Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1951 vid dess tredje ordinarie möte fattade beslut.

1952-05-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1952:10, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1951 vid dess tredje ordinarie möte fattade beslut.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 10.

1

Nr 10.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående

vissa av Europarådets rådgivande församling år

1951 vid dess tredje ordinarie möte fattade beslut.

Genom en den 25 april 1952 dagtecknad proposition, nr 237, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden, anhållit om riksdagens yttrande

angående vissa av Europarådets församling år 1951 vid dess tredje ordinarie

möte fattade beslut. Av statsrådsprotokollet framgår, att församlingens

ständiga utskott visserligen icke på sätt som skedde 1950 betecknat en

del rekommendationer såsom särskilt angelägna, men att föredragande departementschefen

dock finner, att av de beslut, som fattats vid församlingens

tredje ordinarie möte, vissa rekommendationer kunna betraktas

såsom varande av särskild vikt och av sådan beskaffenhet, att de lämpligen

synas böra göras till föremål för en redogörelse till riksdagen och underställas

riksdagen för yttrande, nämligen

rekommendationen (nr 8) angående upprättande av en europeisk myndighet

för jordbruk,

rekommendationen (nr 11) angående en gemensam politik i syfte att

sänka tullmurarna inom Europa,

rekommendationen (nr 13) angående flykting- och överbefolkningsproblemet,

rekommendationen (nr 21) angående mål och riktlinjer för en europeisk

politik,

rekommendationen (nr 22) angående upprättande av en enhetlig europeisk

jurisdiktion,

rekommendationen (nr 23) angående utkast till ny stadga för Eurorådet.

Texterna till rekommendationerna ha fogats såsom bilagor (Bil. A—F)

vid propositionen, vartill utskottet får hänvisa.

Departementschefen har beträffande rekommendationerna 8,

21 och 23 anfört följande:

Bland de talrika rekommendationer som församlingen under 1951 års sessioner

godkänt, äro nr 21 och nr 23 de viktigaste. Den sistnämnda innefattar

förslag till en helt ny stadga för Europarådet. Förslaget upptager åtskilliga

bestämmelser som diskuterats vid tidigare sammanträden med ministerkommitténs

experter och som icke vunnit tillräcklig anslutning från de i ministerkommittén

företrädda regeringarna. Andra nyheter i förslaget ha där
1

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 5 saml. 1 avd. Nr 10.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 10.

emot till sitt sakliga innehåll gillats av ministerkommittén. Vid dennas senaste

möte företogs ingen prövning av det nya stadgeförslaget. Rekommendationen

nr 21 var av församlingen tänkt såsom eu provisorisk lösning av

vissa konstitutionella frågor, i avbidan på en allmän stadgerevision. Den

åsyftar bl. a. främjandet av en överenskommelse mellan därtill sinnade medlemsstater

om upprättande av en politisk myndighet för behandling av försvars-

och utrikesfrågor. Meningen torde vara att denna myndighet skall

framstå såsom ett organ för Europarådet. Rekommendationen måste därför

förutsätta upphävande av den nuvarande stadgebestämmelsen i art. 1 d),

enligt vilken frågor om det nationella försvaret ligga utanför Europarådets

behörighet. Icke heller denna rekommendation var föremål för någon egentlig

sakbehandling vid ministerkommitténs marsmöte detta år.

Det var framläggandet av det ovan refererade brittiska förslaget, som föranledde

att behandlingen av de bägge rekommendationerna nr 21 och 23

uppsköts. Vad det brittiska förslaget angår, avvisar det en utveckling av

Europarådet i federalistisk riktning, men tillmötesgår dock församlingens

önskemål om vissa ändringar i Europarådets struktur. Sådana speciella organisationer

som Schumanplanens kol- och stålpool och den planerade europeiska

försvarsgemenskapen skulle enligt förslaget inordnas under Europarådet.

Klart är att infogandet av den sistnämnda organisationen inom

Europarådets ram måste kräva stadgeändring.

Eftersom det brittiska förslaget endast föreligger i en löst skisserad form

och skall närmare prövas vid ett sammanträde av representanter för regeringarna,

torde ett definitivt svenskt ställningstagande till detsamma böra

tillsvidare anstå. Den omedelbara reaktionen från svenska regeringens sida

framgår av mitt inlägg i debatten under inarsmötet (bil. Litt G). Jag erinrar

i detta sammanhang om att utrikesutskottet i sitt utlåtande nr 5 under 1951

års riksdag underströk att, därest specialorgan upprättas inom Europarådet

eller anknytas därtill, specialorganens arbetsuppgifter böra ligga inom

rådets kompetensområde.

Såsom den föregående redogörelsen givit vid handen har rekommendationen

nr 8 om upprättandet av en europeisk myndighet för jordbruk överlämnats

till den konferens för samma ändamål som enligt franska regeringens

inbjudan sammanträdde i Paris den 25 mars. Svenska regeringen var

företrädd vid denna konferens men intog för egen del en avvaktande hållning

till planen på en europisk jordbruksmyndighel. Med hänsyn till den

svenska jordbruksproduktionens speciella villkor och sättet för dess reglering

syntes det osannolikt att Sverige skulle kunna ansluta sig till en marknadsorganisation

av ifrågasatt slag. Därest emellertid en sådan internationell

organisation skulle komma till stånd, komme man från svensk sida att

vinnlägga sig om att med densamma upprätthålla sådana förbindelser, som

vore ägnade att främja gemensamma europeiska jordbruksintressen.

Utskottet. Riksdagens yttrande synes påkallat beträffande de spörsmål,

som berörts i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet. I

främsta rummet avses de av Europarådets församling beslutade rekommen
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 10.

3

dationerna angående rådets stadga, i vilket sammanhang omförmäles ett

ännu icke närmare prövat brittiskt förslag, som innebär ändringar i Europarådets

struktur. Därjämte beröres en rekommendation från församlingen

om upprättande av en europeisk myndighet för jordbruk.

I föreliggande läge begränsar sig utskottet, åberopande sitt utlåtande nr 5

under 1951 års riksdag, till det uttalandet, att vad departementschefen i

ovan angivna hänseenden anfört icke föranleder erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin

mening giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 19 maj 1952.

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

Från första kammaren: herrar Sandler, Sjödahl, Ohlon, Wigforss,

von Heland, Näsgård, Ewerlöf och fru Ulla Lindström;

från andra kammaren: herrar Svensson i Grönvik, Hall, Hjalmarson,

Hallén, Kristensson, Wallentheim och Andersson i Malmö.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:393 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 195 a1 i texten