Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1952/53, i vad avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner m. m.
1952-03-11 · 77 sidor, varav 73 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 73 av 77 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1952:9, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1952/53, i vad avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 9.
1
Nr 9.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1952/53, i vad avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde, jämte
i ämnet väckta motioner m. m.
(4:e avd.)
l:o) Investeringsplan för kommunikationsverken. I propositionen nr 1 har
Kungl. Maj :t under kapitalbudgeten (bilaga 27, punkt 1, s. 1—15 av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 4 januari
1952) lämnat en översikt över kommunikationsverkens investeringar,
avseende postverkets, telegrafverkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks
fonder, luftfartsfonden, väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond
samt väginvesteringar.
I 1951 års statsverksproposition uppskattades investeringsutgifterna budgetåret
1950/51 för här ifrågavarande ändamål till 618 miljoner kronor. Utgifternas
fördelning på kapitalfonderna och väginvesteringarna framgår av
följande sammanställning (belopp i miljoner kronor):
1950/51
Beräkn. Utfall
Kommunikationsverkens kapitalfonder.................. 508,0 488,4
Väginvesteringar...................................... 110,0 97,4
Summa 618,0 585,8
De faktiska utgifterna understego sålunda de beräknade med ca 32 miljoner
kronor. Detta förhållande förklaras till huvudsaklig del av att statens
vattenfallsverks och det statliga vägväsendets investeringar överskattats med
ungefär 14 respektive 13 miljoner kronor.
Beräkningarna i 1951 års statsverksproposition av investeringsverksamhetens
omfattning budgetåret 1951/52 utgick från kostnadsläget hösten
1950. Vid uppgörandet av investeringsplanen för nämnda budgetår togs icke
hänsyn till eventuella ytterligare pris- eller lönestegringar. Det förutsattes
emellertid att, i den mån sådana stegringar inträdde, frågan om en höjning
av de för varje verk beräknade maximibeloppen för investeringsutgifterna
skulle senare få upptagas till prövning under beaktande av då rådande förhållanden.
En jämförelse mellan beräkningarna i 1951 års statsverksproposition (Beräkn.
I) av investeringsutgifterna budgetåret 1951/52 och en i december
1 Ilihang till riksdagens protokoll 1952. G samt. Nr 9.
2 Statsutskottets utlåtande nr .9.
1951 verkställd reviderad beräkning (Beräkn. II) visar följande tal i miljoner
kronor.
1951/52
Beräkn. 1 Beräkn. II
Kommunikationsverkens kapitalfonder.................. 488,0 679,0
Väginvesteringar...................................... H0>0 125,J>
Summa 598,0 804,0
Vid de senaste beräkningarna har hänsyn tagits till inträdda prisstegringar
samt nu förefintliga leveransmöjligheter o. dyl. Tillägg har därjämte gjorts för
vissa investeringar, som ej beaktats i 1951 års statsverksproposition, nämligen
dels den i propositionen 1951: 131 anmälda utökningen av malmbanans kapacitet,
dels vissa av vattenfallsstyrelsen anmälda investeringsbehov, främst anläggandet
av en ny 380 kV stamlinje från Hallsberg till Skåne. På grund
härav synas investeringsutgifterna, vilka i den i 1951 års statsverksproposition
framlagda planen maximerades till 598 miljoner kronor exkl. kostnadsstegringar,
såvitt nu kan bedömas komma att överskrida angivna ram med
något över 200 miljoner kronor. Erforderliga höjningar av investeringsramarna
för vissa verk anses böra medgivas, så att den sammanlagda medelsförbrukningen
kan anpassas till den nu beräknade. Vissa sådana beslut
ha enligt departementschefen redan fattats. I fråga om telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk förutsätter en höjning av ramen
i angiven omfattning medelsanvisning å tilläggsstat.
För budgetåret 1952/53 ha verksstyrelserna, under förutsättning att de
framlagda anslagsäskandena bifallas, beräknat investeringsutgifterna under
kapitalfonderna till ca 855 miljoner kronor samt väginvesteringarna till ca
183 miljoner kronor. För nästa budgetår äska verken anslag å sammanlagt
839 452 000 kronor under kapitalfonderna och 290 000 000 kronor för väginvesteringar.
I fråga om investeringsplanen för nästa budgetår anför departementschefen
följande.
Investeringsplanen för nästa budgetår slutar på 917 miljoner kronor. Ökningen
av investeringsutgifterna uppgår till ca 113 miljoner kronor jämfört
med budgetåret 1951/52 eller i genomsnitt för kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde ca 14 %. De största ökningsposterna uppvisa statens
järnvägar med 58 miljoner kronor eller ca 27 % samt väginvesteringarna
ined 3i miljoner kronor eller ca 25 %. Återstoden, 24 miljoner kronor, fördelar
sig på postverket, vattenfallsverket och förrådsfonden och motsvarar
i genomsnitt ungefär 10 % ökning av dessa verks investeringar.
Vid uppgörandet av investeringsplanen har hänsyn ej tagits till eventuella
ytterligare pris- eller lönestegringar. I den mån sådana inträffa torde, i likhet
med vad i 1951 års statsverksproposition förutsattes, frågan om en höjning
av ramen för investeringsutgifterna få, efter framställning från verksstyrelsernas
sida, framdeles upptagas till prövning under beaktande av då
rådande ekonomiska förhållanden.
Den gjorda avvägningen av investeringarna budgetåret 1952/53 på olika
verksamhetsområden framgår av följande sammanställning av investeringsutgifternas
fördelning (i miljoner kronor):
Statsutskottets utlåtande nr 9.
3
Samfärdsel......
Vägväsendet .....
Kraftförsörjningen
1950/51
1951/52
1952/53
316,0
433,0
492,0
119,2
151,0
185,0
150,6
220,0
240,0
585,8
804,0
917,0
För gruppen samfärdsel (post- och telegrafverken, statens järnvägar och
luftfartsverket) ligger den beräknade investeringsverksamheten budgetåret
1951/52 på ungefär samma nivå som budgetåret 1950/51, om man bortser
från den förutnämnda utökningen av malmbanans kapacitet. Ökningen från
innevarande till nästa budgetår uppgår till 59 miljoner kronor. Till jämförelse
må nämnas, att 1950 års långtidsutredning i sitt ekonomiska långtidsprogram
1951—1955 (SOU 1951: 30) beräknat, att den i genomsnitt årliga
behovsnivån för statlig samfärdsel under angivna tid skulle ligga ca 160
miljoner kronor (i 1950 års priser) över 1950 års investeringsvolym. Under
förutsättningar, som utredningen närmare angivit i sitt betänkande, skulle
av denna ökning i genomsnitt 75 miljoner kronor per år kunna realiseras.
Omräknas detta belopp till nuvarande prisnivå, skulle ökningen komma att
överstiga 100 miljoner kronor.
Vägväsendets investeringar (väginvesteringar och investeringar i förrådsfonden)
beräknas stiga med i runt tal 32 miljoner kronor från budgetåret
1950/51 till budgetåret 1951/52 samt med ytterligare 34 miljoner kronor
till budgetåret 1952/53. På grund av kostnadsstegringarna torde dock någon
volymmässig ökning icke inträda under innevarande budgetår, jämfört med
budgetåret 1950/51. Långtidsutredningen beräknade behovet av ökade statliga
väginvesteringar till 100 miljoner kronor per år (i 1950 års priser),
varav 60 miljoner kronor per år skulle kunna realiseras inom ramen för
utredningens långtidsplan. Det är emellertid uppenbart, att en sådan ökning
av väginvesteringarna, med hänsyn till rådande brist på arbetskraft
för vägväsendet, kan realiseras endast successivt under en följd av år.
Vad slutligen den statliga kraftförsörjningen beträffar, ingå i investeringsutgifterna
för budgetåret 1951/52 nya arbeten för ett 20-tal miljoner kronor,
vilka icke förutsetts i 1951 års statsverksproposition. För budgetåret
1952/53 förutses en ytterligare ökning av investeringarna med ca 20 miljoner
kronor. Till jämförelse må nämnas, att långtidsutredningen räknat
med en genomsnittlig årlig ökning av investeringarna i såväl statliga som
kommunala och enskilda kraft- och belysningsverk med ca 35 miljoner
kronor i 1950 års priser, vilket vid nuvarande kostnadsnivå torde motsvara
ea 50 miljoner kronor. Anledningen till den i förhållande till långtidsutredningen
kraftiga ökningen av dessa investeringar är att utbyggnaderna i
framtiden väntas successivt bli mera kostnadskrävande och att kraftefterfrågan
nu bedömes bli större än långtidsutredningen räknat med.
Fn jämförelse mellan kommunikationsverkens investeringsplan för budgetåret
1952/53 och långtidsutredningens ekonomiska långtidsprogram visar
sålunda att investeringsplanen ligger betydligt under långtidsprogrammets
ram.
Beträffande den närmare innebörden av de olika verksstyrelsernas och
departementschefens förslag i fråga om verkens investeringsverksamhet samt
medelsbehov och medelsförbrukning för budgetåret 1952/53 i förhållande till
innevarande budgetår torde få hänvisas till statsrådsprotokollet (s. 5—14)
och till efterföljande tablå. Anslagsbeloppen för budgetåret 1951/52 inkludera
å tilläggsstat anvisade eller äskade belopp.
4
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Inves-
terings-
utgifter
1950/51
Av verken
planerade
investerings- utgifter
Av dep.- chefen be- räknade in- vesterings- utgifter
Re-
serva-
tioner
den
An-
slag
1951
/52
För-
slag
1952
/53
Beräk- nade
reserva- tioner
den 30/«
1953
1951
/ 52
1952
/ 53
1951
/52
1952
/53
/6
1951
Postverket..............
4,4
9,3
10,4
9,0
10,0
7,6
5,0
8.2
i,8
Telegrafverket ..........
150,1
200,0
267,7
200,0
200,0
18,6
203,2
200,5
22,3
Statens järnvägar ......
150,4
217,2
295,7
217,0
£75,0
38,9
189,8
277,3
14,0
Statens vattenfallsverk ..
150,6
223,2
244,9
220,0
240,0
47,7
205,4
240,6
33,7
Luftfartsverket..........
5,1
11,7
8,2
7,0
7,0
21,1
0,4
2,4
9,9 :
Väg- orh vattenbyggnads- verkets förrådsfond
21,8
25,4
28,5
26,0
29,0
3,7
24,6
25,6
-1,1
Väginvesteringar........
97,4
135,4
183,0
125.0
156,0
41,4
127.1
220.6
108,0 |
585,8
822,2
1038,1
804,0
917,0
179,0
755,5
975,1
188,6
I de angivna beloppen ha ej inräknats anslag och medelsförbrukning för
statsförvärv av enskilda järnvägar, förstärkning av statens vattenfallsverks
rörelsemedel samt ökning av väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfonds
effektförråd.
Anslagsbehållningarna uppgingo, såsom framgår av sammanställningen,
den 30 juni 1951 till sammanlagt 179 miljoner kronor, vilket innebär en
minskning med 38,i miljoner kronor jämfört med den 30 juni 1950. Under
innevarande budgetår beräknas behållningarna komma att minska med
50,6 miljoner kronor å kapitalbudgeten samt öka med 2,i miljoner kronor å
driftbudgeten. För nästa budgetår beräknas en minskning med 6,4 miljoner
kronor på kapitalbudgeten och en ökning med 64,5 miljoner kronor på driftbudgeten.
Vid utgången av budgetåret 1952/53 skulle i enlighet härmed anslagsbehållningarna
å kapitalfonderna ha gått ned till ungefär 80 miljoner kronor. Beloppet
utgör endast omkring 10 % av den beräknade medelsförbrukningen
och fördelar sig dessutom mycket ojämnt på de olika kapitalfonderna. Anslagen
kunna därför förväntas bli otillräckliga för att upprätthålla den nu
planerade investeringsvolymen för de olika verken, därest en mera väsentlig
kostnadsstegring skulle inträda. I sådant fall kan, framhåller departementschefen,
frågan om anvisande av tilläggsanslag komma att framdeles underställas
riksdagen.
Vad angår väginvesteringarna skulle däremot vid utgången av budgetåret
1952/53 ha uppkommit en sammanlagd anslagsbehållning av 108 miljoner
kronor. Detta sammanhänger med den omläggning till kalenderårsberäkning
av väganslagen som i annat sammanhang förordats.
Utskottet. Enligt nu föreliggande beräkningar väntas investeringarna i
kommunikationsverkens kapitalfonder under innevarande budgetår komma
att uppnå en nivå av 679 miljoner kronor. Beloppet överstiger med 191
Statsutskottets utlåtande nr 9.
5
miljoner kronor den medelsförbrukningsram som förutsattes i 1951 års
statsverksproposition. Delvis sammanhänger differensen med att i förstnämnda
summa inbegripits vissa investeringsprojekt som ännu icke hade
aktualiserats vid tiden för propositionens framläggande. Den främsta anledningen
till den beräknade utgiftsstegringen är emellertid att finna i den
omständigheten, att 1951 års siffror — vilka byggde på kostnadsläget hösten
1950 — numera reviderats med hänsyn till därefter inträffade förändringar
i fråga om löner och priser. Utskottet delar departementschefens uppfattning,
att erforderliga höjningar av de för varje verk meddelade investeringsramarna
böra medgivas, så att medelsförbrukningen kan anpassas efter det
nya kostnadsläget. I enlighet härmed kommer utskottet att i särskilt utlåtande
denna dag tillstyrka anvisandet av de tilläggsstatsanslag som äro en
förutsättning för att den avsedda investeringsvolymen skall kunna uppnås.
För nästa budgetår ha vederbörande verksstyrelser planerat en ytterligare
ökning av investeringsverksamheten upp till en nivå av 855,4 miljoner kronor.
Efter övervägande av på frågan inverkande olika omständigheter har
emellertid departementschefen funnit, att totalramen för kommunikationsverkens
investeringar bör fastställas till ett belopp av 761 miljoner kronor,
vilket i förhållande till vad som nu kan förutses för innevarande budgetår
innebär en förhöjd investeringsvolym med 82 miljoner kronor. Av sistnämnda
belopp beräknas huvudparten tagas i anspråk för utökade investeringar
i statens järnvägars fond. På kraftförsörjningens område väntas även
en viss utgiftsstegring komma till stånd. I övrigt uppvisar investeringsplanen
endast helt obetydliga avvikelser från innevarande budgetårs reviderade
siffror. Härvidlag må särskilt nämnas att medelsförbrukningen inom telegrafverkets
fond avses skola bibehållas vid oförändrad nivå.
För genomförande av detta program erfordras enligt departementschefens
beräkningar investeringsanslag å sammanlagt 754,6 miljoner kronor, vartill
komma vissa speciella anslagsmedel som uppgå till 17,8 miljoner kronor. I
likhet med föregående år har förutsatts att, i den mån ytterligare pris- eller
lönestegringar inträffa, frågan om en höjning av ramen för investeringsutgifterna
framdeles skall upptagas till prövning under beaktande av då rådande
ekonomiska förhållanden. Av statsverkspropositionen framgår vidare, att
vid den nu framlagda investeringsplanens uppgörande vederbörlig hänsyn
tagits till det aktuella läget på arbetsmarknaden och i fråga om materielförsörjningen.
I detta sammanhang må slutligen erinras om att byggnadstillstånd
av generell art numera meddelats kommunikationsverken inom ramen
för av Kungl. Maj :t anvisade anslag eller fastställda stater. Det ankommer
emellertid alltjämt på arbetsmarknadsstyrelsen att efter samråd med vederbörande
verksstyrelse lämna föreskrift om igångsättning av arbetena och
om sysselsättningen av arbetskraft vid desamma. Investeringsverksamhetens
omfattning under vattenfallsverkets fond samt väg- och vattenbyggnadsverkets
förrådsfond anses vidare för nästa budgetår kunna regleras enbart genom
anslagsanvisningen, varför beträffande dessa verk någon särskild
maximiram för investeringsutgifterna icke kommer att fastställas.
6
Statsutskottets utlåtande nr 9.
I ovan angivna siffror ha icke inräknats anslag och investeringsutgifter
för det statliga vägväsendet. Till denna fråga återkommer utskottet i samband
med behandlingen av medelsäskandena under sjätte huvudtiteln.
Vad nu närmast kommunikationsverkens kapitalfonder beträffar vill utskottet
inledningsvis erinra om att den vid fjolårets riksdag framlagda investeringsplanen
innebar en om också relativt obetydlig minskning av investeringsvolymen
i förhållande till den för budgetåret 1950/51 beräknade
nivån. Enligt utskottets mening bör det därför hälsas med tillfredsställelse,
att förutsättningar nu föreligga för en utökad investeringsverksamhet. Härvidlag
böra jämväl uppmärksammas de lättnader beträffande tillståndsgivningen
som kunnat genomföras. Inom kommunikationsväsendet ha hittills
på grund av krigs- och efterkrigsårens ekonomiska rubbningar en hel rad
ytterst angelägna behov måst eftersättas, vilket inneburit betydande olägenheter
av skilda slag. Det sagda gäller icke minst statens järnvägar, som
kännetecknas av stark eftersläpning på de flesta områden. Såsom utskottet
framhöll i sitt utlåtande nr 9 till 1951 års riksdag, måste också läget
för statsbaneföretagets vidkommande anses ägnat att i olika avseenden
ingiva bekymmer. Det framstår därför såsom särskilt glädjande, att den nu
framlagda investeringsplanen i främsta rummet tar sikte på en upprustning
av landets järnvägskommunikationer.
Samtidigt måste emellertid utskottet konstatera, att någon motsvarande
utvidgning av telegrafverkets investeringsram tyvärr icke befunnits möjlig.
Icke minst med hänsyn till de betydande rationaliseringsvinster som härutinnan
stå att vinna skulle utökade investeringar i telegrafverkets fond
vara i hög grad påkallade. Då emellertid kommunikationsverkens totala medelsförbrukningsram
torde få anses given, är problemet närmast en fråga
om fördelning av det tillgängliga investeringsutrymmet. Såsom ovan antytts
kunna otvivelaktigt tungt vägande skäl anföras för den uppfattningen, att i
dagens läge statens järnvägars investeringsbehov böra i första hand tillgodoses.
Med beaktande härav har utskottet därför icke funnit tillrådligt
att förorda annan inbördes avvägning av investeringsutgifterna än den
departementschefen föreslagit i den nu framlagda investeringsplanen, vilken
sålunda tillstyrkes av utskottet. Samtidigt önskar emellertid utskottet
understryka vikten av att alla möjligheter till utökning av telegrafverkets
investeringsverksamhet utan eftersättande av andra angelägna behov omsorgsfullt
tillvaratagas. Över huvud taget finner utskottet i likhet med 1950
års långtidsutredning önskvärt, att i fortsättningen en ökad andel av landets
produktionsförmåga tas i anspråk för effektivisering av kommunikationsväsendet.
Till frågan om anslagsanvisningen återkommer utskottet under respektive
punkter i det följande.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna
vad utskottet ovan anfört.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
7
Statens affärsverksfonder.
Postverket.
2:o) Posthus m. m. Kungl. Maj :t har (punkt 2, s. 16—19) föreslagit riksdagen
att till Posthus in. in. för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag
av 4 600 000 kronor.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett anslag
av 2 000 000 kronor. Den 1 juli 1951 stod ett belopp av 5,4 miljoner kronor
till förfogande å anslaget. Medelsförbrukningen under budgetåret 1950/
51 uppgick till 1,7 miljon kronor.
Generalpoststyrelsen uppskattar medelsförbrukningen under budgetåret
1952/53 till ca 5,9 miljoner kronor. Då en anslagsbehållning av 1,3 miljon
kronor beräknas föreligga vid utgången av innevarande budgetår, hemställer
styrelsen om ett anslag av 4,6 miljoner kronor för nästa budgetår.
I postverkets nybyggnadsprogram för de närmaste åren ingå i första hand
följande byggnadsföretag:
Beräknad
Beräknat
Företag
byggnads-
belopp för
kostnad
1952/53
Posthus
i
Luleå........................
...... 2 600 000
1 400 000
»
i
Ängelholm...................
...... 725 000
400 000
»
i
Landskrona ..................
...... 2 000 000
500 000
»
i
Sundsvall....................
...... 4 000 000
700 000
»
i
Kålltorp, Göteborg............
...... 1 750 000
200 000
»
i
Boden .......................
...... 2 440 000
200 000
»
i
Västerås.....................
...... 3 450 000
200 000
Summa kronor 16 965 000 3 600 000
Av de uppräknade företagen beräknas posthusen i Luleå och Ängelholm
kunna igångsättas under budgetåret 1951/52. I sammanställningen angivna
företag ha samtliga med undantag av posthusen i Boden och Sundsvall tidigare
anmälts för riksdagen.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens förslag torde få hänvisas
till propositionen (s. 17—19).
Departementschefen, som intet har att erinra mot att byggnadsprogrammet
utvidgas med nya posthus i Boden och Sundsvall, erinrar att den starka
folkökningen i de större tätorterna under de sistförflutna tio åren jämte den
samtidiga utvidgningen av postverkets rörelse med nya rörelsegrenar medfört,
att ett växande behov av rymligare och tidsenligare postlokaler uppstått
på många orter. Som följd härav har ett omfattande nybyggnadsprogram
utarbetats, och riksdagen har successivt godkänt planerna för ett stort
8
Statsutskottets utlåtande nr 9.
antal posthusbyggen. Investeringsbegränsningen har emellertid föranlett,
att dessa arbeten i stor utsträckning ännu icke kunnat påbörjas.
Departementschefen anför vidare följande.
I syfte att möjliggöra en ökning av posthusbyggandet har byggnadskvoten
för posthusbyggnader m. m. successivt höjts från 2 miljoner kronor 1949
till 3 miljoner kronor 1950 och 4 miljoner kronor 1951. Sistnämnda siffra
torde med hänsyn till inträdda kostnadsökningar numera motsvara ca 5,2
miljoner kronor.
Postverkets investeringar i posthus torde i anslutning härtill böra för
budgetåret 1951/52 inriktas på en total medelsförbrukning av omkring 4
miljoner kronor och för budgetåret 1952/53 på en medelsförbrukning av
omkring 5,2 miljoner kronor. Någon ökning utöver nämnda nivå synes för
närvarande icke böra ske med hänsyn till mångfalden av angelägna byggnadsföretag
inom andra investeringsområden.
Behållningen å anslaget till Posthus in. m. beräknas den 1 juli 1952 med
här angivna utgångspunkter till omkring 1,3 miljon kronor. På grund härav
erfordras för nästa budgetår ett anslagstillskott på 3,9 miljoner kronor
för postverkets ordinarie byggnadsarbeten. För att möjliggöra en utvidgning
av byggnadsverksamheten om en sådan skulle befinnas önskvärd med
hänsyn till de lokala sysselsättningsförhållandena eller eljest bör en reserv
av 0,7 miljon kronor inräknas i anslaget. Från denna reserv böra även eventuellt
uppkommande merkostnader kunna bestridas. I enlighet härmed skulle
anslaget för nästa budgetår behöva anvisas med 4,6 miljoner kronor.
Utskottet. Såsom departementschefen framhållit har det växande behovet
av rymligare och mera tidsenliga postlokaler hittills kunnat tillgodoses blott
i begränsad omfattning. På sistone har dock kvoten för posthusbyggnader
successivt höjts, och innevarande budgetår väntas investeringsverksamheten
på förevarande område nå upp till en nivå av ca 4 miljoner kronor. Med
hänsyn till inträdda kostnadsökningar innebär detta en medelsförbrukningsram
av ca 5,2 miljoner kronor för budgetåret 1952/53, därest förenämnda
investeringsvolym skall kunna bibehållas.
Då en behållning av omkring 1,3 miljon kronor väntas uppstå å anslaget
till Posthus m. m. den 1 juli 1952, skulle sålunda för fullföljande av ovan
angivna byggnadsprogram ett medelsbehov av 3,9 miljoner kronor föreligga
för nästa budgetår. Enligt av departementschefen närmare berörda skäl
anses anslaget därutöver böra förstärkas med ytterligare 0,7 miljon kronor,
varför anslagsäskandet under förevarande punkt slutar på ett sammanlagt
belopp av 4,6 miljoner kronor.
Kungl. Maj :ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet
tillstyrker jämväl, att postverkets byggnadsprogram kompletteras
med nya posthus i Boden och Sundsvall.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må till Posthus m. m. för budgetåret 1952/
53 anvisa ett investeringsanslag av 4 600 000 kronor.
3:o) Fastighetsförvärv. Kungl. Maj:t har (punkt 3, s. 19—21) föreslagit
riksdagen att under rubriken Inköp av fastigheter för budgetåret 1952/53
anvisa ett investeringsanslag av 1 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
9
Under förevarande rubrik anvisades senast för budgetåret 1950/51 ett
belopp av 500 000 kronor. Vid utgången av nämnda budgetår fanns å anslaget
en behållning av ca 910 000 kronor.
Generalpoststyrelsen beräknar medelsförbrukningen å anslaget under innevarande
budgetår till ca 890 000 kronor. Då styrelsen anser det vara av
vikt att till förfogande stående anslagsbelopp för här ifrågavarande ändamål
icke är för snävt tilltaget, hemställer styrelsen för nästa budgtår om
ett anslag av 500 000 kronor.
Departementschefen erinrar att anslaget till Inköp av fastigheter enligt
gällande bestämmelser må tagas i anspråk endast om köpeskillingen för ett
fastighetsförvärv icke överstiger 100 000 kronor. Kungl. Maj :t har emellertid
medgivit generalpoststyrelsen att under budgetåret 1951/52 inköpa fastigheter
för en sammanlagd köpeskilling av 585 000 kronor med anlitande av
medel från Postverkets dispositionsanslag. Med hänsyn härtill anser departementschefen
förevarande anslag för nästa budgetår böra anvisas med
allenast ett formellt belopp av 1 000 kronor.
Departementschefen anför vidare följande.
Den för närvarande gällande begränsningen av dispositionsrätten till anslaget
till Inköp av fastigheter innefattar en inskränkning i förhållande till
vad som gällde före den 1 juli 1947, då anslaget kunde av Kungl. Maj :t disponeras
för fastighetsförvärv utan annan begränsning i fråga om köpeskillingen
än som föranleddes av anslagets storlek. Då den år 1947 vidtagna
begränsningen visat sig medföra vissa olägenheter torde, därest riksdagen
ej finner anledning till erinran däremot, anslaget i fortsättningen böra få
tagas i anspråk för fastighetsförvärv utan begränsning av köpeskillingens
storlek. Generalpoststyrelsen synes dock alltjämt böra få genomföra fastighetsförvärv
utan Kungl. Maj :ts hörande endast inom ramen för de belopp
som Kungl. Maj :t för ändamålet ställer till styrelsens förfogande och intill
ett högsta belopp av 100 000 kronor för varje särskilt förvärv.
Utskottet. Förevarande anslag anses för nästa budgetår kunna anvisas
med ett allenast formellt belopp av 1 000 kronor, vilket tillstyrkes av utskottet.
Med hänsyn till av departementschefen anförda omständigheter har
utskottet intet att erinra mot att anslaget i fortsättningen får tagas i anspråk
för fastighetsförvärv utan begränsning av köpeskillingens storlek enligt de
i statsverkspropositionen närmare angivna grunderna. Utskottet hemställer
alltså,
att riksdagen må till Inköp av fastigheter för budgetåret
1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 kronor.
4:o) Anskaffning av automobiler m. m. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag
(punkt 4, s. 21), som huvudsakligen avser anskaffning för ersättningsändamål,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Anskaffning av automobiler m. in.
för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av
700 000 kronor.
10
Statsutskottets utlåtande nr 9.
5:o) Postverkets diligenstrafik. Kungl. Maj :t har (punkt ä, s. 22 och 23)
föreslagit riksdagen att under rubriken Postverkets diligenstrafik för budgetåret
1952/53 anvisa i statsrådsprotokollet angivna investeringsanslag å
tillhopa 2 900 000 kronor.
För innevarande budgetår ha anvisats 300 000 kronor till garagebyggnader
in. m., 1 800 000 kronor till anskaffning av bilmateriel för diligensrörelsen
och 500 000 kronor till förvärv av billinjer.
Generalpoststyrelsen äskar för nästa budgetår 300 000 kronor till garagebyggnader
m. m., 1 900 000 kronor till anskaffning av bilmateriel för diligensrörelsen
och 700 000 kronor till förvärv av billinjer.
Medelsbehovet för billinjeförvärv under innevarande och nästa budgetår
beräknas av styrelsen till ett sammanlagt belopp av ca 1 200 000 kronor.
Preliminära överenskommelser ha träffats om förvärv för en sammanlagd
köpeskilling av över 100 000 kronor, och förberedande undersökningar pågå
om ytterligare förvärv för sammanlagt ca 1 miljon kronor. Då 536 000
kronor stå till förfogande för innevarande budgetår, hemställer styrelsen
om anslag med 700 000 kronor för budgetåret 1952/53.
Departementschefen har intet haft att erinra mot generalpoststyrelsens
förslag. Det i 1951 års statsverksproposition omnämnda, av statens sakrevision
framlagda förslaget om överflyttning av postverkets diligenstrafik
till statens järnvägar, vilket förutsatte vissa medelsöverföringar i statsbokföringen
mellan postverkets och statens järnvägars fonder, hade ännu ej
kunnat förverkligas.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Svård och Bergh (1:258) och den andra inom andra kammaren av
herr Birke och fröken Wetterström (II: 367), har, såvitt nu är i fråga, hemställts
att riksdagen måtte dels avslå Kungl. Maj :ts förslag om anslag å
700 000 kronor till förvärv av billinjer åt postverket, dels ock anslå allenast
1 800 000 kronor till anskaffning av bilmateriel för postverkets diligensrörelse.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionen 1: 258.
Utskottet. Under förevarande rubrik har Kungl. Maj :t äskat anslag å
sammanlagt 2,9 miljoner kronor, varav 1,9 miljon kronor avse anskaffning
av bilmateriel för diligensrörelsen och 700 000 kronor förvärv av billinjer.
I de båda likalydande motionerna I: 258 och II: 367 har emellertid föreslagits
en reducering av förstnämnda belopp med 100 000 kronor, varjämte
yrkats avslag på Kungl. Maj :ts framställning i sist berörda hänseende.
Utskottet, som beträffande hithörande spörsmål under hand inhämtat
vissa upplysningar från generalpoststyrelsen, vill i anledning härav framhålla
följande.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
11
Postverkets i diligensrörelsen ingående fordonsbestånd kännetecknas f. n.
av en mycket otillfredsställande fördelning på olika åldersgrupper. Anledningen
härtill är framför allt, att endast ett fåtal fordon anskaffades under
krigsåren. Den återhållsamhet i fråga om investeringsutgifterna som även
därefter måst iakttagas har. ytterligare bidragit till att en icke önskvärd
eftersläpning av fordonsparkens förnyelse uppstått. Med hänsyn till att en
väl avvägd årlig anskaffning i möjligaste mån bör eftersträvas för framtiden
och med beaktande jämväl av de alltjämt stigande priserna för motorfordon
in. m. synes därför nu ifrågavarande anslag böra anvisas med av Kungl.
Maj :t äskat belopp.
Vad anslaget till förvärv av billinjer därefter beträffar vill utskottet erinra
därom, att postverket har sin linjetrafik huvudsakligen förlagd till den
mellersta och norra delen av inre Norrland. Många av dessa billinjer gå
fram genom glest bebyggda trakter och kunna betecknas som ödebygdslinjer
med merendels mycket svagt trafikunderlag. Till följd härav blir bärigheten
ofta mindre god, varför det är av vitalt intresse för postverket att söka
samordna och rationalisera trafiken. I detta syfte har det i många fall visat
sig nödvändigt att förvärva enskilda företag som bedriva trafik inom området
för postdiligensrörelsen. Därvid har postverket självfallet att i första
hand se till att postförbindelserna ordnas på bästa möjliga sätt. Samtidigt
uppstå emellertid därigenom förutsättningar att skapa goda kommunikationer
för bygden i dess helhet jämväl i vad avser befordran av resande och
gods. Då postverkets syfte med förvärv av enskild linjetrafik sålunda är att
inom de områden där postdiligenstrafik bedrives söka ordna trafiken på
ett i görligaste mån rationellt sätt till den berörda befolkningens lronnna,
måste det anses vara ett allmänt intresse att postverkets möjligheter härtill
icke beskäras.
Av nu anförda skäl finner sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till
de i förenämnda motioner framställda yrkandena.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må
I. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag till Garagebyggnader
m. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag
av 300 000 kronor;
II. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 258 och II: 367, i vad de avse förevarande
anslag, till Anskaffning av bilmateriel för diligensrörelsen
för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av
1 900 000 kronor;
III. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:258 och 11:367, i vad de avse förevarande
anslag, till Förvärv av billinjer för budgetåret 1952/53 anvisa
ett investeringsanslag av 700 000 kronor.
12
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Telegrafverket.
6ro) Utvecklingen av telegrafverkets rörelse. I statsrådsprotokollet har
(punkt 6, s. 24—29) lämnats en redogörelse för utvecklingen av telegrafverkets
rörelse.
Telegrafstyrelsen har i skrivelse den 5 september 1951 lämnat följande
uppgifter rörande utvecklingen av telegrafverkets rörelse, mätt i antalet
telefonapparater och radiolicenser samt taxerade samtal och telegram, under
tiden sedan år 1944. Uppgifterna för år 1951 äro därvid beräknade med
ledning av utvecklingen under tiden januari — juni.
Telefonapparater Radiolicenser
År
antal vid
årets slut
ökning
absolut
i %
antal vid
årets slut
ökning
absolut
i of
1 /o
1944
1 146 000
74 600
7,0
1 784 200
75 200
4,4
1945
1 221 100
75 100
6,6
1 839 900
55 700
3,1
1946
1 314 100
93 000
7,6
1 895 300
55 400
3,0
1947
1 425 500
111 400
8,5
1 959 300
64 000
3,4
1948
1 505 800
80 300
5,6
2 025 100
65 800
3,4
1949
1 591 500
85 700
5,7
2 095 500
70 400
3,5
1950
1 683 200
91 700
5,8
2 153 000
57 500
2,7
1951
1 779 200
96 000
5,7
2 210 500
57 500
2,7
Taxerade rikssamtal
Taxerade telegram
antal
ökning i
%
antal
ökning i %
1944
84 845 000
7,1
6 379 000
7,9
1945
88 106 000
3,8
7 279 000
14,1
1946
95 331 000
8,2
8 274 000
13,7
1947
99 352 000
4,2
8 263 000
— 0,1
1948
103 781 000
4,5
8 254 000
— 0,1
1949
109 367 000
5,4
8 384 000
1,6
1950
115 600 000
5,7
8 771 000
4,6
1951
121 000 000
4,7
8 700 000
— 0,8
I anslutning härtill erinrar styrelsen beträffande ökningen av antalet
abonnemang att i 1951 års statsverksproposition förutsatts, att de
för budgetåret 1951/52 tillgängliga anslagsmedlen skulle medgiva en ökning
av antalet apparater med 80 000 å 90 000. ökningen under kalenderåret
1951 beräknas nu till cirka 96 000 apparater. För budgetåret 1951/52 räknar
telegrafstyrelsen med en något mindre ökning av apparatantalet, sannolikt
cirka 90 000. Vissa rykten, som i samband med den i 1951 års statsverksproposition
aviserade höjningen av telefonavgifterna uppkommo om
höjning även av inträdesavgiften för telefonabonnemang, synas nämligen
ha bidragit till en viss forcering av nyteckningarna under de första måna
-
Statsutskottets utlåtande nr 9.
13
derna av år 1951. För budgetåret 1952/53 har telegrafstyrelsen — för att
kunna minska det stora antalet väntande abonnenter — i sina anslagsäskanden
räknat med en ökning av antalet apparater med 95 000 å 100 000.
Antalet väntande abonnenter har ändock, enligt styrelsen, ej kunnat nedbringas
jämfört med år 1950. Alltjämt måste antalet abonnenter, som få
vänta minst tre månader, sålunda få anses vara oskäligt stort (19 100 den
1 oktober 1951 samt 18 200 vid samma tidpunkt 1950). Man måste också,
fortsätter styrelsen, taga hänsyn till att även förut befintliga abonnenter,
som på grund av flyttning begära att få sin telefon uppsatt vid annan
station, drabbas av nuvarande svårigheter och kunna få vänta lika länge
som nya abonnenter på att återfå sin telefon.
Telegrafstyrelsen erinrar i fråga om anläggningsverksamhetens
utveckling, att styrelsen vid upprepade tillfällen haft anledning
framhålla de svårigheter, som uppkommit därigenom, att investeringarna
vid telegrafverket icke kunnat hålla jämna steg med abonnentoch
trafikökningen efter kriget. Vid bedömandet av styrelsens anslagsäskanden
för budgetåret 1952/53 måste hänsyn också tagas till att det uppdämda
behovet av nyanläggningar undan för undan blivit allt större. Den
omständigheten, att anläggningsarbetena ha måst skjutas på framtiden,
har också till följd av penningvärdeförsämringen lett till att kostnaderna
nu bli avsevärt större än de skulle ha varit tidigare.
I detta sammanhang understryker styrelsen, att de kostnader, som nedläggas
på den pågående automatiseringen av telefontrafiken, utöver den
standardförbättring som automatiseringen innebär, utgöra en ur ekonomiska
synpunkter mycket fördelaktig kapitalplacering samtidigt som den
medför besparing av arbetskraft. Alldeles speciellt gäller detta, sedan man
efter automatisering av de lokala näten kan automatisera även riksbanken.
Sålunda har f. n. införts s. k. halvautomatisk riksbank på cirka 1 000
riksledningar, vilka på ankomstsidan fördela sig på 21 automatiska centralstationer.
Vid denna expeditionsform har telefonistarbetet på adresstationen
helt eller delvis övertagits av automatiska kopplingsorgan. Man kan
beräkna att härigenom ha inbesparats cirka 300 expeditionsplatser och
cirka 550 telefonister. Sistnämnda besparing kan f. n. beräknas motsvara
cirka 6 miljoner kronor per år, vartill komma minskade kostnader för expeditionsplatser
och lokaler, som i annat fall hade måst anskaffas. När
det gäller trafik mellan fullständigt automatiserade områden, införes successivt
helautomatisk trafik, varvid man även inbesparar telefonistarbetet
å avgångsstationen. Hittills har sådan helautomatisering endast införts då
det gäller samtal i de två lägsta avgiftsklasserna. Gjorda erfarenheter visa,
att man genom dylik helautomatisering gör ytterligare mycket stora besparingar
i telefonistavlöningar. Såsom styrelsen anförde i petita hösten
1950 är den kapitalinsats, som erfordras för anordnande av helautomatisk
riksbank mellan två förut automatiserade områden, så obetydlig, att
man kan räkna med en avkastning av ej mindre än 50 % på kapitalinsatsen.
Hittills verkställd helautomatisering av riksbank kan beräknas ha
14
Statsutskottets utlåtande nr 9.
medfört en minskning med omkring 80 telefonister, motsvarande en besparing
av omkring 1 miljon kronor per år.
Telegrafstyrelsen har vidare upplyst, att genom automatiseringen under
de sista 10 åren kunnat friställas sammanlagt omkring 6 700 telefonister och
personal vid växelstationer. Trots den fortgående trafikökningen har under
de senaste åren antalet telefonister vid telegrafverket kunnat hållas i stort
sett oförändrat.
På grundval av det nu anförda har telegrafstyrelsen framlagt sina
anslagsäskanden å riksstaten för nästa budgetår. Å tilläggsstat till riksstaten
för innevarande budgetår har styrelsen äskat medel till telefonoch
telegrafanläggningar samt till försvarsberedskap. En sammanställning
av de för budgetåren 1949/50—1951/52 anvisade samt å tilläggsstat
till riksstaten för sistnämnda budgetår och
å riksstaten för nästa budgetår
äskade anslagen under telegrafverkets fond
visa följande belopp.
J 949/50
1950/51
1951/52
1952/53
tusental
kronor
Telefonstations- och förrådsbygg-
nader m. m...................
3 200
2
6 775
6 650
Telefon- och telegrafanläggningar ..
112 000
133 000
155 000
+ 30 900
235 400
Radioanläggningar...............
1 800
3 800
3 656
3 580
Diverse anslag..................
5 300
13 201
6 100
+ 775
5 260
122 300
150 003
203 206
250 890
De för nästa budgetår äskade anslagen till telefonstations- och förrådsbyggnader
in. m. utgöra 6 000 000 kronor för telefonstationsbyggnader och
650 000 kronor för förrådsbyggnader. Anslagen till telefon- och telegrafanläggningar
fördela sig på riks- och landskablar med 72 000 000 kronor,
på telefon- och telegrafstationer med 85 200 000 kronor och på nya abonnentanläggningar,
nätarbeten och blanka mellanortsledningar med 78 200 000
kronor. Inom gruppen radioanläggningar avse 1 970 000 kronor rundradioanläggningar,
1 410 000 kronor radioanläggningar för kommersiell trafik
och 200 000 kronor radioanläggningar för luftfarten. Gruppen diverse anslag
innefattar 400 000 kronor till inköp av fastigheter, 1 360 000 kronor
till försvarsberedskap och 3 500 000 kronor såsom telegrafverkets dispositionsanslag.
Över telegrafstyrelsens framställning ha yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
samt statens handels- och industrikommission (s. 27
och 28).
Departementschefen har anfört följande.
Telegrafstyrelsen har i sina petita äskat investeringsanslag å sammanlagt
ca 250,9 miljoner kronor för nästa budgetår och har därvid räknat
med en medelsförbrukning av 267,7 miljoner kronor. Under punkten 1 har
Statsutskottets utlåtande nr 9.
15
jag anmält, att telegrafverkets investeringsverksamhet, med hänsyn till de
angelägna behov som föreligga inom andra delar av den statliga samfärdseln,
bör bibehållas vid samma omfattning som beräknats för innevarande
budgetår, d. v. s. 200 miljoner kronor.
Det mot denna investeringsverksamhet svarande behovet av investeringsanslag
uppgår, enligt telegrafstyrelsens beräkningar, till sammanlagt
185 450 000 kronor. Som jag tidigare framhållit är det emellertid tänkbart,
att ökat utrymme kan beredas telegrafverkets investeringar om statens
järnvägars investeringar av olika skäl icke skulle kunna ökas i avsedd omfattning.
På grund härav synes en anslagsreserv på förslagsvis 15 miljoner
kronor böra ställas till Kungl. Maj :ts förfogande för att möjliggöra en dylik
utvidgning av investeringsverksamheten.
Efter samråd med chefen för telegrafverket förordar jag, att av det förutnämnda
anslagsbeloppet å 185 450 000 kronor sammanlagt 179 miljoner
kronor fördelas på anslagen till Riks- och landskablar m. in., Telefon- och
telegrafstationer samt Nya abonnentanläggningar, nätarbeten och blanka
mellanortsledningar, medan återstoden, 6 450 000 kronor, bör fördelas på
övriga anslag. Anslagsreserven å 15 miljoner kronor bör fördelas på förstnämnda
tre anslag. I enlighet med ett av telegrafstyrelsen under hand överlämnat
förslag, till vilket jag ansluter mig, böra anslagen för nästa budgetår
anvisas med följande belopp, nämligen
Anslag
Riks- och landskablar in. in............... 65 000 000
Telefon- och telegrafstationer.............. 63 000 000
Nya abonnentanläggningar, nätarbeten och
blanka mellanortsledningar .............. 66 000 000
Summa 194 000 000
Därav till
Kungl. Maj:ts
förfogande
6 000 000
3 000 000
6 000 000
15 000 000
Förslaget innebär en avsevärd minskning jämfört med telegrafstyrelsens
ursprungliga äskanden. Det torde likväl, enligt vad jag gjort mig underrättad
om, kunna bli möjligt att inkoppla 80 000—90 000 nya apparater
nästa budgetår, under förutsättning att flera abonnenter dela stationsledningar,
där detta med hänsyn till anläggningskostnaderna är påkallat. För
egen del finner jag det önskvärt, att tillgängliga resurser i nuvarande läge
på detta sätt utnyttjas för att möjliggöra inkoppling av flera abonnenter.
Telegrafverkets kabelprogram samt stationsautomatisering måste likaledes
bedrivas i avsevärt mindre omfattning än styrelsen räknat med. Sålunda
torde bl. a. arbetena på rikskabeln Örebro—Lindesberg få framflyttas i
tiden.
Under punkten 10 gör jag hemställan om anvisande av nu ifrågavarande
tre anslag. Under innevarande budgetår uppkommande brister på dessa anslag
böra täckas medelst anslag å tilläggsstat. Jag avser därför att i annat
sammanhang föreslå anvisande av tilläggsanslag till Riks- och landskablar
med 10 300 000 kronor, till Telefon- och telegrafstationer med 7 100 000
kronor och till Nya abonnentanläggningar, nätarbeten och blanka mellanortsledningar
med 13 500 000 kronor.
Det återstående anslagsbeloppet å 6 450 000 kronor bör fördelas på anslagen
till Telefonstationsbyggnader in. in. med 1 400 000 kronor, Förrådsbyggnader
in. in. med 100 000 kronor, Rundradioanläggningar med 200 000
kronor, Radioanläggningar för kommersiell trafik med 1 050 000 kronor,
Radioanläggningar för luftfarten med 200 000 kronor och Telegrafverkets
16
Statsutskottets utlåtande nr 9.
dispositionsanslag med 3 500 000 kronor. Anslagen till Inköp av fastigheter
samt Försvarsberedskap vid telegrafverket böra anvisas med allenast formella
belopp av 1 000 kronor. Hemställan om anslagsanvisning för angivna
ändamål göres under punkterna 7—9 och 11—14.
I fråga om telegrafverkets försvarsberedskap förutsätter jag, att det skall
få ankomma på Kungl. Maj :t att, efter framställning av telegrafstyrelsen,
omdisponera äldre anslagsmedel så att vissa av de av styrelsen nu förordade
beredskapsföretagen kunna utföras. I annat sammanhang hemställer
jag vidare om anvisande av 775 000 kronor å tilläggsstat till försvarsberedskapsändamål.
Utskottet. Med hänsyn till att den utvidgning av totalramen för kominunikationsverkens
kapitalutgifter som befunnits möjlig för nästa budgetår i
första hand anses böra reserveras för statens järnvägars behov har, såsom
under punkten 1 :o) framhållits, telegrafverkets investeringsvolym förutsatts
skola bibehållas vid en oförändrad nivå av 200 miljoner kronor. Enligt
telegrafstyrelsens av departementschefen godtagna beräkningar skulle det
häremot svarande anslagsbehovet uppgå till i runt tal 185,5 miljoner kronor.
För att möjliggöra viss utökning av investeringsverksamheten, därest
hinder skulle möta mot ett förverkligande i full omfattning av det för statens
järnvägar planerade programmet, har emellertid departementschefen
föreslagit, att därutöver en anslagsreserv av 15 miljoner kronor skall
ställas till Kungl. Maj :ts förfogande, fördelad efter i statsverkspropositionen
närmare angivna grunder på de i huvudgruppen telefon- och telegrafanläggningar
ingående anslagen. De under telegrafverkets fond för nästa budgetår
äskade anslagen belöpa sig sålunda till ett sammanlagt belopp av ca
200,5 miljoner kronor.
Liksom tidigare år ger den i statsverkspropositionen nu lämnade redogörelsen
vid handen, att för telegrafverkets vidkommande stora möjligheter
till vinstgivande och personalbesparande investeringar föreligga, vilka
jämväl ur allmänhetens synpunkt skulle innebära angelägna standardförbättringar.
I samband med behandlingen av det för nästa budgetår framlagda
förslaget till investeringsplan för kommunikationsverken har också
utskottet starkt understrukit önskvärdheten av att telegrafverkets medelsförbrukningsram
vidgas. Samtidigt har emellertid utskottet av anförda
skäl funnit sig böra godtaga den av departementschefen förordade inriktningen
av kommunikationsverkens samlade investeringsverksamhet. Utskottet
tillstyrker sålunda att anslagsanvisningen under telegrafverkets
fond för nästa budgetår anpassas efter en beräknad investeringsvolym av
200 miljoner kronor. Kungl. Maj :ts förslag till fördelning av det äskade
totalbeloppet av 200,5 miljoner kronor på olika anslag och anslagsgrupper
har ej heller föranlett erinran från utskottet, som jämväl finner den ifrågasatta
omdisponeringen av vissa äldre anslagsmedel ändamålsenlig.
Utskottet vill slutligen erinra om att på grund av det nya kostnadsläget
tilläggsstatsanslag å sammanlagt 30,9 miljoner kronor ansetts erforderliga,
för att investeringsverksamheten innevarande budgetår skall kunna bedrivas
i förut planerad omfattning. I särskilt utlåtande denna dag kommer
Statsutskottets utlåtande nr 9.
17
utskottet att tillstyrka ifrågavarande medelsäskanden liksom anvisandet av
775 000 kronor för försvarsberedslcapsändamål.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet ovan anfört.
7:o) Telefonstationsbyggnader m. m. Kungl. Maj:t har (punkt 7, s. 29—33)
föreslagit riksdagen att till Telefonstationsbyggnader m. in. för budgetåret
1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 1 400 000 kronor.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett belopp
av 6 550 000. Den 1 juli 1951 stod ett belopp av nära 15 miljoner kronor
till förfogande å anslaget. Medelsförbrukningen under budgetåret 1950/
51 utgjorde ca 3,7 miljoner kronor.
Telegrafstyrelsen hemställer för nästa budgetår om ett anslag av 6 000 000
kronor. Styrelsen räknar därvid med en behållning den 30 juni 1952 av ca
7,6 miljoner kronor och med en medelsförbrukning under budgetåret 1952/
53 av ca 13,6 miljoner kronor.
I telegrafverkets nybyggnadsprogram för de närmaste åren ingå i första
hand följande byggnadsföretag:
Företag
Beräknad
byggnads-
kostnad
Beräknat
belopp
för 1952/53
Tillbyggnad av telefonstationsfastigheten i Jönköping
1 400 000
.
600 000
Telefonstationsbyggnad i Ängelholm...............
575 000
300 000
Telefonstationsbyggnad i Frölunda, Göteborg.......
440 000
200 000
Tillbyggnad av telegrafverkets stationsbyggnad i kvar- teret Skvalperup i Malmö......................
525 000
200 000
Telefonstationsbyggnad i Visby...................
1 000 000
600 000
Om- och tillbyggnad av telegrafverkets stationsfastig- het i Örnsköldsvik.............................
475 000
100 000
Om- och tillbyggnad av telegrafverkets stationsfastig- het i kvarteret Aeolus i Stockholm.............
4 100 000
400 000
Telefonstationsbyggnad i Arvidsjaur...............
640 000
400 000
Telefonstationsbyggnad i Gällivare................
700 000
400 000
Tillbyggnad av telefonstationsbyggnaden i Karlstad
955 000
600 000
Nybyggnad för post- och telegrafverken i Mora ....
1 200 000
400 000
Telefonstationsbyggnad i Luleå...................
1 050 000
500 000
Telefonstationsbyggnad i Nässjö..................
940 000
600 000
Tillbyggnad av telegrafverkets stationsfastighet i
Halmstad.....................................
900 000
600 000
Tillbyggnad av telegrafverkets stationsbyggnad i Häl- singborg ......................................
650 000
500 000
2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 9.
18
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Företag
Beräknad
byggnads-
kostnad
Beräknat
belopp
för 1952/53
Telefonstationsbyggnad i Ystad...................
560 000
400 000
Telefonstationsbyggnad i Strängnäs................
825 000
200 000
Telefonstationsbyggnad i Kramfors................
700 000
350 000
Telefonstationsbyggnad i Nyköping................
1 550 000
450 000
Telefonstationsbyggnad i Arboga..................
500 000
50 000
Telefonstationsbyggnad i Kortedala i Göteborg.....
400 000
200 000
Post- och telefonstationsbyggnad i Leksand........
400 000
50 000
Tillbyggnad till telefonstationsbyggnad i Motala ....
250 000
200 000
Telefonstationsbyggnad i Sala.....................
800 000
250 000
Telefonstationsbyggnad i Sunne...................
500 000
50 000
Telefonstationsbyggnad i Vimmerby...............
500 000
50 000
Tillbyggnad till stationsbyggnad i Örebro..........
1 700 000
350 000
Summa
24 235 000
9 000 000
Beträffande den närmare motiveringen för styrelsens byggnadsprogram
torde få hänvisas till propositionen (s. 31—33).
Departementschefen har tillstyrkt ett anslag av 1 400 000 kronor.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under föregående punkt
anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Telefonstationsbyggnader m. m. för
budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av
1 400 000 kronor.
8:o) Förrådsbyggnader m. m. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt
8, s. 34 och 35) får utskottet, under hänvisning till vad utskottet under
punkten 6:o) anfört, hemställa,
att riksdagen må till Förrådsbyggnader m. m. för budgetåret
1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 100 000
kronor.
9:o) Inköp av fastigheter. Kungl. Maj:t har (punkt 9, s. 35) föreslagit riksdagen
att till Inköp av fastigheter för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag
av 1 000 kronor.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats 600 000
kronor. Den 30 juni 1951 fanns å anslaget en behållning av ca 577 000
kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
19
Telegrafstyrelsen har framhållit, att då den 1 juli 1951 disponibla medel
om ca 1 177 000 ej beräknas bli tillräckliga för budgetåren 1951/52 och
1952/53, bör för nästa budgetår under anslaget till Inköp av fastigheter
anvisas ett belopp av 400 000 kronor, varom styrelsen hemställt.
Departementschefen har tillstyrkt ett anslag av 1 000 kronor.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 6:o) anfört
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Inköp av fastigheter för budgetåret
1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 kronor.
10:o) Telefon- och telegrafanläggningar. Kungl. Maj:t har (punkt 10, s. 35
—39) föreslagit riksdagen att till vissa i statsrådsprotokollet angivna telefon-
och telegrafanläggningar för budgetåret 1952/53 anvisa investeringsanslag
å tillhopa 194 000 000 kronor.
De under förevarande rubrik av Kungl. Maj :t äskade anslagen framgå av
följande uppställning, vari upptagits jämväl de för innevarande budgetår
anvisade beloppen.
1951/52
Riks- och landskablar m. in................. 48 000 000
Telefon- och telegrafstationer ................ 51 000 000
Nya abonnentanläggningar, nätarbeten och blanka
mellanortsledningar .................... 56 000 000
Summa 155 000 000
1952/53
65 000 000
63 000 000
66 000 000
194 000 000
Telegrafstyrelsen har för nästa budgetår begärt anslag till ifrågavarande
ändamål å respektive 72 000 000, 85 200 000 och 78 200 000 kronor (s. 36
—39).
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 6:o) anfört
hemställer utskottet,
att riksdagen må för budgetåret 1952/53 anvisa följande
investeringsanslag, nämligen
a) Riks- och landskablar m. m....... 65 000 000 kronor,
b) Telefon- och telegrafstationer .... 63 000 000 kronor,
c) Nya abonnentanläggningar, nätarbe
ten
och blanka mellanortsledningar 66 000 000 kronor.
ll:o) Radioanläggningar för telegrafverket. Kungl. Maj:t har (punkt 11, s.
39—41) föreslagit riksdagen att under rubriken Radioanläggningar för telegrafverket
för budgetåret 1952/53 anvisa i statsrådsprotokollet angivna investeringsanslag
å tillhopa 1 250 000 kronor.
20
Statsutskottets utlåtande nr D.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats 3 655 000
kronor. Vid utgången av budgetåret 1950/51 fanns å de till rundradioanläggningar
anvisade anslagen en sammanlagd behållning av ca 5,3 miljoner
kronor. Å det för radioanläggningar för kommersiell trafik avsedda anslaget
fanns vid samma tidpunkt icke någon behållning.
Telegraf styrelsen meddelar, att till rundradioanläggningar för budgetåret
1952/53 skulle behöva anvisas sammanlagt 2 170 000 kronor. Enär emellertid
den beräknade totala medelsförbrukningen under budgetåret 1952/53
å anslaget till rundradioanläggningar uppgår till 6 570 000 kronor och reservationen
å anslaget vid utgången av budgetåret 1951/52 beräknas utgöra
totalt cirka 4 600 000 kronor, behöver endast skillnaden 1 970 000 kronor
anvisas för budgetåret 1952/53.
Styrelsen har lämnat följande sammanställning över medelsbehovet för
anläggningar m. m.:
Totalkostnad
kronor
Radiosändare
för kortvåg i Hörby................. 670 000
Ny rundradiostation i Östersund.................. 800 000
Antennanläggning för Sundsvalls rundradiostation ... 280 000
Vissa rundradioanläggningar....................... 240 000
Trådradioanläggningar............................ 1 350 000
Summa 3 340 000 2 170 000
Därav behövligt
för budgetåret
1952/53
kronor
100 000
200 000
280 000
240 000
1 350 000
I anslutning härtill meddelar telegrafstyrelsen, att de två första posterna
avse anläggningar, för vilka delanslag redan ha blivit anvisade av riksdagen.
Totalkostnaden avser den beräknade återstående kostnaden per den 1 juli
1952.
Telegrafstyrelsen hemställer vidare, att 1 410 000 kronor anvisas under
anslaget till Radioanläggningar för kommersiell trafik för nästa budgetår.
Beloppet fördelar sig på följande anläggningar.
Fartygsradiostationer ...................................... 800 000
Moderniserings- och kompletteringsarbeten
å de fasta radiostationerna för radiotelegraf- och radiotelefon
trafik
med andra länder .............................. 560 000
å kuststationerna för radiotrafik med fartyg på havet........ 50 000
Summa kronor 1 410 000
Departementschefen har tillstyrkt investeringsanslag å tillhopa 1 250 000
kronor.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 6:o) anfört
hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande nr 9.
21
att riksdagen må för budgetåret 1952/53 anvisa följande
investeringsanslag, nämligen
a) Rundradioanläggningar ............ 200 000 kronor,
b) Radioanläggningar för kommersiell
trafik ........................... 1 050 000 kronor.
12 :o) Radioanläggningar för luftfarten. Kungl. Maj:t har (punkt 12, s. 41
och 42) föreslagit riksdagen att till Radioanläggningar för luftfarten för
budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 200 000 kronor.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med ett formellt belopp av
1 000 kronor. För ändamålet tillgängliga medel uppgingo den 1 juli 1951
till ca 1,4 miljon kronor.
Luftfartsstyrelsen beräknar att nu befintliga medel komma att förbrukas
för av statsmakterna redan godkända och till övervägande delen beställda
anläggningar m. m. för hithörande ändamål.
Styrelsen erinrar vidare, att styrelsen i sina petita hösten 1950 anmält,
att vissa av de anläggningar, som å trafikflygplatserna användas för närtrafikledning
medelst radiotelefoni, utgjordes av efter kriget inköpt s. k.
surplusutrustning. Denna var starkt försliten och driftssäkerheten var icke
godtagbar. Av ekonomiska skäl inskränkte sig emellertid styrelsen till att
hemställa om medel för ersättning av nämnda utrustning vid allenast två
flygplatser, där anläggningarna endast delvis måste utbytas. Förslaget vann
statsmakternas bifall. Styrelsen säger sig slutligen efter samråd med telegrafstyrelsen
ha funnit det ofrånkomligt, att den påbörjade ersättningsanskaffningen
fullföljes under budgetåret 1952/53 med ytterligare tre anläggningar,
nämligen vid Jönköpings, Karlstads och Sundsvall/Härnösands
flygplatser. Kostnaderna för tre kompletta anläggningar beräknas till
200 000 kronor.
Departementschefen har biträtt luftfartsstyrelsens förslag.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 6:o) anfört
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Radioanläggningar för luftfarten för
budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 200 000
kronor.
13:o) Försvarsberedskap. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 13,
s. 42 och 43) får utskottet, under hänvisning till vad utskottet under punkten
6:o) anfört, hemställa,
att riksdagen må till Försvarsberedskap vid telegrafverket
för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag
av 1 000 kronor.
22
Statsutskottets utlåtande nr 9.
14:o) Telegrafverkets dispositionsanslag. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 14, s. 43), som innebär oförändrad medelsanvisning för nästa
budgetår, får utskottet under hänvisning till vad utskottet under punkten
6:o) anfört hemställa,
att riksdagen må såsom Telegrafverkets dispositionsanslag
för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag
av 3 500 000 kronor.
Statens järnvägar.
15 :o) Statens järnvägars investeringsbehov. I statsrådsprotokollet har
(punkt 15, s. 44—55) lämnats en redogörelse för statens järnvägars investeringsbehov.
Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 28 september 1951 anfört, att tillgängliga
investeringsmedel på grund av de sedan år 1950 inträdda pris- och
lönestegringarna icke äro tillräckliga för att finansiera investeringsverksamheten
i den omfattning, som var avsedd att möjliggöras med de av
1951 års riksdag anvisade anslagen. I anslutning härtill har styrelsen bl. a.
erinrat om att till följd av flera samverkande omständigheter f. n. ett mycket
betydande uppdämt investeringsbehov föreligger inom statens järnvägars
verksamhetsområde. Utöver vad som härutinnan framhållits i järnvägsstyrelsens
petita för det nu löpande budgetåret har styrelsen åberopat
följande uppgifter för att ytterligare belysa nämnda förhållande.
Investerings-
utgifter
Driftsutgifter
(inkl. av-
Investeringsutgif- terna i förhållande
skrivning)
till driftsutgifter
Budgetår
Miljoner
kronor
procent
1935/36 ...........
............ 51,5
166,4
30,9
1936/37 ...........
............ 44,3
175,i
25,3
1937/38 ...........
............ 42,3
202,5
20,9
1938/39 ...........
............ 43,3
204,8
21,i
1948/49 ...........
............ 123,3
739,i
16,7
1949/50 ...........
............ 125,8
766,9
16,4
1950/51 ...........
............ 156,8
871,2
18,o
Av denna sammanställning framgår, anlör styrelsen, att såväl investeringsutgifterna
— i vilka icke inräknats de till förvärv av enskilda järnvägar
anvisade anslagen utan endast medelsförbrukningen för anläggningar
och materiel — som driftsutgifterna stigit högst avsevärt sedan åren
närmast före världskriget. Detta beror på det under ifrågavarande tidsperiod
fortgående och nu i det närmaste slutförda förstatligandet av landets
enskilda järnvägar samt på den gradvis inträdda försämringen av
penningvärdet. Varken det ena eller andra av dessa förhållanden borde
Statsutskottets utlåtande nr 9.
23
emellertid i och för sig rimligen ha föranlett en nämnvärt ändrad relation
mellan investeringens och driftens omslutningstal och i varje fall icke, såsom
nu visar sig vara fallet, en stark nedgång av investeringsutgifterna i jämförelse
med utgifterna för driften. Redan de anförda uppgifterna bekräfta det
allmänna intrycket, att investeringarna under en följd av år måst starkt
inskränkas. Denna nödtvungna begränsning av statens järnvägars investeringar
har i fråga om såväl bana som rullande materiel medfört, att trafikapparaten
i dag varken kvantitativt eller kvalitativt är i det skick, som svarar
mot trafikomfattningen och kraven på täta, snabba, punktliga och säkra
förbindelser. Statens järnvägar ha mot bakgrunden härav för närvarande
bl. a. för liten dubbelspårslängd, för stort antal trånga bangårdar, för få
elektrolok och rälsbussar, för många omoderna personvagnar, för få och
överåriga godsvagnar, otillräcklig elektrifiering, på många ställen omoderna
signal- och säkerhetsanläggningar samt, med hänsyn till dagens krav, för
otidsenliga och otrivsamma arbets- och personallokaler. Dessa svagheter av
teknisk, driftteknisk och ekonomisk natur samt i fråga om personalförhållandena
äro särskilt kännbara i dagens läge. Även med beaktande av den tilltagande
motoriseringen och vägväsendets investeringskrav måste det vara
oförenligt med en sund allmän transportpolitik att ej — så snart detta överhuvud
taget är möjligt — rusta upp järnvägarna till den ekonomiskt motiverade
standard, som bör vara naturlig och riktig med de transportgeografiska
och andra förutsättningar, som råda i vårt land.
Med hänsyn till nu berörda förhållanden kan enligt styrelsen investeringsvolymen
icke utan allvarliga olägenheter ytterligare beskäras. Detta
skulle emellertid bli nödvändigt för att volymmässigt anpassa investeringsverksamheten
till den ram, som betingas av de av 1951 års riksdag anvisade
anslagen.
Under hänvisning till vad sålunda anförts och i syfte att kunna upprätthålla
ifrågavarande verksamhet åtminstone i den omfattning, som var avsedd
att möjliggöras med de för budgetåret 1951/52 beviljade investeringsanslagen,
har järnvägsstyrelsen å tilläggsslat till riksstaten för innevarande
budgetår äskat sammanlagt 34,i miljoner kronor, varav 2 miljoner kronor
till försvarsberedskap enligt särskild skrivelse.
Den totala medelsförbrukningen nästa budgetår beräknar styrelsen till
295,7 miljoner kronor och anslagsbehovet till 291,7 miljoner kronor. Gruppindelningen
i petita överensstämmer i allt väsentligt med anslagsrubrikerna
i riksstaten för innevarande budgetår. Anslagsrubriken Upprustning av
malmbanan har emellertid ansetts kunna utgå, enär av det anslag å 2 miljoner
kronor, som för budgetåret 1951/52 anvisats under denna rubrik, ett
belopp av 1,5 miljon kronor avser signal- och säkerhetsanläggningar och
0,5 miljon kronor malmbanans kraftförsörjning, d. v. s. anläggningar för
elektrisk tågdrift, och de medel, som i fortsättningen äro erforderliga för
samma ändamål, under sådana förhållanden lämpligen torde böra anvisas
under sistnämnda anslagsrubriker. Ifrågavarande upprustning är fr. o. in.
nästa budgetår även avsedd att omfatta vissa banförstärknings- och utbygg
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
24
Statsutskottets utlåtande nr 9.
nadsarbeten i syfte att höja malmbanans transportkapacitet. Härför erforderliga
medel ha likaledes inräknats under respektive tidigare förekommande
anslagsrubriker. I syfte att åstadkomma en av olika skäl önskvärd
ytterligare minskning av antalet riksstatsrubriker har rubriken Färjelägen
ansetts kunna utgå, varvid kostnaderna för dylika anläggningar i fortsättningen
äro avsedda att bestridas med det i fråga om ändamålet närstående
anslaget till Broar in. in. Av samma anledning har anslaget till Elektriska
belysningsanläggningar ansetts kunna slopas. Ifrågavarande anläggningar
utföras nämligen i regel i samband med husbyggnads- eller bangårdsarbeten.
Under sådana förhållanden och då fråga här dessutom är om ett till storleken
relativt litet anslagsbelopp, torde kostnaderna för elektriska belysningsanläggningar
lämpligen böra och kunna inrymmas i anslagen för bangårdar
respektive husbyggnader, därest sistnämnda båda anslag uppräknas
i motsvarande grad.
I detta sammanhang meddelar styrelsen, att de specificerade anslagsposterna
särskilt under huvudrubriken Byggnader och anläggningar i fortsättningen
äro avsedda att belastas i något större utsträckning än som hittills
skett, i det att på dessa anslag komma att avföras kostnaderna icke blott
för större i motiveringen vanligen angivna arbeten utan även för mindre
dylika arbeten, som för närvarande i regel bestridas med det till styrelsens
förfogande årligen ställda dispositionsanslaget. Genom denna omfördelning
av anslagsdispositionerna kommer sistnämnda anslag alltså att härefter tagas
i anspråk endast för oförutsedda arbeten och anskaffningar ävensom,
i den mån så befinnes erforderligt, för förstärkning av de under särskilda
rubriker anvisade anslagen.
Den konstaterade eftersläpningen i fråga om investeringarna framträder,
uttalar styrelsen, så mycket mera kännbar och accentuerad, som industrien
genom utbyggnad och moderniseringar under tiden kunnat i hög grad öka
sin produktionskapacitet och därför numera ställer väsentligt större krav
på järnvägarna än tidigare. Här berörda förhållanden ha närmare utvecklats
i 1950 ars långtidsutrednings betänkande, till vilket styrelsen hänvisar.
Ur intern företagsekonomisk synpunkt framstår det som i hög grad angeläget
att sådana investeringar, som äro ägnade att medföra rationaliseringsvinster
och nedbringa de nu starkt ökade driftkostnaderna, kunna genomföras
snarast möjligt.
De petita för budgetåret 1952/53, som styrelsen nu framlägger, ha upprättats
med beaktande såvitt möjligt av förut berörda synpunkter och med
huvudvikten lagd vid sådana investeringar, som antingen äro erforderliga
för att höja statens järnvägars transportkapacitet eller kunna väntas ge
resultat i form av minskade driftkostnader. I och för sig önskvärda eller
rent av behövliga standardhöjningar ha måst komma i andra rummet och
ha ansetts böra beredas plats i det uppgjorda investeringsprogrammet endast
i den mån de befunnits ofrånkomliga med hänsyn till personalens
trivsel och förhandenvarande rekryteringssvårigheter.
En sammanställning av de för budgetåren 1949/50—1951/52 anvisade
Statsutskottets utlåtande nr 9.
25
samt å tilläggsstat till riksstaten för sistnämnda budgetår och å riksstaten
för nästa budgetår äskade anslagen under statens järnvägars fond, exklusive
anslag till förvärv av enskilda järnvägar, visar följande siffror för
respektive huvudgrupper.
1919/50
1950/51
tusental
1951/52
kronor
1952/53
Byggnader och anläggningar .... 41 535
55 200
55 100
+ 22 6001 2
115 900
Försvarsberedskap ..
.......... 160
2 9051
2 500
+ 2 0002
13 000
Rullande materiel ..
.......... 37 875
49 500
64 320
+ 6 5002
121 700
Sjöfartsmateriel ....
.......... 560
—
900
5 300
Biltrafik ..........
.......... 10150
12 400
12 000
15 500
Övrigt ............
.......... 10 000
22 000
19 400
+ 3 0002
20 300
Summa 100 280
142 005
188 320
291 700
Över järnvägsstyrelsens framställning ha yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
samt statens handels- och industrikommission (s. 48
—50).
Departementschefen erinrar till en början följande.
I 1950 års statsverksproposition (Bil. 26; Bihang s. 138—141 och 152
—155) har en redogörelse lämnats för statens järnvägars investeringar budgetåren
1936/37—1948/49 samt för de framtida investeringsbehoven. Under
de sista förkrigsåren höllo sig investeringarna vid en volym av ca 80
miljoner kronor räknat i 1948 års priser. Investeringsvolymen hade budgetåret
1948/49 ökat till drygt 120 miljoner kronor och beräknades budgetåret
1950/51 stiga till ca 150 miljoner kronor.
I redogörelsen framhölls, att man vid bedömningen av investeringsvolymens
ökning borde beakta att statens järnvägars rörelse sedan före kriget
vuxit bl. a. genom införlivning av enskilda järnvägar. Statens järnvägars
banlängd har ökat från 8 046 km 1939 till för närvarande 15 126 km, innebärande
praktiskt taget en fördubbling av statsbanenätet. De införlivade
banorna ha å ena sidan haft genomsnittligt lägre trafikintensitet, vilket i
och för sig innebär lägre investeringsbehov, men å andra sidan torde dessa
banors standard ofta ha varit sådan att ackumulerade investeringsbehov
funnits vid statsövertagandet. I den nyssnämnda redogörelsen i 1950 års
statsverksproposition ansågs det allmänna omdömet berättigat, att statens
järnvägars investeringsvolym efter kriget varit proportionsvis lägre än före
kriget om hänsyn tages till införlivade banor.
I den plan för statens järnvägars investeringsverksamhet under 1950- talet, som redovisades i 1950 års statsverksproposition, räknade järnvägsstyrelsen
med ett genomsnittligt årligt investeringsbehov av 230 miljoner
kronor i 1948 års priser, vilket nu motsvarar i runt tal 300 miljoner kronor.
Utgångspunkten var därvid, att de sedan flera år uppdämda investerings
-
1 Varav ett belopp av 0,7 miljon kronor överförts till försvarets fastighetsfond.
2 Äskat å tilläggsstat.
26
Statsutskottets utlåtande nr 9.
behoven skulle inhämtas och järnvägarnas kapacitet anpassas till den ökning
av transportbehoven, som väntas följa med produktionens och välståndets
ökning. Hänsyn har därvid tagits till att järnvägarnas andel av
landets totala transporter beror på kvaliteten av och avgifterna för järnvägstransporterna,
något som i sin tur nära sammanhänger med möjligheterna
att genom investeringar höja standarden och åstadkomma kostnadssänkande
rationaliseringar.
Beträffande järnvägsstyrelsens anslagsäskanden för nästa budgetår anför
departementschefen följande.
Järnvägsstyrelsen har i sina petita för budgetåret 1952/53 beräknat anslagsbehovet
till 291,7 miljoner kronor och investeringsutgifterna till 295,7
miljoner kronor. Styrelsens investeringsprogram för nästa budgetår har alltså
ungefär samma omfattning som det tidigare för 1950-talet beräknade genomsnittet.
Investeringsprogrammet skiljer sig dock från långtidsplanen så
tillvida som arbetena med utökning av malmbanans kapacitet icke förutsågos
i långtidsplanen men ingå med ett rätt betydande belopp, omkring 20
miljoner kronor, i styrelsens petita. Av intresse är också att konstatera att
styrelsen på vissa punkter sökt framlägga ett program på längre sikt för anskaffning
av viss materiel samt begärt bemyndigande att utlägga häremot
svarande beställning.
Innan jag närmare ingår på styrelsens olika förslag, anser jag mig böra
i korthet något beröra statens järnvägars transportarbete och transportkapacitet
samt investeringsprogrammets betydelse för tillgodoseende av landets
transportbehov och för statens järnvägars ekonomi.
Jag vill då först erinra om, att de svenska järnvägarnas transportarbete
— av vilket statens järnvägar numera uträtta ca 95 % — ökat med drygt
100 % i fråga om personkm och ca 55 % i fråga om godstonkm under tiden
1938—1949. Härigenom ha stora krav ställts på den rullande inaterielens
kapacitet. Trafiktätheten, uttryckt i tågkm per dag och bankm, har ökat
med 34 % under samma tid. Detta medför större anspråk på kapaciteten
hos bl. a. bana och bangårdar.
Ökningen av trafikarbetet var särskilt framträdande under kriget. Under
den första efterkrigstiden minskade emellertid järnvägarnas godstrafik, beroende
på dels en minskning av det totala godstrafikunderlaget, dels biltrafikens
återinträde på transportmarknaden. De senaste årens utveckling har
påverkats framför allt av den kraftiga allmänna produktionsökningen, utrikeshandelns
utvidgning och vissa speciella utvecklingstendenser inom näringslivet.
Järnvägarnas godstrafik har på grund härav ånyo väsentligt ökat
och överstiger numera avsevärt krigsårens maxiinitrafik. Persontrafiken,
som ända till år 1950 visade en ständigt stigande tendens, har under de
båda senaste åren mattats något, vilket torde sammanhänga — förutom med
verkningarna av taxehöjningarna 1951 — med busstrafikens tillväxt och den
snabbt ökande personbilstrafiken.
Under de senaste åren ha slutligen vissa förhållanden kunnat iakttagas,
vilka tyda på att den stegrade trafiken på järnvägarna nu närmar sig gränserna
för det maximala kapacitetsutnvttjandet. Sådana förhållanden äro tågförseningarna,
godsvagnsbristen och i viss utsträckning bristande tillgång
på sittplatser i tågen vid högtrafiktillfällen ävensom otillräcklig dragkraft.
I samband med surtekatastrofen i oktober 1950 visade det sig även, att stora
svårigheter förelågo att avveckla en ökad trafik inom vissa delar av järnvägsnätet
på grund av bristande kapacitet på en del bansträckor och rangerbangårdar.
Statsutskottets utlåtande nr !).
27
Den utveckling, som sålunda ägt rum under tiden sedan före kriget, giver
vid handen att produktions- och välståndsökningen i vårt land successivt
ställt ökade krav på transportapparaten och att järnvägarna fått tillfredsställa
en betydande del av dessa krav. Det finns också, enligt min mening,
grundad anledning antaga, att — även om en tillfällig tillbakagång i järnvägstrafiken
kan inträffa från tid till annan — en fortsatt stegring av produktionen
och välståndet i landet kommer att på 5—10 års sikt ställa ytterligare
ökade krav på järnvägarnas kapacitet.
Med hänsyn till vad här anförts finner jag en väsentlig ökning av statens
järnvägars investeringsverksamhet behövlig under de närmaste åren
för att avhjälpa de brister som nu föreligga och på längre sikt tillfredsställa
landets transportbehov. Jag vill i detta sammanhang även framhålla, att en
ökning av investeringsverksamheten framstår såsom önskvärd också ur
rent företagsekonomiska synpunkter. Den relativa höjningen av personallönerna,
vilken inträtt i samband med införlivningen av enskilda järnvägar
och dessas personal med statens järnvägar, medför, att arbetskraftsbesparande
investeringar i ett ökat antal fall komma att vara ekonomiskt fördelaktiga.
I stor utsträckning torde personalbesparingar och andra kostnadsminskningar
kunna genomföras endast genom ökade investeringar. Slutligen
må framhållas, att det med hänsyn till den allmänna transporthushållningen
kan vara önskvärt att järnvägarna utföra en större del av transporterna
på längre avstånd, detta icke minst med hänsyn till att behovet av
arbetskraft för utförande av sådana transporter i genomsnitt torde vara
lägre vid järnvägs- än vid landsvägstransport.
Med de utgångspunkter jag här redovisat bör investeringsverksamheten under
innevarande budgetår fullföljas åtminstone i den omfattning som förutsågs
i 1951 års statsverksproposition och propositionen 1951: 131 angående
utökningen av malmbanans kapacitet. Förutsättningen härför är att anslag
anvisas å tilläggsstat för innevarande budgetår med följande belopp,
nämligen till Bangårdar 1 400 000 kronor, Dubbelspårsbyggnader och linjeomläggningar
5 200 000 kronor, Fortlöpande förstärkning av spåröverbyggnaden
3 100 000 kronor, Broar m. in. 3 600 000 kronor, Husbyggnader
3 400 000 kronor, Signalsäkerhetsanläggningar 600 000 kronor, Elektriska
belysningsanläggningar 400 000 kronor, Anläggningar för elektrisk tågdrift
1 900 000 kronor, Fortsatt elektrifiering av statsbanenätet 3 000 000 kronor,
Anskaffning av lok och lokomotorer 4 300 000 kronor, Anskaffning av godsvagnar
2 200 000 kronor samt Statens järnvägars dispositionsanslag 3 000 000
kronor. Jag kommer att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj :t att hos
riksdagen hemställa om anvisande av nämnda belopp. Vid bifall till detta
förslag skulle investeringsutgifterna innevarande budgetår kunna ökas till
ca 217 miljoner kronor, vilket med hänsyn till inträdda prisstegringar ungefär
motsvarar den fastställda investeringsramen med tillägg för investeringarna
i malmbanan.
Under punkten 1 har jag vidare anmält, att utrymme nästa budgetår kunnat
beredas för en ökning av statens järnvägars investeringsutgifter med 58
miljoner till 275 miljoner kronor. Förslaget innebär cn minskning med ca
20 miljoner kronor jämfört med styrelsens planer för nästa budgetår. Inom
den angivna ramen torde det dock bli möjligt att genomföra vissa särskilt
angelägna investeringar för alt höja statens järnvägars kapacitet och standard
samt förbättra företagets ekonomi.
Beträffande avvägningen mellan olika investeringsändamål får jag anföra
följande.
Med hänsyn (ill del allmänna kravet på begränsning av byggnads- och
anläggningsverksamhelen anser jag mig höra förorda, alt statens järnvä
-
28
Statsutskottets utlåtande nr 9.
gars investeringar under rubriken Byggnader och anläggningar jämte de investeringar
av samma art vilka utföras med anlitande av dispositionsanslaget
nästa budgetår begränsas till i stort sett samma volym som beräknas för
innevarande budgetår, bortsett från de investeringsökningar, som sammanhänga
med tunnelbanebygget i Stockholm och utvidgningen av malmbanans
kapacitet. För att likväl inom den sålunda angivna ramen giva järnvägsstyrelsen
möjlighet att anpassa sin investeringsverksamhet till den lokala
tillgången på arbetskraft och andra förhållanden anser jag mig dock böra
i huvudsak tillstyrka anvisande av de anslag styrelsen äskat för ändamålet.
Anslagen till Bangårdar samt Lokstations- och driftverkstadsanläggningar
kunna dock minskas med vartdera 1 miljon kronor samt anslagen
till Signalsäkerhetsanläggningar och Anläggningar för elektrisk tågdrift
med vartdera 500 000 kronor. Vidare bör anslaget till Fortlöpande förstärkning
av spåröverbyggnaden minskas med 2 miljoner kronor. Jag förutsätter,
att medel till uppförande av en tullstation i Ed, vilket arbete ej upptagits
särskilt i järnvägsstyrelsens petita men i stället i det följande anmäles under
punkten 16, skall kunna tagas i anspråk från anslaget till Husbyggnader.
Jag anser mig dock ej i anledning härav böra föreslå någon uppräkning av
anslaget. Utöver de av järnvägsstyrelsen särskilt äskade anslagen bör till
Skenfria vägkorsningar m. in. anvisas ett formellt belopp av 1 000 kronor,
då i annat fall tidigare anvisade anslagsmedel icke komma att stå till förfogande
efter utgången av innevarande budgetår, ehuru behov därav föreligger.
I enlighet med det anförda skulle anslagen under rubriken Byggnader och
anläggningar för nästa budgetår anvisas med sammanlagt 110 931 000
kronor. Under punkten 16 hemställer jag om anvisande av dessa anslag.
Beträffande den fortsatta elektrifieringen av statsbanenätet har järnvägsstyrelsen
hemställt om beslut att linjerna Söderhamn—Sundsvall, Ludvika—
Tillberga—Sala, Sundsvall—Härnösand, Hässleholm—Kristianstad och Härnösand—Långsele
skola elektrifieras. Jag tillstyrker förslaget och hemställer
under punkten 16 att detsamma förelägges riksdagen.
Under rubriken Rullande materiel tillstyrker jag järnvägsstyrelsens investeringsprogram
i oförändrat skick. Jag kommer under punkten 18 att
hemställa om anvisande av anslag å sammanlagt 121 700 000 kronor med
den av järnvägsstyrelsen föreslagna fördelningen på anslag. Jag tillstyrker
vidare att järnvägsstyrelsen, i enlighet med därom framlagt förslag, erhåller
bemyndigande, att under de närmaste 5 åren beställa högst 125
rälsbussar, 1 200 godsvagnar och 300 malmvagnar om året samt under de
närmaste 3 åren sammanlagt 30 sovvagnar i stålkonstruktion. Vid bifall
till vad jag här förordat skulle investeringsutgifterna för rullande materiel
enligt järnvägsstyrelsens petita stiga med 43 miljoner kronor. En dylik
ökning av investeringarna kan tänkas medföra svårigheter för styrelsen
att uppnå tillfredsställande anbudspriser från leverantörerna och över huvud
taget svårigheter att inom landet tillgodose materielbehoven. På grund
härav bör styrelsen noggrant undersöka förutsättningarna för import av
rullande materiel från utlandet. I detta sammanhang torde jag få erinra
om att en av överrevisorerna vid statens järnvägar väckt fråga om slopande
av införseltullarna på rullande materiel för närvarande är föremål för
beredning inom finansdepartementet. Framhållas må emellertid också, att
det nu föreslagna beställningsbemyndigandet bör öppna ökade möjligheter
för den svenska industrien att lägga upp en kostnadsbesparande serietillverkning
av rullande materiel i större skala än hittills, varigenom dess
konkurrensförmåga bör kunna ökas gentemot utlandet.
Under rubrikerna Sjöfartsmateriel, Biltrafik och Inventarier in. m. tillstyrker
jag järnvägsstyrelsens förslag, dock med den ändringen att begyn
-
Statsutskottets utlåtande nr 9.
29
nelseanslaget till Ny tågfärja bestämmes till 1 miljon kronor, vilket torde
vara tillräckligt för att möjliggöra beställning av färjan, och anslaget till
Garage- och verkstadsbyggnader till 2 miljoner kronor eller ungefär samma
belopp, som beräknas bli förbrukat innevarande budgetår. Därest riksdagen
ej finner anledning till erinran däremot, torde till sistnämnda anslag
få överföras den behållning som vid utgången av budgetåret 1951/52
kan föreligga å anslaget till Garagebyggnader in. in., vars beteckning icke synes
tillräckligt tydligt angiva anslagsändamålen. Hemställan om anvisande
av ifrågavarande anslag göres under punkterna 19—21.
Järnvägsstyrelsens anslagsäskande till försvarsberedskap för budgetåret
1952/53 å tillhopa 13 miljoner kronor fördelar sig på ett flertal ändamål.
Efter samråd med chefen för inrikesdepartementet har överenskommits
att denne skall anmäla järnvägsstyrelsens äskande i vad avser gemensamma
uppehållsplatser å 0,75 miljoner kronor. Av styrelsens medelsäskanden avser
ett belopp av 5,3 miljoner kronor fullföljande av pågående arbeten. Jag tillstyrker
anvisande av detta belopp samt därutöver ytterligare ett belopp av
3,25 miljoner kronor. I enlighet härmed skulle anslaget för nästa budgetår
anvisas med sammanlagt 8,55 miljoner kronor. Jag hemställer härom under
punkten 17. Härutöver avser jag att tillstyrka anvisande av 2 miljoner kronor
för försvarsberedskapsändamål å tilläggsstat för innevarande budgetår.
Frågan om avskrivning av nämnda belopp anmäles i annat sammanhang
av chefen för finansdepartementet. Chefen för försvarsdepartementet anmäler
senare i dag frågan om anvisande å tilläggsstat för innevarande budgetår
av 3,7 miljoner kronor för ändamål som avses under punkten 4 c i järnvägsstyrelsens
försvarsberedskapspetita.
Jag tillstyrker slutligen under punkten 22, att statens järnvägars dispositionsanslag
anvisas med äskat belopp, 11 miljoner kronor, vilket innebär en
minskning med 6 miljoner kronor jämfört med löpande budgetår. Minskningen
sammanhänger med att dispositionsanslaget tidigare mera permanent
använts för mindre arbeten å bana och byggnader, för vilka från och
med nästa budgetår särskilda belopp beräknas under de specificerade anslagsposterna.
Vid bifall till de av mig tillstyrkta förslagen skulle anslagen under statens
järnvägars fond nästa budgetår komma att anvisas med sammanlagt
277 331 000 kronor, vilket belopp ungefär motsvarar den av mig förordade
investeringsramen av 275 miljoner kronor.
Utskottet. Under förevarande rubrik bär departementschefen inledningsvis
lämnat en kortfattad redogörelse för statens järnvägars transportarbete
och transportkapacitet samt för det av järnvägsstyrelsen uppgjorda investeringsprogrammets
betydelse för tillgodoseende av landets transportbehov
och för statsbaneföretagets ekonomi. Av redogörelsen framgår bl. a., att
produktions- och välståndsutvecklingen successivt ställt ökade krav på transportapparaten
och att järnvägarna fått tillgodose en betydande del av dessa
krav. Det finns också enligt departementschefens mening grundad anledning
antaga, att — även om en tillfällig tillbakagång i järnvägstrafiken
kan inträffa från tid till annan — en fortsatt stegring av produktionen och
välståndet i landet kommer åt! på 5 10 års sikt ställa ytterligare anspråk
på järnvägarnas kapacitet. Under de senaste åren ba emellertid vissa förhållanden
kunnat iakttagas, vilka tyda på att den växande trafiken på järnvägarna
nu närmar sig gränserna för det maximala kapacitetsutnyttjandet.
30
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Mot bakgrunden av här i korthet berörda omständigheter har departementschefen
funnit eu väsentlig ökning av.statens järnvägars investeringsverksamhet
behövlig under de närmaste åren för att avhjälpa de brister
som nu föreligga och på längre sikt tillfredsställa landets transportbehov.
Även ur rent företagsekonomiska synpunkter framstode cn ökning av investeringsverksamheten
såsom önskvärd. Departementschefen har slutligen
framhållit, att järnvägarna med hänsyn till den allmänna transporthushållningen
syntes böra utföra en större del av transporterna på längre avstånd,
detta icke minst av den anledningen att behovet av arbetskraft för utförande
av sådana transporter i genomsnitt torde vara lägre vid järnvägs- än vid
landsvägstransport.
Utifrån här redovisade utgångspunkter har departementschefen kommit
till den uppfattningen, att investeringsverksamheten under innevarande budgetår
bör fullföljas åtminstone i den omfattning som förutsågs i 1951 års
statsverksproposition och propositionen 1951:131 angående utökningen av
malmbanans kapacitet. Förutsättningen härför är att tilläggsstatsanslag
anvisas med sammanlagt 32,i miljoner kronor, varav 22,6 miljoner kronor
avse byggnader och anläggningar, 6,5 miljoner kronor rullande materiel samt
3,o miljoner kronor dispositionsanslaget. Härigenom skulle statens järnvägars
investeringsutgifter innevarande budgetår kunna ökas till ca 217 miljoner
kronor, vilket med hänsyn till inträdda prisstegringar ungefär motsvarar
den fastställda investeringsramen med tillägg för investeringarna
i malmbanan.
I särskilt utlåtande denna dag kommer utskottet att tillstyrka att ifrågavarande
belopp, med av departementschefen angiven anslagsfördelning, anvisas
å tilläggsstat. I förevarande sammanhang vill utskottet jämväl anmäla,
att utskottet biträder Kungl. Maj :ts förslag att det för innevarande budgetår
avsedda anslaget till vissa försvarsberedskapsåtgärder vid statens järnvägar
förstärkes med ytterligare 2 miljoner kronor.
För nästa budgetår har järnvägsstyrelsen räknat med en investeringsverksamhet
av närmare 296 miljoner kronor. Beloppet ansluter sig nära
till den utgiftsnivå som förutsattes i den i 1950 års statsverksproposition redovisade
långtidspianen, dock att i denna icke inbegripits de först senare
aktualiserade arbetena med utökning av malmbanans kapacitet. Såsom
tidigare under punkten 1 :o) framhållits har departementschefen ansett
det vidgade investeringsutrymme som befunnits föreligga inom den statliga
samfärdselns område företrädesvis böra reserveras för statens järnvägars
räkning. En utökning av investeringsverksamheten i hela den omfattning
järnvägsstyrelsen föreslagit har departementschefen likväl icke
kunnat tillstyrka utan anser, att densamma lämpligen bör maximeras till
ett sammanlagt belopp av 275 miljoner kronor. Därigenom skulle framför
allt en stegring av investeringsutgifterna för rullande materiel möjliggöras,
medan investeringarna i bana och byggnader förutsatts skola i princip bibehållas
vid nuvarande nivå.
I samband med behandlingen av den allmänna plan som framlagts för
kommunikationsverkens investeringar under nästa budgetår har utskottet
Statsutskottets utlåtande nr 9.
31
redan givit uttryck åt den uppfattningen, att Kungl. Maj :ts förslag om
vidgning av ramen för statens järnvägars investeringsverksamhet är ägnat
att ingiva tillfredsställelse. På förevarande område föreligga en rad behov
som icke utan allvarliga följdverkningar i skilda avseenden kunna ytterligare
eftersättas, och utan tvekan måste upprustningen av landets järnvägskommunikationer
f. n. betecknas som en av de mest angelägna uppgifterna
för den statliga investeringspolitiken. Med hänsyn till det beträngda
ekonomiska läge vari statsbaneföretaget befinner sig framträder särskilt behovet
av sådana åtgärder som verka arbetskraftsbesparande och i övrigt
genom sin kostnadsminskande effekt kunna förbättra driftresultatet. Härvidlag
må uppmärksamheten speciellt riktas mot de möjligheter till räntabilitetsförhöjande
rationaliseringar som föreligga genom utökad elektrifiering
samt genom användande av diesellok på sträckor där elektrifiering ej
anses böra komma i fråga. Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag i vad
avser omfattningen av statens järnvägars investeringsutgifter för nästa budgetår
vill därför utskottet uttala den förhoppningen, att det skall befinnas
möjligt att successivt vidga ramen för denna investeringsverksamhet i syfte
att inom en näraliggande framtid nå en mera tillfredsställande balans mellan
de växande anspråken och trafikkapaciteten. Av särskild vikt torde vara
att järnvägsstyrelsen beredes tillfälle till en planering av verksamheten på
längre sikt. Icke minst ur denna synpunkt finner utskottet de av departementschefen
förordade beställningsbemyndigandena beträffande viss rullande
materiel ändamålsenliga.
För förverkligande av ovan angivna program erfordras enligt departementschefens
beräkningar investeringsanslag för nästa budgetår å sammanlagt
ca 277,3 miljoner kronor med viss i statsverkspropositionen närmare
redovisad fördelning på olika utgiftsslag. Vad departementschefen i anslutning
härtill anfört och förordat beträffande vissa speciella spörsmål har icke
givit utskottet anledning till erinran. Under hänvisning till den omläggning
som ifrågasatts beträffande redovisningen av vissa utgifter som hittills
bestritts från dispositionsanslaget vill utskottet liksom tidigare år endast
understryka angelägenheten av att tillräckliga medel ställas till järnvägsstyrelsens
förfogande för upprustning av personallokaler in. in., varav ett
trängande behov visat sig föreligga.
Till frågan om anvisande av förberörda anslag återkommer utskottet under
respektive punkter i det följande. Därvid kommer utskottet jämväl att
närmare behandla vissa motionsledes framställda yrkanden.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet ovan anfört.
l(i:o) Byggnader och anläggningar. Kungl. Maj:t har (punkt 16, s. 55—08)
föreslagit riksdagen att dels till vissa i statsrådsprotokollet angivna byggnader
och anläggningar för budgetåret 1952/53 anvisa investeringsanslag å
tillhopa 110 931 000 kronor, dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta
om elektrifiering av vissa i statsrådsprotokollet nämnda linjer.
32
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett sammanlagt
belopp av 55 100 000 kronor.
Järnvägsstyrelsen har för nästa budgetår äskat sammanlagt 115 930 000
kronor till följande ändamål.
Bangårdar................................................... 12 300 000
Dubbelspårsbyggnader och linjeomläggningar.................... 17 000 000
Anläggning av industrispår Örnsköldsviks västra—Gullänget...... 800 000
Ombyggnad av linjen Forshem—Håkantorp med Källby—Kinnekleva 2 000 000
Fortlöpande förstärkning av spåröverbyggnaden................. 18 000 000
Broar m. m.................................................. 4 500 000
Husbyggnader................................................ 11 200 000
Signalsäkerhetsanläggningar.................................... 7 600 000
Vägskyddsanläggningar........................................ 1 800 000
Telefonanläggningar m. m...................................... 5 900 000
Anläggningar för elektrisk tågdrift............................. 10 600 000
Fortsatt elektrifiering av statsbanenätet........................ 17 000 000
Lokstations- och driftverkstadsanläggningar..................... 2 100 000
Anläggningar vid huvudverkstäder............................. 4 500 000
Anläggningar vid förrådsavdelningen............................ 630 000
Summa kronor 115 930 000
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens förslag får utskottet
hänvisa till propositionen (s. 56—68). I
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Bergh och Lundgren (I: 129) och den andra inom andra kammaren
av herr Östlund och fru Hellström (II: 192), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte dels avslå Kungl. Maj :ts förslag om anslag å 1 500 000 kronor för
tillbyggnad av revisionsverkstaden i Örebro, dels ock besluta att anslå ett
belopp av 1 500 000 kronor till en revisionsverkstad för rälsbussar i Norrland
i enlighet med vad i motionerna anförts;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Lundgren (I: 130) och den andra inom andra kammaren av herr Östlund
(II: 193), i vilka hemställts, att riksdagen vid sitt ställningstagande
till under kapitalbudgeten uppställda spörsmål, berörande statens järnvägar,
ville besluta uttala sig mot den nu föreslagna omkastningen av linjerna
Härnösand—Långsele och Bastuträsk—Skelleftehamn med Slind—Boliden
och för bibehållande av den tidigare föreslagna inbördes ordningsföljden;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Björnberg (I: 189) och den andra inom andra kammaren av herr
Hxggblom (II: 272), i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte beträffande den fortsatta elektrifieringen av järnvägslinjen
Alvesta—Karlskrona med Emmaboda—Kalmar uttala sig i enlighet med
vad i motionerna anförts.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
33
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionerna I: 129, II: 193 och I: 189.
Utskottet. Under förevarande huvudrubrik har Kungl. Maj :t för vissa bangårdsarbeten
äskat ett investeringsanslag av 11,3 miljoner kronor. På det
byggnadsprogram som ligger till grund för framställningen har bl. a. upptagits
ett belopp av 1 miljon kronor, avsett att disponeras för första etappen
i en planerad utbyggnad av personbangården vid Stockholm C. Företaget har
inklusive ombyggnad av centralstationen för statens järnvägars del preliminärt
kostnadsberäknats till en totalsumma av ca 10 miljoner kronor.
Kungl. Maj:ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran. Med
hänsyn till det allmänna intresse som torde förefinnas för ifrågavarande projekt
har emellertid utskottet funnit sig böra lämna en kortfattad redogörelse
för bakgrunden till och den närmare innebörden av detsamma.
Med skrivelse den 16 mars 1940 avgav 1939 års markkommission betänkande
angående uppgörelse mellan Kungl. Maj :t och kronan samt Stockholms
stad rörande vissa markfrågor i Stockholm in. m. Vid betänkandet
fanns fogat ett förslag till avtal mellan kronan och staden. Utgångspunkten
för de inom markkommissionen förda förhandlingarna hade varit behovet
av en nyordning av trafikförhållandena vid Tegelbacken. I denna del innebar
förslaget att problemet om Tegelbackens reglering skulle lösas genom
att den öst-västliga gatuleden skulle föras över järnvägen. Staden skulle av
kronan erhålla härför erforderlig mark samt å Riddarholmen och angränsande
stadsdelar mark även för framdragande av nord-sydliga trafikleder,
däribland förortsbanan. Detta nödvändiggjorde att järnvägslinjen i behövlig
utsträckning flyttades åt väster. Vidare förutsattes att stadens behov av
mark för vidgning av de centralbangårdsområdet angränsande trafiklederna
skulle tillgodoses.
Förslaget godkändes vid 1940 års riksdag (prop. nr 234; r. skr. nr 344).
Därvid bemyndigades Kungl. Maj :t jämväl att vidtaga de smärre jämkningar
i avtalet, som vid dess tillämpning kunde visa sig erforderliga och varom
överenskommelse kunde komma att träffas.
Emellertid visade det sig tämligen snart, att de i 1940 års avtal förutsedda
nord-sydliga förbindelserna finge anses vara underdimensionerade. Med anledning
härav har mellan järnvägsstyrelsen och Stockholms stads gatunämnd
ingåtts ett av Kungl. Maj :t den 17 oktober 1947 godkänt tilläggsavtal rörande
förbättring av trafikförbindelserna mellan Norrmalm och Södermalm. I anslutning
härtill har Kungl. Maj :t sedermera fastställt vissa ändrade stadsplanebestämmelser.
För statens järnvägars vidkommande innebär överenskommelsen
närmast, att nya järnvägsbroar skola anordnas över Norrström
och Söderström, vilket i sin tur föranleder viss ombyggnad av spårsystemet
m. in. å centralstationen. Arbetet med den nya järnvägsbron över Söderström
har tagit sin början under år 1950.
I sin petitaskrivelse för nästa budgetår har järnvägsstyrelsen framhållit,
att i samband med nyssnämnda ombyggnad jämväl en sedan länge planerad
tf Ilihang till riksdagens protokoll 195*2. 6 samt. Nr 9.
34
Statsutskottets utlåtande nr 9.
och nu på grund av den alltmer ökade trafiken synnerligen behövlig utökning
av spår- och plattformsanordningar å centralstationen bör utföras. Härutinnan
har järnvägsstyrelsen hänvisat till en av Stor-Stockholms trafikutredning,
i vilken styrelsen är företrädd genom särskilda delegerade, verkställd
undersökning, utmynnande i ett förslag till lösande av ifrågavarande
trafikproblem. Enligt detta förslag skulle, i vad gäller bangårdsanordningar
för persontrafiken, två nya plattformar jämte erforderliga tågspår anordnas
och bangården i övrigt utbyggas i syfte att förbättra tågföringen. Vidare
skulle stationshusanordningarna ändras, en ny persontunnel till plattformssystemet
anläggas och denna tunnel framdragas under nuvarande vänt- och
biljetthall i stationshuset och vidare under Centralplanen och Vasagatan till
den öster därom planerade tunnelbanestationen. Då denna station beräknas
kunna tagas i bruk vid årsskiftet 1955/56, anses de ifrågavarande byggnadsarbetena
utan längre dröjsmål böra igångsättas. Definitiva förslag härtill
föreligga ännu icke, enär utformningen i viss mån är beroende på vidare
underhandlingar med Stockholms stad. Slutliga kostnadsberäkningar ha
därför ej heller kunnat upprättas.
Järnvägsstyrelsen har därjämte under hand lämnat den upplysningen, att
den föreslagna utbyggnaden ingår som ett led i fortsatt utvidgning av stat
i onsu t rym mena vid centralstationen. Den kan sålunda infogas i det principförslag
till slutgiltig utbyggnad i form av eu överbyggnad av stationsbangården,
vilket år 1950 framlades av en delegation med representanter för statens
järnvägar, Stockholms stad och förenämnda trafikutredning. F. n. undersökas
möjligheterna att efter den förestående första utvidgningen av centralstationen
få till stånd en ytterligare utbyggnad av stationsutrymmena, i
vilken den första utbyggnadsetappen skulle ingå. Varken för detta mellanskede
eller den eventuellt slutliga utbyggnaden skulle sålunda genom den nu
föreslagna utvidgningen något göras i onödan. Vid utformningen av förslaget
har hänsyn jämväl tagits till att i framtiden eventuellt ytterligare ett
dubbelspår kan komma till utförande på sträckan över Noirström och Söderström.
I anslutning till den sålunda lämnade redogörelsen vill utskottet för sin
del endast framhålla, att utskottet självfallet förutsätter, att de resultat valtill
ovannämnda underhandlingar kunna leda komma att successivt redovisas
för riksdagen i samband med erforderliga anslagsäskanden.
Beträffande den fortsatta elektrifieringen av statsbanenätet har järnvägsstyrelsen
hemställt om beslut att linjerna Söderhamn—Sundsvall, Ludvika
Tillberga—Sala, Sundsvall—Härnösand, Hässleholm—Kristianstad
och Härnösand—Långsele skola elektrifieras. I jämförelse med ordningsföljden
i det i propositionen 1950: 103 redovisade programmet innebär detta,
att linjen Härnösand—Långsele elektrifieras före linjen Bastuträsk—Skelleftehamn
med Slind—Boliden. Förslaget har tillstyrkts av departementschefen.
I de båda likalydande motionerna 1:130 och 11:193 ha emellertid
framförts vissa erinringar mot den sålunda ifrågasatta omkastningen. Med
hänsyn till vad järnvägsstyrelsen anfört rörande pågående arbeten på lin
-
Statsutskottets utlåtande nr 9.
35
jen Alvesta—Karlskrona med Emmaboda—Kalmar har vidare i motionerna
1:189 och 11:272 hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kung]. Maj :t
måtte förorda sådana åtgärder, att denna järnvägslinje skulle kunna tagas
i bruk för elektrisk drift tidigare än under slutet av år 1954. I sistnämnda
motioner har särskilt åberopats, att statsutskottet i sina av 1950 respektive
1951 års riksdagar godkända utlåtanden nr 140 och 159 hävdat den uppfattningen,
att avsteg från det förberörda elektrifieringsprogrammet i görligaste
mån böra undvikas.
Med anledning härav vill utskottet inledningsvis framhålla, att ifrågavarande
uttalanden närmast föranletts av de i vissa motioner uttryckta
farhågorna för att elektrifieringen av Trafikaktiebolaget Grängesberg''—
Oxelösunds järnvägar skulle kunna ofördelaktigt återverka på statens järnvägars
elektrifieringsprogram. Däremot avsågs icke att taga någon ställning
till det tidsschema, enligt vilket de i programmet ingående olika delförelagen
borde komma till utförande. 1 sitt utlåtande 1950: 140 framhöll utskottet
eftertryckligt, att det av rent praktiska skäl syntes vara mindre
lämpligt, att riksdagen i detalj bunde sig för någon viss ordningsföljd beträffande
dessa arbeten. I sin senast avgivna petitaskrivelse har också järnvägsstyrelsen
understrukit önskvärdheten av att det på styrelsen överlåtes
att tid efter annan avgöra, var arbetena inom den fastslagna ramen lämpligast
skola sättas in. Utskottet är alltjämt av samma uppfattning.
För att elektrifieringsarbetet skall kunna bedrivas på mest ändamålsenliga
sätt måste självfallet, då beslut om tidpunkten för olika delföretags
igångsättande skall fattas, vissa trafiktekniska och tidtabellsmässiga omständigheter
beaktas. Såsom järnvägsstyrelsen framhållit höra besluten få
sådan utformning, att övergångar mellan ång- och elektrodrift förläggas
till i trafikmässigt avseende lämpliga platser, så att kostsamma interimsanordningar
i form av exempelvis provisoriska lokstationer undvikas. Med
hänsyn till trafikens struktur har det även ansetts önskvärt, att icke valet
av plats ogynnsamt påverkar tidtabellen till följd av tidsförluster vid lokbyten.
Nu nämnda omständigheter äro den närmaste anledningen till att linjen
Härnösand—Långsele föreslagits skola elektrifieras före sträckan Bastuträsk—Skelleftehamn
med Slind—Boliden. Vid den detaljprövning av 1950
års principprogram som järnvägsstyrelsen företagit har det nämligen visat
sig, att ett beslut av motsatt innebörd skulle medföra just de olägenheter i
form av kostsamma provisoriska anordningar för ånglok m. in. som ovan
berörts, då därigenom bandelen Härnösand—Långsele skulle komma att sammanbinda
i övrigt elektrifierade järnvägslinjer och sålunda nödvändiggöra
blandad drift. 1 detta sammanhang må slutligen nämnas, alt järnvägsstyrelsen
under hand uppgivit sig ha för avsikt att begära elektrifiering av linjen
Bastuträsk—Skelleftehamn med Slind—Boliden i sin petitaskrivelse rörande
budgetåret 1953/54.
Av ovan anförda skäl anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till
det i motionerna 1: 130 och II: 193 framförda yrkandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
30
Statsutskottets utlåtande nr V.
Vad därefter frågan om elektrifieringen av sträckan Alvesta—Karlskrona
med Emmaboda—Kalmar beträffar vill utskottet framhålla följande.
Såsom av statsverkspropositionen framgår har järnvägsstyrelsen undersökt
möjligheterna för ett snabbare färdigställande av nämnda företag.
Några sådana möjligheter ha dock icke befunnits föreligga, vilket närmast
sammanhänger med att de för elektrifieringen erforderliga rikskabelanläggningarna
Växjö—Emmaboda—Kalmar och Emmaboda—Karlskrona
av telegrafverket icke kunna utföras förrän tidigast under år 1954. Enligt
av telegrafstyrelsen under hand lämnade upplysningar beror detta på ett
flertal olika omständigheter. Sålunda är det av rent tekniska skäl för sent
att nämnvärt utöka den för innevarande år planlagda verksamheten. Vidare
har på grund av den hittillsvarande investeringsbegränsningen telegrafverkets
rikskabelprogram undan för undan måst framflyttas i tiden.
Vissa anläggningar, som därigenom icke kunnat påbörjas vid avsedd tidpunkt
men nu beräknas komma till utförande inom kort, äro för telegrafverket
synnerligen angelägna med hänsyn såväl till stark trafikökning på
berörda stråk som till ekonomiskt betydelsefulla automatiseringsprojekt,
vilka förutsätta ledningsutökning. Ifrågavarande arbeten anses icke ytterligare
kunna uppskjutas. Beaktas bör därjämte att de svenska kabelfabrikernas
tillverkningskapacitet f. n. är fullt utnyttjad samt att inköp från
utlandet ställa sig avsevärt dyrare och äro förenade med mycket långa
leveranstider. Härtill kommer att den personal inom telegrafverket som det
i nu berörda fall närmast gäller är fullt sysselsatt med i det ordinarie programmet
ingående anläggningsarbeten. För den ifrågavarande kabelanläggningen
erfordras dessutom en överdragsstation i Emmaboda. Även med
forcering av byggnads- och installationsarbeten anses denna överdragsstation
icke kunna färdigställas nämnvärt tidigare än vad ovan angivits för
den övriga delen av anläggningen.
Att riksdagen, på sätt i motionerna 1:189 och 11:272 ifrågasatts, skulle
göra framställning till Kungl. Maj :t om påskyndande av kabelarbetena på
sträckan Alvesta—Karlskrona med Emmaboda—Kalmar, finner utskottet
med hänsyn till ovan anförda omständigheter föga välbetänkt. Utskottet avstyrker
därför motionerna.
För anläggningar vid huvudverkstäder har Kungl. Maj :t äskat ett investeringsanslag
av 4,5 miljoner kronor, varav 1,5 miljon kronor avse begynnelsekostnader
för tillbyggnad av vagnverkstaden i Örebro. Förslaget har
motiverats med det ökade behov av rälsbussrevisioner som väntas uppstå
på grund av vagnparkens utvidgning. I de båda likalydande motionerna
I: 129 och II: 192 har emellertid förordats, att beloppet i stället anslås till
en revisionsverkstad för rälsbussar i Norrland. Med hänsyn till att i det
närmaste 50 procent av all rälsbusstrafik är koncentrerad till de båda nordligaste
länen ha nämligen motionärerna ansett det vara mest ändamålsenligt,
att här ifrågavarande reparationsarbeten förläggas till Notviken eller Östersund,
på vilka platser redan finnas verkstäder för annan rullande materiel.
Enligt vad utskottet under hand erfarit inkludera de av motionärerna
Statsutskottets utlåtande nr 9.
37
lämnade uppgifterna icke de smalspåriga rälsbussarna. Därest dessa medräknas,
kommer den för de båda nordligaste länen angivna fördelningssiffran
att ändras från 46,7 till 32,7 procent. Från järnvägsstyrelsens sida har
vidare upplysts, att huvudverkstaden i Örebro med hänsyn till den faktiska
tyngdpunkten för rälsbussdriften ligger mycket väl till för att ombesörja erforderliga
revisioner. Främst kommer detta till uttryck i fråga om kostnaderna.
De totala revisionskostnaderna per buss ha sålunda beräknats till
för Örebro 22 500 kronor, för Östersund 24 000 kronor och för Notviken
26 000 kronor. I beloppen äro jämväl inbegripna vederbörande transportkostnader.
Härtill kommer bl. a. svårigheten att på sistnämnda båda orter
erhålla specialutbildad arbetskraft. Man måste nämligen beakta, att de där
befintliga verkstäderna ha sin verksamhet inriktad på annan rullande materiel
än rälsbussar, vilket ytterligare medför att själva byggnadsarbetena
komma att ta längre tid i anspråk. Med all sannolikhet komma dessutom anläggningskostnaderna
att bliva högre. Av nu anförda skäl anser sig utskottet
böra avstyrka bifall till motionerna.
Beträffande övriga under förevarande huvudrubrik gjorda anslagsäskanden
har utskottet icke funnit anledning till särskilt uttalande.
Under hänvisning jämväl till vad utskottet under föregående punkt anfört
får utskottet hemställa,
I. alt riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
för budgetåret 1952/53 anvisa följande investeringsanslag,
nämligen
a) Bangårdar ...................... 11 300 000 kronor,
b) Dubbelspårsbyggnader och linjeom
läggningar
.................... 17 000 000 kronor,
c) Anläggning av industrispår örnskölds
viks
västra—Gullänget .......... 800 000 kronor,
d) Ombyggnad till normalspår av linjen
Forshem—Lidköping-—Håkantorp
med Källby—Kinnekleva ........ 2 000 000 kronor,
e) Fortlöpande förstärkning av spåröver
byggnaden
.................... 16 000 000 kronor,
f) Skenfria vägkorsningar m. m....... 1 000 kronor,
g) Broar m. m....................... 4 500 000 kronor,
h) Husbyggnader.................... 11 200 000 kronor,
i) Signalsäkerhetsanläggningar ...... 7 100 000 kronor,
j) Väg sky dd sanläggningar .......... 1 800 000 kronor,
k) Telefonanläggningar m. m......... 5 900 000 kronor,
l) Anläggningar för elektrisk tågdrift. . 10 100 000 kronor,
in) Fortsatt elektrifiering av statsbane
nätet
.......................... 17 000 000 kronor,
n) Lokstations- och driftverkstadsan
läggningar
.................... 1 100 000 kronor,
o) Anläggningar vid huvudverkstäder .. 4 500 000 kronor,
p) Anläggningar vid förrädsavdelningen 630 000 kronor;
38
Statsutskottets utlåtande nr 9.
II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 130 och II: 193, bemyndiga
Kungl. Maj :t att besluta om elektrifiering av linjerna Söderhamn—Sundsvall,
Ludvika—Tillfyerga—Sala, Sundsvall—
Härnösand, Hässleholm—Kristianstad och Härnösand—
Långsele;
III. att motionerna I: 189 och II: 272 icke må bifallas av
riksdagen;
IV. att motionerna I: 129 och II: 192 icke må bifallas av
riksdagen.
17:o) Försvarsberedskap. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 17,
s. 69) samt under hänvisning till vad utskottet under punkten 15:o) anfört
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Försvarsberedskap vid statens järnvägar
för budgetåret 1952/53 anvisa ett investcringsanslag
av 8 550 000 kronor.
18:o) Rullande materiel. Kungl. Maj :t har (punkt 18, s. 69—77) föreslagit
riksdagen dels att till viss i statsrådsprotokollet angiven rullande materiel
för budgetåret 1952/53 anvisa investeringsanslag å tillhopa 121 700 000
kronor, dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att lämna järnvägsstyrelsen vissa
i statsrådsprotokollet angivna beställningsbemyndiganden.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett sammanlagt
belopp av 64 320 000 kronor.
Järnvägsstyrelsen har för nästa budgetår under förevarande rubrik äskat
anslag å tillhopa 121 700 000 kronor. Äskandena avse följande ändamål.
Anskaffning av lok och lokomotorer........................... 48 800 000
Anskaffning av motorvagnar och rälsbussar.................... 17 050 000
Anskaffning av person-, resgods- och postvagnar............... 11 350 000
Anskaffning av godsvagnar................................... 36 500 000
Ombyggnad av rullande materiel.............................. 8 000 000
Summa kronor 121 700 000
Beträffande den närmare innebörden av järnvägsstyrelsens anslagsäskanden
torde få hänvisas till propositionen (s. 70—76).
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag och under hänvisning
till vad utskottet under punkten 15 :o) anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. för budgetåret 1952/53 anvisa följande investeringsanslag
nämligen
Statsutskottets utlåtande nr 9.
39
a) Anskaffning av lok och lokomotorer 48 800 000 kronor,
b) Anskaffning av motorvagnar och
i''älsbussar .................... 17 050 000 kronor,
c) Anskaffning av person-, resgods- och
postvagnar .................... 11 350 000 kronor,
d) Anskaffning av godsvagnar........ 36 500 000 kronor,
e) Ombyggnad av rullande materiel . . 8 000 000 kronor.
II. bemyndiga Kungl. Maj :t medgiva att järnvägsstyrel
-
sen må under de närmaste fem åren beställa högst 125 rälsbussar,
1 200 godsvagnar och 300 malmvagnar om året samt
under de närmaste tre åren sammanlagt högst 30 sovvagnar
i stålkonstruktion.
19:o) Sjöfartsmateriel. Kungl. Maj:t har (punkt 19, s. 77 och 78) föreslagit
riksdagen att under rubriken Sjöfartsmateriel för budgetåret 1952/53
anvisa vissa i statsrådsprotokollet angivna investeringsanslag å tillhopa
1 350 000 kronor.
Järnvägsstyrelsen har för nästa budgetår äskat 5 000 000 kronor till anskaffning
av en ny tågfärja och 350 000 kronor till ombyggnad av sjöfartsmateriel.
Styrelsen erinrar, att de båda trelleborgsfärjorna »Drottning Victoria» och
»Konung Gustav V» nu är o över 40 år gamla och att underhållskostnaderna
äro relativt höga. Då färjorna äro koleldade ha bränslekostnaderna genom
det senaste årets kraftigt stigande bränslepriser blivit mycket stora. Mest
rationellt vore därför utan tvivel att ersätta de båda färjorna med ny materiel.
En undersökning har visat, att man som alternativ härtill möjligen
skulle kunna tänka sig att en genomgripande reparation kunde öka färjornas
livslängd med cirka 10 år. Kostnaderna för en dylik genomgripande reparation
ha preliminärt beräknats till cirka 2 000 000 kronor per färja. Denna
kostnad skulle bestridas av driftmedel. Efter en dylik reparation skulle färjorna
ändock i drifts- och underhållsavseende vara mycket dyrbara på grund
av de höga bränslepriserna och den åldriga konstruktionen. Genom att vid
den genomgripande reparationen jämväl installera oljeeldning skulle man
vid nuvarande relationer mellan olja och kol kunna nedbringa driftkostnaderna
med cirka 300 000 kronor per år.
Styrelsen anför vidare, att man med hänsyn till den relativt långa byggnadstid
man nu torde få räkna med för en ny färja samt den korta återstående
livslängd, som de båda färjorna skulle få även vid en genomgripande
reparation av angivet slag, icke längre synes kunna uppskjuta att anskatfa
en ny färja. Denna bör vara av tågfärjan »Starkes» storlek och i
första hand avsedd för Trelleborgsleden. Färjan bör emellertid även lämpa
sig för Malmöleden, där ett mycket starkt behov föreligger av en r''eservfärja
för »Malmöhus», byggd för samma gångtid som denna. För att en dylik
40
Statsutskottets utlåtande nr t).
färja skall kunna användas även å Malmöleden, måste dock vissa arbeten
utföras i hamnarna i Malmö och Köpenhamn. Anskaffningskostnaden för
en ny färja har preliminärt uppskattats till cirka 15 miljoner kronor. Vid
en jämförelse mellan en koleldad och en dieselmotordriven färja av ifrågavarande
storlek beräknas dieseldriften vid 600 dubbelturer mellan Trelleborg
och Sassnitz medföra en årlig'' bränslebesparing av cirka 1 000 000 kronor.
En investering av 15 miljoner kronor förräntas sålunda väl genom de
fägre driftkostnaderna för en dieseldriven färja. Om medel erhållas för
beställning av färjan under budgetåret 1952/53, beräknas denna kunna levereras
tidigast under år 1955.
Slutligen framhåller styrelsen, att det även vid nyanskaffning av en färja
är erforderligt att grundligt upprusta en av de två gamla färjorna, så att
denna kan hållas i trafik ytterligare tio år. Därvid bör fartyget utrustas för
oljeeldning, vilket beräknas kosta 350 000 kronor, vilken kostnad dock blir
nästan helt betald på ett år genom driftkostnadsbesparing.
Departementschefen har tillstyrkt ett investeringsanslag om 1 000 000
kronor till ny tågfärja och 350 000 kronor till ombyggnad av sjöfartsmateriel.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag och under hänvisning
till vad utskottet under punkten 15:o) anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må för budgetåret 1952/53 anvisa följande
investeringsanslag, nämligen:
a) Ny tågfärja ...................... 1 000 000 kronor
b) Ombyggnad av sjöfartsmateriel...... 350 000 kronor.
20:o) Biltrafik. Kungl. Maj:t har (punkt 20, s. 78—80) föreslagit riksdagen
att under rubriken Biltrafik för budgetåret 1952/53 anvisa vissa i
statsrådsprotokollet angivna investeringsanslag å tillhopa 14 500 000 kronor.
För innevarande budgetår ha under förevarande rubrik anvisats 200 000
kronor till garage- och verkstadsbyggnader, 9 800 000 kronor till anskaffning
av bihnateriel och 2 000 000 kronor till förvärv av billinjer.
Vid utgången av budgetåret 1950/51 förelåg å anslaget till Garage- och
verkstadsbyggnader en reservation om ca 1,8 miljon kronor. Å de två övriga
anslagen fanns den 30 juni 1951 icke någon behållning.
Järnvägsstyrelsen har beträffande anslaget till Garage- och verkstadsbyggnader
framhållit att den kraftiga utveckling, som statens järnvägars
biltrafik undergått, har medfört ett alltmer stegrat behov av anläggningar
för skötsel, underhåll och garagering av den till cirka 1 500 vägbussar och
200 lastbilar uppgående fordonsparken. För nästa budgetår har styrelsen till
lörevarande ändamål äskat 3 000 000 kronor.
I samband med sitt anslagsyrkande beträffande bilmateriel meddelar styrelsen,
att under våren 1953 — den tidpunkt då de vägfordon, för vilka
Statsutskottets utlåtande nr t).
41
medel nu äskas, beräknas vara leveransklara för insätlande i trafik — ha
icke mindre än 474 bussar, 83 lastbilar, 6 personbilar och 60 godssläpvagnar
av den nuvarande fordonsparken överskridit den ålder, då de med hänsyn
till förslitning och otillfredsställande driftsekonomi normalt borde utrangeras
och ersättas med modern och ur driftsynpunkt mera ändamålsenlig
materiel.
Styrelsen meddelar vidare, att den nuvarande fordonsparken fördelar sig
mycket ojämnt på olika åldersgrupper. Orsaken härtill är att endast ett
ringa antal fordon anskaffades under krigsåren 1940—1945. Genom en väl
avvägd framtida årlig anskaffning och under förutsättning att biltrafiken
utvecklas på ett normalt sätt, kan en successiv utgallring av de överåriga
fordonen göras inom loppet av fem år, utan att kravet på en någorlunda
jämn anskaffning därför behöver eftersättas. Gjorda beräkningar ge nämligen
vid handen, att fordonsparken för budgetåret 1952/53 och framdeles
vid en årlig förnyelse med ca 140 vägbussar, 20 lastbilar, 2 personbilar och
25 godssläpvagnar efter ca fem år får en någorlunda jämn ålderssammansättning.
Under ännu ett antal år framåt skulle det sålunda bli nödvändigt
att bibehålla i trafik överåriga, ur drift- och underhållssynpunkt oekonomiska
fordon, men med hänsyn till dels angelägenheten att begränsa investeringarna,
dels önskvärdheten av att uppnå en jämn årlig nyanskaffning
anser sig styrelsen böra begränsa årsanskaffningen till nyssnämnda antal
fordon, för vilket ändamål med nuvarande priser erfordras 10,5 miljoner
kronor.
Slutligen meddelar styrelsen att för sådana angelägna förvärv av billinjer,
varom förhandlingar pågå och där en uppgörelse icke längre kan
uppskjutas, erfordras minst 2 miljoner kronor för nästa budgetår.
Departementschefen har tillstyrkt 2 000 000 kronor till garage- och verkstadsbyggnader,
10 500 000 kronor till anskaffning av bilmateriel och
2 000 000 kronor till förvärv av billinjer. I
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Petrcn in. fl. (1:30) och den andra inom andra kammaren av fru
Sandström in. fl. (II: 38), i vilka hemställts, att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj :ts under förevarande punkt gjorda hemställan om anslag till
förvärv av billinjer;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Svärd och Bergh (I: 258) och den andra inom andra kammaren
av herr Birke och fröken Wetterström (11:367), i vilka hemställts, såvitt
nu är i fråga, att riksdagen måtte dels avslå Kungl. Maj:ts förslag om
anslag å 2 000 000 kronor till förvärv av billinjer, dels till anskaffning av
bilmateriel anvisa allenast 9 400 000 kronor, dels ock till garage- och verkstadsbyggnader
åt statens järnvägar anvisa allenast 1 500 000 kronor.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionerna 11:38 och 1:258.
42
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Utskottet. Såsom av järnvägsstyrelsens petitaskrivelse framgår, fördelar
sig statens järnvägars nuvarande motorfordonspark mycket ojämnt på olika
åldersgrupper. Ett starkt behov av ersättningsanskaffningar föreligger därför,
vilket icke utan bestämda olägenheter i bl. a. driftekonomiskt avseende
kan ytterligare eftersättas. Lika uppenbart är att för fordonsparken erfordras
en tidsenlig och tillräckligt omfattande garage- och verkstadsorganisation,
därest underhållskostnaderna skola kunna hållas inom rimliga
gränser. Med hänsyn härtill finner utskottet det icke tillrådligt att, såsom
lörordats i motionerna 1:258 och 11:367, reducera de av Kungl. Maj :t för
nu berörda ändamål äskade anslagsbeloppen.
Lika litet kan utskottet tillstyrka de i såväl sistnämnda motioner som
motionerna 1:30 och 11:38 framförda yrkandena om avslag på Kungl.
Maj :ts hemställan om medel till förvärv av billinjer. Enligt utskottets mening
måste den av statens järnvägar bedrivna biltrafikrörelsen betecknas
som ett värdefullt komplement till den egentliga järnvägsdriften. Det framstår
därför såsom fullt naturligt, att järnvägsstyrelsen söker samordna denna
trafik på mest rationella sätt, vilket ofta blott är möjligt genom förvärv
av angränsande privata linjer. Det är härvidlag närmast en fråga om rent
praktiska överväganden och ingalunda, såsom motionärerna synas mena,
ett uttryck för målmedveten monopolsträvan. I detta sammanhang torde
särskilt böra uppmärksammas, att förevarande anslag förutsatts skola anvisas
med oförändrat belopp trots den betydande höjning av den allmänna
kostnadsnivån som inträtt. Utskottet vill slutligen erinra om att motioner
av samma innebörd som de nu behandlade väckts såväl år 1950 som 1951
utan att dock vinna riksdagens bifall. De innevarande år motionsvis framförda
synpunkterna på hithörande spörsmål äro, såvitt utskottet kan bedöma,
näppeligen av den art att de kunna motivera ett annat ställningstagande
från riksdagens sida.
Under åberopande av nu anförda skäl hemställer utskottet,
att riksdagen må
I. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å
motionerna 1: 258 och II: 367, i vad de avse förevarande anslag,
till Garage- och verkstadsbyggnader för budgetåret
1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor;
II. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 258 och II: 367, i vad de avse förevarande
anslag, till Anskaffning av bilmateriel för budgetåret 1952/
53 anvisa ett investeringsanslag av 10 500 000 kronor;
III. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å
motionerna I: 30 och II: 38 samt I: 258 och II: 367, sistnämnda
båda motioner i vad de avse förevarande anslag, till Förvärv
av billin jer för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag
av 2 000 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr !).
43
21 :o) Inventarier m. m. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 21,
s. SO), hemställer utskottet,
att riksdagen må till Inventarier m. in. för budgetåret
1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 9 300 000 kronor.
22 :o) Statens järnvägars dispositionsanslag. Kungl. Maj:t har (punkt 22,
s. 81) föreslagit riksdagen att såsom Statens järnvägars dispositionsanslag
för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 11 000 000 kronoi\
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett belopp
av 14 000 000 kronor. Tillgängliga medel beräknas vara helt förbrukade
den 30 juni 1952.
Järnvägsstyrelsen erinrar, att dispositionsanslaget hittills har varit avsett
att täcka, förutom kostnaderna för återställande av genom olyckshändelser
skadade anläggningar och materiel, kostnader för dels oförutsedda
brådskande arbeten och anskaffningar, dels en mångfald mindre arbeten.
Med hänsyn till att man under de senare åren alltmer övergått från specificerade
anslag till kollektivanslag å riksstaten, avses att i fortsättningen
jämväl bestrida kostnaderna för dessa mindre, ej specificerade arbeten av
respektive kollektivanslag i stället för av dispositionsanslaget. Detta senare
anses därigenom kunna minskas från 14 000 000 kronor, som upptagits för
de två senaste åren, till 11 000 000 kronor och innefattar således nu endast
kostnader för olyckshändelser och för oförutsedda arbeten i övrigt.
Styrelsen hemställer, att 11 000 000 kronor anvisas för nästa budgetår.
Departementschefen har biträtt styrelsens förslag.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag och under hänvisning
till vad utskottet under punkten 15 :o) anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må såsom Statens järnvägars dispositionsanslag
för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag
av 11 000 000 kronor.
Statens vattenfallsverk.
23:o) Kraftbalansens utveckling. I statsrådsprotokollet har (punkt 23, s.
82—95) lämnats en redogörelse för kraftbalansens utveckling.
Nederbörden har under budgetåret 1950/51 i genomsnitt för hela landet
varit större än den normala, och framför allt ha landets sydligare delar fått
betydande nederbördsöverskott. Därför har tillrinningen till sjöar och floder
varit hög med undantag för Lule älvsområdet och vattentillgången vid
kraftstationerna tillfredsställande. Trots den ännu rådande underutbyggnaden
av vattenkraft har det således varit möjligt att täcka den starkt ökade
belastningen med endast begränsad tillsats av värmekraft och även att
44
Statsutskottets utlåtande nr 9.
avsätta stora kraftbelopp för sekunda ändamål. Magasinsfyllningen, som
inför hösten 1951 och vintern 1951/52 var god, framför allt i södra och
mellersta Sverige, har emellertid minskat och kraftförsörjningsläget har blivit
ansträngt.
Den totala belastningen exklusive den överskottskraft, som avsatts till
elektriska ångpannor, har under budgetåret 1950/51 ökat med icke mindre
än 735 miljoner kWh från år 1949/50. Härtill har bidragit dels att den
befintliga produktionskapaciteten i landets industriella anläggningar utnyttjats
till det yttersta under rådande högkonjunktur, dels att nya industriella
anläggningar, som utgöra resultat av näringslivets efter kriget påbörjade
expansion, ha satts i drift. Liksom under de senast föregående åren ha
kraftbehoven icke kunnat täckas enbart med verkets egen vattenkraft, även
om de erforderliga krafttillskotten varit mindre. I Västerås ångkraftverk
ha således producerats endast 55 MkWh, och den från samkörande företag
inköpta kraften har likaledes varit betydligt mindre än under de senaste
åren. Den inköpta kraften har delvis utnyttjats under högbelastningstid för
verkets obligatoriska kraftleveranser men även avsatts till elektriska ångpannor.
I följande tabell angives ökningen i belastningen, fördelad på olika användningsområden
från budgetåret 1949/50 till 1950/51. För jämförelse angivas
även motsvarande siffror för medelökningen under femårsperioden
1945/46—1950/51 och under tioårsperioden 1940/41—1950/51.
Konsum tionsgrupp
a. Allmän distribution..............
b. Reservkraft ....................
c. Andelskraft ....................
d. SJ exkl. malmbanan ............
e. Malmbanan och malmfälten ......
f. Trä- och pappersindustri ........
g. Elektrokemisk industri ..........
h. Skifferoljeverk ..................
Summa
Ökning (+) eller minskning (—) per år
MkWh
1949/50-
1950/51
5-årsperioden
1945/46-
1950/51
10-årsperioden
1940/41—
1950/51
+ 360
+ 240
+ 213
- 29
+ 18
+ 23
+ 27
+ 1
+ 13
+ 86
+ 41
+ 56
+ 35
+ 7
+ 3
+ 136
+ 47
+ 63
+ 119
+ 53
+ 59
+ 1
—
—
+ 735
+ 407
+ 430
Vattenfallsstyrelsen har i skrivelse den 24 september 1951 erinrat, att belastningen
i hela landet under budgetåret 1950/51 ökat med icke mindre än
1 800 MkWh. För att undersöka, om den senaste tidens höga utvecklingstakt
kommer att bestå, har centrala driftledningen nyligen genomfört en
ny belastningsundersökning, baserad på en detaljerad genomgång av de
framtida kraftbehoven inom de tre stora förbrukningsgrupperna industri,
samfärdsel och detalj förbrukning. Undersökningen har genomförts i intimt
samarbete med industriföretag, branschorganisationerna inom olika industriområden,
centrala utredningsorgan samt sådana företag, vilka genom
Statsutskottets utlåtande ni• i).
45
tillverkning av förbrukningsapparater bidraga till en fortsatt ökning av
kraftkonsumtionen. Utredningsresultatet är i korthet följande.
För industriens del torde nu pågående stora utbyggnader av järnverken
jämte följdverkningar härav inom övriga industrigrupper tillsammans
med en fortsatt expansion av verkstadsindustrien medföra stark ökning
av kraftbehoven bland de industrier, vilka hänföras till den ur kraftsynpunkt
tungt vägande gruppen malmbrytning och metallindustri. Inom
den kemisk-tekniska industrien får den starka expansion, som karakteriserat
de senaste 15 åren, antagas fortsätta, ehuru troligen i något långsammare
lakt än hittills. Massaindustrien får antagas trots begränsade råvarutillgångar
kräva relativt stora ökningar i krafttillgång, i huvudsak beroende på
ökad förädling av råvaran. Även inom gruppen jord- och stenindustri får
för de närmaste åren förutsättas en stark expansion, medan för övriga industrigrupper,
som huvudsakligen leverera till hemmamarknaden, kan antagas
en något långsammare utveckling än för de förutnämnda, ur kraftsynpunkt
mera vägande grupperna. Slutresultatet av undersökningarna för
industriens del är, att den exponentiella stegring av kraftbehoven om cirka
5,5 procent per år, vilken karakteriserat utvecklingen sedan 1920-talet, i stort
sett torde komma att fortsätta under första hälften av 1950-talet.
För samfärdselns del utgöra de statliga järnvägarna den helt dominerande
kraftförbrukaren. Enligt uppgifter, vilka lämnats av järnvägsstyrelsen,
bör man för denna förbrukningsgrupp kunna förutse en ökning av
kraftkonsumtionen med cirka 50 MkWh per år under början av 1950-talet.
Såsom bakgrund till denna siffra ligger en uppskattad ökning av persontrafiken
med 1 å 2 procent per år och av godstrafiken med cirka 3 å 4 procent
per år. Dessutom förutsättas vissa nyelektrifieringar samt ökade
malmtransporter bidraga till belastningsökningen.
Utvecklingen inom detalj förbrukningen är mera svårbedömbar
än inom grupperna industri och samfärdsel, främst av det skälet, alt
man på grund av det stora antalet konsumenter icke har möjlighet att i
detalj analysera de enskilda förbrukningsobjekten. Undersökningen har därför
baserats på prognoser angående den framtida tillverkningen av kraftkonsumerande
hushållsapparater samt pa försök att bedöma, huruvida pa
detta område nya användningar för elkraften kunna förväntas inom den
närmaste tiden.‘ Hänsyn har härvid fått tagas till sådana svårbedömbara
faktorer som allmänhetens köpkraft, kraftprisernas relation till priserna på
bränslen in. in. Med vissa sannolika förutsättningar i dessa hänseenden konstateras,
att utrymme föreligger för en fortsatt stark stegring av kraftbehoven
inom detalj förbrukningen i ungefär samma takt som under de senast
gångna åren, det vill säga med cirka 10 procent per år.
Såsom en slutsats av undersökningarna fastslås, uttalar vattenfallsstyrelsen,
att den sannolika årliga belastningsökningen i hela landet för de näimaste
fem åren kan uppskattas till cirka 1 200 MkWh per år. Den cirka 50
procent större belastningsökningen under budgetåret 1950/51 torde lå anses
delvis vara av tillfällig natur i så måtto, att lika stora årliga ökningar icke
behöva förväntas i fortsättningen. Däremot torde den övernormala ökningen
i stort sett innebära en definitiv höjning av belastningsnivån, särskilt i den
män orsaken var förutnämnda förhållandevis stora idrifttagande av nya
industrianläggningar, vilket måste beaktas vid fastläggandet av utgångspunkt
för nya bclastningsprognoser.
46
Statsutskottets utlåtande nr i).
Enligt gjorda uppskattningar torde ungefär hälften av landets belastningsökning
komma på de områden, vilka försörjas genom statens vattensfallsverk.
Med utgångspunkt från centrala driftledningens prognos skulle således
den sannolika belastningsökningen inom dessa områden bli cirka 600 MkWh
per år under de närmaste fem åren.
Vattenfallsstyrelsen erinrar vidare, hurusom styrelsen för tre år sedan,
alltså år 1948, behandlat utbyggnadsprogrammet under intryck av centrala
driftledningens då genomförda »maximipr ognos», vilken för styrelsens del
utvisade en årlig ökning av kraftbehoven med 600 MkWh per år, alltså lika
mycket som nu föreliggande prognos. Under de följande två åren har till
grund för anslagsberäkningen legat en prognossiffra av 500 MkWh per år,
vilken framkom av en år 1949 av centrala driftledningen genomförd undersökning,
inriktad på den sannolika belastningsökningen men också avseende
endast en rätt begränsad tid framåt. Det är i och för sig förklarligt, att prognossiffror
av ifrågavarande slag variera år från år, tv dels kunna de reella
förutsättningarna för belastningsutvecklingen, såsom industriens expansions-
och rationaliseringsplaner, undergå rätt snabba förskjutningar, dels
måste den i verkligheten skedda utvecklingen fram till beräkningstillfället
utöva inflytande. När vattenfallsstyrelsen nu anser, att utbyggnadsplanerna
böra baseras på 600 MkWh årlig ökning, är detta i viss mån influerat av den
stora uppgången av belastningsnivån under det senaste budgetåret. Väsentligast
är emellertid resultatet av centrala driftledningens senaste undersökning,
eftersom denna enligt styrelsens uppfattning verkställts på grundval
av så reella förutsättningar, som över huvud taget stå till buds. Att märka är,
att den därvid framkomna belastningsökningen motsvarar 6 ä 7 procents
årligt tillskott. Den angiver därmed blott fortsättningen av ett förlopp, som
med endast obetydliga avvikelser pågått sedan början av 1900-talet, och
några skäl för att nämnda förlopp skulle just nu stanna eller avsakta föreligga
näppeligen. Om en i stort sett konstant procentuell stegring föreligger,
men man för enkelhets skull räknar med årligen lika tillskottsbelopp i prognoser
för begränsad tid framåt, måste ifrågavarande årsbelopp då och då
stiga.
De varierande utgångspunkterna i fråga om belastningsutvecklingen ba
icke påverkat det aktuella programmet för krafttillskott fram till ungefär
år 1955, då detta är inriktat på så omfattande utbyggnader, som tillgängliga
resurser medgiva, för att tidigare eftersläpning skall inhämtas och den bebehövliga
marginalen mellan vattenkrafttillgång och belastning om möjligt
skall åstadkommas. Vad sedan planerna för tiden efter 1955 beträffar, inverkar
höjningen av prognossiffran något men tills vidare knappast i större
omfattning än den redan genom belastningsuppgången under förra budgetåret
faktiskt inträdda förskjutningen av utgångsläget. Denna förskjutning
måste till den del den blir permanent, förr eller senare föranleda tillskapandet
av motsvarande kraftresurser.
Av de angivna utgångspunkterna följer, att styrelsens pågående utbyggnader
böra fullföljas programenligt, och styrelsen hoppas, att detta skall
Statsutskottets utlåtande nr it.
47
visa sig möjligt trots en del på senare tid uppträdande svårigheter i fråga om
materialförsörjning och tillgång på arbetskraft. Programenlig utveckling
innebär, att ångkraftverket i Västerås redan hösten 1951 utökas med ett maskinaggregat
och en ångpanna och att kraftstationen vid Harsprånget blir
helt färdigställd under innevarande budgetår i och med att dess tredje
aggregat tages i drift omkring den 1 april 1952. Under våren och sommaren
1952 skola dessutom de tredje maskinaggregaten i Stadsforsen och Hölleforsen
tillkomma. Under år 1953 beräknas de två första aggregaten i Kilforsen
bli tagna i drift, medan det tredje aggregatet blir klart våren 1954.
Under sommaren och hösten 1954 komma därefter enligt planerna de båda
aggregaten i kraftstationen vid Liggaforsen. Beträffande utbyggnaden av
Bergeforsen, som därnäst skall lämna tillskott, gäller i nuvarande läge efter
vattenöverdomstolens utslag i slutet av juni 1951, att om Kungl. Maj :ts
tillstånd erhålles under hösten 1951, byggnadsarbetena kunna igångsättas
tör fullt under vintern, varvid stationen beräknas bli driftfärdig med åtminstone
två aggregat under år 1955. De i det följande avhandlade kompletteringarna
av utbyggnadsprogrammet och därav följande anslagsbehov ha
baserats på att så blir fallet.
Om de nuvarande utbyggnaderna bli genomförda på angivet sätt, kommer
styrelsens tillgång på vattenkraft vid normala vattenförhållanden att utgöra
10 800 MkWh under budgetåret 1955/56. Med den förut angivna förutsättningen
i fråga om kraftförbrukningens ökning — 600 MkWh per år i genomsnitt
under de närmaste fem åren — blir belastningen inom statsblocket
10 500 MkWh under budgetåret 1955/56. Normalårstillgången av vattenkraft
beräknas sålunda detta år bli 3 procent större än belastningen. Styrelsen
har redan tidigare framhållit, att det för att säkerställa krafttillgången
under torrår är nödvändigt, att marginalen i vattenkraft under normalår
uppgår till åtminstone 10 procent, vilket dessutom är fördelaktigt av rent
ekonomiska skäl. De på senare tid kraftigt ökade bränsleprisen tala närmast
för en ytterligare höjning av denna marginal.
De undersökningar, vilkas resultat redovisats i det föregående, leda till
att visst krafttillskott, utöver vad redan beslutade utbyggnader giva, är
erforderligt under budgetåret 1955/56 och att detsamma givetvis gäller även
för budgetåret 1956/57. Med hänsyn till byggnadstider och leAeranstiderna
för de stora kraftmaskinerna erfordras beslut och anslagsanvisning av 1952
års riksdag.
Styrelsen har funnit, att de åtgärder, som närmast böra komma i fråga
för åstadkommande av ytterligare krafttillskott under budgetåret 1955/56,
äro utbyggnad av en ny kraftstation vid Näverede i Indalsälven och insättning
av ett tredje aggregat i Midskogs kraftstation i samma älv. Att dessa
utbyggnadsåtgärder äro särskilt lämpliga sammanhänger med att de avse
den redan väl årsreglcrade Indalsälven och att goda möjligheter till korltidsreglering
föreligga, vilket senare speciellt gäller för hela kraftstationskomplexet
Midskog, Näverede och Stugun. Vidare utgör Nävercdestationen
ett steg mot sådan slututbyggnad av vattendraget med fullständig avtrapp
-
48
Statsutskottets utlåtande nr 9.
ning av detsamma, som ur åtskilliga synpunkter är fördelaktig, och läget
i Indalsälven intill en transformeringspunkt — Midskog — på stamlinjenäfct
för 380 kV är för närvarande det gynnsammaste möjliga med hänsyn
till kostnaderna för kraftens överföring. Slutligen äro de nämnda åtgärderna
lämpliga med hänsyn till verkets byggnadsorganisation och befintlig
byggnadsmaskinutrustning. Genom utbyggnaden av Näverede och
det tredje aggregatet i Midskog erhålles ett tillskott i genomsnittlig produktionsförmåga
av cirka 400 MkWh per år. Om beslut fattas om dessa
åtgärder vid 1952 års riksdag, torde det vara möjligt att i stort sett slutföra
dem under budgetåret 1955/56.
För idrifttagande under budgetåret 1956/57 äro de lämpligaste projekten
utbyggnad av Stuguforsen i Indalsälven — för denna station gälla samma
förutsättningar som för Näveredeanläggningen — och utbyggnad av
fallkomplexet Gårele-, Lasele- och Holaforsarna i Ångermanälvens huvudgren
närmast ovanför sammanflödet med Fjällsjöälven. Den kraftstation,
som skall utnyttja detta forskomplex, benämnes i det följande Lasele. Ur
Stugun kan utvinnas cirka 180 MkWh per år och ur Lasele cirka 600 MkWh
per år, av vilka dock omkring 150 MkWh per år bortgå såsom andelskraft
till privata delägare i fallen. Stugun kan byggas i direkt anslutning till arbetena
vid Näverede och Midskog och med användning av samma byggnadsorganisation.
Med hänsyn till avsedd tidpunkt för idrifttagandet erfordras
för maskinbeställningar och några andra förberedelser anslag redan
under budgetåret 1952/53. Vid utbyggnaden av Lasele kan den byggnadsorganisation
användas, som för närvarande har hand om Kilforsbygget.
Byggnadsarbeten i större utsträckning torde icke behöva påbörjas förrän
under år 1953. Med hänsyn till önskvärdheten att undvika treskiftsarbete
vid sprängningarna måste emellertid förberedelser för dem göras redan
under hösten 1952, då även de större maskinerna böra beställas. För dessa
åtgärder och för påbörjandet i övrigt under våren 1953 erfordras anslag
för budgetåret 1952/53.
Det skildrade utbyggnadsprogrammet innebär en ökning av vattenkrafttillgången
med i genomsnitt 600 MkWh per år under de båda budgetåren
1955/56 och 1956/57. Som jämförelse må nämnas, att ökningen under de
fyra budgetåren dessförinnan, alltså budgetåren 1951/52—1954/55, kommer
att motsvara i genomsnitt cirka 800 MkWh per år. Den normala årstillgången
av vattenkraft inom statsblocket blir 11 100 MkWh under budgetåret
1955/56 och 11 700 MkWh under budgetåret 1956/57. Marginalen häremellan
och belastningen uppgår då vid den förutsatta belastningsutvecklingen
till 6 respektive 5 procent. Såsom redan framhållits, är denna marginal
icke fullt tillräcklig, men vattenfallsstyrelsen har i nuvarande läge
icke ansett sig böra föreslå utbyggnad av ytterligare anläggningar.
På grundval av dessa överväganden har vattenfallsstyrelsen framlagt sina
anslagsäskanden å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår
samt å riksstaten för nästa budgetår. Fn sammanställning av de för budgetåren
1950/51 och 1951/52 anvisade samt å tilläggsstat till riksstaten för
Statsutskottets utlåtande nr 9. 49
sistnämnda budgetår och å riksstaten för budgetåret 1952/53 äskade anslagen
under statens vattenfallsverks fond visar följande siffror.
1950/51
1951/52
1952/53
tusental kronor
Vatten- och ångkraftverk samt reglerings-
arbeten i egen regi......
............ 82 900
68 100
31 3001
116 100
Distributionsanläggningar
............ 62 500
62 000
120 000
40 0001
Övrigt ..................
............ 6 000
4 000
4 500
Summa 151400
205 400
240 600
I summan för budgetåret
1950/51 ha ej inräknats
dels ett
anslag till
lagringsanordning och dels
ett anslag till kraftöverföring från Norge till
Danmark.
Härjämte hemställer vattenfallsstyrelsen om medgivande att öka sin rörliga
kredit hos riksgäldskontoret från 45 till 60 miljoner kronor, alternativt
om anvisande å tilläggsstat av ett investeringsanslag till inventarier
m. in.
Vid senaste budgetårsskiftet uppgingo anslagsreservationerna till 37,7 miljoner
kronor. Under förutsättning att de av vattenfallsstyrelsen begärda
anslagen på tilläggsstat bli anvisade, beräknas reservationerna vid innevarande
budgetårs slut till ungefär 20 000 000 kronor. Totalinvesteringen under
budgetåret 1951/52 skulle sålunda bli, de på tilläggsstat äskade anslagen
medräknade men exklusive investering för kraftöverföring från Norge
till Danmark, (37,7 -f- 205,4 — 20,o) 223,i miljoner kronor. Styrelsen anhåller
därför, att gränsen för styrelsens totalinvestering under budgetåret
1951/52 höjes till 225 000 000 kronor. Under budgetåret 1952/53 beräknas
totalinvesteringen uppgå till ungefär 245 000 000 kronor.
över vattenfallsstyrelsens framställning ha utlåtanden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
samt statens handels- och industrikommission (s.
89—92).
Departementschefen har anfört följande.
Den svenska kraftindustrin är för närvarande utbyggd för en produktion
av nära 19 miljarder kWh vattenkraft per år under normalår. Av detta
kraftbelopp falla drygt 8 miljarder kWh på statens vattenfallsverk och ca
10,5 miljarder kWh på enskilda och kommunala företag. Förbrukningen synes
dock alltjämt ligga något högre än tillgången och skillnaden får alltså
täckas med ångkraft.
Under de närmaste fyra åren torde kraftproduktionen efter det redan beslutade
utbyggnader färdigställts komma att öka med i genomsnitt ca 1,5
miljard kWh per år. Under år 1955 skulle, om de uppgjorda utbyggnadsplanerna
kunna fullföljas, kraftproduktionen komma att stiga till omkring 24
miljarder kWh under normalår. Därvid förutsättes att Bcrgeforserts kraftstation,
till vars byggande Kungl. Maj :t den 16 november 1951 beviljat tillstånd,
kommer att kunna tagas i drift under 1955.
1 Äskat å tilläggsstat.
4 Bihang till riksdagens protokoll 1992. 6 samt. Nr 9.
50
Statsutskottets utlåtande nr i).
Till grund för bedömningen av kraftefterfrågans utveckling har under de
senaste åren legat en inom centrala driftledningen år 1949 upprättad prognos
för tiden fram till år 1952. Enligt denna prognos skulle belastningen
sannolikt öka med ca 1 miljard kWh per år. I verkligheten har emellertid
belastningen ökat mera, för budgetåret 1950/51 med ca 1,8 miljard kWh.
Under 1951 har centrala driftledningen upprättat eu ny prognos för de närmaste
fem åren och därvid kommit fram till en sannolik ökning av 1,2 miljard
kWh per år. Utgår man från att belastningsökningen kommer att utveckla
sig på sist angivet sätt, skulle under de närmaste åren en förbättring
av kraftbalansen inträda så att redan vid årsskiftet 1952—53 krafttillgången
skulle ungefär motsvara kraftefterfrågan. Under 1955 skulle krafttillgången
komma att överstiga efterfrågan med ca 1 miljard kWh.
Härigenom skulle en viss torrårsreserv ha tillskapats. Denna anses emellertid
vara alltför liten i förhållande till behovet, som bedömes normalt böra
utgöra ca 10 % av produktionen eller år 1955 ca 2,5 miljarder kWh. Om
vidare kraftefterfrågan beräknas stiga med 1,2 miljard kWh per år, skulle
denna reserv mycket snart vara konsumerad, om icke nya kraftstationer
utbyggas såväl inom den statliga som inom den enskilda och kommunala
kraftindustrin. Med hänsyn till de i allmänhet mycket långa anläggningstiderna
måste vissa beslut härom fattas redan under det närmaste året.
För statens vattenfallsverk, som svarar för ungefär halva produktionsökningen,
innebär det sagda för det första att pågående arbeten måste fullföljas.
Genom inträdda prisstegringar ha de av 1951 års riksdag anvisade anslagen
till kraftstationer in. in. delvis blivit otillräckliga för att arbetena
skola kunna bedrivas i avsedd takt. På grund härav erfordras följande anslag
på tilläggsstat för budgetåret 1951/52, nämligen till Kraftstation vid Jösseforsen
500 000 kronor, till Utbygggnad av Västerås ångkraftstation 4 000 000
kronor, till Kraftstation vid Hölleforsen 2 900 000 kronor, till Ett tredje
maskinaggregat i Stadsforsens kraftstation 400 000 kronor, till Kraftstation
vid Kilforsen 8 000 000 kronor, till Kraftstation vid Harsprånget 10 500 000
kronor samt till Kraftstation vid Liggaforsen 5 000 000 kronor. Jag hemställer
i annat sammanhang om anvisande av nämnda anslag.
För nästa budgetår erfordras följande anslag till fullföljande av pågående
kraftstationsbyggnader, nämligen till Utbyggnad av Västerås ångkraftstation
3 000 000 kronor, till Kraftstation vid Hölleforsen 1 100 000 kronor,
till Ett tredje maskinaggregat i Stadsforsens kraftstation 1 000 000 kronor,
till Kraftstation vid Kilforsen 32 000 000 kronor, till Ny trefasgenerator i
Porjus kraftstation 700 000 kronor, till Kraftstation vid Harsprånget 300 000
kronor samt till Kraftstation vid Liggaforsen 21 000 000 kronor.
För utbyggnaden av Bergeforsen beräknas statens andel av kostnaderna
nästa budgetår till 11 400 000 kronor. Detta belopp bör anvisas såsom lån
till Bergeforsens kraftaktiebolag. Under nästa punkt hemställer jag om anvisande
av ifrågavarande anslag.
Vid bifall till här framlagda förslag beräknar vattenfallsstyrelsen, att
kraftbalansen 1955/56 inom styrelsens avsättningsområde kommer att visa
en krafttillgång på 10 800 MkWh och en kraftförbrukning av 10 500 MkWh
per år och att sålunda en torrårsreserv på 300 MkWh skulle föreligga. Denna
utgör dock allenast 3 % av produktionen. Eftersom efterfrågan beräknas
öka med 600 MkWh per år, erfordras redan under 1955/56 nya krafttillskott.
Styrelsen föreslår, att beslut nu fattas om utbyggnad av en kraftstation
vid Näverede i Indalsälven och om insättande av ett tredje aggregat
i Midskogs kraftstation. Produktionstillskottet genom dessa åtgärder beräknas
till ca 400 MkWh per år. Vidare föreslår styrelsen, att Gårele-, Laseleoch
Holaforsarna i Ångermanälven samt Stuguforsen i Indalsälven utbyggas
så att kraftstationer där kunna tagas i drift under 1956/57. Krafttill
-
Statsutskottets utlåtande nr 9.
51
skottet genom dessa utbyggnader beräknas för vattenfallsverkets del till
drygt 600 MkWh per år. Totalkostnaderna för utbyggnaderna i Indalsälven
beräknas till 100 000 000 kronor och för utbyggnaderna i Ångermanälven till
85 000 000 kronor, av vilka belopp under nästa budgetår erfordras 21 000 000
kronor för de förra och 11 000 000 kronor för de senare anläggningarna. Jag
tillstyrker vattenfallsstyrelsens förslag och förordar, att nämnda belopp anvisas
under rubrikerna Kraftstationer i Indalsälven mellan Litselet och
Gesunden respektive Kraftstation vid Lasele. Om riksdagen ej har något
att erinra däremot, torde det få ankomma på Ivungl. Maj :t att i enlighet
med vattenfallsstyrelsens förslag till förstnämnda anslag överföra outnyttjad
behållning å det av riksdagen för budgetåret 1944/45 till Kraftstation
i Midskogsforsen anvisade anslaget, vilket, om de nu föreslagna utbyggnaderna
beslutas, icke erfordras för de ursprungligen avsedda rensningsåtgärderna
utan i stället bör användas för de nya anläggningarna. Vattenfallsstyrelsen
beräknar, att kraftbalansen för 1956/57 inom styrelsens område
efter genomförandet av dessa åtgärder skall bli ytterligare något förbättrad
samt att torrårsreserven skulle stiga till ca 5 % av produktionen.
Vattenfallsstyrelsens förslag i fråga om deltagande i regleringsföretag föranleder
ej erinran från min sida. Jag tillstyrker alltså, att anslag för nästa
budgetar anvisas till Reglering av sjöar inom Dalälvens flodområde med
600 000 kronor och till Regleringsåtgärder i Ångermanälvens flodområde
med 13 000 000 kronor samt att vattenfallsstyrelsen medgives att deltaga i
reglering av Hedesundafjärden. Hemställan härom göres under punkten 25.
Det av statsmakterna redan beslutade programmet för utbyggnad av
kraftverk samt i det föregående föreslagna utvidgningar av detta program
kräva motsvarande åtgärder i fråga om distributionsanläggningarna. På
grund av prisstegringar komma de av 1951 års riksdag anvisade anslagen
för ändamålet att bli otillräckliga. Det har därjämte visat sig, att bl. a. en
ny 380 kV stamlinje från Hallsberg till Sydsverige behöver påbörjas redan
innevarande budgetår. Totalkostnaden för denna stamlinje har beräknats
till 107 000 000 kronor, varav 20 500 000 kronor erfordras under budgetåret.
Vattenfallsstyrelsen har på grund av nu nämnda omständigheter äskat ett
tilläggsanslag på 40 000 000 kronor till distributionsanläggningar och därmed
sammanhängande arbeten vid statens kraftverk. Jag tillstyrker vattenlallsstyrelsens
förslag och hemställer i annat sammanhang om anvisande av
nämnda belopp.
Bland de större nya objekt, som ingå i vattenfallsstyrelsens förslag för
utbyggnad av distributionsnätet nästa budgetår, märkes en tredje 380 kV
stamlinje från Norrland till Mellansverige. Kostnaderna för denna stamlinje
beräknas till 100 000 000 kronor, varav 7 500 000 kronor belöpa på budgetåret.
Vattenfallsstyrelsens sammanlagda anslagsbehov för distributionsanläggningar
för nästa budgetår uppgår till 120 000 000 kronor. Jag tillstyrker
vattenfallsstyrelsens förslag och hemställer under punkten 26 om anvisande
av sistnämnda belopp.
Utskottet. För innevarande budgetår ha under vattenfallsverkets fond
anvisats investeringsanslag å tillhopa 134,i miljoner kronor, varmed avsetts
att möjliggöra en till 140 miljoner kronor maximerad investeringsverksamhet.
På grund av det förändrade kostnadsläget har emellertid förenämnda
anslagsbelopp numera blivit otillräckligt. Härtill kommer all den eftersläpning
av vattenfallsverkets investeringar som uppstod under sistförflutna
budgetår ansetts böra om möjligt inhämtas redan under nu löpande budgetär.
Vissa distributionsföretag, till vilka hänsyn icke tagits i 1951 års statsverksproposilion,
ha därjämte aktualiserats. På grund av berörda omstän
-
52
Statsutskottets utlåtande nr 9.
digheter liar vattenfallsstyrelsen funnit erforderligt, att maximiramen för
verkets investeringsverksamhet innevarande budgetår höjes till 225 miljoner
kronor. I anslutning härtill har Kungl. Maj it, med godtagande av styrelsens
beräkningar, gjort framställning om tilläggsstatsanslag å ytterligare 71,3
miljoner kronor, varav 31,3 miljoner kronor avse kraftstationer m. m. och
40,o miljoner kronor distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten. I särskilt utlåtande denna dag kommer utskottet att tillstyrka,
att ifrågavarande anslag anvisas.
Därest den av statsmakterna redan beslutade kraftstationsutbyggnaden
skall kunna programenligt fortgå under nästa budgetår, erfordras för detta
ändamål investeringsanslag å tillhopa 70,5 miljoner kronor, häri inbegripet
statens andel av kostnaderna för anläggningen vid Bergeforsen. Utskottet
har intet att erinra mot att nämnda belopp, med i statsverkspropositionen
närmare angiven fördelning på olika anslag, anvisas för nästa budgetår.
Såsom departementschefen framhållit skulle vid bifall till Kungl. Maj :ts
ifrågavarande förslag kraftbalansen 1955/56 inom vattenfallsstyrelsens avsättningsområde
komma att visa en krafttillgång på 10 800 MkWh och en
kraftförbrukning av 10 500 MkWh, varigenom skulle föreligga en torrårsreserv
på 300 MkWh, motsvarande ca 3 procent av produktionen. En marginal
av åtminstone 10 procent anses emellertid vara önskvärd. Härtill kommer
att de förutsättningar som ligga till grund för det nuvarande programmet
för utbyggnaden av vattenkraften förändrats. Under senare år har som
bekant räknats med att kraftefterfrågan inom hela landet skulle öka med
ca 1 000 MkWh/år. I samband med behandlingen av vattenfallsstyrelsens
anslagsäskanden för innevarande budgetår fäste emellertid utskottet uppmärksamheten
på att kraftförbrukningen under kalenderåret 1950 ökat
med icke mindre än 60 procent utöver förenämnda nivå. Nu föreliggande
siffror ge vid handen, att belastningsstegringen under sistförflutna budgetår
uppgått till ca 1 800 MkWh. Av statsverkspropositionen framgår vidare, att
centrala driftledningen år 1951 upprättat en ny prognos över kraftefterfrågans
utveckling för de närmaste fem åren och därvid kommit fram till en
sannolik ökning av 1 200 MkWh/år. Enligt hittills tillämpade fördelningsgrunder
skulle härav ungefär hälften falla på statens vattenfallsverks avsättningsområde.
Med hänsyn till nu berörda förhållanden erfordras redan under 1955/56
nya krafttillskott. Vattenfallsstyrelsen har därför föreslagit, att beslut nu
fattas om viss ytterligare utbyggnad av vattenkraften i Indals- och Ängermanälvarna,
varigenom kraftbalansen för 1956/57 inom styrelsens område
skulle något förbättras och torrårsreserven stiga till ca 5 procent av produktionen.
De ifrågavarande projekten ha kostnadsberäknats till sammanlagt
185 miljoner kronor. För nästa budgetår uppgår härav föranledda anslagsbehov
till inalles 32 miljoner kronor, varav 21 miljoner kronor avse
anläggningarna i Indalsälven och 11 miljoner kronor anläggningarna i Ångermanälven.
I likhet med departementschefen tillstyrker utskottet att nämnda
belopp anvisas. Utskottet har heller intet att erinra mot av Kungl. Maj :t
i förevarande sammanhang föreslagen omdisponering av vissa medel.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
53
Enligt vattenfallsstyrelsens av departementschefen godtagna beräkningar
skulle vidare för nästa budgetår erfordras ett sammanlagt belopp av 13,6
miljoner kronor till vissa regleringsföretag samt inalles 120 miljoner kronor
till distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten. Utskottet
biträder Kungl. Maj:ts förslag jämväl i nu angivna delar, innefattande
begärt medgivande för vattenfallsstyrelsen att deltaga i reglering av
Hedesundafjärden.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet ovan anfört.
24:o) Kraftstationer m. m. Kungl. Maj:t har (punkt 24, s. 95—104) föreslagit
riksdagen att till vissa i statsrådsprotokollet angivna kraftstationer m. m.
för budgetåret 1952/53 anvisa investeringsanslag å tillhopa 102 500 000
kronor.
Vattenfallsstyrelsens investeringsprogram för kraftstationer m. m. upptar
för budgetåret 1952/53 följande företag.
Beräknad
kostnad
Tidigare
anvisat
Äskade
anslag
1952/53
tusental kronor
Kraftstation vid Jösseforsen ..........
5 400
+
4 900
500 1
—
Utbyggnad av Västerås ångkraftstation . .
22 500
+
15 0002
4 000 1
3 000
Kraftstation vid Hölleforsen ............
Ett tredje maskinaggregat i Stadsforsens
53 000
+
49 000
2 900 1
1 100
kraftstation ........................
10 000
+
8 600
400 1
1 000
Lån till Bergeforsens kraftaktiebolag....
Kraftstationer i Indalsälven mellan Litselet
(24 000)4
9 240
11 400
och Gesunden ......................
100 000
21000
Kraftstation vid Kilforsen .............
125 000
+
O O
o o
o o
^ 00
32 000
Kraftstation vid Lasele ................
85 000
11 000
Ny trefasgenerator i Porjus kraftstation. .
1 200
500
700
Kraftstation vid Harsprånget...........
123 000
+
112 200 :i
10 500 1
300
Kraftstation vid Liggaforsen............
78 000
4-
24 500
5 000 1
Summa
21 000
102 500
1 Äskat på tillåggsstat för budgetåret 1951/52.
8 Inklusive 700 000 kronor ur dlspositionsanslaget.
8 » 400 000 » » äldre anslag.
4 Uppdelningen av styrelsens delkostnad på aktieteckning och lån är obestämd.
54
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Beträffande den närmare motiveringen för medelsäskandena hänvisas
till propositionen (s. 96—104).
Departementschefen har tillstyrkt vattenfallsstyrelsens förslag.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under föregående punkt
anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må för budgetåret 1952/53 anvisa följande
investeringsanslag, nämligen
a) Utbyggnad av Västerås ångkraftsta
tion
......................... 3 000 000 kronor,
b) Kraftstation vid Hälleforsen....... 1 100 000 kronor,
c) Ett tredje maskinaggregat i Stads
forsens
kraftstation ............ 1 000 000 kronor,
d) Lån till Bergeforsens kraftaktiebo
lag
............................ 11 400 000 kronor,
e) Kraftstationer i Indalsälven mellan
Litselet och Gesunden .......... 21 000 000 kronor,
f) Kraftstation vid Kilforsen ........ 32 000 000 kronor,
g) Kraftstation vid Lasele............ 11 000 000 kronor,
h) Ny trefasgenerator i Porjus kraftsta
tion
.......................... 700 000 kronor,
i) Kraftstation vid Harsprånget...... 300 000 kronor,
j) Kraftstation vid Liggaforsen 21 000 000 kronor.
25:o) Regleringsföretag. Kungl. Maj:t har (punkt 25, s. 105—107) föreslagit
riksdagen att dels till vissa i statsrådsprotokollet angivna regleringsföretag
för budgetåret 1952/53 anvisa investeringsanslag å tillhopa 13 600 000
kronor, dels medgiva vattenfallsstyrelsen att deltaga i viss vattenreglering.
Vattenfallsstyrelsens anslagsbehov för nästa budgetår till regleringsföretag
avser följande företag:
Tidigare Äskat anslag
anvisat 1952/53
tusental kronor
Reglering av sjöar inom Dalälvens flodområde .... 500 1 600
Regleringsåtgärder i Ångermanälvens flodområde .. 52 500 13 000
Summa 13 600
Beträffande den närmare motiveringen för styrelsens äskanden får utskottet
hänvisa till propositionen (s. 105—107).
Departementschefen har tillstyrkt vattenfallsstyrelsens förslag.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 23 :o) anfört
får utskottet hemställa,
1 Avser endast Siljans utvidgade reglering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 9.
65
att riksdagen må
I. för budgetåret 1952/53 anvisa följande investeringsanslag,
nämligen
a) Reglering av sjöar inom Dalälvens
flodområde .................... 600 000 kronor,
b) Regleringsåtgärder i Ångermanälvens
flodområde .................... 13 000 000 kronor;
II. medgiva vattenfallsstyrelsen att deltaga i reglering av
Hedesundafjärden.
26 :o) Distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten
vid statens kraftverk. Kungl. Maj :t har (punkt 26, s. 107—110) föreslagit
riksdagen att till Distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten vid statens kraftverk för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag
av 120 000 000 kronor.
För ifrågavarande ändamål ha för budgetåret 1951/52 anvisats
62 000 000 kronor.
Vattenfallsstyrelsen erinrar om att den totalt medgivna investeringen för
distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid statens
kraftverk den 30 juni 1951 utgjorde 557 227 053 kronor. Ändringen under
det senast förflutna budgetåret redovisas på följande sätt:
Kronor
Investeringsrätt den 30 juni 1950 .......................... 497 013 209
För budgetåret 1950/51 anvisat anslag .................... 62 500 000
Summa kronor 559 513 209
Avgår netto till följd av omföringar mellan anslag, försäljningar
och ned- resp. uppskrivning mot värdeminskningskonto. . —2 286 156
557 227 053
I anslutning härtill anför vattenfallsstyrelsen följande.
Den 30 juni 1951 hade 559 505 975 kronor tagits i anspråk, varför investeringsrätten
överskreds med 2 278 922 kronor. Detta överskridande har täckts
medelst ett temporärt tillskott av 3 000 000 kronor ur statens vattenfallsverks
dispositionsanslag. För budgetåret 1951/52 har riksdagen anvisat
62 000 000 kronor, varför under detta budgetår ett sammanlagt belopp av
59 721 078 kronor står till förfogande.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens förslag får utskottet
hänvisa till propositionen (s. 108—110).
Departementschefen har tillstyrkt vattenfallsstyrelsens förslag.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 23 :o) anfört
får utskottet hemställa,
56
Statsutskottets utlåtande nr 9.
att riksdagen må till Distributionsanläggningar och därmed
sammanhängande arbeten vid statens kraftverk för
budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av
120 000 000 kronor.
27:o) Diverse anslag. Kungl. Maj:t har (punkt 27, s. 110—112) föreslagit
riksdagen att för budgetåret 1952/53 anvisa investeringsanslag å tillhopa
19 500 000 kronor.
Under denna punkt ha sammanförts vissa anslagsfrågor av i huvudsak
finansiell natur. Vattenfallsstyrelsens nu föreliggande medelsbehov avse
följande ändamål.
Kronor
Inköp av vattenfall och fastigheter.......................... 500 000
Förvärv av enskilda företag för elektrisk distributionsverksamhet 1 000 000
Statens vattenfallsverks dispositionsanslag .................. 3 000 000
Härjämte hemställer styrelsen om medgivande att öka styrelsens rörliga
kredit hos riksgäldskontoret från 45 till 60 miljoner kronor alternativt
om anvisande å tilläggsstat av ett investeringsanslag till inventarier in. m.
Till inköp av vattenfall och fastigheter ha senast för budgetåret 1950/51
anvisats 500 000 kronor.
Den 1 juli 1949 utgjorde den odisponerade delen av anslaget 1 084 788
kronor. Härefter ha tagits i anspråk 296 840 kronor och tillkommit för
budgetåret 1950/51 anvisade 500 000 kronor, varför vid tiden för avgivandet
av styrelsens petita fanns tillgängligt ett odisponerat belopp av
1 287 948 kronor. Under budgetåren 1949/50 och 1950/51 har utnyttjandet
av anslaget varit mindre än tidigare. Detta torde få anses vara tillfälligt.
Betydande inköp med kontantbetalning av köpeskillingen förestå eller planeras.
Då det är av vikt, att medel stå till förfogande för lämplig utökning
av statens vattenfallsinnehav, anser vattenfallsstyrelsen ett anslagstillskott
av 500 000 kronor för budgetåret 1952/53 önskvärt.
Till förvärv av enskilda företag för elektrisk distributionsverksamhet har
riksdagen för budgetåret 1951/52 anvisat 1 000 000 kronor.
Den 1 juli 1950 utgjorde den odisponerade delen av anslaget 2 943 009
kronor. Av detta belopp ha tagits i anspråk för lån till Råneå elektriska
kvarnaktiebolag 400 000 kronor, för förvärv av aktier i Pålänge elektriska
kraftaktiebolag 174 500 kronor och för förvärv av aktier i Gammelbyns
kraftaktiebolag 970 000 kronor eller sammanlagt 1 544 500 kronor. Dessutom
har en låneåterbetalning av 12 500 kronor från Gottne—Yttersels
elektriska aktiebolag tillförts anslaget. Den 24 september 1951 uppgick det
sammanlagda disponibla beloppet till 1 411 009 kronor.
För den närmaste tiden väntas ytterligare rätt betydande förvärv bli
aktuella. Härjämte torde styrelsens temporärt i bolagsform bibehållna dotterföretag
behöva vissa lån för distributionens utveckling. Vattenfallssty
-
Statsutskottets utlåtande nr 9.
57
relsen anser det önskvärt, att anslaget får ett tillskott av 1 000 000 kronor
för budgetåret 1952/53.
För inventarier m. in. vid statens vattenfallsverk står ett anslag av
36 356 283 kronor till förfogande. Därjämte förfogar vattenfallsstyrelsen
över en rörlig kredit hos riksgäldskontoret om högst 45 000 000 kronor.
Sammanlagda värdet av verkets inventarier och material uppgick den 30
juni 1951 till 76 656 902 kronor. Det understeg sålunda summan av anslaget
och den rörliga kreditens maximibelopp med 4 699 381 kronor. Medelsbehovet
för inventarier och material kommer emellertid att stiga dels på
grund av den allmänna prisstegringen, dels i någon mån på grund av beredskapslagring.
Enligt verkställda kalkyler kan även vid nu inträdd prisstabilitet sammanlagda
inventarie- och materialvärdet komma att ökas med mera än
20 000 000 kronoir fram till nästa budgetår, vilket motiverar en ökning av
den rörliga kreditens maximibelopp med minst 15 000 000 kronor. Ett sådant
tillskott, som behövs redan under innevarande budgetår, skulle betyda
en uppgång av de totalt för ändamålet tillgängliga medlen med 18,5 procent.
Alternativt kan ökningen helt eller delvis åstadkommas medelst anslag
till inventarier m. m. på tilläggsstat för budgetåret 1951/52, varvid
emellertid ianspråktagandet av ett sådant anslag skall ligga utanför maximibegränsningen
för verkets totala investeringar.
Riksräkenskapsverket har i yttrande den 16 oktober 1951 tillstyrkt den
av vattenfallsstyrelsen begärda ökningen av rörelsemedlen med 15 miljoner
kronor. Då det belopp, som för närvarande behöver utnyttjas av vattenfallsstyrelsens
rörliga kredit hos riksgäldskontoret, icke vid någon tidpunkt
torde understiga nämnda belopp, förordar riksräkenskapsverket, att
behovet av ytterligare rörelsemedel, i enlighet med vad vattenfallsstyrelsen
alternativt föreslagit, tillgodoses genom anvisande av ett investeringsanslag
för ändamålet.
Departementschefen har tillstyrkt vattenfallsstyrelsens äskanden i fråga om
inköp av vattenfall och fastigheter, förvärv av enskilda företag för elektrisk
distributionsverksamhet och dispositionsanslaget. Departementschefen har
jämväl tillstyrkt att 15 000 000 kronor ställas till styrelsens förfogande för
ökning av vattenfallsverkets rörelsebehov, men av samma skäl som riksräkenskapsverket
ansett medlen böra anvisas å ett särskilt investeringsanslag,
benämnt Inventarier m. m.
Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,
att riksdagen må för budgetåret 1952/53 anvisa följande
investeringsanslag, nämligen
a) Inköp av vattenfall och fastigheter . . 500 000 kronor,
b) Förvärv av enskilda företag för elekt
risk
distributionsverksamhet .... 1 000 000 kronor,
c) Inventarier m. m................. 15 000 000 kronor,
d) Statens vattcnfallsverks dispositions
anslag
........................ 3 000 000 kronor.
58
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Luftfartsfonden.
28:o) Luftfartens markorganisation. Kungl. Maj:t har (punkt 28, s. 113—
120) föreslagit riksdagen att till luftfartens markorganisation för budgetåret
1952/53 anvisa investeringsanslag å tillhopa 2 404 000 kronor.
Under förevarande rubrik ha för innevarande budgetår anvisats 1 000 kronor
till teleutrustning m. in., 1 000 kronor till fordon, maskiner och redskap
samt 400 000 såsom luftfartsverkets dispositionsanslag.
Vid utgången av budgetåret 1950/51 förelåg å tidigare anvisade anslag
en behållning av i runt tal 21,i miljoner kronor. Den 1 juli 1951 fanns
sålunda ett sammanlagt belopp av omkring 21,5 miljoner kronor tillgängligt
för pågående och nya arbeten m. m. Investeringsutgifterna för luftfartens
markorganisation stannade under budgetåret 1950/51 vid i runt
tal 5,i miljoner kronor.
Luftfartsstijrelsen har för nästa budgetår äskat anslag å tillhopa 4 052 000
kronor. Styrelsen framhåller, att styrelsen — med iakttagande av största
möjliga återhållsamhet — ansett sig böra för budgetåret 1952/53 upptaga
medel för allenast sådana arbeten in. m. som enligt styrelsens bedömande
icke utan allvarliga olägenheter kunna skjutas på framtiden. Styrelsen framhåller,
att det för budgetåret 1952/53 icke är möjligt att i samma utsträckning,
som tidigare varit fallet, för de nya ändamålen utnyttja äldre reservationer,
då dessa senare vid utgången av innevarande budgetår i vissa fall
beräknas vara helt förbrukade eller disponerade för olika ändamål.
Beträffande den närmare motiveringen för styrelsens förslag torde få hänvisas
till propositionen (s. 114—117).
Yttranden över luftfartsstyrelsens framställning ha avgivits av Scandinavian
Airlines System (SAS), chefen för försvarsstaben, riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen samt statens handelsoch
industrikommission (s. 117 och 118).
Departementschefen har anfört följande.
Då statsmakterna år 1946 fattade beslut om byggande av en stor flygplats
vid Halmsjön, åsyftades en anläggning, som i första utbyggnadsetappen
skulle draga en beräknad kostnad av ca 78,7 miljoner kronor i dåvarande
penningvärde. Denna etapp omfattade fyra banor, av vilka huvudbanan
skulle ha en längd av 2 150 meter och var och en av bibanorna en längd av
1 800 meter. På grund av den kris, som civilflyget under åren 1947—49 genomgick,
skedde successivt en omprövning av utbyggnadsplanen. I det tioårsprogram
för utbyggnad av den civila luftfartens markorganisation, som
luftfartsstyretsen framlade vid slutet av 1949 och som återgivits i den i 1950
års statsverksproposition (bilaga 26) fogade promemorian angående kommunikationsverkens
investeringsplaner på längre sikt m. m. (s. 142), angavs
såsom en första etapp färdigställandet av en cirka 2 000 meter lång
bana jämte belysningsanordningar och radioutrustning samt ett stationsområde
med den första delen av stationsbyggnaden. I anslutning till ett ut
-
Statsutskottets utlåtande nr 9.
59
talande i promemorian (s. 143) har sedermera under medverkan av aktiebolaget
Aerotransport verkställts en närmare undersökning rörande trafiktlygets
framtida behov av markorganisation för Stockholm intill 1965. Enligt
dessa utredningar skulle Bromma flygplats kunna tillgodose behovet
under den kommande 10—15 årsperioden under förutsättning att expeditionslokaler
och uppställningsplattformar utvidgas, att flygplatsen utrustas
med förbättrade landningsinstrument och belysningsanläggningar samt att
huvudbanans bärighet ökas. I följd härav skulle Halmsjöfältet tills vidare
kunna begränsas till att utgöra en reserv för och ett komplement till
Bromma.
I anslutning till dessa överväganden har luftfartsstyrelsen för närvarande
begränsat sina önskemål om storflygplatsens utbyggande till att avse allenast
anläggandet av en reservflygplats. Investeringskostnaderna härför ha
beräknats till 9,8 miljoner kronor, varav 7,5 miljoner kronor belöpa på färdigställandet
av en landningsbana jämte ett begränsat stationsområde och
en taxibana samt 2,3 miljoner kronor på anordningar för radio och belysning
m. m.
Med hänsyn till den förändrade bedömning av civilflygets behov av markorganisation,
som sålunda anmälts, anser jag mig böra förorda, att utbyggnaden
av storflygplatsen vid Halmsjön tills vidare inriktas på allenast färdigställandet
av den första etapp, som luftfartsstyrelsen nu föreslagit. Beträffande
tidsschemat för arbetenas bedrivande föreligga två alternativ. Enligt
det ena skulle arbetena avslutas under 1952, medan enligt det andra
arbetena skulle fördelas på 3 år. Ett än långsammare arbetstempo skulle,
enligt vad jag inhämtat, vara ur ekonomisk och teknisk synpunkt ogynnsamt.
Ehuru beredskapssynpunkter givetvis tala för det förra alternativet,
måste jag likväl med hänsyn till arbetslcraftsläget förorda, att arbetena bedrivas
enligt det senare alternativet. En sådan planläggning av arbetena
utgör emellertid, enligt vad jag inhämtat, icke något hinder mot att arbetena
senare påskyndas, om detta ur beredskapssynpunkt eller eljest skulle
krävas.
Enligt den av7 mig förordade planen erfordras för de återstående fältarbetena
under innevarande budgetåret 900 000 kronor, vilket belopp Kungl.
Maj :t redan ställt till förfogande för ändamålet, under budgetåret 1952/53
ca 1 350 000 kronor, under budgetåret 1953/54 ca 3 150 000 kronor och under
budgetåret 1954/55 ca 1 600 000 kronor. Det för nästa budgetår erforderliga
beloppet finnes redan anvisat av riksdagen. Då någon medelsanvisning
icke heller är aktuell för belysning, radio o. d., synes luftfartsstyrelsens
framställning av den 2 juli 1951 icke behöva föranleda någon framställning
till 1952 års riksdag utöver den här gjorda anmälan.
Vad angår anslaget till Flygfältsbyggen tillstyrker jag, att 2 000 000 kronor
anvisas för nästa budgetår för fortsatt utbyggnad av Bulltolta flygplats.
Med hänsyn till kraven på begränsning av byggnads- och anläggningsverksamheten
anser jag mig däremot icke kunna förorda ytterligare medelsanvisning
till sprängningsarbeten på Torslanda, för vilket ändamål för närvarande
ca 1 500 000 kronor stå till Kungl. Maj:ts förfogande.
Jag tillstyrker vidare, att 100 000 kronor anvisas till Teleutrustning in. m.
och 300 000 kronor till ersättningsanskaffningar under rubriken Fordon,
maskiner och redskap. Övriga under luftfartsfonden anvisade anslag, nämligen
Markförvärv, Byggnader, Belysningsanläggningar samt Luftfartsverkets
dispositionsanslag synas, med hänsyn till storleken av föreliggande
behållningar, böra för nästa budgetår anvisas med allenast formella belopp
av 1 000 kronor.
60
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Någon medelsanvisning för beredskapsändamål i enlighet med luftfartsstyrelsens
särskilda skrivelse den 5 september 1951 anser jag mig ej böra
tillstyrka.
Vid bifall till vad jag här förordat skulle investeringsanslagen under luftfartsfonden
för nästa budgetår anvisas med sammanlagt 2 404 000 kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft de av riksdagens
år 1951 församlade revisorer under §§ 12 och 13 i berättelsen angående
statsverket upptagna frågorna om dels utbyggnaden av storflygfältet
vid Halmsjön (Del I, s. 94—108), dels oek luftfartsfondens outnyttjade investeringsmedel
(Del I, s. 108—115).
Beträffande frågan om utbyggnaden av stor flygfältet vid
Halmsjön ha revisorerna till en början erinrat om de förslag som i
Kungl. Maj :ts proposition nr 379 till 1946 års riksdag framlades rörande
principerna för utbyggandet av en storflygplats. Revisorerna ha därefter berört
de förskjutningar i utbyggnadsprogrammet som inträffat och orsakerna
härtill. I anslutning därtill ha lämnats vissa uppgifter rörande utvecklingen
av trafikflyget under åren 1946—1950. Härefter ha revisorerna gjort följande
allmänna uttalande.
Åren närmast efter andra världskriget kännetecknades av en synnerligen
kraftig utveckling av civilflyget. Detta förhållande gav anledning till stor
optimism beträffande flygets framtid, och i de flesta lufttrafikerande länder,
icke minst i Sverige, gjordes betydande flygplansbeställningar, personal nyanställdes
och medel investerades i markorganisationen. Såsom ett led i
denna utveckling fattade statsmakterna i december 1946 beslut om utbyggande
av en stor flygplats vid Halmsjön.
Som en grundförutsättning för detta beslut gällde bl. a., att de trafikflygplan,
som förväntades framdeles komma till användning, skulle vara
av betydligt större typ än tidigare, vilket skulle medföra fördelar i fråga om
snabbhet, aktionsradie, trafiksäkerhet och driftsekonomi. Såsom motiv för
Halmsjöfältets utbyggande anfördes vidare flygtrafikens utomordentliga betydelse
för våra handelsförbindelser, främst exportindustrien, och därjämte
för postförbindelserna och det ökade kulturutbytet. Det ansågs icke tillräckligt
att begränsa den svenska luftfarten till en anknytning till andra
europeiska flyglinjer av interkontinentala mått, enär landet därmed skulle
betagas möjlighet att påverka utvecklingen av trafiken i för oss gynnsam
riktning samt risk för beroendeställning till andra länder därav kunde uppkomma.
I kostnadshänseende förutsattes att flyget i princip borde betala alla de
kostnader som markorganisationen medförde, kapitalkostnaderna däri medräknade.
Härvid gjordes allenast det förbehållet, att man åtminstone tills
vidare borde bortse från redan gjorda kapitalinvesteringar. Det ansågs icke
osannolikt, att full kostnadstäckning skulle kunna erhållas redan omkring
år 1951.
Storflygplatsen planerades med fyra banor och för en flygvikt av 80—90
ton. Kostnaderna för förslagets genomförande beräknades till för en första
utbyggnadsetapp närmare 79 miljoner kronor och för en andra etapp ytterligare
8 miljoner kronor. Utbyggnaden påbörjades under år 1947 under ledning
av en för ändamålet särskilt tillsatt byggnadsdelegation.
Arbetena på storflygplatsen komino emellertid att bedrivas i avsevärt
långsammare takt än som från början räknats med. Bakgrunden härtill ut
-
Statsutskottets utlåtande nr !).
61
gjorde den omvärdering av flygtrafikens utvecklingsmöjligheter, som framskymtat
redan 1947 och helt godtogs under år 1948. 1 och med återgången
efter kriget till mera normala förhållanden hade övriga trafikmedel kommit
i gång och kunde hjuda flyget en skarp konkurrens. Det klientel, som man
mest räknat med för trafikflygets vidkommande, hade av olika skäl icke
blivit i tillfälle att resa i den utsträckning man tidigare tänkt sig. Det labila
internationella läget och svårigheterna beträffande valutatilldelning in. in.
anfördes härvid som huvudsakliga skäl. Det blev också tydligt, att det ekonomiska
utbytet av luftfarten icke motsvarat förväntningarna. På grund av
konkurrensen flygtrafikföretagen emellan hade biljettpriserna kommit att
pressas ganska hårt, medan däremot kostnaderna för anskaffning, underhåll
och drift av den moderna flygplansparken stigit. Dessa förhållanden
beräknades nu komma att tvinga de trafikerande bolagen till en framflyttning
av tidpunkten för storflygplatsens ianspråktagande. Jämsides härmed
motiverades ett uppskjutande av storflygplatsens färdigställande av önskvärdheten
ur allmän ekonomisk synpunkt att begränsa investeringarna.
Arbetena på storflygplatsen ha av nu anförda skäl inriktats på att i första
hand färdigställa en av huvudbanorna, under det att utbyggnaden i övrigt
ställts på framtiden. I samband härmed ha under de senaste åren ett flertal
olika förslag och synpunkter förelegat till bedömande.
Sålunda har den tanken framförts, att Halmsjöfaltet skulle tills vidare
tagas i anspråk som reservflygplats till Bromma flygplats under tider och
vid tillfällen, då sistnämnda flygplats av en eller annan anledning, exempelvis
reparation av banorna, skulle komma att vara oanvändbar som landningsplats
för reguljär trafik. I detta sammanhang har understrukits Halmsjöfältets
synnerliga betydelse ur beredskapssynpunkt; i ett avspärrningsläge
skulle flygfältet väsentligt öka möjligheterna till personbefordran och
landets förseende med viktiga förnödenheter medelst tunga flygplan. Vidare
har framhållits, att färdigställandet av en bana på Halmsjön skulle vara
till båtnad för den civila lufttrafiken redan i nuvarande läge. Härvid åsyftades
till en början, att ingen av banorna vare sig på Bromma eller på
andra flygplatser vore dimensionerad för de tyngsta flygplan, som f. n. trafikerade
Sverige, och att dessa plan därför orsakade skador på beläggningen
på Brommafältet. Vidare hade trafiken i stockholmsområdet — inbegripet
militärflyg, småflyg och flygskoleverksamhet— åtminstone under sommarhalvåret
nått en sådan omfattning, att risker för trafiksäkerheten och svårigheter
för trafikledningen uppstått. Detta förhållande hade blivit särskilt
märkbart under senare tid, då den närbelägna militära flygflottiljen på
Barkarby dels övergått till reaktionsdrivna flygplan, dels ökat sin flygverksamhet.
Betydande fördelar skulle därför vinnas, om man inom en tämligen
nära framtid kunde till Halmsjöfältet hänvisa dels viss del av den
tyngsta trafiken och dels den flygverksamhet, som icke vore omedelbart
beroende av Brommas markorganisation, exempelvis skolflygning m. m.
För utyggnad av Halmsjöfältet har riksdagen hittills anvisat tillhopa
22 750 000 kronor, därav 5 miljoner kronor för markinköp, 16 miljoner kronor
för fältets byggande och återstoden för belysningsanläggningar och byggnader.
Av anslaget till fältets byggande torde dock 8 miljoner kronor få anses
omdisponerade för andra flygfält, varför det verkliga anslagsbeloppet
uppgår till 19 750 000 kronor. Utgifterna intill den 30 september 1951 ha
belöpt sig till närmare 13,8 miljoner kronor. De beräknade ytterligare kostnaderna
för färdigställande av en bana jämte elt mindre stationsområde ha
angivits till 7,.r> miljoner kronor, vartill skulle komma omkring 2 miljoner
kronor för belysning, radio och vissa navigationsanläggningar. Några kostnader
för byggnader ha därvid icke tagits i betraktande. Beträffande tid
-
62
Statsutskottets utlåtande nr 9.
punkten för färdigställande av detta reducerade program ha angivits olika
alternativa förslag, vilka dock samtliga rymmas inom loppet av tre och ett
halvt år.
Till den nu lämnade redogörelsen vilja revisorerna för egen del anföra
följande.
Det torde i nuvarande läge få anses troligt, att det i Halmsjöfältet nedlagda
kapitalet kommer att förbli oräntabelt under lång tid framåt. Även
om flygplatsen kan komma till användning i viss begränsad utsträckning,
torde det icke finnas grundad anledning antaga, att täckning inom den tid,
som nu kan överblickas, skall kunna erhållas såväl för driftkostnaderna vid
markorganisationen som för samtliga kapitalkostnader i samband därmed.
Det ligger givetvis nära till hands att nu fullfölja arbetena så långt, att
tältet kan tagas i bruk åtminstone i ett avspärrningsläge, i andra hand som
reservflygplats till Bromma flygplats. Med hänsyn till storleksordningen
av redan nedlagda och ytterligare erforderliga belopp är det angeläget att
ståndpunkt tages till frågan om arbetenas bedrivande i fortsättningen. Härför
talar också det förhållandet, att det icke torde vara ekonomiskt att arbetena
bedrivas i den mycket begränsade takt som nu sker samt att även andra
angelägna arbeten vänta på att realiseras. Flera kommunikations- och samhällsbildningsfrågor
äro vidare beroende av hur det framtida utnyttjandet
av Halmsjöfältet kan komma att gestalta sig. Härvid synes det revisorerna,
att åtskilliga av de frågor, som äro förbundna med utbyggnaden av storflygplatsen,
äro i hög grad i behov av klarläggande. Främst gäller detta
frågan om fältets användning intill dess tidigare vittgående förhoppningar
om flygtrafikens utveckling eventuellt infriats. Härvid torde det vara ofrånkomligt
att i första hand pröva möjligheterna och ändamålsenligheten av sådana
utvidgnings- och förstärkningsarbeten på Bromma flygplats, varigenom
denna flygplats skulle sättas i stånd att mottaga även tyngre plan än f. n. är
fallet. 1 detta sammanhang må särskilt framhållas, att" det i allmänhet i
lufttrafikerande länder betraktas som ett mycket starkt ehuru ofta svårrealiserbart
önskemål att vinna kortast möjliga resväg mellan storflygplatsen
och vederbörande storstads centrala delar. Bromma har i detta hänseende
en osedvanligt gynnsam belägenhet. I den mån Halmsjöfältet avses komma
att användas vid sidan av Bromma som reservflygplats för tyngre flygplan
och för viss annan flygverksamhet, såsom skolflyg och privatflyg in. in.,
torde det vidare icke vara försvarligt att i detta syfte utbygga fältet utan att
det först klarlagts, vilka ytterligare investeringar som komma att fordras
för exempelvis hangarer, verkstäder och annan marktjänst, vägarbeten och
bostäder. Slutligen synes man icke böra förbigå att vid utbyggnadsfrågans
bedömande taga hänsyn till det inbördes förhållandet mellan Bromma flygplats
och den militära flygförläggningen i Barkarby samt att överväga
möjligheterna att undanröja de olägenheter som äro" förenade med dessa
häda flygplatsers närbelägenhet inbördes. Det synes icke osannolikt att det i
längden icke kommer att visa sig godtagbart att under fredsförhållanden
uppehålla en livlig flygverksamhet på båda dessa platser och att, därest en
förflyttning av det militära flyget till annan plats måste övervägas, en förläggning
— provisoriskt eller partiellt — till Halmsjön skulle kunna ifrågakomrna.
f sistnämnda sammanhang synes även böra beaktas, att vissa civila
ävensom militära, icke flygbetonade intressen kunna tänkas påkalla en omprövning
av frågan om användandet av Barkarbyområdet på Järvafältet.
Med hänsyn till det anförda få revisorerna föreslå, att frågan om användningen
och den fortsatta utbyggnaden av storflygplatsen vid Halmsjön snarast
upptages till övervägande i ett större sammanhang, varvid av revisorerna
ovan berörda särskilda förhållanden synas böra beaktas.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
63
Över revisorernas förevarande paragraf ha utlåtanden avgivits av luftfartsstgrelscn
och bgggnadsdelegationen för storflggplatscn (Del II, s. 80—•
83).
Vid sin behandling av frågan om luft fartsfondens outnyttjade
investerings medel ha revisorerna till en början erinrat om
de åtgärder som av statsmakterna under senare år vidtagits för att avveckla
den stora anhopningen av reservationsmedel å såväl driftbudgeten som kapitalbudgeten.
Revisorerna ha vidare framhållit att, ehuru anslagsbehållningarna
starkt reducerats under senai-e år, de alltjämt uppgå till betydande
belopp. Icke minst gäller detta luf tf artsfondens outnyttjade investeringsmedel,
ställda i relation till den faktiska omfattningen av de årliga investeringarna
i fonden. Till belysning härav ha revisorerna (s. 110—112) sammanställt
vissa sifferuppgifter.
Revisorerna ha slutligen gjort följande allmänna uttalande.
Då vid framläggandet av 1948 års finansplan reservationsmedelsfrågan
upptogs till principiell behandling, framhöll föredragande departementschefen
bl. a. att denna fråga icke kunde lösas genom en nedräkning av anslagen
i den nya riksstaten. Av vissa angivna skäl vore det nämligen icke möjligt
att låta reservationsförbrukningen intaga hela det utrymme i budgeten
som kunde tillmätas respektive anslagsgrupper. En framkomlig väg skulle
däremot vara att — inom vissa gränser — annullera de vid budgetårsskiftet
kvarstående reservationerna och i stället beräkna de nya anslagen till
belopp som bättre svarade mot den totala medelsförbrukningen. En förutsättning
härför vore dock att man samtidigt i motsvarande mån inhiberade
tidigare beslutade företag som ej täcktes av de nya anslagen. Departementschefen
påpekade vidare, att det icke varit tekniskt möjligt att i någon större
utsträckning bygga den då aktuella budgetbehandlingen på sist berörda
metod, men underströk angelägenheten av att komma vidare på denna väg
till avveckling av reservationsanhopningen.
För luf tf artsfondens vidkommande har någon direkt indragning av förefintliga
anslagsbehållningar, på sätt förutsattes i 1948 års statsverksproposition,
icke skett. Kungl. Maj :t har i stället erhållit ett allmänt bemyndigande
att omdisponera under fonden tidigare anvisade medel för att, i den
män dessa medel bedömas icke längre vara erforderliga för ursprungligen
avsedda ändamål, använda dem för nya arbeten eller anskaffningar. Denna
befogenhet har, såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen
framgår, utnyttjats i ett flertal fall. Därjämte har medelsanvisningen under
fonden successivt beskurits. Den för innevarande budgetår gällande investeringsstaten
upptager sålunda i stort sett endast vissa formella anslagsbelopp.
Såsom en följd av dessa kombinerade åtgärder har inom luftfartsfonden
en icke oväsentlig reservationsmedelsförbrukning ägt rum. Medan vid utgången
av budgetåret 1947/48 fondens outnyttjade investeringsmedel uppgingo
till i runt tal 31,4 miljoner kronor, redovisas sålunda per den 30 juni
1951 eu motsvarande anslagsbehållning av allenast något över 21 miljoner
kronor, varav närmare 1,2 miljon kronor avses skola överföras till telegrafverkets
fond.
Med hänsyn till omfattningen av luftfartsfondens årliga investeringsutgifter
måste emellertid enligt revisorernas mening denna anslagsbehållning
alltjämt betecknas såsom onormalt stor. Revisorerna kunna heller icke firma,
64
Statsutskottets utlåtande nr 9.
att de åtgärder som vidtagits för att avveckla anhopningen av reservationsmedel
under fonden varit tillräckligt effektiva. Visserligen har en icke obetydlig
nedskrivning av anslagen skett. Såsom framhölls i 1948 års statsverksproposition,
kan man emellertid icke på denna väg nå fram till någon lösning
av frågan. Av större betydelse är då den omdisponering av outnyttjade
anslagsmedel som företagits. Jämväl denna metod har emellertid sin starka
begränsning. Även om man tillgrepe en så radikal åtgärd som en total omdisponering
i syfte att tills vidare undvika varje ny medelsanvisning —
något som av praktiska skäl svårligen låter sig göra — skulle det sålunda i
nuvarande ekonomiska läge alltjämt dröja åtskilliga år, innan reservationsmedelsanhopningen
vore avvecklad.
Metoden är därjämte ägnad att ingiva vissa principiella betänkligheter.
Genom att Kungi. Maj :t kan anslå en gång anvisade medel till nya ändamål
har sålunda riksdagens grundlagsenliga rätt att pröva och besluta om statsutgifterna
i viss mån satts ur kraft. En viss svåröverskådlighet i redovisningsavseende
måste även uppstå, om medel som ursprungligen avsetts för
bestämda arbetsföretag eller anskaffningar användas på annat sätt.
Mot bakgrunden av nu anförda omständigheter finna revisorerna behovföreligga
av en allmän sanering av luftfartsfondens anslagsbehållningar.
Syftet bör därvid vara att få till stånd en sådan avveckling av reservationsmedelsanhopningen
att för framtiden den årliga anslagsanvisningen och den
årliga medelsförbrukningen i möjligaste mån balansera. Frågan synes lämpligen
böra lösas enligt de riktlinjer som uppdragits i 1948 års statsverksproposition.
Några större svårigheter att åstadkomma en dylik sanering
torde icke föreligga ur vare sig teknisk eller saklig synpunkt. Såsom framgår
av den tidigare redogörelsen uppgingo luftfartsfondens den 30 juni 1951
outnyttjade investeringsmedel — efter avdrag för vad som skall tillgodoföras
telegrafverkets fond — till i runt 19,9 miljoner kronor. Av detta belopp
voro drygt 13,5 miljoner kronor eller ca 68 procent oanvisade hos Kungl.
Maj :t. De till Kungl. Maj :ts förfogande stående medlen avse till ca 18 procent
ej särskilt specificerade utgiftsändamål och till icke mindre än ca 59,5
procent storflygplatsen vid Halmsjön. Den första posten synes utan vidare
kunna indragas. Vad storflygplatsen i sin tur beträffar torde få erinras om
att där pågående arbeten sedan några år tillbaka bedrivas i mycket begränsad
omfattning. Huruvida det ursprungligen planerade byggnadsprogrammet
kan och bör förverkligas inom en näraliggande framtid är synnerligen
ovisst. Såsom närmare utvecklats under § 12 äro revisorerna för egen
del av den uppfattningen, att starkt vägande skäl kunna anföras mot ett
fullföljande av de för storflygplatsen uppgjorda planerna. Men även om
dessa planer skulle vidhållas, finna revisorerna det vara mest lämpligt att de
för ändamålet nu reserverade medlen indragas. Med hänsyn till det dröjsmål
som uppstått i frågan torde nämligen riksdagen böra beredas tillfälle att
på nytt pröva frågan om omfattningen och finansieringen av de i utbyggnadsprogrammet
ingående olika delföretagen. En dylik omprövning synes
lämpligen böra ske även av övriga arbetsobjekt m. m., beträffande vilka redan
anvisade medel ligga oanvisade hos Kungl. Maj :t. Åtskilliga av dessa
torde f. n. sakna aktualitet. Detsamma gäller f. ö. vissa företag, för vilka medel
ställts till luftfartsstyrelsens förfogande utan att dock ännu ha kommit
till användning.
Sammanfattningsvis välja revisorerna föreslå, att beslut fattas om en
långtgående indragning av de outnyttjade medel som vid utgången av innevarande
budgetår må föreligga å luftfartsfondens investeringsanslag. Det
torde böra ankomma på luftfartsstyrelsen att göra den detaljutredning som
erfordras för att få klarlagt, i vilken utsträckning detta utan hinder av
Statsutskottets utlåtande nr 9.
65
bindande leveransavtal o. d. är möjligt. I anslutning härtill synes fr. o. in.
nästa budgetår medelsanvisningen under fonden böra avpassas så, att densamma
i görligaste mån svarar mot de faktiska investeringsutgifterna under
vederbörande budgetår.
Över denna paragraf ha utlåtanden avgivits av luftfartsstyrelsen och riksräkenskapsverket
(Del II, s. 83—88).
Utskottet. Av statsverkspropositionen framgår, att luftfartsverkets investeringsutgifter
under sistförflutna budgetår uppgingo till ett sammanlagt
belopp av 5,i miljoner kronor. Enligt departementschefens mening bör investeringsverksamheten
under innevarande och nästkommande budgetår begränsas
till ungefär samma volym, d. v. s. vid nuvarande kostnadsläge till
ca 7 miljoner kronor. Därvid har förutsatts att i första hand vissa arbeten
på storflygplatsen vid Halmsjön samt den fortsatta utbyggnaden av Bulltofta
flygplats skola inrymmas i planen.
Beträffande halmsjöfältet har departementschefen anslutit sig till den
uppfattning som luftfartsstyrelsen, efter omprövning av frågan om civilflygets
behov av markorganisation, numera givit uttryck åt, nämligen att storflygplatsens
utbyggnad bör inskränkas till att avse allenast anläggandet av
en reservflygplats. Investeringskostnaderna härför ha beräknats till 9,8 miljoner
kronor, varav 7,5 miljoner kronor belöpa på färdigställandet av en
landningsbana jämte ett begränsat stationsområde och en taxibana samt
2,3 miljoner kronor på anordningar för radio och belysning m. m. Arbetena
avses skola fördelas på tre år. Det för nästa budgetår erforderliga beloppet
finnes redan anvisat av riksdagen, varför behov av särskilda medel för den
ifrågasatta utbyggnaden nu icke föreligger.
Förevarande spörsmål har upptagits till behandling jämväl av riksdagens
år 1951 församlade revisorer. Under § 12 av sin berättelse ha sålunda revisorerna,
under hänvisning till att en hel rad med projektet sammanhängande
problem ännu icke tillräckligt klarlagts, föreslagit att frågan om användningen
och den fortsatta utbyggnaden av storflygplatsen vid Halmsjön
snarast göres till föremål för övervägande i ett större sammanhang.
Utskottet finner ostridigt, att de allmänna förutsättningar som lågo till
grund för 1946 års beslut rörande storflygplatsen efter hand kommit att av
olika anledningar förändras. Samtidigt måste emellertid beaktas, att de hittillsvarande
arbetena på halmsjöfältet jämte erforderliga markförvärv dragit
avsevärda kostnader, per den 31 december 1951 uppgående till drygt 14
miljoner kronor. På grund av det ofullständiga skick vari flygfältet alltjämt
befinner sig kan någon praktisk nytta av dessa kapitalkostnader icke erhållas.
Med hänsyn härtill bär utskottet intet att erinra mot den av Kungl.
Maj :l nu framlagda begränsade utbyggnadsplancn, varigenom fältet skulle
komma till viss användning, i första hand såsom en reserv för och ett
komplement till Bromma flygplats.
Även efter ett beslut av denna innebörd kvarstår emellertid frågan om
halmsjöfältets framtida ställning alltjämt olöst. Såsom riksdagens revisorer
5 Bihang till riksdagens protokoll 1052. G samt. Nr 9.
66
Statsutskottets utlåtande nr 9.
påpekat sammanhänga med denna fråga åtskilliga delproblem, vilka ej heller
tillfredsställande klarlagts. Starka skäl synas därför kunna åberopas för
att hithörande spörsmål göras till föremål för en närmare utredning. Utskottet
vill också för sin del förorda, att en dylik utredning kommer till
stånd inom kort, varvid torde böra beaktas de synpunkter som framförts av
såväl revisorerna som de i ärendet hörda remissmyndigheterna. Utredningsmännen
böra självfallet vara oförhindrade att till övervägande upptaga alla
de frågor som i förevarande sammanhang kunna aktualiseras.
Den ovan berörda utbyggnadsplanen påfordrar, såsom redan nämnts,
icke någon ny medelsanvisning för nästa budgetår. Anslaget till flygfältsbyggen
har därför ansetts böra förstärkas med allenast 2 miljoner kronor,
avsedda för de fortsatta arbetena å Bulltofta flygplats. Departementschefen
har vidare tillstyrkt, att 100 000 kronor anvisas till teleutrustning m. m. samt
300 000 kronor till fordon, maskiner och redskap. Övriga hithörande anslag
ha, med hänsyn till storleken av föreliggande behållningar, upptagits med
allenast formella belopp av 1 000 kronor.
Mot Kungl. Maj :ts förslag i nu nämnda delar har utskottet ej heller
funnit anledning till erinran. I detta sammanhang önskar dock utskottet
framhålla följande.
Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, har jämväl
frågan om anslagsbehållningarna under luftfartsfonden berörts av riksdagens
revisorer. På anförda skäl ha revisorerna därvid förordat, att beslut
fattas om en långtgående indragning av de outnyttjade medel som vid utgången
av innevarande budgetår må föreligga å luftfartsfondens investeringsanslag.
Luftfartsstyrelsen har i princip icke haft något att erinra
mot en dylik indragning av vissa äldre medelsreservationer för icke längre
aktuella objekt, under framhävande dock att man vid bedömandet av möjligheterna
härtill bör framgå med stor försiktighet. Jämväl riksräkenskapsverket,
som framlagt vissa konkreta förslag till en lösning av frågan, har i
stort sett anslutit sig till revisorernas uppfattning.
För egen del finner utskottet starka skäl tala för att en reglering av
behållningarna å luftfartsfondens investeringsanslag kommer till stånd. Visserligen
torde de för storflygplatsen tidigare anvisade medlen nu till större
delen få reserveras för den ovan berörda utbyggnadsetappen. Förefintliga
behållningar i övrigt avse dock i betydande utsträckning icke längre
aktuella företag, varför behovet av en allmän anslagsreglering måste anses
kvarstå helt oavsett huruvida nämnda utbyggnad kommer till utförande.
Enligt utskottets mening böra därför de åtgärder i nu angivet syfte som må
befinnas lämpliga snarast vidtagas, om möjligt redan vid instundande budgetårsskifte.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
I. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag för budgetåret
1952/53 anvisa följande investeringsanslag, nämligen
Statsutskottets utlåtande nr 9. 67
a) Markförvärv ...................... 1 000 kronor,
b) Flygfältsbyggen ................... 2 000 000 kronor,
c) Byggnader ........................ 1 000 kronor,
d) Teleutrustning m. m............... 100 000 kronor,
e) Belysningsanläggningar ............ 1 000 kronor,
f) Fordon, maskiner och redskap ...... 300 000 kronor,
g) Luftfartsverkets dispositionsanslag .. 1 000 kronor.
II. i anledning av vad riksdagens år 1951 församlade revisorer
under §§ 12 och 13 av sin berättelse förordat i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet ovan anfört.
Statens allmänna fastighetsfond.
29 :o) Anordnande av panncentral på Riddarholmen i Stockholm. Kungl.
Maj :t har (punkt 29, s. 121 och 122) föreslagit riksdagen att till Anordnande
av panncentral på Riddarholmen i Stockholm för budgetåret 1952/53 anvisa
ett investeringsanslag av 350 000 kronor.
Byggnadsstyrelsen har hemställt att 350 000 kronor anvisas för nästa budgetar
till ifragavarande ändamal. Beträffande den närmare innebörden av
styrelsens framställning torde få hänvisas till propositionen (s. 121 och
122).
Departementschefen har tillstyrkt styrelsens förslag.
Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställa,
att riksdagen må till Anordnande av panncentral på Riddarholmen
i Stockholm för budgetåret 1952/53 anvisa ett
investeringsanslag av 350 000 kronor.
30:o) Anordnande av förvaltningslokaler. Kungl. Maj:t har (punkt 30, s.
122 och 123) föreslagit riksdagen att till Anordnande av förvaltningslokaler
för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 250 000 kronor.
Under statens allmänna fastighetsfond anvisades för budgetåret 1944/45
ett investeringsanslag av 400 000 kronor till Anordnande av vissa förvaltningslokaler
i Stockholm och för budgetåret 1946/47 ett investeringsanslag
av 600 000 kronor till Anordnande av vissa förvaltningslokaler. Det förra
anslaget var avsett för iordningställande av oinredda vindsvåningar och vissa
andra utrymmen inom av olika institutioner och myndigheter i Stockholm
disponerade byggnader. Ändamålet med det senare anslaget var att möjliggöra
fortsatta inredningsarbeten och smärre tillbyggnader samt ändringsarbeten
för bättre utnyttjande av befintliga lokaler såväl i Stockholm som
i landsorten.
68
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Efter medgivande av 1947 års riksdag (rd. skr. 23/1947) har det i samband
med beslutet om omorganisation av uppbördsväsendet för budgetåret 1945/
46 anvisade investeringsanslaget till Anordnande av häradsskrivarkontor,
vilket anslag blott till begränsad del visat sig behövligt för angivet syfte,
kunnat användas jämväl för anordnande av andra förvaltningslokaler.
Byggnadsstyrelsen har hemställt, att under förevarande rubrik för nästa
budgetår anvisas ett anslag av 1 000 000 kronor. Styrelsen meddelar, att de
hittills anvisade anslagen för detta ändamål under de sistförflutna sex åren
i icke obetydlig omfattning möjliggjort för styrelsen att snabbt kunna tillgodose
oväntat uppkomna oavvisliga behov av förvaltningslokaler genom att
låta inreda vindslokaler eller utföra andra om- eller påbyggnader i staten
tillhöriga fastigheter samt i vissa fall, då dylika åtgärder icke kunnat vidtagas,
uppföra provisoriska kontorsbyggnader.
Styrelsen anför slutligen, att ifrågavarande anslag väntas bli helt tagna
i anspråk under innevarande budgetår. Det kan antagas, att framdeles nya
lokalbehov uppkomma, vilka icke kunna eller böra anstå i avvaktan på att
särskilda anlagsmedel anvisas eller vilka äro av den karaktär, att de lämpligen
böra tillgodoses genom medel från ett kollektivanslag. Styrelsen, som
framhåller att anslagsmedlen icke böra tillmätas för knappt, förutsätter att
de skola få disponeras av styrelsen endast efter medgivande av Kungl. Maj :t
i varje särskilt fall.
Departementschefen har anfört födjande.
Byggnadsstyrelsen torde även i framtiden ha att möta olika myndigheters
och institutioners krav på nya eller utökade lokaler. Dessa krav torde i
många fall vara av den karaktär att de lämpligen kunna tillgodoses genom
inredning av outnyttjade utrymmen och andra omändringsarbeten i staten
tillhöriga byggnader eller genom uppförande av provisoriska kontorsbyggnader.
Jag finner det lämpligt, att styrelsen till sitt förfogande har ett anslag,
som möjliggör för den att efter medgivande av Kungl. Maj :t i varje
särskilt fall vidtaga åtgärder för att tillgodose sådana uppkommande lokalbehov,
vilka fordra en skyndsam lösning eller äro av mindre storleksordning.
Anslaget synes lämpligen böra begränsas till 250 000 kronor. Den 30
juni 1952 eventuellt kvarstående behållningar å motsvarande äldre anslag
torde få överföras till det nya anslaget.
Utskottet. De anslagsmedel som byggnadsstyrelsen hittills haft till sitt
förfogande för vissa inrednings- och omändringsarbeten i staten tillhöriga
byggnader m. in. beräknas bli helt tagna i anspråk under innevarande
budgetår. Med hänsyn härtill och då styrelsen jämväl i fortsättningen torde
böra äga möjlighet att utan onödigt dröjsmål tillgodose vissa mindre eller
hastigt uppkommande lokalbehov, har utskottet intet att erinra mot att för
ändamålet anvisas ytterligare 250 000 kronor. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må till Anordnande av förvaltningslokaler
för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av
250 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
69
31 :o) Inköp av tomtmark i Kalmar. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 31, s. 123 och 124) får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Inköp av tomtmark i Kalmar för
budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 110 000
kronor.
32 ro) Inköp av fastigheter i Östersund. Kungl. Maj :t har (punkt 32, s. 124
och 125) föreslagit riksdagen att till Inköp av fastigheter i Östersund för
budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 565 000 kronor.
Till inköp av tomtmark för länsresidenset i Östersund anvisades för budgetåret
1945/46 ett investeringsanslag av 99 000 kronor. För budgetåret
1946/47 anvisades till Nybyggnad för länsstyrelsen i Jämtlands län m. m.
ett investeringsanslag av 757 000 kronor, varav 57 000 kronor avsågo förvärv
av ytterligare tomtmark i Östersund.
Byggnadsstyrelsen har hemställt att 565 000 kronor anvisas för nästa
budgetår till inköp av två till tidigare förvärvade tomter angränsande fastigheter
i Östersund.
Styrelsen erinrar om att den pågående ökningen av arbetsuppgifterna för
länsstyrelserna och till dem anknutna statliga organ jämte inrättandet av
vissa nya sådana organ i åtskilliga fall medfört en väsentlig utvidgning av
tidigare uppgjorda lokalprogram. Styrelsen har därför bl. a. beträffande
länsstyrelsen i Östersund sökt säkerställa tillgången av erforderlig tomtmark
för framtida utbyggnader.
Departementschefen har intet haft att erinra mot byggnadsstyrelsens förslag.
Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,
att riksdagen må till Inköp av fastigheter i Östersund för
budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 565 000
kronor.
33 :o) Mellangift vid förvärv av mark inom kvarteret Tullstuvan i Gävle.
I enlighet med Kungl. Maj.ts förslag (punkt 33, s. 125 och 126) får utskottet
hemställa,
att riksdagen må till Mellangift vid förvärv av mark inom
kvarteret Tullstuvan i Gävle för budgetåret 1952/53 anvisa
ett investeringsanslag av 23 500 kronor.
34 :o) Inköp av fastigheter för förvaltningsändamål. Kungl. Maj:t har
(punkt 34, s. 126 och 127) föreslagit riksdagen att till Inköp av fastigheter
för förvaltningsändamål för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag
av 250 000 kronor.
70
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Byggnadsstyrelsen har hemställt att under förevarande rubrik för nästa
budgetår anvisas ett belopp av 500 000 kronor.
Styrelsen framhåller, att eftersom erforderliga medel icke stått till dess
förfogande, styrelsen i vissa fall icke kunnat tillvarataga uppkomna möjligheter
att på för statsverket antagbara villkor förvärva bebyggda och obebyggda
tomter eller delar därav, vilka skulle vara väl lämpade för att tillgodose
aktuella eller förväntade behov av nya eller utökade lokaler för förvaltningsändamål.
Säljarna ha i dessa fall icke velat avvakta det dröjsmål
med köpets definitiva avslutande, som en riksdagsbehandling i vanlig ordning
innebär och som i ogynnsamma fall kan uppgå till ett och ett halvt
år. Styrelsen anser det därför angeläget, att tillgång finnes till medel, då
det i särskilda fall gäller att snabbt och på för statsverket gynnsamma
villkor förvärva dylika fastigheter. Styrelsen erinrar jämväl om att liknande
anslag finnas uppförda å bl. a. postverkets, telegrafverkets, vattenfallsverkets
och luftfartsverkets kapitalfonder. Särskilda anslag ha jämväl anvisats
för att möjliggöra att markförvärv snabbt skola kunna genomföras för de
olika försvarsgrenarna.
Departementschefen har anfört följande.
Det är enligt min mening motiverat, att byggnadsstyrelsen i likhet med
vissa affärsdrivande verk och militära myndigheter förfogar över ett anslag
av ifrågavarande art för att efter medgivande av Ivungl. Maj :t i varje särskilt
fall kunna säkerställa för statsverket erforderliga fastighetsförvärv. Anslagsbeloppet
synes lämpligen böra begränsas till 250 000 kronor. Jag förutsätter,
att riksdagen för varje förflutet budgetår kommer att erhålla en
redogörelse för användningen av anslaget.
Utskottet. I likhet med departementschefen hyser utskottet den uppfattningen,
att särskilda medel böra ställas till byggnadsstyrelsens förfogande
att efter Kungl. Maj :ts medgivande användas för fastighetsförvärv i sådana
fall då skyndsamt beslut är av nöden. Då ej heller anslagsberäkningen
givit utskottet anledning till erinran, får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Inköp av fastigheter för förvaltningsändamål
för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag
av 250 000 kronor.
35 :o) Merkostnader för vissa byggnadsarbeten. Kungl. Maj:t har (punkt
35, s. 127—133) föreslagit riksdagen att till Merkostnader för vissa byggnadsarbeten
för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 8 000 000
kronor.
Till täckande av på grund av den allmänna byggnadskostnadsstegringen
uppkomna merkostnader å vissa i särskild förteckning upptagna byggnadsföretag
under fastighetsfonden, vilka hänföra sig till kommunikations-, ecklesiastik-,
jordbruks-, handels- och inrikesdepartementen, anvisades för budgetåren
1947/48 och 1949/50—1951/52 investeringsanslag om tillhopa
8 000 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
71
Beträffande den närmare motiveringen för dessa anslagsbehov torde få
hänvisas till propositionen 1948:2 (bil. 14, p. 8).
Byggnadsstyrelsen har hemställt att 8 000 000 kronor måtte anvisas för
budgetåret 1952/53 till merkostnader för vissa byggnadsarbeten.
Under åren 1949—1951 har den i propositionen 1948:2 intagna förteckningen
över byggnadsföretag efter styrelsens förslag kompletterats med
vissa företag, för vilka riksdagen anvisat hela den ursprungliga byggnadskostnaden.
På grund av den sedan sommaren 1950 inträffade kostnadsökningen
måste i denna förteckning nu intagas alla vid denna tidpunkt icke
färdigställda arbeten, vilka beslutats av 1948—1951 års riksdagar, varjämte
ytterligare medel måste beräknas för i förteckningen redan ingående, icke
färdigställda företag. Förteckningen bör dessutom utökas med vissa äldre
byggnadsföretag, vilka tidigare icke ansetts aktuella.
Förteckningen omfattar — inklusive de fram till och med år 1951 intagna
kompletteringarna — byggnadsföretag, för vilka kostnaderna ursprungligen
beräknats till 71 019 300 kronor. Medelsbehovet för att täcka de intill sommaren
1947 inträffade kostnadsstegringarna för dessa arbeten är beräknat till
8 629 500 kronor. En komplettering av förteckningen på det sätt styrelsen
nu föreslagit skulle innebära att angivna belopp å 71 019 300 kronor ökas
med 27 147 000 kronor till 98 166 300 kronor och medelsbehovet för att täcka
de intill sommaren 1947 inträffade kostnadsstegringarna uppgå till (8 629 500
+ 409 000) 9 038 500 kronor. I sin skrivelse hösten 1950 angav styrelsen medelsbehovet
för att täcka de efter sommaren 1947 inträffade kostnadsstegringarna
för de i förteckningen upptagna byggnadsföretagen, kompletterad
på sätt styrelsen föreslog i skrivelsen, till 2 310 000 kronor under förutsättning
att inga ytterligare prisökningar skulle uppstå utöver den stegring av
4 procent, som styrelsen anmält i sin skrivelse hösten 1948. Efter samma
grunder medföra de nu föreslagna kompletteringarna av förteckningen ett
ytterligare medelsbehov för ökningarna fram till sommaren 1950 av cirka
120 000 kronor. Medelsbehovet för kostnadsstegringarna efter sommaren
1947 och intill sommaren 1950 uppgår således till (2 310 000 -|- 120 000)
2 430 000 kronor. Härutöver kommer emellertid nu det ytterligare medelsbehov,
som föranledes av den efter sommaren 1950 inträdda kostnadsökningen.
Ett ytterligare medelsbehov av i genomsnitt 30 procent av anslagsbeloppen
beräknas för nästan samtliga av de nu föreslagna byggnadsföretag, av
vilka flertalet ännu icke påbörjats samt för tidigare i förteckningen intagna,
ännu ej igångsatta företag. För de företag, vilka påbörjats innan denna kostnadsökning
slagit igenom men måst färdigställas under en kraftigt förhöjd
kostnadsnivå, är det erforderligt att räkna med viss lägre procentuell merkostnad,
vars storlek avhänger av omfattningen av outförda arbeten. En
inom styrelsen utförd beräkning utvisar ett medclsbehov av ca 16 000 000
kronor. Sammanlagt erfordras således för täckande av kostnadsstegringarna
för samtliga de byggnadsföretag, som enligt styrelsens förslag nu skulle ingå
i förteckningen, (9 038 500 + 2 430 000 + 16 000 000) 27 468 500 eller i runt
72
Statsutskottets utlåtande nr 9.
tal 27 500 000 kronor. För kostnadsstegringar har riksdagen hittills anvisat
sammanlagt 8 000 000 kronor, varför det återstående medelsbehovet skulle
uppgå till ca 19 500 000 kronor.
Byggnadsstyrelsen meddelar slutligen att styrelsen beräknar anslagsbehovet
för nästa budgetår till 8 000 000 kronor.
Departementschefen har anfört följande.
Den till slutet av sommaren 1950 relativt stabila byggnadskostnadsnivån
kännetecknas därefter av kraftigt stigande materialpriser och arbetslöner,
vilka enligt byggnadsstyrelsens beräkningar inneburit en genomsnittlig kostnadsstegring
fram till sommaren 1951 av ca 30 procent. Av styrelsens skrivelse
den 17 december 1951 framgår emellertid, att kostnadsstegringen i
verkligheten varit något större. Som framgår av den lämnade redogörelsen
har detta förhållande medfört, att samtliga vid tidpunkten för kostnadsökningarna
ännu icke färdigställda företag, vilka beslutats av 1948—1951 års
riksdagar, av styrelsen föreslagits ingå i den ursprungligen i proposition
1948: 2 intagna och sedermera kompletterade förteckningen över byggnadsföretag
under fastighetsfonden, för vilka utöver de ursprungligen beräknade
kostnaderna uppstått merkostnader till följd av den allmänna byggnadskostnadsstegringen.
Vidare måste räknas med ytterligare kostnader för sådana
i denna förteckning redan intagna arbeten, vilka ännu icke slutförts.
I likhet med vad som skett under närmast föregående år har förteckningen
därjämte utökats med vissa äldre byggnadsföretag, vilka tidigare icke bedömts
aktuella.
Jag har icke något att erinra mot de av styrelsen föreslagna kompletteringarna.
I annat sammanhang kommer jag att förorda, att 1 000 000 kronor
anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår för att
täcka uppkomna merkostnader för byggnadsföretag, vilka nu äro under
utförande. För nästa budgetår har styrelsen, under förutsättning av att inga
mera betydande kostnadsstegringar komma att uppstå, beräknat medelsbehovet
till 8 000 000 kronor och hemställt att detta belopp anvisas.
Med hänsyn till rådande tidsläge har jag icke ansett det nödvändigt att nu
omräkna det av byggnadsstyrelsen beräknade medelsbehovet efter det senare
framkomna något högre värdet å kostnadsstegringen fram till sommaren
1951 utan förutsätter, att byggnadsstyrelsen i sin framställning nästkommande
höst beträffande medelsbehovet för ifrågavarande ändamål vidtager
häremot svarande justering av beräkningarna.
Utskottet. Under förevarande rubrik ha hittills anvisats 8 miljoner kronor,
vartill kommer ett belopp av 1 miljon kronor, som äskats å tilläggsstat
till riksstaten för innevarande budgetår. För nästa budgetår har byggnadsstyrelsen
hemställt om ytterligare 8 miljoner kronor. Såsom närmare
framgår av styrelsens petitaskrivelser, sammanhänger det starkt stegrade
medelsbehovet med den osedvanligt kraftiga höjning av byggnadskostnadsnivån
som inträtt sedan sensommaren 1950.
Mot de ifrågavarande anslagsäskandena, vilka vunnit Kungl. Maj :ts bifall,
har utskottet intet att erinra. Med hänsyn härtill kommer utskottet att
i särskilt utlåtande denna dag tillstyrka, att förenämnda tilläggsstatsanslag
anvisas. I förevarande sammanhang hemställer utskottet,
att riksdagen må till Merkostnader för vissa byggnadsarbeten
för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av
8 000 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
73
Fonden för låneunderstöd.
36 ro) Garanti till Aktiebolaget Aerotransport för 1951/52. I enlighet med
Kungl. Majrts förslag (punkt 36, s. 134), som jämlikt grunderna för det
mellan svenska, danska och norska regeringarna träffade garantiavtalet innebär
oförändrad medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Garanti till Aktiebolaget Aerotransport
för 1951/52 för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeteringsanslag
av 2 200 000 kronor.
Fonden för förlag till statsverket.
37:o) Förskott till vissa plankostnader m. m. Kungl. Maj:t har (punkt 37,
s. 135 och 136) föreslagit riksdagen att till Förskott till vissa plankostnader
m. in. för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 500 000 kronor.
Såsom förskott till vissa plankostnader m. in. har för budgetåret 1951/52
anvisats ett investeringsanslag av 200 000 kronor. Den 1 juli 1951 stodo till
förfogande å anslaget ca 1 101 000 kronor, varav ca 815 000 kronor ställts
till länsstyrelsernas disposition och 286 000 kronor voro odisponerade. Sedan
Kungl. Maj :t genom beslut den 14 september 1951 ställt ytterligare
110 000 kronor till länsstyrelsernas förfogande samt genom beslut den 1
och 23 november 1951 tilldelat Boråstraktens och Stockholmstraktens regionplaneförbund
45 000 respektive 100 000 kronor såsom förskott, kvarstår
ett belopp av 31 000 kronor odisponerat å anslaget.
I skrivelse den 4 september 1951 har byggnadsstyrelsen hemställt att
500 000 kronor anvisas för nästa budgetår till förevarande ändamål.
Styrelsen beräknar behovet av förskottsmedel för upprättande av byggnadsplaner
för budgetåret 1952/53 till 200 000 kronor, varvid icke inräknats
någon reserv för oförutsedda behov. Styrelsen erinrar om att den ökakade
ekonomiska ansvarighet för byggnadsplanearbetet, som kommunerna
erhållit efter ändringen av 111 § byggnadslagen, kan väntas medföra en
successiv minskning av behovet av statliga förskottsmedel.
För regionplaneändamål uppskattar styrelsen behovet av förskottsmedel
till 300 000 kronor.
Departementschefen, som icke haft något att erinra mot byggnadsstyrelsens
förenämnda förslag till beräkning av förskottsbehovet för upprättande
av byggnadsplaner, har därjämte anfört följande.
Förskott av kostnader för upprättande av regionplaner ha hittills endast
vid tre tillfällen utgått av statsmedel. Erfarenheterna äro därför ännu alltför
begränsade för att medgiva uppställandet av fastare normer för denna
opaginerad Kontrollera mot PDF
u
Statsutskottets utlåtande nr 9.
förskottsverksamhet. Det torde alltjämt böra ankomma på Kungl. Maj :t att
från fall till fall taga ställning till den omfattning, i vilken staten bör lämna
förskott till kostnaderna för det löpande regionplanearbetet.
Jag vill emellertid i detta sammanhang erinra, att i 1951 års statsverksproposition
(bil. 8, sjätte ht, s. 87) uttalats, att en restriktiv bedömning bör
äga rum av föreliggande ansökningar om statsbidrag till regionplanekostnader.
Ehuru återbetalningsskyldighet föreligger ifråga om beviljade förskott,
synes en liknande återhållsamhet böra iakttagas vid beviljande av
förskott av statsmedel till regionplaneändamål. Det oaktat anser jag mig —
med hänsyn till att redan beviljade medel blivit till största delen disponerade
— böra tillstyrka byggnadsstyrelsens anslagsäskande.
Utskottet. Vad departementschefen i förevarande sammanhang anfört och
förordat har icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Förskott till vissa plankostnader
m. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag
av 500 000 kronor.
Diverse kapitalfonder.
Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond.
38 :o) Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond. Kungl. Maj:t har
(punkt 38, s. 137—141) föreslagit riksdagen att till väg- och vattenbyggnadsverkets
förrådsfond för budgetåret 1952/53 anvisa investeringsanslag å
tillhopa 28 400 000 kronor.
Kungl. Maj :ts förevarande förslag ävensom de för innevarande budgetår
för hithörande ändamål anvisade anslagen framgå av följande sammanställning.
1951/52
1952/53
Garage- och förrådsbyggnader
2 000 000
4 400 000
m. m.
Maskincentralförråd:
Motorfordon...............
7 000 000
—
Vägmaskiner m. m..........
13 300 000
—
Motorfordon och vägmaskiner
m. m....................
—
19 000 000
Flytande materiel...........
1 300 000
700 000
Effektförråd.................
3 000 000
2 800 000
Väg- och vattenbyggnadsver-
kets dispositionsanslag ....
1 000 000
1 500 000
Summa kronor
27 600 000
28 400 000
Statsutskottets utlåtande nr 9.
75
Vid utgången av budgetåret 1950/51 förelåg å tidigare anvisade anslag,
exklusive till grustag m. m. och effektförråd, en behållning av ca 3,6 miljoner
kronor. Den 1 juli 1951 fanns sålunda ett sammanlagt belopp av ca
31,2 miljoner kronor tillgängligt. Investeringsutgifterna för förrådsfonden
stannade under budgetåret 1950/51 vid i runt tal 21,8 miljoner kronor, exklusive
grustag in. in. och effektförråd.
Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen har för nästa budgetår äskat anslag å
sammanlagt 28 400 000 kronor. Därjämte har styrelsen hemställt om beställningsbemyndiganden
för leveranser till maskincentralförrådet under budgetåret
1954/55 intill ett belopp av 12 000 000 kronor.
Beträffande den närmare motiveringen till styrelsens förslag får utskottet
hänvisa till propositionen (s. 138—140).
Yttranden över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning ha avgivits
av arbetsmarknadsstyrelsen och statens handels- och industrikommission
(s. 140).
Föredraganden har anfört följande.
I anslutning till vad jag i dag anfört vid anmälan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
äskanden till) vägunderhåll och vägbyggnader under
sjätte huvudtiteln vill jag framhålla vikten av att en tillfredsställande förråds-
och garageorganisation och en tillräckligt omfattande maskinpark
ställas till väg- och vattenbyggnadsverkets förfogande. Av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framställda äskanden om anslag för budgetåret 1952/53
till väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond synas därför böra bifallas.
Det synes emellertid vara av vikt, att vissa riktlinjer uppdragas för vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens investeringar i förrådsfonden även för tiden
efter budgetåret 1952/53. I sådant hänseende må framhållas, att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen beräknat det normala behovet av ersättningsanskaffning
av garage- och förrådsbyggnader m. in. till 2 650 000 kronor per
år samt av motorfordon och vägmaskiner m. m. till ca 17 miljoner kronor.
Vidare har styrelsen uppgjort 5-årsplaner för dels återhämtande av eftersläpningen
i garage- och förrådsbyggandet med en beräknad årskostnad av
1 340 000 kronor, dels upprustning av färjbeståndet med en årskostnad av
1 200 000 kronor. Samtliga här angivna belopp äro inräknade i de för nästa
budgetår äskade anslagen och ett fullföljande av ersättningsanskaffningen
och av 5-årsplanerna kommer därför ej att medföra någon ökning av anslagsbehoven
i framtiden, förutsatt att penningvärdet blir oförändrat. Därest
riksdagen ej har något att erinra däremot, torde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
böra planera sin investeringsverksamhet med sikte på att fullfölja
angivna program.
Jag har icke något att erinra mot styrelsens förslag, att medgivande lämnas
styrelsen att ikläda sig betalningsansvar intill ett belopp av 12 miljoner
kronor för materiel till maskincentralförrådet, avsedd att levereras budgetåret
1954/55.
Jag tillstyrker likaledes väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag om
sammanförande av anslagen för inköp av motorfordon och för inköp av
vägmaskiner m. in. till ett gemensamt anslag, benämnt Motorfordon och
vägmaskiner in. in. Den 1 juli 1952 eventuellt kvarstående behållningar
under anslagen till Motorfordon och till Vägmaskiner in. in. torde efter beslut
av Kungl. Maj :t få överföras till det nya anslaget.
76
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Utskottet. Med godtagande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkningar
har Kungi. Maj :t föreslagit, att anslagen under väg- och vattenbyggnadsverkets
förrådsfond för nästa budgetår skola anvisas med tillhopa 28,4
miljoner kronor. Härav avse 4,4 miljoner kronor garage- och förrådsbyggnader
m. m., 19,o miljoner kronor motorfordon och vägmaskiner m. m.,
0,7 miljon kronor flytande materiel, 2,8 miljoner kronor effektförråd samt
1,5 miljon kronor dispositionsanslaget.
Icke minst i rådande arbetskraftsläge är det självfallet av den största
betydelse, att vägarbetena i görligaste mån mekaniseras. En förutsättning
härför är emellertid, såsom föredraganden framhållit, att väg- och vattenbyggnadsverket
har tillgång till en tillfredsställande förråds- och garageorganisation
samt en tillräckligt omfattande maskinpark. Under hänvisning
härtill tillstyrker utskottet, att förenämnda anslag anvisas med äskade belopp.
Utskottet delar jämväl föredragandens uppfattning, att redan nu
vissa riktlinjer böra uppdragas för kommande investeringar i förrådsfonden.
Det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i detta syfte utarbetade programmet,
för vilket en redogörelse lämnats i statsverkspropositionen, finner utskottet
vara väl avvägt och lämpat att läggas till grund för den fortsatta
verksamheten på förevarande område. Till vad föredraganden i övrigt anfört
och förordat beträffande hithörande spörsmål kan utskottet likaledes
iämna sin anslutning.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må för budgetåret 1952/53 anvisa följande
investeringsanslag, nämligen
a) Garage- och förrådsbyggnader m. m. 4 400 000 kronor,
b) Motorfordon och vägmaskiner m. m. 19 000 000 kronor,
c) Flytande materiel ................ 700 000 kronor,
d) Effektförråd ..................... 2 800 000 kronor,
e) Väg- och vattenbyggnadsverkets dis
positionsanslag
................ 1 500 000 kronor.
Stockholm den 11 mars 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar
Anderson, Näsgård, Ohlon, Leander, Gillström, Eric Ericson, Pålsson, Näsström,
Bergh, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, Lundqvist och Axel Andersson;
samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Svensson i Grönvik, Andersson i Malmö, Boman
i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Wallentheim, Svensson i Ljungskile, Rubbestad,
Ståhl, Åkerström, Andersson i Munkaljungby och Birke;
dock att vid behandlingen av punkten 20 :o) herr Kollberg deltagit i stället
för herr Malmborg i Skövde.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
77
Reservationer.
1) vid punkten 5:o) (Postverkets diligenstrafik) av herr Bergh;
2) vid punkten 16:o) (Byggnader och anläggningar) av herr Bergh;
3) vid punkten 20:o) (Biltrafik)
a) av herrar Ohlon, Bergh, Axel Andersson, Boman i Kieryd, Svensson i
Ljungskile, Ståhl, Kollberg och Birke, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka
bifall till motionerna 1:30 och 11:38 samt 1:258 och 11:367, sistnämnda
båda motioner i vad de avse anslaget till förvärv av billinjer, och
att därför
dels den del i utskottets yttrande å s. 42, som börjar med »Lika litet» och
slutar med »riksdagens sida», bort ha följande lydelse:
»Däremot kan utskottet helt ansluta sig till den uppfattning som kommit
till uttryck i sistnämnda motioner liksom i motionerna I: 30 och II: 38 beträffande
frågan om fortsatt medelsanvisning till förvärv av privata billinjer.
Visserligen är det äskade beloppet i och för sig av föga betydande storleksordning.
Genom att anslaget utgått under en lång följd av år ha emellertid
finansiella förutsättningar skapats för en successiv (socialisering av
billinjetrafiken. De i motionerna 1:30 och 11:38 anförda sifferuppgifterna
ge sålunda vid handen, att på förevarande område skett en mycket påtaglig
förskjutning från privat till statlig drift. Det förefaller icke obefogat att
här tala om en bestämd monopolsträvan, en utveckling som ur allmänhetens
synpunkt synes föga önskvärd. Icke minst i dagens läge framstår det vidare
såsom mest angeläget, att statens järnvägars investeringsverksamhet
helt inriktas på vad som borde vara det väsentliga, nämligen att få till stånd
erforderliga förbättringar av den spårbundna trafiken. I den mån behov av
rationaliseringar inom billinjerörelsen skulle föreligga, torde detta behov
kunna tillgodoses genom överenskommelser med vederbörande privata företag
om samtrafik.»
dels ock utskottets hemställan under III. bort ha följande lydelse:
»III. mod bifall till motionerna I: 30 och II: 38 samt I: 258
och II: 367, sistnämnda båda motioner såvitt nu är i fråga,
avslå Ivungl. Maj :ts förslag om anslag till förvärv av billinjer.
»
b) av herr Rubbestad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:98 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag tiU förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 28 maj 1943 a1 i texten