Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1952/53, i vad avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner m. m.

1952-03-11 · 77 sidor, varav 73 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 73 av 77 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1952:9, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1952/53, i vad avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

1

Nr 9.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten

för budgetåret 1952/53, i vad avser kommunikationsdepartementets

verksamhetsområde, jämte

i ämnet väckta motioner m. m.

(4:e avd.)

l:o) Investeringsplan för kommunikationsverken. I propositionen nr 1 har

Kungl. Maj :t under kapitalbudgeten (bilaga 27, punkt 1, s. 1—15 av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 4 januari

1952) lämnat en översikt över kommunikationsverkens investeringar,

avseende postverkets, telegrafverkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks

fonder, luftfartsfonden, väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond

samt väginvesteringar.

I 1951 års statsverksproposition uppskattades investeringsutgifterna budgetåret

1950/51 för här ifrågavarande ändamål till 618 miljoner kronor. Utgifternas

fördelning på kapitalfonderna och väginvesteringarna framgår av

följande sammanställning (belopp i miljoner kronor):

1950/51

Beräkn. Utfall

Kommunikationsverkens kapitalfonder.................. 508,0 488,4

Väginvesteringar...................................... 110,0 97,4

Summa 618,0 585,8

De faktiska utgifterna understego sålunda de beräknade med ca 32 miljoner

kronor. Detta förhållande förklaras till huvudsaklig del av att statens

vattenfallsverks och det statliga vägväsendets investeringar överskattats med

ungefär 14 respektive 13 miljoner kronor.

Beräkningarna i 1951 års statsverksproposition av investeringsverksamhetens

omfattning budgetåret 1951/52 utgick från kostnadsläget hösten

1950. Vid uppgörandet av investeringsplanen för nämnda budgetår togs icke

hänsyn till eventuella ytterligare pris- eller lönestegringar. Det förutsattes

emellertid att, i den mån sådana stegringar inträdde, frågan om en höjning

av de för varje verk beräknade maximibeloppen för investeringsutgifterna

skulle senare få upptagas till prövning under beaktande av då rådande förhållanden.

En jämförelse mellan beräkningarna i 1951 års statsverksproposition (Beräkn.

I) av investeringsutgifterna budgetåret 1951/52 och en i december

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1952. G samt. Nr 9.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr .9.

1951 verkställd reviderad beräkning (Beräkn. II) visar följande tal i miljoner

kronor.

1951/52

Beräkn. 1 Beräkn. II

Kommunikationsverkens kapitalfonder.................. 488,0 679,0

Väginvesteringar...................................... H0>0 125,J>

Summa 598,0 804,0

Vid de senaste beräkningarna har hänsyn tagits till inträdda prisstegringar

samt nu förefintliga leveransmöjligheter o. dyl. Tillägg har därjämte gjorts för

vissa investeringar, som ej beaktats i 1951 års statsverksproposition, nämligen

dels den i propositionen 1951: 131 anmälda utökningen av malmbanans kapacitet,

dels vissa av vattenfallsstyrelsen anmälda investeringsbehov, främst anläggandet

av en ny 380 kV stamlinje från Hallsberg till Skåne. På grund

härav synas investeringsutgifterna, vilka i den i 1951 års statsverksproposition

framlagda planen maximerades till 598 miljoner kronor exkl. kostnadsstegringar,

såvitt nu kan bedömas komma att överskrida angivna ram med

något över 200 miljoner kronor. Erforderliga höjningar av investeringsramarna

för vissa verk anses böra medgivas, så att den sammanlagda medelsförbrukningen

kan anpassas till den nu beräknade. Vissa sådana beslut

ha enligt departementschefen redan fattats. I fråga om telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk förutsätter en höjning av ramen

i angiven omfattning medelsanvisning å tilläggsstat.

För budgetåret 1952/53 ha verksstyrelserna, under förutsättning att de

framlagda anslagsäskandena bifallas, beräknat investeringsutgifterna under

kapitalfonderna till ca 855 miljoner kronor samt väginvesteringarna till ca

183 miljoner kronor. För nästa budgetår äska verken anslag å sammanlagt

839 452 000 kronor under kapitalfonderna och 290 000 000 kronor för väginvesteringar.

I fråga om investeringsplanen för nästa budgetår anför departementschefen

följande.

Investeringsplanen för nästa budgetår slutar på 917 miljoner kronor. Ökningen

av investeringsutgifterna uppgår till ca 113 miljoner kronor jämfört

med budgetåret 1951/52 eller i genomsnitt för kommunikationsdepartementets

verksamhetsområde ca 14 %. De största ökningsposterna uppvisa statens

järnvägar med 58 miljoner kronor eller ca 27 % samt väginvesteringarna

ined 3i miljoner kronor eller ca 25 %. Återstoden, 24 miljoner kronor, fördelar

sig på postverket, vattenfallsverket och förrådsfonden och motsvarar

i genomsnitt ungefär 10 % ökning av dessa verks investeringar.

Vid uppgörandet av investeringsplanen har hänsyn ej tagits till eventuella

ytterligare pris- eller lönestegringar. I den mån sådana inträffa torde, i likhet

med vad i 1951 års statsverksproposition förutsattes, frågan om en höjning

av ramen för investeringsutgifterna få, efter framställning från verksstyrelsernas

sida, framdeles upptagas till prövning under beaktande av då

rådande ekonomiska förhållanden.

Den gjorda avvägningen av investeringarna budgetåret 1952/53 på olika

verksamhetsområden framgår av följande sammanställning av investeringsutgifternas

fördelning (i miljoner kronor):

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

3

Samfärdsel......

Vägväsendet .....

Kraftförsörjningen

1950/51

1951/52

1952/53

316,0

433,0

492,0

119,2

151,0

185,0

150,6

220,0

240,0

585,8

804,0

917,0

För gruppen samfärdsel (post- och telegrafverken, statens järnvägar och

luftfartsverket) ligger den beräknade investeringsverksamheten budgetåret

1951/52 på ungefär samma nivå som budgetåret 1950/51, om man bortser

från den förutnämnda utökningen av malmbanans kapacitet. Ökningen från

innevarande till nästa budgetår uppgår till 59 miljoner kronor. Till jämförelse

må nämnas, att 1950 års långtidsutredning i sitt ekonomiska långtidsprogram

1951—1955 (SOU 1951: 30) beräknat, att den i genomsnitt årliga

behovsnivån för statlig samfärdsel under angivna tid skulle ligga ca 160

miljoner kronor (i 1950 års priser) över 1950 års investeringsvolym. Under

förutsättningar, som utredningen närmare angivit i sitt betänkande, skulle

av denna ökning i genomsnitt 75 miljoner kronor per år kunna realiseras.

Omräknas detta belopp till nuvarande prisnivå, skulle ökningen komma att

överstiga 100 miljoner kronor.

Vägväsendets investeringar (väginvesteringar och investeringar i förrådsfonden)

beräknas stiga med i runt tal 32 miljoner kronor från budgetåret

1950/51 till budgetåret 1951/52 samt med ytterligare 34 miljoner kronor

till budgetåret 1952/53. På grund av kostnadsstegringarna torde dock någon

volymmässig ökning icke inträda under innevarande budgetår, jämfört med

budgetåret 1950/51. Långtidsutredningen beräknade behovet av ökade statliga

väginvesteringar till 100 miljoner kronor per år (i 1950 års priser),

varav 60 miljoner kronor per år skulle kunna realiseras inom ramen för

utredningens långtidsplan. Det är emellertid uppenbart, att en sådan ökning

av väginvesteringarna, med hänsyn till rådande brist på arbetskraft

för vägväsendet, kan realiseras endast successivt under en följd av år.

Vad slutligen den statliga kraftförsörjningen beträffar, ingå i investeringsutgifterna

för budgetåret 1951/52 nya arbeten för ett 20-tal miljoner kronor,

vilka icke förutsetts i 1951 års statsverksproposition. För budgetåret

1952/53 förutses en ytterligare ökning av investeringarna med ca 20 miljoner

kronor. Till jämförelse må nämnas, att långtidsutredningen räknat

med en genomsnittlig årlig ökning av investeringarna i såväl statliga som

kommunala och enskilda kraft- och belysningsverk med ca 35 miljoner

kronor i 1950 års priser, vilket vid nuvarande kostnadsnivå torde motsvara

ea 50 miljoner kronor. Anledningen till den i förhållande till långtidsutredningen

kraftiga ökningen av dessa investeringar är att utbyggnaderna i

framtiden väntas successivt bli mera kostnadskrävande och att kraftefterfrågan

nu bedömes bli större än långtidsutredningen räknat med.

Fn jämförelse mellan kommunikationsverkens investeringsplan för budgetåret

1952/53 och långtidsutredningens ekonomiska långtidsprogram visar

sålunda att investeringsplanen ligger betydligt under långtidsprogrammets

ram.

Beträffande den närmare innebörden av de olika verksstyrelsernas och

departementschefens förslag i fråga om verkens investeringsverksamhet samt

medelsbehov och medelsförbrukning för budgetåret 1952/53 i förhållande till

innevarande budgetår torde få hänvisas till statsrådsprotokollet (s. 5—14)

och till efterföljande tablå. Anslagsbeloppen för budgetåret 1951/52 inkludera

å tilläggsstat anvisade eller äskade belopp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 9.

Inves-

terings-

utgifter

1950/51

Av verken

planerade

investerings- utgifter

Av dep.- chefen be- räknade in- vesterings- utgifter

Re-

serva-

tioner

den

An-

slag

1951

/52

För-

slag

1952

/53

Beräk- nade

reserva- tioner

den 30/«

1953

1951

/ 52

1952

/ 53

1951

/52

1952

/53

/6

1951

Postverket..............

4,4

9,3

10,4

9,0

10,0

7,6

5,0

8.2

i,8

Telegrafverket ..........

150,1

200,0

267,7

200,0

200,0

18,6

203,2

200,5

22,3

Statens järnvägar ......

150,4

217,2

295,7

217,0

£75,0

38,9

189,8

277,3

14,0

Statens vattenfallsverk ..

150,6

223,2

244,9

220,0

240,0

47,7

205,4

240,6

33,7

Luftfartsverket..........

5,1

11,7

8,2

7,0

7,0

21,1

0,4

2,4

9,9 :

Väg- orh vattenbyggnads- verkets förrådsfond

21,8

25,4

28,5

26,0

29,0

3,7

24,6

25,6

-1,1

Väginvesteringar........

97,4

135,4

183,0

125.0

156,0

41,4

127.1

220.6

108,0 |

585,8

822,2

1038,1

804,0

917,0

179,0

755,5

975,1

188,6

I de angivna beloppen ha ej inräknats anslag och medelsförbrukning för

statsförvärv av enskilda järnvägar, förstärkning av statens vattenfallsverks

rörelsemedel samt ökning av väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfonds

effektförråd.

Anslagsbehållningarna uppgingo, såsom framgår av sammanställningen,

den 30 juni 1951 till sammanlagt 179 miljoner kronor, vilket innebär en

minskning med 38,i miljoner kronor jämfört med den 30 juni 1950. Under

innevarande budgetår beräknas behållningarna komma att minska med

50,6 miljoner kronor å kapitalbudgeten samt öka med 2,i miljoner kronor å

driftbudgeten. För nästa budgetår beräknas en minskning med 6,4 miljoner

kronor på kapitalbudgeten och en ökning med 64,5 miljoner kronor på driftbudgeten.

Vid utgången av budgetåret 1952/53 skulle i enlighet härmed anslagsbehållningarna

å kapitalfonderna ha gått ned till ungefär 80 miljoner kronor. Beloppet

utgör endast omkring 10 % av den beräknade medelsförbrukningen

och fördelar sig dessutom mycket ojämnt på de olika kapitalfonderna. Anslagen

kunna därför förväntas bli otillräckliga för att upprätthålla den nu

planerade investeringsvolymen för de olika verken, därest en mera väsentlig

kostnadsstegring skulle inträda. I sådant fall kan, framhåller departementschefen,

frågan om anvisande av tilläggsanslag komma att framdeles underställas

riksdagen.

Vad angår väginvesteringarna skulle däremot vid utgången av budgetåret

1952/53 ha uppkommit en sammanlagd anslagsbehållning av 108 miljoner

kronor. Detta sammanhänger med den omläggning till kalenderårsberäkning

av väganslagen som i annat sammanhang förordats.

Utskottet. Enligt nu föreliggande beräkningar väntas investeringarna i

kommunikationsverkens kapitalfonder under innevarande budgetår komma

att uppnå en nivå av 679 miljoner kronor. Beloppet överstiger med 191

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

5

miljoner kronor den medelsförbrukningsram som förutsattes i 1951 års

statsverksproposition. Delvis sammanhänger differensen med att i förstnämnda

summa inbegripits vissa investeringsprojekt som ännu icke hade

aktualiserats vid tiden för propositionens framläggande. Den främsta anledningen

till den beräknade utgiftsstegringen är emellertid att finna i den

omständigheten, att 1951 års siffror — vilka byggde på kostnadsläget hösten

1950 — numera reviderats med hänsyn till därefter inträffade förändringar

i fråga om löner och priser. Utskottet delar departementschefens uppfattning,

att erforderliga höjningar av de för varje verk meddelade investeringsramarna

böra medgivas, så att medelsförbrukningen kan anpassas efter det

nya kostnadsläget. I enlighet härmed kommer utskottet att i särskilt utlåtande

denna dag tillstyrka anvisandet av de tilläggsstatsanslag som äro en

förutsättning för att den avsedda investeringsvolymen skall kunna uppnås.

För nästa budgetår ha vederbörande verksstyrelser planerat en ytterligare

ökning av investeringsverksamheten upp till en nivå av 855,4 miljoner kronor.

Efter övervägande av på frågan inverkande olika omständigheter har

emellertid departementschefen funnit, att totalramen för kommunikationsverkens

investeringar bör fastställas till ett belopp av 761 miljoner kronor,

vilket i förhållande till vad som nu kan förutses för innevarande budgetår

innebär en förhöjd investeringsvolym med 82 miljoner kronor. Av sistnämnda

belopp beräknas huvudparten tagas i anspråk för utökade investeringar

i statens järnvägars fond. På kraftförsörjningens område väntas även

en viss utgiftsstegring komma till stånd. I övrigt uppvisar investeringsplanen

endast helt obetydliga avvikelser från innevarande budgetårs reviderade

siffror. Härvidlag må särskilt nämnas att medelsförbrukningen inom telegrafverkets

fond avses skola bibehållas vid oförändrad nivå.

För genomförande av detta program erfordras enligt departementschefens

beräkningar investeringsanslag å sammanlagt 754,6 miljoner kronor, vartill

komma vissa speciella anslagsmedel som uppgå till 17,8 miljoner kronor. I

likhet med föregående år har förutsatts att, i den mån ytterligare pris- eller

lönestegringar inträffa, frågan om en höjning av ramen för investeringsutgifterna

framdeles skall upptagas till prövning under beaktande av då rådande

ekonomiska förhållanden. Av statsverkspropositionen framgår vidare, att

vid den nu framlagda investeringsplanens uppgörande vederbörlig hänsyn

tagits till det aktuella läget på arbetsmarknaden och i fråga om materielförsörjningen.

I detta sammanhang må slutligen erinras om att byggnadstillstånd

av generell art numera meddelats kommunikationsverken inom ramen

för av Kungl. Maj :t anvisade anslag eller fastställda stater. Det ankommer

emellertid alltjämt på arbetsmarknadsstyrelsen att efter samråd med vederbörande

verksstyrelse lämna föreskrift om igångsättning av arbetena och

om sysselsättningen av arbetskraft vid desamma. Investeringsverksamhetens

omfattning under vattenfallsverkets fond samt väg- och vattenbyggnadsverkets

förrådsfond anses vidare för nästa budgetår kunna regleras enbart genom

anslagsanvisningen, varför beträffande dessa verk någon särskild

maximiram för investeringsutgifterna icke kommer att fastställas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 9.

I ovan angivna siffror ha icke inräknats anslag och investeringsutgifter

för det statliga vägväsendet. Till denna fråga återkommer utskottet i samband

med behandlingen av medelsäskandena under sjätte huvudtiteln.

Vad nu närmast kommunikationsverkens kapitalfonder beträffar vill utskottet

inledningsvis erinra om att den vid fjolårets riksdag framlagda investeringsplanen

innebar en om också relativt obetydlig minskning av investeringsvolymen

i förhållande till den för budgetåret 1950/51 beräknade

nivån. Enligt utskottets mening bör det därför hälsas med tillfredsställelse,

att förutsättningar nu föreligga för en utökad investeringsverksamhet. Härvidlag

böra jämväl uppmärksammas de lättnader beträffande tillståndsgivningen

som kunnat genomföras. Inom kommunikationsväsendet ha hittills

på grund av krigs- och efterkrigsårens ekonomiska rubbningar en hel rad

ytterst angelägna behov måst eftersättas, vilket inneburit betydande olägenheter

av skilda slag. Det sagda gäller icke minst statens järnvägar, som

kännetecknas av stark eftersläpning på de flesta områden. Såsom utskottet

framhöll i sitt utlåtande nr 9 till 1951 års riksdag, måste också läget

för statsbaneföretagets vidkommande anses ägnat att i olika avseenden

ingiva bekymmer. Det framstår därför såsom särskilt glädjande, att den nu

framlagda investeringsplanen i främsta rummet tar sikte på en upprustning

av landets järnvägskommunikationer.

Samtidigt måste emellertid utskottet konstatera, att någon motsvarande

utvidgning av telegrafverkets investeringsram tyvärr icke befunnits möjlig.

Icke minst med hänsyn till de betydande rationaliseringsvinster som härutinnan

stå att vinna skulle utökade investeringar i telegrafverkets fond

vara i hög grad påkallade. Då emellertid kommunikationsverkens totala medelsförbrukningsram

torde få anses given, är problemet närmast en fråga

om fördelning av det tillgängliga investeringsutrymmet. Såsom ovan antytts

kunna otvivelaktigt tungt vägande skäl anföras för den uppfattningen, att i

dagens läge statens järnvägars investeringsbehov böra i första hand tillgodoses.

Med beaktande härav har utskottet därför icke funnit tillrådligt

att förorda annan inbördes avvägning av investeringsutgifterna än den

departementschefen föreslagit i den nu framlagda investeringsplanen, vilken

sålunda tillstyrkes av utskottet. Samtidigt önskar emellertid utskottet

understryka vikten av att alla möjligheter till utökning av telegrafverkets

investeringsverksamhet utan eftersättande av andra angelägna behov omsorgsfullt

tillvaratagas. Över huvud taget finner utskottet i likhet med 1950

års långtidsutredning önskvärt, att i fortsättningen en ökad andel av landets

produktionsförmåga tas i anspråk för effektivisering av kommunikationsväsendet.

Till frågan om anslagsanvisningen återkommer utskottet under respektive

punkter i det följande.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna

vad utskottet ovan anfört.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

7

Statens affärsverksfonder.

Postverket.

2:o) Posthus m. m. Kungl. Maj :t har (punkt 2, s. 16—19) föreslagit riksdagen

att till Posthus in. in. för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag

av 4 600 000 kronor.

Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett anslag

av 2 000 000 kronor. Den 1 juli 1951 stod ett belopp av 5,4 miljoner kronor

till förfogande å anslaget. Medelsförbrukningen under budgetåret 1950/

51 uppgick till 1,7 miljon kronor.

Generalpoststyrelsen uppskattar medelsförbrukningen under budgetåret

1952/53 till ca 5,9 miljoner kronor. Då en anslagsbehållning av 1,3 miljon

kronor beräknas föreligga vid utgången av innevarande budgetår, hemställer

styrelsen om ett anslag av 4,6 miljoner kronor för nästa budgetår.

I postverkets nybyggnadsprogram för de närmaste åren ingå i första hand

följande byggnadsföretag:

Beräknad

Beräknat

Företag

byggnads-

belopp för

kostnad

1952/53

Posthus

i

Luleå........................

...... 2 600 000

1 400 000

»

i

Ängelholm...................

...... 725 000

400 000

»

i

Landskrona ..................

...... 2 000 000

500 000

»

i

Sundsvall....................

...... 4 000 000

700 000

»

i

Kålltorp, Göteborg............

...... 1 750 000

200 000

»

i

Boden .......................

...... 2 440 000

200 000

»

i

Västerås.....................

...... 3 450 000

200 000

Summa kronor 16 965 000 3 600 000

Av de uppräknade företagen beräknas posthusen i Luleå och Ängelholm

kunna igångsättas under budgetåret 1951/52. I sammanställningen angivna

företag ha samtliga med undantag av posthusen i Boden och Sundsvall tidigare

anmälts för riksdagen.

Beträffande den närmare innebörden av styrelsens förslag torde få hänvisas

till propositionen (s. 17—19).

Departementschefen, som intet har att erinra mot att byggnadsprogrammet

utvidgas med nya posthus i Boden och Sundsvall, erinrar att den starka

folkökningen i de större tätorterna under de sistförflutna tio åren jämte den

samtidiga utvidgningen av postverkets rörelse med nya rörelsegrenar medfört,

att ett växande behov av rymligare och tidsenligare postlokaler uppstått

på många orter. Som följd härav har ett omfattande nybyggnadsprogram

utarbetats, och riksdagen har successivt godkänt planerna för ett stort

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 9.

antal posthusbyggen. Investeringsbegränsningen har emellertid föranlett,

att dessa arbeten i stor utsträckning ännu icke kunnat påbörjas.

Departementschefen anför vidare följande.

I syfte att möjliggöra en ökning av posthusbyggandet har byggnadskvoten

för posthusbyggnader m. m. successivt höjts från 2 miljoner kronor 1949

till 3 miljoner kronor 1950 och 4 miljoner kronor 1951. Sistnämnda siffra

torde med hänsyn till inträdda kostnadsökningar numera motsvara ca 5,2

miljoner kronor.

Postverkets investeringar i posthus torde i anslutning härtill böra för

budgetåret 1951/52 inriktas på en total medelsförbrukning av omkring 4

miljoner kronor och för budgetåret 1952/53 på en medelsförbrukning av

omkring 5,2 miljoner kronor. Någon ökning utöver nämnda nivå synes för

närvarande icke böra ske med hänsyn till mångfalden av angelägna byggnadsföretag

inom andra investeringsområden.

Behållningen å anslaget till Posthus in. m. beräknas den 1 juli 1952 med

här angivna utgångspunkter till omkring 1,3 miljon kronor. På grund härav

erfordras för nästa budgetår ett anslagstillskott på 3,9 miljoner kronor

för postverkets ordinarie byggnadsarbeten. För att möjliggöra en utvidgning

av byggnadsverksamheten om en sådan skulle befinnas önskvärd med

hänsyn till de lokala sysselsättningsförhållandena eller eljest bör en reserv

av 0,7 miljon kronor inräknas i anslaget. Från denna reserv böra även eventuellt

uppkommande merkostnader kunna bestridas. I enlighet härmed skulle

anslaget för nästa budgetår behöva anvisas med 4,6 miljoner kronor.

Utskottet. Såsom departementschefen framhållit har det växande behovet

av rymligare och mera tidsenliga postlokaler hittills kunnat tillgodoses blott

i begränsad omfattning. På sistone har dock kvoten för posthusbyggnader

successivt höjts, och innevarande budgetår väntas investeringsverksamheten

på förevarande område nå upp till en nivå av ca 4 miljoner kronor. Med

hänsyn till inträdda kostnadsökningar innebär detta en medelsförbrukningsram

av ca 5,2 miljoner kronor för budgetåret 1952/53, därest förenämnda

investeringsvolym skall kunna bibehållas.

Då en behållning av omkring 1,3 miljon kronor väntas uppstå å anslaget

till Posthus m. m. den 1 juli 1952, skulle sålunda för fullföljande av ovan

angivna byggnadsprogram ett medelsbehov av 3,9 miljoner kronor föreligga

för nästa budgetår. Enligt av departementschefen närmare berörda skäl

anses anslaget därutöver böra förstärkas med ytterligare 0,7 miljon kronor,

varför anslagsäskandet under förevarande punkt slutar på ett sammanlagt

belopp av 4,6 miljoner kronor.

Kungl. Maj :ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet

tillstyrker jämväl, att postverkets byggnadsprogram kompletteras

med nya posthus i Boden och Sundsvall.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen må till Posthus m. m. för budgetåret 1952/

53 anvisa ett investeringsanslag av 4 600 000 kronor.

3:o) Fastighetsförvärv. Kungl. Maj:t har (punkt 3, s. 19—21) föreslagit

riksdagen att under rubriken Inköp av fastigheter för budgetåret 1952/53

anvisa ett investeringsanslag av 1 000 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

9

Under förevarande rubrik anvisades senast för budgetåret 1950/51 ett

belopp av 500 000 kronor. Vid utgången av nämnda budgetår fanns å anslaget

en behållning av ca 910 000 kronor.

Generalpoststyrelsen beräknar medelsförbrukningen å anslaget under innevarande

budgetår till ca 890 000 kronor. Då styrelsen anser det vara av

vikt att till förfogande stående anslagsbelopp för här ifrågavarande ändamål

icke är för snävt tilltaget, hemställer styrelsen för nästa budgtår om

ett anslag av 500 000 kronor.

Departementschefen erinrar att anslaget till Inköp av fastigheter enligt

gällande bestämmelser må tagas i anspråk endast om köpeskillingen för ett

fastighetsförvärv icke överstiger 100 000 kronor. Kungl. Maj :t har emellertid

medgivit generalpoststyrelsen att under budgetåret 1951/52 inköpa fastigheter

för en sammanlagd köpeskilling av 585 000 kronor med anlitande av

medel från Postverkets dispositionsanslag. Med hänsyn härtill anser departementschefen

förevarande anslag för nästa budgetår böra anvisas med

allenast ett formellt belopp av 1 000 kronor.

Departementschefen anför vidare följande.

Den för närvarande gällande begränsningen av dispositionsrätten till anslaget

till Inköp av fastigheter innefattar en inskränkning i förhållande till

vad som gällde före den 1 juli 1947, då anslaget kunde av Kungl. Maj :t disponeras

för fastighetsförvärv utan annan begränsning i fråga om köpeskillingen

än som föranleddes av anslagets storlek. Då den år 1947 vidtagna

begränsningen visat sig medföra vissa olägenheter torde, därest riksdagen

ej finner anledning till erinran däremot, anslaget i fortsättningen böra få

tagas i anspråk för fastighetsförvärv utan begränsning av köpeskillingens

storlek. Generalpoststyrelsen synes dock alltjämt böra få genomföra fastighetsförvärv

utan Kungl. Maj :ts hörande endast inom ramen för de belopp

som Kungl. Maj :t för ändamålet ställer till styrelsens förfogande och intill

ett högsta belopp av 100 000 kronor för varje särskilt förvärv.

Utskottet. Förevarande anslag anses för nästa budgetår kunna anvisas

med ett allenast formellt belopp av 1 000 kronor, vilket tillstyrkes av utskottet.

Med hänsyn till av departementschefen anförda omständigheter har

utskottet intet att erinra mot att anslaget i fortsättningen får tagas i anspråk

för fastighetsförvärv utan begränsning av köpeskillingens storlek enligt de

i statsverkspropositionen närmare angivna grunderna. Utskottet hemställer

alltså,

att riksdagen må till Inköp av fastigheter för budgetåret

1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 kronor.

4:o) Anskaffning av automobiler m. m. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag

(punkt 4, s. 21), som huvudsakligen avser anskaffning för ersättningsändamål,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Anskaffning av automobiler m. in.

för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av

700 000 kronor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 9.

5:o) Postverkets diligenstrafik. Kungl. Maj :t har (punkt ä, s. 22 och 23)

föreslagit riksdagen att under rubriken Postverkets diligenstrafik för budgetåret

1952/53 anvisa i statsrådsprotokollet angivna investeringsanslag å

tillhopa 2 900 000 kronor.

För innevarande budgetår ha anvisats 300 000 kronor till garagebyggnader

in. m., 1 800 000 kronor till anskaffning av bilmateriel för diligensrörelsen

och 500 000 kronor till förvärv av billinjer.

Generalpoststyrelsen äskar för nästa budgetår 300 000 kronor till garagebyggnader

m. m., 1 900 000 kronor till anskaffning av bilmateriel för diligensrörelsen

och 700 000 kronor till förvärv av billinjer.

Medelsbehovet för billinjeförvärv under innevarande och nästa budgetår

beräknas av styrelsen till ett sammanlagt belopp av ca 1 200 000 kronor.

Preliminära överenskommelser ha träffats om förvärv för en sammanlagd

köpeskilling av över 100 000 kronor, och förberedande undersökningar pågå

om ytterligare förvärv för sammanlagt ca 1 miljon kronor. Då 536 000

kronor stå till förfogande för innevarande budgetår, hemställer styrelsen

om anslag med 700 000 kronor för budgetåret 1952/53.

Departementschefen har intet haft att erinra mot generalpoststyrelsens

förslag. Det i 1951 års statsverksproposition omnämnda, av statens sakrevision

framlagda förslaget om överflyttning av postverkets diligenstrafik

till statens järnvägar, vilket förutsatte vissa medelsöverföringar i statsbokföringen

mellan postverkets och statens järnvägars fonder, hade ännu ej

kunnat förverkligas.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Svård och Bergh (1:258) och den andra inom andra kammaren av

herr Birke och fröken Wetterström (II: 367), har, såvitt nu är i fråga, hemställts

att riksdagen måtte dels avslå Kungl. Maj :ts förslag om anslag å

700 000 kronor till förvärv av billinjer åt postverket, dels ock anslå allenast

1 800 000 kronor till anskaffning av bilmateriel för postverkets diligensrörelse.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet hänvisa till motionen 1: 258.

Utskottet. Under förevarande rubrik har Kungl. Maj :t äskat anslag å

sammanlagt 2,9 miljoner kronor, varav 1,9 miljon kronor avse anskaffning

av bilmateriel för diligensrörelsen och 700 000 kronor förvärv av billinjer.

I de båda likalydande motionerna I: 258 och II: 367 har emellertid föreslagits

en reducering av förstnämnda belopp med 100 000 kronor, varjämte

yrkats avslag på Kungl. Maj :ts framställning i sist berörda hänseende.

Utskottet, som beträffande hithörande spörsmål under hand inhämtat

vissa upplysningar från generalpoststyrelsen, vill i anledning härav framhålla

följande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

11

Postverkets i diligensrörelsen ingående fordonsbestånd kännetecknas f. n.

av en mycket otillfredsställande fördelning på olika åldersgrupper. Anledningen

härtill är framför allt, att endast ett fåtal fordon anskaffades under

krigsåren. Den återhållsamhet i fråga om investeringsutgifterna som även

därefter måst iakttagas har. ytterligare bidragit till att en icke önskvärd

eftersläpning av fordonsparkens förnyelse uppstått. Med hänsyn till att en

väl avvägd årlig anskaffning i möjligaste mån bör eftersträvas för framtiden

och med beaktande jämväl av de alltjämt stigande priserna för motorfordon

in. m. synes därför nu ifrågavarande anslag böra anvisas med av Kungl.

Maj :t äskat belopp.

Vad anslaget till förvärv av billinjer därefter beträffar vill utskottet erinra

därom, att postverket har sin linjetrafik huvudsakligen förlagd till den

mellersta och norra delen av inre Norrland. Många av dessa billinjer gå

fram genom glest bebyggda trakter och kunna betecknas som ödebygdslinjer

med merendels mycket svagt trafikunderlag. Till följd härav blir bärigheten

ofta mindre god, varför det är av vitalt intresse för postverket att söka

samordna och rationalisera trafiken. I detta syfte har det i många fall visat

sig nödvändigt att förvärva enskilda företag som bedriva trafik inom området

för postdiligensrörelsen. Därvid har postverket självfallet att i första

hand se till att postförbindelserna ordnas på bästa möjliga sätt. Samtidigt

uppstå emellertid därigenom förutsättningar att skapa goda kommunikationer

för bygden i dess helhet jämväl i vad avser befordran av resande och

gods. Då postverkets syfte med förvärv av enskild linjetrafik sålunda är att

inom de områden där postdiligenstrafik bedrives söka ordna trafiken på

ett i görligaste mån rationellt sätt till den berörda befolkningens lronnna,

måste det anses vara ett allmänt intresse att postverkets möjligheter härtill

icke beskäras.

Av nu anförda skäl finner sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till

de i förenämnda motioner framställda yrkandena.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag till Garagebyggnader

m. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag

av 300 000 kronor;

II. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 258 och II: 367, i vad de avse förevarande

anslag, till Anskaffning av bilmateriel för diligensrörelsen

för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av

1 900 000 kronor;

III. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag

å motionerna 1:258 och 11:367, i vad de avse förevarande

anslag, till Förvärv av billinjer för budgetåret 1952/53 anvisa

ett investeringsanslag av 700 000 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 9.

Telegrafverket.

6ro) Utvecklingen av telegrafverkets rörelse. I statsrådsprotokollet har

(punkt 6, s. 24—29) lämnats en redogörelse för utvecklingen av telegrafverkets

rörelse.

Telegrafstyrelsen har i skrivelse den 5 september 1951 lämnat följande

uppgifter rörande utvecklingen av telegrafverkets rörelse, mätt i antalet

telefonapparater och radiolicenser samt taxerade samtal och telegram, under

tiden sedan år 1944. Uppgifterna för år 1951 äro därvid beräknade med

ledning av utvecklingen under tiden januari — juni.

Telefonapparater Radiolicenser

År

antal vid

årets slut

ökning

absolut

i %

antal vid

årets slut

ökning

absolut

i of

1 /o

1944

1 146 000

74 600

7,0

1 784 200

75 200

4,4

1945

1 221 100

75 100

6,6

1 839 900

55 700

3,1

1946

1 314 100

93 000

7,6

1 895 300

55 400

3,0

1947

1 425 500

111 400

8,5

1 959 300

64 000

3,4

1948

1 505 800

80 300

5,6

2 025 100

65 800

3,4

1949

1 591 500

85 700

5,7

2 095 500

70 400

3,5

1950

1 683 200

91 700

5,8

2 153 000

57 500

2,7

1951

1 779 200

96 000

5,7

2 210 500

57 500

2,7

Taxerade rikssamtal

Taxerade telegram

antal

ökning i

%

antal

ökning i %

1944

84 845 000

7,1

6 379 000

7,9

1945

88 106 000

3,8

7 279 000

14,1

1946

95 331 000

8,2

8 274 000

13,7

1947

99 352 000

4,2

8 263 000

— 0,1

1948

103 781 000

4,5

8 254 000

— 0,1

1949

109 367 000

5,4

8 384 000

1,6

1950

115 600 000

5,7

8 771 000

4,6

1951

121 000 000

4,7

8 700 000

— 0,8

I anslutning härtill erinrar styrelsen beträffande ökningen av antalet

abonnemang att i 1951 års statsverksproposition förutsatts, att de

för budgetåret 1951/52 tillgängliga anslagsmedlen skulle medgiva en ökning

av antalet apparater med 80 000 å 90 000. ökningen under kalenderåret

1951 beräknas nu till cirka 96 000 apparater. För budgetåret 1951/52 räknar

telegrafstyrelsen med en något mindre ökning av apparatantalet, sannolikt

cirka 90 000. Vissa rykten, som i samband med den i 1951 års statsverksproposition

aviserade höjningen av telefonavgifterna uppkommo om

höjning även av inträdesavgiften för telefonabonnemang, synas nämligen

ha bidragit till en viss forcering av nyteckningarna under de första måna
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

13

derna av år 1951. För budgetåret 1952/53 har telegrafstyrelsen — för att

kunna minska det stora antalet väntande abonnenter — i sina anslagsäskanden

räknat med en ökning av antalet apparater med 95 000 å 100 000.

Antalet väntande abonnenter har ändock, enligt styrelsen, ej kunnat nedbringas

jämfört med år 1950. Alltjämt måste antalet abonnenter, som få

vänta minst tre månader, sålunda få anses vara oskäligt stort (19 100 den

1 oktober 1951 samt 18 200 vid samma tidpunkt 1950). Man måste också,

fortsätter styrelsen, taga hänsyn till att även förut befintliga abonnenter,

som på grund av flyttning begära att få sin telefon uppsatt vid annan

station, drabbas av nuvarande svårigheter och kunna få vänta lika länge

som nya abonnenter på att återfå sin telefon.

Telegrafstyrelsen erinrar i fråga om anläggningsverksamhetens

utveckling, att styrelsen vid upprepade tillfällen haft anledning

framhålla de svårigheter, som uppkommit därigenom, att investeringarna

vid telegrafverket icke kunnat hålla jämna steg med abonnentoch

trafikökningen efter kriget. Vid bedömandet av styrelsens anslagsäskanden

för budgetåret 1952/53 måste hänsyn också tagas till att det uppdämda

behovet av nyanläggningar undan för undan blivit allt större. Den

omständigheten, att anläggningsarbetena ha måst skjutas på framtiden,

har också till följd av penningvärdeförsämringen lett till att kostnaderna

nu bli avsevärt större än de skulle ha varit tidigare.

I detta sammanhang understryker styrelsen, att de kostnader, som nedläggas

på den pågående automatiseringen av telefontrafiken, utöver den

standardförbättring som automatiseringen innebär, utgöra en ur ekonomiska

synpunkter mycket fördelaktig kapitalplacering samtidigt som den

medför besparing av arbetskraft. Alldeles speciellt gäller detta, sedan man

efter automatisering av de lokala näten kan automatisera även riksbanken.

Sålunda har f. n. införts s. k. halvautomatisk riksbank på cirka 1 000

riksledningar, vilka på ankomstsidan fördela sig på 21 automatiska centralstationer.

Vid denna expeditionsform har telefonistarbetet på adresstationen

helt eller delvis övertagits av automatiska kopplingsorgan. Man kan

beräkna att härigenom ha inbesparats cirka 300 expeditionsplatser och

cirka 550 telefonister. Sistnämnda besparing kan f. n. beräknas motsvara

cirka 6 miljoner kronor per år, vartill komma minskade kostnader för expeditionsplatser

och lokaler, som i annat fall hade måst anskaffas. När

det gäller trafik mellan fullständigt automatiserade områden, införes successivt

helautomatisk trafik, varvid man även inbesparar telefonistarbetet

å avgångsstationen. Hittills har sådan helautomatisering endast införts då

det gäller samtal i de två lägsta avgiftsklasserna. Gjorda erfarenheter visa,

att man genom dylik helautomatisering gör ytterligare mycket stora besparingar

i telefonistavlöningar. Såsom styrelsen anförde i petita hösten

1950 är den kapitalinsats, som erfordras för anordnande av helautomatisk

riksbank mellan två förut automatiserade områden, så obetydlig, att

man kan räkna med en avkastning av ej mindre än 50 % på kapitalinsatsen.

Hittills verkställd helautomatisering av riksbank kan beräknas ha

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 9.

medfört en minskning med omkring 80 telefonister, motsvarande en besparing

av omkring 1 miljon kronor per år.

Telegrafstyrelsen har vidare upplyst, att genom automatiseringen under

de sista 10 åren kunnat friställas sammanlagt omkring 6 700 telefonister och

personal vid växelstationer. Trots den fortgående trafikökningen har under

de senaste åren antalet telefonister vid telegrafverket kunnat hållas i stort

sett oförändrat.

På grundval av det nu anförda har telegrafstyrelsen framlagt sina

anslagsäskanden å riksstaten för nästa budgetår. Å tilläggsstat till riksstaten

för innevarande budgetår har styrelsen äskat medel till telefonoch

telegrafanläggningar samt till försvarsberedskap. En sammanställning

av de för budgetåren 1949/50—1951/52 anvisade samt å tilläggsstat

till riksstaten för sistnämnda budgetår och

å riksstaten för nästa budgetår

äskade anslagen under telegrafverkets fond

visa följande belopp.

J 949/50

1950/51

1951/52

1952/53

tusental

kronor

Telefonstations- och förrådsbygg-

nader m. m...................

3 200

2

6 775

6 650

Telefon- och telegrafanläggningar ..

112 000

133 000

155 000

+ 30 900

235 400

Radioanläggningar...............

1 800

3 800

3 656

3 580

Diverse anslag..................

5 300

13 201

6 100

+ 775

5 260

122 300

150 003

203 206

250 890

De för nästa budgetår äskade anslagen till telefonstations- och förrådsbyggnader

in. m. utgöra 6 000 000 kronor för telefonstationsbyggnader och

650 000 kronor för förrådsbyggnader. Anslagen till telefon- och telegrafanläggningar

fördela sig på riks- och landskablar med 72 000 000 kronor,

på telefon- och telegrafstationer med 85 200 000 kronor och på nya abonnentanläggningar,

nätarbeten och blanka mellanortsledningar med 78 200 000

kronor. Inom gruppen radioanläggningar avse 1 970 000 kronor rundradioanläggningar,

1 410 000 kronor radioanläggningar för kommersiell trafik

och 200 000 kronor radioanläggningar för luftfarten. Gruppen diverse anslag

innefattar 400 000 kronor till inköp av fastigheter, 1 360 000 kronor

till försvarsberedskap och 3 500 000 kronor såsom telegrafverkets dispositionsanslag.

Över telegrafstyrelsens framställning ha yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen

samt statens handels- och industrikommission (s. 27

och 28).

Departementschefen har anfört följande.

Telegrafstyrelsen har i sina petita äskat investeringsanslag å sammanlagt

ca 250,9 miljoner kronor för nästa budgetår och har därvid räknat

med en medelsförbrukning av 267,7 miljoner kronor. Under punkten 1 har

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

15

jag anmält, att telegrafverkets investeringsverksamhet, med hänsyn till de

angelägna behov som föreligga inom andra delar av den statliga samfärdseln,

bör bibehållas vid samma omfattning som beräknats för innevarande

budgetår, d. v. s. 200 miljoner kronor.

Det mot denna investeringsverksamhet svarande behovet av investeringsanslag

uppgår, enligt telegrafstyrelsens beräkningar, till sammanlagt

185 450 000 kronor. Som jag tidigare framhållit är det emellertid tänkbart,

att ökat utrymme kan beredas telegrafverkets investeringar om statens

järnvägars investeringar av olika skäl icke skulle kunna ökas i avsedd omfattning.

På grund härav synes en anslagsreserv på förslagsvis 15 miljoner

kronor böra ställas till Kungl. Maj :ts förfogande för att möjliggöra en dylik

utvidgning av investeringsverksamheten.

Efter samråd med chefen för telegrafverket förordar jag, att av det förutnämnda

anslagsbeloppet å 185 450 000 kronor sammanlagt 179 miljoner

kronor fördelas på anslagen till Riks- och landskablar m. in., Telefon- och

telegrafstationer samt Nya abonnentanläggningar, nätarbeten och blanka

mellanortsledningar, medan återstoden, 6 450 000 kronor, bör fördelas på

övriga anslag. Anslagsreserven å 15 miljoner kronor bör fördelas på förstnämnda

tre anslag. I enlighet med ett av telegrafstyrelsen under hand överlämnat

förslag, till vilket jag ansluter mig, böra anslagen för nästa budgetår

anvisas med följande belopp, nämligen

Anslag

Riks- och landskablar in. in............... 65 000 000

Telefon- och telegrafstationer.............. 63 000 000

Nya abonnentanläggningar, nätarbeten och

blanka mellanortsledningar .............. 66 000 000

Summa 194 000 000

Därav till

Kungl. Maj:ts

förfogande

6 000 000

3 000 000

6 000 000

15 000 000

Förslaget innebär en avsevärd minskning jämfört med telegrafstyrelsens

ursprungliga äskanden. Det torde likväl, enligt vad jag gjort mig underrättad

om, kunna bli möjligt att inkoppla 80 000—90 000 nya apparater

nästa budgetår, under förutsättning att flera abonnenter dela stationsledningar,

där detta med hänsyn till anläggningskostnaderna är påkallat. För

egen del finner jag det önskvärt, att tillgängliga resurser i nuvarande läge

på detta sätt utnyttjas för att möjliggöra inkoppling av flera abonnenter.

Telegrafverkets kabelprogram samt stationsautomatisering måste likaledes

bedrivas i avsevärt mindre omfattning än styrelsen räknat med. Sålunda

torde bl. a. arbetena på rikskabeln Örebro—Lindesberg få framflyttas i

tiden.

Under punkten 10 gör jag hemställan om anvisande av nu ifrågavarande

tre anslag. Under innevarande budgetår uppkommande brister på dessa anslag

böra täckas medelst anslag å tilläggsstat. Jag avser därför att i annat

sammanhang föreslå anvisande av tilläggsanslag till Riks- och landskablar

med 10 300 000 kronor, till Telefon- och telegrafstationer med 7 100 000

kronor och till Nya abonnentanläggningar, nätarbeten och blanka mellanortsledningar

med 13 500 000 kronor.

Det återstående anslagsbeloppet å 6 450 000 kronor bör fördelas på anslagen

till Telefonstationsbyggnader in. in. med 1 400 000 kronor, Förrådsbyggnader

in. in. med 100 000 kronor, Rundradioanläggningar med 200 000

kronor, Radioanläggningar för kommersiell trafik med 1 050 000 kronor,

Radioanläggningar för luftfarten med 200 000 kronor och Telegrafverkets

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 9.

dispositionsanslag med 3 500 000 kronor. Anslagen till Inköp av fastigheter

samt Försvarsberedskap vid telegrafverket böra anvisas med allenast formella

belopp av 1 000 kronor. Hemställan om anslagsanvisning för angivna

ändamål göres under punkterna 7—9 och 11—14.

I fråga om telegrafverkets försvarsberedskap förutsätter jag, att det skall

få ankomma på Kungl. Maj :t att, efter framställning av telegrafstyrelsen,

omdisponera äldre anslagsmedel så att vissa av de av styrelsen nu förordade

beredskapsföretagen kunna utföras. I annat sammanhang hemställer

jag vidare om anvisande av 775 000 kronor å tilläggsstat till försvarsberedskapsändamål.

Utskottet. Med hänsyn till att den utvidgning av totalramen för kominunikationsverkens

kapitalutgifter som befunnits möjlig för nästa budgetår i

första hand anses böra reserveras för statens järnvägars behov har, såsom

under punkten 1 :o) framhållits, telegrafverkets investeringsvolym förutsatts

skola bibehållas vid en oförändrad nivå av 200 miljoner kronor. Enligt

telegrafstyrelsens av departementschefen godtagna beräkningar skulle det

häremot svarande anslagsbehovet uppgå till i runt tal 185,5 miljoner kronor.

För att möjliggöra viss utökning av investeringsverksamheten, därest

hinder skulle möta mot ett förverkligande i full omfattning av det för statens

järnvägar planerade programmet, har emellertid departementschefen

föreslagit, att därutöver en anslagsreserv av 15 miljoner kronor skall

ställas till Kungl. Maj :ts förfogande, fördelad efter i statsverkspropositionen

närmare angivna grunder på de i huvudgruppen telefon- och telegrafanläggningar

ingående anslagen. De under telegrafverkets fond för nästa budgetår

äskade anslagen belöpa sig sålunda till ett sammanlagt belopp av ca

200,5 miljoner kronor.

Liksom tidigare år ger den i statsverkspropositionen nu lämnade redogörelsen

vid handen, att för telegrafverkets vidkommande stora möjligheter

till vinstgivande och personalbesparande investeringar föreligga, vilka

jämväl ur allmänhetens synpunkt skulle innebära angelägna standardförbättringar.

I samband med behandlingen av det för nästa budgetår framlagda

förslaget till investeringsplan för kommunikationsverken har också

utskottet starkt understrukit önskvärdheten av att telegrafverkets medelsförbrukningsram

vidgas. Samtidigt har emellertid utskottet av anförda

skäl funnit sig böra godtaga den av departementschefen förordade inriktningen

av kommunikationsverkens samlade investeringsverksamhet. Utskottet

tillstyrker sålunda att anslagsanvisningen under telegrafverkets

fond för nästa budgetår anpassas efter en beräknad investeringsvolym av

200 miljoner kronor. Kungl. Maj :ts förslag till fördelning av det äskade

totalbeloppet av 200,5 miljoner kronor på olika anslag och anslagsgrupper

har ej heller föranlett erinran från utskottet, som jämväl finner den ifrågasatta

omdisponeringen av vissa äldre anslagsmedel ändamålsenlig.

Utskottet vill slutligen erinra om att på grund av det nya kostnadsläget

tilläggsstatsanslag å sammanlagt 30,9 miljoner kronor ansetts erforderliga,

för att investeringsverksamheten innevarande budgetår skall kunna bedrivas

i förut planerad omfattning. I särskilt utlåtande denna dag kommer

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

17

utskottet att tillstyrka ifrågavarande medelsäskanden liksom anvisandet av

775 000 kronor för försvarsberedslcapsändamål.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till

känna vad utskottet ovan anfört.

7:o) Telefonstationsbyggnader m. m. Kungl. Maj:t har (punkt 7, s. 29—33)

föreslagit riksdagen att till Telefonstationsbyggnader m. in. för budgetåret

1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 1 400 000 kronor.

Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett belopp

av 6 550 000. Den 1 juli 1951 stod ett belopp av nära 15 miljoner kronor

till förfogande å anslaget. Medelsförbrukningen under budgetåret 1950/

51 utgjorde ca 3,7 miljoner kronor.

Telegrafstyrelsen hemställer för nästa budgetår om ett anslag av 6 000 000

kronor. Styrelsen räknar därvid med en behållning den 30 juni 1952 av ca

7,6 miljoner kronor och med en medelsförbrukning under budgetåret 1952/

53 av ca 13,6 miljoner kronor.

I telegrafverkets nybyggnadsprogram för de närmaste åren ingå i första

hand följande byggnadsföretag:

Företag

Beräknad

byggnads-

kostnad

Beräknat

belopp

för 1952/53

Tillbyggnad av telefonstationsfastigheten i Jönköping

1 400 000

.

600 000

Telefonstationsbyggnad i Ängelholm...............

575 000

300 000

Telefonstationsbyggnad i Frölunda, Göteborg.......

440 000

200 000

Tillbyggnad av telegrafverkets stationsbyggnad i kvar- teret Skvalperup i Malmö......................

525 000

200 000

Telefonstationsbyggnad i Visby...................

1 000 000

600 000

Om- och tillbyggnad av telegrafverkets stationsfastig- het i Örnsköldsvik.............................

475 000

100 000

Om- och tillbyggnad av telegrafverkets stationsfastig- het i kvarteret Aeolus i Stockholm.............

4 100 000

400 000

Telefonstationsbyggnad i Arvidsjaur...............

640 000

400 000

Telefonstationsbyggnad i Gällivare................

700 000

400 000

Tillbyggnad av telefonstationsbyggnaden i Karlstad

955 000

600 000

Nybyggnad för post- och telegrafverken i Mora ....

1 200 000

400 000

Telefonstationsbyggnad i Luleå...................

1 050 000

500 000

Telefonstationsbyggnad i Nässjö..................

940 000

600 000

Tillbyggnad av telegrafverkets stationsfastighet i

Halmstad.....................................

900 000

600 000

Tillbyggnad av telegrafverkets stationsbyggnad i Häl- singborg ......................................

650 000

500 000

2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 9.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 9.

Företag

Beräknad

byggnads-

kostnad

Beräknat

belopp

för 1952/53

Telefonstationsbyggnad i Ystad...................

560 000

400 000

Telefonstationsbyggnad i Strängnäs................

825 000

200 000

Telefonstationsbyggnad i Kramfors................

700 000

350 000

Telefonstationsbyggnad i Nyköping................

1 550 000

450 000

Telefonstationsbyggnad i Arboga..................

500 000

50 000

Telefonstationsbyggnad i Kortedala i Göteborg.....

400 000

200 000

Post- och telefonstationsbyggnad i Leksand........

400 000

50 000

Tillbyggnad till telefonstationsbyggnad i Motala ....

250 000

200 000

Telefonstationsbyggnad i Sala.....................

800 000

250 000

Telefonstationsbyggnad i Sunne...................

500 000

50 000

Telefonstationsbyggnad i Vimmerby...............

500 000

50 000

Tillbyggnad till stationsbyggnad i Örebro..........

1 700 000

350 000

Summa

24 235 000

9 000 000

Beträffande den närmare motiveringen för styrelsens byggnadsprogram

torde få hänvisas till propositionen (s. 31—33).

Departementschefen har tillstyrkt ett anslag av 1 400 000 kronor.

Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under föregående punkt

anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen må till Telefonstationsbyggnader m. m. för

budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av

1 400 000 kronor.

8:o) Förrådsbyggnader m. m. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt

8, s. 34 och 35) får utskottet, under hänvisning till vad utskottet under

punkten 6:o) anfört, hemställa,

att riksdagen må till Förrådsbyggnader m. m. för budgetåret

1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 100 000

kronor.

9:o) Inköp av fastigheter. Kungl. Maj:t har (punkt 9, s. 35) föreslagit riksdagen

att till Inköp av fastigheter för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag

av 1 000 kronor.

Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats 600 000

kronor. Den 30 juni 1951 fanns å anslaget en behållning av ca 577 000

kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

19

Telegrafstyrelsen har framhållit, att då den 1 juli 1951 disponibla medel

om ca 1 177 000 ej beräknas bli tillräckliga för budgetåren 1951/52 och

1952/53, bör för nästa budgetår under anslaget till Inköp av fastigheter

anvisas ett belopp av 400 000 kronor, varom styrelsen hemställt.

Departementschefen har tillstyrkt ett anslag av 1 000 kronor.

Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 6:o) anfört

får utskottet hemställa,

att riksdagen må till Inköp av fastigheter för budgetåret

1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 kronor.

10:o) Telefon- och telegrafanläggningar. Kungl. Maj:t har (punkt 10, s. 35

—39) föreslagit riksdagen att till vissa i statsrådsprotokollet angivna telefon-

och telegrafanläggningar för budgetåret 1952/53 anvisa investeringsanslag

å tillhopa 194 000 000 kronor.

De under förevarande rubrik av Kungl. Maj :t äskade anslagen framgå av

följande uppställning, vari upptagits jämväl de för innevarande budgetår

anvisade beloppen.

1951/52

Riks- och landskablar m. in................. 48 000 000

Telefon- och telegrafstationer ................ 51 000 000

Nya abonnentanläggningar, nätarbeten och blanka

mellanortsledningar .................... 56 000 000

Summa 155 000 000

1952/53

65 000 000

63 000 000

66 000 000

194 000 000

Telegrafstyrelsen har för nästa budgetår begärt anslag till ifrågavarande

ändamål å respektive 72 000 000, 85 200 000 och 78 200 000 kronor (s. 36

—39).

Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 6:o) anfört

hemställer utskottet,

att riksdagen må för budgetåret 1952/53 anvisa följande

investeringsanslag, nämligen

a) Riks- och landskablar m. m....... 65 000 000 kronor,

b) Telefon- och telegrafstationer .... 63 000 000 kronor,

c) Nya abonnentanläggningar, nätarbe
ten

och blanka mellanortsledningar 66 000 000 kronor.

ll:o) Radioanläggningar för telegrafverket. Kungl. Maj:t har (punkt 11, s.

39—41) föreslagit riksdagen att under rubriken Radioanläggningar för telegrafverket

för budgetåret 1952/53 anvisa i statsrådsprotokollet angivna investeringsanslag

å tillhopa 1 250 000 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr D.

Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats 3 655 000

kronor. Vid utgången av budgetåret 1950/51 fanns å de till rundradioanläggningar

anvisade anslagen en sammanlagd behållning av ca 5,3 miljoner

kronor. Å det för radioanläggningar för kommersiell trafik avsedda anslaget

fanns vid samma tidpunkt icke någon behållning.

Telegraf styrelsen meddelar, att till rundradioanläggningar för budgetåret

1952/53 skulle behöva anvisas sammanlagt 2 170 000 kronor. Enär emellertid

den beräknade totala medelsförbrukningen under budgetåret 1952/53

å anslaget till rundradioanläggningar uppgår till 6 570 000 kronor och reservationen

å anslaget vid utgången av budgetåret 1951/52 beräknas utgöra

totalt cirka 4 600 000 kronor, behöver endast skillnaden 1 970 000 kronor

anvisas för budgetåret 1952/53.

Styrelsen har lämnat följande sammanställning över medelsbehovet för

anläggningar m. m.:

Totalkostnad
kronor
Radiosändare

för kortvåg i Hörby................. 670 000

Ny rundradiostation i Östersund.................. 800 000

Antennanläggning för Sundsvalls rundradiostation ... 280 000

Vissa rundradioanläggningar....................... 240 000

Trådradioanläggningar............................ 1 350 000

Summa 3 340 000 2 170 000

Därav behövligt

för budgetåret

1952/53

kronor

100 000

200 000

280 000

240 000

1 350 000

I anslutning härtill meddelar telegrafstyrelsen, att de två första posterna

avse anläggningar, för vilka delanslag redan ha blivit anvisade av riksdagen.

Totalkostnaden avser den beräknade återstående kostnaden per den 1 juli

1952.

Telegrafstyrelsen hemställer vidare, att 1 410 000 kronor anvisas under

anslaget till Radioanläggningar för kommersiell trafik för nästa budgetår.

Beloppet fördelar sig på följande anläggningar.

Fartygsradiostationer ...................................... 800 000

Moderniserings- och kompletteringsarbeten

å de fasta radiostationerna för radiotelegraf- och radiotelefon
trafik

med andra länder .............................. 560 000

å kuststationerna för radiotrafik med fartyg på havet........ 50 000

Summa kronor 1 410 000

Departementschefen har tillstyrkt investeringsanslag å tillhopa 1 250 000

kronor.

Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 6:o) anfört

hemställer utskottet,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

21

att riksdagen må för budgetåret 1952/53 anvisa följande

investeringsanslag, nämligen

a) Rundradioanläggningar ............ 200 000 kronor,

b) Radioanläggningar för kommersiell

trafik ........................... 1 050 000 kronor.

12 :o) Radioanläggningar för luftfarten. Kungl. Maj:t har (punkt 12, s. 41

och 42) föreslagit riksdagen att till Radioanläggningar för luftfarten för

budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 200 000 kronor.

Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med ett formellt belopp av

1 000 kronor. För ändamålet tillgängliga medel uppgingo den 1 juli 1951

till ca 1,4 miljon kronor.

Luftfartsstyrelsen beräknar att nu befintliga medel komma att förbrukas

för av statsmakterna redan godkända och till övervägande delen beställda

anläggningar m. m. för hithörande ändamål.

Styrelsen erinrar vidare, att styrelsen i sina petita hösten 1950 anmält,

att vissa av de anläggningar, som å trafikflygplatserna användas för närtrafikledning

medelst radiotelefoni, utgjordes av efter kriget inköpt s. k.

surplusutrustning. Denna var starkt försliten och driftssäkerheten var icke

godtagbar. Av ekonomiska skäl inskränkte sig emellertid styrelsen till att

hemställa om medel för ersättning av nämnda utrustning vid allenast två

flygplatser, där anläggningarna endast delvis måste utbytas. Förslaget vann

statsmakternas bifall. Styrelsen säger sig slutligen efter samråd med telegrafstyrelsen

ha funnit det ofrånkomligt, att den påbörjade ersättningsanskaffningen

fullföljes under budgetåret 1952/53 med ytterligare tre anläggningar,

nämligen vid Jönköpings, Karlstads och Sundsvall/Härnösands

flygplatser. Kostnaderna för tre kompletta anläggningar beräknas till

200 000 kronor.

Departementschefen har biträtt luftfartsstyrelsens förslag.

Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 6:o) anfört

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Radioanläggningar för luftfarten för

budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 200 000

kronor.

13:o) Försvarsberedskap. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 13,

s. 42 och 43) får utskottet, under hänvisning till vad utskottet under punkten

6:o) anfört, hemställa,

att riksdagen må till Försvarsberedskap vid telegrafverket

för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag

av 1 000 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 9.

14:o) Telegrafverkets dispositionsanslag. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

(punkt 14, s. 43), som innebär oförändrad medelsanvisning för nästa

budgetår, får utskottet under hänvisning till vad utskottet under punkten

6:o) anfört hemställa,

att riksdagen må såsom Telegrafverkets dispositionsanslag

för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag

av 3 500 000 kronor.

Statens järnvägar.

15 :o) Statens järnvägars investeringsbehov. I statsrådsprotokollet har

(punkt 15, s. 44—55) lämnats en redogörelse för statens järnvägars investeringsbehov.

Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 28 september 1951 anfört, att tillgängliga

investeringsmedel på grund av de sedan år 1950 inträdda pris- och

lönestegringarna icke äro tillräckliga för att finansiera investeringsverksamheten

i den omfattning, som var avsedd att möjliggöras med de av

1951 års riksdag anvisade anslagen. I anslutning härtill har styrelsen bl. a.

erinrat om att till följd av flera samverkande omständigheter f. n. ett mycket

betydande uppdämt investeringsbehov föreligger inom statens järnvägars

verksamhetsområde. Utöver vad som härutinnan framhållits i järnvägsstyrelsens

petita för det nu löpande budgetåret har styrelsen åberopat

följande uppgifter för att ytterligare belysa nämnda förhållande.

Investerings-

utgifter

Driftsutgifter

(inkl. av-

Investeringsutgif- terna i förhållande

skrivning)

till driftsutgifter

Budgetår

Miljoner

kronor

procent

1935/36 ...........

............ 51,5

166,4

30,9

1936/37 ...........

............ 44,3

175,i

25,3

1937/38 ...........

............ 42,3

202,5

20,9

1938/39 ...........

............ 43,3

204,8

21,i

1948/49 ...........

............ 123,3

739,i

16,7

1949/50 ...........

............ 125,8

766,9

16,4

1950/51 ...........

............ 156,8

871,2

18,o

Av denna sammanställning framgår, anlör styrelsen, att såväl investeringsutgifterna

— i vilka icke inräknats de till förvärv av enskilda järnvägar

anvisade anslagen utan endast medelsförbrukningen för anläggningar

och materiel — som driftsutgifterna stigit högst avsevärt sedan åren

närmast före världskriget. Detta beror på det under ifrågavarande tidsperiod

fortgående och nu i det närmaste slutförda förstatligandet av landets

enskilda järnvägar samt på den gradvis inträdda försämringen av

penningvärdet. Varken det ena eller andra av dessa förhållanden borde

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

23

emellertid i och för sig rimligen ha föranlett en nämnvärt ändrad relation

mellan investeringens och driftens omslutningstal och i varje fall icke, såsom

nu visar sig vara fallet, en stark nedgång av investeringsutgifterna i jämförelse

med utgifterna för driften. Redan de anförda uppgifterna bekräfta det

allmänna intrycket, att investeringarna under en följd av år måst starkt

inskränkas. Denna nödtvungna begränsning av statens järnvägars investeringar

har i fråga om såväl bana som rullande materiel medfört, att trafikapparaten

i dag varken kvantitativt eller kvalitativt är i det skick, som svarar

mot trafikomfattningen och kraven på täta, snabba, punktliga och säkra

förbindelser. Statens järnvägar ha mot bakgrunden härav för närvarande

bl. a. för liten dubbelspårslängd, för stort antal trånga bangårdar, för få

elektrolok och rälsbussar, för många omoderna personvagnar, för få och

överåriga godsvagnar, otillräcklig elektrifiering, på många ställen omoderna

signal- och säkerhetsanläggningar samt, med hänsyn till dagens krav, för

otidsenliga och otrivsamma arbets- och personallokaler. Dessa svagheter av

teknisk, driftteknisk och ekonomisk natur samt i fråga om personalförhållandena

äro särskilt kännbara i dagens läge. Även med beaktande av den tilltagande

motoriseringen och vägväsendets investeringskrav måste det vara

oförenligt med en sund allmän transportpolitik att ej — så snart detta överhuvud

taget är möjligt — rusta upp järnvägarna till den ekonomiskt motiverade

standard, som bör vara naturlig och riktig med de transportgeografiska

och andra förutsättningar, som råda i vårt land.

Med hänsyn till nu berörda förhållanden kan enligt styrelsen investeringsvolymen

icke utan allvarliga olägenheter ytterligare beskäras. Detta

skulle emellertid bli nödvändigt för att volymmässigt anpassa investeringsverksamheten

till den ram, som betingas av de av 1951 års riksdag anvisade

anslagen.

Under hänvisning till vad sålunda anförts och i syfte att kunna upprätthålla

ifrågavarande verksamhet åtminstone i den omfattning, som var avsedd

att möjliggöras med de för budgetåret 1951/52 beviljade investeringsanslagen,

har järnvägsstyrelsen å tilläggsslat till riksstaten för innevarande

budgetår äskat sammanlagt 34,i miljoner kronor, varav 2 miljoner kronor

till försvarsberedskap enligt särskild skrivelse.

Den totala medelsförbrukningen nästa budgetår beräknar styrelsen till

295,7 miljoner kronor och anslagsbehovet till 291,7 miljoner kronor. Gruppindelningen

i petita överensstämmer i allt väsentligt med anslagsrubrikerna

i riksstaten för innevarande budgetår. Anslagsrubriken Upprustning av

malmbanan har emellertid ansetts kunna utgå, enär av det anslag å 2 miljoner

kronor, som för budgetåret 1951/52 anvisats under denna rubrik, ett

belopp av 1,5 miljon kronor avser signal- och säkerhetsanläggningar och

0,5 miljon kronor malmbanans kraftförsörjning, d. v. s. anläggningar för

elektrisk tågdrift, och de medel, som i fortsättningen äro erforderliga för

samma ändamål, under sådana förhållanden lämpligen torde böra anvisas

under sistnämnda anslagsrubriker. Ifrågavarande upprustning är fr. o. in.

nästa budgetår även avsedd att omfatta vissa banförstärknings- och utbygg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 9.

nadsarbeten i syfte att höja malmbanans transportkapacitet. Härför erforderliga

medel ha likaledes inräknats under respektive tidigare förekommande

anslagsrubriker. I syfte att åstadkomma en av olika skäl önskvärd

ytterligare minskning av antalet riksstatsrubriker har rubriken Färjelägen

ansetts kunna utgå, varvid kostnaderna för dylika anläggningar i fortsättningen

äro avsedda att bestridas med det i fråga om ändamålet närstående

anslaget till Broar in. in. Av samma anledning har anslaget till Elektriska

belysningsanläggningar ansetts kunna slopas. Ifrågavarande anläggningar

utföras nämligen i regel i samband med husbyggnads- eller bangårdsarbeten.

Under sådana förhållanden och då fråga här dessutom är om ett till storleken

relativt litet anslagsbelopp, torde kostnaderna för elektriska belysningsanläggningar

lämpligen böra och kunna inrymmas i anslagen för bangårdar

respektive husbyggnader, därest sistnämnda båda anslag uppräknas

i motsvarande grad.

I detta sammanhang meddelar styrelsen, att de specificerade anslagsposterna

särskilt under huvudrubriken Byggnader och anläggningar i fortsättningen

äro avsedda att belastas i något större utsträckning än som hittills

skett, i det att på dessa anslag komma att avföras kostnaderna icke blott

för större i motiveringen vanligen angivna arbeten utan även för mindre

dylika arbeten, som för närvarande i regel bestridas med det till styrelsens

förfogande årligen ställda dispositionsanslaget. Genom denna omfördelning

av anslagsdispositionerna kommer sistnämnda anslag alltså att härefter tagas

i anspråk endast för oförutsedda arbeten och anskaffningar ävensom,

i den mån så befinnes erforderligt, för förstärkning av de under särskilda

rubriker anvisade anslagen.

Den konstaterade eftersläpningen i fråga om investeringarna framträder,

uttalar styrelsen, så mycket mera kännbar och accentuerad, som industrien

genom utbyggnad och moderniseringar under tiden kunnat i hög grad öka

sin produktionskapacitet och därför numera ställer väsentligt större krav

på järnvägarna än tidigare. Här berörda förhållanden ha närmare utvecklats

i 1950 ars långtidsutrednings betänkande, till vilket styrelsen hänvisar.

Ur intern företagsekonomisk synpunkt framstår det som i hög grad angeläget

att sådana investeringar, som äro ägnade att medföra rationaliseringsvinster

och nedbringa de nu starkt ökade driftkostnaderna, kunna genomföras

snarast möjligt.

De petita för budgetåret 1952/53, som styrelsen nu framlägger, ha upprättats

med beaktande såvitt möjligt av förut berörda synpunkter och med

huvudvikten lagd vid sådana investeringar, som antingen äro erforderliga

för att höja statens järnvägars transportkapacitet eller kunna väntas ge

resultat i form av minskade driftkostnader. I och för sig önskvärda eller

rent av behövliga standardhöjningar ha måst komma i andra rummet och

ha ansetts böra beredas plats i det uppgjorda investeringsprogrammet endast

i den mån de befunnits ofrånkomliga med hänsyn till personalens

trivsel och förhandenvarande rekryteringssvårigheter.

En sammanställning av de för budgetåren 1949/50—1951/52 anvisade

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

25

samt å tilläggsstat till riksstaten för sistnämnda budgetår och å riksstaten

för nästa budgetår äskade anslagen under statens järnvägars fond, exklusive

anslag till förvärv av enskilda järnvägar, visar följande siffror för

respektive huvudgrupper.

1919/50

1950/51

tusental

1951/52

kronor

1952/53

Byggnader och anläggningar .... 41 535

55 200

55 100

+ 22 6001 2

115 900

Försvarsberedskap ..

.......... 160

2 9051

2 500

+ 2 0002

13 000

Rullande materiel ..

.......... 37 875

49 500

64 320

+ 6 5002

121 700

Sjöfartsmateriel ....

.......... 560

—

900

5 300

Biltrafik ..........

.......... 10150

12 400

12 000

15 500

Övrigt ............

.......... 10 000

22 000

19 400

+ 3 0002

20 300

Summa 100 280

142 005

188 320

291 700

Över järnvägsstyrelsens framställning ha yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen

samt statens handels- och industrikommission (s. 48

—50).

Departementschefen erinrar till en början följande.

I 1950 års statsverksproposition (Bil. 26; Bihang s. 138—141 och 152

—155) har en redogörelse lämnats för statens järnvägars investeringar budgetåren

1936/37—1948/49 samt för de framtida investeringsbehoven. Under

de sista förkrigsåren höllo sig investeringarna vid en volym av ca 80

miljoner kronor räknat i 1948 års priser. Investeringsvolymen hade budgetåret

1948/49 ökat till drygt 120 miljoner kronor och beräknades budgetåret

1950/51 stiga till ca 150 miljoner kronor.

I redogörelsen framhölls, att man vid bedömningen av investeringsvolymens

ökning borde beakta att statens järnvägars rörelse sedan före kriget

vuxit bl. a. genom införlivning av enskilda järnvägar. Statens järnvägars

banlängd har ökat från 8 046 km 1939 till för närvarande 15 126 km, innebärande

praktiskt taget en fördubbling av statsbanenätet. De införlivade

banorna ha å ena sidan haft genomsnittligt lägre trafikintensitet, vilket i

och för sig innebär lägre investeringsbehov, men å andra sidan torde dessa

banors standard ofta ha varit sådan att ackumulerade investeringsbehov

funnits vid statsövertagandet. I den nyssnämnda redogörelsen i 1950 års

statsverksproposition ansågs det allmänna omdömet berättigat, att statens

järnvägars investeringsvolym efter kriget varit proportionsvis lägre än före

kriget om hänsyn tages till införlivade banor.

I den plan för statens järnvägars investeringsverksamhet under 1950- talet, som redovisades i 1950 års statsverksproposition, räknade järnvägsstyrelsen

med ett genomsnittligt årligt investeringsbehov av 230 miljoner

kronor i 1948 års priser, vilket nu motsvarar i runt tal 300 miljoner kronor.

Utgångspunkten var därvid, att de sedan flera år uppdämda investerings
-

1 Varav ett belopp av 0,7 miljon kronor överförts till försvarets fastighetsfond.

2 Äskat å tilläggsstat.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 9.

behoven skulle inhämtas och järnvägarnas kapacitet anpassas till den ökning

av transportbehoven, som väntas följa med produktionens och välståndets

ökning. Hänsyn har därvid tagits till att järnvägarnas andel av

landets totala transporter beror på kvaliteten av och avgifterna för järnvägstransporterna,

något som i sin tur nära sammanhänger med möjligheterna

att genom investeringar höja standarden och åstadkomma kostnadssänkande

rationaliseringar.

Beträffande järnvägsstyrelsens anslagsäskanden för nästa budgetår anför

departementschefen följande.

Järnvägsstyrelsen har i sina petita för budgetåret 1952/53 beräknat anslagsbehovet

till 291,7 miljoner kronor och investeringsutgifterna till 295,7

miljoner kronor. Styrelsens investeringsprogram för nästa budgetår har alltså

ungefär samma omfattning som det tidigare för 1950-talet beräknade genomsnittet.

Investeringsprogrammet skiljer sig dock från långtidsplanen så

tillvida som arbetena med utökning av malmbanans kapacitet icke förutsågos

i långtidsplanen men ingå med ett rätt betydande belopp, omkring 20

miljoner kronor, i styrelsens petita. Av intresse är också att konstatera att

styrelsen på vissa punkter sökt framlägga ett program på längre sikt för anskaffning

av viss materiel samt begärt bemyndigande att utlägga häremot

svarande beställning.

Innan jag närmare ingår på styrelsens olika förslag, anser jag mig böra

i korthet något beröra statens järnvägars transportarbete och transportkapacitet

samt investeringsprogrammets betydelse för tillgodoseende av landets

transportbehov och för statens järnvägars ekonomi.

Jag vill då först erinra om, att de svenska järnvägarnas transportarbete

— av vilket statens järnvägar numera uträtta ca 95 % — ökat med drygt

100 % i fråga om personkm och ca 55 % i fråga om godstonkm under tiden

1938—1949. Härigenom ha stora krav ställts på den rullande inaterielens

kapacitet. Trafiktätheten, uttryckt i tågkm per dag och bankm, har ökat

med 34 % under samma tid. Detta medför större anspråk på kapaciteten

hos bl. a. bana och bangårdar.

Ökningen av trafikarbetet var särskilt framträdande under kriget. Under

den första efterkrigstiden minskade emellertid järnvägarnas godstrafik, beroende

på dels en minskning av det totala godstrafikunderlaget, dels biltrafikens

återinträde på transportmarknaden. De senaste årens utveckling har

påverkats framför allt av den kraftiga allmänna produktionsökningen, utrikeshandelns

utvidgning och vissa speciella utvecklingstendenser inom näringslivet.

Järnvägarnas godstrafik har på grund härav ånyo väsentligt ökat

och överstiger numera avsevärt krigsårens maxiinitrafik. Persontrafiken,

som ända till år 1950 visade en ständigt stigande tendens, har under de

båda senaste åren mattats något, vilket torde sammanhänga — förutom med

verkningarna av taxehöjningarna 1951 — med busstrafikens tillväxt och den

snabbt ökande personbilstrafiken.

Under de senaste åren ha slutligen vissa förhållanden kunnat iakttagas,

vilka tyda på att den stegrade trafiken på järnvägarna nu närmar sig gränserna

för det maximala kapacitetsutnvttjandet. Sådana förhållanden äro tågförseningarna,

godsvagnsbristen och i viss utsträckning bristande tillgång

på sittplatser i tågen vid högtrafiktillfällen ävensom otillräcklig dragkraft.

I samband med surtekatastrofen i oktober 1950 visade det sig även, att stora

svårigheter förelågo att avveckla en ökad trafik inom vissa delar av järnvägsnätet

på grund av bristande kapacitet på en del bansträckor och rangerbangårdar.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr !).

27

Den utveckling, som sålunda ägt rum under tiden sedan före kriget, giver

vid handen att produktions- och välståndsökningen i vårt land successivt

ställt ökade krav på transportapparaten och att järnvägarna fått tillfredsställa

en betydande del av dessa krav. Det finns också, enligt min mening,

grundad anledning antaga, att — även om en tillfällig tillbakagång i järnvägstrafiken

kan inträffa från tid till annan — en fortsatt stegring av produktionen

och välståndet i landet kommer att på 5—10 års sikt ställa ytterligare

ökade krav på järnvägarnas kapacitet.

Med hänsyn till vad här anförts finner jag en väsentlig ökning av statens

järnvägars investeringsverksamhet behövlig under de närmaste åren

för att avhjälpa de brister som nu föreligga och på längre sikt tillfredsställa

landets transportbehov. Jag vill i detta sammanhang även framhålla, att en

ökning av investeringsverksamheten framstår såsom önskvärd också ur

rent företagsekonomiska synpunkter. Den relativa höjningen av personallönerna,

vilken inträtt i samband med införlivningen av enskilda järnvägar

och dessas personal med statens järnvägar, medför, att arbetskraftsbesparande

investeringar i ett ökat antal fall komma att vara ekonomiskt fördelaktiga.

I stor utsträckning torde personalbesparingar och andra kostnadsminskningar

kunna genomföras endast genom ökade investeringar. Slutligen

må framhållas, att det med hänsyn till den allmänna transporthushållningen

kan vara önskvärt att järnvägarna utföra en större del av transporterna

på längre avstånd, detta icke minst med hänsyn till att behovet av

arbetskraft för utförande av sådana transporter i genomsnitt torde vara

lägre vid järnvägs- än vid landsvägstransport.

Med de utgångspunkter jag här redovisat bör investeringsverksamheten under

innevarande budgetår fullföljas åtminstone i den omfattning som förutsågs

i 1951 års statsverksproposition och propositionen 1951: 131 angående

utökningen av malmbanans kapacitet. Förutsättningen härför är att anslag

anvisas å tilläggsstat för innevarande budgetår med följande belopp,

nämligen till Bangårdar 1 400 000 kronor, Dubbelspårsbyggnader och linjeomläggningar

5 200 000 kronor, Fortlöpande förstärkning av spåröverbyggnaden

3 100 000 kronor, Broar m. in. 3 600 000 kronor, Husbyggnader

3 400 000 kronor, Signalsäkerhetsanläggningar 600 000 kronor, Elektriska

belysningsanläggningar 400 000 kronor, Anläggningar för elektrisk tågdrift

1 900 000 kronor, Fortsatt elektrifiering av statsbanenätet 3 000 000 kronor,

Anskaffning av lok och lokomotorer 4 300 000 kronor, Anskaffning av godsvagnar

2 200 000 kronor samt Statens järnvägars dispositionsanslag 3 000 000

kronor. Jag kommer att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj :t att hos

riksdagen hemställa om anvisande av nämnda belopp. Vid bifall till detta

förslag skulle investeringsutgifterna innevarande budgetår kunna ökas till

ca 217 miljoner kronor, vilket med hänsyn till inträdda prisstegringar ungefär

motsvarar den fastställda investeringsramen med tillägg för investeringarna

i malmbanan.

Under punkten 1 har jag vidare anmält, att utrymme nästa budgetår kunnat

beredas för en ökning av statens järnvägars investeringsutgifter med 58

miljoner till 275 miljoner kronor. Förslaget innebär cn minskning med ca

20 miljoner kronor jämfört med styrelsens planer för nästa budgetår. Inom

den angivna ramen torde det dock bli möjligt att genomföra vissa särskilt

angelägna investeringar för alt höja statens järnvägars kapacitet och standard

samt förbättra företagets ekonomi.

Beträffande avvägningen mellan olika investeringsändamål får jag anföra

följande.

Med hänsyn (ill del allmänna kravet på begränsning av byggnads- och

anläggningsverksamhelen anser jag mig höra förorda, alt statens järnvä
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 9.

gars investeringar under rubriken Byggnader och anläggningar jämte de investeringar

av samma art vilka utföras med anlitande av dispositionsanslaget

nästa budgetår begränsas till i stort sett samma volym som beräknas för

innevarande budgetår, bortsett från de investeringsökningar, som sammanhänga

med tunnelbanebygget i Stockholm och utvidgningen av malmbanans

kapacitet. För att likväl inom den sålunda angivna ramen giva järnvägsstyrelsen

möjlighet att anpassa sin investeringsverksamhet till den lokala

tillgången på arbetskraft och andra förhållanden anser jag mig dock böra

i huvudsak tillstyrka anvisande av de anslag styrelsen äskat för ändamålet.

Anslagen till Bangårdar samt Lokstations- och driftverkstadsanläggningar

kunna dock minskas med vartdera 1 miljon kronor samt anslagen

till Signalsäkerhetsanläggningar och Anläggningar för elektrisk tågdrift

med vartdera 500 000 kronor. Vidare bör anslaget till Fortlöpande förstärkning

av spåröverbyggnaden minskas med 2 miljoner kronor. Jag förutsätter,

att medel till uppförande av en tullstation i Ed, vilket arbete ej upptagits

särskilt i järnvägsstyrelsens petita men i stället i det följande anmäles under

punkten 16, skall kunna tagas i anspråk från anslaget till Husbyggnader.

Jag anser mig dock ej i anledning härav böra föreslå någon uppräkning av

anslaget. Utöver de av järnvägsstyrelsen särskilt äskade anslagen bör till

Skenfria vägkorsningar m. in. anvisas ett formellt belopp av 1 000 kronor,

då i annat fall tidigare anvisade anslagsmedel icke komma att stå till förfogande

efter utgången av innevarande budgetår, ehuru behov därav föreligger.

I enlighet med det anförda skulle anslagen under rubriken Byggnader och

anläggningar för nästa budgetår anvisas med sammanlagt 110 931 000

kronor. Under punkten 16 hemställer jag om anvisande av dessa anslag.

Beträffande den fortsatta elektrifieringen av statsbanenätet har järnvägsstyrelsen

hemställt om beslut att linjerna Söderhamn—Sundsvall, Ludvika—

Tillberga—Sala, Sundsvall—Härnösand, Hässleholm—Kristianstad och Härnösand—Långsele

skola elektrifieras. Jag tillstyrker förslaget och hemställer

under punkten 16 att detsamma förelägges riksdagen.

Under rubriken Rullande materiel tillstyrker jag järnvägsstyrelsens investeringsprogram

i oförändrat skick. Jag kommer under punkten 18 att

hemställa om anvisande av anslag å sammanlagt 121 700 000 kronor med

den av järnvägsstyrelsen föreslagna fördelningen på anslag. Jag tillstyrker

vidare att järnvägsstyrelsen, i enlighet med därom framlagt förslag, erhåller

bemyndigande, att under de närmaste 5 åren beställa högst 125

rälsbussar, 1 200 godsvagnar och 300 malmvagnar om året samt under de

närmaste 3 åren sammanlagt 30 sovvagnar i stålkonstruktion. Vid bifall

till vad jag här förordat skulle investeringsutgifterna för rullande materiel

enligt järnvägsstyrelsens petita stiga med 43 miljoner kronor. En dylik

ökning av investeringarna kan tänkas medföra svårigheter för styrelsen

att uppnå tillfredsställande anbudspriser från leverantörerna och över huvud

taget svårigheter att inom landet tillgodose materielbehoven. På grund

härav bör styrelsen noggrant undersöka förutsättningarna för import av

rullande materiel från utlandet. I detta sammanhang torde jag få erinra

om att en av överrevisorerna vid statens järnvägar väckt fråga om slopande

av införseltullarna på rullande materiel för närvarande är föremål för

beredning inom finansdepartementet. Framhållas må emellertid också, att

det nu föreslagna beställningsbemyndigandet bör öppna ökade möjligheter

för den svenska industrien att lägga upp en kostnadsbesparande serietillverkning

av rullande materiel i större skala än hittills, varigenom dess

konkurrensförmåga bör kunna ökas gentemot utlandet.

Under rubrikerna Sjöfartsmateriel, Biltrafik och Inventarier in. m. tillstyrker

jag järnvägsstyrelsens förslag, dock med den ändringen att begyn
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

29

nelseanslaget till Ny tågfärja bestämmes till 1 miljon kronor, vilket torde

vara tillräckligt för att möjliggöra beställning av färjan, och anslaget till

Garage- och verkstadsbyggnader till 2 miljoner kronor eller ungefär samma

belopp, som beräknas bli förbrukat innevarande budgetår. Därest riksdagen

ej finner anledning till erinran däremot, torde till sistnämnda anslag

få överföras den behållning som vid utgången av budgetåret 1951/52

kan föreligga å anslaget till Garagebyggnader in. in., vars beteckning icke synes

tillräckligt tydligt angiva anslagsändamålen. Hemställan om anvisande

av ifrågavarande anslag göres under punkterna 19—21.

Järnvägsstyrelsens anslagsäskande till försvarsberedskap för budgetåret

1952/53 å tillhopa 13 miljoner kronor fördelar sig på ett flertal ändamål.

Efter samråd med chefen för inrikesdepartementet har överenskommits

att denne skall anmäla järnvägsstyrelsens äskande i vad avser gemensamma

uppehållsplatser å 0,75 miljoner kronor. Av styrelsens medelsäskanden avser

ett belopp av 5,3 miljoner kronor fullföljande av pågående arbeten. Jag tillstyrker

anvisande av detta belopp samt därutöver ytterligare ett belopp av

3,25 miljoner kronor. I enlighet härmed skulle anslaget för nästa budgetår

anvisas med sammanlagt 8,55 miljoner kronor. Jag hemställer härom under

punkten 17. Härutöver avser jag att tillstyrka anvisande av 2 miljoner kronor

för försvarsberedskapsändamål å tilläggsstat för innevarande budgetår.

Frågan om avskrivning av nämnda belopp anmäles i annat sammanhang

av chefen för finansdepartementet. Chefen för försvarsdepartementet anmäler

senare i dag frågan om anvisande å tilläggsstat för innevarande budgetår

av 3,7 miljoner kronor för ändamål som avses under punkten 4 c i järnvägsstyrelsens

försvarsberedskapspetita.

Jag tillstyrker slutligen under punkten 22, att statens järnvägars dispositionsanslag

anvisas med äskat belopp, 11 miljoner kronor, vilket innebär en

minskning med 6 miljoner kronor jämfört med löpande budgetår. Minskningen

sammanhänger med att dispositionsanslaget tidigare mera permanent

använts för mindre arbeten å bana och byggnader, för vilka från och

med nästa budgetår särskilda belopp beräknas under de specificerade anslagsposterna.

Vid bifall till de av mig tillstyrkta förslagen skulle anslagen under statens

järnvägars fond nästa budgetår komma att anvisas med sammanlagt

277 331 000 kronor, vilket belopp ungefär motsvarar den av mig förordade

investeringsramen av 275 miljoner kronor.

Utskottet. Under förevarande rubrik bär departementschefen inledningsvis

lämnat en kortfattad redogörelse för statens järnvägars transportarbete

och transportkapacitet samt för det av järnvägsstyrelsen uppgjorda investeringsprogrammets

betydelse för tillgodoseende av landets transportbehov

och för statsbaneföretagets ekonomi. Av redogörelsen framgår bl. a., att

produktions- och välståndsutvecklingen successivt ställt ökade krav på transportapparaten

och att järnvägarna fått tillgodose en betydande del av dessa

krav. Det finns också enligt departementschefens mening grundad anledning

antaga, att — även om en tillfällig tillbakagång i järnvägstrafiken

kan inträffa från tid till annan — en fortsatt stegring av produktionen och

välståndet i landet kommer åt! på 5 10 års sikt ställa ytterligare anspråk

på järnvägarnas kapacitet. Under de senaste åren ba emellertid vissa förhållanden

kunnat iakttagas, vilka tyda på att den växande trafiken på järnvägarna

nu närmar sig gränserna för det maximala kapacitetsutnyttjandet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 9.

Mot bakgrunden av här i korthet berörda omständigheter har departementschefen

funnit eu väsentlig ökning av.statens järnvägars investeringsverksamhet

behövlig under de närmaste åren för att avhjälpa de brister

som nu föreligga och på längre sikt tillfredsställa landets transportbehov.

Även ur rent företagsekonomiska synpunkter framstode cn ökning av investeringsverksamheten

såsom önskvärd. Departementschefen har slutligen

framhållit, att järnvägarna med hänsyn till den allmänna transporthushållningen

syntes böra utföra en större del av transporterna på längre avstånd,

detta icke minst av den anledningen att behovet av arbetskraft för utförande

av sådana transporter i genomsnitt torde vara lägre vid järnvägs- än vid

landsvägstransport.

Utifrån här redovisade utgångspunkter har departementschefen kommit

till den uppfattningen, att investeringsverksamheten under innevarande budgetår

bör fullföljas åtminstone i den omfattning som förutsågs i 1951 års

statsverksproposition och propositionen 1951:131 angående utökningen av

malmbanans kapacitet. Förutsättningen härför är att tilläggsstatsanslag

anvisas med sammanlagt 32,i miljoner kronor, varav 22,6 miljoner kronor

avse byggnader och anläggningar, 6,5 miljoner kronor rullande materiel samt

3,o miljoner kronor dispositionsanslaget. Härigenom skulle statens järnvägars

investeringsutgifter innevarande budgetår kunna ökas till ca 217 miljoner

kronor, vilket med hänsyn till inträdda prisstegringar ungefär motsvarar

den fastställda investeringsramen med tillägg för investeringarna

i malmbanan.

I särskilt utlåtande denna dag kommer utskottet att tillstyrka att ifrågavarande

belopp, med av departementschefen angiven anslagsfördelning, anvisas

å tilläggsstat. I förevarande sammanhang vill utskottet jämväl anmäla,

att utskottet biträder Kungl. Maj :ts förslag att det för innevarande budgetår

avsedda anslaget till vissa försvarsberedskapsåtgärder vid statens järnvägar

förstärkes med ytterligare 2 miljoner kronor.

För nästa budgetår har järnvägsstyrelsen räknat med en investeringsverksamhet

av närmare 296 miljoner kronor. Beloppet ansluter sig nära

till den utgiftsnivå som förutsattes i den i 1950 års statsverksproposition redovisade

långtidspianen, dock att i denna icke inbegripits de först senare

aktualiserade arbetena med utökning av malmbanans kapacitet. Såsom

tidigare under punkten 1 :o) framhållits har departementschefen ansett

det vidgade investeringsutrymme som befunnits föreligga inom den statliga

samfärdselns område företrädesvis böra reserveras för statens järnvägars

räkning. En utökning av investeringsverksamheten i hela den omfattning

järnvägsstyrelsen föreslagit har departementschefen likväl icke

kunnat tillstyrka utan anser, att densamma lämpligen bör maximeras till

ett sammanlagt belopp av 275 miljoner kronor. Därigenom skulle framför

allt en stegring av investeringsutgifterna för rullande materiel möjliggöras,

medan investeringarna i bana och byggnader förutsatts skola i princip bibehållas

vid nuvarande nivå.

I samband med behandlingen av den allmänna plan som framlagts för

kommunikationsverkens investeringar under nästa budgetår har utskottet

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

31

redan givit uttryck åt den uppfattningen, att Kungl. Maj :ts förslag om

vidgning av ramen för statens järnvägars investeringsverksamhet är ägnat

att ingiva tillfredsställelse. På förevarande område föreligga en rad behov

som icke utan allvarliga följdverkningar i skilda avseenden kunna ytterligare

eftersättas, och utan tvekan måste upprustningen av landets järnvägskommunikationer

f. n. betecknas som en av de mest angelägna uppgifterna

för den statliga investeringspolitiken. Med hänsyn till det beträngda

ekonomiska läge vari statsbaneföretaget befinner sig framträder särskilt behovet

av sådana åtgärder som verka arbetskraftsbesparande och i övrigt

genom sin kostnadsminskande effekt kunna förbättra driftresultatet. Härvidlag

må uppmärksamheten speciellt riktas mot de möjligheter till räntabilitetsförhöjande

rationaliseringar som föreligga genom utökad elektrifiering

samt genom användande av diesellok på sträckor där elektrifiering ej

anses böra komma i fråga. Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag i vad

avser omfattningen av statens järnvägars investeringsutgifter för nästa budgetår

vill därför utskottet uttala den förhoppningen, att det skall befinnas

möjligt att successivt vidga ramen för denna investeringsverksamhet i syfte

att inom en näraliggande framtid nå en mera tillfredsställande balans mellan

de växande anspråken och trafikkapaciteten. Av särskild vikt torde vara

att järnvägsstyrelsen beredes tillfälle till en planering av verksamheten på

längre sikt. Icke minst ur denna synpunkt finner utskottet de av departementschefen

förordade beställningsbemyndigandena beträffande viss rullande

materiel ändamålsenliga.

För förverkligande av ovan angivna program erfordras enligt departementschefens

beräkningar investeringsanslag för nästa budgetår å sammanlagt

ca 277,3 miljoner kronor med viss i statsverkspropositionen närmare

redovisad fördelning på olika utgiftsslag. Vad departementschefen i anslutning

härtill anfört och förordat beträffande vissa speciella spörsmål har icke

givit utskottet anledning till erinran. Under hänvisning till den omläggning

som ifrågasatts beträffande redovisningen av vissa utgifter som hittills

bestritts från dispositionsanslaget vill utskottet liksom tidigare år endast

understryka angelägenheten av att tillräckliga medel ställas till järnvägsstyrelsens

förfogande för upprustning av personallokaler in. in., varav ett

trängande behov visat sig föreligga.

Till frågan om anvisande av förberörda anslag återkommer utskottet under

respektive punkter i det följande. Därvid kommer utskottet jämväl att

närmare behandla vissa motionsledes framställda yrkanden.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna

vad utskottet ovan anfört.

l(i:o) Byggnader och anläggningar. Kungl. Maj:t har (punkt 16, s. 55—08)

föreslagit riksdagen att dels till vissa i statsrådsprotokollet angivna byggnader

och anläggningar för budgetåret 1952/53 anvisa investeringsanslag å

tillhopa 110 931 000 kronor, dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta

om elektrifiering av vissa i statsrådsprotokollet nämnda linjer.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 9.

Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett sammanlagt

belopp av 55 100 000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har för nästa budgetår äskat sammanlagt 115 930 000

kronor till följande ändamål.

Bangårdar................................................... 12 300 000

Dubbelspårsbyggnader och linjeomläggningar.................... 17 000 000

Anläggning av industrispår Örnsköldsviks västra—Gullänget...... 800 000

Ombyggnad av linjen Forshem—Håkantorp med Källby—Kinnekleva 2 000 000

Fortlöpande förstärkning av spåröverbyggnaden................. 18 000 000

Broar m. m.................................................. 4 500 000

Husbyggnader................................................ 11 200 000

Signalsäkerhetsanläggningar.................................... 7 600 000

Vägskyddsanläggningar........................................ 1 800 000

Telefonanläggningar m. m...................................... 5 900 000

Anläggningar för elektrisk tågdrift............................. 10 600 000

Fortsatt elektrifiering av statsbanenätet........................ 17 000 000

Lokstations- och driftverkstadsanläggningar..................... 2 100 000

Anläggningar vid huvudverkstäder............................. 4 500 000

Anläggningar vid förrådsavdelningen............................ 630 000

Summa kronor 115 930 000

Beträffande den närmare innebörden av styrelsens förslag får utskottet

hänvisa till propositionen (s. 56—68). I

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Bergh och Lundgren (I: 129) och den andra inom andra kammaren

av herr Östlund och fru Hellström (II: 192), i vilka hemställts, att riksdagen

måtte dels avslå Kungl. Maj :ts förslag om anslag å 1 500 000 kronor för

tillbyggnad av revisionsverkstaden i Örebro, dels ock besluta att anslå ett

belopp av 1 500 000 kronor till en revisionsverkstad för rälsbussar i Norrland

i enlighet med vad i motionerna anförts;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Lundgren (I: 130) och den andra inom andra kammaren av herr Östlund

(II: 193), i vilka hemställts, att riksdagen vid sitt ställningstagande

till under kapitalbudgeten uppställda spörsmål, berörande statens järnvägar,

ville besluta uttala sig mot den nu föreslagna omkastningen av linjerna

Härnösand—Långsele och Bastuträsk—Skelleftehamn med Slind—Boliden

och för bibehållande av den tidigare föreslagna inbördes ordningsföljden;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Björnberg (I: 189) och den andra inom andra kammaren av herr

Hxggblom (II: 272), i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte beträffande den fortsatta elektrifieringen av järnvägslinjen

Alvesta—Karlskrona med Emmaboda—Kalmar uttala sig i enlighet med

vad i motionerna anförts.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

33

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet hänvisa till motionerna I: 129, II: 193 och I: 189.

Utskottet. Under förevarande huvudrubrik har Kungl. Maj :t för vissa bangårdsarbeten

äskat ett investeringsanslag av 11,3 miljoner kronor. På det

byggnadsprogram som ligger till grund för framställningen har bl. a. upptagits

ett belopp av 1 miljon kronor, avsett att disponeras för första etappen

i en planerad utbyggnad av personbangården vid Stockholm C. Företaget har

inklusive ombyggnad av centralstationen för statens järnvägars del preliminärt

kostnadsberäknats till en totalsumma av ca 10 miljoner kronor.

Kungl. Maj:ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran. Med

hänsyn till det allmänna intresse som torde förefinnas för ifrågavarande projekt

har emellertid utskottet funnit sig böra lämna en kortfattad redogörelse

för bakgrunden till och den närmare innebörden av detsamma.

Med skrivelse den 16 mars 1940 avgav 1939 års markkommission betänkande

angående uppgörelse mellan Kungl. Maj :t och kronan samt Stockholms

stad rörande vissa markfrågor i Stockholm in. m. Vid betänkandet

fanns fogat ett förslag till avtal mellan kronan och staden. Utgångspunkten

för de inom markkommissionen förda förhandlingarna hade varit behovet

av en nyordning av trafikförhållandena vid Tegelbacken. I denna del innebar

förslaget att problemet om Tegelbackens reglering skulle lösas genom

att den öst-västliga gatuleden skulle föras över järnvägen. Staden skulle av

kronan erhålla härför erforderlig mark samt å Riddarholmen och angränsande

stadsdelar mark även för framdragande av nord-sydliga trafikleder,

däribland förortsbanan. Detta nödvändiggjorde att järnvägslinjen i behövlig

utsträckning flyttades åt väster. Vidare förutsattes att stadens behov av

mark för vidgning av de centralbangårdsområdet angränsande trafiklederna

skulle tillgodoses.

Förslaget godkändes vid 1940 års riksdag (prop. nr 234; r. skr. nr 344).

Därvid bemyndigades Kungl. Maj :t jämväl att vidtaga de smärre jämkningar

i avtalet, som vid dess tillämpning kunde visa sig erforderliga och varom

överenskommelse kunde komma att träffas.

Emellertid visade det sig tämligen snart, att de i 1940 års avtal förutsedda

nord-sydliga förbindelserna finge anses vara underdimensionerade. Med anledning

härav har mellan järnvägsstyrelsen och Stockholms stads gatunämnd

ingåtts ett av Kungl. Maj :t den 17 oktober 1947 godkänt tilläggsavtal rörande

förbättring av trafikförbindelserna mellan Norrmalm och Södermalm. I anslutning

härtill har Kungl. Maj :t sedermera fastställt vissa ändrade stadsplanebestämmelser.

För statens järnvägars vidkommande innebär överenskommelsen

närmast, att nya järnvägsbroar skola anordnas över Norrström

och Söderström, vilket i sin tur föranleder viss ombyggnad av spårsystemet

m. in. å centralstationen. Arbetet med den nya järnvägsbron över Söderström

har tagit sin början under år 1950.

I sin petitaskrivelse för nästa budgetår har järnvägsstyrelsen framhållit,

att i samband med nyssnämnda ombyggnad jämväl en sedan länge planerad

tf Ilihang till riksdagens protokoll 195*2. 6 samt. Nr 9.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 9.

och nu på grund av den alltmer ökade trafiken synnerligen behövlig utökning

av spår- och plattformsanordningar å centralstationen bör utföras. Härutinnan

har järnvägsstyrelsen hänvisat till en av Stor-Stockholms trafikutredning,

i vilken styrelsen är företrädd genom särskilda delegerade, verkställd

undersökning, utmynnande i ett förslag till lösande av ifrågavarande

trafikproblem. Enligt detta förslag skulle, i vad gäller bangårdsanordningar

för persontrafiken, två nya plattformar jämte erforderliga tågspår anordnas

och bangården i övrigt utbyggas i syfte att förbättra tågföringen. Vidare

skulle stationshusanordningarna ändras, en ny persontunnel till plattformssystemet

anläggas och denna tunnel framdragas under nuvarande vänt- och

biljetthall i stationshuset och vidare under Centralplanen och Vasagatan till

den öster därom planerade tunnelbanestationen. Då denna station beräknas

kunna tagas i bruk vid årsskiftet 1955/56, anses de ifrågavarande byggnadsarbetena

utan längre dröjsmål böra igångsättas. Definitiva förslag härtill

föreligga ännu icke, enär utformningen i viss mån är beroende på vidare

underhandlingar med Stockholms stad. Slutliga kostnadsberäkningar ha

därför ej heller kunnat upprättas.

Järnvägsstyrelsen har därjämte under hand lämnat den upplysningen, att

den föreslagna utbyggnaden ingår som ett led i fortsatt utvidgning av stat

i onsu t rym mena vid centralstationen. Den kan sålunda infogas i det principförslag

till slutgiltig utbyggnad i form av eu överbyggnad av stationsbangården,

vilket år 1950 framlades av en delegation med representanter för statens

järnvägar, Stockholms stad och förenämnda trafikutredning. F. n. undersökas

möjligheterna att efter den förestående första utvidgningen av centralstationen

få till stånd en ytterligare utbyggnad av stationsutrymmena, i

vilken den första utbyggnadsetappen skulle ingå. Varken för detta mellanskede

eller den eventuellt slutliga utbyggnaden skulle sålunda genom den nu

föreslagna utvidgningen något göras i onödan. Vid utformningen av förslaget

har hänsyn jämväl tagits till att i framtiden eventuellt ytterligare ett

dubbelspår kan komma till utförande på sträckan över Noirström och Söderström.

I anslutning till den sålunda lämnade redogörelsen vill utskottet för sin

del endast framhålla, att utskottet självfallet förutsätter, att de resultat valtill

ovannämnda underhandlingar kunna leda komma att successivt redovisas

för riksdagen i samband med erforderliga anslagsäskanden.

Beträffande den fortsatta elektrifieringen av statsbanenätet har järnvägsstyrelsen

hemställt om beslut att linjerna Söderhamn—Sundsvall, Ludvika

Tillberga—Sala, Sundsvall—Härnösand, Hässleholm—Kristianstad

och Härnösand—Långsele skola elektrifieras. I jämförelse med ordningsföljden

i det i propositionen 1950: 103 redovisade programmet innebär detta,

att linjen Härnösand—Långsele elektrifieras före linjen Bastuträsk—Skelleftehamn

med Slind—Boliden. Förslaget har tillstyrkts av departementschefen.

I de båda likalydande motionerna 1:130 och 11:193 ha emellertid

framförts vissa erinringar mot den sålunda ifrågasatta omkastningen. Med

hänsyn till vad järnvägsstyrelsen anfört rörande pågående arbeten på lin
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

35

jen Alvesta—Karlskrona med Emmaboda—Kalmar har vidare i motionerna

1:189 och 11:272 hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kung]. Maj :t

måtte förorda sådana åtgärder, att denna järnvägslinje skulle kunna tagas

i bruk för elektrisk drift tidigare än under slutet av år 1954. I sistnämnda

motioner har särskilt åberopats, att statsutskottet i sina av 1950 respektive

1951 års riksdagar godkända utlåtanden nr 140 och 159 hävdat den uppfattningen,

att avsteg från det förberörda elektrifieringsprogrammet i görligaste

mån böra undvikas.

Med anledning härav vill utskottet inledningsvis framhålla, att ifrågavarande

uttalanden närmast föranletts av de i vissa motioner uttryckta

farhågorna för att elektrifieringen av Trafikaktiebolaget Grängesberg''—

Oxelösunds järnvägar skulle kunna ofördelaktigt återverka på statens järnvägars

elektrifieringsprogram. Däremot avsågs icke att taga någon ställning

till det tidsschema, enligt vilket de i programmet ingående olika delförelagen

borde komma till utförande. 1 sitt utlåtande 1950: 140 framhöll utskottet

eftertryckligt, att det av rent praktiska skäl syntes vara mindre

lämpligt, att riksdagen i detalj bunde sig för någon viss ordningsföljd beträffande

dessa arbeten. I sin senast avgivna petitaskrivelse har också järnvägsstyrelsen

understrukit önskvärdheten av att det på styrelsen överlåtes

att tid efter annan avgöra, var arbetena inom den fastslagna ramen lämpligast

skola sättas in. Utskottet är alltjämt av samma uppfattning.

För att elektrifieringsarbetet skall kunna bedrivas på mest ändamålsenliga

sätt måste självfallet, då beslut om tidpunkten för olika delföretags

igångsättande skall fattas, vissa trafiktekniska och tidtabellsmässiga omständigheter

beaktas. Såsom järnvägsstyrelsen framhållit höra besluten få

sådan utformning, att övergångar mellan ång- och elektrodrift förläggas

till i trafikmässigt avseende lämpliga platser, så att kostsamma interimsanordningar

i form av exempelvis provisoriska lokstationer undvikas. Med

hänsyn till trafikens struktur har det även ansetts önskvärt, att icke valet

av plats ogynnsamt påverkar tidtabellen till följd av tidsförluster vid lokbyten.

Nu nämnda omständigheter äro den närmaste anledningen till att linjen

Härnösand—Långsele föreslagits skola elektrifieras före sträckan Bastuträsk—Skelleftehamn

med Slind—Boliden. Vid den detaljprövning av 1950

års principprogram som järnvägsstyrelsen företagit har det nämligen visat

sig, att ett beslut av motsatt innebörd skulle medföra just de olägenheter i

form av kostsamma provisoriska anordningar för ånglok m. in. som ovan

berörts, då därigenom bandelen Härnösand—Långsele skulle komma att sammanbinda

i övrigt elektrifierade järnvägslinjer och sålunda nödvändiggöra

blandad drift. 1 detta sammanhang må slutligen nämnas, alt järnvägsstyrelsen

under hand uppgivit sig ha för avsikt att begära elektrifiering av linjen

Bastuträsk—Skelleftehamn med Slind—Boliden i sin petitaskrivelse rörande

budgetåret 1953/54.

Av ovan anförda skäl anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till

det i motionerna 1: 130 och II: 193 framförda yrkandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr V.

Vad därefter frågan om elektrifieringen av sträckan Alvesta—Karlskrona

med Emmaboda—Kalmar beträffar vill utskottet framhålla följande.

Såsom av statsverkspropositionen framgår har järnvägsstyrelsen undersökt

möjligheterna för ett snabbare färdigställande av nämnda företag.

Några sådana möjligheter ha dock icke befunnits föreligga, vilket närmast

sammanhänger med att de för elektrifieringen erforderliga rikskabelanläggningarna

Växjö—Emmaboda—Kalmar och Emmaboda—Karlskrona

av telegrafverket icke kunna utföras förrän tidigast under år 1954. Enligt

av telegrafstyrelsen under hand lämnade upplysningar beror detta på ett

flertal olika omständigheter. Sålunda är det av rent tekniska skäl för sent

att nämnvärt utöka den för innevarande år planlagda verksamheten. Vidare

har på grund av den hittillsvarande investeringsbegränsningen telegrafverkets

rikskabelprogram undan för undan måst framflyttas i tiden.

Vissa anläggningar, som därigenom icke kunnat påbörjas vid avsedd tidpunkt

men nu beräknas komma till utförande inom kort, äro för telegrafverket

synnerligen angelägna med hänsyn såväl till stark trafikökning på

berörda stråk som till ekonomiskt betydelsefulla automatiseringsprojekt,

vilka förutsätta ledningsutökning. Ifrågavarande arbeten anses icke ytterligare

kunna uppskjutas. Beaktas bör därjämte att de svenska kabelfabrikernas

tillverkningskapacitet f. n. är fullt utnyttjad samt att inköp från

utlandet ställa sig avsevärt dyrare och äro förenade med mycket långa

leveranstider. Härtill kommer att den personal inom telegrafverket som det

i nu berörda fall närmast gäller är fullt sysselsatt med i det ordinarie programmet

ingående anläggningsarbeten. För den ifrågavarande kabelanläggningen

erfordras dessutom en överdragsstation i Emmaboda. Även med

forcering av byggnads- och installationsarbeten anses denna överdragsstation

icke kunna färdigställas nämnvärt tidigare än vad ovan angivits för

den övriga delen av anläggningen.

Att riksdagen, på sätt i motionerna 1:189 och 11:272 ifrågasatts, skulle

göra framställning till Kungl. Maj :t om påskyndande av kabelarbetena på

sträckan Alvesta—Karlskrona med Emmaboda—Kalmar, finner utskottet

med hänsyn till ovan anförda omständigheter föga välbetänkt. Utskottet avstyrker

därför motionerna.

För anläggningar vid huvudverkstäder har Kungl. Maj :t äskat ett investeringsanslag

av 4,5 miljoner kronor, varav 1,5 miljon kronor avse begynnelsekostnader

för tillbyggnad av vagnverkstaden i Örebro. Förslaget har

motiverats med det ökade behov av rälsbussrevisioner som väntas uppstå

på grund av vagnparkens utvidgning. I de båda likalydande motionerna

I: 129 och II: 192 har emellertid förordats, att beloppet i stället anslås till

en revisionsverkstad för rälsbussar i Norrland. Med hänsyn till att i det

närmaste 50 procent av all rälsbusstrafik är koncentrerad till de båda nordligaste

länen ha nämligen motionärerna ansett det vara mest ändamålsenligt,

att här ifrågavarande reparationsarbeten förläggas till Notviken eller Östersund,

på vilka platser redan finnas verkstäder för annan rullande materiel.

Enligt vad utskottet under hand erfarit inkludera de av motionärerna

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

37

lämnade uppgifterna icke de smalspåriga rälsbussarna. Därest dessa medräknas,

kommer den för de båda nordligaste länen angivna fördelningssiffran

att ändras från 46,7 till 32,7 procent. Från järnvägsstyrelsens sida har

vidare upplysts, att huvudverkstaden i Örebro med hänsyn till den faktiska

tyngdpunkten för rälsbussdriften ligger mycket väl till för att ombesörja erforderliga

revisioner. Främst kommer detta till uttryck i fråga om kostnaderna.

De totala revisionskostnaderna per buss ha sålunda beräknats till

för Örebro 22 500 kronor, för Östersund 24 000 kronor och för Notviken

26 000 kronor. I beloppen äro jämväl inbegripna vederbörande transportkostnader.

Härtill kommer bl. a. svårigheten att på sistnämnda båda orter

erhålla specialutbildad arbetskraft. Man måste nämligen beakta, att de där

befintliga verkstäderna ha sin verksamhet inriktad på annan rullande materiel

än rälsbussar, vilket ytterligare medför att själva byggnadsarbetena

komma att ta längre tid i anspråk. Med all sannolikhet komma dessutom anläggningskostnaderna

att bliva högre. Av nu anförda skäl anser sig utskottet

böra avstyrka bifall till motionerna.

Beträffande övriga under förevarande huvudrubrik gjorda anslagsäskanden

har utskottet icke funnit anledning till särskilt uttalande.

Under hänvisning jämväl till vad utskottet under föregående punkt anfört

får utskottet hemställa,

I. alt riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

för budgetåret 1952/53 anvisa följande investeringsanslag,

nämligen

a) Bangårdar ...................... 11 300 000 kronor,

b) Dubbelspårsbyggnader och linjeom
läggningar

.................... 17 000 000 kronor,

c) Anläggning av industrispår örnskölds
viks

västra—Gullänget .......... 800 000 kronor,

d) Ombyggnad till normalspår av linjen

Forshem—Lidköping-—Håkantorp

med Källby—Kinnekleva ........ 2 000 000 kronor,

e) Fortlöpande förstärkning av spåröver
byggnaden

.................... 16 000 000 kronor,

f) Skenfria vägkorsningar m. m....... 1 000 kronor,

g) Broar m. m....................... 4 500 000 kronor,

h) Husbyggnader.................... 11 200 000 kronor,

i) Signalsäkerhetsanläggningar ...... 7 100 000 kronor,

j) Väg sky dd sanläggningar .......... 1 800 000 kronor,

k) Telefonanläggningar m. m......... 5 900 000 kronor,

l) Anläggningar för elektrisk tågdrift. . 10 100 000 kronor,

in) Fortsatt elektrifiering av statsbane
nätet

.......................... 17 000 000 kronor,

n) Lokstations- och driftverkstadsan
läggningar

.................... 1 100 000 kronor,

o) Anläggningar vid huvudverkstäder .. 4 500 000 kronor,

p) Anläggningar vid förrädsavdelningen 630 000 kronor;

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 9.

II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 130 och II: 193, bemyndiga

Kungl. Maj :t att besluta om elektrifiering av linjerna Söderhamn—Sundsvall,

Ludvika—Tillfyerga—Sala, Sundsvall—

Härnösand, Hässleholm—Kristianstad och Härnösand—

Långsele;

III. att motionerna I: 189 och II: 272 icke må bifallas av

riksdagen;

IV. att motionerna I: 129 och II: 192 icke må bifallas av

riksdagen.

17:o) Försvarsberedskap. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 17,

s. 69) samt under hänvisning till vad utskottet under punkten 15:o) anfört

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Försvarsberedskap vid statens järnvägar

för budgetåret 1952/53 anvisa ett investcringsanslag

av 8 550 000 kronor.

18:o) Rullande materiel. Kungl. Maj :t har (punkt 18, s. 69—77) föreslagit

riksdagen dels att till viss i statsrådsprotokollet angiven rullande materiel

för budgetåret 1952/53 anvisa investeringsanslag å tillhopa 121 700 000

kronor, dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att lämna järnvägsstyrelsen vissa

i statsrådsprotokollet angivna beställningsbemyndiganden.

Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett sammanlagt

belopp av 64 320 000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har för nästa budgetår under förevarande rubrik äskat

anslag å tillhopa 121 700 000 kronor. Äskandena avse följande ändamål.

Anskaffning av lok och lokomotorer........................... 48 800 000

Anskaffning av motorvagnar och rälsbussar.................... 17 050 000

Anskaffning av person-, resgods- och postvagnar............... 11 350 000

Anskaffning av godsvagnar................................... 36 500 000

Ombyggnad av rullande materiel.............................. 8 000 000

Summa kronor 121 700 000

Beträffande den närmare innebörden av järnvägsstyrelsens anslagsäskanden

torde få hänvisas till propositionen (s. 70—76).

Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag och under hänvisning

till vad utskottet under punkten 15 :o) anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. för budgetåret 1952/53 anvisa följande investeringsanslag

nämligen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

39

a) Anskaffning av lok och lokomotorer 48 800 000 kronor,

b) Anskaffning av motorvagnar och

i''älsbussar .................... 17 050 000 kronor,

c) Anskaffning av person-, resgods- och

postvagnar .................... 11 350 000 kronor,

d) Anskaffning av godsvagnar........ 36 500 000 kronor,

e) Ombyggnad av rullande materiel . . 8 000 000 kronor.

II. bemyndiga Kungl. Maj :t medgiva att järnvägsstyrel
-

sen må under de närmaste fem åren beställa högst 125 rälsbussar,

1 200 godsvagnar och 300 malmvagnar om året samt

under de närmaste tre åren sammanlagt högst 30 sovvagnar

i stålkonstruktion.

19:o) Sjöfartsmateriel. Kungl. Maj:t har (punkt 19, s. 77 och 78) föreslagit

riksdagen att under rubriken Sjöfartsmateriel för budgetåret 1952/53

anvisa vissa i statsrådsprotokollet angivna investeringsanslag å tillhopa

1 350 000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har för nästa budgetår äskat 5 000 000 kronor till anskaffning

av en ny tågfärja och 350 000 kronor till ombyggnad av sjöfartsmateriel.

Styrelsen erinrar, att de båda trelleborgsfärjorna »Drottning Victoria» och

»Konung Gustav V» nu är o över 40 år gamla och att underhållskostnaderna

äro relativt höga. Då färjorna äro koleldade ha bränslekostnaderna genom

det senaste årets kraftigt stigande bränslepriser blivit mycket stora. Mest

rationellt vore därför utan tvivel att ersätta de båda färjorna med ny materiel.

En undersökning har visat, att man som alternativ härtill möjligen

skulle kunna tänka sig att en genomgripande reparation kunde öka färjornas

livslängd med cirka 10 år. Kostnaderna för en dylik genomgripande reparation

ha preliminärt beräknats till cirka 2 000 000 kronor per färja. Denna

kostnad skulle bestridas av driftmedel. Efter en dylik reparation skulle färjorna

ändock i drifts- och underhållsavseende vara mycket dyrbara på grund

av de höga bränslepriserna och den åldriga konstruktionen. Genom att vid

den genomgripande reparationen jämväl installera oljeeldning skulle man

vid nuvarande relationer mellan olja och kol kunna nedbringa driftkostnaderna

med cirka 300 000 kronor per år.

Styrelsen anför vidare, att man med hänsyn till den relativt långa byggnadstid

man nu torde få räkna med för en ny färja samt den korta återstående

livslängd, som de båda färjorna skulle få även vid en genomgripande

reparation av angivet slag, icke längre synes kunna uppskjuta att anskatfa

en ny färja. Denna bör vara av tågfärjan »Starkes» storlek och i

första hand avsedd för Trelleborgsleden. Färjan bör emellertid även lämpa

sig för Malmöleden, där ett mycket starkt behov föreligger av en r''eservfärja

för »Malmöhus», byggd för samma gångtid som denna. För att en dylik

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr t).

färja skall kunna användas även å Malmöleden, måste dock vissa arbeten

utföras i hamnarna i Malmö och Köpenhamn. Anskaffningskostnaden för

en ny färja har preliminärt uppskattats till cirka 15 miljoner kronor. Vid

en jämförelse mellan en koleldad och en dieselmotordriven färja av ifrågavarande

storlek beräknas dieseldriften vid 600 dubbelturer mellan Trelleborg

och Sassnitz medföra en årlig'' bränslebesparing av cirka 1 000 000 kronor.

En investering av 15 miljoner kronor förräntas sålunda väl genom de

fägre driftkostnaderna för en dieseldriven färja. Om medel erhållas för

beställning av färjan under budgetåret 1952/53, beräknas denna kunna levereras

tidigast under år 1955.

Slutligen framhåller styrelsen, att det även vid nyanskaffning av en färja

är erforderligt att grundligt upprusta en av de två gamla färjorna, så att

denna kan hållas i trafik ytterligare tio år. Därvid bör fartyget utrustas för

oljeeldning, vilket beräknas kosta 350 000 kronor, vilken kostnad dock blir

nästan helt betald på ett år genom driftkostnadsbesparing.

Departementschefen har tillstyrkt ett investeringsanslag om 1 000 000

kronor till ny tågfärja och 350 000 kronor till ombyggnad av sjöfartsmateriel.

Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag och under hänvisning

till vad utskottet under punkten 15:o) anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen må för budgetåret 1952/53 anvisa följande

investeringsanslag, nämligen:

a) Ny tågfärja ...................... 1 000 000 kronor

b) Ombyggnad av sjöfartsmateriel...... 350 000 kronor.

20:o) Biltrafik. Kungl. Maj:t har (punkt 20, s. 78—80) föreslagit riksdagen

att under rubriken Biltrafik för budgetåret 1952/53 anvisa vissa i

statsrådsprotokollet angivna investeringsanslag å tillhopa 14 500 000 kronor.

För innevarande budgetår ha under förevarande rubrik anvisats 200 000

kronor till garage- och verkstadsbyggnader, 9 800 000 kronor till anskaffning

av bihnateriel och 2 000 000 kronor till förvärv av billinjer.

Vid utgången av budgetåret 1950/51 förelåg å anslaget till Garage- och

verkstadsbyggnader en reservation om ca 1,8 miljon kronor. Å de två övriga

anslagen fanns den 30 juni 1951 icke någon behållning.

Järnvägsstyrelsen har beträffande anslaget till Garage- och verkstadsbyggnader

framhållit att den kraftiga utveckling, som statens järnvägars

biltrafik undergått, har medfört ett alltmer stegrat behov av anläggningar

för skötsel, underhåll och garagering av den till cirka 1 500 vägbussar och

200 lastbilar uppgående fordonsparken. För nästa budgetår har styrelsen till

lörevarande ändamål äskat 3 000 000 kronor.

I samband med sitt anslagsyrkande beträffande bilmateriel meddelar styrelsen,

att under våren 1953 — den tidpunkt då de vägfordon, för vilka

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr t).

41

medel nu äskas, beräknas vara leveransklara för insätlande i trafik — ha

icke mindre än 474 bussar, 83 lastbilar, 6 personbilar och 60 godssläpvagnar

av den nuvarande fordonsparken överskridit den ålder, då de med hänsyn

till förslitning och otillfredsställande driftsekonomi normalt borde utrangeras

och ersättas med modern och ur driftsynpunkt mera ändamålsenlig

materiel.

Styrelsen meddelar vidare, att den nuvarande fordonsparken fördelar sig

mycket ojämnt på olika åldersgrupper. Orsaken härtill är att endast ett

ringa antal fordon anskaffades under krigsåren 1940—1945. Genom en väl

avvägd framtida årlig anskaffning och under förutsättning att biltrafiken

utvecklas på ett normalt sätt, kan en successiv utgallring av de överåriga

fordonen göras inom loppet av fem år, utan att kravet på en någorlunda

jämn anskaffning därför behöver eftersättas. Gjorda beräkningar ge nämligen

vid handen, att fordonsparken för budgetåret 1952/53 och framdeles

vid en årlig förnyelse med ca 140 vägbussar, 20 lastbilar, 2 personbilar och

25 godssläpvagnar efter ca fem år får en någorlunda jämn ålderssammansättning.

Under ännu ett antal år framåt skulle det sålunda bli nödvändigt

att bibehålla i trafik överåriga, ur drift- och underhållssynpunkt oekonomiska

fordon, men med hänsyn till dels angelägenheten att begränsa investeringarna,

dels önskvärdheten av att uppnå en jämn årlig nyanskaffning

anser sig styrelsen böra begränsa årsanskaffningen till nyssnämnda antal

fordon, för vilket ändamål med nuvarande priser erfordras 10,5 miljoner

kronor.

Slutligen meddelar styrelsen att för sådana angelägna förvärv av billinjer,

varom förhandlingar pågå och där en uppgörelse icke längre kan

uppskjutas, erfordras minst 2 miljoner kronor för nästa budgetår.

Departementschefen har tillstyrkt 2 000 000 kronor till garage- och verkstadsbyggnader,

10 500 000 kronor till anskaffning av bilmateriel och

2 000 000 kronor till förvärv av billinjer. I

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Petrcn in. fl. (1:30) och den andra inom andra kammaren av fru

Sandström in. fl. (II: 38), i vilka hemställts, att riksdagen måtte avslå

Kungl. Maj :ts under förevarande punkt gjorda hemställan om anslag till

förvärv av billinjer;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar Svärd och Bergh (I: 258) och den andra inom andra kammaren

av herr Birke och fröken Wetterström (11:367), i vilka hemställts, såvitt

nu är i fråga, att riksdagen måtte dels avslå Kungl. Maj:ts förslag om

anslag å 2 000 000 kronor till förvärv av billinjer, dels till anskaffning av

bilmateriel anvisa allenast 9 400 000 kronor, dels ock till garage- och verkstadsbyggnader

åt statens järnvägar anvisa allenast 1 500 000 kronor.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet hänvisa till motionerna 11:38 och 1:258.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 9.

Utskottet. Såsom av järnvägsstyrelsens petitaskrivelse framgår, fördelar

sig statens järnvägars nuvarande motorfordonspark mycket ojämnt på olika

åldersgrupper. Ett starkt behov av ersättningsanskaffningar föreligger därför,

vilket icke utan bestämda olägenheter i bl. a. driftekonomiskt avseende

kan ytterligare eftersättas. Lika uppenbart är att för fordonsparken erfordras

en tidsenlig och tillräckligt omfattande garage- och verkstadsorganisation,

därest underhållskostnaderna skola kunna hållas inom rimliga

gränser. Med hänsyn härtill finner utskottet det icke tillrådligt att, såsom

lörordats i motionerna 1:258 och 11:367, reducera de av Kungl. Maj :t för

nu berörda ändamål äskade anslagsbeloppen.

Lika litet kan utskottet tillstyrka de i såväl sistnämnda motioner som

motionerna 1:30 och 11:38 framförda yrkandena om avslag på Kungl.

Maj :ts hemställan om medel till förvärv av billinjer. Enligt utskottets mening

måste den av statens järnvägar bedrivna biltrafikrörelsen betecknas

som ett värdefullt komplement till den egentliga järnvägsdriften. Det framstår

därför såsom fullt naturligt, att järnvägsstyrelsen söker samordna denna

trafik på mest rationella sätt, vilket ofta blott är möjligt genom förvärv

av angränsande privata linjer. Det är härvidlag närmast en fråga om rent

praktiska överväganden och ingalunda, såsom motionärerna synas mena,

ett uttryck för målmedveten monopolsträvan. I detta sammanhang torde

särskilt böra uppmärksammas, att förevarande anslag förutsatts skola anvisas

med oförändrat belopp trots den betydande höjning av den allmänna

kostnadsnivån som inträtt. Utskottet vill slutligen erinra om att motioner

av samma innebörd som de nu behandlade väckts såväl år 1950 som 1951

utan att dock vinna riksdagens bifall. De innevarande år motionsvis framförda

synpunkterna på hithörande spörsmål äro, såvitt utskottet kan bedöma,

näppeligen av den art att de kunna motivera ett annat ställningstagande

från riksdagens sida.

Under åberopande av nu anförda skäl hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å

motionerna 1: 258 och II: 367, i vad de avse förevarande anslag,

till Garage- och verkstadsbyggnader för budgetåret

1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor;

II. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 258 och II: 367, i vad de avse förevarande

anslag, till Anskaffning av bilmateriel för budgetåret 1952/

53 anvisa ett investeringsanslag av 10 500 000 kronor;

III. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å

motionerna I: 30 och II: 38 samt I: 258 och II: 367, sistnämnda

båda motioner i vad de avse förevarande anslag, till Förvärv

av billin jer för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag

av 2 000 000 kronor.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr !).

43

21 :o) Inventarier m. m. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 21,

s. SO), hemställer utskottet,

att riksdagen må till Inventarier m. in. för budgetåret

1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 9 300 000 kronor.

22 :o) Statens järnvägars dispositionsanslag. Kungl. Maj:t har (punkt 22,

s. 81) föreslagit riksdagen att såsom Statens järnvägars dispositionsanslag

för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 11 000 000 kronoi\

Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett belopp

av 14 000 000 kronor. Tillgängliga medel beräknas vara helt förbrukade

den 30 juni 1952.

Järnvägsstyrelsen erinrar, att dispositionsanslaget hittills har varit avsett

att täcka, förutom kostnaderna för återställande av genom olyckshändelser

skadade anläggningar och materiel, kostnader för dels oförutsedda

brådskande arbeten och anskaffningar, dels en mångfald mindre arbeten.

Med hänsyn till att man under de senare åren alltmer övergått från specificerade

anslag till kollektivanslag å riksstaten, avses att i fortsättningen

jämväl bestrida kostnaderna för dessa mindre, ej specificerade arbeten av

respektive kollektivanslag i stället för av dispositionsanslaget. Detta senare

anses därigenom kunna minskas från 14 000 000 kronor, som upptagits för

de två senaste åren, till 11 000 000 kronor och innefattar således nu endast

kostnader för olyckshändelser och för oförutsedda arbeten i övrigt.

Styrelsen hemställer, att 11 000 000 kronor anvisas för nästa budgetår.

Departementschefen har biträtt styrelsens förslag.

Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag och under hänvisning

till vad utskottet under punkten 15 :o) anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen må såsom Statens järnvägars dispositionsanslag

för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag

av 11 000 000 kronor.

Statens vattenfallsverk.

23:o) Kraftbalansens utveckling. I statsrådsprotokollet har (punkt 23, s.

82—95) lämnats en redogörelse för kraftbalansens utveckling.

Nederbörden har under budgetåret 1950/51 i genomsnitt för hela landet

varit större än den normala, och framför allt ha landets sydligare delar fått

betydande nederbördsöverskott. Därför har tillrinningen till sjöar och floder

varit hög med undantag för Lule älvsområdet och vattentillgången vid

kraftstationerna tillfredsställande. Trots den ännu rådande underutbyggnaden

av vattenkraft har det således varit möjligt att täcka den starkt ökade

belastningen med endast begränsad tillsats av värmekraft och även att

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 9.

avsätta stora kraftbelopp för sekunda ändamål. Magasinsfyllningen, som

inför hösten 1951 och vintern 1951/52 var god, framför allt i södra och

mellersta Sverige, har emellertid minskat och kraftförsörjningsläget har blivit

ansträngt.

Den totala belastningen exklusive den överskottskraft, som avsatts till

elektriska ångpannor, har under budgetåret 1950/51 ökat med icke mindre

än 735 miljoner kWh från år 1949/50. Härtill har bidragit dels att den

befintliga produktionskapaciteten i landets industriella anläggningar utnyttjats

till det yttersta under rådande högkonjunktur, dels att nya industriella

anläggningar, som utgöra resultat av näringslivets efter kriget påbörjade

expansion, ha satts i drift. Liksom under de senast föregående åren ha

kraftbehoven icke kunnat täckas enbart med verkets egen vattenkraft, även

om de erforderliga krafttillskotten varit mindre. I Västerås ångkraftverk

ha således producerats endast 55 MkWh, och den från samkörande företag

inköpta kraften har likaledes varit betydligt mindre än under de senaste

åren. Den inköpta kraften har delvis utnyttjats under högbelastningstid för

verkets obligatoriska kraftleveranser men även avsatts till elektriska ångpannor.

I följande tabell angives ökningen i belastningen, fördelad på olika användningsområden

från budgetåret 1949/50 till 1950/51. För jämförelse angivas

även motsvarande siffror för medelökningen under femårsperioden

1945/46—1950/51 och under tioårsperioden 1940/41—1950/51.

Konsum tionsgrupp

a. Allmän distribution..............

b. Reservkraft ....................

c. Andelskraft ....................

d. SJ exkl. malmbanan ............

e. Malmbanan och malmfälten ......

f. Trä- och pappersindustri ........

g. Elektrokemisk industri ..........

h. Skifferoljeverk ..................

Summa

Ökning (+) eller minskning (—) per år

MkWh

1949/50-

1950/51

5-årsperioden

1945/46-

1950/51

10-årsperioden

1940/41—

1950/51

+ 360

+ 240

+ 213

- 29

+ 18

+ 23

+ 27

+ 1

+ 13

+ 86

+ 41

+ 56

+ 35

+ 7

+ 3

+ 136

+ 47

+ 63

+ 119

+ 53

+ 59

+ 1

—

—

+ 735

+ 407

+ 430

Vattenfallsstyrelsen har i skrivelse den 24 september 1951 erinrat, att belastningen

i hela landet under budgetåret 1950/51 ökat med icke mindre än

1 800 MkWh. För att undersöka, om den senaste tidens höga utvecklingstakt

kommer att bestå, har centrala driftledningen nyligen genomfört en

ny belastningsundersökning, baserad på en detaljerad genomgång av de

framtida kraftbehoven inom de tre stora förbrukningsgrupperna industri,

samfärdsel och detalj förbrukning. Undersökningen har genomförts i intimt

samarbete med industriföretag, branschorganisationerna inom olika industriområden,

centrala utredningsorgan samt sådana företag, vilka genom

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande ni• i).

45

tillverkning av förbrukningsapparater bidraga till en fortsatt ökning av

kraftkonsumtionen. Utredningsresultatet är i korthet följande.

För industriens del torde nu pågående stora utbyggnader av järnverken

jämte följdverkningar härav inom övriga industrigrupper tillsammans

med en fortsatt expansion av verkstadsindustrien medföra stark ökning

av kraftbehoven bland de industrier, vilka hänföras till den ur kraftsynpunkt

tungt vägande gruppen malmbrytning och metallindustri. Inom

den kemisk-tekniska industrien får den starka expansion, som karakteriserat

de senaste 15 åren, antagas fortsätta, ehuru troligen i något långsammare

lakt än hittills. Massaindustrien får antagas trots begränsade råvarutillgångar

kräva relativt stora ökningar i krafttillgång, i huvudsak beroende på

ökad förädling av råvaran. Även inom gruppen jord- och stenindustri får

för de närmaste åren förutsättas en stark expansion, medan för övriga industrigrupper,

som huvudsakligen leverera till hemmamarknaden, kan antagas

en något långsammare utveckling än för de förutnämnda, ur kraftsynpunkt

mera vägande grupperna. Slutresultatet av undersökningarna för

industriens del är, att den exponentiella stegring av kraftbehoven om cirka

5,5 procent per år, vilken karakteriserat utvecklingen sedan 1920-talet, i stort

sett torde komma att fortsätta under första hälften av 1950-talet.

För samfärdselns del utgöra de statliga järnvägarna den helt dominerande

kraftförbrukaren. Enligt uppgifter, vilka lämnats av järnvägsstyrelsen,

bör man för denna förbrukningsgrupp kunna förutse en ökning av

kraftkonsumtionen med cirka 50 MkWh per år under början av 1950-talet.

Såsom bakgrund till denna siffra ligger en uppskattad ökning av persontrafiken

med 1 å 2 procent per år och av godstrafiken med cirka 3 å 4 procent

per år. Dessutom förutsättas vissa nyelektrifieringar samt ökade

malmtransporter bidraga till belastningsökningen.

Utvecklingen inom detalj förbrukningen är mera svårbedömbar

än inom grupperna industri och samfärdsel, främst av det skälet, alt

man på grund av det stora antalet konsumenter icke har möjlighet att i

detalj analysera de enskilda förbrukningsobjekten. Undersökningen har därför

baserats på prognoser angående den framtida tillverkningen av kraftkonsumerande

hushållsapparater samt pa försök att bedöma, huruvida pa

detta område nya användningar för elkraften kunna förväntas inom den

närmaste tiden.‘ Hänsyn har härvid fått tagas till sådana svårbedömbara

faktorer som allmänhetens köpkraft, kraftprisernas relation till priserna på

bränslen in. in. Med vissa sannolika förutsättningar i dessa hänseenden konstateras,

att utrymme föreligger för en fortsatt stark stegring av kraftbehoven

inom detalj förbrukningen i ungefär samma takt som under de senast

gångna åren, det vill säga med cirka 10 procent per år.

Såsom en slutsats av undersökningarna fastslås, uttalar vattenfallsstyrelsen,

att den sannolika årliga belastningsökningen i hela landet för de näimaste

fem åren kan uppskattas till cirka 1 200 MkWh per år. Den cirka 50

procent större belastningsökningen under budgetåret 1950/51 torde lå anses

delvis vara av tillfällig natur i så måtto, att lika stora årliga ökningar icke

behöva förväntas i fortsättningen. Däremot torde den övernormala ökningen

i stort sett innebära en definitiv höjning av belastningsnivån, särskilt i den

män orsaken var förutnämnda förhållandevis stora idrifttagande av nya

industrianläggningar, vilket måste beaktas vid fastläggandet av utgångspunkt

för nya bclastningsprognoser.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr i).

Enligt gjorda uppskattningar torde ungefär hälften av landets belastningsökning

komma på de områden, vilka försörjas genom statens vattensfallsverk.

Med utgångspunkt från centrala driftledningens prognos skulle således

den sannolika belastningsökningen inom dessa områden bli cirka 600 MkWh

per år under de närmaste fem åren.

Vattenfallsstyrelsen erinrar vidare, hurusom styrelsen för tre år sedan,

alltså år 1948, behandlat utbyggnadsprogrammet under intryck av centrala

driftledningens då genomförda »maximipr ognos», vilken för styrelsens del

utvisade en årlig ökning av kraftbehoven med 600 MkWh per år, alltså lika

mycket som nu föreliggande prognos. Under de följande två åren har till

grund för anslagsberäkningen legat en prognossiffra av 500 MkWh per år,

vilken framkom av en år 1949 av centrala driftledningen genomförd undersökning,

inriktad på den sannolika belastningsökningen men också avseende

endast en rätt begränsad tid framåt. Det är i och för sig förklarligt, att prognossiffror

av ifrågavarande slag variera år från år, tv dels kunna de reella

förutsättningarna för belastningsutvecklingen, såsom industriens expansions-

och rationaliseringsplaner, undergå rätt snabba förskjutningar, dels

måste den i verkligheten skedda utvecklingen fram till beräkningstillfället

utöva inflytande. När vattenfallsstyrelsen nu anser, att utbyggnadsplanerna

böra baseras på 600 MkWh årlig ökning, är detta i viss mån influerat av den

stora uppgången av belastningsnivån under det senaste budgetåret. Väsentligast

är emellertid resultatet av centrala driftledningens senaste undersökning,

eftersom denna enligt styrelsens uppfattning verkställts på grundval

av så reella förutsättningar, som över huvud taget stå till buds. Att märka är,

att den därvid framkomna belastningsökningen motsvarar 6 ä 7 procents

årligt tillskott. Den angiver därmed blott fortsättningen av ett förlopp, som

med endast obetydliga avvikelser pågått sedan början av 1900-talet, och

några skäl för att nämnda förlopp skulle just nu stanna eller avsakta föreligga

näppeligen. Om en i stort sett konstant procentuell stegring föreligger,

men man för enkelhets skull räknar med årligen lika tillskottsbelopp i prognoser

för begränsad tid framåt, måste ifrågavarande årsbelopp då och då

stiga.

De varierande utgångspunkterna i fråga om belastningsutvecklingen ba

icke påverkat det aktuella programmet för krafttillskott fram till ungefär

år 1955, då detta är inriktat på så omfattande utbyggnader, som tillgängliga

resurser medgiva, för att tidigare eftersläpning skall inhämtas och den bebehövliga

marginalen mellan vattenkrafttillgång och belastning om möjligt

skall åstadkommas. Vad sedan planerna för tiden efter 1955 beträffar, inverkar

höjningen av prognossiffran något men tills vidare knappast i större

omfattning än den redan genom belastningsuppgången under förra budgetåret

faktiskt inträdda förskjutningen av utgångsläget. Denna förskjutning

måste till den del den blir permanent, förr eller senare föranleda tillskapandet

av motsvarande kraftresurser.

Av de angivna utgångspunkterna följer, att styrelsens pågående utbyggnader

böra fullföljas programenligt, och styrelsen hoppas, att detta skall

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr it.

47

visa sig möjligt trots en del på senare tid uppträdande svårigheter i fråga om

materialförsörjning och tillgång på arbetskraft. Programenlig utveckling

innebär, att ångkraftverket i Västerås redan hösten 1951 utökas med ett maskinaggregat

och en ångpanna och att kraftstationen vid Harsprånget blir

helt färdigställd under innevarande budgetår i och med att dess tredje

aggregat tages i drift omkring den 1 april 1952. Under våren och sommaren

1952 skola dessutom de tredje maskinaggregaten i Stadsforsen och Hölleforsen

tillkomma. Under år 1953 beräknas de två första aggregaten i Kilforsen

bli tagna i drift, medan det tredje aggregatet blir klart våren 1954.

Under sommaren och hösten 1954 komma därefter enligt planerna de båda

aggregaten i kraftstationen vid Liggaforsen. Beträffande utbyggnaden av

Bergeforsen, som därnäst skall lämna tillskott, gäller i nuvarande läge efter

vattenöverdomstolens utslag i slutet av juni 1951, att om Kungl. Maj :ts

tillstånd erhålles under hösten 1951, byggnadsarbetena kunna igångsättas

tör fullt under vintern, varvid stationen beräknas bli driftfärdig med åtminstone

två aggregat under år 1955. De i det följande avhandlade kompletteringarna

av utbyggnadsprogrammet och därav följande anslagsbehov ha

baserats på att så blir fallet.

Om de nuvarande utbyggnaderna bli genomförda på angivet sätt, kommer

styrelsens tillgång på vattenkraft vid normala vattenförhållanden att utgöra

10 800 MkWh under budgetåret 1955/56. Med den förut angivna förutsättningen

i fråga om kraftförbrukningens ökning — 600 MkWh per år i genomsnitt

under de närmaste fem åren — blir belastningen inom statsblocket

10 500 MkWh under budgetåret 1955/56. Normalårstillgången av vattenkraft

beräknas sålunda detta år bli 3 procent större än belastningen. Styrelsen

har redan tidigare framhållit, att det för att säkerställa krafttillgången

under torrår är nödvändigt, att marginalen i vattenkraft under normalår

uppgår till åtminstone 10 procent, vilket dessutom är fördelaktigt av rent

ekonomiska skäl. De på senare tid kraftigt ökade bränsleprisen tala närmast

för en ytterligare höjning av denna marginal.

De undersökningar, vilkas resultat redovisats i det föregående, leda till

att visst krafttillskott, utöver vad redan beslutade utbyggnader giva, är

erforderligt under budgetåret 1955/56 och att detsamma givetvis gäller även

för budgetåret 1956/57. Med hänsyn till byggnadstider och leAeranstiderna

för de stora kraftmaskinerna erfordras beslut och anslagsanvisning av 1952

års riksdag.

Styrelsen har funnit, att de åtgärder, som närmast böra komma i fråga

för åstadkommande av ytterligare krafttillskott under budgetåret 1955/56,

äro utbyggnad av en ny kraftstation vid Näverede i Indalsälven och insättning

av ett tredje aggregat i Midskogs kraftstation i samma älv. Att dessa

utbyggnadsåtgärder äro särskilt lämpliga sammanhänger med att de avse

den redan väl årsreglcrade Indalsälven och att goda möjligheter till korltidsreglering

föreligga, vilket senare speciellt gäller för hela kraftstationskomplexet

Midskog, Näverede och Stugun. Vidare utgör Nävercdestationen

ett steg mot sådan slututbyggnad av vattendraget med fullständig avtrapp
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 9.

ning av detsamma, som ur åtskilliga synpunkter är fördelaktig, och läget

i Indalsälven intill en transformeringspunkt — Midskog — på stamlinjenäfct

för 380 kV är för närvarande det gynnsammaste möjliga med hänsyn

till kostnaderna för kraftens överföring. Slutligen äro de nämnda åtgärderna

lämpliga med hänsyn till verkets byggnadsorganisation och befintlig

byggnadsmaskinutrustning. Genom utbyggnaden av Näverede och

det tredje aggregatet i Midskog erhålles ett tillskott i genomsnittlig produktionsförmåga

av cirka 400 MkWh per år. Om beslut fattas om dessa

åtgärder vid 1952 års riksdag, torde det vara möjligt att i stort sett slutföra

dem under budgetåret 1955/56.

För idrifttagande under budgetåret 1956/57 äro de lämpligaste projekten

utbyggnad av Stuguforsen i Indalsälven — för denna station gälla samma

förutsättningar som för Näveredeanläggningen — och utbyggnad av

fallkomplexet Gårele-, Lasele- och Holaforsarna i Ångermanälvens huvudgren

närmast ovanför sammanflödet med Fjällsjöälven. Den kraftstation,

som skall utnyttja detta forskomplex, benämnes i det följande Lasele. Ur

Stugun kan utvinnas cirka 180 MkWh per år och ur Lasele cirka 600 MkWh

per år, av vilka dock omkring 150 MkWh per år bortgå såsom andelskraft

till privata delägare i fallen. Stugun kan byggas i direkt anslutning till arbetena

vid Näverede och Midskog och med användning av samma byggnadsorganisation.

Med hänsyn till avsedd tidpunkt för idrifttagandet erfordras

för maskinbeställningar och några andra förberedelser anslag redan

under budgetåret 1952/53. Vid utbyggnaden av Lasele kan den byggnadsorganisation

användas, som för närvarande har hand om Kilforsbygget.

Byggnadsarbeten i större utsträckning torde icke behöva påbörjas förrän

under år 1953. Med hänsyn till önskvärdheten att undvika treskiftsarbete

vid sprängningarna måste emellertid förberedelser för dem göras redan

under hösten 1952, då även de större maskinerna böra beställas. För dessa

åtgärder och för påbörjandet i övrigt under våren 1953 erfordras anslag

för budgetåret 1952/53.

Det skildrade utbyggnadsprogrammet innebär en ökning av vattenkrafttillgången

med i genomsnitt 600 MkWh per år under de båda budgetåren

1955/56 och 1956/57. Som jämförelse må nämnas, att ökningen under de

fyra budgetåren dessförinnan, alltså budgetåren 1951/52—1954/55, kommer

att motsvara i genomsnitt cirka 800 MkWh per år. Den normala årstillgången

av vattenkraft inom statsblocket blir 11 100 MkWh under budgetåret

1955/56 och 11 700 MkWh under budgetåret 1956/57. Marginalen häremellan

och belastningen uppgår då vid den förutsatta belastningsutvecklingen

till 6 respektive 5 procent. Såsom redan framhållits, är denna marginal

icke fullt tillräcklig, men vattenfallsstyrelsen har i nuvarande läge

icke ansett sig böra föreslå utbyggnad av ytterligare anläggningar.

På grundval av dessa överväganden har vattenfallsstyrelsen framlagt sina

anslagsäskanden å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår

samt å riksstaten för nästa budgetår. Fn sammanställning av de för budgetåren

1950/51 och 1951/52 anvisade samt å tilläggsstat till riksstaten för

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9. 49

sistnämnda budgetår och å riksstaten för budgetåret 1952/53 äskade anslagen

under statens vattenfallsverks fond visar följande siffror.

1950/51

1951/52

1952/53

tusental kronor

Vatten- och ångkraftverk samt reglerings-

arbeten i egen regi......

............ 82 900

68 100

31 3001

116 100

Distributionsanläggningar

............ 62 500

62 000

120 000

40 0001

Övrigt ..................

............ 6 000

4 000

4 500

Summa 151400

205 400

240 600

I summan för budgetåret

1950/51 ha ej inräknats

dels ett

anslag till

lagringsanordning och dels

ett anslag till kraftöverföring från Norge till

Danmark.

Härjämte hemställer vattenfallsstyrelsen om medgivande att öka sin rörliga

kredit hos riksgäldskontoret från 45 till 60 miljoner kronor, alternativt

om anvisande å tilläggsstat av ett investeringsanslag till inventarier

m. in.

Vid senaste budgetårsskiftet uppgingo anslagsreservationerna till 37,7 miljoner

kronor. Under förutsättning att de av vattenfallsstyrelsen begärda

anslagen på tilläggsstat bli anvisade, beräknas reservationerna vid innevarande

budgetårs slut till ungefär 20 000 000 kronor. Totalinvesteringen under

budgetåret 1951/52 skulle sålunda bli, de på tilläggsstat äskade anslagen

medräknade men exklusive investering för kraftöverföring från Norge

till Danmark, (37,7 -f- 205,4 — 20,o) 223,i miljoner kronor. Styrelsen anhåller

därför, att gränsen för styrelsens totalinvestering under budgetåret

1951/52 höjes till 225 000 000 kronor. Under budgetåret 1952/53 beräknas

totalinvesteringen uppgå till ungefär 245 000 000 kronor.

över vattenfallsstyrelsens framställning ha utlåtanden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen

samt statens handels- och industrikommission (s.

89—92).

Departementschefen har anfört följande.

Den svenska kraftindustrin är för närvarande utbyggd för en produktion

av nära 19 miljarder kWh vattenkraft per år under normalår. Av detta

kraftbelopp falla drygt 8 miljarder kWh på statens vattenfallsverk och ca

10,5 miljarder kWh på enskilda och kommunala företag. Förbrukningen synes

dock alltjämt ligga något högre än tillgången och skillnaden får alltså

täckas med ångkraft.

Under de närmaste fyra åren torde kraftproduktionen efter det redan beslutade

utbyggnader färdigställts komma att öka med i genomsnitt ca 1,5

miljard kWh per år. Under år 1955 skulle, om de uppgjorda utbyggnadsplanerna

kunna fullföljas, kraftproduktionen komma att stiga till omkring 24

miljarder kWh under normalår. Därvid förutsättes att Bcrgeforserts kraftstation,

till vars byggande Kungl. Maj :t den 16 november 1951 beviljat tillstånd,

kommer att kunna tagas i drift under 1955.

1 Äskat å tilläggsstat.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1992. 6 samt. Nr 9.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr i).

Till grund för bedömningen av kraftefterfrågans utveckling har under de

senaste åren legat en inom centrala driftledningen år 1949 upprättad prognos

för tiden fram till år 1952. Enligt denna prognos skulle belastningen

sannolikt öka med ca 1 miljard kWh per år. I verkligheten har emellertid

belastningen ökat mera, för budgetåret 1950/51 med ca 1,8 miljard kWh.

Under 1951 har centrala driftledningen upprättat eu ny prognos för de närmaste

fem åren och därvid kommit fram till en sannolik ökning av 1,2 miljard

kWh per år. Utgår man från att belastningsökningen kommer att utveckla

sig på sist angivet sätt, skulle under de närmaste åren en förbättring

av kraftbalansen inträda så att redan vid årsskiftet 1952—53 krafttillgången

skulle ungefär motsvara kraftefterfrågan. Under 1955 skulle krafttillgången

komma att överstiga efterfrågan med ca 1 miljard kWh.

Härigenom skulle en viss torrårsreserv ha tillskapats. Denna anses emellertid

vara alltför liten i förhållande till behovet, som bedömes normalt böra

utgöra ca 10 % av produktionen eller år 1955 ca 2,5 miljarder kWh. Om

vidare kraftefterfrågan beräknas stiga med 1,2 miljard kWh per år, skulle

denna reserv mycket snart vara konsumerad, om icke nya kraftstationer

utbyggas såväl inom den statliga som inom den enskilda och kommunala

kraftindustrin. Med hänsyn till de i allmänhet mycket långa anläggningstiderna

måste vissa beslut härom fattas redan under det närmaste året.

För statens vattenfallsverk, som svarar för ungefär halva produktionsökningen,

innebär det sagda för det första att pågående arbeten måste fullföljas.

Genom inträdda prisstegringar ha de av 1951 års riksdag anvisade anslagen

till kraftstationer in. in. delvis blivit otillräckliga för att arbetena

skola kunna bedrivas i avsedd takt. På grund härav erfordras följande anslag

på tilläggsstat för budgetåret 1951/52, nämligen till Kraftstation vid Jösseforsen

500 000 kronor, till Utbygggnad av Västerås ångkraftstation 4 000 000

kronor, till Kraftstation vid Hölleforsen 2 900 000 kronor, till Ett tredje

maskinaggregat i Stadsforsens kraftstation 400 000 kronor, till Kraftstation

vid Kilforsen 8 000 000 kronor, till Kraftstation vid Harsprånget 10 500 000

kronor samt till Kraftstation vid Liggaforsen 5 000 000 kronor. Jag hemställer

i annat sammanhang om anvisande av nämnda anslag.

För nästa budgetår erfordras följande anslag till fullföljande av pågående

kraftstationsbyggnader, nämligen till Utbyggnad av Västerås ångkraftstation

3 000 000 kronor, till Kraftstation vid Hölleforsen 1 100 000 kronor,

till Ett tredje maskinaggregat i Stadsforsens kraftstation 1 000 000 kronor,

till Kraftstation vid Kilforsen 32 000 000 kronor, till Ny trefasgenerator i

Porjus kraftstation 700 000 kronor, till Kraftstation vid Harsprånget 300 000

kronor samt till Kraftstation vid Liggaforsen 21 000 000 kronor.

För utbyggnaden av Bergeforsen beräknas statens andel av kostnaderna

nästa budgetår till 11 400 000 kronor. Detta belopp bör anvisas såsom lån

till Bergeforsens kraftaktiebolag. Under nästa punkt hemställer jag om anvisande

av ifrågavarande anslag.

Vid bifall till här framlagda förslag beräknar vattenfallsstyrelsen, att

kraftbalansen 1955/56 inom styrelsens avsättningsområde kommer att visa

en krafttillgång på 10 800 MkWh och en kraftförbrukning av 10 500 MkWh

per år och att sålunda en torrårsreserv på 300 MkWh skulle föreligga. Denna

utgör dock allenast 3 % av produktionen. Eftersom efterfrågan beräknas

öka med 600 MkWh per år, erfordras redan under 1955/56 nya krafttillskott.

Styrelsen föreslår, att beslut nu fattas om utbyggnad av en kraftstation

vid Näverede i Indalsälven och om insättande av ett tredje aggregat

i Midskogs kraftstation. Produktionstillskottet genom dessa åtgärder beräknas

till ca 400 MkWh per år. Vidare föreslår styrelsen, att Gårele-, Laseleoch

Holaforsarna i Ångermanälven samt Stuguforsen i Indalsälven utbyggas

så att kraftstationer där kunna tagas i drift under 1956/57. Krafttill
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

51

skottet genom dessa utbyggnader beräknas för vattenfallsverkets del till

drygt 600 MkWh per år. Totalkostnaderna för utbyggnaderna i Indalsälven

beräknas till 100 000 000 kronor och för utbyggnaderna i Ångermanälven till

85 000 000 kronor, av vilka belopp under nästa budgetår erfordras 21 000 000

kronor för de förra och 11 000 000 kronor för de senare anläggningarna. Jag

tillstyrker vattenfallsstyrelsens förslag och förordar, att nämnda belopp anvisas

under rubrikerna Kraftstationer i Indalsälven mellan Litselet och

Gesunden respektive Kraftstation vid Lasele. Om riksdagen ej har något

att erinra däremot, torde det få ankomma på Ivungl. Maj :t att i enlighet

med vattenfallsstyrelsens förslag till förstnämnda anslag överföra outnyttjad

behållning å det av riksdagen för budgetåret 1944/45 till Kraftstation

i Midskogsforsen anvisade anslaget, vilket, om de nu föreslagna utbyggnaderna

beslutas, icke erfordras för de ursprungligen avsedda rensningsåtgärderna

utan i stället bör användas för de nya anläggningarna. Vattenfallsstyrelsen

beräknar, att kraftbalansen för 1956/57 inom styrelsens område

efter genomförandet av dessa åtgärder skall bli ytterligare något förbättrad

samt att torrårsreserven skulle stiga till ca 5 % av produktionen.

Vattenfallsstyrelsens förslag i fråga om deltagande i regleringsföretag föranleder

ej erinran från min sida. Jag tillstyrker alltså, att anslag för nästa

budgetar anvisas till Reglering av sjöar inom Dalälvens flodområde med

600 000 kronor och till Regleringsåtgärder i Ångermanälvens flodområde

med 13 000 000 kronor samt att vattenfallsstyrelsen medgives att deltaga i

reglering av Hedesundafjärden. Hemställan härom göres under punkten 25.

Det av statsmakterna redan beslutade programmet för utbyggnad av

kraftverk samt i det föregående föreslagna utvidgningar av detta program

kräva motsvarande åtgärder i fråga om distributionsanläggningarna. På

grund av prisstegringar komma de av 1951 års riksdag anvisade anslagen

för ändamålet att bli otillräckliga. Det har därjämte visat sig, att bl. a. en

ny 380 kV stamlinje från Hallsberg till Sydsverige behöver påbörjas redan

innevarande budgetår. Totalkostnaden för denna stamlinje har beräknats

till 107 000 000 kronor, varav 20 500 000 kronor erfordras under budgetåret.

Vattenfallsstyrelsen har på grund av nu nämnda omständigheter äskat ett

tilläggsanslag på 40 000 000 kronor till distributionsanläggningar och därmed

sammanhängande arbeten vid statens kraftverk. Jag tillstyrker vattenlallsstyrelsens

förslag och hemställer i annat sammanhang om anvisande av

nämnda belopp.

Bland de större nya objekt, som ingå i vattenfallsstyrelsens förslag för

utbyggnad av distributionsnätet nästa budgetår, märkes en tredje 380 kV

stamlinje från Norrland till Mellansverige. Kostnaderna för denna stamlinje

beräknas till 100 000 000 kronor, varav 7 500 000 kronor belöpa på budgetåret.

Vattenfallsstyrelsens sammanlagda anslagsbehov för distributionsanläggningar

för nästa budgetår uppgår till 120 000 000 kronor. Jag tillstyrker

vattenfallsstyrelsens förslag och hemställer under punkten 26 om anvisande

av sistnämnda belopp.

Utskottet. För innevarande budgetår ha under vattenfallsverkets fond

anvisats investeringsanslag å tillhopa 134,i miljoner kronor, varmed avsetts

att möjliggöra en till 140 miljoner kronor maximerad investeringsverksamhet.

På grund av det förändrade kostnadsläget har emellertid förenämnda

anslagsbelopp numera blivit otillräckligt. Härtill kommer all den eftersläpning

av vattenfallsverkets investeringar som uppstod under sistförflutna

budgetår ansetts böra om möjligt inhämtas redan under nu löpande budgetär.

Vissa distributionsföretag, till vilka hänsyn icke tagits i 1951 års statsverksproposilion,

ha därjämte aktualiserats. På grund av berörda omstän
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr 9.

digheter liar vattenfallsstyrelsen funnit erforderligt, att maximiramen för

verkets investeringsverksamhet innevarande budgetår höjes till 225 miljoner

kronor. I anslutning härtill har Kungl. Maj it, med godtagande av styrelsens

beräkningar, gjort framställning om tilläggsstatsanslag å ytterligare 71,3

miljoner kronor, varav 31,3 miljoner kronor avse kraftstationer m. m. och

40,o miljoner kronor distributionsanläggningar och därmed sammanhängande

arbeten. I särskilt utlåtande denna dag kommer utskottet att tillstyrka,

att ifrågavarande anslag anvisas.

Därest den av statsmakterna redan beslutade kraftstationsutbyggnaden

skall kunna programenligt fortgå under nästa budgetår, erfordras för detta

ändamål investeringsanslag å tillhopa 70,5 miljoner kronor, häri inbegripet

statens andel av kostnaderna för anläggningen vid Bergeforsen. Utskottet

har intet att erinra mot att nämnda belopp, med i statsverkspropositionen

närmare angiven fördelning på olika anslag, anvisas för nästa budgetår.

Såsom departementschefen framhållit skulle vid bifall till Kungl. Maj :ts

ifrågavarande förslag kraftbalansen 1955/56 inom vattenfallsstyrelsens avsättningsområde

komma att visa en krafttillgång på 10 800 MkWh och en

kraftförbrukning av 10 500 MkWh, varigenom skulle föreligga en torrårsreserv

på 300 MkWh, motsvarande ca 3 procent av produktionen. En marginal

av åtminstone 10 procent anses emellertid vara önskvärd. Härtill kommer

att de förutsättningar som ligga till grund för det nuvarande programmet

för utbyggnaden av vattenkraften förändrats. Under senare år har som

bekant räknats med att kraftefterfrågan inom hela landet skulle öka med

ca 1 000 MkWh/år. I samband med behandlingen av vattenfallsstyrelsens

anslagsäskanden för innevarande budgetår fäste emellertid utskottet uppmärksamheten

på att kraftförbrukningen under kalenderåret 1950 ökat

med icke mindre än 60 procent utöver förenämnda nivå. Nu föreliggande

siffror ge vid handen, att belastningsstegringen under sistförflutna budgetår

uppgått till ca 1 800 MkWh. Av statsverkspropositionen framgår vidare, att

centrala driftledningen år 1951 upprättat en ny prognos över kraftefterfrågans

utveckling för de närmaste fem åren och därvid kommit fram till en

sannolik ökning av 1 200 MkWh/år. Enligt hittills tillämpade fördelningsgrunder

skulle härav ungefär hälften falla på statens vattenfallsverks avsättningsområde.

Med hänsyn till nu berörda förhållanden erfordras redan under 1955/56

nya krafttillskott. Vattenfallsstyrelsen har därför föreslagit, att beslut nu

fattas om viss ytterligare utbyggnad av vattenkraften i Indals- och Ängermanälvarna,

varigenom kraftbalansen för 1956/57 inom styrelsens område

skulle något förbättras och torrårsreserven stiga till ca 5 procent av produktionen.

De ifrågavarande projekten ha kostnadsberäknats till sammanlagt

185 miljoner kronor. För nästa budgetår uppgår härav föranledda anslagsbehov

till inalles 32 miljoner kronor, varav 21 miljoner kronor avse

anläggningarna i Indalsälven och 11 miljoner kronor anläggningarna i Ångermanälven.

I likhet med departementschefen tillstyrker utskottet att nämnda

belopp anvisas. Utskottet har heller intet att erinra mot av Kungl. Maj :t

i förevarande sammanhang föreslagen omdisponering av vissa medel.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

53

Enligt vattenfallsstyrelsens av departementschefen godtagna beräkningar

skulle vidare för nästa budgetår erfordras ett sammanlagt belopp av 13,6

miljoner kronor till vissa regleringsföretag samt inalles 120 miljoner kronor

till distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten. Utskottet

biträder Kungl. Maj:ts förslag jämväl i nu angivna delar, innefattande

begärt medgivande för vattenfallsstyrelsen att deltaga i reglering av

Hedesundafjärden.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna

vad utskottet ovan anfört.

24:o) Kraftstationer m. m. Kungl. Maj:t har (punkt 24, s. 95—104) föreslagit

riksdagen att till vissa i statsrådsprotokollet angivna kraftstationer m. m.

för budgetåret 1952/53 anvisa investeringsanslag å tillhopa 102 500 000

kronor.

Vattenfallsstyrelsens investeringsprogram för kraftstationer m. m. upptar

för budgetåret 1952/53 följande företag.

Beräknad

kostnad

Tidigare

anvisat

Äskade

anslag

1952/53

tusental kronor

Kraftstation vid Jösseforsen ..........

5 400

+

4 900

500 1

—

Utbyggnad av Västerås ångkraftstation . .

22 500

+

15 0002

4 000 1

3 000

Kraftstation vid Hölleforsen ............

Ett tredje maskinaggregat i Stadsforsens

53 000

+

49 000

2 900 1

1 100

kraftstation ........................

10 000

+

8 600

400 1

1 000

Lån till Bergeforsens kraftaktiebolag....

Kraftstationer i Indalsälven mellan Litselet

(24 000)4

9 240

11 400

och Gesunden ......................

100 000

21000

Kraftstation vid Kilforsen .............

125 000

+

O O

o o

o o

^ 00

32 000

Kraftstation vid Lasele ................

85 000

11 000

Ny trefasgenerator i Porjus kraftstation. .

1 200

500

700

Kraftstation vid Harsprånget...........

123 000

+

112 200 :i

10 500 1

300

Kraftstation vid Liggaforsen............

78 000

4-

24 500

5 000 1

Summa

21 000

102 500

1 Äskat på tillåggsstat för budgetåret 1951/52.

8 Inklusive 700 000 kronor ur dlspositionsanslaget.

8 » 400 000 » » äldre anslag.

4 Uppdelningen av styrelsens delkostnad på aktieteckning och lån är obestämd.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 9.

Beträffande den närmare motiveringen för medelsäskandena hänvisas

till propositionen (s. 96—104).

Departementschefen har tillstyrkt vattenfallsstyrelsens förslag.

Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under föregående punkt

anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen må för budgetåret 1952/53 anvisa följande

investeringsanslag, nämligen

a) Utbyggnad av Västerås ångkraftsta
tion

......................... 3 000 000 kronor,

b) Kraftstation vid Hälleforsen....... 1 100 000 kronor,

c) Ett tredje maskinaggregat i Stads
forsens

kraftstation ............ 1 000 000 kronor,

d) Lån till Bergeforsens kraftaktiebo
lag

............................ 11 400 000 kronor,

e) Kraftstationer i Indalsälven mellan

Litselet och Gesunden .......... 21 000 000 kronor,

f) Kraftstation vid Kilforsen ........ 32 000 000 kronor,

g) Kraftstation vid Lasele............ 11 000 000 kronor,

h) Ny trefasgenerator i Porjus kraftsta
tion

.......................... 700 000 kronor,

i) Kraftstation vid Harsprånget...... 300 000 kronor,

j) Kraftstation vid Liggaforsen 21 000 000 kronor.

25:o) Regleringsföretag. Kungl. Maj:t har (punkt 25, s. 105—107) föreslagit

riksdagen att dels till vissa i statsrådsprotokollet angivna regleringsföretag

för budgetåret 1952/53 anvisa investeringsanslag å tillhopa 13 600 000

kronor, dels medgiva vattenfallsstyrelsen att deltaga i viss vattenreglering.

Vattenfallsstyrelsens anslagsbehov för nästa budgetår till regleringsföretag

avser följande företag:

Tidigare Äskat anslag

anvisat 1952/53

tusental kronor

Reglering av sjöar inom Dalälvens flodområde .... 500 1 600

Regleringsåtgärder i Ångermanälvens flodområde .. 52 500 13 000

Summa 13 600

Beträffande den närmare motiveringen för styrelsens äskanden får utskottet

hänvisa till propositionen (s. 105—107).

Departementschefen har tillstyrkt vattenfallsstyrelsens förslag.

Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 23 :o) anfört

får utskottet hemställa,

1 Avser endast Siljans utvidgade reglering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

65

att riksdagen må

I. för budgetåret 1952/53 anvisa följande investeringsanslag,

nämligen

a) Reglering av sjöar inom Dalälvens

flodområde .................... 600 000 kronor,

b) Regleringsåtgärder i Ångermanälvens

flodområde .................... 13 000 000 kronor;

II. medgiva vattenfallsstyrelsen att deltaga i reglering av

Hedesundafjärden.

26 :o) Distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten

vid statens kraftverk. Kungl. Maj :t har (punkt 26, s. 107—110) föreslagit

riksdagen att till Distributionsanläggningar och därmed sammanhängande

arbeten vid statens kraftverk för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag

av 120 000 000 kronor.

För ifrågavarande ändamål ha för budgetåret 1951/52 anvisats

62 000 000 kronor.

Vattenfallsstyrelsen erinrar om att den totalt medgivna investeringen för

distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid statens

kraftverk den 30 juni 1951 utgjorde 557 227 053 kronor. Ändringen under

det senast förflutna budgetåret redovisas på följande sätt:

Kronor

Investeringsrätt den 30 juni 1950 .......................... 497 013 209

För budgetåret 1950/51 anvisat anslag .................... 62 500 000

Summa kronor 559 513 209

Avgår netto till följd av omföringar mellan anslag, försäljningar

och ned- resp. uppskrivning mot värdeminskningskonto. . —2 286 156

557 227 053

I anslutning härtill anför vattenfallsstyrelsen följande.

Den 30 juni 1951 hade 559 505 975 kronor tagits i anspråk, varför investeringsrätten

överskreds med 2 278 922 kronor. Detta överskridande har täckts

medelst ett temporärt tillskott av 3 000 000 kronor ur statens vattenfallsverks

dispositionsanslag. För budgetåret 1951/52 har riksdagen anvisat

62 000 000 kronor, varför under detta budgetår ett sammanlagt belopp av

59 721 078 kronor står till förfogande.

Beträffande den närmare innebörden av styrelsens förslag får utskottet

hänvisa till propositionen (s. 108—110).

Departementschefen har tillstyrkt vattenfallsstyrelsens förslag.

Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkten 23 :o) anfört

får utskottet hemställa,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande nr 9.

att riksdagen må till Distributionsanläggningar och därmed

sammanhängande arbeten vid statens kraftverk för

budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av

120 000 000 kronor.

27:o) Diverse anslag. Kungl. Maj:t har (punkt 27, s. 110—112) föreslagit

riksdagen att för budgetåret 1952/53 anvisa investeringsanslag å tillhopa

19 500 000 kronor.

Under denna punkt ha sammanförts vissa anslagsfrågor av i huvudsak

finansiell natur. Vattenfallsstyrelsens nu föreliggande medelsbehov avse

följande ändamål.

Kronor

Inköp av vattenfall och fastigheter.......................... 500 000

Förvärv av enskilda företag för elektrisk distributionsverksamhet 1 000 000

Statens vattenfallsverks dispositionsanslag .................. 3 000 000

Härjämte hemställer styrelsen om medgivande att öka styrelsens rörliga

kredit hos riksgäldskontoret från 45 till 60 miljoner kronor alternativt

om anvisande å tilläggsstat av ett investeringsanslag till inventarier in. m.

Till inköp av vattenfall och fastigheter ha senast för budgetåret 1950/51

anvisats 500 000 kronor.

Den 1 juli 1949 utgjorde den odisponerade delen av anslaget 1 084 788

kronor. Härefter ha tagits i anspråk 296 840 kronor och tillkommit för

budgetåret 1950/51 anvisade 500 000 kronor, varför vid tiden för avgivandet

av styrelsens petita fanns tillgängligt ett odisponerat belopp av

1 287 948 kronor. Under budgetåren 1949/50 och 1950/51 har utnyttjandet

av anslaget varit mindre än tidigare. Detta torde få anses vara tillfälligt.

Betydande inköp med kontantbetalning av köpeskillingen förestå eller planeras.

Då det är av vikt, att medel stå till förfogande för lämplig utökning

av statens vattenfallsinnehav, anser vattenfallsstyrelsen ett anslagstillskott

av 500 000 kronor för budgetåret 1952/53 önskvärt.

Till förvärv av enskilda företag för elektrisk distributionsverksamhet har

riksdagen för budgetåret 1951/52 anvisat 1 000 000 kronor.

Den 1 juli 1950 utgjorde den odisponerade delen av anslaget 2 943 009

kronor. Av detta belopp ha tagits i anspråk för lån till Råneå elektriska

kvarnaktiebolag 400 000 kronor, för förvärv av aktier i Pålänge elektriska

kraftaktiebolag 174 500 kronor och för förvärv av aktier i Gammelbyns

kraftaktiebolag 970 000 kronor eller sammanlagt 1 544 500 kronor. Dessutom

har en låneåterbetalning av 12 500 kronor från Gottne—Yttersels

elektriska aktiebolag tillförts anslaget. Den 24 september 1951 uppgick det

sammanlagda disponibla beloppet till 1 411 009 kronor.

För den närmaste tiden väntas ytterligare rätt betydande förvärv bli

aktuella. Härjämte torde styrelsens temporärt i bolagsform bibehållna dotterföretag

behöva vissa lån för distributionens utveckling. Vattenfallssty
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

57

relsen anser det önskvärt, att anslaget får ett tillskott av 1 000 000 kronor

för budgetåret 1952/53.

För inventarier m. in. vid statens vattenfallsverk står ett anslag av

36 356 283 kronor till förfogande. Därjämte förfogar vattenfallsstyrelsen

över en rörlig kredit hos riksgäldskontoret om högst 45 000 000 kronor.

Sammanlagda värdet av verkets inventarier och material uppgick den 30

juni 1951 till 76 656 902 kronor. Det understeg sålunda summan av anslaget

och den rörliga kreditens maximibelopp med 4 699 381 kronor. Medelsbehovet

för inventarier och material kommer emellertid att stiga dels på

grund av den allmänna prisstegringen, dels i någon mån på grund av beredskapslagring.

Enligt verkställda kalkyler kan även vid nu inträdd prisstabilitet sammanlagda

inventarie- och materialvärdet komma att ökas med mera än

20 000 000 kronoir fram till nästa budgetår, vilket motiverar en ökning av

den rörliga kreditens maximibelopp med minst 15 000 000 kronor. Ett sådant

tillskott, som behövs redan under innevarande budgetår, skulle betyda

en uppgång av de totalt för ändamålet tillgängliga medlen med 18,5 procent.

Alternativt kan ökningen helt eller delvis åstadkommas medelst anslag

till inventarier m. m. på tilläggsstat för budgetåret 1951/52, varvid

emellertid ianspråktagandet av ett sådant anslag skall ligga utanför maximibegränsningen

för verkets totala investeringar.

Riksräkenskapsverket har i yttrande den 16 oktober 1951 tillstyrkt den

av vattenfallsstyrelsen begärda ökningen av rörelsemedlen med 15 miljoner

kronor. Då det belopp, som för närvarande behöver utnyttjas av vattenfallsstyrelsens

rörliga kredit hos riksgäldskontoret, icke vid någon tidpunkt

torde understiga nämnda belopp, förordar riksräkenskapsverket, att

behovet av ytterligare rörelsemedel, i enlighet med vad vattenfallsstyrelsen

alternativt föreslagit, tillgodoses genom anvisande av ett investeringsanslag

för ändamålet.

Departementschefen har tillstyrkt vattenfallsstyrelsens äskanden i fråga om

inköp av vattenfall och fastigheter, förvärv av enskilda företag för elektrisk

distributionsverksamhet och dispositionsanslaget. Departementschefen har

jämväl tillstyrkt att 15 000 000 kronor ställas till styrelsens förfogande för

ökning av vattenfallsverkets rörelsebehov, men av samma skäl som riksräkenskapsverket

ansett medlen böra anvisas å ett särskilt investeringsanslag,

benämnt Inventarier m. m.

Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,

att riksdagen må för budgetåret 1952/53 anvisa följande

investeringsanslag, nämligen

a) Inköp av vattenfall och fastigheter . . 500 000 kronor,

b) Förvärv av enskilda företag för elekt
risk

distributionsverksamhet .... 1 000 000 kronor,

c) Inventarier m. m................. 15 000 000 kronor,

d) Statens vattcnfallsverks dispositions
anslag

........................ 3 000 000 kronor.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande nr 9.

Luftfartsfonden.

28:o) Luftfartens markorganisation. Kungl. Maj:t har (punkt 28, s. 113—

120) föreslagit riksdagen att till luftfartens markorganisation för budgetåret

1952/53 anvisa investeringsanslag å tillhopa 2 404 000 kronor.

Under förevarande rubrik ha för innevarande budgetår anvisats 1 000 kronor

till teleutrustning m. in., 1 000 kronor till fordon, maskiner och redskap

samt 400 000 såsom luftfartsverkets dispositionsanslag.

Vid utgången av budgetåret 1950/51 förelåg å tidigare anvisade anslag

en behållning av i runt tal 21,i miljoner kronor. Den 1 juli 1951 fanns

sålunda ett sammanlagt belopp av omkring 21,5 miljoner kronor tillgängligt

för pågående och nya arbeten m. m. Investeringsutgifterna för luftfartens

markorganisation stannade under budgetåret 1950/51 vid i runt

tal 5,i miljoner kronor.

Luftfartsstijrelsen har för nästa budgetår äskat anslag å tillhopa 4 052 000

kronor. Styrelsen framhåller, att styrelsen — med iakttagande av största

möjliga återhållsamhet — ansett sig böra för budgetåret 1952/53 upptaga

medel för allenast sådana arbeten in. m. som enligt styrelsens bedömande

icke utan allvarliga olägenheter kunna skjutas på framtiden. Styrelsen framhåller,

att det för budgetåret 1952/53 icke är möjligt att i samma utsträckning,

som tidigare varit fallet, för de nya ändamålen utnyttja äldre reservationer,

då dessa senare vid utgången av innevarande budgetår i vissa fall

beräknas vara helt förbrukade eller disponerade för olika ändamål.

Beträffande den närmare motiveringen för styrelsens förslag torde få hänvisas

till propositionen (s. 114—117).

Yttranden över luftfartsstyrelsens framställning ha avgivits av Scandinavian

Airlines System (SAS), chefen för försvarsstaben, riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen samt statens handelsoch

industrikommission (s. 117 och 118).

Departementschefen har anfört följande.

Då statsmakterna år 1946 fattade beslut om byggande av en stor flygplats

vid Halmsjön, åsyftades en anläggning, som i första utbyggnadsetappen

skulle draga en beräknad kostnad av ca 78,7 miljoner kronor i dåvarande

penningvärde. Denna etapp omfattade fyra banor, av vilka huvudbanan

skulle ha en längd av 2 150 meter och var och en av bibanorna en längd av

1 800 meter. På grund av den kris, som civilflyget under åren 1947—49 genomgick,

skedde successivt en omprövning av utbyggnadsplanen. I det tioårsprogram

för utbyggnad av den civila luftfartens markorganisation, som

luftfartsstyretsen framlade vid slutet av 1949 och som återgivits i den i 1950

års statsverksproposition (bilaga 26) fogade promemorian angående kommunikationsverkens

investeringsplaner på längre sikt m. m. (s. 142), angavs

såsom en första etapp färdigställandet av en cirka 2 000 meter lång

bana jämte belysningsanordningar och radioutrustning samt ett stationsområde

med den första delen av stationsbyggnaden. I anslutning till ett ut
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

59

talande i promemorian (s. 143) har sedermera under medverkan av aktiebolaget

Aerotransport verkställts en närmare undersökning rörande trafiktlygets

framtida behov av markorganisation för Stockholm intill 1965. Enligt

dessa utredningar skulle Bromma flygplats kunna tillgodose behovet

under den kommande 10—15 årsperioden under förutsättning att expeditionslokaler

och uppställningsplattformar utvidgas, att flygplatsen utrustas

med förbättrade landningsinstrument och belysningsanläggningar samt att

huvudbanans bärighet ökas. I följd härav skulle Halmsjöfältet tills vidare

kunna begränsas till att utgöra en reserv för och ett komplement till

Bromma.

I anslutning till dessa överväganden har luftfartsstyrelsen för närvarande

begränsat sina önskemål om storflygplatsens utbyggande till att avse allenast

anläggandet av en reservflygplats. Investeringskostnaderna härför ha

beräknats till 9,8 miljoner kronor, varav 7,5 miljoner kronor belöpa på färdigställandet

av en landningsbana jämte ett begränsat stationsområde och

en taxibana samt 2,3 miljoner kronor på anordningar för radio och belysning

m. m.

Med hänsyn till den förändrade bedömning av civilflygets behov av markorganisation,

som sålunda anmälts, anser jag mig böra förorda, att utbyggnaden

av storflygplatsen vid Halmsjön tills vidare inriktas på allenast färdigställandet

av den första etapp, som luftfartsstyrelsen nu föreslagit. Beträffande

tidsschemat för arbetenas bedrivande föreligga två alternativ. Enligt

det ena skulle arbetena avslutas under 1952, medan enligt det andra

arbetena skulle fördelas på 3 år. Ett än långsammare arbetstempo skulle,

enligt vad jag inhämtat, vara ur ekonomisk och teknisk synpunkt ogynnsamt.

Ehuru beredskapssynpunkter givetvis tala för det förra alternativet,

måste jag likväl med hänsyn till arbetslcraftsläget förorda, att arbetena bedrivas

enligt det senare alternativet. En sådan planläggning av arbetena

utgör emellertid, enligt vad jag inhämtat, icke något hinder mot att arbetena

senare påskyndas, om detta ur beredskapssynpunkt eller eljest skulle

krävas.

Enligt den av7 mig förordade planen erfordras för de återstående fältarbetena

under innevarande budgetåret 900 000 kronor, vilket belopp Kungl.

Maj :t redan ställt till förfogande för ändamålet, under budgetåret 1952/53

ca 1 350 000 kronor, under budgetåret 1953/54 ca 3 150 000 kronor och under

budgetåret 1954/55 ca 1 600 000 kronor. Det för nästa budgetår erforderliga

beloppet finnes redan anvisat av riksdagen. Då någon medelsanvisning

icke heller är aktuell för belysning, radio o. d., synes luftfartsstyrelsens

framställning av den 2 juli 1951 icke behöva föranleda någon framställning

till 1952 års riksdag utöver den här gjorda anmälan.

Vad angår anslaget till Flygfältsbyggen tillstyrker jag, att 2 000 000 kronor

anvisas för nästa budgetår för fortsatt utbyggnad av Bulltolta flygplats.

Med hänsyn till kraven på begränsning av byggnads- och anläggningsverksamheten

anser jag mig däremot icke kunna förorda ytterligare medelsanvisning

till sprängningsarbeten på Torslanda, för vilket ändamål för närvarande

ca 1 500 000 kronor stå till Kungl. Maj:ts förfogande.

Jag tillstyrker vidare, att 100 000 kronor anvisas till Teleutrustning in. m.

och 300 000 kronor till ersättningsanskaffningar under rubriken Fordon,

maskiner och redskap. Övriga under luftfartsfonden anvisade anslag, nämligen

Markförvärv, Byggnader, Belysningsanläggningar samt Luftfartsverkets

dispositionsanslag synas, med hänsyn till storleken av föreliggande

behållningar, böra för nästa budgetår anvisas med allenast formella belopp

av 1 000 kronor.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande nr 9.

Någon medelsanvisning för beredskapsändamål i enlighet med luftfartsstyrelsens

särskilda skrivelse den 5 september 1951 anser jag mig ej böra

tillstyrka.

Vid bifall till vad jag här förordat skulle investeringsanslagen under luftfartsfonden

för nästa budgetår anvisas med sammanlagt 2 404 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft de av riksdagens

år 1951 församlade revisorer under §§ 12 och 13 i berättelsen angående

statsverket upptagna frågorna om dels utbyggnaden av storflygfältet

vid Halmsjön (Del I, s. 94—108), dels oek luftfartsfondens outnyttjade investeringsmedel

(Del I, s. 108—115).

Beträffande frågan om utbyggnaden av stor flygfältet vid

Halmsjön ha revisorerna till en början erinrat om de förslag som i

Kungl. Maj :ts proposition nr 379 till 1946 års riksdag framlades rörande

principerna för utbyggandet av en storflygplats. Revisorerna ha därefter berört

de förskjutningar i utbyggnadsprogrammet som inträffat och orsakerna

härtill. I anslutning därtill ha lämnats vissa uppgifter rörande utvecklingen

av trafikflyget under åren 1946—1950. Härefter ha revisorerna gjort följande

allmänna uttalande.

Åren närmast efter andra världskriget kännetecknades av en synnerligen

kraftig utveckling av civilflyget. Detta förhållande gav anledning till stor

optimism beträffande flygets framtid, och i de flesta lufttrafikerande länder,

icke minst i Sverige, gjordes betydande flygplansbeställningar, personal nyanställdes

och medel investerades i markorganisationen. Såsom ett led i

denna utveckling fattade statsmakterna i december 1946 beslut om utbyggande

av en stor flygplats vid Halmsjön.

Som en grundförutsättning för detta beslut gällde bl. a., att de trafikflygplan,

som förväntades framdeles komma till användning, skulle vara

av betydligt större typ än tidigare, vilket skulle medföra fördelar i fråga om

snabbhet, aktionsradie, trafiksäkerhet och driftsekonomi. Såsom motiv för

Halmsjöfältets utbyggande anfördes vidare flygtrafikens utomordentliga betydelse

för våra handelsförbindelser, främst exportindustrien, och därjämte

för postförbindelserna och det ökade kulturutbytet. Det ansågs icke tillräckligt

att begränsa den svenska luftfarten till en anknytning till andra

europeiska flyglinjer av interkontinentala mått, enär landet därmed skulle

betagas möjlighet att påverka utvecklingen av trafiken i för oss gynnsam

riktning samt risk för beroendeställning till andra länder därav kunde uppkomma.

I kostnadshänseende förutsattes att flyget i princip borde betala alla de

kostnader som markorganisationen medförde, kapitalkostnaderna däri medräknade.

Härvid gjordes allenast det förbehållet, att man åtminstone tills

vidare borde bortse från redan gjorda kapitalinvesteringar. Det ansågs icke

osannolikt, att full kostnadstäckning skulle kunna erhållas redan omkring

år 1951.

Storflygplatsen planerades med fyra banor och för en flygvikt av 80—90

ton. Kostnaderna för förslagets genomförande beräknades till för en första

utbyggnadsetapp närmare 79 miljoner kronor och för en andra etapp ytterligare

8 miljoner kronor. Utbyggnaden påbörjades under år 1947 under ledning

av en för ändamålet särskilt tillsatt byggnadsdelegation.

Arbetena på storflygplatsen komino emellertid att bedrivas i avsevärt

långsammare takt än som från början räknats med. Bakgrunden härtill ut
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr !).

61

gjorde den omvärdering av flygtrafikens utvecklingsmöjligheter, som framskymtat

redan 1947 och helt godtogs under år 1948. 1 och med återgången

efter kriget till mera normala förhållanden hade övriga trafikmedel kommit

i gång och kunde hjuda flyget en skarp konkurrens. Det klientel, som man

mest räknat med för trafikflygets vidkommande, hade av olika skäl icke

blivit i tillfälle att resa i den utsträckning man tidigare tänkt sig. Det labila

internationella läget och svårigheterna beträffande valutatilldelning in. in.

anfördes härvid som huvudsakliga skäl. Det blev också tydligt, att det ekonomiska

utbytet av luftfarten icke motsvarat förväntningarna. På grund av

konkurrensen flygtrafikföretagen emellan hade biljettpriserna kommit att

pressas ganska hårt, medan däremot kostnaderna för anskaffning, underhåll

och drift av den moderna flygplansparken stigit. Dessa förhållanden

beräknades nu komma att tvinga de trafikerande bolagen till en framflyttning

av tidpunkten för storflygplatsens ianspråktagande. Jämsides härmed

motiverades ett uppskjutande av storflygplatsens färdigställande av önskvärdheten

ur allmän ekonomisk synpunkt att begränsa investeringarna.

Arbetena på storflygplatsen ha av nu anförda skäl inriktats på att i första

hand färdigställa en av huvudbanorna, under det att utbyggnaden i övrigt

ställts på framtiden. I samband härmed ha under de senaste åren ett flertal

olika förslag och synpunkter förelegat till bedömande.

Sålunda har den tanken framförts, att Halmsjöfaltet skulle tills vidare

tagas i anspråk som reservflygplats till Bromma flygplats under tider och

vid tillfällen, då sistnämnda flygplats av en eller annan anledning, exempelvis

reparation av banorna, skulle komma att vara oanvändbar som landningsplats

för reguljär trafik. I detta sammanhang har understrukits Halmsjöfältets

synnerliga betydelse ur beredskapssynpunkt; i ett avspärrningsläge

skulle flygfältet väsentligt öka möjligheterna till personbefordran och

landets förseende med viktiga förnödenheter medelst tunga flygplan. Vidare

har framhållits, att färdigställandet av en bana på Halmsjön skulle vara

till båtnad för den civila lufttrafiken redan i nuvarande läge. Härvid åsyftades

till en början, att ingen av banorna vare sig på Bromma eller på

andra flygplatser vore dimensionerad för de tyngsta flygplan, som f. n. trafikerade

Sverige, och att dessa plan därför orsakade skador på beläggningen

på Brommafältet. Vidare hade trafiken i stockholmsområdet — inbegripet

militärflyg, småflyg och flygskoleverksamhet— åtminstone under sommarhalvåret

nått en sådan omfattning, att risker för trafiksäkerheten och svårigheter

för trafikledningen uppstått. Detta förhållande hade blivit särskilt

märkbart under senare tid, då den närbelägna militära flygflottiljen på

Barkarby dels övergått till reaktionsdrivna flygplan, dels ökat sin flygverksamhet.

Betydande fördelar skulle därför vinnas, om man inom en tämligen

nära framtid kunde till Halmsjöfältet hänvisa dels viss del av den

tyngsta trafiken och dels den flygverksamhet, som icke vore omedelbart

beroende av Brommas markorganisation, exempelvis skolflygning m. m.

För utyggnad av Halmsjöfältet har riksdagen hittills anvisat tillhopa

22 750 000 kronor, därav 5 miljoner kronor för markinköp, 16 miljoner kronor

för fältets byggande och återstoden för belysningsanläggningar och byggnader.

Av anslaget till fältets byggande torde dock 8 miljoner kronor få anses

omdisponerade för andra flygfält, varför det verkliga anslagsbeloppet

uppgår till 19 750 000 kronor. Utgifterna intill den 30 september 1951 ha

belöpt sig till närmare 13,8 miljoner kronor. De beräknade ytterligare kostnaderna

för färdigställande av en bana jämte elt mindre stationsområde ha

angivits till 7,.r> miljoner kronor, vartill skulle komma omkring 2 miljoner

kronor för belysning, radio och vissa navigationsanläggningar. Några kostnader

för byggnader ha därvid icke tagits i betraktande. Beträffande tid
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande nr 9.

punkten för färdigställande av detta reducerade program ha angivits olika

alternativa förslag, vilka dock samtliga rymmas inom loppet av tre och ett

halvt år.

Till den nu lämnade redogörelsen vilja revisorerna för egen del anföra

följande.

Det torde i nuvarande läge få anses troligt, att det i Halmsjöfältet nedlagda

kapitalet kommer att förbli oräntabelt under lång tid framåt. Även

om flygplatsen kan komma till användning i viss begränsad utsträckning,

torde det icke finnas grundad anledning antaga, att täckning inom den tid,

som nu kan överblickas, skall kunna erhållas såväl för driftkostnaderna vid

markorganisationen som för samtliga kapitalkostnader i samband därmed.

Det ligger givetvis nära till hands att nu fullfölja arbetena så långt, att

tältet kan tagas i bruk åtminstone i ett avspärrningsläge, i andra hand som

reservflygplats till Bromma flygplats. Med hänsyn till storleksordningen

av redan nedlagda och ytterligare erforderliga belopp är det angeläget att

ståndpunkt tages till frågan om arbetenas bedrivande i fortsättningen. Härför

talar också det förhållandet, att det icke torde vara ekonomiskt att arbetena

bedrivas i den mycket begränsade takt som nu sker samt att även andra

angelägna arbeten vänta på att realiseras. Flera kommunikations- och samhällsbildningsfrågor

äro vidare beroende av hur det framtida utnyttjandet

av Halmsjöfältet kan komma att gestalta sig. Härvid synes det revisorerna,

att åtskilliga av de frågor, som äro förbundna med utbyggnaden av storflygplatsen,

äro i hög grad i behov av klarläggande. Främst gäller detta

frågan om fältets användning intill dess tidigare vittgående förhoppningar

om flygtrafikens utveckling eventuellt infriats. Härvid torde det vara ofrånkomligt

att i första hand pröva möjligheterna och ändamålsenligheten av sådana

utvidgnings- och förstärkningsarbeten på Bromma flygplats, varigenom

denna flygplats skulle sättas i stånd att mottaga även tyngre plan än f. n. är

fallet. 1 detta sammanhang må särskilt framhållas, att" det i allmänhet i

lufttrafikerande länder betraktas som ett mycket starkt ehuru ofta svårrealiserbart

önskemål att vinna kortast möjliga resväg mellan storflygplatsen

och vederbörande storstads centrala delar. Bromma har i detta hänseende

en osedvanligt gynnsam belägenhet. I den mån Halmsjöfältet avses komma

att användas vid sidan av Bromma som reservflygplats för tyngre flygplan

och för viss annan flygverksamhet, såsom skolflyg och privatflyg in. in.,

torde det vidare icke vara försvarligt att i detta syfte utbygga fältet utan att

det först klarlagts, vilka ytterligare investeringar som komma att fordras

för exempelvis hangarer, verkstäder och annan marktjänst, vägarbeten och

bostäder. Slutligen synes man icke böra förbigå att vid utbyggnadsfrågans

bedömande taga hänsyn till det inbördes förhållandet mellan Bromma flygplats

och den militära flygförläggningen i Barkarby samt att överväga

möjligheterna att undanröja de olägenheter som äro" förenade med dessa

häda flygplatsers närbelägenhet inbördes. Det synes icke osannolikt att det i

längden icke kommer att visa sig godtagbart att under fredsförhållanden

uppehålla en livlig flygverksamhet på båda dessa platser och att, därest en

förflyttning av det militära flyget till annan plats måste övervägas, en förläggning

— provisoriskt eller partiellt — till Halmsjön skulle kunna ifrågakomrna.

f sistnämnda sammanhang synes även böra beaktas, att vissa civila

ävensom militära, icke flygbetonade intressen kunna tänkas påkalla en omprövning

av frågan om användandet av Barkarbyområdet på Järvafältet.

Med hänsyn till det anförda få revisorerna föreslå, att frågan om användningen

och den fortsatta utbyggnaden av storflygplatsen vid Halmsjön snarast

upptages till övervägande i ett större sammanhang, varvid av revisorerna

ovan berörda särskilda förhållanden synas böra beaktas.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

63

Över revisorernas förevarande paragraf ha utlåtanden avgivits av luftfartsstgrelscn

och bgggnadsdelegationen för storflggplatscn (Del II, s. 80—•

83).

Vid sin behandling av frågan om luft fartsfondens outnyttjade

investerings medel ha revisorerna till en början erinrat om

de åtgärder som av statsmakterna under senare år vidtagits för att avveckla

den stora anhopningen av reservationsmedel å såväl driftbudgeten som kapitalbudgeten.

Revisorerna ha vidare framhållit att, ehuru anslagsbehållningarna

starkt reducerats under senai-e år, de alltjämt uppgå till betydande

belopp. Icke minst gäller detta luf tf artsfondens outnyttjade investeringsmedel,

ställda i relation till den faktiska omfattningen av de årliga investeringarna

i fonden. Till belysning härav ha revisorerna (s. 110—112) sammanställt

vissa sifferuppgifter.

Revisorerna ha slutligen gjort följande allmänna uttalande.

Då vid framläggandet av 1948 års finansplan reservationsmedelsfrågan

upptogs till principiell behandling, framhöll föredragande departementschefen

bl. a. att denna fråga icke kunde lösas genom en nedräkning av anslagen

i den nya riksstaten. Av vissa angivna skäl vore det nämligen icke möjligt

att låta reservationsförbrukningen intaga hela det utrymme i budgeten

som kunde tillmätas respektive anslagsgrupper. En framkomlig väg skulle

däremot vara att — inom vissa gränser — annullera de vid budgetårsskiftet

kvarstående reservationerna och i stället beräkna de nya anslagen till

belopp som bättre svarade mot den totala medelsförbrukningen. En förutsättning

härför vore dock att man samtidigt i motsvarande mån inhiberade

tidigare beslutade företag som ej täcktes av de nya anslagen. Departementschefen

påpekade vidare, att det icke varit tekniskt möjligt att i någon större

utsträckning bygga den då aktuella budgetbehandlingen på sist berörda

metod, men underströk angelägenheten av att komma vidare på denna väg

till avveckling av reservationsanhopningen.

För luf tf artsfondens vidkommande har någon direkt indragning av förefintliga

anslagsbehållningar, på sätt förutsattes i 1948 års statsverksproposition,

icke skett. Kungl. Maj :t har i stället erhållit ett allmänt bemyndigande

att omdisponera under fonden tidigare anvisade medel för att, i den

män dessa medel bedömas icke längre vara erforderliga för ursprungligen

avsedda ändamål, använda dem för nya arbeten eller anskaffningar. Denna

befogenhet har, såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen

framgår, utnyttjats i ett flertal fall. Därjämte har medelsanvisningen under

fonden successivt beskurits. Den för innevarande budgetår gällande investeringsstaten

upptager sålunda i stort sett endast vissa formella anslagsbelopp.

Såsom en följd av dessa kombinerade åtgärder har inom luftfartsfonden

en icke oväsentlig reservationsmedelsförbrukning ägt rum. Medan vid utgången

av budgetåret 1947/48 fondens outnyttjade investeringsmedel uppgingo

till i runt tal 31,4 miljoner kronor, redovisas sålunda per den 30 juni

1951 eu motsvarande anslagsbehållning av allenast något över 21 miljoner

kronor, varav närmare 1,2 miljon kronor avses skola överföras till telegrafverkets

fond.

Med hänsyn till omfattningen av luftfartsfondens årliga investeringsutgifter

måste emellertid enligt revisorernas mening denna anslagsbehållning

alltjämt betecknas såsom onormalt stor. Revisorerna kunna heller icke firma,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande nr 9.

att de åtgärder som vidtagits för att avveckla anhopningen av reservationsmedel

under fonden varit tillräckligt effektiva. Visserligen har en icke obetydlig

nedskrivning av anslagen skett. Såsom framhölls i 1948 års statsverksproposition,

kan man emellertid icke på denna väg nå fram till någon lösning

av frågan. Av större betydelse är då den omdisponering av outnyttjade

anslagsmedel som företagits. Jämväl denna metod har emellertid sin starka

begränsning. Även om man tillgrepe en så radikal åtgärd som en total omdisponering

i syfte att tills vidare undvika varje ny medelsanvisning —

något som av praktiska skäl svårligen låter sig göra — skulle det sålunda i

nuvarande ekonomiska läge alltjämt dröja åtskilliga år, innan reservationsmedelsanhopningen

vore avvecklad.

Metoden är därjämte ägnad att ingiva vissa principiella betänkligheter.

Genom att Kungi. Maj :t kan anslå en gång anvisade medel till nya ändamål

har sålunda riksdagens grundlagsenliga rätt att pröva och besluta om statsutgifterna

i viss mån satts ur kraft. En viss svåröverskådlighet i redovisningsavseende

måste även uppstå, om medel som ursprungligen avsetts för

bestämda arbetsföretag eller anskaffningar användas på annat sätt.

Mot bakgrunden av nu anförda omständigheter finna revisorerna behovföreligga

av en allmän sanering av luftfartsfondens anslagsbehållningar.

Syftet bör därvid vara att få till stånd en sådan avveckling av reservationsmedelsanhopningen

att för framtiden den årliga anslagsanvisningen och den

årliga medelsförbrukningen i möjligaste mån balansera. Frågan synes lämpligen

böra lösas enligt de riktlinjer som uppdragits i 1948 års statsverksproposition.

Några större svårigheter att åstadkomma en dylik sanering

torde icke föreligga ur vare sig teknisk eller saklig synpunkt. Såsom framgår

av den tidigare redogörelsen uppgingo luftfartsfondens den 30 juni 1951

outnyttjade investeringsmedel — efter avdrag för vad som skall tillgodoföras

telegrafverkets fond — till i runt 19,9 miljoner kronor. Av detta belopp

voro drygt 13,5 miljoner kronor eller ca 68 procent oanvisade hos Kungl.

Maj :t. De till Kungl. Maj :ts förfogande stående medlen avse till ca 18 procent

ej särskilt specificerade utgiftsändamål och till icke mindre än ca 59,5

procent storflygplatsen vid Halmsjön. Den första posten synes utan vidare

kunna indragas. Vad storflygplatsen i sin tur beträffar torde få erinras om

att där pågående arbeten sedan några år tillbaka bedrivas i mycket begränsad

omfattning. Huruvida det ursprungligen planerade byggnadsprogrammet

kan och bör förverkligas inom en näraliggande framtid är synnerligen

ovisst. Såsom närmare utvecklats under § 12 äro revisorerna för egen

del av den uppfattningen, att starkt vägande skäl kunna anföras mot ett

fullföljande av de för storflygplatsen uppgjorda planerna. Men även om

dessa planer skulle vidhållas, finna revisorerna det vara mest lämpligt att de

för ändamålet nu reserverade medlen indragas. Med hänsyn till det dröjsmål

som uppstått i frågan torde nämligen riksdagen böra beredas tillfälle att

på nytt pröva frågan om omfattningen och finansieringen av de i utbyggnadsprogrammet

ingående olika delföretagen. En dylik omprövning synes

lämpligen böra ske även av övriga arbetsobjekt m. m., beträffande vilka redan

anvisade medel ligga oanvisade hos Kungl. Maj :t. Åtskilliga av dessa

torde f. n. sakna aktualitet. Detsamma gäller f. ö. vissa företag, för vilka medel

ställts till luftfartsstyrelsens förfogande utan att dock ännu ha kommit

till användning.

Sammanfattningsvis välja revisorerna föreslå, att beslut fattas om en

långtgående indragning av de outnyttjade medel som vid utgången av innevarande

budgetår må föreligga å luftfartsfondens investeringsanslag. Det

torde böra ankomma på luftfartsstyrelsen att göra den detaljutredning som

erfordras för att få klarlagt, i vilken utsträckning detta utan hinder av

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

65

bindande leveransavtal o. d. är möjligt. I anslutning härtill synes fr. o. in.

nästa budgetår medelsanvisningen under fonden böra avpassas så, att densamma

i görligaste mån svarar mot de faktiska investeringsutgifterna under

vederbörande budgetår.

Över denna paragraf ha utlåtanden avgivits av luftfartsstyrelsen och riksräkenskapsverket

(Del II, s. 83—88).

Utskottet. Av statsverkspropositionen framgår, att luftfartsverkets investeringsutgifter

under sistförflutna budgetår uppgingo till ett sammanlagt

belopp av 5,i miljoner kronor. Enligt departementschefens mening bör investeringsverksamheten

under innevarande och nästkommande budgetår begränsas

till ungefär samma volym, d. v. s. vid nuvarande kostnadsläge till

ca 7 miljoner kronor. Därvid har förutsatts att i första hand vissa arbeten

på storflygplatsen vid Halmsjön samt den fortsatta utbyggnaden av Bulltofta

flygplats skola inrymmas i planen.

Beträffande halmsjöfältet har departementschefen anslutit sig till den

uppfattning som luftfartsstyrelsen, efter omprövning av frågan om civilflygets

behov av markorganisation, numera givit uttryck åt, nämligen att storflygplatsens

utbyggnad bör inskränkas till att avse allenast anläggandet av

en reservflygplats. Investeringskostnaderna härför ha beräknats till 9,8 miljoner

kronor, varav 7,5 miljoner kronor belöpa på färdigställandet av en

landningsbana jämte ett begränsat stationsområde och en taxibana samt

2,3 miljoner kronor på anordningar för radio och belysning m. m. Arbetena

avses skola fördelas på tre år. Det för nästa budgetår erforderliga beloppet

finnes redan anvisat av riksdagen, varför behov av särskilda medel för den

ifrågasatta utbyggnaden nu icke föreligger.

Förevarande spörsmål har upptagits till behandling jämväl av riksdagens

år 1951 församlade revisorer. Under § 12 av sin berättelse ha sålunda revisorerna,

under hänvisning till att en hel rad med projektet sammanhängande

problem ännu icke tillräckligt klarlagts, föreslagit att frågan om användningen

och den fortsatta utbyggnaden av storflygplatsen vid Halmsjön

snarast göres till föremål för övervägande i ett större sammanhang.

Utskottet finner ostridigt, att de allmänna förutsättningar som lågo till

grund för 1946 års beslut rörande storflygplatsen efter hand kommit att av

olika anledningar förändras. Samtidigt måste emellertid beaktas, att de hittillsvarande

arbetena på halmsjöfältet jämte erforderliga markförvärv dragit

avsevärda kostnader, per den 31 december 1951 uppgående till drygt 14

miljoner kronor. På grund av det ofullständiga skick vari flygfältet alltjämt

befinner sig kan någon praktisk nytta av dessa kapitalkostnader icke erhållas.

Med hänsyn härtill bär utskottet intet att erinra mot den av Kungl.

Maj :l nu framlagda begränsade utbyggnadsplancn, varigenom fältet skulle

komma till viss användning, i första hand såsom en reserv för och ett

komplement till Bromma flygplats.

Även efter ett beslut av denna innebörd kvarstår emellertid frågan om

halmsjöfältets framtida ställning alltjämt olöst. Såsom riksdagens revisorer

5 Bihang till riksdagens protokoll 1052. G samt. Nr 9.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande nr 9.

påpekat sammanhänga med denna fråga åtskilliga delproblem, vilka ej heller

tillfredsställande klarlagts. Starka skäl synas därför kunna åberopas för

att hithörande spörsmål göras till föremål för en närmare utredning. Utskottet

vill också för sin del förorda, att en dylik utredning kommer till

stånd inom kort, varvid torde böra beaktas de synpunkter som framförts av

såväl revisorerna som de i ärendet hörda remissmyndigheterna. Utredningsmännen

böra självfallet vara oförhindrade att till övervägande upptaga alla

de frågor som i förevarande sammanhang kunna aktualiseras.

Den ovan berörda utbyggnadsplanen påfordrar, såsom redan nämnts,

icke någon ny medelsanvisning för nästa budgetår. Anslaget till flygfältsbyggen

har därför ansetts böra förstärkas med allenast 2 miljoner kronor,

avsedda för de fortsatta arbetena å Bulltofta flygplats. Departementschefen

har vidare tillstyrkt, att 100 000 kronor anvisas till teleutrustning m. m. samt

300 000 kronor till fordon, maskiner och redskap. Övriga hithörande anslag

ha, med hänsyn till storleken av föreliggande behållningar, upptagits med

allenast formella belopp av 1 000 kronor.

Mot Kungl. Maj :ts förslag i nu nämnda delar har utskottet ej heller

funnit anledning till erinran. I detta sammanhang önskar dock utskottet

framhålla följande.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, har jämväl

frågan om anslagsbehållningarna under luftfartsfonden berörts av riksdagens

revisorer. På anförda skäl ha revisorerna därvid förordat, att beslut

fattas om en långtgående indragning av de outnyttjade medel som vid utgången

av innevarande budgetår må föreligga å luftfartsfondens investeringsanslag.

Luftfartsstyrelsen har i princip icke haft något att erinra

mot en dylik indragning av vissa äldre medelsreservationer för icke längre

aktuella objekt, under framhävande dock att man vid bedömandet av möjligheterna

härtill bör framgå med stor försiktighet. Jämväl riksräkenskapsverket,

som framlagt vissa konkreta förslag till en lösning av frågan, har i

stort sett anslutit sig till revisorernas uppfattning.

För egen del finner utskottet starka skäl tala för att en reglering av

behållningarna å luftfartsfondens investeringsanslag kommer till stånd. Visserligen

torde de för storflygplatsen tidigare anvisade medlen nu till större

delen få reserveras för den ovan berörda utbyggnadsetappen. Förefintliga

behållningar i övrigt avse dock i betydande utsträckning icke längre

aktuella företag, varför behovet av en allmän anslagsreglering måste anses

kvarstå helt oavsett huruvida nämnda utbyggnad kommer till utförande.

Enligt utskottets mening böra därför de åtgärder i nu angivet syfte som må

befinnas lämpliga snarast vidtagas, om möjligt redan vid instundande budgetårsskifte.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag för budgetåret

1952/53 anvisa följande investeringsanslag, nämligen

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9. 67

a) Markförvärv ...................... 1 000 kronor,

b) Flygfältsbyggen ................... 2 000 000 kronor,

c) Byggnader ........................ 1 000 kronor,

d) Teleutrustning m. m............... 100 000 kronor,

e) Belysningsanläggningar ............ 1 000 kronor,

f) Fordon, maskiner och redskap ...... 300 000 kronor,

g) Luftfartsverkets dispositionsanslag .. 1 000 kronor.

II. i anledning av vad riksdagens år 1951 församlade revisorer

under §§ 12 och 13 av sin berättelse förordat i skrivelse

till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet ovan anfört.

Statens allmänna fastighetsfond.

29 :o) Anordnande av panncentral på Riddarholmen i Stockholm. Kungl.

Maj :t har (punkt 29, s. 121 och 122) föreslagit riksdagen att till Anordnande

av panncentral på Riddarholmen i Stockholm för budgetåret 1952/53 anvisa

ett investeringsanslag av 350 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har hemställt att 350 000 kronor anvisas för nästa budgetar

till ifragavarande ändamal. Beträffande den närmare innebörden av

styrelsens framställning torde få hänvisas till propositionen (s. 121 och

122).

Departementschefen har tillstyrkt styrelsens förslag.

Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställa,

att riksdagen må till Anordnande av panncentral på Riddarholmen

i Stockholm för budgetåret 1952/53 anvisa ett

investeringsanslag av 350 000 kronor.

30:o) Anordnande av förvaltningslokaler. Kungl. Maj:t har (punkt 30, s.

122 och 123) föreslagit riksdagen att till Anordnande av förvaltningslokaler

för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 250 000 kronor.

Under statens allmänna fastighetsfond anvisades för budgetåret 1944/45

ett investeringsanslag av 400 000 kronor till Anordnande av vissa förvaltningslokaler

i Stockholm och för budgetåret 1946/47 ett investeringsanslag

av 600 000 kronor till Anordnande av vissa förvaltningslokaler. Det förra

anslaget var avsett för iordningställande av oinredda vindsvåningar och vissa

andra utrymmen inom av olika institutioner och myndigheter i Stockholm

disponerade byggnader. Ändamålet med det senare anslaget var att möjliggöra

fortsatta inredningsarbeten och smärre tillbyggnader samt ändringsarbeten

för bättre utnyttjande av befintliga lokaler såväl i Stockholm som

i landsorten.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande nr 9.

Efter medgivande av 1947 års riksdag (rd. skr. 23/1947) har det i samband

med beslutet om omorganisation av uppbördsväsendet för budgetåret 1945/

46 anvisade investeringsanslaget till Anordnande av häradsskrivarkontor,

vilket anslag blott till begränsad del visat sig behövligt för angivet syfte,

kunnat användas jämväl för anordnande av andra förvaltningslokaler.

Byggnadsstyrelsen har hemställt, att under förevarande rubrik för nästa

budgetår anvisas ett anslag av 1 000 000 kronor. Styrelsen meddelar, att de

hittills anvisade anslagen för detta ändamål under de sistförflutna sex åren

i icke obetydlig omfattning möjliggjort för styrelsen att snabbt kunna tillgodose

oväntat uppkomna oavvisliga behov av förvaltningslokaler genom att

låta inreda vindslokaler eller utföra andra om- eller påbyggnader i staten

tillhöriga fastigheter samt i vissa fall, då dylika åtgärder icke kunnat vidtagas,

uppföra provisoriska kontorsbyggnader.

Styrelsen anför slutligen, att ifrågavarande anslag väntas bli helt tagna

i anspråk under innevarande budgetår. Det kan antagas, att framdeles nya

lokalbehov uppkomma, vilka icke kunna eller böra anstå i avvaktan på att

särskilda anlagsmedel anvisas eller vilka äro av den karaktär, att de lämpligen

böra tillgodoses genom medel från ett kollektivanslag. Styrelsen, som

framhåller att anslagsmedlen icke böra tillmätas för knappt, förutsätter att

de skola få disponeras av styrelsen endast efter medgivande av Kungl. Maj :t

i varje särskilt fall.

Departementschefen har anfört födjande.

Byggnadsstyrelsen torde även i framtiden ha att möta olika myndigheters

och institutioners krav på nya eller utökade lokaler. Dessa krav torde i

många fall vara av den karaktär att de lämpligen kunna tillgodoses genom

inredning av outnyttjade utrymmen och andra omändringsarbeten i staten

tillhöriga byggnader eller genom uppförande av provisoriska kontorsbyggnader.

Jag finner det lämpligt, att styrelsen till sitt förfogande har ett anslag,

som möjliggör för den att efter medgivande av Kungl. Maj :t i varje

särskilt fall vidtaga åtgärder för att tillgodose sådana uppkommande lokalbehov,

vilka fordra en skyndsam lösning eller äro av mindre storleksordning.

Anslaget synes lämpligen böra begränsas till 250 000 kronor. Den 30

juni 1952 eventuellt kvarstående behållningar å motsvarande äldre anslag

torde få överföras till det nya anslaget.

Utskottet. De anslagsmedel som byggnadsstyrelsen hittills haft till sitt

förfogande för vissa inrednings- och omändringsarbeten i staten tillhöriga

byggnader m. in. beräknas bli helt tagna i anspråk under innevarande

budgetår. Med hänsyn härtill och då styrelsen jämväl i fortsättningen torde

böra äga möjlighet att utan onödigt dröjsmål tillgodose vissa mindre eller

hastigt uppkommande lokalbehov, har utskottet intet att erinra mot att för

ändamålet anvisas ytterligare 250 000 kronor. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till Anordnande av förvaltningslokaler

för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av

250 000 kronor.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

69

31 :o) Inköp av tomtmark i Kalmar. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

(punkt 31, s. 123 och 124) får utskottet hemställa,

att riksdagen må till Inköp av tomtmark i Kalmar för

budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 110 000

kronor.

32 ro) Inköp av fastigheter i Östersund. Kungl. Maj :t har (punkt 32, s. 124

och 125) föreslagit riksdagen att till Inköp av fastigheter i Östersund för

budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 565 000 kronor.

Till inköp av tomtmark för länsresidenset i Östersund anvisades för budgetåret

1945/46 ett investeringsanslag av 99 000 kronor. För budgetåret

1946/47 anvisades till Nybyggnad för länsstyrelsen i Jämtlands län m. m.

ett investeringsanslag av 757 000 kronor, varav 57 000 kronor avsågo förvärv

av ytterligare tomtmark i Östersund.

Byggnadsstyrelsen har hemställt att 565 000 kronor anvisas för nästa

budgetår till inköp av två till tidigare förvärvade tomter angränsande fastigheter

i Östersund.

Styrelsen erinrar om att den pågående ökningen av arbetsuppgifterna för

länsstyrelserna och till dem anknutna statliga organ jämte inrättandet av

vissa nya sådana organ i åtskilliga fall medfört en väsentlig utvidgning av

tidigare uppgjorda lokalprogram. Styrelsen har därför bl. a. beträffande

länsstyrelsen i Östersund sökt säkerställa tillgången av erforderlig tomtmark

för framtida utbyggnader.

Departementschefen har intet haft att erinra mot byggnadsstyrelsens förslag.

Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,

att riksdagen må till Inköp av fastigheter i Östersund för

budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 565 000

kronor.

33 :o) Mellangift vid förvärv av mark inom kvarteret Tullstuvan i Gävle.

I enlighet med Kungl. Maj.ts förslag (punkt 33, s. 125 och 126) får utskottet

hemställa,

att riksdagen må till Mellangift vid förvärv av mark inom

kvarteret Tullstuvan i Gävle för budgetåret 1952/53 anvisa

ett investeringsanslag av 23 500 kronor.

34 :o) Inköp av fastigheter för förvaltningsändamål. Kungl. Maj:t har

(punkt 34, s. 126 och 127) föreslagit riksdagen att till Inköp av fastigheter

för förvaltningsändamål för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag

av 250 000 kronor.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande nr 9.

Byggnadsstyrelsen har hemställt att under förevarande rubrik för nästa

budgetår anvisas ett belopp av 500 000 kronor.

Styrelsen framhåller, att eftersom erforderliga medel icke stått till dess

förfogande, styrelsen i vissa fall icke kunnat tillvarataga uppkomna möjligheter

att på för statsverket antagbara villkor förvärva bebyggda och obebyggda

tomter eller delar därav, vilka skulle vara väl lämpade för att tillgodose

aktuella eller förväntade behov av nya eller utökade lokaler för förvaltningsändamål.

Säljarna ha i dessa fall icke velat avvakta det dröjsmål

med köpets definitiva avslutande, som en riksdagsbehandling i vanlig ordning

innebär och som i ogynnsamma fall kan uppgå till ett och ett halvt

år. Styrelsen anser det därför angeläget, att tillgång finnes till medel, då

det i särskilda fall gäller att snabbt och på för statsverket gynnsamma

villkor förvärva dylika fastigheter. Styrelsen erinrar jämväl om att liknande

anslag finnas uppförda å bl. a. postverkets, telegrafverkets, vattenfallsverkets

och luftfartsverkets kapitalfonder. Särskilda anslag ha jämväl anvisats

för att möjliggöra att markförvärv snabbt skola kunna genomföras för de

olika försvarsgrenarna.

Departementschefen har anfört följande.

Det är enligt min mening motiverat, att byggnadsstyrelsen i likhet med

vissa affärsdrivande verk och militära myndigheter förfogar över ett anslag

av ifrågavarande art för att efter medgivande av Ivungl. Maj :t i varje särskilt

fall kunna säkerställa för statsverket erforderliga fastighetsförvärv. Anslagsbeloppet

synes lämpligen böra begränsas till 250 000 kronor. Jag förutsätter,

att riksdagen för varje förflutet budgetår kommer att erhålla en

redogörelse för användningen av anslaget.

Utskottet. I likhet med departementschefen hyser utskottet den uppfattningen,

att särskilda medel böra ställas till byggnadsstyrelsens förfogande

att efter Kungl. Maj :ts medgivande användas för fastighetsförvärv i sådana

fall då skyndsamt beslut är av nöden. Då ej heller anslagsberäkningen

givit utskottet anledning till erinran, får utskottet hemställa,

att riksdagen må till Inköp av fastigheter för förvaltningsändamål

för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag

av 250 000 kronor.

35 :o) Merkostnader för vissa byggnadsarbeten. Kungl. Maj:t har (punkt

35, s. 127—133) föreslagit riksdagen att till Merkostnader för vissa byggnadsarbeten

för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 8 000 000

kronor.

Till täckande av på grund av den allmänna byggnadskostnadsstegringen

uppkomna merkostnader å vissa i särskild förteckning upptagna byggnadsföretag

under fastighetsfonden, vilka hänföra sig till kommunikations-, ecklesiastik-,

jordbruks-, handels- och inrikesdepartementen, anvisades för budgetåren

1947/48 och 1949/50—1951/52 investeringsanslag om tillhopa

8 000 000 kronor.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

71

Beträffande den närmare motiveringen för dessa anslagsbehov torde få

hänvisas till propositionen 1948:2 (bil. 14, p. 8).

Byggnadsstyrelsen har hemställt att 8 000 000 kronor måtte anvisas för

budgetåret 1952/53 till merkostnader för vissa byggnadsarbeten.

Under åren 1949—1951 har den i propositionen 1948:2 intagna förteckningen

över byggnadsföretag efter styrelsens förslag kompletterats med

vissa företag, för vilka riksdagen anvisat hela den ursprungliga byggnadskostnaden.

På grund av den sedan sommaren 1950 inträffade kostnadsökningen

måste i denna förteckning nu intagas alla vid denna tidpunkt icke

färdigställda arbeten, vilka beslutats av 1948—1951 års riksdagar, varjämte

ytterligare medel måste beräknas för i förteckningen redan ingående, icke

färdigställda företag. Förteckningen bör dessutom utökas med vissa äldre

byggnadsföretag, vilka tidigare icke ansetts aktuella.

Förteckningen omfattar — inklusive de fram till och med år 1951 intagna

kompletteringarna — byggnadsföretag, för vilka kostnaderna ursprungligen

beräknats till 71 019 300 kronor. Medelsbehovet för att täcka de intill sommaren

1947 inträffade kostnadsstegringarna för dessa arbeten är beräknat till

8 629 500 kronor. En komplettering av förteckningen på det sätt styrelsen

nu föreslagit skulle innebära att angivna belopp å 71 019 300 kronor ökas

med 27 147 000 kronor till 98 166 300 kronor och medelsbehovet för att täcka

de intill sommaren 1947 inträffade kostnadsstegringarna uppgå till (8 629 500

+ 409 000) 9 038 500 kronor. I sin skrivelse hösten 1950 angav styrelsen medelsbehovet

för att täcka de efter sommaren 1947 inträffade kostnadsstegringarna

för de i förteckningen upptagna byggnadsföretagen, kompletterad

på sätt styrelsen föreslog i skrivelsen, till 2 310 000 kronor under förutsättning

att inga ytterligare prisökningar skulle uppstå utöver den stegring av

4 procent, som styrelsen anmält i sin skrivelse hösten 1948. Efter samma

grunder medföra de nu föreslagna kompletteringarna av förteckningen ett

ytterligare medelsbehov för ökningarna fram till sommaren 1950 av cirka

120 000 kronor. Medelsbehovet för kostnadsstegringarna efter sommaren

1947 och intill sommaren 1950 uppgår således till (2 310 000 -|- 120 000)

2 430 000 kronor. Härutöver kommer emellertid nu det ytterligare medelsbehov,

som föranledes av den efter sommaren 1950 inträdda kostnadsökningen.

Ett ytterligare medelsbehov av i genomsnitt 30 procent av anslagsbeloppen

beräknas för nästan samtliga av de nu föreslagna byggnadsföretag, av

vilka flertalet ännu icke påbörjats samt för tidigare i förteckningen intagna,

ännu ej igångsatta företag. För de företag, vilka påbörjats innan denna kostnadsökning

slagit igenom men måst färdigställas under en kraftigt förhöjd

kostnadsnivå, är det erforderligt att räkna med viss lägre procentuell merkostnad,

vars storlek avhänger av omfattningen av outförda arbeten. En

inom styrelsen utförd beräkning utvisar ett medclsbehov av ca 16 000 000

kronor. Sammanlagt erfordras således för täckande av kostnadsstegringarna

för samtliga de byggnadsföretag, som enligt styrelsens förslag nu skulle ingå

i förteckningen, (9 038 500 + 2 430 000 + 16 000 000) 27 468 500 eller i runt

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande nr 9.

tal 27 500 000 kronor. För kostnadsstegringar har riksdagen hittills anvisat

sammanlagt 8 000 000 kronor, varför det återstående medelsbehovet skulle

uppgå till ca 19 500 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen meddelar slutligen att styrelsen beräknar anslagsbehovet

för nästa budgetår till 8 000 000 kronor.

Departementschefen har anfört följande.

Den till slutet av sommaren 1950 relativt stabila byggnadskostnadsnivån

kännetecknas därefter av kraftigt stigande materialpriser och arbetslöner,

vilka enligt byggnadsstyrelsens beräkningar inneburit en genomsnittlig kostnadsstegring

fram till sommaren 1951 av ca 30 procent. Av styrelsens skrivelse

den 17 december 1951 framgår emellertid, att kostnadsstegringen i

verkligheten varit något större. Som framgår av den lämnade redogörelsen

har detta förhållande medfört, att samtliga vid tidpunkten för kostnadsökningarna

ännu icke färdigställda företag, vilka beslutats av 1948—1951 års

riksdagar, av styrelsen föreslagits ingå i den ursprungligen i proposition

1948: 2 intagna och sedermera kompletterade förteckningen över byggnadsföretag

under fastighetsfonden, för vilka utöver de ursprungligen beräknade

kostnaderna uppstått merkostnader till följd av den allmänna byggnadskostnadsstegringen.

Vidare måste räknas med ytterligare kostnader för sådana

i denna förteckning redan intagna arbeten, vilka ännu icke slutförts.

I likhet med vad som skett under närmast föregående år har förteckningen

därjämte utökats med vissa äldre byggnadsföretag, vilka tidigare icke bedömts

aktuella.

Jag har icke något att erinra mot de av styrelsen föreslagna kompletteringarna.

I annat sammanhang kommer jag att förorda, att 1 000 000 kronor

anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår för att

täcka uppkomna merkostnader för byggnadsföretag, vilka nu äro under

utförande. För nästa budgetår har styrelsen, under förutsättning av att inga

mera betydande kostnadsstegringar komma att uppstå, beräknat medelsbehovet

till 8 000 000 kronor och hemställt att detta belopp anvisas.

Med hänsyn till rådande tidsläge har jag icke ansett det nödvändigt att nu

omräkna det av byggnadsstyrelsen beräknade medelsbehovet efter det senare

framkomna något högre värdet å kostnadsstegringen fram till sommaren

1951 utan förutsätter, att byggnadsstyrelsen i sin framställning nästkommande

höst beträffande medelsbehovet för ifrågavarande ändamål vidtager

häremot svarande justering av beräkningarna.

Utskottet. Under förevarande rubrik ha hittills anvisats 8 miljoner kronor,

vartill kommer ett belopp av 1 miljon kronor, som äskats å tilläggsstat

till riksstaten för innevarande budgetår. För nästa budgetår har byggnadsstyrelsen

hemställt om ytterligare 8 miljoner kronor. Såsom närmare

framgår av styrelsens petitaskrivelser, sammanhänger det starkt stegrade

medelsbehovet med den osedvanligt kraftiga höjning av byggnadskostnadsnivån

som inträtt sedan sensommaren 1950.

Mot de ifrågavarande anslagsäskandena, vilka vunnit Kungl. Maj :ts bifall,

har utskottet intet att erinra. Med hänsyn härtill kommer utskottet att

i särskilt utlåtande denna dag tillstyrka, att förenämnda tilläggsstatsanslag

anvisas. I förevarande sammanhang hemställer utskottet,

att riksdagen må till Merkostnader för vissa byggnadsarbeten

för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av

8 000 000 kronor.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

73

Fonden för låneunderstöd.

36 ro) Garanti till Aktiebolaget Aerotransport för 1951/52. I enlighet med

Kungl. Majrts förslag (punkt 36, s. 134), som jämlikt grunderna för det

mellan svenska, danska och norska regeringarna träffade garantiavtalet innebär

oförändrad medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Garanti till Aktiebolaget Aerotransport

för 1951/52 för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeteringsanslag

av 2 200 000 kronor.

Fonden för förlag till statsverket.

37:o) Förskott till vissa plankostnader m. m. Kungl. Maj:t har (punkt 37,

s. 135 och 136) föreslagit riksdagen att till Förskott till vissa plankostnader

m. in. för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 500 000 kronor.

Såsom förskott till vissa plankostnader m. in. har för budgetåret 1951/52

anvisats ett investeringsanslag av 200 000 kronor. Den 1 juli 1951 stodo till

förfogande å anslaget ca 1 101 000 kronor, varav ca 815 000 kronor ställts

till länsstyrelsernas disposition och 286 000 kronor voro odisponerade. Sedan

Kungl. Maj :t genom beslut den 14 september 1951 ställt ytterligare

110 000 kronor till länsstyrelsernas förfogande samt genom beslut den 1

och 23 november 1951 tilldelat Boråstraktens och Stockholmstraktens regionplaneförbund

45 000 respektive 100 000 kronor såsom förskott, kvarstår

ett belopp av 31 000 kronor odisponerat å anslaget.

I skrivelse den 4 september 1951 har byggnadsstyrelsen hemställt att

500 000 kronor anvisas för nästa budgetår till förevarande ändamål.

Styrelsen beräknar behovet av förskottsmedel för upprättande av byggnadsplaner

för budgetåret 1952/53 till 200 000 kronor, varvid icke inräknats

någon reserv för oförutsedda behov. Styrelsen erinrar om att den ökakade

ekonomiska ansvarighet för byggnadsplanearbetet, som kommunerna

erhållit efter ändringen av 111 § byggnadslagen, kan väntas medföra en

successiv minskning av behovet av statliga förskottsmedel.

För regionplaneändamål uppskattar styrelsen behovet av förskottsmedel

till 300 000 kronor.

Departementschefen, som icke haft något att erinra mot byggnadsstyrelsens

förenämnda förslag till beräkning av förskottsbehovet för upprättande

av byggnadsplaner, har därjämte anfört följande.

Förskott av kostnader för upprättande av regionplaner ha hittills endast

vid tre tillfällen utgått av statsmedel. Erfarenheterna äro därför ännu alltför

begränsade för att medgiva uppställandet av fastare normer för denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Statsutskottets utlåtande nr 9.

förskottsverksamhet. Det torde alltjämt böra ankomma på Kungl. Maj :t att

från fall till fall taga ställning till den omfattning, i vilken staten bör lämna

förskott till kostnaderna för det löpande regionplanearbetet.

Jag vill emellertid i detta sammanhang erinra, att i 1951 års statsverksproposition

(bil. 8, sjätte ht, s. 87) uttalats, att en restriktiv bedömning bör

äga rum av föreliggande ansökningar om statsbidrag till regionplanekostnader.

Ehuru återbetalningsskyldighet föreligger ifråga om beviljade förskott,

synes en liknande återhållsamhet böra iakttagas vid beviljande av

förskott av statsmedel till regionplaneändamål. Det oaktat anser jag mig —

med hänsyn till att redan beviljade medel blivit till största delen disponerade

— böra tillstyrka byggnadsstyrelsens anslagsäskande.

Utskottet. Vad departementschefen i förevarande sammanhang anfört och

förordat har icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Förskott till vissa plankostnader

m. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag

av 500 000 kronor.

Diverse kapitalfonder.

Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond.

38 :o) Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond. Kungl. Maj:t har

(punkt 38, s. 137—141) föreslagit riksdagen att till väg- och vattenbyggnadsverkets

förrådsfond för budgetåret 1952/53 anvisa investeringsanslag å

tillhopa 28 400 000 kronor.

Kungl. Maj :ts förevarande förslag ävensom de för innevarande budgetår

för hithörande ändamål anvisade anslagen framgå av följande sammanställning.

1951/52

1952/53

Garage- och förrådsbyggnader

2 000 000

4 400 000

m. m.

Maskincentralförråd:

Motorfordon...............

7 000 000

—

Vägmaskiner m. m..........

13 300 000

—

Motorfordon och vägmaskiner

m. m....................

—

19 000 000

Flytande materiel...........

1 300 000

700 000

Effektförråd.................

3 000 000

2 800 000

Väg- och vattenbyggnadsver-

kets dispositionsanslag ....

1 000 000

1 500 000

Summa kronor

27 600 000

28 400 000

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

75

Vid utgången av budgetåret 1950/51 förelåg å tidigare anvisade anslag,

exklusive till grustag m. m. och effektförråd, en behållning av ca 3,6 miljoner

kronor. Den 1 juli 1951 fanns sålunda ett sammanlagt belopp av ca

31,2 miljoner kronor tillgängligt. Investeringsutgifterna för förrådsfonden

stannade under budgetåret 1950/51 vid i runt tal 21,8 miljoner kronor, exklusive

grustag in. in. och effektförråd.

Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen har för nästa budgetår äskat anslag å

sammanlagt 28 400 000 kronor. Därjämte har styrelsen hemställt om beställningsbemyndiganden

för leveranser till maskincentralförrådet under budgetåret

1954/55 intill ett belopp av 12 000 000 kronor.

Beträffande den närmare motiveringen till styrelsens förslag får utskottet

hänvisa till propositionen (s. 138—140).

Yttranden över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning ha avgivits

av arbetsmarknadsstyrelsen och statens handels- och industrikommission

(s. 140).

Föredraganden har anfört följande.

I anslutning till vad jag i dag anfört vid anmälan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

äskanden till) vägunderhåll och vägbyggnader under

sjätte huvudtiteln vill jag framhålla vikten av att en tillfredsställande förråds-

och garageorganisation och en tillräckligt omfattande maskinpark

ställas till väg- och vattenbyggnadsverkets förfogande. Av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framställda äskanden om anslag för budgetåret 1952/53

till väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond synas därför böra bifallas.

Det synes emellertid vara av vikt, att vissa riktlinjer uppdragas för vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens investeringar i förrådsfonden även för tiden

efter budgetåret 1952/53. I sådant hänseende må framhållas, att väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen beräknat det normala behovet av ersättningsanskaffning

av garage- och förrådsbyggnader m. in. till 2 650 000 kronor per

år samt av motorfordon och vägmaskiner m. m. till ca 17 miljoner kronor.

Vidare har styrelsen uppgjort 5-årsplaner för dels återhämtande av eftersläpningen

i garage- och förrådsbyggandet med en beräknad årskostnad av

1 340 000 kronor, dels upprustning av färjbeståndet med en årskostnad av

1 200 000 kronor. Samtliga här angivna belopp äro inräknade i de för nästa

budgetår äskade anslagen och ett fullföljande av ersättningsanskaffningen

och av 5-årsplanerna kommer därför ej att medföra någon ökning av anslagsbehoven

i framtiden, förutsatt att penningvärdet blir oförändrat. Därest

riksdagen ej har något att erinra däremot, torde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

böra planera sin investeringsverksamhet med sikte på att fullfölja

angivna program.

Jag har icke något att erinra mot styrelsens förslag, att medgivande lämnas

styrelsen att ikläda sig betalningsansvar intill ett belopp av 12 miljoner

kronor för materiel till maskincentralförrådet, avsedd att levereras budgetåret

1954/55.

Jag tillstyrker likaledes väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag om

sammanförande av anslagen för inköp av motorfordon och för inköp av

vägmaskiner m. in. till ett gemensamt anslag, benämnt Motorfordon och

vägmaskiner in. in. Den 1 juli 1952 eventuellt kvarstående behållningar

under anslagen till Motorfordon och till Vägmaskiner in. in. torde efter beslut

av Kungl. Maj :t få överföras till det nya anslaget.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande nr 9.

Utskottet. Med godtagande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkningar

har Kungi. Maj :t föreslagit, att anslagen under väg- och vattenbyggnadsverkets

förrådsfond för nästa budgetår skola anvisas med tillhopa 28,4

miljoner kronor. Härav avse 4,4 miljoner kronor garage- och förrådsbyggnader

m. m., 19,o miljoner kronor motorfordon och vägmaskiner m. m.,

0,7 miljon kronor flytande materiel, 2,8 miljoner kronor effektförråd samt

1,5 miljon kronor dispositionsanslaget.

Icke minst i rådande arbetskraftsläge är det självfallet av den största

betydelse, att vägarbetena i görligaste mån mekaniseras. En förutsättning

härför är emellertid, såsom föredraganden framhållit, att väg- och vattenbyggnadsverket

har tillgång till en tillfredsställande förråds- och garageorganisation

samt en tillräckligt omfattande maskinpark. Under hänvisning

härtill tillstyrker utskottet, att förenämnda anslag anvisas med äskade belopp.

Utskottet delar jämväl föredragandens uppfattning, att redan nu

vissa riktlinjer böra uppdragas för kommande investeringar i förrådsfonden.

Det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i detta syfte utarbetade programmet,

för vilket en redogörelse lämnats i statsverkspropositionen, finner utskottet

vara väl avvägt och lämpat att läggas till grund för den fortsatta

verksamheten på förevarande område. Till vad föredraganden i övrigt anfört

och förordat beträffande hithörande spörsmål kan utskottet likaledes

iämna sin anslutning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må för budgetåret 1952/53 anvisa följande

investeringsanslag, nämligen

a) Garage- och förrådsbyggnader m. m. 4 400 000 kronor,

b) Motorfordon och vägmaskiner m. m. 19 000 000 kronor,

c) Flytande materiel ................ 700 000 kronor,

d) Effektförråd ..................... 2 800 000 kronor,

e) Väg- och vattenbyggnadsverkets dis
positionsanslag

................ 1 500 000 kronor.

Stockholm den 11 mars 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar

Anderson, Näsgård, Ohlon, Leander, Gillström, Eric Ericson, Pålsson, Näsström,

Bergh, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, Lundqvist och Axel Andersson;

samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Bergström, Svensson i Grönvik, Andersson i Malmö, Boman

i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Wallentheim, Svensson i Ljungskile, Rubbestad,

Ståhl, Åkerström, Andersson i Munkaljungby och Birke;

dock att vid behandlingen av punkten 20 :o) herr Kollberg deltagit i stället

för herr Malmborg i Skövde.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 9.

77

Reservationer.

1) vid punkten 5:o) (Postverkets diligenstrafik) av herr Bergh;

2) vid punkten 16:o) (Byggnader och anläggningar) av herr Bergh;

3) vid punkten 20:o) (Biltrafik)

a) av herrar Ohlon, Bergh, Axel Andersson, Boman i Kieryd, Svensson i

Ljungskile, Ståhl, Kollberg och Birke, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka

bifall till motionerna 1:30 och 11:38 samt 1:258 och 11:367, sistnämnda

båda motioner i vad de avse anslaget till förvärv av billinjer, och

att därför

dels den del i utskottets yttrande å s. 42, som börjar med »Lika litet» och

slutar med »riksdagens sida», bort ha följande lydelse:

»Däremot kan utskottet helt ansluta sig till den uppfattning som kommit

till uttryck i sistnämnda motioner liksom i motionerna I: 30 och II: 38 beträffande

frågan om fortsatt medelsanvisning till förvärv av privata billinjer.

Visserligen är det äskade beloppet i och för sig av föga betydande storleksordning.

Genom att anslaget utgått under en lång följd av år ha emellertid

finansiella förutsättningar skapats för en successiv (socialisering av

billinjetrafiken. De i motionerna 1:30 och 11:38 anförda sifferuppgifterna

ge sålunda vid handen, att på förevarande område skett en mycket påtaglig

förskjutning från privat till statlig drift. Det förefaller icke obefogat att

här tala om en bestämd monopolsträvan, en utveckling som ur allmänhetens

synpunkt synes föga önskvärd. Icke minst i dagens läge framstår det vidare

såsom mest angeläget, att statens järnvägars investeringsverksamhet

helt inriktas på vad som borde vara det väsentliga, nämligen att få till stånd

erforderliga förbättringar av den spårbundna trafiken. I den mån behov av

rationaliseringar inom billinjerörelsen skulle föreligga, torde detta behov

kunna tillgodoses genom överenskommelser med vederbörande privata företag

om samtrafik.»

dels ock utskottets hemställan under III. bort ha följande lydelse:

»III. mod bifall till motionerna I: 30 och II: 38 samt I: 258

och II: 367, sistnämnda båda motioner såvitt nu är i fråga,

avslå Ivungl. Maj :ts förslag om anslag till förvärv av billinjer.

»

b) av herr Rubbestad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:98 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag tiU förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 28 maj 1943 a1 i texten