. Maj:ts i förevarande proposition under punkterna 2—12 framlagda
förslag.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må medgiva,
a) att värnpliktige nr 3161—-1—42 P. A. Kraft, därest han inom
tid som Kungl. Majrt bestämmer till försvarets civilförvaltning
inbetalar ett belopp av 200 kronor, befrias från .återstående ersättningsskyldighet
till kronan på grund av regementskrigsrättens
vid Svea livgarde utslag den 15 maj 1944;
b) att furiren Y. E. Hallenbo befrias från honom på grund av
Södra Boslags häradsrätts dom den IT mars 1951 gentemot
kronan åvilande ersättningsskyldighet;
c) att flaggfÖrrådskonstapeln A. A. Håkansson, därest han
inom tid som Kungl. Maj:t bestämmer till försvarets civilförvaltning
inbetalar ett belopp av 600 kronor, befrias från återstående
ersättningsskyldighet till kronan i det i statsrådsprotokollet över
försvarsärenden för den 1 februari 1952 angivna fallet;
d) att kaptenen X. O. O. Högland, därest han inom tid som
Kungl. Maj:t bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar
ett belopp av 1 500 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet
till kronan på grund av krigshovrättens utslag den
10 maj 1949;
e) att Lars Boland Görliug, därest han inom tid som Kungl.
Maj:t bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar ett belopp
av 200 kronor, befrias från återstoden av honom på grund
av Stockholms rådhusrätts dom den 22 juni 1950 åvilande skadeståndsskyldighet
mot kronan;
f) att ingenjörerna E. K. Ytiterell och E. M. Gustafsson må, därest
de eller någon av dem inom tid som Kungl. Maj:t bestämmer
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 75.
till försvarets civilförvaltning inbetalar 2 000 kronor, befrias från
återstående skadeståndsskyldighet till kronan på grund av rådhusrättens
i Eskilstuna dom den 24 februari 1941;
g) att flaggaunkaren Magnus Strandberg, därest lian inom tid
som Kungl. Maj:t bestämmer erlägger 1 044 kronor 50 öre, befrias
från återstående ersättningsskyldighet på grund av rådhusrättens
i Karlskrona dom den 21 mars 1950;
h) att Samuel John Emanuel Arvidsson befrias från honom på
grund av i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 1
februari 1952 omförmält olycksfall regressvis åvilande ersättningsskyldighet
till riksförsäkringsanstalten;
i) att Gustav Arne Granell befrias från honom på grund av i
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 1 februari
1952 omförmäld olyckshändelse regressvis åvilande ersättningsskyldighet
till riksförsäkringsanstalten;
j) att underofficerskåren vid Göta pansarlivgarde befrias från
kåren på grund av Svea hovrätts dom den 27 april 1951 regressvis
åvilande ersättningsskyldighet till fortifikationsförvaltningen;
k) att fanjunkaren E. H. Forsberg, därest han inom tid som
Kungl. Maj:t bestämmer, till försvarets civilförvaltning inbetalar
200 kronor, .befrias från vidare ersättningsskyldighet enligt försvarets
civilförvaltnings beslut den 5 juni 1951.
3:o) Avskrivning av vissa krav beträffande oriktigt utbetalda familjebidrag
m. m. Kungl. Maj st har föreslagit riksdagen (punkt 13) medgiva, att vid
de av statsmedel med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1944 och den
30 juni 1947 gottgjorda oriktiga utbetalningar av familjebidrag m. in., som
avse tid före den 1 juli 1946, må bero.
Genom brev den 22 juni 1944 till dåvarande statens arbetsmarknadskommission
meddelade Kungl. Maj:t bestämmelser rörande ersättning för
vissa oriktigt utbetalda familjebidrag m. m. att gälla fr. o. m. den 1 juli
1944 t. o. m. den 30 september 1945. Bestämmelserna inneburo bland
annat följande. Ersättning kunde uitgå till kommun för icke i vanlig
ordning gottgjord oriktig utbetalning av familjebidrag enligt 1940 eller
1942 års krigsfamiljebidragsförordningar samt hemortslön enligt den senare
förordningen. Förutsättning för ersättning var, att denna föranletts av närmare
angivet felaktigt förfarande av militär myndighet, vilket familjebidragsnämnden
icke skäligen bort inse ha förelegat. Ändock att fråga icke var om
sådant felaktigt förfarande kunde ersättning utgå för oriktig utbetalning som
skett före den 1 mars 1943, därest det med hänsyn till omständigheterna i
det särskilda fallet måste anses uppenbart, att familjebidragsnämnden icke
kunnat undgå den oriktiga utbetalningen. Förutsättning för ersättning var
vidare, bland annat, att fa in i 1 j ebid ra gs nämn d e n på statsverket överlät sin
4
Statsutskottets utlåtande nr 76.
fordringsrätt mot värnpliktig, dennes familjemedlem eller annan betalningsmottagare
samt att familjebidragsnämnden förband sig att lämna statsverket
erforderligt biträde vid dess utkrävande av fordringsrätt, som överlåtits a
statsverket. Fråga om ersättning skulle avgöras av dåvarande statens arbetsmarknadskommission,
vilken hade att bevaka kronans rätt mot den värnpliktige
samt mot familjemedlem eller annan betalningsmottagare. Statsverkets
återkravsrätt mot betalningsmottagare borde icke göras gällande, där ej jämväl
ansvars talan ansågs böra föras eller eljest särskilda skäl därtill föranledde,
och ej heller i vidare mån än att de kostnader, som kunde förutsättas bliva
förbundna med återkravsrättens utövande, stodo i skäligt förhållande till vad
som kunde förväntas bliva återbetalt. A id bedömande av huruvida återkravsrätten
borde göras gällande fick hänsyn jämväl tagas till de ömmande omständigheter,
som kunde föreligga i fråga om den återbetalningsskyldiges förhallanden.
Arbetsmarknadskommissionen ägde inom sitt område utfärda de ytterligare
föreskrifter och anvisningar i ämnet, som kunde befinnas erforderliga.
Med stöd av sistnämnda bemyndigande utfärdade statens arbetsmarknadskommission
den 15 november 1944 anvisningar angående ersättning av statsmedel
för familjebidrag och hemoitslön, som oriktigt utbetalats. Här uttalades
i fråga om återkravsåtgärder bland annat, att familj ebidragsnämndens
skyldighet att lämna statsverket erforderligt biträde vid dess utkrävande av
fordringsrätt, som överlåtits å statsverket, i första hand innebure, att familjobidragsnämnd
dels sökte förmå vederbörande till frivillig återbetalning, dels
ock fortfarande tillvaratoge förefintliga möjligheter vid innehållande enligt
38 § krigsfamiljebidragsförordningen. Härmed åsyftades 38 § i 1932 års krigsfamiljebidragsförordning,
vilket stadgande nu motsvaras av 38 § i 1946 års
familjebidragsförordning. Enligt dessa bestämmelser må, om familjebidrag
uppburits med för högt belopp eller för längre tid än som vederbort, i avräkning
å vad som för mycket utgått innehållas skäligt belopp av därefter förfallande
bidrag.
Genom brev den 30 juni 1947 till försvarets socialbyrå angående riksdagens
skrivelse nr 399 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1947/48 till avveckling av beredskapen m. in., såvitt rör fråga
om oriktigt utbetalade familjebidrag m. m., förordnade Kungl. Maj:t — under
erinran att åliggandet att vara tillsynsmyndighet enligt gällande familjebidragsförordning
överförts från statens arbetsmarknadskommission till försvarets
socialbyrå — att de genom beslutet den 22 juni 1944 meddelade bestämmelsenia
rörande ersättning till kommun för oriktigt utbetalade familjebidrag
m. m. skulle äga giltighet jämväl efter den 30 september 1945 och tills
vidare, med den ändringen att, i fall där felaktigt förfarande icke låge vare
sig militär myndighet eller kommun till last, ersättning skulle kunna utgå
för oriktig utbetalning, som skett före den 1 juli 1946.
Försvarets socialbyrå har i skrivelse den 21 april 19ol hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte meddela föreskrift att vid de utbetalningar av familjebidrag avseende
tid före den 1 juli 1946, som jämlikt omföimälda brev den 22 juni
1944 och den 30 juni 1947 gottgjorts av statsmedel, må bero.
Statsutskottets utlåtande nr 75. 5
Departementschefen hav framhållit, att samtliga de ärenden, som avse
utgivna bidrag under tiden för den förstärkta fönsvarsberedskapen och dennas
avveckling, numera äro avgjorda. Anledning finnes enligt departementschefen
till antagande, att några ytterligare ärenden som avse denna tid icke skola
uppkomma. Av socialbyrån anförda skäl för att nu icke göra återkrav gällande
beträffande före den 1 juli 1940 oriktigt utbetalade familjebidrag lia synts
departementschefen bärande. Departementschefen har också funnit, att de
kostnader och det administrativa besvär, som skulle bli förbundna med ytterligare
återvinningsåtgärder, knappast skulle komma att stå i rimlig proportion
till de medel, som kunde bliva återbetalda.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
och hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att vid de av statsmedel med stöd
av Kungl. Ma j ds beslut den 22 jimi 1944 och den 30 juni 1947
gottgjorda oriktiga utbetalningar av familjebidrag m. in., som
avse tid före den 1 juli 1946, må bero.
4:o) Avskrivning av vissa fordringar. Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen
(punkt 14) bemyndiga Kungl. Majd att medgiva försvarets civilförvaltning
att •—■ beträffande envar fordran i samråd med det ämbetsverk som är att betrakta
som huvudman med avseende å fordringen — utan hinder av gällande
bestämmelser avskriva i civilförvaltningens framställning den 7 augusti 1951
avsedda fordringar till ett sammanlagt belopp av 1 263 kronor 77 öre.
I proposition 1950: 74 och 1951:57 hemställde Kungl. Majd om bemyndigande
att medgiva försvarets civilförvaltning att i samråd med vederbörande
ämbetsverk, som med avseende å varje fordran vore att betrakta som huvudman,
utan hinder av gällande bestämmelser avskriva vissa, av försvarets civilförvaltning
i framställningar den 9 augusti 1949 respektive den 18 juli 1950
angivna fordringar. Riksdagen lämnade de sålunda begärda bemyndigandena.
Civilförvaltningen anmälde samtidigt i nämnda skrivelser, att ämbetsverket
hade för avsikt att underställa Kungl. Maj:ts prövning och avgörande jämväl
frågan om avskrivning av de ytterligare fordringar av ifrågavarande slag som
i fortsättningen kunde uppkomma.
I skrivelse den 7 augusti 1951 har försvarets civilförvaltning med överlämnande
av en promemoria jämte förteckning över 142 indrivningsärenden
å ett fordringsbelopp av sammanlagt 1 263 kronor 77 öre hemställt om bemyndigande
att, då beträffande dessa fordringar förelåge sådana omständigheter
att avskrivning syntes böra ske, i samråd mod vederbörande centrala
förvaltningsmyndighet utan hinder av gällande bestämmelser avskriva de i
förteckningen upptagna fordringarna. Fordringsbeloppen variera mellan 1
krona 10 öre och 44 kronor 60 öre samt avse i allmänhet förkommen materiel.
Departementschefen har framhållit, att gällande avskrivningsregler icke
medgiva avskrivning av fordran varom här är fråga utan att ytterligare tids
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
(i
Statsutskottets utlåtande nr 75.
krävande och kostsamma åtgärder i syfte att indriva fordringarna först vidtagits
utan resultat. Icke heller kan åt Kungl. Maj:t budgetårsvis lämnat bemyndigande
att avgöra frågor om avstående av fordringsrätt anses omfatta
även dessa ärenden. Förslag till bestämmelser angående förenklad avskrivning
av vissa fordringar har numera utarbetats och torde efter remiss till
vederbörande myndigheter komma att föreläggas riksdagen. I avvaktan på
riksdagens godkännande av ett dylikt förenklat avskrivningsförfarande har
departementschefen emellertid funnit, att civilförvaltningen bör lämnas medgivande
att i samråd med det ämbetsverk, som med avseende å varje särskild
fordran är att betrakta såsom huvudman, avskriva de i förevarande framställning
avsedda fordringarna.
Utskottet anser praktiska skäl tala för den av departementschefen förordade
anordningen och hemställer därför,
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att medgiva försvarets
civilförvaltning att — beträffande envar fordran i samråd
med det ämbetsverk som är att betrakta som huvudman med avseende
å fordringen ■— utan hinder av gällande bestämmelser avskriva
i civilförvaltningens framställning den 7 augusti 1951 avsedda
fordringar till ett sammanlagt belopp av 1 263 kronor 77 öre.
Stockholm den 1 april 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Näsgård,
Ohlon, fröken Andersson, herrar Leander, Eric Ericson, Pålsson, Näsström,
Bergh, Hesselbom, Ragnar Persson, Axel Andersson, Edvin Uran
och Bergman; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Boman i Kieryd, Mårtensson i
Uddevalla, Svensson i Ljungskile, Lindholm, Rubbestad, Ståhl, Staxäng,
Åkerström, Johansson i Mysinge och Thapper.
Stockholm 1932. K. b. Beckmans Boktvyckeri,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående fortsatt disposition av vissa äldre reservationsanslag. a1 i texten