Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1952/53, i vad avser socialdepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner m. m.

1952-04-18 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:76, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1952/53, i vad avser socialdepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 76—85.

Statsutskottets utlåtande nr 76.

1

Nr 76.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten

för budgetåret 1952/53, i vad avser socialdepartementets

verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta

motioner m. m.

(3:e avd.)

Statens utlåningsfonder.

l:o) Statens bosättningslånefond. Kungl. Maj :t har i propositionen nr 1

beträffande kapitalbudgeten (bilaga 26, punkt 2, s. 1 och 2 av bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4 januari 1952) föreslagit

riksdagen att till Statens bosättningslånefond för budgetåret 1952/53 anvisa

ett investeringsanslag av 100 kronor.

Till bosättningslånefonden ha hittills anvisats anslag å tillhopa 54 100 100

kronor. Den 30 juni 1951 disponibla medel uppgingo — frånräknat verkställda

avskrivningar — till 6 800 000 kronor.

Departementschefen anmäler, att Kungl. Maj :t den 21 december 1951 uppdragit

åt socialstyrelsen att företaga en översyn av bestämmelserna angående

statens bosättningslån samt att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag,

vartill översynen kan föranleda. Förslag med anledning av översynen beräknas

icke kunna föreläggas 1952 års riksdag. Å bosättningslånefonden disponibla

medel anses väl förslå att täcka medelsbehovet under nästa budgetår.

Av praktiska skäl föreslås emellertid att ett formellt belopp av 100 kronor

anvisas.

Riksdagens revisorer ha under § 8 i sin år 1951 avgivna berättelse anfört

i huvudsak följande.

Befolkningskommissionen angav på sin tid främst två argument till förmån

för stöd åt bosättningen genom statliga åtgärder. Dels ansågs äktenskapsfrekvensen

i landet relativt låg och äktenskapsåldern hög, varför det

ur befolkningspolitisk synpunkt framstode som i hög grad önskvärt att

främja tidiga äktenskap. De unga borde därför hjälpas att sätta bo redan

innan de hunnit genom egna besparingar åstadkomma de medel, som härför

erfordrades. Dels betraktades den avbetalningshandel med möbler ocli

andra bosättningsföremål, som allmänt förekomme, såsom en i vissa avseenden

osund företeelse, vilken borde motverkas, varför en direkt kreditgivning

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 76 — 84.

opaginerad Kontrollera mot PDF

■7

Statsutskottets utlåtande nr 76.

till dem, som stode i begrepp att sätta bo, framstode som en rationalisering

på detta område.

Även om det torde få anses sannolikt, att bosättningslånen i varje fall

icke på ett avgörande sätt kunnat påverka den befolkningspolitiska utvecklingen

i gynnsam riktning eller begränsa avbetalningshandeln, torde enligt

vad erfarenheten givit vid handen lånen ur andra synpunkter fått stor betydelse.

Tyngdpunkten i fråga om lånens betydelse synes sålunda ha förskjutits,

varigenom rent sociala motiv kommit att mer träda i förgrunden.

Särskilt uppgivas sålunda lånen ha fått betydelse i fall, då barn funnits eller

väntats, för att legalisera en förbindelse, som sannolikt eljest icke skulle ha

föranlett äktenskap. I ifrågavarande fält ha därför sociala bidrag, vilka

skulle ha utgått i annan ordning, kunnat undvikas. Enligt uttalande från

riksbankshåll är lånens betydelse i dessa fall så stor, att enbart på dessa

grunder låneverksamheten bör vara förtjänt av fortsatt stöd. Då det icke

kan anses uteslutet, att den förskjutning, som sålunda i viss mån kan sägas

ha inträffat i fråga om bosättningslånerörelsens ursprungliga målsättning,

bör föranleda en översyn av bestämmelserna i något avseende, förutsätta

revisorerna, att fullmäktige i riksbanken med uppmärksamhet följa

utvecklingen samt taga de initiativ, som kunna befinnas påkallade.

Den av riksbankskontoren tillämpade praxis vid låneansökningarnas prövning

och bedömande synes växla starkt mellan olika delar av landet. Avslagsprocenten

varierar sålunda i avseende å 1950 års låneansökningar mellan

högst 20,9 procent i ett distrikt och lägst 3,5 procent i ett annat. Bifallna

ansökningar per 100 ingångna äktenskap utgjorde högst 26 procent och lägst

11 procent. Även de genomsnittligt beviljade lånebeloppen per lån under år

1950 varierade starkt mellan högst 1 755 kronor och lägst 1 418 kronor.

Även om en viss divergens i tillämpningen kan anses motiverad med hänsyn

till förefintligheten av rent regionala olikheter, såsom distriktens olika

inkomstförhållanden, struktur in. in., förefalla dock i här föreliggande fall

oregelbundenheterna alltför stora för att förklaras enbart av sådana faktorer.

Även lånebeloppets storlek synes avvägas efter olika principer. Med hänsyn

till lånens utpräglat sociala karaktär är det givetvis angeläget, att en mera

enhetlig bedömning av låneansökningarna kommer till stånd. Revisorerna

föreslå därför, att fullmäktige ägna särskild uppmärksamhet åt ifrågavarande

spörsmål samt efter utredning uppta till närmare övervägande, huruvida

en översyn av gällande tillämpningsföreskrifter eller utfärdande av ytterligare

sådana kan befinnas erforderlig.

En närmare undersökning av lånerörelsen i vad gäller låneförlusterna utvisar,

att intill den 1 juni 1951 avskrivits eller efterskänkts sammanlagt

1 524 bosättningslån till ett lånebelopp av 910 000 kronor. I förhållande till

lånerörelsens totala omslutning uppgå de hittillsvarande låneförlusterna endast

till ca 0,6 procent. A andra sidan konstateras, att antalet eftersläpande

lån, vilka enligt rent bankmässiga bedömningsgrunder i många fall vore att

anse som uppenbart nödlidande, är relativt betydande.

Enligt vad som uppgivits föranledas eftersläpningarna huvudsakligen av

sjukdom och påkommet ekonomiskt trångmål men även vid ett stort antal

lån av tredska och ovilja hos låntagarna att fullgöra betalningsförpliktelserna.

Icke minst med hänsyn till de betydande kostnader och arbete, som

för riksbanken äro förenade med skötseln av dessa lån, synes det angeläget

att gentemot berörda låntagare effektiva indrivningsmöjligheter beredas.

Revisorerna erinra i detta sammanhang om att då ifrågavarande spörsmål

år 1946 prövades av riksdagen, statsutskottet uttalade att frågan vilka indrivningsåtgärder

som lämpligen borde vidtagas för erhållande av ett bättre

indrivningsresultat förtjänade att närmare övervägas. Det synes revisorerna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 76.

3

angeläget, att den ifrågasatta undersökningen med det snaraste kominer till

stånd.

Erfarenheten har visat, att bosättningslånen för flertalet låntagare med

tiden icke kommit att förslå för bosättningen, varför i den mån egna medel

icke funnits att tillgå skuldsättning vid sidan av lånen kommit till stånd.

Följden härav synes ha blivit, att bosättningslånen i stället för att såsom

avsikten varit ersätta det privata avbetalningslånet i ifrågavarande fall kommit

att utgöra handpenning enligt avbetalningskontraktet. Vid inträffade

betalningssvårigheter har det sedermera visat sig, att möbelhandlaren i enlighet

med avbetalningskontraktets bestämmelser återtagit bosättningsföremålen,

varvid bosättningslånet kommit i efterhand. En sådan användning

av bosättningslånen synes revisorerna icke stå i god överensstämmelse med

lånens syfte. Revisorerna framhålla därför angelägenheten av att garantier

skapas för att i sådana fall sammanblandning icke sker av bosättningslånen

och skuldsättning vid sidan därom, utan användningen av lånen klart särskiljes

från avbetalningskontrakten.

I samband med Kungl. Maj :ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft jämväl två likalydande motioner, väckta den ena inom

första kammaren av herrar Johannesson och Bergman (I: 78) samt den

andra inom andra kammaren av herr Andersson i Ronneby m. fl. (II: 117),

i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta att bosättningslånens maximibelopp

höjes till 3 000 kronor och att räntan på lånen fastställes till 3 %.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet

hänvisa till motionen II: 117.

Utskottet. Den av riksdagens revisorer lämnade redogörelsen visar bl. a.,

att bosättningslånen för flertalet låntagare med tiden icke kommit att förslå

för bosättningen. Revisorerna ha vidare funnit, att bosättningslånen i

stället för att såsom avsikten varit ersätta privata avbetalningslån för bosättningen

i många fall kommit att utgöra handpenning enligt avbetalningskontrakt.

Vad revisorerna sålunda och i övrigt anfört finner utskottet vara

av den vikt, att det bör beaktas vid den översyn av bestämmelserna rörande

bosättningslånen, som socialstyrelsen erhållit Kungl. Maj :ts uppdrag att

verkställa.

I viss anslutning till revisorernas uttalande yrkas i motionerna I: 78 och

II: 117, att bosättningslånens maximibelopp skall höjas från 2 000 till 3 000

kronor och att räntan å lånen skall sänkas från 4 till 3 procent. Med hänsyn

till penningvärdets förändringar sedan nuvarande maximigräns för bosättningslånen

fastställdes finner utskottet skäl tala för en viss höjning av lånebeloppen.

På grund av att frågan redan är föremål för utredning anser dock

utskottet att slutlig ställning icke nu bör tagas till motionärernas yrkanden.

Mot beräkningen av medelsbehovet under anslaget har utskottet icke funnit

anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) till Statens bosåttningslånefond för budgetåret 1952/53

anvisa ett investeringsanslag av 100 kronor;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 76.

b) i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet

anfört i anledning av riksdagens revisorers ifrågavarande

uttalande samt motionerna I: 78 och II: 117.

Fonden för låneunderstöd.

2:o) Lån till bostadsförbättringsverksamhet. I enlighet med Kungl. Maj :ts

förslag (punkt 5, s. 3) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av det senast för budgetåret

1947/48 anvisade investeringsanslaget till Lån till bostadsförbättringsverksamhet

ett belopp av högst 200 000 kronor

må disponeras under budgetåret 1952/53.

3:o) Lån till anordnande av allmänna samlingslokaler. I enlighet med

Kungl. Maj :ts förslag (punkt 7, s. 4 och 5), vilket innebär en anslagshöjning

med 1 500 000 kronor i anledning av att byggnadskvoten för allmänna

samlingslokaler ökats, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Lån till anordnande av allmänna

samlingslokaler för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag

av 5 000 000 kronor.

Fonden för förlag till statsverket.

4:o) Förlagskapital åt centraldepån för blindas arbeten. Kungl. Maj :t har

(punkt 8, s. 5—8) föreslagit riksdagen att till Förlagskapital åt centralbyrån

för blindas arbeten för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag

av 100 000 kronor.

På grund av en avsevärd kvantitativ omsättningsökning samt betydande

prisstegringar på de varor, som inköpas av centraldepån, ha svårigheter

uppstått att få förlagskapitalet att räcka till. Ehuru centraldepåns verksamhet

f. n. är endast provisoriskt reglerad och frågan om den framtida organisationen

kommer att upptagas till prövning, anses en förstärkning av förlagskapitalet

motiverad med hänsyn till verksamhetens betydelse för de

blinda hantverkarna. Departementschefen kan dock icke tillstyrka, att förlagskapitalet

tills vidare ökas med större belopp än 100 000 kronor, vilket

belopp bör anvisas på riksstaten för nästa budgetår. Den fortsatta utvecklingen

anses böra bli avgörande för frågan huruvida ytterligare förstärkning

måste ske.

Å riksstaten för budgetåret 1949/50 anvisades till förlagskapital åt centraldepån

ett investeringsanslag av 72 000 kronor, vilket anslag avsågs till

täckande av viss uppkommen förlust. Formellt redovisas på grund härav för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 76.

5

centraldepån ett förlagskapital av 612 000 kronor, medan reellt endast ett

belopp av 540 000 kronor står till förfogande. Med hänsyn härtill och då

ifrågavarande förlust icke lämpligen anses kunna täckas på annat sätt, föreslås

att beloppet avskrives. Därest riksdagen icke gör erinran däremot,

torde detta få ske genom anlitande av fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Utskottet, som avlagt besök vid centraldepån, vill understryka behovet av

att frågan om verksamhetens framtida organisation upptages till prövning.

I avvaktan på att verksamheten slutligt regleras har utskottet icke funnit

anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag att förlagskapitalet skall

ökas med 100 000 kronor. Icke heller vill utskottet motsätta sig förslaget,

att det tidigare anvisade investeringsanslaget av 72 000 kronor skall avskrivas

genom anlitande av fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må till Förlagskapital åt centraldepån för

blindas arbeten för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag

av 100 000 kronor.

Uppskjutna frågor.

5:o) Utskottet kommer framdeles att avgiva utlåtande i fråga om nedannänmda

av Kungl. Maj :t under följande punkter framställda förslag, nämligen
punkten

1: Lånefonden för bostadsbyggande;

punkten 3: Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet;

punkten 4; Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder;

samt

punkten 6: Lån till anordnande av kollektiva tvätterier; vilket utskottet

härmed får för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 18 april 1952.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

Närvarande: se under utlåtandet nr 77.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:150 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1952/53, a1 i texten